Examensarbete i Socialt arbete Malmö högskola
166-180 p Hälsa och samhälle
Socionomprogrammet 205 06 Malmö
Maj 2011
Hälsa och samhälle
VÅLD ÄR VÅLD!
ELLER?
EN KVALITATIV STUDIE OM
SOCIAL-ARBETARNAS SYN PÅ HEDERSRELATERAT
VÅLD
VIOLENCE IS VIOLENCE!
OR IS IT?
A QALITATIVE STUDY ON SOCIAL WORKERS
VIEWS ON HONOUR-RELATED VIOLENCE
LEJLA DZEBO
Dzebo L. Definition of honour-related violence, the cause of the problem and efforts provided by social workers to those affected in Malmö.
Examination essay in social work 15 p. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för Hälsa och Samhälle, maj 2011.
The purpose of the study is to investigate how social workers within different areas of work in Malmö, who comes in contact with persons who have been subject to honour-related violence, sees the problem, if they have any special view on the cause of the violence and investigate the efforts which are offered to individuals who have been or are subject to honour-related violence.
I wanted to investigate if there exists a universal view among social workers in Malmö of the definition of and way of working with persons affected by honour-related violence. Various reports show that there exists great disagreement among debaters as well as social workers regarding the definition of honour-related violence. There are also different sentiments about the cause of honour-related violence within research. I conducted four interviews on five individuals employed within different areas of work in Malmö which comes in contact with girls and women who have been subject to honour-related violence. My study shows that there exists great dissent among social workers regarding the term honour-related violence, the cause of the problem and the concerned areas of work works with different ways with persons which they come in contact with.
FÖRORD
Jag vill främst tacka min sambo Niklas Nordlund för att ha stött mig genom uppsatsens gång. Jag vill även tacka mina informanter för deras medverkan, utan dessa personer hade det inte blivit någon uppsats.
Maj 2011 Lejla Dzebo
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING 4 1.1 Problemformulering 4 1.2 Syfte 5 1.3 Frågeställningar 5 1.4 Bakgrund 5 1.5 Definition 6 1.5.1 Vad är hederstänkande? 6 1.5.2 Vad är hedersrelaterad våld och hur uttrycker det sig? 7 1.5.3 Vad är hedersmord? 8 1.5.4 Vad är mäns våld mot kvinnor? 92. METOD 9
2.1 Urval 10 2.2 Bortfall 10 2.3 Kvalitativ intervju 10 2.3.1 Semistrukturerad intervju 10 2.3.2 Intervju genom e-mail 11 2.4 Genomförande av intervju 11 2.5 Validitet, reliabilitet och generalisering 11 2.6 Etiska överväganden 12 3. TIDIGARE FORSKNING 13 3.1 Om synen på hedersvåld inom socialförvaltningarna 13 3.2 Om förekomsten till hedersrelaterat våld 14 3.3 Om insatser mot hedersrelaterat våld 14 4. OLIKA TEORETISKA PERSPEKTIV 14 4.1 Kulturperspektivet 15 4.2 Könsperspektivet 17 5. RESULTAT 19 5.1 Informanternas definition av heder 20 5.2 Informanternas definition av hedersrelaterat våld 21 5.3 Förekomsten av hederstänkande och hedersrelaterat våld 22 5.4 Synen på orsaken till hedersrelaterat våld 23 5.5 Då och nu 25 5.6 Insatser till personer som har blivit utsatta 25 6. ANALYS 27 6.1 Definitionen på heder och hedersrelaterat våld. 27 6.2 Synen om förekomsten och orsaken till hedersproblematiken 28 6.3 Arbete och insatser 30 7. DISKUSSION & SAMMANFATTNING 31 8. REFERENSER 34
4
1 INLEDNING
Före mordet på Fadime Sahindal 2002 fanns inte begreppen hedersrelaterat våld och hedersmord i det svenska språket. Den intensiva debatten i massmedia kring begreppet startade efter att hon blev mördad. Journalister, forskare debattörer och olika företrädare för diverse invandrarorganisationer var mycket oeniga kring själva ordvalet och hur man skulle definiera begreppet (Björktomta 2007).
Det finns även de som anser att hedersvåld och hedersmord inte existerar, bland dem finns Masoud Kamali, professor i socialt arbete vid Mittuniversitetet och vid Centrum för multietnisk forskning vid Uppsala universitet. Kamali betonar hellre migrationsprocessen parallellt med integrationsproblem och strukturell diskriminering. Kamali avråder att gruppera mord efter offrets etniska och kulturella bakgrund (ibid.).
I min studie kommer jag att undersöka ifall det finns en oenighet även bland socialarbetare i Malmöstad kring begreppet hedersrelaterat våld och synen på orsaken till problematiken.
1.1 Problemformulering
2002 började man i Sverige uppmärksamma problemet på nationell nivå, allt fler började intressera sig för hedersrelaterat våld. Kvinnojourer och olika invandrarorganisationer blev engagerade. Inom den offentliga sektorn var det främst socialtjänsten som började uppmärksamma den svåra situationen som de drabbade flickorna var utsatta för, det fanns även privata företag som fick upp ögonen för hedersproblematiken. (Björktomta 2007)
”Många började, utifrån sina respektive utgångspunkter och perspektiv, att arbeta med den nydefinierade målgruppen inom socialt arbete. Men meningarna var, och är fortfarande på sina håll, delade om både orsak, omfattning och vilka åtgärder som behövs för att komma tillrätta med problemet.” (Björktomta 2007 s.8)
Trots att det har debatterats och skrivits mycket om definitioner och avgränsningar av begreppet heder i förhållande till andra begrepp och beskrivningar om våld, finns än idag ingen rådande definition av hedersrelaterat våld vare sig nationellt eller internationellt. Enligt Ungdomsstyrelsen (2009) har avsaknaden på en accepterad definition av hedersrelaterat våld troligen hämmat metodutvecklingen för att stödja de utsatta. För att förklara hedersbegreppet har man genomfört olika utbildningar, men det har inte heller varit oproblematiskt. Eftersom det råder en osämja kring problemet som samhället ska förebygga, blir det svårt att utbilda i vad samhället ska göra i förebyggandet av hedersrelaterat våld och förtryck och hur man ska hjälpa de utsatta.
”Beroende på hur man definierar hedersrelaterat våld mot flickor/unga kvinnor blir förslaget på lösningar på problematiken olika. Frågan om vem som har tolkningsföreträde är också viktig i problematiserandet kring hedersrelaterad brottslighet.” (Länsstyrelsen Värmland 2004 s13)
Även Björktomta (2007) anser att avsaknaden av en homogen definition på hedersproblematiken har orsakat svårigheter för såväl kartläggningen av förekomsten och utformningen av det preventiva arbetet.
5
1.2 Syfte
Syfte med denna studie är att undersöka hur socialarbetare inom olika verksamheter i Malmö stad som kommer i kontakt med flickor och kvinnor som har blivit utsatta för hedersrelaterat våld ser på hedersproblematiken, om de har någon speciell syn på orsaken till våldet, samt undersöka de insatser som erbjuds till personer som har blivit eller är utsatta för hedersrelaterat våld.
1.3 Frågeställningar
Hur definierar socialarbetare i Malmö stad begreppet hedersrelaterat våld?
Vilket synsätt har de på problematiken?
Vilken inriktning har de i arbetet med de drabbade?
1.4 Bakgrund
Familjer som tycker att de har rätt att utöva kontroll över sina kvinnliga medlemmar finns i hela världen, trots att de flesta regeringar har undertecknat FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, där de anslutit sig för att motarbeta våld mot flickor.
2002 synliggjorde FN hedersrelaterat våld som en del av det patriarkala våldet mot kvinnor (Schlytter m fl 2011). Rapporten United Nations 2002 visade att hedersrelaterat våld och mord förekommer i flera länder runt om i världen. Hedersmord existerar i Egypten, Iran, Libanon, Jordanien, Pakistan, Syrien, Marocko, Turkiet, samt i Medelhavsländerna och Gulfstaterna (Länsstyrelserna i Blekinge m fl 2004) Det förekommer numera även i Nordeuropa, bland invandrargrupper från de länder som nämns ovan (Kurkiala 2005). Hedersvåld praktiseras i kristna, muslimska och judiska samhällen. Det förekommer även bland sekulariserade grupper. Hedersvåld kan dock inte knytas till en speciell etnicitet, eftersom inom olika etniska grupper finns det individer som både stödjer och tar anstånd från våldet (Kvinnoforum 2006)
Enligt FN förekommer 5000 hedersmord varje år runt i världen, kunskapen om hur många mord som döljs bakom falska olyckor och självmord saknas. I Sverige har vi haft tre kända fall på hedersmord, 1996 Sara Abed, 1999 Pela Atroshi och 2002 Fadime Sahindal (http://www.roks.se/kvinnotryck/tema-hedersvald). Det var först efter mordet på Pela Atroshi och Fadime Sahindal som myndigheterna började förstå hur allvarig problematiken med hedersrelaterat våld i Sverige var. (Schlytter m fl 2011).
På regeringens uppdrag gjorde Länsstyrelserna i Stockholm, Göteborg och Malmö år 2002 en kartläggning över hur många flickor från patriarkala invandrarfamiljer som lever ett kontrollerat och begränsat liv och blir utsatta för misshandel och dödshot. Rapporterna visade att hundratals flickor i de tre storstadslänen har sökt skydd hos socialtjänsten, skolkuratorer och frivilliga organisationer (Björktomta 2005). Rapporterna upplyser även att kunskapen om vad hedersrelaterat våld och förtryck är och hur det ska förebyggas var mycket bristfällig (Björktomta 2007).
I ett flertal försök med att kartlägga omfattningen har det varit nästan omöjligt att få fram en exakt siffra på hur stor hedersproblematiken är i Sverige. I en nationell rapport utfört av landets länsstyrelser år 2004, visar att mellan 1500 och 2000 flickor och unga kvinnor har varit utsatta för hedersrelaterat våld. Björktomta anser att man ska vara försiktig vid tolkningen av siffrorna, dels för varje länsstyrelsen har skapat sina egna enkäter, samt att kartläggningarna har saknat en gemensam definition av hedersproblematiken. Hon menar även att mörkertalet är stort, rapporterna skildrar enbart de fall som är kända av olika myndigheter och frivilliga organisationer.
6
Mörkertalet beror bland annat på att många av de utsatta flickorna skulle sväva i en livsfara om de gav sig till känna (ibid.).
1.5 Definition
Jag har använt mig av några begrepp som behöver en närmare förklaring. I följande kapitel kommer jag redogöra för de olika definitionerna av begreppet, hederstänkande, hedersrelaterat våld, hedersrelaterat mord samt mäns våld mot kvinnor som kommer nämnas lite senare i uppsatsen. Eftersom det råder oenighet bland debattörer, socialarbetare och forskare om vad som är hederstänkande, hedersvåld och hedersmord finns det ingen allmän definition på problematiken. Nedan har jag försökt förklara olika begrepp från några rapporter som har en enig syn på problematiken. 1.5.1 Vad är hederstänkande?
Hederstänkandets centrala begrepp är kön, makt och sexualitet. Hederstänkandet finns i kulturer där individen är underordnad familjen och släkten. Figur 1 visar skillnader mellan grupp- och individcentrerade samhällen. Vänstra cirkeln visar individens plats i det gruppcentraliserade samhället, i den här gruppen är familjen mest betydelsefull. Den högra cirkeln visar det individcentraliserade samhället, individen är central, och familjen har mindre betydelse (Kvinnoforum 2006).
Flickorna är den starkast underordnade gruppen. Figur 2 visar en traditionell patriarkal familjestruktur. Högst upp i familjepyramiden finns pappan, längst ner är familjens döttrar. Pappa, som man, har mest att säga till om i familjen, han har i högsta grad makten. Han står högst upp i familjehierarkin (ibid.)
7
Den traditionella patriarkala familjestrukturen finns i familjer som lever med hedersnormer. Pappa och eller andra äldre män exempelvis farfar, farbror den äldsta sonen är familjens överhuvud. Mödrarnas ansvar ligger på barnuppfostran och på så sätt ansvarar de för barnens agerande och beteende. Döttrarna har minst att säga om i familjen (ibid.) Hedern hänger på gruppens kvinnliga medlemmar och påstådda sexuella beteende och relationer. (Ungdomsstyrelsen 2009)
1.5.2 Vad är hedersrelaterad våld och hur uttrycker det sig?
Siv Björktomta, doktorand vid Institutionen för socialt arbete i Göteborg menar att hedersrelaterat våld är ett differentierat fenomen, för att förstå problematiken har hon använt sig av ett kontinuum. Bilden ger inte en hel definition av problematiken, utan den visar att begreppet är svår att definiera. I början finns det en välfungerande familj. Familjen förändras när dottern kommer upp i puberteten och kontrollen ökar då flickorna försöker att gå mot gränserna. Frihetskränkning, förtryck hot, våld, misshandel, dödshot, ”självmord” och i värsta fall hedersmord som finns på bildens högra sida. (Björktomta 2007)
I utövandet av förtryck och våld är förövaren oftast en man och har en nära relation till offret som oftast är en flicka eller ung kvinna. Även kvinnorna som står offret nära kan direkt eller indirekt delta i förtrycket (Ungdomsstyrelsen 2009). Männens deltagande i hedersvåldet beror på att flickans sexuella beteende är knutet till deras heder, och kvinnornas deltagande beror på att de ses bära det yttersta ansvaret för barnens uppfostran och ansvarar för om den flickan bryter mot normerna. Målet är att undvika skam och vanära över familjen (Grubbström 2003).
När flickorna kommer upp i tonåren kan deras handlingsutrymme begränsas. Det kan röra sig om att de inte tillåts bestämma över sin fritid och vilka de ska umgås med. Flickor kan förbjudas att delta i sexualundervisning, idrottsaktiviteter, gå på skolfester eller fritidsgårdar för att de ska undvika kontakt med pojkar (Rikspolisstyrelsen 2009). Hedersnormer för flickorna kan även innebära förbud att ha sex före äktenskapet och vara homosexuella. Deras rörelsefrihet kan begränsas av olika regler, exempelvis får de inte vistas på caféer eller andra allmänna platser eftersom rykten kan spridas och därmed skada familjens heder. För pojkarna kan hedersnormer innebära att de måste följa den heterosexuella normen samt ta ansvar och kontrollera systrarnas beteende. Pojkarna kan också tvingars utföra olika straff om deras systrar bryter mot normen. Flickor, pojkar, unga- kvinnor och män har ett begränsat inflytande över vem de ska gifta sig med. Tvångs- och barnäktenskap förekommer. För att kontrollera flickornas
8
kropp och sexualitet kan de bli könsstympade. Utövandet av våld från föräldrar, syskon och släktingar sker i första hand när barnen och unga människor bryter mot hederns norm och struktur (Ungdomsstyrelsen 2009).
Bröder och kusiner kan få i uppgift att vakta sina systrar och kusiner genom att t.ex. övervaka hur de uppför sig i skolan. Kontrollen kan även ske genom att mobiltelefonen kontrolleras av någon i familjen (Rikspolisstyrelsen 2009).
Flickor har begränsande möjligheter att påverka den egna livssituationen. De saknar rätt till egna val kring sexualitet, val av partner, utbildning och äktenskap. Den strama kontrollen beror på att familjens rykte står hela tiden på spel och det är inte mycket som behövs för att få ett dåligt rykte (Grubbström 2003). Flickan kan dra skam över familjen genom att t.ex. prata med pojkar gå på fest, ha en pojkvän eller umgås med flickor som anses vara dåliga (Rikspolisstyrelsen 2009). Hela familjen drabbas av skammen om någon familjemedlem bryter mot normerna, därför värnar familjen aktivt om varandras beteende (Grubbström 2003). Det finns ingen begränsning på den sociala kontrollen och ryktesspridningen. Mobiltelefoni och internet har bidragit att ryktesspridning snabbt kan komma fram till andra delar av världen. Släkt och vänner kan från andra sidan jordklotet höra av sig och kräva att familjen ska ha bättre kontroll på dottern eller sonen (Rikspolisstyrelsen 2009).
Om kraven som ställs på flickan eller kvinnan överskrids av henne, kan hon bestraffas. Bestraffningen kan ske på olika sätt, hon kan förkastas av familjen, bli skickad till föräldrarnas hemland, misshandlad och i extrema fall bli mördad (Schlytter 2004).
Projektledare för Brottsofferjourernas RiksförbundIngrid Grubbström (2003) anser att olikheterna mellan kulturer ställs på sin spets när den patriarkalt uppbyggda familjen kommer till Sverige, när familjen ska anpassa sig efter de krav som finns i omgivningen. Det är vanligt att behovet att bevara den egna identiteten är stark, men den patriarkaliska maktstrukturen blir svår att bevara ju längre familjen lever i Sverige. Barnen blir genom skolgången integrerade i samhället och blir medvetna om sina rättigheter som individer och som flickor och därmed blir ett hot mot föräldrarnas maktutövning. Många gånger blir föräldrarna beroende av barnen i kontakterna med olika myndigheter. Pappan mister positionen och rollen att representera familjen utåt och även funktionen som familjeförsörjare som ytterligare belastar hans position i familjen. Familjens maktbalans förändras, föräldrarna mister auktoriteten. När tidigare normer inte blir självklara och den sociala ordningen sätts under tryck blir det ofta nödvändigt med begränsningar som tidigare inte ens behövts i hemlandet. (ibid.) Traditioner av hederstänkande kan även finnas i familjer som har hög social status i samhället, och hos familjer som verkar ha anpassat sig till det omgivande samhällets normer (Rikspolisstyrelsen 2009). De mest utsatta är flickor och unga kvinnor vars livsstil utsätts för en stark social kontroll. Våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld har samma mönster, men det finns även skillnader som utgör större utsatthet för flickor. Extrema krav på lydnad och underordning ställs på flickan av den egna familjen och släkten. I de starkt patriarkala familjestrukturer finns en förväntning på att flickorna och de unga kvinnorna ska underkasta sig familjens normer och regler under tiden de är ogifta och bor hemma oavsett om de är myndiga eller ej. (Grubbström 2003)
1.5.3 Vad är hedersmord?
Under läsningen av litteraturen har jag märkt att det är väldigt svårt att enbart skildra hedersrelaterat våld utan att nämna begreppet hedersmord. Därför väljer jag att skriva ett avsnitt om hedersmord. Det har varit problematiskt att hitta en allmän definition på
9
begreppet utan att det ska spegla sig i en någon teori. Definitionen nedan är den rådande förklarningen på begreppet, jag är medveten att kulturperspektivet avspeglar sig i den. Som författaren till uppsatsen låser jag mig inte till någon definition kopplad till speciell teori.
Hedersmord är när en flicka eller kvinna dödas av familjen, släkt, en klanmedlem, eller har dödats på uppdrag av dessa personer. Hon dödas för ett beteende som inte är accepterat hos familjen eller släkten. För mannen som ska återupprätta familjens heder står regler och normer som gäller inom gruppen över hela samhällets lagar. Hedersrelaterade mord är inte vredesmord, det är ett planerat brott, ofta har hot, våld och bestraffningar skett innan mordet. Vid ett sådant mord är det inte enbart en person som är delaktig, utan det är en hel grupp (Rikspolisstyrelsen 2009).
Kulturantropologen Mikael Kurkiala menar att logiken kring hederstänkande och hedersmord inte är komplicerat, utan ganska lätt.
”De handlar ungefär som en trädgårdsmästare ska beskära ett träd. Det viktigaste på ett träd är rötterna, rotsystemet och stammen. Det är det som ska fortleva. De enskilda grenarna är underordnade det större kollektivet. Om en gren växer inåt på ett äppelträd så vet vi att den ska skäras bort, den gynnar inte stammens tillväxt. Det här är i grunden hederstänkandets logik. Ett hedersmord bryter därför inte mot moralisk ordning utan återställer den. Mordet är inte ett problem, mordet är lösningen på ett problem.” (Kunskapskanalen 2010)
1.5.4 Vad är mäns våld mot kvinnor?
Enligt WHO 1997 är det är ett stort samhällsproblem som utgör hot mot kvinnans liv, hälsa och välbefinnande. FNs definition på våld mot kvinnor lyder såhär.
”Varje våldshandling som riktar sig mot kvinnor som sådana och som resulterar i, eller som sannolikt resulterar i, fysisk, sexuell eller psykologisk skada eller lidande för kvinnorna, inklusive hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckliga frihetsberövanden, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet.” (Länsstyrelserna i Blekinge m fl. 2004
s8)
Med andra ord, våld mot kvinnor handlar om åtskilliga handlingar som har det gemensamt att de är könsrelaterade och könsspecifika. I Sverige utsätts varje år 20 000 kvinnor för misshandel och ca 25 kvinnor misshandlas till döds. 80 % av våldet är mannen närstående (Länsstyrelserna i Blekinge m fl 2004).
2 METOD
Vid samlandet av empirisk data om fenomenet hedersrelaterat våld använde jag mig i första hand av litteraturen. Genom söktjänsten Libris hittade jag relevant litteratur. Jag fick många förslag på böcker, artiklar och olika rapporter som handlade om hedersrelaterat våld. Bryman (2008) menar att genomgången av relevant litteratur bidrar till att argumenten stärks för det man valt att skriva om. En utförlig undersökning av litteraturen gör att uppsatsens trovärdighet stärks genom att jag får kunskap inom området. Genom att använda mig av litteraturen visar jag även att jag på ett vetenskapligt sätt kan välja ut utifrån det andra har skrivit som rör mitt eget
10
ämne. Vidare i min uppsats ville jag ta reda på om vilken syn socialarbetare i Malmö stad har på hedersrelaterat våld och hur de jobbar med problematiken. Här var jag tvungen att vidga kunskapen på annat sätt. För att få reda på dessa frågor bestämde jag mig att använda mig av kvalitativ metod. Jag intervjuade socialarbetare som jobbade med hedersproblematiken och därmed anser jag att de är relevanta för min undersökning.
Kvalitativ forskning riktar in sig på ord och inte siffror. Forskningen bygger på teorin om grundval av de praktiska forskningsresultaten. Tyngden inom kvalitativ forskning ligger i förståelsen av den sociala verkligheten, på grundval av hur deltagarna i en viss miljö tolkar denna verklighet (Bryman 2008).
2.1 Urval
Det finns ett begränsat antal verksamheter som jobbar med hedersrelaterade frågor i Malmö stad, därför kommer jag använda mig utav målinriktat urval. Urvalet är ett icke-sannolikhetsurval, deltagarna väljs inte slumpmässigt. Vid målinriktat urval väljer man ut personer och verksamheter för att de är av relevans för att få förståelse för en social företeelse. Målinriktat urval kan inte möjliggöra generalisering till en population (Bryman 2008). För att få en blandning på deltagare har jag valt att intervjua socialarbetare som jobbar i ideella föreningar och kommunala verksamheter för att öka variationen bland informanterna och få in fler ingångar.
2.2 Bortfall
Jag tog kontakt med tio olika verksamheter i Malmö stad som jobbar med hedersproblematiken genom telefon och e-mail. En verksamhet arbetade med utbildningar för de olika stadsdelsförvaltningarna och därmed var de inte aktuella till min uppsats. Fem verksamheter svarade aldrig på min förfrågan om medverkan fast jag skickade förfrågan två gånger genom e-mail.
2.3 Kvalitativ intervju
Intervju är en form av samtal med syftet att samla information. Kvalitativ intervju är en metod för att undersöka, upptäcka, förstå och lista ut egenskapen hos någonting. Utgångspunkten är ett antagande där man inte vet vilka frågor som är väsentliga och betydelsefulla. Det finns vissa krav som ställs på intervjuaren i den kvalitativa intervjun, nämligen utveckling, anpassning och uppföljning av det som kan vara användbart för syftet med undersökningen. Den går inte att förutspå, frågor och svar kan utvecklas av tidigare frågor och svar, här måste intervjuaren vara uppmärksam, fantasifull och vaken (Starrin & Renck 1996).
2.3.1 Semistrukturerad intervju
Jag har valt att använda mig av semistrukturerad intervju, i en sådan form av intervju finns det en uppsättning av frågor som ställs till alla deltagare, men ordningen på frågorna kan ändras om det behövs. Jag har större möjlighet att fördjupa mig i svaren genom att ställa följdfrågor. Informanten får möjlighet att besvara frågorna med egna ord (Bryman 2008). Informanterna fick svara på samma frågor, vid andra och tredje intervjun bytte jag ordning på vissa frågor då jag ansåg att intervju skulle flyta på bättre om frågorna bytte plats, jag ställde även följdfrågor till de svaren som jag inte förstod och till dem som jag ansåg var intressanta så jag ville veta mer.
Med samtycke från informanterna spelade jag in alla intervjuer. May (2001) menar att det finns både för- och nackdelar att spela in intervju. Nackdelen att använda bandspelare under en intervju är att många människor blir hämmade när de vet att
11
samtalet spelas in, eller vägrar medverka ifall att intervjun blir inspelad. Fördelarna att använda bandspelare är att den underlättar tolkning. Jag kan lägga koncentration på informantens kroppsspråk istället för att hela tiden behöva skriva anteckningar under samtalets gång, som kan vara en distraherande faktor. När samtalet är väl igång brukar många glömma bandspelaren.
2.3.2 Intervju genom e-mail
Verksamheten Embla kunde inte delta i en semistrukturerad intervju på grund av tidsbrist, så de fick förfrågan om de kunde besvara på mina frågor genom e-mail istället. En i personalen ansåg att hon hade tid och ville medverka.
I genomförandet av intervju genom e-mail är nackdelarna fler än fördelar. Fördelar med denna metod är att det sparar tid, data kan ordnas väldigt snabbt (Bryman 2008). Jag sparade väldigt mycket genom att inte behöva transkribera intervjun, enda som behövdes var att skriva ut det skickade materialet och koda det. Avsaknaden av den personliga kontakten kan bidra med att intervjuaren har svårare att påverka att intervjun ska bli bra (ibid.). Det märktes tydligt på svaren, materialet från semistrukturerade intervjuer var mellan 5 och 8 transkriberade sidor. Svaren som informanten på Embla skickade var lite mer än 1 sida.
Det finns två olika sätt att skicka frågor, man kan välja att skicka alla frågor på samma gång eller en fråga i taget. Bryman menar att det är bäst att ställa en fråga i taget, eftersom informanten kan läsa alla frågorna för att sedan svara på dem som den anser är viktigast eller mest intressant (ibid.). Jag anser dock att för min uppsats är det bäst att skicka alla frågor på en och samma gång eftersom personalen på Embla inte kunde medverka i en personlig intervju på grund av tidsbrist, och jag var rädd att intervjun skulle rinna ut i sanden om jag skulle skicka en fråga i taget.
2.4 Genomförande av intervju
Jag genomförde tre semistrukturerade intervjuer med fyra personer och en intervju genom e-mail. Informanterna som medverkade i den semistrukturerade intervjun fick frågorna skickade på sina e-mail några dagar innan. Jag ville ge dem möjlighet att ha god tid på sig att läsa genom frågorna och eventuellt hinna förbereda sig. I den skriftliga informationen beskrev jag hur jag skulle gå till väga och hur länge intervjun skulle vara. Informanten som medverkade genom e-mail skickade tillbaka svaren till mig fem dagar efter att hon hade fått frågorna Svaren var dock inte utförliga, hon förklarade att orsaken till detta var tidsbrist.
Informanterna jobbade på olika verksamheter i Malmö stad. Personalen på kvinnojouren FemCenter, Embla, Kriscentrum för kvinnor och föreningen Tänk om medverkade i intervjuerna.
Samtliga intervjuer genomfördes på socialarbetarnas arbetsplatser. Varje intervju varade mellan 45 – 70 minuter. Tre av informanterna var socionomer, en jurist och en informant saknade eftergymnasial utbildning, men hade egna erfarenheter som utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck. Intervjuerna spelades in, och transkriberades. Inspelningen av intervju med FemCenter var tyvärr inte av den bästa kvalité, jag hade problem med att höra delar av det som sades, jag kontaktade FemCenter genom e-mail och förklarade problemet. Jag bad dem att besvara tre frågor.
Utifrån det andra bearbetade materialet växte några frågor. Jag tog kontakt med informanterna och bad dem förklara lite närmare olika saker som jag inte förstod vad de menade. Jag fick svar på alla mina följdfrågor som jag ställde till informanterna genom e-mail.
12
2.5 Validitet, reliabilitet och generalisering i kvalitativ forskning
Svensson (1996) menar att validitet i kvalitativa studier har en eller flera aspekter av bedömd giltighet. Det är undersökningsuppläggning, datainsamlingsmetodik, analys av data och resultat. Jag har använt mig utav relevant litteratur för att få mer kunskap om hedersrelaterat våld och socialt arbete. Jag ville samla på mig så mycket kunskap som det gick inom problematiken innan jag formade min intervjuguide. Även informanterna var relevanta till min undersökning då alla hade erfarenhet i arbete med hedersrelaterat våld. Validiteten i studien kan ha påverkats eftersom jag genomförde intervjuerna själv. Jag kan ha missuppfattat vissa delar av resultatet och därmed påverkat min analys. En annan svaghet kan vara att jag själv har analyserat materialet, och det är inte säkert att min tolkning stämmer överens hur andra skulle tolka samma material. Jag har dock lyssnar igenom intervjuerna två gånger var, och ställde följdfrågor genom e-mail till informanterna på delarna som jag antingen ville veta mer om eller inte förstod.
Reliabiliteten prövas genom att man ställer frågan om det finns något konstant objekt. Informanten kan vid första tillfället vara på dåligt humör och vid andra på gott humör och därmed påverka svaren. Svaren kan påverkas av olika sinnetillstånd, speciellt vid kvalitativa metoder, reliabilitet ska bedömas från den rådande situationen under intervjun (Svensson 1996). Jag kan tyvärr inte garantera att informanterna hade svarat på samma sätt vid en upprepad intervju.
Generalisering syftar på om resultatet kan gälla för andra situationer, populationer eller personer (Svensson 1996). Det går inte att generalisera min studie av två olika anledningar. Den första är att jag intervjuat för få personer för att studien ska kunna gälla för alla socialarbetare i Malmöstad och den andra orsaken är att jag har valt mina informanter själv.
2.6 Etiska överväganden
I bearbetningen av resultatet och analysen har jag utgått utifrån Vetenskapsrådets forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Huvudsakliga etiska frågor avser frivillighet, integritet, konfidentialitet och anonymitet för personer som är inblandade i forskningen. Inom svensk forskning gäller fyra etniska principer. Informationskravet: berörda personer ska informeras om undersökningens syfte, deltagarna ska bli informerade att deras deltagande är frivilligt och att de har rätt att avbryta medverkan när de vill. Deltagarna ska även bli underrättade om vilka moment som ingår i undersökningen. Samtyckeskravet: deltagarna har rätt att själva bestämma över sin delaktighet. Konfidentialitetskravet: innebär att deltagarnas uppgifter ska ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna ska skyddas så att obehöriga inte kan ta en del av dem. Nyttjandekravet: uppgifterna som forskaren har samlat in endast får användas i forskningssyfte (Bryman 2008).
Vid första kontakten om förfrågan till att medverka i en intervju beskrev jag uppsatsens syfte och intervjuns tillvägagångssätt. Strax innan intervjun började berättade jag för de medverkande att deras deltagande var på frivillig basis och att de när som helst kunde avbryta intervjun. De underrättades även om att efter intervjun kunde de ta kontakt med mig om de hade några synpunkten eller om de inte ville att jag skulle använda mig av deras intervju. Jag förklarade även att de som personer skulle vara anonyma och att det som de skulle säga enbart skulle användas till min studie och att materialet skulle förstöras direkt efteråt.
13
3 TIDIGARE FORSKNING
För ett par år tillbaka var diskussionen i den svenska debatten och forskningen väldigt liten kring våld mot kvinnor vars kulturella bakgrund skiljde sig ifrån den svenska. Dessa enstaka forskningspublikationer representerar olika varianter av individuella och sociala avvikelser kopplade till segregation, flyktingskap, diskriminering och utanförskap. Efter mordet på Sara och Pela blev våld mot invandrarkvinnor främst från Mellanöstern uppmärksamt. Efter Fadimes död skärptes debatten ännu mera (Eldén 2003).
Jag har valt att lägga fokus på tidigare forskning inom landets gränser. Det kanske man kan ha synpunkter om, att jag eventuellt borde lägga mer global fokus inom tidigare forskning, men jag har valt att avgränsa mig till Sverige på grund av att jag i min uppsats är intresserad av svenska förhållanden, och därmed anser jag att den globala forskningen inte skulle vara av relevans för min studie.
Jag har dock inte hittat någon forskning som har exakt samma fokus som min studie, jag har funnit flera rapporter som handlar om olika teman om hedersvåld som är relativa till min studie. Nedan presenterar jag forskning inom ämnet som har koppling till mitt ämne. Det är olika typer av källor, dels forskning och andra källor.
3.1 Om synen på hedersvåld inom socialförvaltningarna
Maren Bak (2007), docent vid institutionen för socialt arbete på Göteborgs universitet gjorde en utvärdering av ett skyddat boende på Länsstyrelsen i Västra Götaland län begäran. I rapporten har hon ett kapitel om socialförvaltningarnas syn på hedersrelaterat våld.
Bak har intervjuat socialtjänstemän och frågat om deras definition på hedersrelaterat våld och sättet att jobba med problematiken. I rapporten menar hon att socialförvaltningar har fått hård kritik för att de har haft en oreflekterad och naiv syn på hedersrelaterat våld. Socialtjänstens personal känner sig maktlösa och oroliga inför flickornas situation. Därför anser hon att det är av stor vikt att ta reda på socialsekreterarnas syn på hedersproblematiken och sättet de har valt att agera (ibid.)
Hon kom fram till att tjänstemännen var säkra på hur de ska skydda den utsatta men dock osäkra på hur man skulle förstå begreppet hedersrelaterat våld. De reflekterade inte över begreppet och såg inte vad det handlar om. En tjänsteman beskrev grundligt hotet som flickan eller kvinnan utsätts för, men kunde inte sätta etikett på problemet. I en annan förvaltning var personalen mycket reflekterande om orsakerna, de hade förståelse för den kulturella och sociologiska bakgrunden (ibid.).
Bak intervjuade också de utsatta personerna för att få mera kunskap om hur socialtjänsten hade valt att agera i deras fall. I det ena fallet hade både kuratorn och socialsekreteraren förstått allvaret i flickans situation, men trots detta använde inte socialsekreteraren LVU1 som stöd för att omhänderta flickan förrän vid tredje omhändertagandet (ibid.).
I ett annat fall valde personalen på socialförvaltningen att tro föräldrarna istället för flickan. De utsatte flickan för en stor risk genom att de tvingade henne träffa sina föräldrar, flickan blev även nekad till att ta med sig någon till mötet. Flickan var envis och fick till slut sin vilja igenom och blev placerad på ett skyddat boende. Vid intervju med den inblandade förvaltningen menade personalen att de hade stått på flickans sina från hela början. Bak utesluter inte att vissa socialtjänster som hon har intervjuat
1
14
framställer sin insats som mera kunnig och insiktsfull än vad den egentligen är i verkligheten (ibid.).
3.2 Om grunden till hedersrelaterat våld
Jag har hittat forskning om grunden till hedersrelaterat våld, men den flätas ihop med min teori. Socialantropologen Unni Wikan (2009) forskare fil dr i sociologi Åsa Eldén (2003) diskuterar om förekomsten till hedersrelaterat våld, Wikan utgår ifrån att det är kulturellt betingat förklarningsmodell. Hennes fokus ligger på kulturkrock, medan Eldén fokuserar på en förklarningsmodell som utgår ifrån feministisk könsmakt, som anser att hedersvåldet ska ses som ett uttryck för mäns våld mot kvinnor. Deras forskning kommer jag använda mig av i min teoriförklarning. Jag har även använt mig av rapporten framställt av Nationellt Centrum För Kvinnofrid. Studien skildrar de centrala teoretiska perspektiv av hedersproblematiken.
3.3 Om insatser mot hedersrelaterat våld
Efter mordet på Fadime Sahindal har man i Sverige både på nationellt och regionalt nivå jobbat med förhållningen och hanteringen av hedersrelaterat våld. Insatserna har bidragit till att resurser som utbildningsinsatser och stöd har kommit till stånd. Under perioden 2003 - 2007 har regeringen bidragit med 130 miljoner kronor för olika projekt så som skyddat boende och andra insatser för den utsatta gruppen. Det finns även olika ideella organisationer som stödjer dem som har blivit utsatta för hedersrelaterat våld. De erbjuder olika former av skyddat boende, stöd till flickorna och även handläggare på socialtjänsten och skolan. De arbetar även med att förmedla informationen för att förändra attityden och kunskapen om ämnet inom olika samhällsgrupper (Sjöblom 2006).
I rapporten lägger Sjöblom bland annat fokus på att undersöka hur socialsekreterare arbetar med unga flickor och kvinnor som har blivit utsatta för hedersrelaterat våld. Hon kom fram till att det var åldern på tjejerna som styrde socialsekreterarnas perspektiv i arbetet. För tjejer under 18 år utgick de ifrån familjeperspektiv, för tjejer över 18 år lyssnade man på deras berättelse och deras egna behov. Trots att tjejerna var över 18 var det viktigt att inte glömma bort familjen. Socialsekreterarnas utgångspunk var pendlande mellan individ- och familjeperspektiv. Socialsekreterarna såg det som sin uppgift att trots hot och våld stödja personen i frågan till att bevara kontakten med familjemedlemmar. Samtidigt som man skyddade tjejen från familjen hjälpte man till att ha kontakt i den mån det gick med familjen och ”jobba hem” flickan. Socialsekreterare upplevde det som en svår balansgång. Det var svårare att hålla individperspektivet för tjejerna under 18 år, arbetet styrdes mot familjeperspektiv. Efter högst två enskilda samtal med den minderåriga tjejen kopplade socialtjänsten in föräldrarna. Påföljden blev att få omyndiga tjejer sökte hjälp hos socialtjänsten. Socialsekreterarna trodde att tjejerna väntade med att söka hjälp efter de hade fyllt 18, för då kunde fokusen läggas på dem som individer (ibid.).
4 OLIKA TEORETISKA PERSPEKTIV
Diskussionen om hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige är ofta polariserad. Ena sidan resonerar ur ett kulturperspektiv och den andra ur ett könsperspektiv (Rikspolisstyrelsen 2009).
15
Jag kommer presentera två olika förklarningsmodeller; kulturellt betingat förklarningsmodell och feministisk könsmakts förklaringsmodell. Valet av dessa två grundar sig på att de har varit de dominerade perspektiv kring debatten om hedersproblematiken, jag anser att de är mest intressanta eftersom skillnaden mellan dessa är ofantligt stor.
Hedersrelaterat våld kan förklaras med analysen av hedersvärderingar som kommer från icke västerländska länder och hur de uttrycks i Sverige. På så sätt är hedersmord en följd av det hederskulturella tänkandet. Kulturperspektivet består både av synen på hederskulturen utifrån etnologiska, social- och kulturantropologiska ansatser och av forskare inom socialt arbete (Nationellt centrum för kvinnofrid 2010).
Flera feminister anser att i det kulturella perspektivet framställs hederskultur och hedersmord som exotiskt och att det skiljer sig från västerländska mäns våld mot kvinnor. De utgår istället från könsperspektivet, från analysen av likheterna mellan mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld. Det är mäns våld mot kvinnor som ett globalt strukturellt problem som analyseras och inte hederskulturer eller hederskoder. Alltså man ser det patriarkala våldet som universellt (ibid.).
4.1 Kulturperspektivet
Begreppet heder finns i alla samhällen och är förknippat med något positivt, det handlar om värde i egna och andras ögon. Vår självrespekt och sociala anseende bygger på andra människors värderingar. Kraven för att uppnå sådan respekt varierar kulturellt och historiskt. Heder är förknippat med ädla, nobla och hjältemodiga gärningar. Men heder handlar även om makt och smärta. Makt för att de som har inflytande sätter normerna för vad som ska gälla, smärta för att hedern har sitt pris. (Wikan 2009)
Heder är ett invecklat begrepp. Det låter vackert, men rymmer motsägelser både historiskt och kulturellt. Det är även ett könat begrepp. Heder är kopplat till män, de har heder och kvinnor har skam. I kraft av sitt kön har kvinnor ingen självständig heder, kvinnor bär sina mäns heder, männens heder kan bero fullständigt på dem. Heder är kopplat till sexualitet; ärbarheten och dygden. Kyskheten hos kvinnorna är hederskulturens grundsten (ibid). Kvinnor ses som släktens ägodel och eftersom kvinnors sexuella renhet är ett krav, blir hela släktens sociala status satt på spel och därmed är kontrollen av kvinnorna ett kollektivt intresse. Kvinnor bär på männens heder mellan sina ben. En kvinna som inleder intimt förhållande med en man som inte har fått släktens acceptans drar på så sätt hela släktens namn i smutsen (Kurkiala 2005).
Familjer, släkter, stammar och klaner kan rasa samman om hedern förloras. Det är frågan om kollektivets syn, om värde i andras ögon (Wikan 2009). Den avvikande individen ses som ett virus av hela kroppen hon ingår i. Det är inte individens handlingar eller synder som är det centrala utan hur omgivningen uppfattar den. För att hedern ska vidmakthållas måste händelser tillrättaläggas, regisseras och paketeras (Kurkiala 2005).
För att vi ska förstå logiken kring hederstänkande anser Wikan att det krävs två olika hedersbegrepp namus och shirif. Namus finns inte i grader utan är en fråga om antigen eller, den kan inte öka eller minska endast bevaras. Antigen har du namus eller ej, den kan förloras och upprättas. Om man mister namus, mister man allt. Shirif kan man ha mer eller mindre av, den kan bedömas med rang, anseende eller prestige (Wikan 2009).
Samhällen där heders roll är så pass central att den överskuggar livet, där många anser att hedern är viktigare än det egna köttet och blodet, kan inte förstås om man
16
inte etablerar begreppet vanheder. I Europa tänker vi på skam som motsats till heder. Begreppet skam är någonting alla människor har förhållande till, alla kan känna igen sig, men när det gäller namus är inte skam motsats till heder, utan det är vanheder som är motparten, här är skam ett svagt begrepp. För att förstå hederskodexen menar Wikan att detta är viktigt att veta (ibid.)
I norden saknar vi begrepp för kvinnors sexuella heder. Vi tror inte att en hel släkt kan förstöras ifall det blir känt eller ryktet sprids, att familjen har minst kontrollen över dottern. I väst är inte en kvinna familjens egendom. Kvinnan är och ska vara en okränkbar individ. I samhällen där begreppet för kvinnans sexuella heder finns, ses hon som en egendom i likhet med pengar, guld, jord och boskap. Om hon inte följer reglerna kan priset bli högt, i värsta fall med döden. En sådan heder finns inte i grader. Man har den eller ej, den delas av kollektivet och är absolut. Vid förlusten av hedern, som alltså leder till vanheder finns det regler för hur och vad man måste göra för att upprätta den förlorade hedern. Wikan menar att heder är en fråga om kultur och inte religion. (Wikan 2009). Hon får stöd av Mikael Kurkiala som även han menar att hedersrelaterat våld och hedersmord är ett kulturellt fenomen som stödjas och legitimeras av ett helt normsystem. Den uttrycker djupgående föreställningar om vad en människa är, om hennes förhållande till kollektivet och den moraliska ordningen som bevarar samhället. Även han menar att det förekommer i vissa samhällen och finns inom olika etniska och religiösa grupper (Kurkiala 2005).
Sabuni (2006) anser att det finns skillnader mellan hedersvåld och ”svenssonvåldet mot kvinnor”. Hon menar att svenska familjer vanligen inte hotar, slår, jagar bort och inte heller mördar sina döttrar för att de har fel kläder, är ute i olämplig tid eller umgås med pojkar. Även Wikan (2009) och Kurkiala (2005) menar att hedersmord skiljer sig från svartsjukemord. Hedersmord belönas med ära medan i svartsjukemord får man inga applåder från omgivningen.
I väst anses mord som ett brott mot den moraliska ordningen, inte ett försvar av den. Hedersmord går inte att reducera till universellt våld mot kvinnor, det bekräftas också av det faktum att även män, om än relativt sällan, kan falla offer för den (Kurkiala 2005). Det är ett stort antal kvinnor som blir dödade av sina nordiska män, men männen får dock varken applåder eller anseende. Deras familj och släkts status ökar inte, mördaren är en individ. Vid hedersmord är det oftast fadern eller brodern som är mördaren. Hedersmord är den ultimata formen av hedersrelaterat våld. Mordet är alltid planerat och överlagt, det är omöjligt för offret att försvara sig. Det är också förekommande att flera är involverande i planeringen och även i själva likvideringen (Wikan 2009).
I samhällen där heder och ära är en tradition blir mord i hederns man hedersvärt. Mördaren görs till en hjälte. Eftersom hedern är kollektiv, leder mord i hederns namn till att lyfta en hel släkt eller klan. Man får socialt och kulturellt kapital. För att man har visat att man inte accepterar att hedern skadas utan är redo att ta livet av personen som vanärar släkten. (ibid.).
Hedersmord är inte affektmord, inte heller svartsjukemord. Oftast är inte gärningsmannen påverkad av alkohol eller narkotiska preparat, gärningsmannen är inte heller mentalt avvikande. Han handlar rationellt och gör sin plikt (ibid.). Personen som ska utföra hedersmordet utsätts för ett socialt tryck. Nära vänner, familj och släkt övertygar den blivande mördaren att mord är den rätta lösningen. De ger personen all stöd och även applåder när dådet är utfört. Hedersmördare har val, men valet i sig själv formas av kulturen. Valet sker genom ramverk med en given uppsättning rimliga handlingsalternativ (Kurkiala 2005).
17
Det är lite som händer runt arbetet att förhindra hedersrelaterat våld, menar Pernilla Ouis, som är fil.dr. i humanekologi och biträdande lektor i Hälsa och Samhälle på Malmö Högskola. Trots satsningar från regeringen i form av medel som givits för att skapa olika projekt för att förebygga hedersrelaterat våld. En bristande politisk vilja är grunden i problemen. Det finns en rädsla för att peka ut vissa grupper och problematisera andras traditioner, kultur och uppfattningar om moral som hindrar samhället för att göra lyckade interventioner. Hon menar att debatten kring problematiken har blivit utsatt för ett ideologiskt tagande ställningskrig om våldet är kulturspecifikt eller ska det ses som universellt våld av män mot kvinnor (Ouis 2009).
4.2 Könsperspektivet
Forskaren och feministen Eva Lundgren menar att i Sverige finns det tre olika sätt att se på mäns våld mot kvinnor. Den första föreställningen bygger på att det är en socialt utslagen man som misshandlar, han är alkoholiserad och förmodligen arbetslös. Den andra uppfattningen är att den misshandlade mannen är individuellt utslagen, han har en mental avvikelse. Och den sista förståelsen är att det är kulturellt avvikande män som utövar våld eftersom deras kultur skiljer sig fundamentalt från den svenska kulturen. Den feministiska förståelsen av våld ställer sig kritiskt till de tre versionerna. Våld är någonting man väljer, det är ingen och ingenting som tvingar människor att utföra hedersmord (Lundgren 2003).
Ett stort antal feministiska forskare betonar likheterna mellan olika varianter av patriarkalt våld. De menar att våld mot västerländska kvinnor med västerländska förövare inte ses som kulturellt betingat i samma grad som våld mot kvinnor från etniska minoriteter. Journalisten och författaren Nicole Pope menar att oberoende av var man utövar våld mot kvinnor är det uttryck för att vilja kontrollera kvinnors och flickors sexualitet. Hon jämför våld i västerländska- med muslimska samhällen.
”Män som mördar sina ex-flickvänner eller fruar gör det av samma orsak som fäder som mördar sina döttrar – av sårad stolthet, en önskan att utöva makt samt en föreställning om att kvinnor bör och kan kontrolleras.”
(Nationellt centrum för kvinnofrid 2010, s26)
Statsvetarna Nancy V. Baker, Peter R. Gregware och Margery A. Cassidy skriver att all våld mot kvinnor i nära relationer har ett drag av heder och skam, speciellt känslor av skam som har stor betydelse även för kvinnor i majoritetsbefolkningen från länder i väst. Det grundläggande med heder/skam komplexet kring mord på kvinnor är mannens känsla av stolthet, identitet och misslyckande. Detta är kopplat med kvinnans beteende (Nationellt centrum för kvinnofrid 2010). Lundgren menar att när en kulturförståelse kopplas till våld mot kvinnor, framstår invandrarmannen som våldsam och svensken som jämställd och fredsälskande (Lundgren 2003).
”Genom att förlägga våldet utanför den svenska kulturen så blir kontrasten större och vår kultur ännu mer jämställd. Denna kontrastering medför att hedersförtryck blir en konsekvens av deras kultur och inte en del av vår kultur.” (SOU 2010 s34)
I en debattartikel i DN skrev dåvarande integrationsminister Mona Sahlin och jämställdhetsminister Margareta Winberg att man aldrig skulle acceptera talet om hedersmord. De menade att det inte fanns bevis att våldet mot unga kvinnor var kulturellt betingat och att det rörde sig enbart om mäns våld mot kvinnor. Vi skjuter på
18
problemen genom att påstå att morden är kulturellt betingande (Sahlin & Winberg 2002). Eldén (2003) menar att kulturella kopplingar mellan makt och kön kan uppfattas som att de legitimerar och möjliggör våld. För att våld i hederns namn ska vara begripligt krävs en feministisk förståelse där man kopplar ihop kultur, kön och våld. Sammanhanget utifrån kulturella föreställningar förstås lättast genom hur mäns heder kopplas till kvinnors sexuella beteende. Upprätthållande av männens makt och kontroll. Utövandet av våld legitimeras och förklaras med hänvisning till familjens heder. Våldet ur denna synvinkel ses som normalt genom att den möjliggör att männen hänvisar beteendet till normativa och inarbetande föreställningar om rykte, oskuld och heder för att få kontroll och därmed utövning av våldet mot närstående kvinnor (Elden 2003).
Om man inte analyserar mäns våld mot kvinnor ur detta perspektiv förstår man att våldet skiljs ifrån det normala. Det feministiska perspektivet gör det möjligt att analysera våldet mot kvinnor utifrån föreställningen om manlig överordning och kvinnlig underordning. Feministiska analysverktyg möjliggör en skillnadsförståelse av mäns våld. Det utmanas genom att man beskriver våldet till de andra; de sjuka, socialt marginaliserade eller kulturellt främmande (ibid.)
”När man mördar en kvinna och använder familjens heder som en förklaring till sitt brott kan hans våldshandling, grovt – dödligt – våld, förstås som sammankopplad med, och inte separerad från, föreställningar om kön och kulturellt accepterade i former av kontroll. Ett resonemang om dödandets nödvändighet, kan förstås i ljuset av hur mina informanter talar om ryktet som avgörande i sitt liv, och hur en kvinna med höga klackar och kort kjol kan definieras som svensk kvinna och därmed riskerar horstämpel. En kvinna med dåligt rykte, riskerar ökad kontroll, hot och/eller våld från manliga släktingar.” (Eldén 2003, s89)
Feministen och EU-parlamentariker Eva-Britt Svensson anser att begreppet hedersmord är rasistiskt belastat. Det står i ljuset för det verkliga problemet som är det ökande våldet mot kvinnor. Begreppet brukas som beteckning för mord som begås av andra kulturer och inte av svenskar. Hon menar att när en svensk man mördar en närstående kvinna, blir dådet kallat för mord, men när mördaren som tillhör en minoritetsgrupp mördar en kvinnlig släkting ses det helt plötsligt som hedersmord, och det menar Svensson är fel (Svensson 2010a). Mäns våld mot kvinnor handlar om makt, kontroll och dominans. Men samtidigt menar Svensson att man inte kan ignorera klass, etnicitet, ålder, arbetslöshet och missbruk som kan ge några förklaringar. Det kan finnas vissa kulturella skillnader, i en viss folkgrupp uppmuntrar släkten våldet medan i en annan folkgrupp, till exempel den svenska, blundar släkten och vänner inför våldet, på så sätt bidrar de med sin välsignelse. Den svenska kulturen saknar etikett som man kan klistra på våldet, samtidigt som det andra våldet lätt klassas som hedersvåld. Hon tar avstånd från förklaringar som är förenklade och syftar på att alla arbetslösa, fattiga, missbrukande eller män från mellanöstern är potentiella kvinnomisshandlare eller mördare. Kulturella förklaringar är stickspår. Hon vill se en kreativ debatt om helhetsanalys av våldet mot kvinnorna (Svensson 2010b).
”Våld och förtryck i hederns namn är ett av flera uttryck för det patriarkala samhälle vi lever i. (…) Våld mot kvinnor handlar om vilket kön de har och hur de förväntas bete sig beroende på att de är kvinnor.
19
Den som bryter mot könsnormen straffas för det, i olika grad, i alla världsdelar, oavsett religion eller hudfärg. Hur könsnormen ser ut och vad som är att bryta mot den varierar.” (Schyman 2009)
Trots att kvinnor fortfarande förtrycks i Sverige, har bilden av landet som ses som världens mest jämställda land blivit en svensk stolthet. Stoltheten har blivit en identitetsmarkör i jämförelse med de andra kulturellt avvikande, och eftersom patriarkatet finns i andra kulturer blir Sverige fritt från könsförtryck. Våldet antas vara berättigat i andra kulturer och synen på om hur våld vid olika former upprätthålls i olika sammanhang försvinner. Stigmatisering av invandrarkvinnor som offer för patriarkala värderingar från sina kulturer blir ens täckmantel för rasistiska och patriarkala strukturer i Sverige och detta medför att brott mot kvinnor upprepas ideligen (ibid.). Författaren Sara Stridberg (2002) menar att även det svenska våldet är accepterat i den svenska kulturen. Det finns kvinnor som inte polisanmäler misshandel och våldtäkt, och rättssamhället är inte så framstående på beivra sådana brott. Polisanmälda brott blir sällan utredda och det är sällan att övergrepp mot kvinnor leder till åtal.
”I praktiken finns det en acceptans för att det förekommer våld mot kvinnor och samhällsinstitutionens passivitet bidrar till att skydda män som begår övergrepp och kvinnor som söker hjälp får inte hjälp. (…) Att poliser som är dömda för kvinnomisshandel tillåts fortsätta sina tjänster och dessutom utreda fall av kvinnomisshandel säger mycket om hur dessa institutionella mekanismer fungerar.” (Stridberg 2002 s.22)
5 RESULTAT
Empirin i detta kapitel kommer från genomförda intervjuer. Det inhämtade materialet är tematiserat och sorterat i underrubriker.
Innan jag går in på resultatet vill jag ge läsaren en beskrivning om verksamheterna där mina informanter är anställda. Som jag nämnde i tidigare kapitel har jag intervjuat FemCenter, Kriscentrum för kvinnor, Embla och Tänk om.
FemCenter är en separatistisk och feministisk organisation. Det är enbart kvinnor som arbetar där och de vänder sig till våldsutsatta kvinnor och deras barn. Organisationens främsta verksamhetsidé är att erbjuda skyddat boende, de erbjuder även stödsamtal och kontaktmannaskap. De riktar sig till tjejer och kvinnor över 18 år. FemCenter möter unga tjejer och kvinnor som har blivit utsatta för våld i nära relationer men även de som har blivit utsatta för hedersrelaterat våld.
Kriscentrum för kvinnor är en kommunal verksamhet som också vänder sig till våldsutsatta kvinnor över 18 år och deras barn. De erbjuder skyddat boende och stödsamtal. Verksamheten har även en öppenmottagning. På den öppna mottagningen erbjuder de professionell rådgivning, information om olika möjligheter samt en kvinnogrupp. Även Kriscentrum kommer i kontakt med både kvinnor som har varit utsatta för hedersrelaterat våld och de som har utsatts för våld av en partner. Personalen på verksamheten kommer dagligen i kontakt med begreppet hedersrelaterat våld.
20
Embla är också en kommunal verksamhet som erbjuder skyddat boende för flickor och kvinnor mellan 16 och 22 år som är hotade, utsatta för eller riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck.
Tänk om är en ideell förening som vänder sig främst till personer som har blivit utsatta för hedersrelaterat våld. Unga som gamla, män som kvinnor är välkoma att vända sig dit. Tänk om lyfter kopplingar mellan hedersvåld, missbruk, kriminalitet och dysfunktionellt beteende. Deras arbetsuppgifter är att bland annat föreläsa om kopplingar för olika myndigheter, skolor. De erbjuder även stödsamtal, kontaktmannaskap och ett påverkningsprogram. Föreningen har med hjälp av en referensgrupp utformat fyra olika påverkningsprogram, till unga flickor och pojkar under 18 år, och till kvinnor och män över 18 år. Programmet riktar sig till personer som har blivit utsatta för hedersrelaterat våld och på något sätt hamnat i någon form av destruktivitet. Tänk om har även AH2 möte, det är en självhjälpsgrupp som riktar sig till båda könen, de utgår från filosofin från AA3 och NA4. I AH gruppen får man dela med sig av sina erfarenheter och stötta andra. Föreningen har även en secondhand butik som erbjuder personerna som föreningen kommer i kontakt med en form av arbets- och social träning.
Verksamheten Embla kommer i kontakt med tjejerna som har blivit utsatta för hedersrelaterat våld enbart genom socialtjänsten. Medan FemCenter, Kriscentrum för kvinnor och Tänk om kan tjejerna vända sig till verksamheterna direkt. De kommer även i kontakt med utsatta personer genom polisen, skolan, socialtjänsten och migrationsverket.
5.1 Informanternas definition av heder
Informanterna hade någorlunda samma definition på heder, de menade att hedern är kopplad till kvinnans sexualitet och det är kvinnan som ansvarar för mannens heder.
”Heder som begrepp är i FemCenters uppfattning nära sammanknuten med kvinnans sexualitet. När en kvinnas sexualitet inte är ifrågasatt, det kan gälla oskuld, kyskhet m.m. då är hela familjens heder intakt. Heder är således något hela familjen bör eller kan bevaka genom att bevaka kvinnans sexualitet.”
Informanten på Kriscentrum för kvinnor menar att deras definition på heder är universell, hon menade att de hade samma syn som fanns överallt.
”Det är när den manliga delen, alltså patriarkatet har makt över
kvinnornas sexualitet. (…) Ja, att man inte själv får bestämma vem man ska gifta sig med, vem man får ligga med, hur man ska klä sig, Det är samma definition som alla andra har.”
Även personen som jobbar på föreningen Tänk om anser att kvinnans sexualitet som är kopplad till mannen, hon lyfter upp även männens utsatthet.
”Hedersideologiskt tänkande kretsar kring sexualiteten. Oskuld, kvinnans renhet ligger liksom i fokus, och allting handlar om att kvinnans renhet befläckas, då befläckas inte bara hon utan hela familjen, så kontrollen på
2 Anonyma Hedersvåldsdrabbade 3 Anonyma Alkoholister 4 Anonyma Narkomaner
21
kvinnorna är väldigt stor. Men också männen för att de ska typ ha kontroll, de får gifta sig med en fin flicka som familjen tycker är acceptabel med samtidigt kontrollera flickorna i kretsen, i familjen, släkten, vännerna och så vidare.”
5.2 Informanternas definition av hedersrelaterat våld
Synen på hedersrelaterat våld uppfattas inte på samma sätt bland informanterna. Vissa skiljer hedersrelaterat våld från mäns våld mot kvinnor, medan andra inte gör det. En informant upplever att det är svårt att klassificera om att det handlar om hedersrelaterat våld. Informanten på Tänk om förklarar att i utövandet av hedersvåld finns fler förövare och våldet är godtyckligt av andra.
”Hedersvåld för mig, det är när det är inte bara en utövare, och när det är sanktionerat våld, att folk tycker att det är positivt. (…) Det är liksom, och kontrollen där är inte enbart från familjen, alltså typ en person. Det finns ögon överallt. Du vet, killar kanske får uppgiften att inte bara kontrollera sina systrar, döttrar eller sina fruar, utan även sina kompisars döttrar och fruar och så vidare och så vidare. Så du vet alla har rätt till att kontrollera dig. Dina kusiner, din pappas bästa kompis. (…) Det är om man säger, i ett samhälle, eller vad man kan säga, när en person utövar våld mot någon annan, får de inte positiv reaktion från allmänheten, eller från omgivningen för att de har gjort det dem har gjort. Om man har stängt in någon, eller förtryckt någon, så ser inte omgivningen på det positivt, Men i en hederskultur så då är det väldigt positivt, då är det liksom uppbackad, man får typ berömmelse att det är bra, liksom för att man kanske har pli på sina döttrar och söner, för att de inte ska göra vissa saker och klä sig på visst sätt, umgås med vissa människor som inte familjen och släkten tycker är accepterat.”
Informanten på Kriscentrum för Kvinnor och barn ställer sig kritiskt till begreppet heder och hedersrelaterat våld, hon är tveksam på att begreppet verkligen ska användas, hon vill lyfta upp mänskliga rättigheter istället. Men hon försöker ändå ge den en definition.
”Det handlar om mänskliga rättigheter, och när man se det såhär, så behöver man inte prata om det är heder, eller kontroll eller makt, eller om det är någon som bara är psykiskt sjuk eller du vet störd människa, utan det handlar om mänskliga rättigheter. Och det är det vi utgår efter. Sen kan man ju prata hur länge som helst om orsaker bakom, alla har sin egen teori, men ser man det stora hela globalt handlar det om att kvinnor är förtryckta. (…)Hade man skippat det här hedersbegreppet som ställer mer skada än nytta så hade man vunnit mycket på det, nu är det mycket prestige i det. (…) Vi skiljer inte på heder och våld i nära relation, vi jobbar med all typ av våld.”
Fast att hon inte särskiljer begreppet hedersrelaterat våld från våld i nära relationer menar hon att våldet skiljer sig ändå.
22
”… är det pappan, brodern eller kusinen så är heder ju, pappan är den som oftast är inblandad. (…) Men vi gör ingen skillnad på det här, utan vi pratar om problematiken.”
Hon betonar även skillnaden på konsekvenser för att bli utsatt för våld mellan en tjej med annan etnisk bakgrund och en svensk tjej.
”Tjejerna med annan etnisk bakgrund har det lite svårare. Om svensk tjej blir misshandlar får hon stöd hos sin familj, hos samhället, av vänner och kompisar, men en kvinna från hederskultur får inte det stödet, varken från sin familj, ingen annan familj stöttar henne, för de som jagar henne vill döda henne, så det är jättejobbigt för dem, mycket jobbigare, faktiskt.”
Informanten på FemCenter ser inte heller behovet att skilja på hedersrelaterat våld från det andra våldet.
”Det är svårt att enkelt klassificera att just fall x eller fall y är hedersrelaterat. Ofta är en kvinnas historia en blandning mellan "ordinarie" fysiskt våld och exempelvis begränsning i livsutrymme som ofta kan tolkas som hedersrelaterat. Personligen känner jag inget direkt behov att sätta en etikett på vad exakt varje fall rör. Snarare lägger jag vikt på att se kvinnans behov, vad är det hon efterfrågar, saknar, behöver, vill göra m.m. Hur kan jag stödja och hjälpa henne? Vi lägger stor vikt på lösningsfokus.”
Vid förfrågan om hur personalen på verksamheten Embla definierar hedersvåld svarade informanten mig med ett svar som såg ut som utdrag från en rapport eller bok. Hon skrev sitt svar inom apostrofer.
”Hedersrelaterat våld och förtryck finns i familjer i patriarkala samhällssystem. Individen är underordnad kollektivet som har ansvar för familjemedlemmarnas heder och skam. Familjens heder är direkt avhängig av de kvinnliga medlemmarnas faktiska eller påstådda sexuella beteende. Kontrollen av sexualitet och bevarandet av oskulden är central. Utövaren är oftast en närstående man till flickan/kvinnan. Även släktens kvinnor kan direkt eller indirekt stödja förtrycket.”
Även informanten på Embla menar att förtrycket och våldet är kollektivt.
”Även om det kanske bara är en i familjen som utövar våldet/förtrycket, så står de andra ofta bakom eller i vilket fall inte förhindrar våldet/förtrycket.”
5.3 Förekomsten av hederstänkande och hedersrelaterat våld
Samtliga informanter var eniga att hederstänkande inte beror på en speciell religion och förekommer i alla kulturer, men de ser olika på hur hederstänkandet ser ut. Informanten på Tänk om anser att hederstänkande handlar om folks anseende och att det finns i alla delar av världen.
”Det är så svårt att säga var hedersideologins tänkande kommer ifrån, det är mycket starkare i vissa länder än vad det är i andra delar. Jag går inte
