Att åldras på landsbygden

Hälsa och samhälle

ATT ÅLDRAS PÅ

LANDSBYGDEN

INGA-LILL HARTELL

DOROTA WILK

Examensarbete i Socialt arbete Malmö högskola

10 poäng Hälsa och samhälle

Socionomprogrammet 205 06 Malmö

ATT ÅLDRAS PÅ

LANDSBYGDEN

TO GROW OLD ON THE

COUNTRYSIDE

INGA-LILL HARTELL

DOROTA WILK

Vårt huvudsyfte med den här uppsatsen är att belysa hur äldre personer åldras på landsbygden och hur de uppfattar sin egen situation med att åldras där. Våra frågeställningar är:

Hur ser de äldre själva på sitt åldrande boende på landsbygden? Kan det ses som ett problem och i så fall varför eller varför inte? Hur upplever de äldre sin livssituation? Vilka är fördelarna/nackdelarna med att bo på

landsbygden? Hur ser deras sociala nätverk ut? Hur ser de till boendefrågor, tillgång till service och omsorg och närheten till släkt och grannar? Vilken innebörd lägger de äldre i frågor som livskvalité och gott eller värdigt åldrande? Har de ett gott och värdigt åldrande eller inte?

Uppsatsen bygger på empiri som vi har fått från intervjuer med sex äldre personer som bor i olika kommuner och en person som nyligen har slutat arbeta inom hemtjänsten samt från litteraturstudier. Vi har i första hand definierat våra huvudbegrepp, åldrandet och landsbygden för att öka läsarnas förståelse. Vårt ämne har för oss varit specifikt, eftersom det inte bara tar upp dessa två ovannämnda begrepp utan även handlar om bondelivet, hur det förändras och moderniseras och hur dess process påverkar de äldres situation på landsbygden. Idag vet man ganska mycket om de äldre som bor i städer, via media eller i personliga möten, då har man kunnat bygga upp en mening om hur deras liv ser ut. Åldrandet på landsbygden var för oss ett okänt ämne och genom vår

undersökning vill vi ta reda på om vissa stereotyper man läser om är sanna eller inte.

Nyckelord: bondeliv, familjetradition, landsbygd, livskvalité, åldrande

Hartell I-L. & Wilk D. Att åldras på landsbygden Examensarbete i Socialt arbete

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING

METOD

Validitet och reliabilitet……….. s. 10

TIDIGARE FORSKNING

TEORIER OM ÅLDRANDE

BAKGRUND

Att åldras på landsbygden……… s. 20

RESULTATREDOVISNING

Intervjuer………... s. 21 Kerstin, f.d. hemtjänstpersonal……….. s. 21

Formaterade: Punkter och numrering

Selma, 67 år………. s. 22 Arvid, 72 år………. s. 23 Herman, 89 år……… s. 24 Greta, 78 år……… s. 25 Karl-Johan 83 år………..………… s. 27 Elvira 79 år………. s. 28 Sammanfattning av intervjuer………... s. 29

ANALYS

Livskvalité som arbete... s. 30 Livskvalité som frihet……… s. 31 Livskvalité som familjtradition……… s. 31 Bondetradition som forsvinner?... s. 32

Det moderna bondelivet……….. s. 33

Tjänster och gentjänster……… s. 34

Ensamhet och gemenskap………. s. 34

Det moderna åldrandet på landsbygden………… s. 35

Det friskare åldrandet………. s. 36

Sammanfattning av teorier om äldre... s. 37

DISKUSSION

REFERENSER

Formaterade: Punkter och numrering

FÖRORD

En ensam kvinna som själv bor kvar på gården efter att både maken och svärmodern gått bort och sönerna flyttat hemifrån säger:

”Ensam, hur skulle jag kunna känna mig ensam? Jag har mina vänner kvar,

jag har mina söner kvar, jag har visserligen inte fått några barnbarn men

jag är ändå inte ensam.”

Detta är ett uttalande som gjorts i bekantskapskretsen, det kommer alltså inte från någon av våra intervjuer. Många likartade yttrande som vi hört från vår

omgivning gjorde att vi fick ett intresse för de äldre i landsbygden, hur de upplever sin livssituation.

När vi skulle välja vårt ämne till C-uppsatsen visste vi direkt att vi vill skriva om äldre. Det finns många intressanta ämnen inom gerontologi men många av dem var redan omskrivna, ibland t.o.m. flera gånger. Då kom vi på idén att det hade varit roligt att veta hur äldre personer lever på landsbygden.

Vi diskuterade detta med vår handledare som tyckte att ämnet var mycket intressant eftersom det är inte fanns så mycket forskning om det. Då bestämde vi oss för att belysa och få kunskap om äldre som väljer att åldras på landsbygden. Vårt intresse låg i att få veta något om: deras liv, livsstil, livsvillkor, sjukdomar, familjförhållande, sociala nätverk och framför allt hur de själva ser på sitt åldrande. Vi ville få klarhet i dessa personers egna åsikter, om de tyckte att det fanns fördelar och nackdelar med att åldras på landsbygden och varför de valde att stanna på landet.

Ambitionen med vår undersökning är att belysa vad det är som äldre människor kan uppleva under åldrandet på landsbygden.

Ett stort tack till våra respondenter som utgör grunden för vår undersökning och för att ni hade tålamod med oss under intervjuerna. Vi vill också tacka vår handledare Finnur Magnusson för den feedback vi fick under uppsatsskrivningen.

INLEDNING

Problemformulering

Åldrandet och frågor kring äldre människors livsvillkor och livskvalité är ett ganska nytt ämne inom området ”socialt arbete”. Forskning som utförts hittills omfattar ofta äldre människor som bor i större samhällen. Via media får man ibland information om de äldres livsvillkor, ofta i form av negativa skildringar av missförhållanden inom kommunen, hemtjänsten, skandaler inom äldreboende etc. men det finns mindre information om de äldre som bor på landsbygden. På något sätt tycks de vara osynliga i samhällsdebatten som förs i media. Man vet inte hur de lever eller på vilka villkor. Man vet inte varför de vill åldras på landet istället för att flytta till ett större samhälle. Vi började ställa oss frågor om de äldre som bor långt ifrån samhällena. Är de ensamma? Hur ser deras liv ut?

För att få svar på våra frågor som hittills beskrivits i en begränsad omfattning i forskningen, kommer vi att intervjua ett mindre antal äldre i deras hem i landsbygdsmiljö och lyssna på deras egna upplevelser om hur deras situation faktiskt är.

Syfte

Syftet med vår uppsats är att belysa hur äldre människor på landsbygden ser på sin livssituation. Vilka fördelar och nackdelar finns förknippade med att åldras på landsbygden med tanke på livskvalité, boendefrågor, tillgång till service och omsorg och närheten till släkt och grannar. Vårt syfte är även att skapa data och få kunskap inom ett område som fortfarande inte är belyst i någon större

utsträckning.

Frågeställningar

Hur ser de äldre själva på sitt åldrande boende på landsbygden. Kan det ses som ett problem och i så fall varför eller varför inte? Hur upplever de äldre sin

livssituation? Vilka är fördelarna/nackdelarna med att bo på landsbygden? Hur ser deras sociala nätverk ut? Hur ser de till boendefrågor, tillgång till service och omsorg och närheten till släkt och grannar? Vilken innebörd lägger de äldre i frågor som livskvalité och gott eller värdigt åldrande? Har de ett gott och värdigt åldrande eller inte?

Definition av huvudbegrepp

För att kunna få bättre förståelse av begreppet åldrandet måste man känna till att

åldrande och ålderdom inte är samma sak. Åldrandet startar redan vid

celldelningen och är en process som markeras av vissa typiska

funktionsnedsättningar. Kronologiskt åldrande avser de år som man levt.

Funktionellt åldrande avser vanligen förlust av funktioner och förmågor. Här kan

naturligtvis även nya förmågor tas med i beräkningen. Även senioritet är en definition fast den inte är vedertagen i Sverige. Ändå ser man ibland likhetstecken mellan gammal och mormor. Eftersom ålderdomen däremot är både personligt upplevd och socialt definierad kan det därför råda oenighet om vem som tillhör den. (Jönson, 2002)

Åldrandet

Enligt Schroots i Tornstam (2002) refereras begreppet ”åldrande” till en

händelsekedja av förändringar eller transformationer, där varje sådan förändring eller transformation innebär en kumulativ förändring av tidigare förhållanden. Åldrandet består av förändringar som sker i oss i biologiskt avseende, andra förändringar som sker finns inom det psykologiska och den tredje som sker med oss människor inom det sociala området. (Tornstam, 2002) Förändringar inom det biologiska åldrandet innefattar att våra organismer utsätts för påfrestningar i samband med övergångar, då olika delar av organismer dör eller förändrar sin elasticitet. Övergångar inom det psykologiska området innefattar att alla människor genomgår en intellektuell utveckling och genomgår olika faser i personlighetsutvecklingen. Inom det sociala området innebär transitionerna att människor förflyttas från den ena sociala positionen till den andra och då får vi nya roller att spela. Åldrandet är förknippat med ålderdomen och handlar enbart om förändring där tidsbegreppet är en viktig aspekt.

Enligt Nationalencyklopedin kan människans åldrande beskrivas som de

förändringar som successivt äger rum i kroppen och i psyket i tidsperioden mellan människans tillblivelse (befruktningen) och döden. Traditionellt brukar man dock med åldrandet i huvudsak avse endast perioden från vuxen ålder till döden. Åldrandeprocessen är resultatet av ett samspel mellan genetiska faktorer och miljön. Processen kännetecknas av en successiv förlust av anpassningsförmåga, tilltagande risk för sjukdom och tilltagande risk för död. Funktionerna i celler och organ blir mindre effektiva.

Ålderdomen

Enligt Nationalencyklopedin är ålderdom den del av livet då man nått hög ålder. Dessa sex olika sätt att se på ålderdomen är enligt Jönson (2002) yttranden som gjorts av äldre i olika varianter.

• som en möjlighet, ålderdomen är vad man gör den till • som en livsfas, var sak har sin tid

• som en cirkel, livet som äldre är som en cirkel med olika tårtbitar • som ett problem, ingen vill veta av de gamla

• som ett begrepp, ålderdomen är socialt konstruerad

• som en tid för vila och återbetalning, det kan vara dags att få lite tillbaka

Landsbygden

Vår definition av landsbygden innebär att det är en plats som ligger långt ifrån något samhälle. En plats där det inte finns några nära grannar eller några andra faciliteter.

Livskvalité

Enligt Nationalencyklopedi är livskvalité ett ord som beskriver om en person har möjlighet att leva ett bra liv eller inte. Livskvalité kan handla om sådant som man kan mäta, exempelvis om man har arbete, bostad, om man tillräckligt med pengar, kan röra sig fritt med mera. Men livskvalité kan också avse hur man själv

upplever sin situation, om man tycker att man har det bra eller inte. Det kan påverkas av om man är frisk eller sjuk, om man kan bestämma över sitt eget liv och om man kan göra sådant man själv tycker är viktigt m.m.

METOD

I vårt arbete har vi intervjuatsex äldre individer som är i olika ålder, kön och med olika bakgrund. För att svara på våra frågor ville vi möta de äldre i deras hem där det var möjligt att både lyssna på dem och se hur de faktiskt lever och hur deras egna upplevelser om sin situation faktiskt är. Analys av våra intervjuer hjälpte oss att finna några gemensamma begrepp, vilka vi hittat via kodning och

kategorisering. Därefter har vi tematiserat dessa kategorier som vi erhöll,

livskvalité som arbete, livskvalité som frihet, livskvalité som familjetradition,

bondetradition som försvinner, det moderna bondelivet, tjänster och gentjänster,

ensamhet och gemenskap, det moderna åldrandet på landsbygden och det friskare åldrandet.

Intervjumetod

Vi valde att använda kvalitativ metod i vår studie. Detta grundade vi på att det inte tidigare finns någon dokumenterad forskning om vårt ämne och vi ville ha djupare kunskap och insikt om fenomenet. Då vi hade ett explorativt (utforskande)

forskningsintresse valde vi ostrukturerade kvalitativa intervjuer. Denna form av intervjuer valde vi eftersom vi ville höra de äldres egna åsikter samt om deras upplevelser om att åldras på landsbygden. Vid ett utforskande forskningsintresse har man även möjlighet att ”upptäcka”. Med ”bearbetning av det insamlade datamaterialet” menas arbete med anteckningar från fältarbetet såsom

beskrivningar, tolkningar, preliminära analyser, reflektioner kring allas deltagande samt reflektioner kring dess reaktioner. (Rosengren & Arvidson, 2002)

Bearbetning av insamlat material

Innan vår undersökningsprocess påbörjats visste vi inte så mycket om åldrandet på landsbygden. Det sociala fenomenet var inte särskilt belyst och vi visste inte vilket material vi skulle få av våra intervjuer. För att kunna gå vidare med vårt arbete var vi tvungna att läsa våra intervjuer flera gånger och diskutera innehållet och hur vi uppfattade de äldres situation på landsbygden. Vi har tänkt på våra informanters berättelser samt vad det är som är specifikt och vad som

karaktäriserar deras liv och då började vi bearbeta vår insamlade empiri. Av egna erfarenheter visste vi att den första intervjun ofta kan föra forskaren närmare sitt ämne. Efter andra intervjun började vi fundera på om det finns likheter mellan ämnena som tas upp i den första intervjun. Vi började jämföra våra båda intervjuer genom att titta efter koder (olika egenskaper) som finns i båda intervjuerna för att se om dessa sedan upprepas inom alla kommande intervjuer. Då framkom några gemensamma mönster bland textdelarna som byggde på likheter, skillnader och motsatser. Vi sammanställde dem och fick efteråt begrepp för varje mönster vi hittade. Senare har vi abstraherat nya kategorier och då fick vi fram några teman som inneslutit de andra kategorierna. Detta flerstegsarbete leder till att vi har utvecklat några teorier ur datamängden. Alltså har vi teoretiserat vårt ämne.

Urval och bortfall

Vi väljer ut personer som bor på landsbygden och har gjort det i många år. Att de har erfarenhet av att bo på landsbygden är vårt första kriterium Personerna bör vara i varierande ålder, dock minst 65 år. I vårt material är de mellan 67 och 89 år, både män och kvinnor samt både sammanboende och ensamboende. De är i några av fallen även uppväxta på landsbygden. Vi valde att intervjua både män och kvinnor.

Alla sex är människor som bor på landsbygden och endast ett fåtal av dem har nära till något samhälle. Vi kan inte mäta våra resultat med något material som redan finns, därför är det viktigt med våra val, att vi väljer dem som vi tror är mest informationsrika. Vi behöver både höra och se hur våra informanter upplever sin situation, sin vardag. De första intervjuerna fick vi genom personliga kontakter. Då vi valde intervjuobjekt med både lite olika bakgrund och nuvarande situation hoppas vi på att vi har valt några av dem som är mest rika på information, att de ska ge oss olika aspekter på ämnet. Hur vi väljer är extra viktigt då vi endast har ett fåtal intervjuer. (Rosengren & Arvidson, 2002)

Några av de personer vi först velat intervjua då de har många intressanta aspekter i sina liv och i sina upplevelser, tackade i sista stund nej till attmedverka. Tyvärr tyckte de själv att de var för ointressanta och en av dem hade hunnit bli svårt sjuk och orkade inte ställa upp som hon först tänkt att hon skulle göra.

Vi har valt att använda oss av subjektivt urval (Denscombe, 2000). Med detta menas att forskaren redan har en viss kännedom om de personer som kan ge värdefull data. I vårt fall blev det så att en av oss kände till ett äldre par som motsvarade vårt intresse. Hon blev kontaktad genom telefonsamtal och fick själv bestämma tid och plats för intervju. Vidare fick vi tag på de andra informanterna via snöbollseffekt. Med detta menas att en person hänvisar till nästa person. På detta sätt får undersökaren träffa andra personer som är relevanta för

undersökningen.Man kontaktar dessa personer med förhoppningen att insamlad data inkluderas i urvalet. Då växer urvalet som en snöboll, via nyinkomna personer som vill delta i undersökningen. Snöbollsurval är en bra metod om man använder den i ett småsakligt forskningsprojekt (Denscombe, 2000).

Snöbollseffekt underlättar dessutom för forskaren att komma varje person nära och få trovärdighet hos honom/henne, eftersom förslagsställaren på något sätt är forskarens referens i den nya kontakten. Snöbollsurval brukar växa ur ett subjektivt urval där den intervjuade människan hänvisar till andra som uppfyller vissa urvalskriterier. Detta kan vara särskilda förutsättningar relaterade till projektet och vissa karakteristika som t.ex. ålder, kön, etnicitet, bostadsort, hälsotillstånd eller fritidsintressen. (Denscombe, 2000)

Då vi valde intervjuobjekt med både lite olika bakgrund och nuvarande situation hoppades vi på att vi valde några av dem som var mest rika på information, att de skulle ge oss olika aspekter på ämnet. Hur vi valde var extra viktigt då vi endast hade ett fåtal intervjuer. (Rosengren & Arvidson, 2002)

Miljöstudie

Via iakttagelser, hemma hos de äldre som vi intervjuade, har vi även fått en bild av deras hemmiljö vilket också var ett av våra intressen. Vid besöken hos

informanterna blev vi inbjudna för att se hur de bodde och då hade vi möjlighet att titta oss omkring såväl inom- som utomhus. Under besöken gjorde vi en del anteckningar och kunde, då vi kom hem, skriva ner våra intryck direkt. Våra iakttagelser blev som komplement och har bidragit till vår forskning.

Etiska överväganden

När vi kom till våra informanter informerade vi om vilka vi var och vilket syfte vi hade med undersökningen. Vi har noterat allt som sades samt gemensamt gått igenom materialet mycket noggrant, även från en intervju där det endast var en av

oss närvarande (eftersom informanten ville ha det så). Våra informanter informerades om att det fanns krav, från den lokala etikprövningsnämnden på Malmö Högskola och att de skulle få en informationsblankett från oss för att få reda på vad syftet med uppsatsen var. Vid mötet överlämnades en bilaga med information till informanterna eftersom de behövde kunskap om vad vår undersökning skulle innehålla, de fick då samtidigt muntlig information. Dessutom fick de en blankett för underskrift om de gav sitt samtycke till intervjuerna. Vi erbjöd möjlighet att avbryta om det av någon anledning skulle kännas obehagligt eller om de helt enkelt inte ville berätta. Vi bestämde oss för att undersöka och beskriva hur en vardag kan se ut för äldre människor på

landsbygden Vi vill också veta hur viktigt det är för dem att kunna använda sig av det sociala skyddsnät som finns i det större samhället. Personerna vi intervjuade lever i några olika kommuner i Skåne. (Rosengren & Arvidsson, 2002)

För att skydda informanternas identitet nämner vi inte deras namn eller

bostadsort. Vi berättar inte heller om något annat som kan avslöja deras identitet. Personerna i vår studie är tillfrågade i god tid om de ville svara på våra frågor och blev väl informerade om vad svaren skulle användas till och att deras namn är konfidentiella och att intervjuerna inte blir använda i andra syften än vad vi har angett. De fick också välja tid och plats själv. Personerna blev tillfrågade om de ville ta del av det färdiga materialet, alla sex var intresserade av att läsa resultatet

Validitet och reliabilitet

Givetvis kan inga generella slutsatser dras av vår undersökning eftersom intervjuerna endast omfattar sex personer, dock var det väldigt intressant då de sex personerna hade liknande uppfattningar om en del av vad undersökningen handlar om.

Vi kan dock inhämta återkoppling (feedback) från informanterna som samtidigt ger en form av validering. Denna strategi kallas ”fenomenologisk validitet” enligt Svensson & Starrin (1996). Fördelen med denna form av validering kan vara uppgifter från informanterna som är helt oväntade för forskaren, man kan anta att informanten vet mest om fenomenet och då bäst kan verifiera eller falsifiera resultatet. En nackdel kan vara att informanten kanske inte redovisar sina faktiska upplevelser. Risken finns att informanten både kan försköna och förfula sina upplevelser eller kanske helt enkelt inte minns rätt. Forskaren kan låta

informanten ta del av en sammanfattning av resultatet som då kan värdera om forskaren har förmått visa exakthet. Detta kan antingen göras under intervjun eller då datainsamlingen är avslutad. (Svensson & Starrin, 1996)

Även reliabilitet får en annan betydelse i det utforskande forskningsintresset. Tillförlitligheten i det vi får fram under intervjuerna kan vi inte helt fastställa ”i förväg” men eftersom det blir långa samtalsintervjuer kan vi förmodligen mäta den i alla fall, efteråt. Beroende på i vilken sinnesstämning informanten är vid olika intervjutillfällen kan svaren kanske skilja något. Detta är något vi får ta med i beräkningen. Forskaren ställer inga frågor som är provocerande och kommer inte heller att forcera fram några svar. Vi kommer att försöka vara öppna för alla svar vi kommer att få och får då troligtvis mer sanningsenliga svar. Inte heller kommer vi att ge sken av att kunna ge några fördelar genom vår undersökning, utan vi talar tydligt om våra premisser för informanterna.

Reliabiliteten av vårt insamlade material anser vi är ganska stor. Om vi gör samma intervjuer med samma informanter igen skulle vi troligen få samma resultat. Enligt Denscombe (2000) är forskaren en integrerad del av

forskningsinstrumentet som är neutral i sin verkan. Den kvalitativa forskningen ska ändå inbegripa en redogörelse för: forskningens mål och grundläggande premisser (syfte, teori), hur forskningen blev genomförd och resonemangen bakom de beslut som fattades.

Vi tillfredsställer kravet på representativitet genom att välja informanter som stämmer överens med vårt syfte, vilket är att få veta något om ”att åldras på landsbygden”. Våra informanter blir utvalda på grund av ålder och var de bor d.v.s. på landsbygden.

TIDIGARE FORSKNING

Då vi först letade efter litteratur till vår studie om ”äldre på lansbygden” hittade vi inget specifikt material. Efter att vi har gjort våra intervjuer hittade vi ändå material som var relevant för vår uppsats. Efterhand har vi tematiserat våra kategorier som baserades på våra intervjuer och då hittade vi material från tidigare forskning. Begreppen som vi erhöll är, livskvalité som arbete, livskvalité som

frihet, livskvalité som familjetradition, bondetradition som försvinner, det moderna bondelivet, tjänster och gentjänster, ensamhet och gemenskap, det

moderna åldrandet på landsbygden och det friskare åldrandet. Den forskning

som vi har hittat och använt i vårt arbete är till stor del ur Salomonssons, Tornstams, Anderssons etc. böcker.

Livskvalité som arbete

Enligt Karlsson (1999) tar den danske forskaren Rahbek Christensen upp tre olika livsformer. Christensen utgår i sin beskrivning från de olika livsformerna

beträffande vad begreppet ”arbete” betyder. Hon konstaterar att arbete oftast anses som ett medel för att kunna göra vad man vill under resten av sin tid, fritiden. Arbetet är enligt Christensen något som man åtar sig, medan fritiden är den övriga tiden utanför arbetet då gör man vad man själv har lust med.

Rahbek Christensen påpekar att kvinnors och mäns verkligheter ser olika ut. Vid analys av livsformerna kom det fram att livsformstillhörigheten bestäms av mannens plats i produktionen.

• Livsform 1 – Familjeföretagarlivsformen.

I denna livsform är man egentligen aldrig fri från sitt arbete och man har inte någon egentlig fritid. Allt som främjar verksamheten är arbete. Grunden i den här livsformen utgörs av att producenterna själva äger eller förfogar över verksamheten och den kunskap som krävs för att klara av arbetsprocessen. De producerade varorna säljs, och för vinsten kan de köpa andra varor som behövs för en förnyad produktion. Man kan säga att med hjälp av verksamheten överlever man som självständig producent. Ofta utförs denna ”självständiga” livsform inom familjejordbruk och familjeföretag inom t.ex. transport, service, hantverk och tillverkning. Både parterna kan samarbeta och man kan säga att deras arbetsliv och privatliv hänger ihop i denne form. Makarna är inte bara ett par utan även arbetspartners. Även barnen bidrar med något arbete när de kommer hem från skolan. Arbetsuppgifterna är uppdelade och alla bidrar till företagets

framgång. Uppgifterna mellan man och kvinna är uppdelade på ett speciellt sätt och då brukar kvinnor ta hand om hushållsarbetet, passa telefontid och ta emot order från kunder, ta hand om kunder, sköta räkenskaperna eller passa djuren.

• Livsform 2 – Lönearbetarlivsformen.

När det gäller den andra och den tredje livsformen är det viktigt att påpeka att de tillhör, med en historiematerialistisk term, det kapitalistiska

varuproduktionssättet. Här säljs arbetskraft (tid) och lönen används för arbetskraftens reproduktion i familjen.

Det finns ett förhållande mellan arbetet, som är medlet och fritiden, som är målet. Arbetet bidrar till att individen kan förverkliga sig själv på fritiden p.g.a. lönen. I denna livsform tänker man inte på själva arbetet utan man tänker mer på sin fritid och att arbetet inte inkräktar på fritiden. Man gör inte mer än det krävs på arbetet, eftersom man ändå inte får högre lön. Familjen hör hemma i fritiden och i det senare fallet förvandlas familjen till en serviceinstitution. Då är uppdelning av olika reproduktiva

uppgifterna mellan familjemedlemmarna som mat och sömn lösta i familjen medan deras verkliga mål ligger i olika fritidsaktiviteter.

• Livsform 3 – Karriärlivsformen.

Här säljs inte tiden, utan konkreta funktioner som t.ex.

specialistkunskaper. Dessa funktioner betalas efter individuella

kvalifikationer och de hjälper till att uppnå resultat. Oftast har individen en grundläggande utbildning från början, som hon måste utveckla efter hand och förbättra sina kvalifikationer. För att lyckas inom sitt yrkesverksamma liv, måste individen åka på kurser, tjänsteresor, kunna stanna längre på arbetsplatsen, arbeta övertid, kunna klä sig efter behov, anpassa till nya arbetsuppgifter etc. Arbete i den här livsformen är målet och fritiden medlet. Denna livsform kan representeras av engagerade medarbetare i privata företag, inom den offentliga administrationen, inom sjukvården etc. I denne livsform arbetstiden är inte fast reglerad vilket innebär att man kan ta hem arbete på kvällar och helger. Det är arbetet som är det största intresset. I denna livsform är även familjen intresserad av att mannen (som det oftast rör sig om), avancerar och får högre status vilket är bra även för resten av familjmedlemmarna. Hustrun tar ansvar för att allt i hemmet ska fungera.

Livskvalité som frihet

Friheten på landsbygden kan vara en faktor som frestar till att människor flyttar från städer till landsbygden. Det är viktigt att göra skillnad på tätorten och landsbygden. Media kopplar ofta landsbygden med naturen och ett mer naturnära sätt att leva, där fåglarna kvittrar, träden grönskar och solen skiner skriver Bergsten (1999).

Vidare kan vi läsa i artikeln att det finns en tendens till att romantisera livet på landsbygden, med vilket enligt svenska akademins ordlista menas ”göra romantisk, ge en förskönad eller idealiserad bild av m.m.”.

I begreppet ”romantisera” finns det två aspekter: dels ges något en positiv och estetisk värdeladdning, dels undertrycks verklighetsbeskrivningen som idealiserar bilden. Även människor kan uppfatta detta på olika sätt. Bonden tänker på sin utkomst av sin jord och då ser han naturen som en resurs som ska brukas för att ge

avkastning medan turisten eller den tillfällige gästen ser den som en lämplig miljö för rekreation och friluftsliv. Romantisering av landsbygden är ett ämne som är beskrivet på ett okomplicerat sätt. Bondens plats är hans landskap i naturen som människor älskar. Vi vill hänvisa till vad Bergsten (1999) säger:

”Intervjupersonen tillåts också gärna hylla sin omgivning.” (s178)

Landsbygdens lugnare och naturligare liv är något som är eftersträvansvärt, där det fortfarande finns något ursprungligt och äkta kvar. Ofta tar bönder med sig djuren till staden på ”Bonnadan”, då berättar de gärna om det härliga, fria livet och de starka traditionerna. Detta fenomen kallar antropologen Ulf Hannerz för ”omvänd stämpling”, ett fenomen som uppstår då motkulturen står i en nära relation till majoriteten, ur vilken den har uppstått kan vi läsa i Salomonson (1999). Stereotypen är att den ”äkta svensken” är en bonde, den verkliga familjen bor i ett hus på landet och detta är något som många av oss bär i vårt medvetande, trots att verkligheten ser annorlunda ut. Det finns även en tendens att

gemenskapen på landsbygden går igen i föreningsträffar, gillen och fester. De återkommande arrangemangen tycks återigen vara viktiga: slåttergillet, älgjakten, julfesten.

Livskvalité som familjetradition

Bill (1999) menar att det finns en tendens till att människor som är födda på landsbygden och växte upp där, oftast har valt att stanna på familjmarken och valt att arbeta som bonde. Här kan vi läsa t.ex. att många av de kvinnor som växte upp på landet i en lantbrukarefamilj hade sina mödrar hemma när de var små. Då fick barnen delta direkt i arbetet på gården och fick tidigt lära sig att ta ansvar. Oftast har barnet varit tillsammans med föräldrarna direkt i arbetsmiljön, de har vuxit upp mitt i arbetet på gården och detta påverkade till att de successivt själva blev delaktiga i arbetet. Könsrollerna lärs in tidigt än idag och de gränser som finns, blir naturliga för barnen. Mor var den som tog hand om allt i hemmet men hon hjälpte även till med lantbruket. Hennes arbetsuppgifter innebär allt, från

bokföring och representation till djurskötsel och stenplockning. Mor var den som alltid fanns till hands och barnen hade inget behov av att vistas på daghem eller hos dagmamma. Därför valde en del av kvinnorna som växte upp i likadana familjer, att själv ge sig in i lantbruket för att få möjligheten att vara hemma hos sina barn när de är små, precis som deras egna mödrar varit. Kvinnorna var beredda att stanna hemma och se till att barnen hade en trygg uppväxt. Naturligtvis gäller detta mönster inte för alla kvinnor som är födda i

lantbrukarefamilj. Kvinnor som inte valde att stanna på landbruket brukar ändå hjälpa till ibland i föräldrarnas lantbruk då det behövs. En annan sak som kunde påverka till att dessa kvinnor inte ville stanna på landet och fortsätta med jordbruket var att de skämdes över att vara ”bonnig”, ett tillmäle som användes i negativ mening.

Att vara bonde är inte ett yrke, det är en livsstil, enligt medierna. Bergsten (1999) omvandlar ordet livsstil till livsform för att göra begreppet mer intressant.

Beskrivningen av arbetet på gården tenderar att relatera till familjeförhållanden och landskapets utseende. En bondgård är en scen där liv utspelar sig, inte bara yrkesverksamhet. Den är ett litet samhälle för sig själv som består av arbete och fest, allvar och lek, offentligt och privat.

Bondetradition som försvinner?

I Salomonsson (1999) kan vi läsa att det finns flera olika bilder om bönder. När det gäller bondeklassen så var den inte socialt homogen och olika

bondeuppfattningar floreradei olika samhällsgrupper. Men generellt kan man säga att bönderna fick rollen av trygghetssymbol i oroliga tider. För många svenskar har bonden framstått som en garant för trygghet, rättvisa och kompromisslös självständighet gentemot allt som ägde rum utanför landets gränser. Bonden fick en symbolisk roll under de två krigen på 1900-telet, då stod han för sunt förnuft och präglades av stor social stabilitet. I dagens samhälle sägs det mycket om att landet ska ha en bondestam som förvaltare och garant, både för gemensamt kulturarv och svensk tradition i ett alltmer internationaliserat

samhälle.

Trots en så positiv bild av bönder har enligt Höjrup i Salomonsson (1999) antalet människor och familjer som lever på familjejordbruk under efterkrigstiden minskat drastiskt. Dessa försöker hitta nya sysselsättningar inom sin livsform som kan ersätta det som de har tidigare sysslat med. Många startar egna företag inom olika områden och kan på det viset leva och arbeta. Detta ger möjlighet att leva nästan på samma sätt som om de skulle ha haft kvar sitt lantbruk. Höjrup pekar på att alla människor som bor på landsbygden och som är tvungna att börja

lönearbeta måste pendla om de fortfarande vill bo kvar på landet. Att man föredrar att pendla framför att flytta in till staden tillhör enligt Höjrup en form av

neokulturation (viss förändring i kulturen). Vidare skriver Höjrup att allt som sker inom landsbruksbefolkningen, när de börjar lönearbeta, inte handlar om att de vill ge upp sin livsform utan att de försöker hitta nya sätt att överleva eftersom det sker stora förändringar på landsbygden. Ett annat problem som förklarar varför jordbruket försvinner kan vara att det efter tillträde till EU har reglerna blivit mer byråkratiska samt krångligare enligt Karlsson (1999) och allt ska kontrolleras. Många bönder tycker att de inte hade vunnit något på det. Om man vill överleva på landsbygden idag, måste man hitta en annan sysselsättning än det traditionella jordbruket. Karlsson skriver även att 1980-talets utveckling accelererat både vad det gäller de allt större enheterna och att bondfruarna är tvungna till att syssla med förvärvsarbete utanför gården. 1989 fanns det en del bondfruar som arbetade med lantbruk men detta kommer att bli alltmer sällsynt, med tanke på att nästa

generation inte är intresserad av att ta över.

En annan aspekt till varför det är riskabelt att ta över en gård är att man inte vet hur lantbruksnäringen kommer att utvecklas. Bönderna upplever sin framtid som osäker skriver Bill (1999).

Det moderna bondelivet

Familjestrukturen inom jordbruket håller på att förändras kraftigt skriver Salomonsson (1999). Dagens samhälle på landsbygden har en annan ekonomisk struktur i sin försörjning. På sjuttiotalet bosatte sig många icke-bönder i områden mellan den egentliga staden och den rena landsbygden. Till dessa människor ingår människor med både olika kulturell och ekonomisk bakgrund, de som har vuxit upp i villasamhällen utanför stadskärnorna och de som bosatte sig i redan befintliga byar och samhällen. D.v.s. områden som geografiskt tillhör

landsbygden, men som socialt intar en mellanställning mellan stad och land. Detta har påverkat till att urbanisering ägt rum på landet de senaste trettio åren. Enligt Bergsten (1999) är gränsdragningen mellan land och stad, mellan landsbygdsbor och tätortsbor, knappast självklar.

Idag har bondeyrket förvandlats och blivit ett ensamarbete för mannen, medan hustrun ofta har ett lönearbete utanför gården och barnen går till skolan vanligtvis upp i tjugoåldern. Det har även skett en förändring i

befolkningssammansättningen på den svenska landsbygden, många människor har bosatt sig på landet. Och detta är möjligt p.g.a. att vi i våra moderna tider lever med ständig teknisk utveckling och det är lättare att bo på landet. Moderniteten träder fram även i dagens bondgårdar enligt Karlsson i Salomonsson (1999). De flesta moderna hushållsmaskiner såsom mikrovågsugn, hushållsassistent, frysbox måste finnas hos en vanlig bondhustru. Detta beror på att bondhustrur bakar mycket, slaktar och tar vara på frukt, bär och grönsaker. Även tvättstugor är moderna och brukar ha tvättmaskiner och ibland även tumlare. Maskiner som är använda av bonden ute på åkern är också moderniserade och underlättar i vardagen enligt Salomonsson (1999). Oftast är det bondsöner eller bonddöttrar eller personer som på något sätt har nära relation genom vänskap eller släktskap till jordbruket som vill flytta från städerna. Många av de myndiga personerna i hushållet arbetar i en närbelägen stad som arbetare eller tjänsteman och får lön medan de andra arbetar med jordbruket. Här kan man alltså säga att i sådana familjer kan det uppstå ett problem som kallas för ”komplex identitet med dubbla lojaliteter”.

Egentligen kan man ställa sig frågan om var dessa nygamla landsbygdsbor har sin identitet och sin lojalitet? Med vilken grupp i samhället känner de det största släktskapet, vilken grupp skulle de försvara i en trängd situation? Eller vilken inverkan de kan ha på de ”riktiga” böndernas kulturella identitet. (Salomonsson, 1999) Vi förmodar att dessa två nämnda demografiska och kulturella förändringar på den svenska landsbygden påverkar både andras syn på bönder och böndernas egen självbild.

Tjänster och gentjänster

Salomonsson (1999) beskriver att det finns en tendens på landsbygden med många bönder som hjälper varandra utan betalning. Detta kan ha en positiv påverkan på något som ofta kan kallas för en modern bondeekonomi. Med detta menas att personer hjälper varandra utan ersättning utöver sin vanliga

sysselsättning med lantbruket. Många landsbygdsbor hjälper varandra på detta vis vilket har stor betydelse för kulturell och social integration.

Ensamhet och gemenskap

Enligt Bergsten i Salomonsson (1999) har det gjorts en undersökning av

Lantbrukuniversiteten som säger att nästan 60 % av våra mjölkbönder känner sig ensamma. Detta gäller dock inte endast äldre utan alla mjölkbönder i Sverige. Ibland hör man om människor som blir ensamma och isolerade på äldre tid. Antingen hamnar de utanför gemenskapen eller också kan de själv dra sig undan och ibland vet man inte varför det sker. En del av de roller som är självförvärvade upphör med ålderns rätt då man uppnår pensionsålder. Detta kallas rollförluster enligt Tornstam (1998). Å andra sidan kan man erhålla nya roller istället, som t.ex. mor-eller farföräldrar. Förluster av yrkesrollen och förlusten av make-eller makarollen är av särskilt intresse i gerontologisk forskning. Efter sådana förluster är det extra viktigt att hålla sig aktiv för att motverka dessa förluster. I

disengagemangsteorin är det istället så att man inte antas ha samma behov som tidigare. Gerontologer lär ofta hävda att åldringsrollen är oklar och att de äldre ofta är osäkra på vad som förväntas av dem. Äldre som under tiden som

småbarnsföräldrar tagit hand om barnen kan, när de blir äldre, få känna att rollerna skiftas. De äldre blir istället omhändertagna av barnen. Detta är aktuellt hos en av våra informanter som dock inte har något emot det, han ser det endast som positivt.

Andra empiriska undersökningar visar att äldre i dag är väl integrerade med dagens samhälle och att de dessutom har bra kontakt med sina barn. I Jämtland gjordes en undersökning bland äldre i en avfolkningssocken. Man hade väntat sig att finna att de äldre var både övergivna och ensamma men såg att det istället var välintegrerade äldre med både ett rikt socialt liv och en god kontakt med barnen. Media vill gärna ge en bild som inte riktigt stämmer med undersökningen i Jämtland. Ibland kan vi läsa i dagspressen om hur dåligt det står till med våra äldre i samhället. Många av artiklarna handlar om hur pensionärer blir misskötta både på äldreboende och i hemmet. Är de äldre väl integrerade i samhället borde det inte kunna gå så långt. Vi läser oftast om missförhållanden av alla slag men sällan om det som är positivt. Enligt många studier som genomförts av bl.a. Åkerman, Winqvist och Hammarström visas det att både kontaktfrekvens och solidaritetsmönster mellan generationerna är goda. (Tornstam, 2005)

Enligt Ogburn i Tornstam (2002) finns det ett påstående, där en del forskare menar att vissa effekter av industrialisering, urbanisering och strukturomvandling ännu inte har hunnit slagit igenom när det gäller konsekvenserna för de äldre. Då har de antagit att t.ex. urbaniseringsprocessen borde leda till att de gamla lämnas ensamma och isolerade på landsbygden, när barnen flyttar in till tätorterna eller städer. Vidare får man läsa att olika undersökningar visar att de gamla inte alls är övergivna av sina barn, då gör man antagandet att det är de ”gamla” som anses som värdet av familjesammanhållning, som fortfarande gör sig gällande, och att de negativa effekterna kommer först efter ett par generationers tid.

Det moderna åldrandet på landsbygden

Då vi ser tillbaka kan vi se hur medias sätt att beskriva bonden och hans näring intimt hänger samman med lantbrukets samhällsställning och den ekonomiska utvecklingen. Jansson (1999) visar att perioden efter andra världskriget är uppdelad i tioårsintervaller. Både 50- och 70-talet var gynnsamt medan 60- och 80-talet var mer krisbetonat.

Den svenska ålderdomen kartlades och framställs som ett särskilt problem under 1950-talet. Detta var förknippat med undersökningar som gällde frågor angående de äldres bostadsstandard angående planering, byggnation och renoveringar, hälsa och förmåga för att klara vardagar, sjukvård och äldreomsorg, arbetsförmåga och intresse för fortsatt arbete och även fritidsaktiviteter och känslor av sysslolöshet och isolering. Undersökningar skulle hjälpa till att kartlägga och ordna socialt och kulturellt stöd till de äldre människorna. (Jönson, 2002)

Hälsotänkandet, som genomslag under 1970-talet, har också omfattat de äldre. Då lyftes de äldres livsvillkor fram, samtidigt som det lyftes fram ett nytt

hälsotänkande. De äldre gavs möjlighet till att förebygga sin hälsa genom

förändringar av sin livsstil. De friska åldringarna har på nästan alla sätt fått bättre levnadsvillkor och den undervärderande synen på deras prestationsförmåga har förändrats. Förbindelsen mellan sjukvård och landsbygd är också utvecklat till det bättre i dag. De som inte har tillgång till bil själv kan åka med färdtjänst eller Samresor eller liknande.

Moderniteten träder fram även på landsbygden. Maskiner för att underlätta för lantbruket hjälper alla bönder till att kunna fortsätta med lantbruket även då de blir äldre eller om de t.ex. är i behov av att ha ytterligare ett yrke. Alla

hushållsmaskiner är även de en god hjälp för den äldre kvinnan på landsbygden. Utvecklingen går snabbt. Kanske 2000-talets vision om det goda livet på landet i större utsträckning handlar om mobiltelefoner än om får och grisar.

Det friskare åldrandet

Enligt Giddens (1994) har andelen äldre befolkning ökat mycket kraftigt och det finns två huvudsakliga orsaker till varför det är så. En av dem är att människor i dag lever i genomsnitt längre än förr och livslängden har stigit med över 10 år sedan år 1900. Den andra orsaken är ”baby-boomen” med vilken det menas att den utökade generationen har arbetat sig fram i ålderspyramiden och i

befolkningsstrukturen samtidigt som villkoren för pensionering ändrades. Tidigare kunde man pensioneras på grund av dålig hälsa eller för att man inte orkade med ett arbete längre, inte för att man har uppnått en viss ålder. I USA har man avskaffat en fast pensionsålder, men i de flesta europeiska länderna finns tanken på att sänka pensionsåldern. Detta är möjligt på grund av att hög ålder som sådan inte kan likställas med dålig hälsa eller andra funktionssvårigheter längre trots att vissa äldre drabbas av flera krämpor när de blir äldre.

Enligt Tornstam (2002) går den moderna populationen via en begynnande modernisering, där jordbruk och fast bosättning bidrar till att dödligheten sänks samtidigt som livslängden förlängs. I ett modernt samhälle, som man kan kalla för välfärdssamhälle, finns det välutvecklade sociala skyddsnät med sjuk- och

arbetslöshetsförsäkringar och ålderspensioner. Där läggs det stor vikt på att hygien och sjukvård, tillsammans med ny produktionsteknologi, bidragit till sänkningen av sjukdomar och även dödstalet.

Enligt Jönson (2002) hör en ökad livslängd ihop med förbättrad hälsa, bättre livskvalité och större vitalitet. Inom hälso- och sjukvården lägger man stor vikt på den förebyggande- friskvården och att hålla sig så frisk som möjligt. Andra viktiga aspekter är att öka medvetandet hos de äldre om en bra näringsrikt kost samt hur viktigt det är att man bevarar sin vitalitet. De aktiva äldre är enligt samhällets tänkande medvetna om sin goda hälsa. För att bevara den, bör många av de äldre fortsätta att vara aktiva.

TEORIER OM ÅLDRANDE

Teorierna som vi har nämnt tidigare handlar mest om livet på landsbygden, landskap, arbetsformer, bondetraditioner etc. och är förknippade med en del av vårt ämne. Teorierna som följer handlar enbart om äldre och deras roller i samhället, hur de kan förväntas uppleva sitt eget åldrande och dessutom samhällets upplevelser av äldre. De kan i flera fall förknippas med våra informanter.

Rollteori

Rollteorin handlar om vilka förväntningar som finns på människan. Det kan liknas vid en teaterroll där man betraktar den åldrande människan på samma sätt som skådespelaren. Rollförväntningarna kommer både från oss själva och från andra människor. En del förväntningar är tillskrivna och en del är förvärvade. I de flesta fallen har vi multipla roller. Rollerna förändras under hela livsloppet.

Aktivitetsteori

Aktivitetsteori handlar om att åldrandet är förknippat med aktiviteter och det aktiva livet även efter pensionering. Aktivitetsteorin fokuserar mest på anpassning av den åldrande individen, på att bevara livsstil, kompensera förluster och

utveckla starka sidor som alternativ. Individen anses ha samma behov och önskningar som han/hon hade under sin medelålder och att man ska fortsätta vara aktiv i samspelet med andra människor och samtidigt kanske göra andra nya saker som man inte hunnit med tidigare, skriver Tornstam (2002). Vissa förlorade yrkesroller ersätts ofta av nya roller i familjelivet, föreningar och samhällsliv för att kunna fortsätta med det positiva tankesättet om det ”nya livet” och samtidigt behålla en värdefull uppfattning av sig själv. Åldrandet påverkar ofta olika funktionella nedsättningar i kroppen och nya aktiviteter kan på något sätt åtföljas av en rad förluster av olika slag och det kan påverka till bättre psykisk hälsa hos den äldre och att han/hon kan hålla sig så aktiv som möjligt skriver Tornstam (2002).

Enligt aktivitetsteorin ser man på alla äldre som essentiellt lika de medelålders och det är bara en annan plats i den sociala strukturen som skiljer skriver Eliasson - Lappalainen & Szebehely (1998). Individen behöver inte vara förknippad med någon som reducerar sina sociala aktiviteter utan det kan vara en önskvärd process i anpassningsformen och då får han/hon avsluta med vissa gamla aktiviteter eller välja helt nya för att kunna förlänga det aktiva liv man tidigare levt. Här kan man se det ”goda åldrandet”. I denna teori får vi se den centrala grunden och

legitimiteten för socialpolitik som strävar efter att skapa möjligheter för aktiviteter, deltagande, social integration och aktiv fritid på dagar när man bli äldre. Individen behöver inte vara avstängd från det aktiva livet och kan själv påverka att framhäva sin hälsa vilket kan förstärka individens moraliska förakt för sin svaghet i samhället Eliasson - Lappalainen & Szebehely (1998).

Moderniseringsteori

I nästa avsnitt ”Bakgrunden” har vi också presenterat en del av

moderniseringsteorin. Men för att kunna förstå den bättre måste vi tillägga att samhället nu står inför förändringar och moderniseringen måste betraktas i ett helt nytt perspektiv. Ett perspektiv som ska fokusera i högre grad på de positiva utvecklingsmöjligheterna för åldrandet och åldrandets villkor.

Den gerontologiska moderniseringsteorin som utvecklades av Cowgill och Holmes och vidareutvecklades av Cowgill verkar inte längre stämma i jämförelse med samhällets förändringar. (Tornstam, 2002)

Denna teori framställer hypoteser om både positiva och negativa konsekvenser av moderniseringen. Till de positiva konsekvenserna räknas t.ex. förbättrad hälsa och ökad livslängd medan de negativa konsekvenserna är försämrad status och

minskat inflytande för de äldre. Det finns fyra aspekter som förmodas vara av särskild betydelse i samhällets modernisering:

• Den vetenskapliga och teknologiska utvecklingen - medför att de äldres kunskaper och färdigheter blir föråldrade och onyttiga.

• Urbaniseringen - antas trasa sönder de traditionella familjmönstren. • Alfabetiseringen – och utbildning antas skapa ojämlikhet mellan

generationerna.

• Den medicinska utvecklingen – leder till ökad livslängd samt ökad konkurrens på arbetsmarknaden.

Ursprungligen handlar teorin om äldres mer eller mindre objektiva ställning i samhället. Det finns dessutom socialpsykologiska aspekter av teorin som fokuserar på människans egen upplevelse av livskvalité under åldrandet. Enligt Maxwell & Silverman i (Tornstam, 2005), som undersökt 26 olika samhälle på olika plats i en modernitetsskala, har de äldre mindre kontroll över viktig information, ju mer moderniserat samhället är. De erhåller dessutom mindre inflytande och respekt.

Teorin tar upp att övergången till det moderna industrisamhället som har skaffat negativa effekter och att det var allt gott och väl i det gamla bondesamhället men som har förändrats till det sämre i det nya.

Livsloppsperspektiv

Centrala analysbegrepp enligt Andersson (2002): 1.) Livsfas

2.) Ömsesidiga beroendeförhållanden 3.) Att kontrollera livsloppet

4.) Situationsberoende 5.) Accentuering

Livsloppsperspektivet kan användas inom ett stort område. Perspektivet används inte likadant hos alla forskare utan det kan skilja en del, innebörden i vad som menas varierar från författare till författare. Enligt Tornstam (2005) kan man dock syfta till åtminstone fyra olika förhållanden. T.ex. kan vi binda ihop teorier om förhållanden i ålderdomen med teorier om hur man utvecklats som barn, man beaktar att det sker en del förändringar under livsloppet som t.ex. att man blir änka/änkling eller att barnen flyttar hemifrån, man uppfattar livet som en

utvecklingsprocess där åldrandet är slutfasen samt att man beaktar människans liv som helheter. Tornstam (2005) menar då att förståelsen ökar då man ser till dessa förhållanden.

Perspektivet innebär ett framåtskridande för socialgerontologin. Bl.a. erkänner det omständigheter som att tid, historia och samhälle överlappar varandra och

influerar enskilda individers liv och förenar därmed analyser på makro- och mikrosocial nivå (samhälls- och individnivå). (Andersson, 2002)

Perspektivet innebär att åldrandet studeras under hela livet En anmärkning mot livsloppsperspektivet ges av bl.a. Passuth & Bengtsson i Tornstam (2005) då de menar att perspektivet i sin aktuella form lider brist på teoretisk styrka. Enligt P & B nyttjas perspektivet i så många olika betydelser och så ospecifikt att det kan användas för att referera till nästan alla sorters gerontologisk forskning. Det finns inte längre någon egen teoretisk bärkraft utan livsloppsperspektivet är istället ett samlingsnamn. (Tornstam, 2005)

BAKGRUND

Vår bakgrundshistoria börjar på medeltiden och fortsätter fram till i dag. I detta avsnitt vill vi närma oss synen på de äldre och deras position i samhället.

Att åldras på landsbygden

Det finns ingen befolkningsstatistik från den tiden men man räknar med att bönderna var den dominerande samhällsklassen. Det var lag på att barn skulle ta hand om sina gamla. Man kunde använda sig av ett rotationsmönster där barnen turades om att ta hand om de äldre. Både män och kvinnor hade denna

underhållsskyldighet mot sina mödrar och fäder. (Andersson, 2002)

Fram till i mitten av 1800-talet fanns det lagar som kunde leda till dödsstraff vid ”våld och bannor” mot gamla föräldrar. Det var dock sällsynt att domarna till denna lag förekom. Då själva dödsstraffet försvann vid slutet av 1700-talet ökade domarna mot dem som utförde brotten enligt Odén i (Tornstam, 2005)

Under slutet av 1800-talet och början på 1900-talet flyttade många landsbygdsbor in till staden eller t.o.m. till Amerika. Kvar på landsbygden blev då många av de äldre. Bondesamhällets generationskontrakt förändrades härmed, d.v.s. de äldre miste stödet från sina barn och andra närboende. På landsbygden kunde de äldre hanka sig fram ändå genom självhushållning. (Jönson, 2002)

I empiriska studier finner man inga belägg för att de äldre i de mindre moderna samhällena skulle uppleva en högre livskvalitet enligt Palmore & Manton, Palmore & Maeda, i Tornstam (2005). Detta kan man läsa mer om i avsnittet om moderniseringsteori.

Vanliga antaganden är attövergången till det moderna samhället skulle ha negativa effekter för de äldre. Vanligtvis tror man att det var bättre förr, man sammankopplar ”före” med bra och ”efter” med dåligt.Enligt Tornstam (2005) kan man föreställa sig en enkel tvåstegsmodell där allt som tidigare var brai det gamla bondesamhället numera har försämrats. Denna enkla modell stämmer inte men vi vill ändå nämna något om vad modellen innefattar. Vi ställer upp en del antaganden som ingick i modellen:

• Familjemönstret i bondesamhället dominerades av ”storfamiljen”. • Man levde på samma ställe i hela sitt liv.

• Det var bättre förr och solidariteten mellan generationerna var stark. • Nu är solidariteten mellan generationerna dålig och de äldre har blivit

ensamma och isolerade.

Enligt Tornstam (2005) verkar inga av dessa antagande att stämma idag. Hansson i Tornstam (2005) har visat att andelen hushåll med mer än två generationer sällan överstigit 7 %. Detta gäller både i Sverige och i andra

europeiska länder. Vi känner dock till en familj där man levt i tre generationer till ganska nyligen då både ”farmor” och fadern gick bort. Två generationer bor ändå kvar trots att båda sönerna är i 45-årsåldern. Den geografiska rörligheten har i stället varit betydligt större än vad man tidigare föreställt sig enligt Åkerman, Österberg och Daun i Tornstam (2005). Inte heller antagandet att ”det var bättre förr” finner något större stöd i tidigare forskning enligt Hansson i Tornstam (2005).

Hendricks & Hendricks artikel i Andersson (2002) menar att det blivit en klyscha att de äldre hade det bättre innan industrialiseringen. Under en tid från

nomadsamhälle över jordbrukssamhället till industrisamhället skulle det ha varit bäst för de äldre under jordbrukssamhället. Detta beroende på de äldre männens tillgång till kunskap, visdom och framför allt äganderätten till marken som i sin tur gav dem viss kontroll över de yngre männen.

Ett budskap som kom från Lo-Johansson i skrifter om ålderdom 1949 och 1952 i Andersson (2002) var att de äldre som ”förr” möttes med respekt ”numera” stängdes av (pensionerades) från arbetet och sattes på anstalt. Det vill säga att de äldre som tidigare respekterats nu ställdes inför en ny form av ättestupa. I det gamla jordbrukssamhället hade de äldre hög status medan de i jägare- och samlarsamhällena hade låg status och sågs som en börda. Enligt två gerontologer som hette Cowgill och Holmes kunde man tillämpa en ”moderniseringsteori” på detta fenomen. Senare i industrisamhället dalade de äldres status då de inte kunde ”hänga med” i det nya snabbare tempot. Enligt Cowgill och Holmes hade de äldre respekt i det agrara samhället på grund av sina gedigna kunskaper om natur, växter och djur som förmedlades till barnen efterhand. (Andersson, 2002) I dag stämmer inte detta alltid då det inte är självklart att barnen ska ta över. Det visar några av intervjuerna som vi gjort med våra informanter.

RESULTATREDOVISNING

Här har vi samlat våra intervjuer med de informanter som medverkat. Vi börjar med att referera till vår intervju med en kvinna som nyligen har arbetat inom hemtjänsten i nattpatrullen i ett mindre samhälle. För att få ett helhetsperspektiv utgör hennes information ett komplement till de övriga intervjuerna. Därefter finns våra intervjuer med de äldre på landsbygden. Det första paret vi intervjuade var båda hemma men intervjuades var för sig då maken befann sig i ett annat rum. Andra paret befann sig i samma rum men intervjuades ändå var för sig. De andra två som intervjuades var ensamstående, utan maka/make och var ensamma under intervjuerna.

Intervjuer

Kerstin, f.d. hemtjänstpersonal

Kerstin hade nyligen en nattjänst inom hemtjänsten med vårdtagare som bodde på landsbygden. En del av männen hon träffade var uppväxta i huset de bodde i och hade aldrig flyttat därifrån. De hade bott hemma tillsammans med föräldrarna. Dessa män verkade enligt Kerstin att trivas alldeles utmärkt med sitt boende. Trots att de kunde ha det ganska torftigt enligt Kerstins omdöme. Även andra vårdtagare som hade en annan bakgrund var nöjda med hur de hade det. Det de flesta hade hjälp med på landsbygden var matdistribution. Ett fåtal av de äldsta kunde ha hjälp med förflyttning till och från sängen eller toalettförflyttning på morgonen t.ex. De tyckte inte att de behövde hjälp med städning t.ex. Kerstin delade inte alltid deras uppfattning då hon ibland kunde tycka att de bodde i ren misär. Själv verkade de nöjda med sitt liv och tyckte inte att de saknade något. Inte ens ensamhet var något som de klagade över. Vissa hade då inte ens varmt vatten eller toalett inomhus utan skötte dessa angelägenheter enligt gamla manér. De äldre själva tyckte de att de hade god livskvalité även om själva boendet kunde

se ut som en misär för utomstående. Ingen ville flytta till något större samhälle utan de ville stanna kvar där de bodde. Om de oroade sig för framtiden var det snarast för hur det såg ut på äldreboendena, om de skulle behöva flytta dit så småningom. Kerstin hade även vårdtagare inom det större samhället. Även dessa vårdtagare var nöjda med hur de levde Dessa vårdtagare bodde i nyare hus och hade som regel mycket högre standard. Vårdtagarna på landsbygden och

vårdtagarna i det större samhället visade dock ingen större skillnad i hur nöjda de var med sina liv.

Selma 67 år

Selma är inte född på landet utan hon är uppväxt i ett större samhälle och flyttade till ett mindre samhälle 1972 då hon var 34 år. Selma har alldeles nyligen, tillsammans med sin make, flyttat ut till landsbygden från det mindre samhället. De har redan hunnit med att renovera och bygga om hela huset.

”Så länge man är frisk och har bil och har körkort så går det fint. Har man bil så är man bortskämd. Friheten på landet är att man

kan vara sig själv.”

Hon tycker att det är trevligast att bo på landet så länge man är frisk och har tillgång till bil. Man får vara för sig själv även om de närmaste grannarna inte bor så långt bort. Det viktigaste är att man har en frihet som inte finns i samhället. Hon har två söner och en dotter samt tre barnbarn i åldrarna 9, 15 och 18 år. Hon har god kontakt med alla även om kontakten var sämre under en period med en av sönerna. Hon har även andra vänner som hon får besök av ibland bl.a. en väninna från ett annat landskap som hon känt i 42 år. Då kvinnan tillfrågades om det fanns någon aktivitet i närheten för äldre svarade hon att det fanns PRO. Dock hade en annan kvinna talat om för henne att det var väldigt klassindelat. De som kände att de var något förmer än andra satt för sig själv och man fick inget tillträde till den kretsen. Det fanns då några olika ”kretsar” dit man inte hade tillträde. Kvinnan kände att då var inte detta något för henne. Då hon tillfrågades om inte kyrkan hade några aktiviteter för äldre svarade hon endast att hon inte var intresserad av det men hon visste att någon i bekantskapskretsen gick på deras aktiviteter ibland och trivdes med det.

Båda Selma och hennes make är mycket aktiva och kan inte låta bli att ”arbeta”. De har ganska nyligen köpt en rörelse som innefattar att de står på torget fyra dagar i veckan i tre olika samhällen. De köper upp frukt och grönsaker som de sedan säljer. De odlar ingenting själv. Kvinnan i fråga tycker att detta är livet och hon stortrivs med det och kommer att fortsätta så länge hon någonsin kan.

”Vi får lära känna så många människor på det här viset. Vi har många stamkunder som även kommer för att prata av sig. Detta är livskvalité.”

Hon tycker inte att det är ett arbete, det är endast ett nöje. Att det sedan bidrar till ekonomin tycket hon naturligtvis inte är fel. Renoveringen av huset däremot vill hon inte göra om då hon numera vet vad det innebär. Hon tycker inte att hon skulle orka med. Hade hon insett vilket arbete det skulle bli hade hon inte gått med på det från början, men hon är ändå väldigt stolt över vad de har åstadkommit på så kort tid.

Kvinnan har varit sjuk i cancer ända sedan 1982 men är nu frisk och går endast på kontroll var tredje månad. Cancern var inte svårartad och var av den typen som växer sakta. Orken är inte vad den har varit. Kvinnan har efter all strålning genomgått en stomioperation. Hon behandlades i den storstad som ligger närmast deras bostadsort annars är det sjukhuset i ett annat samhälle de tillhör. Vad det gäller sjukvård finns det en vårdcentral i det lilla samhället. Vid svårare sjukdomar är det storstädernasom gäller. De vanligaste medicinerna

(smärtstillande, näsdroppar och liknande) finns att köpa i byns ICA-affär. Annars får de köra in till närmsta stad och hämta ut receptbelagda mediciner eller om de behöver något annat som inte finns i affären. ”När man handlar på Willys så

handlar man ordentligt.”

Varken Selma eller Arvid tycker att det är några problem med det eftersom de har körkort båda två. Inte ens under kvinnans sjukdomsperiod tyckte de att det var några problem. Både kvinnan och hennes make är väldigt pigga och glada och tycker bara att det är roligt att vi är där och ställer frågor. De berättar gärna och vill att vi ska förstå hur de känner för landsbygden.

Kvinnan upplever inte sig själv som gammal ”Någonting som försvinner när man

blir gammal är att orden försvinner för en”… Detta är det enda som hon känner

som negativt med åldrandet. Det är då hon märker att hon blivit äldre, när orden försvinner för henne.

Arvid 72 år

Arvid som är gift med Selma, är född och uppvuxen på landet och har alltid vetat att han skulle återkomma dit. Arvid flyttade nyligen ut på landsbygden igen efter några år i ett mindre samhälle. Att de skulle flytta till landet var planerat sedan långt tidigare och när de nu fick chansen att köpa stället till ett bra pris slog de till. Tidigare bodde de i ett tvåplanshus. Nu bor de i ett enplanshus vilket de tycker är bättre då de inte blir yngre. Huset är nyrenoverat, vilket han och hustrun gjort tillsammans med vänner och grannar. De bor modernt med alla de bekvämligheter som de har behov av. Han berättar med stolthet om allt vad han sysslat med under åren. Han har arbetat sedan han var 8 år och är inte van att ligga på latsidan. För den första lönen köpte han sig en cykel. Allt från att vara truckförare till att ha handhaft korna (”mjölkryttare”) på fler än en gård har han sysslat med. Han arbetade även som plåtslagare, fiskare samt som lastbilschaufför. Då vi frågade hur han har det på landet, svarade han:

”Underbart - aldrig att något skulle kunna ta mig härifrån. ”Det ligger

för mig att hålla på med lantbruk. Det finns inga nackdelar med att bo på landsbygden. Nej, inte ett dugg. Jag har inte folk inpå mig när jag jobbar”.

Arvid tycker att det är fantastiskt att kunna anpassa sitt boende själv utan

inblandning från någon. De har bestämt själv hur renoveringen skulle utföras och har anpassat sina liv efter hur de bor nu.

För honom är livet på landsbygden och arbete hans livsstil. Tillsammans med sin maka har Arvid köpt ett företag som de driver sedan ett par år tillbaka. Båda makarna trivs med försäljningen av grönsaker på torget, det är Arvid som tar hand om uppköpen de tidiga morgnarna. De enda dagar Arvid är ledig är söndagar och måndagar. Även då hittar han anledning till att arbeta, han vill ”ha något vid handen” alltid. Han och hans maka tycker om att ha gäster ibland. Själv har han

3-4 vänner och de brukar hjälpa varandra då det finns behov.Arvid har just köpt en motorcykel som han brukar köra på helgerna tillsammans med några vänner (hustrun följer inte med då). Motorcykeln är hans 18: de. Arvid har två söner och en dotter som han har bra kontakt med. Tre barnbarn finns det också.

Arvid har god hälsa och är sällan sjuk numera. Tidigare har Arvid i några perioder haft problem med sin rygg. Nu är det några år sedan han var sjuk senast. Om de förlorar hälsan då de åldras vill de ändå bo kvar så länge det är möjligt med eventuella insatser från hemtjänsten. Helst vill vi de klara sig själv.Paret har varit gifta med varandra sedan 1958 och just nu stortrivs båda med livet på landet. Arvid tänker inte framåt vad det gäller ”nackdelar”. Då han ser på framtiden vill han se det goda livet som han har nu. Han tycker inte att man ska oroa sig i förväg.

”Hemtjänst? Ja, det kan man väl ta emot då den tiden kommer men just nu vill vi klara oss själv så gott det går”.

Hade gården där de bor varit belägen längre bort från samhället då hade de inte velat flytta dit.

”Det måste finnas den tryggheten med närhet till samhället.”

Herman 89 år

Herman är född och uppvuxen på gården där han bor. Så långt vi kan se runt om oss så är det Hermans marker vi ser. Sedan många år tillbaka är markerna utarrenderade. Huset är sålt till ett av barnbarnen mot att han får bo kvar tills han går bort. Enligt Herman är detta ett ganska vanligt förfarande i hans generation. Det är lite svårt för Herman att förstå vårt intresse för hur gamla har det på landet. För honom är det självklart att det är bra. Under samtalets gång framkommer det dock mer än en gång att visst finns det nackdelar också. Herman är något ambivalent då han berättar för oss om livet på landet. Än är det endast bra, ”Det

finns inget bättre” än är det så ensamt och han saknar kontakten med gamla

vänner som inte lever i dag. Samtidigt säger han att han får mycket besök av både barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Barnen har under årens lopp hjälpt Herman för att han skulle få nytta och glädje av alla moderniteter. Mikrovågsugnen är han väldigt förtjust i och han bjuder på ett slags ”snabbkaffe” då vi kommer och detta gör han i mikron. Ibland får han mat av sina döttrar eller sina svärdöttrar och den värmer han också i mikron. En av svärsönerna har satt upp en parabolantenn eftersom Herman är intresserad av djur- och naturprogram. Sedan två år tillbaka kan han titta på 12 olika kanaler och det finns två kanaler med djur- och

naturprogram som han tittar på under kvällstid. Dagtid har Herman fortfarande ”fullt upp”, som han säger. Under en period av sjukdom var Herman ”tvungen” (Hermans uttryck) att ta emot hemtjänstens insatser. Detta var inget han trivdes med och han sade upp hjälpen långt innan han var helt frisk. Då stöttade barn och barnbarn honom så att han fick lite extra besök för att han skulle kunna tillfriskna helt, vilket han gjorde.

”Jag vill dö ‘knall o fall’ för att slippa att vara till besvär för någon.”

Han är mycket mån om sin familj och vi uppfattar det som om det är ömsesidigt.

”Ingen ska i alla fall sätta mig på ‘hemmet’” säger Herman vid flera tillfällen. Vi