Malmö högskola
Lärarutbildningen
Kultur språk och medier
Examensarbete
10 poäng
Röstförändringar vid barns rollek
Voicechanges when children play
Louise Holmberg
Jennie Larsson
Lärarexamen 140 poäng
Svenska i ett mångkulturellt samhälle 2007-01-18
Examinator: Jonas Aspelin
TROLLRINGEN
När jag gick och tänkte på ingenting Kom där ett troll med en silverring. Ser jag genom ringen som trollet gett
Ser jag det ingen i världen sett. Och när jag min trollring till örat fört
Hör jag det ingen i världen hört. Sätter jag på stortån den ring jag fått
Går jag dit ingen i världen gått. Vill du följa med mig så går det an
Om du kan hitta en likadan.
(Lennart Hellsing)
Sammandrag
Vårt syfte med denna undersökning är att ta reda på om, och i så fall på vilket sätt det sker röstförändringar under barns fria rollekar, om det finns några genusskillnader i dessa eventuella röstförändringar samt vilken betydelse röstförändringarna har för barns lek- och språkutveckling.
Vi har använt oss av kvalitativa observationer och intervjuer. Resultatet tyder på att barn förändrar sina röster vid fri rollek då de går in i en annan roll och talar som den aktuella rollen kräver. Röstförändringarna kan bestå av olika dialekter, tonfall och tonlägen samt ljus
respektive mörk röst. De genusskillnaderna vi fått fram är att pojkar är mer högljudda och använder sig av mer ljudeffekter medan flickorna pratar med en ljusare röst. Barnens
röstförändringar har stor betydelse i sammanhanget eftersom det, enligt vår undersökning, var vad som i första hand utvecklade lekarna. Genom att barnen går in i olika slags roller
avancerar de sitt språk för den specifika rollen, vilket i sin tur leder till att deras språk
utvecklas. En praktisk-pedagogisk slutsats av arbetet är att man som lärare bör ta vara på och stimulera den fria leken, då barnen genom sådan aktivitet vågar variera och laborera med sitt språk.
Innehållsförteckning
1 Inledning 7
2 Syfte 8
Frågeställningar 8
3 Teori 8
Vad står det i styrdokumenten? 8
Barns språkutveckling 9 Dialekter 10 Lek 10 Lekutveckling 11 Miljöer 12 Rollekar 12 Leksignaler 13
Pojkar och flickor 14
4 Metodbeskrivning 14 Urval 15 Procedur 16 5 Resultat 17 Observationsresultat 17 Mamma-pappa-barn-lek 17 Bratz-lek 18 Lego-lek 19 Intervjureslutat 20 6 Analys 22
Röstförändring vid fri rollek 22
Genusskillnader i röstförändringar vid fri rollek 23 Lekutvecklingen och språket i lekarna 24
7 Diskussion 26
Slutsats 29
Reflektion över undersökningsprocessen 30
Didaktisk reflektion och förslag till
fortsatt forskning 31
Bilaga 1 33
Bilaga 2 34
1 Inledning
Vid rollekar experimenterar enligt vår erfarenhet ofta barn med språket och vi vet att leken har en betydelse för barns språkutveckling. I Rigmor Lindös bok Det gränslösa språkrummet (2002) citeras Hangård Rasmussen (1993) som skriver om lekens betydelse för barns allsidiga utveckling. Med denna utveckling menar han motoriken, fantasin, kreativiteten, identiteten, den intellektuella och kognitiva utvecklingen, språket och de sociala färdigheterna. Enligt Lindö (2002) visar studier att den symboliska leken är viktig för barns språkutveckling. I förskolans läroplan, Lpfö98, lyfts lekens betydelse fram för barns språkutveckling. I leken stimuleras fantasin, inlevelsen, kommunikationen och förmågan till symboliskt tänkande samt förmågan att kunna samarbeta med andra och kunna lösa problem. Därför menar vi att det är extra relevant att undersöka barns lekande ur ett språkligt perspektiv.
Under en dag på förskolan eller i skolan infinner sig leken vid ett antal tillfällen. Det gäller både den fria leken, som barnen själv styr över och den styrda leken, som en vuxen ansvarar för. I leken får barnen tillfälle att prova på och gå in och ur olika roller. De tränar sitt språk och lär sig att tala på olika sätt i olika situationer och vi har uppmärksammat att barn vid olika rollekar förställer rösten på olika sätt, vilket har skapat en nyfikenhet hos oss om varför barn gör detta. En av oss har även erfarenhet av förskolan där detta är vanligt förekommande i barngrupperna. Vi minns från vår egen barndom hur vi förställde våra röster vid lek. Fast röstförställningar infinner sig inte endast under lek, utan även i vardagssamtalet, då vi genom vår röst förstärker vissa delar av samtalet. Detta gör enligt vår erfarenhet både barn med svenska som modersmål och barn med svenska som andra språk, men i vårt examensarbete har vi valt att endast undersöka barn med svenska som modersmål eftersom vi under vår verksamhetsförlagda tid varit mest i kontakt med dessa barn. Vår undersökning kommer att gälla om och i så fall på vilket sätt det sker röstförändringar i barns fria rollekar. Vi tänker även undersöka om vi kan finna några genusskillnader i språket, och vad det kan beror på att barn förändrar sina röster vid fri rollek.
I vårt framtida yrke som lärare är det viktigt att se och förstå att inte bara läsning och skrivning är betydelsefullt för barns språkinlärning och språkutveckling. Vi bör som lärare i klassrummet förstå att det barnet gör både på rasten och utanför skolan också är en viktig del i språkinlärningsprocessen. Vi kan konstatera att leken är viktig för barns tillägnande av språk. Lärare kan alltså ta tillvara på lekens möjligheter och barns erfarenheter genom att låta barnen leka fram språket på ett lustfyllt sätt, inte bara på rasterna, utan även i klassrummet.
2 Syfte
Vårt syfte är att undersöka om, och i så fall på vilket sätt det sker röstförändringar under barns fria rollekar, om det finns några genusskillnader gällande dessa röstförändringar samt vilken betydelse röstförändringarna har för barns lek- och språkutveckling.
Frågeställningar
1. Om det sker några röstförändringar hos barnet vid fri rollek vilka är de i så fall?
2. Upptäcker vi några genusskillnader i röstförändringarna vid fri rollek och i så fall vilka och vad beror de på?
3. Hur kan man förstå röstförändringar i barns lek som led i deras lekutveckling och språkutveckling?
3 Teori
Vad står det i styrdokumenten?
I läroplanen Lpo94 (2002:11) står det under rubriken Skolans uppdrag att ”Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet”. Längre ned på sidan står det: ”Särskilt under de tidiga skolåren har leken stor betydelse för att eleverna ska tillägna sig kunskaper”. I läroplanen för förskolan kan man i avsnittet om förskolans uppdrag läsa:
Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande ska prägla verksamheten i förskolan. I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem. Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter (Lpfö 98:27)
Här ser vi hur läroplanen bl.a. betonar fantasin, inlevelsen och kommunikationen som en viktig del i lekens utveckling. På skolverkets hemsida (www.skolverket.se) anges under rubriken Kursplaner och betygskriterier för ämnet Svenska de krav som ställs när det gäller svenskämnets syfte och roll i skolan:
Utbildningen i ämnet svenska syftar till att ge eleverna möjligheter att använda och utveckla sin förmåga att tala, lyssna, se, läsa och skriva samt att uppleva och lära av skönlitteratur, film och teater. Språkförmågan har stor betydelse för allt arbete i skolan och för elevernas fortsatta liv och verksamhet. Det är därför ett av skolans viktigaste uppdrag att skapa goda möjligheter för elevernas språkutveckling.
Vi menar att barns lekande är ett sätt att skapa lustfyllda språksituationer, som leder till språkutveckling.
I svenskämnet i mål att sträva mot står det att eleven:
– utvecklar sin fantasi och lust att skapa med hjälp av språket, både individuellt och i samarbete med andra,
– utvecklar en språklig säkerhet i tal och skrift och kan, vill och vågar uttrycka sig i många olika
sammanhang samt genom skrivandet och talet erövrar medel för tänkande, lärande, kontakt och påverkan, – tillägnar sig kunskaper om det svenska språket, dess ständigt pågående utveckling, dess uppbyggnad, ursprung och historia samt utvecklar förståelse för varför människor skriver och talar olika,
I mål att stäva mot i svenskämnet ser vi att det tas upp många olika viktiga delar såsom fantasi, samarbete, utveckling i tal och skrift, kunna uttrycka sig i olika sammanhang och att kunna ta del av språkets historia och utveckling. För att uppnå dessa mål anser vi, även här, att leken har en stor betydelse.
Barns språkutveckling
Talspråket är unikt för människan och det är genom språket som vi utvecklar identitet, gemenskap, kunskap och inflytande (Lindö 2002). Sven Strömqvist skriver i Barn utvecklar
sitt språk av Louise Bjar och Caroline Liberg (2003):
”I samspel med sin omgivning utvecklar och lär sig barn språk
Deras språkutveckling är förankrad både i ett kognitivt och i ett sociokulturellt sammanhang. Det framväxande språket formas såväl av biologiskt angivna sätt att processa information som av de speciella kommunikationsmönster och det speciella språkbruk som barnet möter i sin omgivning.”
Strömqvist fortsätter (2003) om hur barn härmar och imiterar den vuxnes tal vid deras tidiga försök att tala. Till en början uttalar barn ord som ligger nära den vuxnes sätt att tala vilket tyder på att de imiterar.
Enligt Arnqvist (1993) ökar barnets ordförråd med fler och fler ord under skolåldern. Ordförrådet fördubblas från första skolåret till vuxen ålder. Fler nya ord lärs in inom områden där barnet har erfarenheter än inom områden där de saknar erfarenheter. Äldre barn tillägnar sig nya ord lika snabbt som yngre barn men de äldre barnen är mer beroende av att relatera de nya orden till tidigare kända ord. De nya orden måste också i större utsträckning förklaras så att barnen får de definierade. Äldre barn kan också tolka ord utifrån flera innebörder och de
har en förståelsen för metaforer. Arnqvist (1993) fortsätter med att barn inte endast måste lära sig att tala för att utvecklas språkligt. De måste även lära sig de implicita reglerna hur man talar med andra människor. Ett viktigt steg är att lära sig att delta i en dialog.
Dialekter
Andersson (1990) skriver att dialektbegreppet utgår från begreppet språklig variabel. Med variabel menas att det måste finnas en variation i språket. Andersson (1990) skriver vidare, det talas ofta om distinktionen mellan dialekt – riksspråk och genom att ersätta begreppet distinktionen med fyra olika steg blir begreppet klarare.
1. Neutralt standardspråk:
Avslöjar inte användarens geografiska hemort eller härkomst. Detta språk kan man då med rätta kalla ett riksspråk. Bedömare säger att detta s k riksspråk inte är något annat än det uppsvenska standardspråket med Stockholm som centrum
2. Regionalt standardspråk:
Är t ex den form av skånskan som talas av de lärde i Lund. Denna ”ädelskånska” anses vara accepterad i alla sociala situationer. Vi har ett västsvenskt standardspråk med Göteborg som centrum, ett uppsvenskt med Stockholm som centrum, ett
finlandssvenskt standardspråk och ett norrländskt standardspråk. 3. Utjämnad dialekt:
Finner vi både i tätorterna och på landsbygden. När vi hör någon tala i radio eller tv som talar dialekt t ex skånska, småländska eller värmländska är det frågan om utjämnad dialekt.
4. Genuin dialekt:
Finner vi framför allt på landsbygden. Ett krav för att en dialekt ska räknas som genuin är att avvikelserna från standardspråket ska gälla alla språkliga nivåer.
Lek
Caroline Liberg skriver i Bjar & Liberg (2003) att barn ofta deltar under det första levnadsår i olika lekar som sång-, rörelse- och titt-ut-lekar. Ämnen som berör både den vuxne och barnet är ofta en central del av leken. Så småningom börjar olika leksaker ingå som blir aktörer och då skapas fantasivärldar som man kan gå in och ut ur.
Lindö (2002) skriver om den fria och den styrda leken. När det gäller lek brukar man diskutera den fria och den styrda leken. Den fria leken är frivillig och föds på barnens egna
initiativ medan den styrda leken initieras av en vuxen. I leken kan barnen experimentera och får där ett utrymme för nytänkande och kreativa lösningar. Knutsdotter Olofsson (1992) skriver att barn signalerar till sin omgivning med ögon, mimik, röstläge, sätt att tala och bete sig att de gått in i lekens värld.
Evenshaug & Hallen (2001) skriver om att genom leken utforskar barn sin omgivning och sig själva. Genom leken utvecklas barnen kreativt och på så sätt bidrar leken till att barnen lär känna sig själva. Evenshaug & Hallen (2001) och Lindö (2002) skriver båda om att leken har en stor betydelse för barnets allsidiga utveckling när det gäller sådant som motorik, fantasi, kreativitet, identitet, intellektuell och kognitiv utveckling, språk och sociala färdigheter. Lindö (2002) fortsätter att när barn leker olika lekar tränas syn, hörsel, känsel, luktsinne, balanssinne och muskelsinne. Genom att leka lär sig barn nya begrepp. I leken tillsammans med andra lär sig barn också att se tillvaron från olika perspektiv och de provar på olika betoningar, talesätt och språkliga benämningar. Leken har alltså också betydelse för barns språkutveckling.
Lekutveckling
Evenshaug & Hallen (2001) hävdar att i barns lekande finns olika steg. Det första steget är funktionsleken. Den framträder under det första levnadsåret och den kännetecknas av att det väsentliga är själva funktionen, rörelsen eller upprepningen i leken. Barnen leker med sina kroppar och undersöker föremål som de tar i munnen eller skakar på. Genom lekar som ”rida, rida, ranka” är barnen med om enkla ord, toner och rörelser i en enkel dramatisk
tillsammanslek. Den här typen av övningslek har stor betydelse för barnets fortsatta utveckling när det gäller både motorik, sinnen och känslor.
Evenshaug & Hallen (2001) fortsätter, symbolleken eller låtsasleken börjar dyka upp under barnets andra levnadsår. Barnet låtsar att ett föremål är något annat än vad det egentligen är och handlingen i leken är riktad mot barnet själv. Efterhand börjar barnet använda föremålet i ett annat syfte som exempelvis att barnet matar dockan istället för sig själv. Lindö (2002) menar att när barn leker låter de ofta ett föremål ersätta ett annat. En kvast kan vara
exempelvis en häst och denna förvandling kallas assimilation. Genom denna handling börjar utvecklandet av symbolfunktionen. Det innebär att ett ord eller ett annat tecken eller symbol kan representera ett ting och dess utveckling.
Evenshaug & Hallen (2001) skriver vidare, den första formen av symbolisk framställning
sker genom handlingar eller kroppsspråket. I sina lekar använder sig sexåringar i regel avbåde symboler och tecken, symboler i form av verkliga föremål och tecken i form av mer godtryckliga lekföremål.
I två- till treårsåldern börjar fantasileken ta fart enligt Evenshaug & Hallen (2001). Tingen fungerar här som både det ena och det andra beroende på vad situationen kräver. Hangård Rasmussen (1993) skriver att ordet assimilation är när barnet ser saker och ting med andra ögon än vad en vuxen skulle göra exempelvis en träkloss kan vara en docka.
Vid tre års ålder börjar barn förstå sig på vilka ”spelregler” som gäller i rollekens värld menar Evenshaug & Hallen (2001). I rolleken låtsas barnen att de är någon annan person eller anammar ett annat väsens identitet eller karaktäriska egenskaper. Barnen förhåller sig till varandra enligt olika roller i leken.
Miljöer
Fantasin existerar inte enbart i form av symboliska lekhandlingar skriver Lindö (2002) utan för de äldre förskolebarnen också som en språkligt bevarad föreställning. Med hjälp av ord förverkligar barn sina idéer. Genom dialogen mellan de lekande barnen skapas ett innehåll. Detta är en mycket kreativ process där fantasilekarna ofta avlöser varandra. ”I denna skapande process har forskarna funnit att den ursprungliga lekidén ofta förskjutits mot skapandet av en modell, en bild eller en scenografisk miljö”Lindö (2002:100). Lindö (2002) fortsätter, pojkar bygger tekniska modeller medan flickor hellre bygger mänskliga rum med verkliga ting som möbler, prydnadssaker och kläder. Både pojkar och flickor bygger upp en scenografisk miljö där de försöker fånga det väsentliga.
Genom leken transformerar barnen verkligheten till något annat menar Knutsdotter Olofsson (1992). De tränar upp sitt språk och ger ord åt sina transformationer och fantasier och i leken går allt att förvandla. Knutsdotter Olofsson (1992) fortsätter, barn talar när de leker, ersätter handlingar med ord och vice versa. De skapar miljöer som de leker i.
Rollekar
När barn leker och har tagit på sig en roll måste de hålla sig till den. Om ett barn leker ensam, och går in i flera roller, ändrar han eller hon markant på rösten för att man ska förstå
rollbytena. Enligt Knutsdotter Olofsson (2001) tar han eller hon även hjälp av dockor och gosedjur som får vara med och spela olika roller, även i detta hjälper barnen dessa leksaker att tala, fast då i mer väsande och mumlande form så att rösten kommer från det håll där leksaken är.
I rolleken talar barn oavbrutet för att informera varandra om vad som händer och för att lösa olika problem. Barnen måste sätta sig in i varandras roller för att förstå sammanhangen. Barnet går in i en roll och talar och beter sig som rollen kräver (Knutsdotter Olofsson 1992). I talet tränas olika sätt att tala - som mamma, som snällt barn, som sträng lärare med mera (Knutsdotter Olofsson 2001). Om en vuxen närvarar vid barns rollekar brukar barnet oftast tala med ett mer varierat språk och ett större ordförråd än annars (Knutsdotter Olofsson 1992). Vid lek med många barn samtidigt måste alla vara väldigt tydliga och om någon bryter mot rollens regler eller glömmer bort sin roll säger oftast någon annan som också är med i leken ifrån och detta tas på allvar (Knutsdotter Olofsson 2001).
Knutsdotter Olofsson (2001)menar att barn imiterar vuxna i sina rollekar såsom mamma,
pappa, äldre syskon och dagisfröken så kallade familjeroller. De stereotypa karaktärsrollerna är en annan kategori och här ingår t ex polis, läkare, konduktör, cowboy, brud. I denna
kategori är rollerna väldigt enkla att härma och det krävs inte så mycket vetskap för att barnet ska veta vad som skall sägas. Den sista kategorin är fiktionsroller. I denna kategori tillhör alla figurer som kommer från sagor, TV-program, filmer och serier, såsom Hulken, snövit,
superman och Tomten. Många gånger pratar barnen mer om rollfigurerna än agerar som dem, och det är inte heller alltid så att barnen utgår helt ifrån hur dessa karaktärer skulle ha agerat på film eller i sagan. Ofta hittar de själva på egna historier och slut.
Knutsdotter Olofsson (2001) skriver vidare, ju yngre barnen är desto mer dominerar
familjerollerna i deras lekar fortsätter.Andra personer och djur som framträder i leken är statister som barnen lägger till under lekens gång. När ett barn är pappa i en lek, spelar de inte
sin egen pappa utan en pappa, när de är en polis är de inte en speciell polis de är en polis som de själva ger karaktär.
Leksignaler
Knutsdotter Olofsson (1992) skriver om att barn använder sig av olika leksignaler när de leker. När de går in i lekens värld meddelar de sin omgivning det genom att signalera med ögon, röstläge, sättet att tala och bete sig att de leker. Det gäller att kunna tolka signalerna för att förstå att det som händer är lek. De allra minsta barnen räcker över en träbit och säger ”det är telefon till dig” med glimten i ögat i hopp om att kamraten förstår. De lite äldre barnen kommunicerar ofta med hjälp av skratt och fniss, och detta uppfattas oftast också av
kamraten. Sedan kommer ofta också frasen ”vi leker att…”, ”kom så leker vi!” och då är man redan inne på ”lekmark”. Innan leken kommer igång beskriver barnen för varandra vad som
ska hända och var de är någonstans, så att de är klart innan leken kommer igång. När leken är i gång använder barnen ofta sig av verbformen preteritum (förfluten tid) ”Då var jag sjuk och du kom och skulle sköta mig”.
Om man pratar manus i leken sägs detta oftast med barnets vanliga röst, men när de
kommer in i leken igen lägger de på sin rollröst och de är ofta mycket överdrivna med gester, känslor och uttal. ”Gud vad jag är sju-u-uk”! Likaväl som barn berättar när de går in i leken berättar dem när de går ur den: ”Jag leker inte längre” (Knutsdotter Olofsson 2001).
Pojkar och flickor
Blev det en pojke eller flicka? Detta brukar vara den första frågan vi ställer när ett barn har fötts.
Redan från födseln sätter samhället upp olika förväntningar och krav på de båda könen. Man förväntas lära sig olika roller och bete sig på olika sätt. Barnen måste därför utveckla en upplevelse om sig själva som pojke eller flicka enligt Evenshaug & Hallen (2001). I valet av leksaker och lekkamrater visar sig könsrollerna tydligt. Barn väljer ofta en lekkamrat av samma kön. Pojkar väljer oftast att leka med bilar, båtar och hammare medan flickor väljer dockor och mer stillsamma lekar fortsätter Evenshaug & Hallen (2001).
Knutsdotter Olofsson (2001) skriver att flickor gärna och ofta leker två och två, medan pojkar ofta leker i större grupper. Flickor leker ofta mer stillsamma lekar såsom bordsaktiviteter där de lägger pussel, ritat teckningar, håller på med handarbete av olika slag och dramatiserar. Pojkar däremot håller gärna på med konstruktionsbyggen och rörliga motoriska lekar. Flickor håller alltså på med mer lugna lekar än vad pojkar gör och pojkar är mer livliga och bullriga än vad flickor är. Barn tränar i sina lekar in könsrollsmönster som samhället skapat. Vuxna försöker ofta att motarbeta dessa könsskillnader för att de ska försvinna samtidigt som, vi omedvetet tränar barnen i dessa könsskillnader redan från spädbarnsåldern.
4 Metodbeskrivning
När man ska göra en undersökning som bygger på intervjuer och observationer finns det två olika metoder att välja mellan, den kvantitativa och den kvalitativa. Repstad (2006) skriver att ”i kvantitativa metoder används siffror i flera faser av forskningsprocessen” medan i den kvalitativa forskningsmetoden ”skriver forskaren ned sina observationer i form av
anteckningar och på samma sätt skriver man ned intervjuinnehållet”. Stukát (2005) menar att den kvantitativa intervjun är väldigt styrd eftersom man använder sig av särskilda
intervjuscheman. Frågorna är oftast slutna och den intervjuade kan välja mellan redan förbestämda svarsalternativ. I vårt examensarbete valde vi istället att göra kvalitativa intervjuer med ljudupptagning och observationsschema (se bilaga 1 och 2). Johansson & Svedner skriver om intervjun:
” I den kvalitativa intervjun är endast frågeområdena bestämda, medan frågorna kan variera från intervju till intervju, beroende på hur den intervjuade svarar och vilka aspekter denna tar upp. Syftet med den kvalitativa intervjun är att få den intervjuade att ge så uttömmande svar som möjligt om det intervjun behandlar” (2004:25).
Vi valde den kvalitativa intervjun för att vi trodde att den skulle hjälpa oss att få så mycket information som möjligt av barnen. Med bandspelarens hjälp kunde vi fånga upp olika tonfall och oförstådda meningar som vi sedan transkriberar och analysera. Vi valde att inte använda oss av videoinspelning då barnen inte är vana vid att bli filmade vilket kan leda till att en tillgjordhet framför kameran och därmed hade vi riskerat att inte observera barnens naturliga lek. Våra frågeområden framgår av bilaga 1.
När det gäller observationerna utgår vi också från Johansson & Svedner (2004:33) och använde oss av löpande observationer med ”critical incident” vilket innebär att man observerade bestämda skeenden enligt ett observationsschema (se bilaga 2). Med denna modell observerade vi de företeelser som vi var intresserade av i barnens talade språk och lek. Vi hade två identiska observationsscheman när det gäller det som observerades. Det enda som skiljde dessa scheman åt var att det står flickor på det ena och pojkar på det andra. Med schemats hjälp kunde vi följa barnen under deras lek och notera vad vi såg och hörde.
Urval
Vår undersökning bygger på ett urval barn i en klass på en skola i södra Skåne. Vi råkade ut för ett bortfall under vår undersökning när det gäller en flicka, vilket ledde till att
undersökningen i slutändan kom att omfatta sex pojkar och fem flickor. Klassen är en integrerad f-2 klass vilket innebär att barnen är mellan 6-8 år. Vi valde denna skola bl.a. för att där endast går barn med svenska som modersmål och att man där arbetar åldersintegrerat från f-2 vilket skulle kunna vara intressant när barnen leker tillsammans.
Under våra undersökningsdagar var vi med vid ett antal samlingar som hölls före rasterna. Här frågade läraren barnen var och en vad de skulle leka, vem de skulle leka med och var de skulle hålla till på rasten. Detta både hjälpte oss och styrde oss i vårt urval av vilka barn vi
skulle observera för då kunde vi gå till den plats där vi visste att någon form av rollek skulle äga rum.
Procedur
Inför vår undersökning tog vi kontakt med skolan, och berörda klasslärare, som gav oss klartecken att genomföra våra observationer och intervjuer på skolan. Därefter skickade vi ut ett brev (se bilaga 3) till berörda föräldrar där vi beskrev vad vårt examensarbete handlar om. I brevet berättade vi att allt material skulle hanteras med största sekretess, och inte skulle kunna spåras till deras barn. Vi informerade också om att allt material skulle förstöras efter avslutat examensarbete. Via brevet bad vi om föräldrarnas tillåtelse att intervjua och observera deras barn. Läraren informerade oss vid våra besök om vilka barn som vi hade tillåtelse att observera och intervjua.
Under våra observationer observerade vi tre olika lekar. Den första leken var mamma, pappa barn lek. Denna lek genomfördes under en regnig rast, då barnen fått tillåtelse av
klassläraren att vara inne och leka i lekrummet, som ligger vägg i vägg med barnens klassrum. I den andra leken var det tre flickor som lekte med Bratz (barbieliknande docka) inne i hörnan av klassrummet under den fria leken. Den fria leken äger rum när läraren känner att barnen är i behov av en paus från arbetet i klassrummet, och den tiden variera mellan 20-30 minuter. I den tredje leken var det tre pojkar som lekte med Lego, och leken pågick i samma lekrum som mamma-pappa-barn-leken. Även denna lek genomfördes under fri lek vid ett annat tillfälle än Bratz-leken. Alla tre lekarna observerades alltså inomhus. Urvalet av de barn vi observerade gjordes alltså utifrån vår vetskap om vad barnen skulle leka och var de skulle vara på rasten. Observationen pågick under cirka femton minuter eller tills vi hade fått underlag för vår observation. Intervjuerna varade mellan 10 och 15 minuter. Detta kanske låter lite men barnen gav inga längre och uttömmande svar på våra frågor, vilket vi hade full förståelse för eftersom barn, över lag, svarar kort och koncist.
Under observationerna utgick vi ifrån vårt observationsschema (se bilaga 2). Vi hade ett observationsschema var, där vi observerade samma händelser fast på olika barn under lekens gång. Observationsschemat utarbetade vi utifrån två olika delar, lek och språk. Dessa två begrepp är centrala för vår undersökning.
Samtliga intervjuer utfördes i ett grupprum som ligger vägg i vägg med klassrummet. Vi valde detta rum för våra intervjuer för att vi skulle kunna sitta lugnt och ostört. Repstad (2006) skriver att intervjun bör genomföras på en lugn plats där man inte blir störd. Platsen
bör även vara neutral så att den intervjuade känner sig hemma. Dessa faktorer kan påverka om en intervju blir bra eller dålig. Alla våra intervjuer gjordes i direkt anslutning till våra
observationer.
De barn som vi valde att observera är desamma som de barn vi intervjuade. Namnen på samtliga observerade och intervjuade är fingerade.
5 Resultat
I den följande texten kommer vi att redovisa vårt empiriska material.
Observationsresultat
Innan varje observationsresultat kommer en kort presentation av barnen och den lek de ingick i. Samtliga av de observerade barnen talar med en skånsk dialekt vid vanligt tal.
Mamma-pappa-barn-lek
Mamma-pappa-barn-leken förekom i ett lekrum som låg vägg i vägg med barnens klassrum. I lekrummet fanns det ett bord, fyra stolar, leksaker som låg i olika backar och mattor på golvet. Barnen var ensamma i lekrummet när leken pågick. I leken fanns det en mamma, en bebis, en pappa och en hund. Emma 8 år lekte mamman och Anna 6 år lekte bebisen. Pappan lektes av Kim 7 år och Mathias 8 år lekte hund.
Det som hände i leken under vår observation var att middagen skulle tillagas och att hunden ville ut och kissa. Mamman stod vid spisen som var ett bord och sa åt pappan att han skulle duka ett annat bord för att sedan gå ut med hunden innan maten var färdig. Pappan svarade mamman ”jaja” och påbörjar dukningen. Samtidigt låg bebisen på golvet och pratade för sig själv medan hunden skuttade runt på golvet och skällde med jämna mellanrum. Efter att pappan dukat klart kallade han på hunden för att sätta på honom kopplet så de kunde gå ut och kissa. Hunden svarade pappan med ett skall och kom genast emot honom. Mamman sa till pappan att det fick bli en liten runda för maten var strax klar. Pappan svarade mm och tog med sig hunden och gick ut ur huset och stängde dörren bakom sig. Inne i huset var mamman och bebisen kvar. Mamman gick fram till bebisen som låg och skrek något på golvet och sa att maten strax var klar och att hon kunde komma upp från golvet och sätta sig vid bordet. Bebisen svarade mamman med ett högt ”ga-ga”, vilket gjorde att mamman sa åt henne att hon inte behövde skrika. Utanför huset, i andra änden av rummet, gick pappan och hunden en runda och hunden luktade på golvet.
Det vi noterade genom denna observation var att Emma (mamman) vid befallning höjde rösten för att hon ville betona det de andra skulle göra. Hennes röst var ljus men bestämd. Hennes kroppsspråk var hårt och hon var bestämd i sina rörelser vilket förtydligade det hon gjorde. Kim (pappan) var väldigt sparsam med det han sa och talade med en mörk röst. Vid tal under lekens gång skiftade Emma dialekt från skånsk till en uppländsk-liknande dialekt vilket även Kim gjorde. Hans kroppsspråk var mer återhållsamt än Emmas. Anna (bebis) talade bebisspråk och det var svårt att förstå vad hon sa, hon var även väldigt högljudd emellanåt. Hon kröp runt på golvet och var tafatt i sitt kroppsspråk. Mathias (hunden) gav endast ifrån sig ljud i form av hundskall. Han var livlig i sitt kroppsspråk och låg, snurrade och skuttade runt på golvet. Han använde sig av sin näsa när han luktade för att förtydliga att han var en hund. I statusskillnaderna mellan rollerna var Kim (pappan) underlägsen Emma och tog nästan inga initiativ självmant utan inväntade uppmaningar från Emma. Emma var dominant, initiativtagaren och den som bestämde. Det var hon som delegerade uppgifter de andra skulle göra. Anna (bebis) gjorde det hon blev tillsagd och tog inga egna initiativ.
Bratz-lek
Denna lek observerade vi i klassrummet under klassens fria lek. Flickorna satt i ett hörn av klassrummet och lekte med varsin Bratz-docka (Barbie-liknande docka). De tre flickorna som lekte var Linda 6 år, Caroline 7 år och Maria 8 år. Lindas docka hette Jasmine, Carolines docka hette Chloe och Marias docka hette Sasha.
Leken utspelade sig mellan dockorna vid ett kalas då Carolines docka fått en ny klänning av sin mamma. Både Linda och Marias dockor tyckte att klänningen var fin. Marias docka ville gärna veta var klänningen var köpt men Carolines docka hade ingen aning om var hennes mamma köpt den. Under kalasets gång höll flickorna dockorna hela tiden med ena handen runt kroppen, men när de ville förtydliga något så använde de sin andra hand till att röra dockans huvud, ben eller armar. Leken gick vidare med att kalaset tog slut och att dockorna gick hem till Carolines docka Chloe. När de kom hem till Chloe sa Caroline att hon tyckte att de skulle ha ett nytt kalas hemma hos henne. Detta ville varken Maria eller Linda. De tyckte att de redan lekt kalas tillräckligt så de sa att de inte ville. Då blev Caroline sur och satte sig på tvären och ville inte vara med och leka längre. Det slutade med att hon gick och satte sig på en stol, och såg sur ut. Maria sa till Linda att de skulle leka affär med dockorna istället, vilket Linda gick med på så leken fortsatte med att de lekte att de var och handlade kläder, vilket även Maria bestämt. Efter en stund sa Caroline att hon ville vara med och leka igen,
men då sa Maria till henne att de skulle leka affär istället. Caroline gick med på det och hoppade ner från bordet med dockan i handen och såg gladare ut, och alla började leka igen. Under flickornas lek talade Linda med en ljusare och tystare röst än de andra. Hon använde sig av en uppländsk-liknande dialekt i sitt tal. Caroline talade med en ljus Göteborgs-liknande dialekt, medan Maria talde med sin skånska dialekt. Hennes röst var bestämd och hon hade ett högre tonläge än de andra två. I sekvensen när Caroline blev sur talade de alla tre med sin vanliga skånska dialekt. I statusskillnaderna mellan rollerna såg vi att Maria var den i leken som var drivande och dominerande och sa åt de andra vad de skulle göra. Caroline ville gärna vara med och bestämma och försökte ta för sig men hölls tillbaka av Maria. Linda var mer undergiven de båda andra och väldigt stillsam. I denna lek var det flickorna som kontrollerade dockornas kroppsspråk. Flickornas kroppsspråk återspeglades i dockornas rörelser.
Lego-lek
Pojkarnas Lego-lek utspelade sig under den fria leken i samma lekrum som mamma-pappa-barn-leken men vid ett annat tillfälle. Pojkarna satt på golvet i ett hörn med backen som innehöll Legobitar och det låg även Legobitar utspridda på golvet. Peter 6 år var ett
rymdskepp, David 6 år var en stridsvagn och en gubbe medan Andreas 6 år var ett flygplan. Den fjärde pojken Johan 7 år var en båt.
Leken utspelade sig i olika världar så som olika vattenmiljöer, krigszoner och rymden. Peters rymdskepp flög runt i luften och olika ljudeffekter hördes. Davids gubbe var nere på golvet och sa till Peter att hans rymdskepp snart fick komma in för landning så att Andreas flygplan inte krockade med rymdskeppet. Davids gubbe var nere på landningsbanan och han sa till att nu var det fritt fram för Peters rymdskepp att landa. David körde sin stridsvagn fram och tillbaka på golvet och bakom gick hans gubbe. Han gjorde olika ljudeffekter när han lekte att stridsvagnen sköt iväg skott och bomber. Samtidigt slängde han sig bakåt på golvet. Johan låtsades att han var ute på en vild båtjakt på havet. Han skrek att han blev jagad av fiender och att han behövde hjälp ifrån de andra. Andreas, som fortfarande hade sitt flygplan i luften, sa åt Johan att han kom för att hjälpa honom. Han flög dit och samtidigt hade Peter startat sitt rymdskepp igen och även han var på väg att hjälpa Johan att komma ifrån fienderna. Vid observationen av denna lek kunde vi höra att pojkarna använde sig av ljudeffekter i större utsträckning i sina lekar än vad flickorna gjorde. Pojkarna hade också ett högre tonläge. När Peters rymdskepp var i luften ändrade han tonfall beroende på vad han gjorde för ljud exempelvis ”pip pip”, ”blink” och ”wroom”. David pratade med en mörk röst och höjde även
rösten när han talade. Han använde sig också av ljudeffekter i form av avlossning av skott ”pang pang” och vilda explosioner. Andreas tonläge var väldigt högt och han använde sig av propellerliknande ljud och mycket ”wroom”. Vid vanligt tal under leken behöll David och Andreas sin skånska dialekt medan Peter och Johan talade med en uppländsk-liknande dialekt. Pojkarna använde sig av ett rikt kroppsspråk för att förtydliga det som de lekte. Peter höjde båda sina armar när han flög runt med sitt rymdskepp. David slängde sig bakåt på golvet när han gjorde sprängljud för explosioner med sin stridsvagn. Han använde sig av sina armar för att köra stridsvagnen framåt och för att få gubben i rörelse. Andreas använde sig av både sina armar och ben när han flög runt med sitt flygplan i rummet. Johan använde sig av sin högra hand och arm när hans båt åkte framåt och upp och ner genom vågorna i vattnet. I
statusskillnaderna mellan rollerna såg vi inte att någon av pojkarna var mer drivande än någon annan, utan alla verkade vara på samma nivå. Alla vågade ta för sig i sina roller och var och en gjorde det på sitt sätt.
Intervjuresultat
När vi utformande våra intervjufrågor (se bilaga 1) utgick vi från vår första frågeställning nämligen:
1. Om det sker några röstförändringar hos barnet vid fri rollek vilka är de i så fall?
Intervjufrågorna bestod alltså av frågor som låg nära vår första frågeställning. Våra intervjuer med barnen gjordes i direkt anslutning till barnens lek och genomfördes en och en i ett grupprum.
När intervjuerna genomfördes utgick vi från frågorna (bilaga 1). Beroende på vad barnen svarade på frågorna varierade följdfrågorna från barn till barn. Eftersom vi observerade barnen före intervjuerna visste vi vilken lek de deltagit i och vilken roll de haft. Vi har valt att redovisa de frågor utifrån intervjuerna som varit mest intressanta och relevanta för vårt ämne. Vid redovisningen av vårt resultat har vi vid utdrag från intervjuerna förkortat fråga med f och svar med s.
Första frågan som vi ställde till samtliga barn var: Ändrar du din röst när du leker? Emma, Anna, Linda, Kim, Mathias, Andreas och Johan svarade att de ändrar sin röst vid lek, medan Caroline och Peter svarade att de gör det ibland. Maria och David svarade att de aldrig gör det. Till de barn som svarade att de gör någon form av röstförändring ställde vi följdfrågan: ”Varför tror du att du ändrar din röst när du leker?” Kim, Mathias, Andreas, Anna och Linda svarade att de talar/låter så som rollen kräver. Andreas och Emma svarade t.ex. såhär:
Lego-lek
Andreas (6år) flygplan
F: Ändrar du din röst när du leker? S: Nej aldrig…jo vänta…jag gör olika ljud.
F: Vad är det för ljud du gör då, och varför tror du att du gör det? S: Jo jag är ett flygplan så då gör jag ljud…pow…precis som något sprängs.
Mamma-pappa-barn-lek Emma (7 år) mamma
F: Gör du något annorlunda med din röst när du leker mamma? S: Ja, då pratar jag med min mammaröst.
F: Mammaröst, hur pratar en mammaröst? S: Det är hon som bestämmer vad man ska göra. F: Varför tror du att du gör det?
S: För att jag är mamman och vi leker.
David och Maria svarade att de inte gjorde någon röstförändring. Till dem ställde vi
följdfrågan: Varför tror du att du inte ändrar din röst vid lek? Davids svar på följdfrågan var att han inte vill ändra på sin röst och Maria svarade att hon talar som hon brukar.
Vid samtliga intervjuer frågade vi även barnen om de märkt om deras kompisar gör någon
röstförändring när de leker. Kim, Mathias, Johan och samtliga flickor svarade att deras kompisar gör röstförändringar när de leker. Vad är det då för förändring kompisarna gör med sin röst? Samtliga av de barn som svarat att deras kompisar gör en röstförändring svarade att de inte pratar som de gör i vanliga fall, utan ändrar rösten på olika sätt genom att tala med en annan röst eller att de gör olika ljud. Till dessa barn ställde vi även frågan: Varför tror du att dina kompisar gör någon röstförändring? Pojkarnas svar var att man ska var olika personer, man är någon annan för att man vill och för att det ska låta som på riktigt. Flickornas svar var att de lekte att de var någon annan och man pratar som den man leker att man är. Om man exempelvis är en bebis pratar man som en bebis gör, ”ga, ga”. Peter, David och Andreas svarade att deras kompisar inte gjorde någon form av röstförändring vid lek. Vår följdfråga blev då om de gav svar utifrån det egna könet eller utifrån det motsatta. Samtliga barn svarade utifrån det egna könet.
Den sista frågan vi ställde till samtliga barn var lik den föregående men med en annan utgångspunkt. Pojkarna fick frågan om de någonsin märkt om flickor ändrar sin röst när de leker och flickorna fick frågan om de någonsin märkt att pojkar ändrar sin röst när de leker.
Vi ställde den sista frågan utifrån genusperspektivet, för att se om barn lägger märke till det motsatta könet vid lek. Pojkarna svarade att de märkt att flickor brukar prata med en annan röst precis som om de inte vill prata som de vanligtvis gör. Flickorna svarade att pojkar blir mer högljudda än vanligt och att de gör många olika ljudeffekter. Johan och Anna svarade t.ex. såhär:
Lego-lek
Johan (7 år) båt
S: Flickorna pratar mer pipigt och gnälligt.
F: Hur menar du då?
S: Att deras röst blir ljusare än vanligt. Mamma-pappa-barn
Anna (6 år) bebis
S: Pojkarna skriker mer och pangar.
6 Analys
I följande avsnitt har vi analyserat observationerna och intervjuerna tillsammans eftersom vi bedömer att det blir tydligare så.
Röstförändringar vid fri rollek
De röstförändringar vi noterade vid våra observationer var att majoriteten av barnen talade med olika tonfall, ljusare respektive mörkare röst, vänligare tonläge och tydligare tal. I
intervjuerna svarade fyra av fem flickor att de gjorde någon förändring i talspråket vid lek och av pojkarna svarade fyra av sex att de gjorde en förändring. Enligt Knutsdotter Olofsson (1992) pratar barn på ett speciellt sätt vid lek. Barn har vid olika ljud, exempelvis babygråt och pistolskott, en tendens att överdriva för att skapa mer effekt. Pojkarna använde sig av en del ljudeffekter i sin Legolek. Exempelvis gjorde David, som lekte stridsvagn och gubbe, gjorde olika ljudeffekter när han avlossade skott både från stridsvagnen och från gubbens pistol. Knutsdotter Olofsson (2001) skriver vidare att när barn talar om vad någon ska göra, utanför rollekens ramar, talar de med sin vanliga röst, annars talar de med den röst som rollen kräver. I intervjun med Emma, som lekte mamma, var hon medveten om att hon gjorde en förändring med sin röst. Förändringen innebär att hon talar som hon upplever att en mamma gör. Linda, som lekte med Bratz svarade på samma sätt att hon talar som sin storasyster när hon leker.
Pojkarna använde sig av ljudeffekter i sin Lego-lek vilket ingen av flickorna gjorde. Pojkar har mer våldsamma lekar där de använder sig mer av ljudeffekter, och övar sig därför inte på språket i samma utsträckning som flickor gör (Knutsdotter Olofsson 2001). David som lekte stridsvagn och gubbe använde sig av höga ljud vid explosioner och hade ett livligt kroppsspråk då han kastade sig bakåt vid explosionerna. Andreas, som var ett flygplan, sprang runt i hela rummet och flaxade upp och ned med armarna för att få flygplanet i rörelse.
Flickorna däremot satt stillsamt och småpratade i en hörna på en matta och lekte med sina dockor.
Av de fem flickor vi observerade var Maria den enda som talade med sin vanliga skånska dialekt. Emma och Linda talade med en uppländsk-liknande dialekt, och enligt Andersson (1990) är detta ett neutralt standardspråk, vilket innebär att man då inte kan avslöja talarens geografiska hemstad eller ursprung. Det neutrala standardspråket har sitt ursprung i
Stockholmsområdet. Den Göteborgs-liknande dialekten Caroline talade med, är enligt Andersson (1990) ett västsvenskt standardspråk.
Genusskillnader i röstförändringarna vid fri rollek
När vi gjorde våra observationer såg vi att pojkarna tog familjeroller så som pappa och hund i mamma-pappa-barn-leken och karaktärsroller så som stridsvagn, gubbe, båt och flygplan i Lego-leken. Rollerna som flickorna tog på sig är de vanliga familjerollerna så som mamma, stora syster och bebis i mamma-pappa-barn-leken och Bratz-leken. Knutsdotter Olofsson (2001) skriver att vid rolleken tar flickor och pojkar på sig olika roller. Flickor tar oftast på sig mer vårdande roller som mamma, dotter, brud, baby och inte speciellt ofta några yrkesroller. Pojkar däremot tar gång på gång på sig yrkesroller och fiktiva roller som superhjältar, marsmänniskor och astronauter. En del flickor tar gärna på sig en mansroll, medan pojkar sällan tar på sig en kvinnoroll.
Flickors lek återspeglar ofta mycket prat och deras sociala sida tränas i lekarna enligt Knutsdotter Olofsson (2001). Emma som var mamman i leken var den som tog på sig en vårdande och omtänksam roll fast hon var bestämd och drivande. Med vårdande och
omtänksam menar vi att hon såg till så att maten blev lagad och att hunden blev rastad. Utan hennes bestämdhet hade leken stagnerat. Kim, som var pappan, tog inga initiativ utan överlät allt till Emma. Pojkar å andra sidan tränar sin sociala kompetens väldigt lite och de tar sällan fram den sidan hos sina rollfigurer. Pojkarnas Lego-lek var väldigt fartfylld med mycket
ljudeffekter och lite prat. Däremot visade de prov på både fantasi och inlevelse som det talas om i läroplanen för förskolan (Lpfö 98:27).
Under våra observationer av val av leksaker såg vi att flickorna gärna valde att leka med Bratz dockor medan pojkarna valde att leka med lego. Här såg vi klart att flickorna lekte med saker som var mer flickiga, medan pojkarna lekte med saker som var mer pojkaktiga. Båda könen tar även på sig manliga respektive kvinnliga roller beroende på kön. Enligt Evenshaug och Hallen (2001) väljer pojkar och flickor olika leksaker innan de etablerar könsroller. Flickor väljer gärna leksaker såsom dockor och lekar som är mer lugna, pojkar däremot väljer gärna bilar, båtar och hammare som leksaker. Detta stämmer väl med våra observationer. Barnen i dessa grupper lekte endast med det egna könet, förutom när det gällde mamma-pappa-barn-leken där pojkar och flickor lekte tillsammans. Evenshaug och Hallen (2001) skriver att redan vid två års ålder väljer barn lekkamrat av samma kön, när de sedan kommer upp i fyra fem års ålder börjar de avvisa det andra könet nästan helt vid lekar, och slutligen när de kommer upp i skolålder blir oftast bästa kompisen och de närmaste vännerna av samma kön som barnet själv är.
Lekutvecklingen och språket i lekarna
I de två förgående avsnitten har vi redogjort för vilka röstförändringar barnen gjorde och vilka genusskillnader som vi upptäckte vid de fria rollekarna. I detta avsnitt redogör vi för hur barnen i samspel med varandra utvecklade leken och sitt språk.
Det skedde hela tiden en lekutveckling i alla tre lekarna då de i samspel med varandra både med sina röster och med sina gester bidrog till att lekarna inte stagnerade. Turtagningen i samtliga lekar skedde på ett korrekt sätt då alla väntade på sin tur att få säga sitt i leken. I mamma-pappa-barn leken kunde vi se att Emma (mamman) höjer rösten vid befallning då hon säger åt Kim (pappan) att han ska duka bordet för att därefter gå ut med hunden innan middagen är klar. Här ser vi tydligt att Emma bestämmer hur leken skall fortskrida då hon säger åt de andra vad som skall göras och vad som ska ske härnäst. Kim anammar detta genom att göra som Emma vill. Det sker ett samspel mellan barnen som vi tidigare nämnt både idé mässigt och vid turtagningen. Knutsdotter Olofsson (1992) menar att barn ständigt informerar varandra om vad som ska hända för att då lösa olika problem. De även är lyhörda för varandras roller för att kunna förstå sammanhanget i leken. Emma använder sig av sin röst för att språket ska bli annorlunda i leken än vid vanligt tal. Hon är medveten om detta då hon i intervjun svarar att hon talar med sin mammaröst när hon leker. Vi kan här se att Emma inte
är rädd för att våga prova på att utveckla sitt språk och tala som hon uppfattar att en mamma gör. Kim svarade också att han vid lek talar med en annan röst då han leker pappa. Både Emma och Kim leker med språket då de båda ändrar sina dialekter från skånsk till uppländsk-liknande dialekt.
Efter att Kim dukat bordet fortsätter lekutvecklingen genom att Kim sätter på Mathias (hunden) koppel för att ta en promenad. De låtsas att de går ut ur huset och stänger dörren bakom sig. Det är inte svårt för oss under vår observation att förstå att det är Mathias som är hund då han använder sig av ett språk i form av hundskall för att göra sig förstådd. Han har även ett rikt kroppsspråk som förtydligar att han är hund. Kvar inne i huset ber Emma, Anna (bebisen) att hon ska resa sig upp från golvet och sluta skrika för att sedan sätta sig vid bordet och intaga måltiden. Anna befann sig under lekens gång på bebisnivå då hon endast använde sig av ettordsstadiet vid tal.
Bratz-leken utspelar sig vid ett kalas då Carolines docka fått en ny klänning av sin mamma, leken fortskrider med att Lindas och Marias dockor undrar var klänningen är köpt för de tycker att den är väldigt fin. Carolines docka svarar då att hon inte vet var den är köpt. Här ser vi att alla bidrar till att leken ska fortsätta att utvecklas. Både Linda och Caroline leker med sina röster i leken då de ändrar sin skånska dialekt till en mer uppländsk-liknande dialekt i jämförelse med Maria som bibehåller sin skånska dialekt under lekens gång. Maria förstärker sin röst genom att hon använder sig av en mer bestämd röst med ett varierande tonfall. Detta är något som hon är medveten om då hon i intervjun svarar att hon i leken pratar som hon alltid brukar göra. Linda och Caroline får båda en ljusare röst då de ändrar sin dialekt. Även de är medvetna om att de ändrar sina röster vid lek. Kalaset tar slut och Caroline vill att de ska ha kalas för hennes docka hemma hos henne. Detta vill varken Linda eller Maria så Caroline blir sur och går och sätter sig på en stol. Här kan vi se att Caroline inte hjälper till med att leken skall utvecklas om inte hon får som hon vill. Under denna korta stund faller alla tillbaka in i sina vardagliga roller och när de då diskuterar med varandra använder de sig av sin
ursprungliga skånska dialekt. Nu tar istället Maria över och bestämmer att hon och Linda ska leka affär och även att de ska gå och handla kläder. Detta finner sig Linda i och leken
fortsätter. Nu blir även Caroline nyfiken och vill vara med, det får hon om hon går med på att leka affär. Här kan vi se att om inte Maria tagit initiativet att fortsätta leken med dockorna, så hade nog leken avstannat helt.
I pojkarnas Lego-lek börjar lekutvecklingen redan vid att Davids gubbe säger till Peters rymdskepp att gå ner för landning så att han inte krockar med Andreas flygplan. Här ser vi att David tar på sig den ledande rollen. Leken fortsätter med att var och en av pojkarna leker var
för sig i sina egna lekar. Plötsligt skriker Johan till de andra att han behöver hjälp eftersom han är ute på havet i en vild båtjakt, han skriker att han blir jagad av fiender och är i akutbehov av hjälp. Både David och Andreas kastar sig in i leken för att hjälpa Johan. Lekutvecklingen sker i den sista delen av leken när Johan kalla på Andreas och David efter hjälp. Innan dess leker de var och en för sig men istället gör Johan så att de leker tillsammans och att leken kan utvecklas. Pojkarna använder sig av det talade språket, men även väldigt mycket av ljudeffekter vilket var mer sparsamt i de två andra lekarna. Pojkarna vågar laborera mer med språket och dess olika uttryckssätt. Knutsdotter Olofsson skriver att i leken går allt att förvandla, barnen tränar upp sitt språk och ger ord åt sina handlingar. Även då de använder sig av ljudeffekter skiljer de sig ifrån varandra då de lever sig in i sina olika roller beroende på om de är ett rymdskepp, en stridsvagn, ett flygplan eller en båt. Deras uttryckssätt förstärks genom att de använder sig av ett livligt kroppsspråk i sin lek.
7 Diskussion
När vi frågade barnen om de ändrar sin röst när de leker, svarade Emma, Anna, Linda, Johan, Kim och Mathias att de gjorde det, medan Caroline och Peter svarade att de trodde att de gjorde det ibland. Andreas gjorde olika ljudeffekter vid vissa tillfällen. Före denna
undersökning trodde vi oss veta att en röstförställning inte var något medvetet val utan något som medföljde rollen man valt. Svaren vi fick av barnen överensstämmer med det vi såg vid våra observationer, vilket tyder på att barnen ofta är väl medvetna om vad de själva gör. Maria, som lekte med Bratz, var äldst i flickgruppen och väl medveten om att hon inte gjorde någon röstförändring. Hon behöll sin skånska dialekt och hon var väldigt dominerande i leken. Vi tror att Maria är medveten om att hon har hög status i gruppen, eftersom hon inte ger med sig när Caroline vill leka kalas. I leken framgick det tydligt att hon hade hög status bland de andra flickorna och att hon inte var rädd för att vara sig själv. Detta märktes då de andra inte riktigt vågade gå emot henne när hon bestämde vad som ska hända och ske. Caroline försökte men var inte tillräckligt stark för att våga sätta sig emot Maria för mycket. Det kan bero på att de var i olika åldrar, vilket kan skapa en svaghet hos de yngre flickorna. Maria däremot är säker i sig själv och vågar alltså gå emot ”massan” och tala som hon gör även i vardagliga fall.
I mamma-pappa-barn-leken var båda könen representerade och här såg vi tydligt att Emma, som lekte mamma, hade den ledande rollen. Kim, som lekte pappa var undergiven mamman, vilket förstås även bebisen och hunden var. Att just Emma hade den ledande rollen i leken kan
bero på att även hennes status är hög och att hon är drivande och van att få som hon vill. I denna lek spelar inte åldern någon roll, för Mathias, som lekte hund, är äldst men han var den som gjorde minst ljud ifrån sig. Det skulle kunna bero på att han är väldigt tillbakadragen och blyg. Han vill inte ha för mycket uppmärksamhet och är nog bara glad över att han får vara med och leka. Detta passar egentligen inte in med hur Mathias är i vanliga fall enligt våra observationer, men i rollen som hund går han in i hur en hund är och beter sig. Han spelar ut detta genom att lukta överallt i rummet, skälla och skutta runt på golvet. Detta skulle kunna bero på att Mathias egentligen vill ha mer uppmärksamhet än vad han får i vanliga fall, men i skepnad av en hund kan han få det behovet tillgodosett.
David behöll sin skånska dialekt vid Lego-leken och det gjorde även Andreas. Men till skillnad från flickorna var det i pojkarnas lek ingen som hade högre status än någon annan, utan alla fick var med bestämma. Eftersom alla får ta lika mycket plats i leken är pojkarna tryggare i sig själva än vad flickorna är. Pojkarna behöver inte bry sig om vad de andra i gruppen tycker och där av blir det mindre konflikter i leken. Pojkarna är mer jämngamla och detta tror vi har en avgörande betydelse för hur de är mot varandra i gruppen. De är helt enkelt på en mer jämlik nivå i sin utveckling än vad flickgruppen är.
Resultatet i vår undersökning är att alla barn inte ändrar dialekt vid olika rollekar. De dialekter som barnen använde sig av i lekarna var uppländsk dialekt, Göteborgsliknande dialekt och skånsk dialekt. Nio av barnen använde sig av den uppländska dialekten, och det var den dialekt som var vanligast förekommande under våra observationer. Detta tror vi beror på medias roll där många än idag talar med en uppländsk dialekt i både barnprogram och övriga program. Andersson (1990) skriver att neutralt standardspråk inte avslöjar användarens geografiska hemort eller härkomst. Detta språk kan man då med rätta kalla ett riksspråk. Andersson (1990) säger vidare att detta s.k. riksspråk inte är något annat än det uppsvenska standardspråket med Stockholm som centrum. Det är dock vanligare idag att man talar med skånsk dialekt i tv än vad det var förr. När någon talade med skånsk dialekt i tv förr, var det oftast för att gestalta en s.k. byfåne. I dagens Sverige är skånskan ganska vanligt
förekommande vilket vi kan se exempelvis i ”Mat Tina” som leder ett matlagningsprogram i Sveriges television. Kanske kan det vara så att den utjämning som finns bland våra dialekter leder till att det inte är självklart att byta dialekt om den egna dialekten har tillräckligt hög status.
Vi frågade även samtliga barn om de hade märkt om deras kompisar gjorde något speciellt med sin röst när de lekte. Samtliga flickor och tre av de sex pojkarna svarade att deras
talade med en annan röst när man skulle vara någon annan och då måste man prata som den personen. Pojkarna svarade att det ska låta som på riktigt, för att man är olika personer och för att man vill. Av barnens svar framgick det tydligt att de imiterade en annan person, både gällande tal och på sättet att vara. Barn imiterar ibland vuxna genom att tala på ett sätt som ligger nära vuxenuttalet (Bjar & Liberg 2003). Föräldern pratar och barnet försöker härma, och detta är något som fortsätter upp i åldrarna och tar sig uttryck i barnens lekar. När barnen ska gestalta olika roller återspeglas det som de sett hos vuxna runt omkring dem. Många gånger pratar de på ett väldigt ”vuxet sätt” som kanske inte passar deras ålder och de framstår som ”lillgamla”, men detta beror då på att de går in i en roll och härmar de vuxnas språk. Samtliga barn fick även frågan om det motsatta könets röstförändringar. Vi valde att ställa denna fråga för att se om barnen var uppmärksamma på det motsatta könet vid lek. Flickorna svarade att pojkarna är mer högljudda och använder sig av olika ljudeffekter, vilket inte förekommer vid vanligt tal. Pojkarna svarade att flickorna är mer pipiga och att de har en ljusare ton i rösten vid lek. Genom att jämföra dessa svar kommer vi fram till att på första frågan svarade Peter, David och Andreas att deras kompisar inte gör någon form av
röstförändringar, medan de på frågan om det motsatta könets röstförändringar svarade att det görs någon form av förändring. Här ser vi tydligt att svaren på den första frågan besvaras utifrån det egna könet och att den andra frågan besvaras utifrån det motsatta könet. De tre olika grupperna lekte i olika miljöer och gick in i lekens olika karaktärer fullständigt. I leken fick de utlopp för sina fantasier och vi märkte att barnen var engagerade i det de gjorde. Lindö (2002) skriver att i leken tillsammans med andra lär sig barn att se tillvaron från olika
perspektiv och de provar på olika betoningar, talesätt och språkliga benämningar. I mamma, pappa barn leken såg vi att det fanns olika familjeroller representerade och att leken utspelade sig i ett kök då maten skulle tillagas. Enligt Hangård Rasmussen (1993) ser barn saker och ting med andra ögon än vad en vuxen skulle göra. I leken använde de sig av ett bord som skulle föreställa en spis.
Flickgruppens lek utspelade sig bl.a. vid ett kalas då en av flickorna fått en ny klänning i födelsedagspresent. I pojkgruppens Legolek besöktes olika världar t.ex. vattenmiljöer, krigszoner och rymden. Här såg vi tydligt att barnen förvandlade sin riktiga miljö till andra världar som passade deras lekar. Knutsdotter Olofsson (1992) skriver att barn transformerar verkligheten till något annat när de gått in i lekens värld. De skapar de miljöer som de väljer att leka i.
I samtliga lekar fick barnen tillfälle att leka och laborera med språket på olika sätt, hela tiden utvecklades lekarna med hjälp av att barnens röster. I mamma-pappa-barn leken spelade
det talade språket en stor roll för att leken skulle kunna fortskrida. Barnen gick här in i roller som de kan relatera till utifrån egna erfarenheter. Alla fyra barnen i denna lek svarade under intervjun att de ändrar sin röst och talar, så som de tycker, att rollen kräver. Under lekens gång experimenterar de med språket genom att de vågade prova på att utveckla sitt eget språk. I pojkarnas Legolek var talet inte avgörande för lekens kommunikation utan ljudeffekterna hade en stor roll i leken. I leken tränar sig barn att tala på olika sätt i olika situationer. De behöver inte vara rädda för att ”tala fel” eftersom det i lekens värld är tillåtet att
experimentera med språket. I Lpo94 (2002:27) kan man läsaatt ”I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till
symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem”. I alla tre lekar använde sig barnen av språket för att göra sig hörda och förstådda, samspelet mellan dem fungerade bra och alla var delaktiga på sitt sätt då lekarna utvecklades naturligt och alla förstod och var med på vad som skulle hända härnäst. Alla var medvetna om att de var i lekens värld och kunde läsa av varandras koder.
Barnen var medvetna om att de gjorde röstförändringar i form av att tala som någon annan och att de härmade andra personer i rollekarna. Det de inte var medvetna om var att det även rörde sig om byte av dialekter. Från började hade vi tänkt att dialekter skulle lyftas fram mer i vår undersökning men så blev inte fallet. Eftersom barnen i sina svar talade om andra faktorer, så som att härma hur någon annan talar, lade vi en större vikt vid detta.
I samtliga lekar var språket centralt och tio av de elva observerade barnen använde sig av någon form av röstförändring då de lekte. Barnen ändrar sina röster för att levandegöra rollen som de tagit på sig och genom detta utvecklas både leken och deras språk. Det är viktigt anser vi att barn som leker vågar prova på att gå in i olika roller för då utvecklar de sitt språk och de utvecklar även sin sociala förmåga då de vågar leva sig in i och prova på nya roller.
Slutsats
Vi är medvetna om att det vi har kommit fram till i vår undersökning inte kan generaliseras att gälla alla barn i Sverige utan endast de elva barn som ingått i vår undersökning. Men med denna undersökning hoppas vi att du som läsare har fått viss inblick i hur barn ändrar sina röster vid lek, vilka genusskillnader som kan förekomma avseende röstförändringar samt vad röstförändringar kan betyda för barnens lek- och språkutveckling”.
Resultatet i vår undersökning om vilka röstförändringar som sker vid rollek är, att barn ändrar sin röst för att de vill vara någon annan. Röstförändringen består av olika dialekter,
olika tonfall och tonlägen och ljus respektive mörk röst. De barn som ändrar sin röst gör detta för att förstärka sin roll av att de är någon annan och för att förstärka det de vill ha sagt under leken. Det är inte alla barn som ändrar sin röst vid rollek. Det vi har kommit fram till är att de inte vill och att de har hög status i gruppen, vilket gör att de klarar av att stå emot
grupptrycket. Under rolleken tillhör barnen en och samma grupp och håller sig till den roll som de tog på sig redan vid lekens början. Barnen samspelar med varandra under leken och leken genomgår olika etapper.
Skillnader som vi kunde se i barnens röstanvändningar var att pojkarna använde sig av en mörkare röst med mer ljudeffekter under leken. Flickorna däremot talade med en ljusare röst och ett mer välutvecklat språk. Båda könen använde sig av någon form av röstförändring vilket i samtliga lekar ledde till att lekarna utvecklades. Flickornas språk bestod mer av det talade språket till skillnad från pojkarna som använde sig av ljudeffekter då de vill förstärka det dem lekte. Varken flickorna eller pojkarna var rädda för att leva ut och de använde sina röster till att förstärka det de ville förmedla.
Vi kunde tydligt se att pojkarna valde roller i lekarna efter manliga förebilder medan flickorna valde roller som var mer kvinnliga. Pojkar tar gärna på sig roller så som yrkesroller och fiktiva roller och flickornas rollval blir oftast vårdande roller (Knutsdotter Olofsson 2001).
Genom vår undersökning har vi kommit fram till att barns förändrade röstbeteende i lek, är ett sätt för dem att experimentera med språket i och genom kommunikation med andra barn, en aktivitet som är språkutvecklande i olika avseende bland annat genom att barnen hjälper och stöttar varandra verbalt då de vid felsägningar rättar varandra. Barnen som har varit med vår undersökning var i blandade åldrar och på olika nivåer i sitt språk och genom detta lär de sig av varandra. Vi menar här att de bidrar till varandras språkliga utveckling då de i samspel med varandra tar tillvara på varandras språk och bygger vidare på det den andre sagt.
Reflektion över undersökningsprocessen
Innan undersökningen gjordes var vi medvetna om att barn förställer sina röster vid lek. Vi valde att intervjua barn för att vi trodde att vi skulle få en djupare inblick i varför barn ändra sina röster vid lek. Vi har senare förstått att vi antagligen skulle ha fått mer uttömmande svar om vi intervjuat pedagogerna istället. Självklart är det svårt att få ”riktiga” och sanningsenliga svar från barnen eftersom det är svårare för barn att metareflektera och de har inte samma självinsikt som en vuxen. Det var svårt att få uttömmande svar av barnen då de svarade kort och koncist. Nu i efterhand när vi tänker tillbaka hade det kanske varit ett smartare drag från
vår sida att även intervjua pedagogerna. Om vi även valt att intervjua pedagogerna tror vi att vi hade fått ett bredare underlag då frågorna hade varit ställda utifrån pedagogernas synvinkel och erfarenhet. Pedagogerna hade då kanske blivit mer medvetna om hur de skulle kunna ta vara på barnens lek utifrån ett språkutvecklande perspektiv.
Didaktisk reflektion och fortsatt forskning
Vi som arbetar som lärare ska vara medvetna om, och ta vara på varje barns olika
erfarenheter. Det är då viktigt att vi som pedagoger skapar olika undervisningsformer och uttrycksformer som öppnar upp för barns olika sätt att lära. Leken är viktig i barns utveckling både som individ och rent språkligt. När barn skapar och gestaltar med andra lär de sig
samarbeta och får en förståelse för andra barns behov och att allt inte kretsar kring dem själva. I leken får varje barn en chans att göra sig hörd och sedd. De barn som inte är aktiva på lektionerna kanske får utlopp för sin språkliga utveckling genom att de går in i lekens värld. Vi anser att man som lärare har anledning att se leken som ett viktigt inslag i all slags undervisning, att man kan stimulera barns lek och språkutveckling genom att använda sin egen röst på olika sätt samt genom att organisera aktiviteter där barns lekfulla röstanvändning stimuleras. Med detta menar vi att man ska ta vara på alla tillfällen inte bara vid den fria aktiviteten utan även vid den styrda aktiviteten, såsom vid redovisningar där man kan få i lekfulla inslag då barnen levandegör sig själva genom rollspel, teater och drama. Varje dag använder vi människor vår röst på olika sätt för att föra fram våra budskap. Det kan vara genom att vi använder olika röstlägen och tonfall för att förtydliggöra den känsla vi vill förmedla. Detta är nödvändigt för att man ska få människor i sin omgivning intresserade av det som berättas, hade man inte använt sig av olika röstförändringar vid det vardagliga talet eller vid exempelvis en redovisning utan pratat med samma monotona röst hela tiden hade man nog inte fått så många åhörare inte heller hade någon tyckt att men var speciellt
intressant. Detsamma gäller när barnen leker då de går in i sin roll och levandegör den fullt ut genom att använda sin röst till fullo och även sitt kroppsspråk.
Det finns så vitt vi kan bedöma inte mycket forskning kring detta ämne vilket vi menar är synd. Därför föreslår vi fortsatt forskning i ämnet. Förslag till fortsatt forskning kan vara att göra olika jämförelser i landet för att se om det är så att alla barn, var de än bor i Sverige, väljer att tala med ett riksspråk i sina lekar. Vad använder barn som bor i Stockholmsområdet sig av för dialekt i sina lekar? Inte är det väl så att de talar skånska? En annan intressant aspekt att forska kring är om eller när man slutar förställa sin röst?
8 Litteraturlista
Andersson Lars –Gunnar 1990: Fult språk: Bokförlag AB Arnqvist Anders 1993: Barns språkutveckling: Studentlitteratur
Bjar Louise och Liberg Caroline 2003: Barn utvecklar sitt språk: Studentlitteratur
Evenshaug Oddbjörn & Hallen Dag 2001: Barn och ungdomspsykologi: Studentlitteratur, Lund
Hangård Rasmussen Torben 2002: Leksakernas virtuella värld. Studentlitteratur
Johansson Bo, Sveder Per Olov 2004: Examensarbete i lärarutbildningen X-O Graf Tryckeri AB, Uppsala
Lärarförbundet 2002: Lärarens handbok
Knutsdotter Olofsson Birgitta 1992: I lekens värld: Almqvist och Wiksell förlag Knutsdotter Olofsson Birgitta 2001: Lek för livet: Stockholm: HLS Förlag Lindö Rigmor 1998, 2002: Det gränslösa språkrummet: Studentlitteratur Repstad Pål 2006: Närhet och distans: Lund , Studentlittertur
Stukát Staffan 2003: Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap: Lund, Studentlitteratur
Bilaga 1
Intervjufrågor
Namn: Klass: Ålder:
1. Vad var det för lek ni lekte precis?
2. Vem var du i leken?
3a. Ändrar du din röst när du leker?
3b. Varför tror du att du gör det?
3c. Varför tror du inte att du gör det?
4a. Har du märkt om dina kompisar gör något speciellt med sin röst när de leker?
