Hälsa och samhälle Maj 2004
VARIFRÅN KOMMER DU?
Bosniska kvinnor med flyktingbakgrund berättar
om sitt liv i Sverige
Azra Mulabdic
HANDLEDARE: SERGIO CUADRA
VARIFRÅN KOMMER DU?
Bosniska kvinnor med flyktingbakgrund berättar
om sitt liv i Sverige
Azra Mulabdic
Mulabdic, A. Varifrån kommer du? Bosniska kvinnor med flyktingbakgrund be-rättar om sitt liv i Sverige. Examensarbete i social omsorg 10 poäng. Malmö hö g-skola: Hälsa och Samhälle, enheten för socialt arbete, 2004.
Mulabdic, A. Where do you come from? Bosnian women share the story of their lifes as immigrants in Sweden.
Mitt huvudsakliga syfte med denna uppsats har varit att fördjupa mig i subjektiva upplevelser och erfarenheter av flyktingskap och invandrarskap och dess villkor i det svenska samhället utifrån några berättande kvinnors perspektiv. Avsikten var att gå bortom de rådande stereotypa föreställningarna och i stället synliggöra kvinnorna genom deras egna historier och ansträngningar att skapa ett nytt och normalt liv i Sverige. Jag intervjuade några bosniska kvinnor, krigsflyktingar som kom till Sverige för ungefär tio år sedan. De intervjuade kvinnorna är över 40 år gamla och var yrkesarbetande i Bosnien. Jag har använt mig av en kvalitativ me-tod med ostrukturerade intervjuer. Genom deras berättelser fick jag kunskap om hur bosniska kvinnor resonerar, tolkar och uppfattar sig själva, sina möjligheter, sin position och situation i det svenska samhället. Resultaten pekar på hur rasifie-rande barriärer utesluter och förhindrar integration på lika villkor. I sina berättel-ser lyfter kvinnorna bland annat fram en struktur som rangordnar och skapar en klyfta mellan retorik och verklighet. Kvinnorna visar en oerhört stark vilja och har övervunnit många svårigheter som flyktingskapet och invandrarskapet inneburit. Att kämpa och hitta lösningar, har de faktiskt gjort i hela sitt liv.
Nyckelord: arbete, bosnier, diskriminering, flyktingskap, invandrarskap, kamp,
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING 5
PROBLEMFORMULERING 6
Bosniska flyktingars familjerelationer och könsmönster 6 Invandrarkvinnor – ”ett isolerat folk” 7
Syfte och frågeställningar 8
TIDIGARE FORSKNING 9
Etnicitetens uppkomst 9
Kampen för erkännande 10
Främlingsfientlighet eller rasism? 10
Integrationens dilemma 11
Den mediala bilden av Sverige, invandrare och flyktingar 12 Konstruktionen av ”bosnisk flykting” 12 Tidigare forskning om jugoslaviska kvinnor i Sverige 13 METOD
Kvalitativ forskning 14
Intervjumodell 15
Urval och tillvägagångssätt 16
”Modersmålsbaserad” forskning 17
Närhet och distans 18
Nomadisk teoretisering 19
Validitet 19
Reliabilitet och generaliserbarhet 20
ETISKA ÖVERVÄGANDEN 20
TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
Att förstå flyktingar och invandrare- den psykologiska
modellen 21
Det socialpsykologiska perspektivet
Den sociala responsiviteten 22
Stolthet och skam 23
Det flexibla arbetet 24
Kritisk feminism 25
EMPIRI
Presentation 27
Flyktingskap – ”livet i resväskan” 29 Den aktiva och ovissa väntan 30 Den första bilden av Sverige 32 Invandrarskap – ”miljontals små dörrar vilka måste knackas
på att öppnas” 32
Brytningens betydelse 33
På jakt efter ett meningsfullt arbete 33 ”Ridådemokrati” och föreställningen om valmöjligheter 35 Diskriminering – ”Då blir hela världen mindre än Sverige” 36 Utanförskap och kontakt med svenskar 38
Politik 38
De isolerade kvinnorna 39
Familj och föräldraroll 39
Kvinnoroll 41
Identitet 41
Vad är bra med Sverige? 43
Framtidsplaner och drömmar 44
ANALYS 45
SLUTORD 55
REFERENSER 57
INLEDNING
Migration är en av de många komponenter som ingår i det globala sammanhang som samtidigt binder samman och skiljer folk, nationer och regioner åt. Migration är både ett resultat av ekonomiska, politiska, sociala, demografiska m fl skillnader i världen och en faktor som påverkar dem alla. Sedan 1950 tills 1993, har över 263 000 flyktingar invandrat till Sverige (Olsson, 1997). Själva flyktingpolitiken hade alltid haft en indirekt koppling till den aktiva arbetsmarknads- och befolk-ningspolitiken. År 1985 överfördes ansvaret för flyktingverksamheten från AMS till Invandrarverket (idag Migrationsverket) i avsikt att förkorta vistelsetid på läggningar och fördela ansvaret på kommunerna. Denna åtgärd har i hög grad för-svårat arbetsmarknadsförankringen för kommande nyanlända invandrare dvs flyk-tingar. Detta förfarande innebar också att flyktingar blev allt mer kontrollerade och deras valfrihet när det gäller t ex bosättning och arbete minskade. Den stora gruppen flyktingar som kom från Chile på 70-talet mötte ett betydligt gynnsam-mare samhällsklimat vad beträffar inställningen till invandrare än de som kom under 80-talet från Iran, Irak, Turkiet etc. 90-talets ekonomiska kris, besparingar och lågkonjunktur, drabbade i stort sätt invandrare särskilt de utomeuropeiska invandrare som kom på 80-talet. Arbetslösheten var då 8 %. Idag finns ungefär 150 olika nationaliteter i Sverige.
Krigsflyktingar från f d Jugoslavien började strömma till Sverige mest under 199l -1994, cirka 50.000 människor anlände och hamnade direkt i utanförskap. Detta var den största vågen av krigsflyktingar efter andra världskriget. Den största en-skilda gruppen förföljda människor, som Sverige har tagit emot sedan andra världskriget, är ca 40 000 bosnier. Väl dokumenterad kunskap om tortyr och dess medicinska konsekvenser visar att omkring 25 % av de asylsökande i Sverige beräknas ha varit utsatta för tortyr och annan grym och omänsklig behandling. För vissa grupper är siffran högre, bl a för asylsökande från Bosnien, Iran, Irak och Zaire. Hälften av de som torteras kan utveckla Post Traumatic Stress Disorder (PTSD). Att leva lång tid i ovisshet och väntan på beslut i asylärendet orsakar sekundär traumatisering hos de asylsökande som redan befinner sig under svår psykisk press. Den subjektiva upplevelsen av graden av frivillighet i migrations-processen är avgörande för vilka handlingsstrategier individen använder för att möta en lång rad av olika förluster, symboliska samt existensmateriella. En av de viktigaste är att förlora sitt modersmål som ett verktyg för inlärning och social kommunikation. Det egna livsprojektet bryts ner (Arenas m fl, 1987).
Enligt Bustos (1997) medför migration drastiska förändringar för såväl individen och hans/hennes familj som för de olika grupper (etniska, religiösa, politiska etc) han/hon tillhör. En av de våldsammaste förändringarna sker, när upplevelsen av att ha varit en unik speciell individ med lätt igenkännbara egenskaper i ett givet historiskt och sociokulturellt sammanhang upphör, dvs en känsla av identitet som blir angripen i det nya existentiella och mänskliga sammanhanget. Varje migra-tionsprocess - emigration, återmigration, intern migration eller intracity migration får identitetskänslan ur balans och ger upphov till en kris, trauman som påverkar den som immigrerar, hans familj, vänner och såväl emigrations- som immigra-tionslandet. Bustos (a a) menar att det faktum att man tillhör en minoritet med litet socialt nätverk innebär att man är tvingad att lära sig ett nytt språk och anpassa sig till en ny kultur. Att samtidigt justera sin identitet försätter både individen och familjegruppen i en krissituation, med social och psykologisk förvirring.
Identite-ten utgör en fundamental del av individens själv, och spelar en viktig roll för hur individen kan anpassa och integrera sig i sin nya omgivning. Franzén (1997) anser att det är en gigantiskt inlärningsuppgift för en flykting/invandrare att lära sig ett nytt samhälle.
PROBLEMFORMULERING
År 2000 fanns 51 526 Bosnier i Sverige och 92% av dem är under 50 år. Relativt få är ensamstående, ca 15%. Flest, ca 80% är föräldrapar med ett eller två barn. Bosnier är ganska jämnt spridda över hela landet och deras bosättning i Sverige visar inget särskilt mönster. Utbildningsnivån är hög, ca 88% av de vuxna har mer än 9 års skolgång. Cirka 23 % har en utbildning på minst 13 år bakom sig och utbildning med tekniskt inriktning tycks dominera (www.immi.se/alfa/b.htm).
Nordiska Ministerrådet har genomfört ett omfattande forskningsprojekt om bos-niska flyktingar i Norden där norska, danska och svenska författare bidrar till med sina artiklar. Drygt 100.000 bosnier, omfattande alla tre etniska grupper muslimer, serber och kroater, har sökt skydd i Skandinavien. De har mött olika villkor när det gäller asylrättsliga och medborgerliga frågor. Samtliga har passerat flykting-mottagandets omhändertagande och har upplevt tider av ovisshet kopplad till rät-ten att få stanna i Skandinavien eller ej. De flesta artiklar utgår ifrån individuella livsöden och bygger analytisk sett på en noggrann undersökning av flyktingska-pets villkor i Skandinavien och internationellt (bl a Nord 1998:7; Nord1999:5). Författarna som redogör för bosniers erfarenheter när det gäller att återanpassa sig till ett normalt liv, visar att dessa människor brottas med vardagliga problem för-bundna med ett socialt utanförskap i Skandinavien, snarare än med planering av ett återvändande. Återvändande ses som högst problematiskt eftersom hotet om ett fortsatt krig föreligger fortfarande. Etnisk åtskillnad gör det omöjligt för flertalet att återvända till det som en gång var ett hem, inte minst för de som är etniskt blandade. Man följer flyktingskapets förlopp, liksom flyktingens bearbetning av ett sönderfall av värden och normer och de livsvillkor som gör det normala livet problematiskt. Flyktingar (Ålund, 1998) är människor med olika erfarenheter och beredskaper när det gäller att delta i det samhälleliga livet och de är nykomlingar i de skandinaviska länderna. Ofta har de bemöts efter en och samma måttstock som just ”flyktingar”, även om de som individer är olika.
Bosniska flyktingars familjerelationer och könsmönster
Gustafson (1998) visar hur flyktingskap och socialt, ekonomiskt och kulturellt utanförskap påverkar familjerelationerna och könsmönster. Familjerelationer, för-hållandena inom det nya lokalsamhället, tiden i det nya lokalsamhället och de lokala ekonomiska förutsättningarna integrerar och skapar nya förutsättningar. Dessa påverkar även relationerna mellan makarna. Den kulturella legitimiteten av den patriarkala struktur som familjerna levt i tidigare reproduceras selektivt och förändras i förhållande till den patriarkala strukturen i det nya landet. Förändring-ar leder däremot inte automatiskt till någonting bättre, konstaterFörändring-ar författFörändring-aren och menar att det är en vanlig fördom att kvinnor som migrerar till s k ”mer utveckla-de” länder alltid ”vinner” utan att ”förlora” något när det gäller relationer mellan
kvinnor och män. Gustafson (a a) menar att det är komplext att studera flykting-skap där både etnicitet, kön och klass integrerar, eftersom alla tre kategorierna in-nehåller maktdimensioner; sammansatta av ekonomiska, politiska och ideologiska strukturer som sammanflätas till maktrelationer som blir påtagliga vid olika tid-punkter och situationer i samhället.
Gustafson (a a) konstaterar att gemensamt för både forna Jugoslavien och Sverige är de officiella rättigheter och villkor som politiskt och juridiskt på många sätt jämställer kvinnor och män. Samtidigt ger de kulturellt normativa värderingarna uttryck för mer djupgående patriarkala yttringar i de två länderna. Könshierarkier som man försöker dölja på olika sätt lever kvar mellan kvinnor och män i Sverige. Den svenska arbetsmarknaden är tydligt uppdelad i kvinno- och mansdominerade yrken. Författaren menar vidare att det, för de bosniska flyktingfamiljerna, till en början kan innebära att endast den ”officiella” normen om kvinnors och mäns lika villkor och möjligheter synliggörs (t ex på introduktionsutbildningar om svenskt samhälle). De mer dolda kulturellt normativa värderingarna upptäcks mer och mer av flyktingarna ju längre tid de tillbringar i Sverige. Det finns ett tydligt intresse bland flertalet bosniska familjer av att anpassa sig till vad som uppfattas som ”normalt” i Sverige. De vill inte vara ”avvikande” utan det är påtagligt att de vill ”passa in” i det svenska samhället. Kvinnorna tycks lättare finna sig till rätta i relation till flyktingtillvarons svåra utmaningar. De är ”rörligare” socialt, knyter lättare nya sociala kontakter, bildar nätverk och upprätthåller ”gamla” sociala re-lationer. Kvinnor från urban miljö med arbetslivserfarenhet med medel- eller hög utbildning är bättre förberedda och har större chanser att använda den nya miljön till sin egen fördel. Förlusten av en tidigare social status kopplad till yrke och po-sitioner i samhället drabbar oftare män än kvinnor. Många av männens ofrivilliga hemmatillvaro har bidragit till ”påtvingade” förändringar i form av flexiblare könsmönster. Männens statusförlust avspeglas i kvinnors handlingsstrategier och kan medföra att en symbolisk könsrelation som bygger på manlig överordning återupprättas. Detta blir särskilt tydligt i familjer som till följd av socialt och kul-turellt utanförskap ännu inte kommit in i det svenska samhället. Kvinnorna upple-ver i många avseenden istället att nya möjligheter öppnas för dem i Skandi-navien. Allt detta kan spela roll för en förändring av manligt och kvinnligt i iden-titetsmässig mening, med avseende på könsrelationer i hemmet, men också för föräldraskapens roll och innebörd.
Invandrarkvinnor – ”ett isolerat folk”
Brune (2003) analyserar ”problemperspektivet” som används inom media som motbild i konstruktionen av en jämställd, harmonisk och problemfri svensk identi-tet. Det visar sig att inte bara invandrade kvinnor och män är problematiska; deras barn bär om möjligt än mer stigmatiserande och avvikande drag. Invandrarkvin-nor framställs som ”ett isolerat folk”. En typisk invandrarkvinna (som nästan ser ut som en verklig individ), enligt Brune (a a) finns ”på botten av det svenska sam-hället, hon städar eller diskar och kan ingen svenska; hon kan ofta inte läsa och vet inte något om sina rättigheter; hon är okunnig, underordnad och psykiskt in-stabil; en passiv och okunnig fånge i religion och kulturmönster; en offer för en hiearkisk och patriarkalisk familjeinstitution och det är hennes religion som gör henne förtryckt, inte bara hennes position i botten av samhället, etc.” Med detta menar Brune (a a) att verklighetens kvinnor töms på sitt innehåll, sina egna defini-tioner av vilka de är och hur de orienterar sig i tillvaron. Hon hävdar att själva det sätt att se på invandraren som läsaren inbjuds att dela, skapar en position som inte
är bara överlägsen, utan också saklig, vetenskaplig och helt enkelt normal samt hur texterna direkt relaterar sig till en utopisk självbild. Jämställdhet mellan kvin-nor och män utmärker Sverige internationellt samtidigt som den utgör en viktig del i den svenska kulturella könsmaktordningen. Diskursivt binds jämställdheten till det förflutna och omringas av nationens eller kulturens murar med uppfatt-ningar om att det är bara i Sverige som kvinnokampen har varit framgångsrik och att det inte förekommer någon kvinnokamp utanför Sveriges gränser. I likhet med andra nationalistiska diskurser görs historia till ett instrument för att skapa gränser mot ”de andra” och samtidigt definiera vilka som tillhör den nationella geme n-skapen.
Thomssons (2003) forskning om hur kvinnor i Sverige har det i dag inkluderar frågor om vad det betyder att vara kvinna, och hur det kan betyda olika saker be-roende på klass, ålder, hudfärg, utseende, etnicitet, bostadsort och andra sociala och strukturellt uppdelade faktorer. Hon konstaterar att kvinnor lever mycket oli-ka liv och har dessutom ofta så skilda målsättningar i sina liv att det inte går att säga att kvinnor är en grupp. Studier bland olika invandrade grupper visar att kvinnorna har en framträdande roll inte bara när det gäller försörjning utan även nätverksbyggande, familjestrategier och förhandlingar med välfärdsinstitutioner. Dessa ansträngningar ses dock aldrig som uttryck för feminism, kvinnokamp eller organiserade kvinnorörelser. Intentionsstyrda, internaliserade kollektiva uttryck för förändrings förmåga bland (invandrade) kvinnor faller utanför den väster-ländska feminismens normativitet, hävdar Thomsson (a a).
Syfte och frågeställningar
Att fly från förföljelse och byta land betyder för en vuxen med ett annat samhälles föreställningar om hur saker och ting är och ska vara, att påbörja en process där han/hon jämför, minns och ifrågasätter sina upplevelser i hemlandet med livet i det nya landet. Syftet med denna uppsats är att belysa hur flyktingens respektive invandrares inre och yttre värld påverkas, samt vilka gemensamma och specifika problem som möter flyktingar/invandrare i det nya landet. Jag har velat fördjupa mig i subjektiva upplevelser och erfarenheter av flyktingskap och invandrarskap och dess villkor i det svenska samhället, utifrån några berättande kvinnors
per-spektiv. Avsikten är att gå bortom de rådande stereotypa föreställningarna och i
stället synliggöra kvinnorna genom deras egna historier och ansträngningar att skapa ett nytt och normalt liv i Sverige.
Eftersom kunskap anses vara fragmenterad och specialiserad, har jag valt att in-tervjua några bosniska kvinnor, krigsflyktingar som kom till Sverige för ungefär tio år sedan och efterhand också erhållit svenskt medborgarskap. De intervjuade kvinnorna är över 40 år gamla och var yrkesarbetande i Bosnien. Jag har bett des-sa kvinnor berätta om sitt liv i Sverige. Genom att låta dem berätta, har jag velat lyfta fram deras subjektiva upplevelser av verkligheten i syfte att genom intervj u-erna få insikter i och kunskaper om hur bosniska kvinnor resonerar, tolkar och uppfattar sig själva, sina möjligheter, sin position och situation i det svenska sam-hället. Längre fram i texten redovisas de olika teman som kvinnorna själva tyckte var relevanta att tala om.
TIDIGARE FORSKNING
Ålund (1998) konstaterar att geopolitiska spänningar och sociala konflikter har gett etniciteten en laddad karaktär. Intoleransen mot de som definieras som ”de andra” har också tilltagit. För Europas del har detta särskilt tydligt kommit till uttryck i Östeuropa och forna Jugoslavien där nya stater och nya identiteter håller på att utvecklas. ”De andra” utdefinieras i juridiska, kulturella eller religiösa ter-mer, oberoende av hur de själva identifierar sig, förvisas de från områden där de ibland har levt sedan många generationer och de utesluts ur nybildade ”gemen-skaper”. De uteslutna etniska, religiösa eller politiska minoriteterna förpassas till en oviss tillvaro i den moderna tidens flyktingströmmar. Människor har fördrivits och stigmatiserats. Fördrivna främlingar riskerar att fortsatt förbli främlingar, hävdar Ålund (a a) och menar att de flyr till ett Västeuropa där de inte bara har kommit att bli ovälkomna, utan även har kommit att kriminaliseras. Hon menar vidare att det multikulturella och multietniska Europa, allt oftare i akademiska sammanhang förknippas med olika villkor för medborgarskap, medborgarstatus och medborgerliga rättigheter. Skiljelinjen mellan ”Oss” och ”de Andra” gör att frågan om ”inklusion” och ”exklusion” intar en central ställning i debatten. Kate-goriseringar av olika människor som ”flyktingar” bygger på ”essentialism” och ”homogenisering”. Inte minst är det olika vetenskapliga arbeten som har bidragit till denna typ av missvisande generaliseringar, hävdar Ålund (a a).
Etnicitetens uppkomst
Eriksen (1993) hävdar att tillämpningen av systematiska distinktioner mellan ”Oss” och ”Dem” är gr undläggande princip för etnicitetens uppkomst. Etnicitet är en aspekt av sociala relationer mellan aktörer som uppfattar sig själva som kultu-rellt avskilda från medlemmar av andra grupper med vilka de har ett minimum av regelbunden inreaktion. Enligt förfa ttaren, förekommer stereotyper både bland dominerade och bland dominerande grupper. Stereotyper behöver inte vara sanna, och de ger inte nödvändigtvis en rättvisande bild av vad människor faktiskt gör. Författaren menar att man behöver i stället reflektera kring dess orsaker och an-vändning. Stigmatisering hjälper för det första individen att skapa ordning i en annars plågsamt komplicerad social värld och ger människor en känsla av att fö r-stå samhället. För det andra kan stereotyper användas för att rättfärdiga privilegier och en ojämlik tillgång till samhällets resurser. Negativa stereotyper ger majorite-ten njutningen i sin egen överlägsenhet och minoritemajorite-ten får utlopp för maktlöshet och resignation.
Kampen för erkännande
Kampen mot olika stigmatiseringsprocesser pågår ständigt och som Franzén (2001) hävdar, blir kampen för erkännande från de utanförståendes (outsiders) sida något självklart. Han påstår att brist på erkännande är orättfärdigt och ovär-digt ett anstänovär-digt samhälle och menar att erkännande är något vi behöver för vår självuppfattning och som vi kanske måste slåss för; samtidigt kan vi uppnå det enbart genom andra. Det förutsätter nämligen en dialogisk teori som uppmärk-sammar relationer mellan människor och relationernas art- som ömsesidighet- samt hur moral vinner strukturbildande kraft. Honneth (1995) med utgångspunkt i den kritiska teorin, ser just kampen för erkännande som en specifik form av mora-liskt motiverad konflikt och kamp. Grundtanken är att människor för att kunna
utveckla en personlig identitet eller positiv relation till sig själva måste erfara ett flerdimensionellt erkännande (genom kärlek, lag och solidaritet) från andra, och att en positiv relation till sig själv i sin tur är en förutsättning för individuellt själv-förverkligande. Honneth (a a) hävdar att den moraliska styrkan i den sociala verk-ligheten som ansvarar för utveckling, är kampen för erkännande. Fraser (2002) anser att kravet på erkännande av etniska eller religiösa gruppers identitet, tränger tillbaka fördelningspolitiska konflikter. Enligt henne, ska individers rätt att delta i samhället som fullvärdiga medborgare erkännas, oberoende av deras grupptillhö-righet. Hon pläderar för en politik som syftar till att upphäva social och ekono-misk underordning och som integrerar erkännandepolitik med fördelningspolitik.
Främlingsfientlighet eller rasism?
Lindberg och Dahlstedt (2002) konstaterar att de sociala och klassmässiga klyf-torna växer i Europa och världen, och inte minst i Sverige. En viktig dimension av dessa är den ”etniska” differentieringen. Författarna menar att förutom klass och kön uppvisar Sverige idag en hierarkisk över- och underordning utefter männi-skors tillhörighet till skilda förment ”etniska” grupper. De hävdar att det finns rasifierade barriärer i det svenska samhället, som utesluter och förhindrar integra-tion på lika villkor. Idag ses begreppet ”ras” framför allt som en social konstruk-tion, hävdar Molina (1997) och menar att begreppet ”ras” har betydelse i dagens svenska samhälle. Utseende, kultur, religion och liknande används för att katego-risera och ”rasialisera” olika individer eller grupper av människor. Enligt Molina (a a) finns det en föreställning om ”ras” som något verkligt, vilket skapat en social ordning som kännetecknas av nedvärdering av vissa människor. Även Ålund (2003) diskuterar etnicitet, utanförskap och rasism och menar att rasismen har många ansikten, brutalt och direkt, men även som ”en dold grammatik” som ge-nom tecken, text, språkbruk koloniserar vår tankevärld i vardagen. Ho n menar att rasismens mer förtäckta former är svårare att tyda, komma åt och bekämpa. Ålund (a a) hävdar att genom att negligera sådana förtäckta uttryck i vardagliga relatio-ner och avfärda dessa som ”inte en fråga om rasism”, så skapas förutsättningar för en legitimering av kulturell över- och underordning och social exkludering. Om fallet Klippan och rasismens yttringar mot bosniska- och kosovoalbanska flyktingar, skriver Wigerfelt och Wigerfelt (2001). De menar att det är viktigt att synliggöra de etablerade föreställningarna som rör rasism. Den dominerade dis-kursen spelar en viktig roll i reproduktionen av rasism. Den uttrycker, övertygar och legitimerar etniska samt ”rasiala” stereotyper och fördomar och befäster rå-dande sociala förhållanden, hävdar författarna och menar att om man endast kate-goriserar högerextremism som rasism blir alla ”vanliga” svenskar därmed definie-rade som ”icke-rasister”, dock kanske lite främlingsrädda. Författarna konstaterar vidare att det inte bara handlade om öppen rasism och nazism utan att det även fanns något de valt att kalla ”underliggande rasism” i det svenska samhället. En-ligt författarna Wigerfeldt (a a) avses med denna term främlingsfientlighet och uttalade fördomar om etniska grupper, vilket yttrar sig som kulturrasim, institutio-nell rasism och vardagsrasism, samt inte minst subtila former av vardagsrasism, som exempelvis de blickar och det kroppsspråk som signalerar att vissa männi-skor, exempelvis kategorin invandrare, är mindre värda. Detta är, menar författar-na, en form av symboliskt våld som får vissa personer att känna sig som ”icke-personer”. Många av de företeelserna betecknas inte som rasism i Sverige, hävdar författarna, men de anser att det finns starka kopplingar mellan den öppna rasis-men och underliggande rasism. Författarna Wigerfelt (a a) hävdar att man måste
sätta sig in i rasismens och nazismens tankevärld och olika uttrycksformer, efter-som man inte kan bekämpa något efter-som man inte förstår.
Även Ålund (2002) hävdar att risken för ett samhällets rasialisering genom dis-kriminering enligt kulturella rangordningar inte har uppmärksammats tillräckligt i det offentliga samtalet. Flera försök att föra in beteckningen ”kulturrasism” i de-batten har väckt motstånd. Ordet rasism förbehålls en traditionellt högextrem ra-sism. I stället domineras debatten fortfarande av ord som ”främlingsrädsla” och ”främlingsfientlighet” och problemets lösning ofta söks i kunskap om ”främman-de kulturer”, vilka un”främman-derförstått behöver ”tillrättaläggas” eller ”mo”främman-derniseras”. Kramár (2000) hävdar att rasismen är ett barn av etnocentrism. Det är först när andra etniska grupper uppfattas som hot, upplevs som antagonister och konkur-renter, som aggressivitet och hat kommer in i bilden. Denna hotbild utlöser fruk-tan och med frukfruk-tan hat. Ufruk-tan en känsla av antipati förekommer ingen etnisk kon-flikt, hävdar han. Den etniska identiteten och exklusiviteten kan endast upplevas i relation till en annan grupp. Den egna gruppen är annorlunda och bättre, finare, godare, ädlare än andra och därför känns det för individen bra att tillhöra gruppen, det höjer ens egen status och självkänsla, hävdar Kramár (a a) och menar vidare att varje människa är en individ som samtidigt kan tillhöra flera grupper och ha flera sociala identiteter där den etniska är endast en av dem, som inte definierar hela individen och den kan förändras under ens liv. En av rasismens värsta kränk-ningar är att förneka en människa hennes individualitet genom att ensidigt definie-ra henne som endast medlem av en etnisk grupp och på så sätt depersonalisedefinie-ra henne. Författaren hävdar att nationalism och etnicitet i allra högsta grad fortfa-rande existerar som starka politiska krafter och tyvärr är deras bortvända janusan-sikten - xenofobin och rasismen.
Integrationens dilemma
Ålund (2002) menar att debatten särskiljer fortfarande invandrade svenskar som en kollektiv kategori där själva kategoriseringen i sin tur förstärker utanförskapet. Denna särskiljandets politik medför att de som definieras som avvikande och främmande blir fö remål för olika åtgärder och de segregeras i alla samhällssfärer. De rasifierade barriärer i det svenska samhället utesluter och förhindrar integra-tion på lika villkor. När det gäller integraintegra-tionsbegreppet menar Popoola (2002) att det finns flera perspektiv som är väsentliga att lyfta fram. Å ena sidan handlar integration om hela samhället, enligt politiska markeringar och å andra sidan fo-kuserar man på enskilda individer eller grupper och riktar en stor del av integra-tionspolitikens satsningar till dessa grupper av invandrare. Satsningarna följer ett mönster där invandrares, inte samhällets och inte de infödda svenskarnas integra-tion fokuseras. De båda integraintegra-tionsperspektiven arbetar med mångfald som ett gemensamt begrepp. Mångfalden riktas mot en ökad heterogenitet och handlar om att stimulera till en ökning av underrepresenterade grupper i samhället och bygger på rätten att vara olik. Här finns, hävdar Popoola (a a), ett dilemma som utgår från ambitionen att skapa en mångfald som riktas mot det dominerande ma-joritetssamhället med heterogenitet som mål, samtidigt som homogeniteten beja-kas och hålls vid liv. Det är, enligt henne, särskilt problematiskt eftersom integra-tion särskiljts från assimilaintegra-tion. Assimilaintegra-tion kräver på olika sätt en ensidig passning till majoritetsbefolkningens värde- och handlingsmönster. En total an-passning i förhållande till de grundläggande värderingar som inte är förhandlings-bara är de facto en partiell assimilation, inte integration, menar Popoola (a a)
Kamali (1999) diskuterar också assimilation och samhällsåtgärds arsenal kallar han för ”klientisering” av invandrare.
Den mediala bilden av Sverige, invandrare och flyktingar
Även Mattsson och Tesfahuney (2002) resonerar kring rasism i vardagen och granskar kritisk hur invandrare framställs i TV, tidningar och forskning. De anser att rasism och diskriminering ses ofta som ett avvikande, onormalt och perifert beteende i dagens samhälle eftersom detta utmanar den stereotypa bilden av Sve-rige som ett utopiskt land av social rättvisa, tolerant och modernt samhälle. Där-för, menar författarna, skapas en drivkraft att definiera och placera rasism i väl avgränsade ”fickor” i samhället. Det kan vara extrema grupper eller specifika platser t ex Sjöbo, Klippan eller Karlskrona. De flesta forskare som studerar bil-den av invandrare är dock överens om att det är kulturella och religiösa skillnader som står i förgrunden. Idag beskrevs invandrare som kulturellt ”avlägsna” och annorlunda. Flyktinggrupper från Afrika, Asien och Latinamerika upplevs ha det största kulturella avståndet till ”Sverige och svenskarna”. Olika invandrargrupper beskrivs ha olika assimilations- och integrationsförmåga. På grund av dessa skil-lnader i ”utveckling”, har invandrare från dessa kontinenter svårt att komma in på svensk arbetsmarknad.
Lööw (2002) diskuterar kriminalisering av invandrare som ofta omnämns som t ex ”lögnflyktingar”, ”asylturister”, ”bidragsturister”. Påståenden som: ”flyktingar är i verkligheten välbeställda invandrare; de är terrorister, kriminella och lever på socialbidrag; de kostar samhället enorma summor; invandrare utnyttjar systema-tiskt ’dumma svenskar’; den svenska kulturen hotas” etc, är inte unika för höger-extrema grupper. Lööw (a a) menar att temat ”kriminella invandrare” under senare år har rönt stort intresse i svensk massmedia. Hertzberg (2003) diskuterar den diskursiva konstruktionen av främlingskapet och de diskursiva begränsningarna. Han menar att vem som helst kan aldrig säga vad som helst hur som helst, om han eller hon vill att andra ska lyssna. Diskursernas olika begränsningar bör inte en-bart förstås som hinder, de utgör också konstituerande och generativa regler, och de verkar på flera olika nivåer, bl a kulturellt, socialt, institutionellt. Hertzberg (a a) hävdar vidare att asylsökande, flyktingar och personer med invandrarbakgrund har begränsad tillgång till offentligheten och är generellt sett underrepresenterade i det offentliga samtalet kring det mångetniska Sverige.
Konstruktionen av ”bosnisk flykting”
Ur det konstruktivistiska perspektivet belyser Miegel (1999) föreställningar, atti-tyder, tillskrivningar, förståelser och generaliseringar som knöts till olika flyk-tingkategorier av de som arbetade med flyktingmottagandet i Malmö, bl a kon-struktionen av ”bosnisk flykting”. Tjänstemän har i sin tur påverkat den offentliga bilden av bosniska flyktingar och därmed också deras möjligheter och förutsätt-ningar att göra sig gällande i denna offentlighet. Den enskilde flyktingen blir ofta anonym, eller omvandlas till ett ärende. Vissa typer av ärenden, frågor, önskemål och klagomål återkommer mer frekvent än andra och kommer att betraktas av tjänstemän som något mer eller mindre generellt eller typiskt för en speciell flyk-tinggrupp. Institutionaliserings- och passiviseringsrisken hänger samman med faran att under introduktionen inge flyktingarna allt för optimistiska förhoppning-ar om framtiden särskilt när det gäller möjligheterna att få ett förhoppning-arbete och att kom-ma in i det svenska samhällslivet (svenskkunskaperna är bara en nödvändig
förut-sättning, men långtifrån en tillräcklig). Konstruktionen av ”bosnisk flykting” kommer till uttryck bland de tjänstemän som tar emot och introducerar invandrare och flyktingar i Malmö. De tog helt enkelt fasta på sådana egenskaper som fram-hävdes som relevanta för en effektiv handläggning. ”De ofta är i behov av och vill ha tandvård; deras barn är duktiga i skolan; de är tillmötesgående i kontakterna med myndigheterna; de kommer snabbt igång med SFI:n; de är vana vid att arbeta mycket och hårt och blir därför extra frustrerade av att gå arbetslösa; de förstår snabbt vad socialbidraget egentligen går ut på etc,” (a a s 197).
Tillskrivningarna är, menar Miegel (a a) i högsta grad värdeladdade och ofta ut-trycktes de i form av jämförelser med någon annan flyktinggrupp, t ex jämfördes bosnier bl a med somalier, araber eller iranier till bosniernas fördel. Bosnier be-traktades som en stark flyktinggrupp, relativt välutbildade, ambitiösa, motiverade, lättanpassade och kulturellt lika svenskarna. ”Som grupp tenderar bosnierna att vara mycket mindre aggressiva än andra invandrargrupper som vi jobbar med. Och dom är ju mycket mera lika oss svenskar på så sätt. Vi kan ju bli jätterädda för araberna när dom kommer, men dom är ju inte särskilt arga utan det är bara deras sätt att vara. Och i vår kultur gör man inte på samma sätt, så dom skrämmer ju slag på folk.” (citerad tjänsteman i Miegel, a a s 199). Av en tjänsteman be-tecknades bosnierna som ”flyktingaristokrati”. Efterhand upphör konstruktione r att betraktas som mer eller mindre subjektiva generaliseringar och etableras grad-vis som fakta d v s naturaliseras. Författaren menar att dessa konstruktioner är viktiga att ta hänsyn till i forskningen om såväl bosniska som andra flyktingars situation i Sverige. Han anser att ju fördelaktigare bild som omgivningen förmed-lar av gruppen i fråga, desto bättre blir möjligheterna att hävda sig i samhället och för flyktingen att upprätthålla en positiv identitet eller självbild. Gemeinschafts-präglade konstruktioner underlättar utvecklingen av en sympatisk inställning till det nya samhället, menar Miegel (a a) och hävdar att i Sverige finns vad han kallar ett flyktingsfält på vilket olika flyktinggrupper innehar olika positioner, resurser och status. Exempelvis ”för en arab är det betydligt mer stigmatiserande att vara muslim än vad det är för en bosnier; den bosniske muslimen är i första hand bos-nier, den iranske muslimen är i första hand muslim”, (a a s 204). Att svenskar och bosnier är ”européer, förstår varandra och talar samma språk” är utomordentligt viktigt för bosniernas möjligheter att etablera sig i det svenska samhället, konsta-terar författaren.
Tidigare forskning om jugoslaviska kvinnor i Sverige
Befintlig forskning om bosniska kvinnor med flyktingbakgrund har inte hittats. En studie som är av relevans för denna uppsats är socialhistorikern Matovics (1989) undersökning om jugoslaviska kvinnor i svenskt lönearbete i ett social- och famil-jehistoriskt perspektiv. I den inledande historiska bakgrundsdelen visar författaren något av den kulturella mångfald, heterogenitet och komplexitet som präglat Ju-goslavien såsom ett resultat av ett dramatiskt historiskt förflutet. De jugoslaviska invandrarfamiljernas socio-kulturella bakgrund är mycket skiftande beroende på från vilken del av Jugoslavien de kommer. Matovic (a a) hävdar att det är inte lätt att beskriva den jugoslaviska kvinnan med tanke på hur svårt det är att beskriva det jugoslaviska kulturarvet. Bakom de jugoslaviska kvinnorna döljer sig olika kulturmönster, språk, religioner, traditioner och historiska erfarenheter. Bland annat hänvisar Matovic (a a s 114) till psykologens Ouvinen-Birgerstams, 1984 studie om identitetsutveckling hos barn som baseras på jämförelse mellan finska, jugoslaviska och svenska barn bosatta i Sverige. Det konstateras att de kulturella
villkoren för utveckling av positiv självvärdering hos barn verkar vara olika för de båda könen inom samma kultur. Särskilt markerat tycks detta vara inom den jugo-slaviska kulturen, som framförallt tycks utveckla positiv självvärdering hos poj-karna, kanske t o m på bekostnad av flickorna. De svenska och finska flickornas attityder till sig själv var lika positiva, medan de jugoslaviska flickorna tenderade att ha något mer negativ självbild. Redan i barndomen, genom traditionella köns-bundna beteenden från omvärld och föräldrar, grundläggs kontrollen av den vuxna kvinnan, menar Matovic (a a) och konstaterar att trots proklamerandet av jäm-ställdhet mellan könen i Jugoslavien finns fortfarande regionala skillnader i kvin-nosyn, familjestruktur och tradition i hemmet. Hon delar jugoslaviska kvinnor i två grupper, grupp Nord och grupp Syd där kvinnor från Serbien, Makedonien och Bosnien-Hercegovina ingår. Matovic (a a) menar att kvinnor från grupp Syd bar ett visst sätt att se på sig själva som innebar att de som kvinnor ansåg sig ha min-dre att vänta av livet, att det inte var möjligt som kvinna att ställa krav eller ifråga-sätta en given situation. Men protesten mot patriarkalt kvinnoförtryck kommer tydligast till uttryck hos den sydliga gruppens kvinnor, menar författaren. Kvin-norna hade genomskådat förtryckets mekanismer och exploatering som dubbel resurs, och tog avstånd från kvinnoförakt och diskriminering. I botten fanns trots allt tron på den egna förmågan och de egna möjligheterna som manade till aktive-ring, hävdar författaren och menar att själva grunden till de jugoslaviska kvinnor-nas frigörelseprocess således lagts i hemlandet och vid utvandringen fanns idealen med. Matovic (a a) ansåg att inom båda kvinnogrupperna fanns förhoppningen om att genom ett eget lönearbete i Sverige få möjlighet till personlig utveckling och utbildning.
METOD
Kvalitativ forskning
Syfte med denna uppsats är att belysa hur flyktingens respektive invandrares inre och yttre värld påverkas samt vilka gemensamma och specifika problem de möter i Sverige. Jag har velat fördjupa mig i de subjektiva upplevelserna och erfarenhe-terna av flyktingskap och invandrarskap, och dess villkor i det svenska samhället, utifrån några berättande bosniska kvinnors perspektiv. Jag har försökt gå bortom de rådande stereotypa föreställningarna för att i stället synliggöra kvinnorna uti-från deras egna historier och ansträngningar att skapa ett nytt och normalt liv i Sverige. För att kunna få insikter i och kunskaper om hur bosniska kvinnor reso-nerar, tolkar och uppfattar sig själva, sina möjligheter, sin position och situation i det svenska samhället, använder jag mig av en kvalitativ forskningsansats. Enligt Repstad (1999) lämpar sig kvalitativa metoder främst när man vill nå det under-förstådda och tysta som aktörer bär på utifrån sin verklighetsuppfattning. Att an-vända sig av kvalitativa metoder handlar även om att karaktärisera, att ta reda på betydelse och på ett djupare sätt finna kunskap om vad som döljer sig bakom det uppenbara. Jag har även bestämt mig för att arbeta induktivt. Induktivt arbetssätt innebär att man närmar sig en verklighet någorlunda förutsättningslöst, utan några klara hypoteser. Halvorsen (1992) skriver att syftet inte är att belysa hållbarheten i vissa teorier genom hypotesprövning utan att utveckla begrepp om ett fenomen och att skaffa största möjliga helhetsförståelse av alla aspekter av fenomenet.
Det empiriska materialet har inspirerat mig att efterha nd utveckla en teoretiskt bakgrund. Men, att jobba helt induktivt är emellertid en omöjlighet. Ingen männi-ska är helt utan förförståelse. Både vi själva och den vi intervjuar bär på erfaren-heter, kunskap och föreställningar som påverkar vårt samtal och slutligen även vår tolkning. Därför är det svårt att hel frigöra sig från de tankar och idéer man redan tillägnat sig. Jag har försökt närma mig och fånga upp det som Repstad (1999) kallar för ”aktörens egen verklighetsuppfattning, motiv och tankesätt”. På gr und av att jag vill nå djup och fånga upp en nyanserad bild av intervjupersonernas si-tuation, tankar och värderingar, har jag valt kvalitativa metoder framför kvantita-tiva. Det finns olika undersökningsmetoder som är av kvalitativ karaktär men det är främst metoder som bygger på intervju och observationer.
Intervjumodell
Intervjun används, enligt Merriam (1994) när vi vill nå in det vi inte kan observe-ra direkt, t ex vad människor känner, tänker och vilka motiv de har. Det finns bl a ostrukturerade intervjuer, semistrukturerade intervjuer och djupintervjuer (Rep-stad, 1999). Alla olika former av intervjumetoder är väldigt användbara men vil-ken man väljer beror på vilvil-ken typ av information man vill ha ifrån intervjuperso-nerna. Jag har använt mig av halvstrukturerade intervjuer. Repstad (a a) menar att den kvalitativa intervjun ska vara målinriktad, något som uppnås genom en grund-lig planering av vilka ämnen som ska beröras. Alla frågor var alltså inte bestämda på förhand. I intervjuerna initierade jag samtalriktningen med den första frågan inom varje tema och därefter pratade intervjupersonerna relativt fritt. På detta sätt täcktes alla teman i alla intervjuer utan att intervjupersonerna blev alltför styrda. Jag ställde även följdfrågor som jag ansåg var relevanta under intervjusituationen. Repstad (a a) anser att det är viktigt med en genomtänkt referensram för de frågor som ska ställas till flera personer, en referensram som också klargörs för intervju-personerna under intervjun. Jag gjorde det inför varje intervjutillfälle och försökte så mycket som möjligt vara tillräckligt målinriktad. Detta är alltid ett dilemma vid ett induktivt arbetssätt; att balansera mellan att dels låta intervjupersonerna tala fritt samtidigt som man som intervjuare får dem att tala om det man vill. Då kan det, enligt Repstad (a a) uppstå en forskningseffekt och med detta menar han på-verkan på aktörerna och deras samspel som uppstår utifrån det förhållandet att de utforskas och att de vet om detta.
Kaijser & Öhlander (1999) menar att det finns vissa stereotyper för vad man be-rättar, och hur, och det påverkar kunskapsinnehållet och materialet. I intervjuer kan man se hur olika människors berättelser sammanfaller. Enligt Svensson (1996) vilken hänvisar till Ehn, 1992 kan att berätta bli ett sätt att reflektera över sitt liv och att konstruera en förståelse både för åhöraren och för sig själv. Nut i-dens glasögon används för att se på dåtiden. Minnet rekonstruerar en värld som har mening och sammanhang för individen och den egna personligheten, det egna ödet får en tydligare profil. Det framgår att många intervjupersoner försöker kopp-la sina erfarenheter till vad som är typiskt för sin tid och grupp. Detta har jag ock-så kunnat uppmärksamma i mina intervjupersoners utsagor. Men även det, med Ehns ord (Ehn, 1992 i Svensson, a a s 392), ”att berättelserna var också laddade med kritik och försvar, polemik och filosoferande, besvikelse och upprättelsebe-gär”. Alla intervjuer spelades in på band med en bärbar bandspelare. Bandspelare är ett bra redskap (Kaijser & Öhlander,1999) för att man skall slippa anteckna under samtalet och en viktig fördel att poängtera är att den ordagrant återger vad intervjupersonen berättar. Jag valde alltså att använda mig av bandspelare både av
hänsyn till intervjupersonen, att det hon säger skall kunna återges korrekt, samt för att underlätta för mig själv.
Urval och tillvägagångssätt
Eftersom jag själv tillhör den grupp av bosniska krigsflyktingar som hittade sin fristad i Sverige för snart 9 år sedan, känns det naturligt för mig att välja att skriva mitt examensarbete om bosniska flyktingkvinnors liv i Sverige ur deras eget per-spektiv. För att jag är genuint intresserad av och har velat undersöka hur livet har gestaltats för andra bosniska medelålders kvinnor i det svenska samhället. Genom mina egna kontakter med bosniska föreningen här i Malmö, har jag kommit i kon-takt med några kvinnor som velat berätta om sina erfarenheter och upplevelser. Jag har intervjuat fem kvinnor som är över 40 år gamla och var yrkesarbetande i Bosnien. De kom till Sverige för ungefär tio år sedan och har efterhand även er-hållit svenskt medborgarskap. Två av de intervjuade kvinnorna känner jag lite närmare än de andra tre. Jag lärde känna Ana redan i Kroatien 1992, där vi båda var flyktinga r. Senare reste hon till Sverige och jag till Tyskland. Våra märkliga flyktingvägar korsades igen efter några år här i Malmö. Mina träffade jag på SFI-utbildningen och våra kontakter sen dess hade varit sporadiska. Emira är anställd på bosniska föreningen där även Alma jobbar ideellt. De två ville gärna ställa upp på intervju, när jag förklarade och informerade dem om min studie och att jag söker kvinnor som är villiga att samtala med mig. Innan intervjun startade förkla-rade jag igen för varje enskild kvinna varför jag ville intervjua henne och i vilket syfte jag skulle använda de uppgifter jag skulle få. Jag berättade också för dem att de skulle få vara helt anonyma i min uppsatts. Det är intressant att nämna här att ingen av dessa intervjuade kvinnor ville vara anonyma. Men jag förklarade de gällande forskningsetiska principer och de fick själva välja sitt fiktiva namn. I min empiriska material redovisar jag de olika tema som kvinnorna själva har valt att lägga tyngdpunkten på i berättelserna.
Två intervjuer ägde rum på bosniska föreningen och resten i kvinnornas hem. In-tervjuernas längd varierade, i genomsnitt två timmar per intervju. Eftersom jag använde mig av halvstrukturerade intervjuer, bad jag kvinnorna berätta utifrån fyra övergripande tema: kortfattat presentation/bakgrund, flykten och flyktings-kap, liv i Sverige samt om deras eventuella planer och drömmar. Med detta har mina informanter fått möjlighet välja fritt om vad de tycker är relevant och viktigt att tala om. Alvesson och Deetz (2000) menar att detta förfarande har sina fördelar eftersom forskaren kan få perspektiv, information och idéer som hon/han har inte tänkt på tidigare. Eller som tidigare inte har dokumenteras i forskningslitteraturen. Jag har försökt kompromissa mellan det tematiska och det sammanhållna fram-ställningssättet vid redovisningen av materialet. Men tyvärr, eftersom uppsatsskri-vandet är begränsat vad gäller sidantal, var jag tvungen att utelämna många av deras intressanta utsagor och reflektioner. I avsnittet - presentation har jag kortfat-tat velat presentera och beskriva ”hela” individen. Det tematiska presenkortfat-tationssät- presentationssät-tet har flera fördelar (Svensson, 1996). Det bidrar till att lyfta fram det gemen-samma för undersökningsgruppen vilket ligger i linje med hur vetenskapliga re-sultat i allmänhet presenteras. Ur forskningsetisk synpunkt har temamodellen sina fördelar eftersom de enskildas utsagor är svårare att identifiera. Men nackdelen är att de enskilda individerna försvinner som individer. De blir först och främst, en-ligt Sve nsson (a a) illustrationer till generella resonemang. Den sammanhållna presentationsmodellen bygger på tanken att helheten är viktigare än delarna. Den tematiska framställningen som redovisas är en bearbetning av hela det insamlade
materialet och en noggrann analys utifrån de ämnen som kvinnorna betonar och pratar mest om. Enligt Kvale (1997) syftar tematisering på den teoretiska analysen av det tema som ska undersökas och formuleringen av forskningsfrågorna. Han menar att syftet med den kvalitativa forskningsintervjun är att förstå ämnen från livsvärlden ur den intervjuades eget perspektiv, d v s hennes relation till den; att beskriva och förstå de centrala teman som den intervjuade upplever och förhåller sig till.
”Modersmålsbaserad” forskning
Franzén (1997) konstaterar att rent tekniskt är det lättare att göra undersökningar om invandrare ur svenskarnas perspektiv. Med utgångspunkt i nordisk kultur och värdesystem, kan den svenskfödde forskaren sammanställa och tolka statistik och liknande där situationen för en person som bosatt sig i Sverige belyses som den ter sig sedd med svenska ögon. Det är betydligt svårare att få det nyanserade perspek-tivet från dem det berör, invandrarna själva. Djupintervjuer med personer som är uppväxta utomlands kräver mer tid och arbete än att samla in uppgifter från per-soner som har samma modersmål och likartade uppväxtvillkor som man själv. Författaren anser att detta är den bärande anledningen till att så pass få undersök-ningar utgår direkt från dem det berör. Hon konstaterar även att en hel del intres-santa arbeten, som sällan når publicitet, också görs av studenter, svenskfödda och invandrade, i form av examensarbeten.
Min uppsats bör ses som ett försök att bidra til en fördjupad kunskap om bosniska flyktingkvinnors liv i Sverige. Eftersom jag själv har samma bakgrund, har jag samtalat med mina intervjupersoner på bosniska. Det kan kallas för en ”moders-målsbaserad” forskning och kan, anser jag vara en tillgång. Enligt s k Sapir-Whorf hypotesen om språklig relativitet (Angelöw & Jonsson, 2000) är ”vår förståelse av verkligheten relativ, och att den hela tiden måste ses i relation till den kultur vi lever i och det språk som vi råkar tala. Detta innebär förenklat att en viss kultur utvecklar ett visst språk och att detta språk påverkar tankens form som i sin tur speglar språkets struktur och kulturen” (a a s 116). Enligt etnologen Arnstberg (Arnstberg, 1986 i Angelöw & Jonsson, a a s 120), blir människor som lever un-der samma vardagsvillkor lika varandra, de kommer att tänka att tycka ungefär likadant eller med andra ord interaktion leder till integration. Israel (1979) menar att ”språk” och ”verklighet” är olika begrepp. Men språk både handlar om verk-ligheten och är en integrerad del av den. Våra beskrivningar av verkverk-ligheten förut-sätter ett språk. Att ha ett språk är att kunna göra korrekta utsagor. Israel (a a) hävdar vidare att alla försök att säga att språk är en sak och verklighet en annan är hopplöst motsägelsefulla. ”Ty det skulle bara vara möjligt om vi kunde säga nå-got om verkligheten utan att ha ett språk. Den verklighet som finns är den vi kan tala om”, (a a s 37). Därför anser jag att det var en stor fördel att kunna intervjua bosniska kvinnor på deras modersmål eftersom de hade ”redskap”, sitt eget språk till användning för att beskriva sin vardagsverklighet, känslor och tankar. Men, med Franzéns (1997) ord, har det tagit väldigt mycket av min tid och kraft att be-arbeta och sammanställa materialet - först lyssna, översätta till svenska och tran-skribera ordagrant, koda och analysera på flera nivåer och till slut skriva ned, och skriva om och om igen! Hur jag har lyckats med allt, får läsaren bedöma själv.
Närhet och distans
Enligt Wallén (1996) har personliga och situationsberoende faktorer stor inverkan. Forskaren måste kunna växla mellan ”närhet”, engagemang, medkänsla och olika
former av ”distans” (metodisk medvetenhet, ”okunnighet”, självuppfattning, teori-ram, ”hemblindhet” etc). Samtidigt måste han/hon på den kunskapsmässiga sidan ha överblick, kunna reflektera över situationen. På ett naturligt sätt har jag kunnat komma nära och visa respekt för mina intervjupersoner. Kvinnorna har, enligt min uppfattning, till en viss del kunnat identifiera sig med mig, eftersom jag själv de-lar deras livsöde. Detta har även från min sida inneburit en hög inlevelse och för-ståelseförmågan för deras situation. Enligt Repstad (1999) kan man ha ett enga-gemang baserat på värde utanför sin roll som forskare, bara man klargör att det är så. Även Lindqvist (1991) med chilenskt påbrå, brottades med denna ”dubbelhet” när hon gjorde sin forskning och ”närmade sig till chilenska flyktingar både som vän och som forskare”. Hon ville förstå informanterna på deras egna premisser genom att dyka djupt ner i deras verklighet, dvs att se och förstå vä rlden med de-ras ögon. Lindqvist (a a) menar att hennes egna uppfattningar blev synliga för henne själv genom att de ifrågasattes, attackerades eller uppmuntrades av infor-manternas utsagor. Det är sällan som den skarpsynta analytikern och den känslo-mässigt berörda privatpersonen tillåts kommunicera i den vetenskapliga texten (Ehn & Klein,1985 i Lindqvist, 1991). Den omtalade distanseringen och främ-mandegörandet av det välbekanta förefaller orealistiskt när forskaren är en del av det som studeras, och inte bara en utomstående betraktare. Och det är ingen över-drift att påstå. Att studera andra är i viss mån detsamma som att studera sig själv. Innanförskapet innebar i högsta grad ett ”intensivt reflexivt tillstånd”, hävdar Lin-qvist (a a) och menar att mötet med informanterna var både djupdykningar i deras verklighet och introspektiva betraktelser av hennes egen livshistoria.
Jag har medvetet försökt ”främmandegöra” mig d v s distansera mig från mig själv under intervjutillfällena och bearbetningen av materialet när jag kodade och hittade de gemensamma dragen i kvinnornas utsagor. Under arbetets gång har jag också lärt mig exempelvis mer om livet i flyktingförläggningar här, eftersom jag själv har kommit som anhörig (anknytning) och saknar dessa erfarenheter. Jag blev (just som en främling!) förvånad över att samtliga kvinnor mest pratat om nuet och sitt liv här i Sverige med störst fokus på arbete, vilket i sin tur har med-fört en diskussion om diskriminering och stigmatisering. Familj, kvinnorollen och barn ”dök” upp i ”andra hand”. Men när jag nu skriver dessa rader och samtidigt reflekterar över min forskarroll, anser jag att mina egna ”forskarspår” finns i in-ledningen och problemformuleringen d v s vad jag själv har valt att lyfta fram och tyckt varit relevant. Jag inser också att jag inte är drabbad av ”hemablindhet” ef-tersom mycken av det ”givna och självklara” är inte det enligt min egen uppfatt-ning. Under skrivandets gång har jag ofta grubblat över flyktingarnas öde och inte bara när det gäller den bosniska gruppen. Vid insamlandet och läsning av tidigare forskning om bosniska flyktingar, råkade jag läsa en artikel, vilken redovisas även här i uppsatsen, om konstruktionen av bosniska flyktingar - där bara ett ord
Flyk-tingaristokrati fick mig att börja gråta. Ett ord som på en sekund lyfte upp alla
mina djupa känslor av sorg över förlusten av det trygga och värdefulla livet som jag en gång hade. Vilken eländes aristokrati?! Hur har då de ”andra underordna-de” det?!
Nomadisk teoretisering
För att förklara komp lexa mänskliga fenomen och handlingar, kan inte forskaren godta enkla kausala och enkelspåriga förklaringar, hävdar Franzén (1997). En generativ förklaring nöjer sig inte med att studera här och nu, den är alltid histo-risk och implicerar följaktligen att forskaren hamnar utanför det egna
ämnesområ-det. En generativ förklaring kan söka sig bortom de traditionella disciplinerna, eftersom man inte får glömma att de akademiska disciplinerna är en mänsklig konstruktion. Eliasson-Lappalainen (2000) anser att forskning skall ha en företrä-darroll genom att välja perspektiv utifrån personer som tillhör grupper eller kate-gorier som har en svag samhällsposition. Hon menar att för att forskningen skall kunna fylla sin uppgift och se något man inte redan visste och nå fram till en an-nan problemdefinition, förståelse eller förklaring än den vi redan hade, krävs ett mått av ’olydnad’ d v s att ibland bryta mot allmänna regler och anvisningar. Bu-nar (1998) meBu-nar att genom att belysa en vanlig människas liv och förstå hennes handlande inom ramen för den rådande socio-kulturella kontexten, kan vi belysa inte bara strukturerna, kontexten och tidsandan utan även interaktionen me llan det individuella och det kollektiva. Maktförhållanden, etniska, ekonomiska, politiska skillnader i samhället bryts genom prismat av den enskilda levnadshistorien. Ind i-viden lever i samhället, men samhället lever också i indii-viden. Hur mä nniskornas berättelser skall relateras till sammanhanget, tolkas och textuellt rekonstrueras är i allra högsta grad avhängigt forskaren.
Alvesson och Deetz (2000) menar att behovet att betrakta det empiriska materialet ur en rad olika perspektiv skapar problem och forskaren kan bli obeslutsam och alltför försiktig eller plåga läsaren med alltför mycket ältande av materialet. Men, enligt dem, skapar det också möjligheter. Författarna hävdar att det går att göra en rik samling tolkningar av nästan vilket empiriskt material som helst, men detta kräver självdisciplin och utövande av gott omdöme. Alvesson och Deetz (a a) anser att det inte är lätt att uppnå tvåspråkighet i samhällsforskning, men om så är fallet, kan det efter kritiskt övervägande, ge en god utgångspunkt för att uppnå reflektion, trovärdighet och överraskande resultat i forskningen. Metaforen noma-disk teoretisering kan vara fruktbar för att belysa möjligheten att överskrida grän-ser. ”En teoretisering som är nomadisk, som sträcker sig över det intellektuella livets olika teorier, är enligt vår mening mer värdefull och mer intressant än en teori som sköter sitt, trygg inom sina konventioner och gränser. Det är bättre att överbygga gränser än att bevara dem” (Hardy & Clegg, 1997 i Alvesson & Deetz, a a s 208).
Så här har jag ungefär tänkt när jag valde mina teoretiska utgångspunkter. Efter-som jag har jobbat induktivt och låtit de intervjuade kvinnorna prata fritt, har jag försökt förklara det empiriska materialet utifrån olika perspektiv – individ u-ell/psykologisk nivå, relationell med fokus på emotioner samt ett feministiskt men även samhälleligt perspektiv med fokus på dagens arbetsvillkor i det moder-na samhället. Min avsikt har varit att nå helheten d v s måla upp en bild som kan förklara så mycket som möjligt av vår verklighets komplexitet.
Validitet
Merriam (1994) hävdar att all forskning går ut på att producera giltiga och hållba-ra resultat på ett etiskt gudtagbart sätt. När det gäller validiteten anser jag att jag undersökt det jag avsåg. Jag kan inte påstå att alla bosniska kvinnor tänker och känner så här, men jag anser att de kvinnor jag talat med uttryckt en sanning som gäller för dem. Den inre validiteten (Merriam, a a) d v s i vilken utsträckning min resultat stämmer med den verklighet mina intervjupersoner velat förmedla, har jag delvis kunnat kontrollera genom teori för att verifiera min tolkning. Jag har sam-manställt intervjumaterialet med oerhörd noggrannhet. Var enskild intervjuper-sons åsikter och uppfattningar kommer att beskrivas separat. Därför har jag valt
att i så stor utsträckning som möjligt återge vad de berättat för mig i form av citat. Jag har även som forskare försökt redovisa mina värderingar och det faktum att en forskare alltid genom sin egen konstruktion av världen bidrar till en viss skevhet i sin undersökning. Att denna möjliga skevhet medvetande görs hos läsaren och forskaren själv är huvudsaken; att forskaren uttrycker sina utgångspunkter, världsbild och underliggande antaganden.
Reliabilitet och generaliserbarhet
Generaliserbarhet kallar Merriam (1994) för yttre validitet som innebär frågan om undersökningens resultat är tillämpbara även på andra situationer än de undersök-ta. Enligt Merriam (a a) är reliabiliteten ett problematiskt begrepp inom samhälls-forskningen, eftersom människans beteende inte är statiskt utan föränderligt. Reli-abiliteten - att undersökningen är tillförlitlig - kan läsaren själv bedöma genom att sätta sig i, tolka och analysera empiri så som forskaren har gjort. Jag har försökt underlätta för läsaren att bedöma genom att presentera så mycket och så detaljerad empiri som möjligt. Därmed kan läsaren själv sätta sig in i om det är möjligt att överhuvudtaget tolka och analysera empiri så som jag har gjort. Jag har också redovisat flera källor som är komplement i sammanhanget; i bakgrunden finns litteraturen, och i empirin de intervjupersonernas uppfattningar. Presentationen av empiri är temamässig utifrån vad kvinnorna själva valde att lägga tyngdpunkten på.
ETISKA ÖVERVÄGANDEN
Det krävs, när man skall skriva en forskningsrapport att man gör sig medveten om vilka etiska aspekter man måste ta hänsyn till under olika stadier, planerande, ge-nomförande och bearbetning. Enligt Kaijser & Ölandher (1999) måste man när man tar emot förtroenden, vara medveten om det ansvar detta innebär. Kvale (1997) tar upp några etiska riktlinjer som informerat samtycke, konfidentialitet och konsekvenser samt presenterar tre etiska teorier – om plikt, om nytta och om dygd. Kaijser & Öhlander (a a) pratar om individskyddskravet som kan delas in i fyra delar: informations-, konfidentialitets-, samtyckes- och nyttjandekravet. Med andra ord skall individer skyddas mot otillbörlig insyn och att de inte får utsättas för psykisk eller fysisk skada, förödmjukelse eller kränkning. I enlighet med dessa etiska riktlinjer informerade jag först både muntligt och skriftligt de ansvariga personerna på bosniska föreningen om syftet med min forskning. Sedan informe-rade jag de intervjuade kvinnorna om dessa fyra etiska krav och samtliga kvinnor undertecknade ett skriftligt samtycke till intervjun. I syfte att skydda intervjuper-sonernas identitet har jag benämnt dem med fiktiva namn och undanhållit de upp-gifter som kunde avslöja deras identitet. Mitt forskningsprojekt har granskats och godkänts av etikprövningsrådet vid Hälsa och Samhälle, Malmö Hö gskola.
Att förstå flyktingar och invandrare - den psykologiska modellen
Kristal-Andersson (2001) ger i sin bok en sammanfattning av över tjugofem år av sitt kliniska arbete och stödarbete med flyktingar och invandrare. Det främsta syf-tet är, enligt henne, att förmedla mer kunskap och förståelse för flykting- och in-vandrargruppernas speciella psykologiska och yttre svårigheter med förhoppning att den ska kunna hjälpa till att utveckla pedagogiska, kurativa och prevent iva program för att trygga en god psykisk hälsa och förbättrade sociala villkor för flyktingar, invandrare och deras barn. Den psykologiska kunskapen bör hjälpa till att förhindra och motverka diskriminering, fördomar och spänningar och leda till en öppnare och känsligare attityd mot dessa grupper i det samhället där de nu hör hemma.
Kristal-Andersson (a a) har utvecklat en begreppsmässig referensram. Referens-ramen, som presenteras här nedan, visar en väg att se på och vinna insikt i indivi-dens värld under denna process. Den erbjuder en metod att strukturera och syste-matisera den inre och yttre världen hos flyktingar/invandrare genom att beakta hans/hennes tidigare upplevelser i hemlandet och för närvarande i det nya landet, och hur kombinationen av dessa kan påverka hans/hennes nuvarande symptom eller problem. Författaren me nar att det finns fundamentala skillnader mellan flyktingen och invandraren. Flyktingen tvingades att lämna hemlandet medan in-vandraren valde att göra det. Enligt henne, ”blir” flyktingen invandrare när situa-tionen i hemlandet förändras och flyktingen kan återvända utan risk. Referensra-men består av ett antal viktiga nyckeldiReferensra-mensioner, definierade i termerna flykting-/invandrarsituationen och sex aspekter. Aspekterna och deras komponenter har inre och yttre följdverkningar på individens livssituation. En eller alla dessa kan orsaka problem, konflikter och livskriser samt påverka hur livsförändringar uthä-rdas, hanteras eller kompliceras i det nya landet. Dessa aspekter är (a a s 22): 1. Tillvarotillstånden (främlingskap, ensamhet, saknad, skuld, skam, separation
och förlust, sorg, degradering av hemlandets språk, degradering av hemlandets värderingar, underlägsenhet, känslor av identitetslöshet, rotlöshet, bitterhet, misstänksamhet, fördomar – att bli utsatt för fördomar, att hysa fördomar – och syndabockssyndromet – att vara syndabock)
2. Adaptionscykeln (här tas hänsyn till hur länge individen/familjen har varit i det nya landet samt hur han/hon och familjen har anpassat sig till det)
3. Barndomsupplevelser (individens tidiga upplevelser har visat sig betydelseful-la när det gäller förståelsen av mänskligt beteende; dessa är gemensamma men antar en form som är unik för varje individ)
4. Relevanta bakgrundsomständigheter (inkluderar komponenter som ålder vid ankomsten, kön och könsroller, ursprungsland, miljö, klimat, landskap och kulturella rasbetingade/etniska, politiska, utbildningsmässiga och socioeko-nomiska faktorer i hemlandet och i det nya landet)
5. Skälet till att individen/familj sökte asyl eller invandrade (hur och varför man valt eller inte valt det nya landet, påverkar avsevärt individens livssituation och anpassning)
6. Övergångsrelaterade omständigheter (inkluderar tidigare upplevelser i hem-landet av förtryck och våld – kriget och dess grymheter, död, fängelse och tor-tyr, förlust av ägodelar; traumatiska upplevelser; upplevelser i det nya landet – väntan på tillstånd att stanna, förlust av samhällelig, politisk eller religiös hemvist, minskad självaktning, ambivalens i förhållande till det nya landet, drömmen om att återvända till hemlandet, valet att återvä nda till hemlandet)
Det socialpsykologiska perspektivet
Begreppet symbolisk interaktionism (Johansson, 2004) myntades av Herbert Blumer 1937, men har sina rötter i framför allt i George Herbert Meads tänkande. Detta perspektiv tar sin utgångspunkt i människans sociala förmåga att relatera till andra. I den sociala relationen skapas människan via språk och symboler. Därför fokuserar interaktionister relationer och studerar situationer där människors möts. Meads (a a) individ är en plastisk individ som ständigt är beredd att ändra sitt och andra människors liv. Människans förmåga att ”se sig själv med den andres ögon” utgör den viktigaste förutsättningen för skapandet av självet. Människan lever och agerar intensivt i nuet. Det förflutna styr inte över henne, utan identiteten är hela tiden öppen för rekonstruktion. Detta skapande sker inom bestämda samhälleliga ramar. Meads (a a) teori om ”I” och ”Me” kännetecknas av dynamik mellan aktör och struktur. Me står för de olika begränsningar och ramar som sätts av ett speci-fikt samhällssystem. En av grundtankarna hos Mead, skriver Månsson (2002) är att det sociala livets verklighet är liktydig med den sociala interaktionen mellan människor. Det är en verklighet som existerar före individens födelse och som denna måste socialiseras in i. För att människan ska kunna handla medvetet och reflektera över tidigare handlingar och förutse egna och andras handlingar i fram-tiden, måste hon vara medveten om sig själv som en varelse bland andra. Denna förmåga till självmedvetande och självreflexion är unik för människan. Språket möjliggör kunskapsförmedling och mänsklig utveckling.
Den sociala responsiviteten
Den svenska socialpsykologen Asplund (1987), inspirerad av Mead studerar den moderna individualismen och problemet med den från kollektivet frikopplade individen. Enligt honom ledde individualiseringsprocessen inte till en större frihet utan snarare till en illusion om frihet. Asplund (a a) presenterar en teori om
socia-litet (samhällelighet, sällskaplighet) och responsivitet (gensvar, respons). Den sociala responsiviteten (kommer av sig själv, elementära mänskliga beteenden)
uppstår i mötet mellan människor, men den är inte förutsägbar eller disciplinerad, utan spontan och okontrollerbar. Den socialt responsiva människan är en varelse som lever upp i närvaro av andra. Rutiniseringen och ritualiseringen i det moderna samhället har gett upphov till disciplinerad (formaliserad) social responsivitet. I det samtida samhället kan den sociala responsiviteten lätt övergå i den asociala
responslösheten, hävdar Asplund (a a) och menar att den sociala responsiviteten
är människans naturliga existensform och att upplysningstiden lärde sig manipule-ra den mänskliga naturen; den förvandlade natur till teknik. Han använder sig av Foucaults, 1979 diskussion om disciplinär makt, fängelse, panoptikon o s v för att återge en avspekt av den sociala responsivitetens historia (eller öde), en historia som handlar om försöken att eliminera en fri social responsivitet och ersätta den med ofrivilliga reaktioner i enlighet med en på förhand uppgjord kod (Asplund, a a s 78). Då handlar människan inte längre, hon bara beter sig. Människans rätta element utgörs av samvaro i tid och rum, av konvivialiteten. Den socialt responsi-va människan handlar och skapar sin värld. Att disciplinera (att bestraffa och be-löna) henne innebär också att man försöker bryta upp konvivialiteten, göra tiden och rummet socialt tomma. Den socialt responsiva människan håller ogärna tyst. Att förstumma henne är att kuva henne, hävdar Asplund (a a) och menar att varje disciplinär inrättning kräver tystnad (det förstummade samhället, munkavlens socialpsykologi).
