Malmö – möten och
mångfald?
En studie av bostadssegregationen i Malmö
med fokus på Västra Innerstaden och
Limhamn-Bunkeflo
Josefin Lundén 2010-01-15
C-uppsats: 15 hp Handledare: Margareta Popoola Internationell migration och etniska relationer: 90 hp Examinator: Despina Tzimoula
Abstract
This is a study about residential segregation in Malmö. The aim is to highlight the segregation that is taking place in the city as a whole. I therefore focus on two residential areas in Malmö which are not often mentioned when speaking about segregation; Västra Innerstaden and Limhamn-Bunkeflo. I present different theories on housing segregation and discuss them in relation to these specific residential areas. I investigate how the socio-economic and ethnic characteristics of the inhabitants in these residential areas are connected to Malmö being a segregated city. The study focuses on households as individual actors and reasons for their migration patterns within the city. It then briefly covers possible neighbourhood effects in the studied areas. Finally, the question is posed why these areas are not subjected to segregation inhibitory interventions.
1. INLEDNING ... 3
1.1 Syfte och frågeställningar ... 4
1.2 Begrepp ... 5
2. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 6
2.1 Perspektiv på segregation ... 6
2.1.1 Segregationsforskningens historia ... 6
2.1.2 Segregation, av naturen given ... 7
2.1.3 Segregation, det egna valet ... 9
2.1.4 Segregation, en social struktur ... 11
2.1.5 Segregation, och hushållens flyttningsmönster ... 13
2.2 Bostaden ... 15
2.2.1 Segmentation på bostadsmarknaden ... 15
2.2.2 Aktörer på bostadsmarknaden ... 17
2.2.3 Etniska hierarkier och diskriminering på bostadsmarknaden ... 19
2.3 Grannskapseffekter ... 21
3. METODDISKUSSION ... 24
3.1 Urval ... 24
3.2 Avgränsning och analysnivåer ... 25
3.3 Ställningstagande och förförståelse ... 26
3.4 Validitet och reliabilitet ... 26
4. EMPIRI ... 27
4.1 Malmö – mångfald, möten, möjligheter ... 27
4.1.1 Västra Innerstaden, bostadsrätter och tjänstemän ... 29
4.1.2 Limhamn-Bunkeflo, egna hem och egna företagare ... 31
5. SEGREGATION: Exemplet Västra Innerstaden och Limhamn-Bunkeflo ... 33
5.1 Hur hänger hushållssammansättningen i Västra Innerstaden och Limhamn-Bunkeflo ihop med bostadssegregationen i Malmö stad? ... 33
5.2 Vilka orsaker har den socioekonomiska och etniska hushållsammansättningen i Västra Innerstaden och Limhamn-Bunkeflo? ... 35
5.3 Vilka effekter kan den socioekonomiska och etniska hushållssammansättningen tänkas ha? ... 39
5.4 Varför är dessa områden inte föremål för riktade insatser mot segregation? ... 40
6. SLUTSATSER OCH DISKUSSION ... 42
7. LITTERATUR- OCH KÄLLFÖRTECKNING………..……… 45
Bilaga 1) Områdesfakta Malmö………. 47
Bilaga 2) Områdesfakta Västra Innerstaden……….. 49
1. INLEDNING
Malmö beskrivs ibland som Sveriges mest segregerade stad. Det är då särskilt boendesegregationen som åsyftas. Att olika grupper bor geografiskt åtskilda från varandra behöver i sig inte vara ett problem. Åtminstone inte så länge som alla invånare har samma förutsättningar oavsett var i staden de bor. Inte heller så länge alla invånare har samma möjligheter att välja var i staden de vill bo. Men om åtskillnaden uppvisar en distinkt socioekonomisk eller etnisk karaktär och dessutom inbegriper en hierarkisk skillnad mellan grupper i samhället, blir segregationen ett uttryck för ojämlikhet. I ett samhälle som värderar det mellanmänskliga mötet och ser mötet som en metod för att öka förståelsen mellan människor med olika bakgrund, blir bostadssegregationen en försvårande faktor. I Malmö stads övergripande vision står att läsa:
”Vi vill ha en stad där alla människor tillmäts lika värde och mångfalden betraktas som en resurs… Vi vill ha en stad utan främlingsrädsla, diskriminering… och rasism. … Vi måste se olikheterna mellan oss som naturliga och självklara, men också det vi har gemensamt. För att det ska bli möjligt krävs fler möten mellan människor av olika bakgrund, kulturer och religioner i arbetsliv och
bostadsområden…”1
Den positiva förståelsen av möten återkommer i Malmö stads devis ”mångfald, möten möjligheter”2
. För att möten över etniska gränser skall ske i bostadsområdet krävs de facto att människor med olika bakgrund lever relativt nära varandra. Trots det har Malmö stads insatser mot bostadssegregation främst varit riktade mot så kallade resurssvaga områden. Områden som kännetecknas av frekvent in- och utflyttning, låg boendestandard, högt beroende av sociala välfärdstjänster och stor andel invånare med utomeuropeisk bakgrund. Då en stad är beroende av motpoler för att vara segregerad är det förvånande att fokus sällan riktas åt det andra hållet. Mot de bostadsområden som kännetecknas av hög förvärvsarbetarfrekvens, hög medelinkomst och liten befolkningsandel med rötter i utomeuropeiska länder. I Malmö är de infödda svenskarna överrepresenterade i Västra Innerstaden och Limhamn-Bunkeflo, ett förhållande som jag i denna uppsats vill granska
1 Integrationsrådet (1999): Åtgärdsplan för att främja integration i Malmö stad. Min kursiv. 2
närmare. Kan det vara så att svaret på en del av segregationsproblematiken finns i den infödda svenska befolkningens val och icke-val av bostadsområden? Jag är nyfiken på vilka orsaker som ligger bakom bostadsdifferentieringen och vad den kan ha för konsekvenser för individer boende i dessa områden och för Malmö som segregerad stad. I min uppsats undersöker jag huruvida den socioekonomiska och etniska segregationen i staden gör det svårare att åstadkomma just de möten mellan grupper och individer som Malmö stad strävar efter.
1.1 Syfte och frågeställningar
Det här är en studie om bostadssegregation i Malmö. Syftet med studien är att bidra till en vidare förståelse av bostadssegregation, dess orsaker och eventuella konsekvenser. Jag ämnar, med hjälp av olika samhällsteorier om urban bostadsdifferentiering presentera och diskutera bostadssegregationen i Malmö. Jag vill spegla den bostadsdifferentiering som återfinns i stadens välbärgade delar. Jag frågar mig om, och i så fall på vilket sätt, den socioekonomiskt och etniskt homogena hushållssammansättningen i dessa stadsdelar påverkar stadens rumsliga segregation. Vad är orsaken till bostadssegregationen och vilka konsekvenser kan den ha för staden som helhet och för bostadsområdena i sig? I min undersökning studerar jag två stadsdelar i västra Malmö; Västra Innerstaden och Limhamn-Bunkeflo. Dessa är valda då deras invånarsammansättning statistiskt sett starkt urskiljer sig från resten av Malmö ifråga om inkomst, etnisk härkomst och utbildningsnivå. Som IMER-student är jag särdeles intresserad av bostadssegregationens etniska karaktär. Malmö har via invandring under de senaste femtio åren gått från att vara en stad med relativt homogen etnisk sammansättning till ett samhälle som kännetecknas av etnisk och kulturell mångfald. Denna mångfald genomsyrar många platser i staden, men inte alla. I Malmös stads integrationspolicy erkänns vikten av möten mellan befolkningsgrupper i bostadsområdet. Något som anses vara essentiellt för att i ett samhälle skapa goda etniska relationer och öka förståelse för ”den andre”. Jag är nyfiken på de svensktäta bostadsområdenas roll i denna relation.
Mina frågeställningar ser ut som följer:
- Hänger hushållssammansättningen i Västra Innerstaden och Limhamn-Bunkeflo ihop med bostadssegregationen i Malmö stad?
- Vilka orsaker har den socioekonomiska och etniska hushållssammansättningen i Västra Innerstaden och Limhamn-Bunkeflo?
- Vilka effekter kan den socioekonomiska och etniska invånarsammansättningen tänkas ha?
- Varför är dessa områden inte föremål för riktade insatser mot segregation?
1.2 Begrepp
För att kunna föra den diskussion jag gör i uppsatsen är det av vikt att jag presenterar och förklarar några av de begrepp som jag använder mig av. Jag vill vara tydlig med vilket innehåll jag ger dem för att min diskussion skall gå att följa.
Segregation: Segregation är i sig inte ett värdeladdat ord, det behöver inte innebära något
negativt. Ordet segregation går tillbaka på latinets segregare som betyder att av- eller särskilja.3 Enligt Nationalencyklopedin innebär segregation att olika grupper lever, arbetar och umgås avskiljt ifrån varandra. Segregationsforskaren Mats Franzén bidrar ytterligare till förståelsen av fenomenet segregation när han framhäver att segregation handlar om åtskiljande. Detta åtskiljande ”bekräftar en hierarkisk skillnad mellan minst två grupper”4
. Utan denna hierarkiska indelning där en grupp har överlägsen makt är segregation inte att förstå som ett problem. Segregation handlar alltså om ojämna maktrelationer mellan människor och grupper som manifesteras i ett fysiskt åtskiljande i rummet.5 Segregation har många gånger etniska och socioekonomiska förtecken. I denna uppsats fokuserar jag endast på bostadssegregation som dock kan innehålla såväl etniska som socioekonomiska faktorer.
Etnisk: I föreliggande uppsats nämner jag flertalet gånger etnisk segregation. När jag talar om
etnicitet syftar jag på nationellt ursprung. Etnicitet är dock ett brett begrepp och kan innefatta uppfattningar om delade kulturella likheter så som språk, värderingar, religion eller seder. Samtidigt som etniciteten är relationell i bemärkelsen att den utgör en gräns mellan olika grupper och markerar vem som tillhör den egna gemenskapen, är det är viktigt att understyrka att etnicitet inte är något som återfinns endast bland ”de andra”. Vi bär alla på en etnisk tillhörighet, oavsett om vi fäster värde vid den eller ej. I undersökningen handlar det om skillnader i bosättningsmönster mellan människor födda i Sverige, inom Europa och utom Europa.
3 Nationalencyklopedin: Segregation Internet (2009-12-19) 4 Franzén i Magnusson, Lena (2001): Den delade staden s. 25 5
2. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
2.1 Perspektiv på segregation
Beroende på var tyngdpunkten läggs vid förklaringen av segregation kan fenomenet förstås som ett resultat av ekologiska processer, individuella val eller tvingande strukturer. Många forskare är dock böjda att förstå segregation som ett samspel av de båda. På frågan om huruvida boendesegregation är ett problem eller inte skiljer de sig åt. Jag kommer i detta avsnitt att ge en kort historisk överblick på hur segregation har förståtts och studerats genom tiderna. Jag presenterar sedan olika teoretiska utgångspunkter och ställer dem emot varandra Det finns en distinkt skillnad i hur man närmat sig segregation ifrån forskarhåll jämfört med hur man i statliga utredningar och tjänstemannaskrivningar handskats med fenomenet, i min studie har jag använt mig av material från båda håll. Överlag skulle jag vilja säga att forskare inte alltid betraktar segregationen som problematisk utan snarare som ett samhällsfenomen medan man från statligt håll ofta har förstått segregationen som ett samhällsproblem som bör åtgärdas. Under årens lopp har dock synen på segregationens orsaker och konsekvenser skiftat likaväl som synen på huruvida det är diskriminerande strukturer eller individuella val som är avgörande för individers och folkgruppers bosättningsmönster.
2.1.1 Segregationsforskningens historia
Att olika befolkningsgrupper bor, studerar eller arbetar åtskilda från varandra är ingenting nytt. Allt sedan städernas uppkomst för cirka 5 500 år sedan har det funnits möjlighet och utrymmer för klassuppdelning och arbetsspecialisering, och i förlängningen bostadsdifferentiering.6 Ända sedan uppkomsten av de allra första forntida städerna har samhällsfilosofer försökt förstå och beskriva de urbaniserade människornas förhållande till varandra och till den rurala omgivningen.7 Segregationsforskning som vi känner den idag kan dock härledas till Chicago och början av förra seklet.
I början av 1900-talet var Chicago en snabbt växande stad med stor inflyttning. Människor kom att bosätta sig i geografiskt avskilda enklaver som var socioekonomiskt homogena. Då
6 Sjöberg i Lindberg, Göran (1971): Urbana Processer s. 50 7
hög socioekonomisk status i USA under denna tid i princip gick att härleda till ”vithet” kom Chicago att präglas av motsättningar och klyftor mellan den svarta och vita befolkningen. På University of Chicago forskade man under ledning av Robert Park om den moderna staden och de processer som ledde till stadsbornas geografisk differentierade bostadsmönster. Inom Chicagoskolan kom segregationsforskningen till stor del att fokusera på bostadssegregation med etniska eller ”rasmässiga”8
förtecken.9 I Sverige har, trots förekomsten av minoriteter i form av t.ex. samer, romer och judar, segregationsförståelsen inte präglats av etniska motsättningar på samma sätt som i USA. När bostadssegregationen kom upp på den politiska agendan under 60-talet var det framförallt som ett socioekonomiskt problem. Idag lyfts dock etnisk diskriminering upp som en viktig faktor i både forskning och statliga utredningar om boendesegregation.
2.1.2 Segregation, av naturen given
Även om man i den svenska politiska sfären länge har betraktat bostadssegregation som ett problem som bör åtgärdas, finns det inom forskarvärlden mer neutrala hållningar. Ferdinand Tönnies bidrar till förståelsen av samhället och dess organisering genom att presentera två idealtyper. Idealtyper förstås här som mentala konstruktioner, inte som något särdeles eftersträvansvärt. Tönnies använder sig av begreppet Gemeinschaft för att förklara en samhällstyp vars sammanhållning kännetecknas av familjära och vänskapliga relationer grundade på upplevd samhörighet i åsikter och känslor. Ett resultat av grundläggande likhet, gemensamma erfarenheter och kollektivt ägande. Tönnies identifierar denna form av sammanhållning i förindustriella, traditionella samhällen med gemensamt boende i små grannskap. Den moderna staden och den rationella livsföringen har dock rört sig bor från
Gemeinschaft och närmar sig ett samhälle som håller samman genom vad Tönnies kallar Gesellschaft. Karaktäriserande för Gesellschaft är att var och en är isolerad i förhållande till
andra. Relationerna bestäms genom kontrakt och abstrakta system, och ägandet är privat.10 I en modern storstad är det en omöjlighet för alla invånare att lära känna eller kunna kommunicera med varandra, därför måste man förlita sig på en gemensam värdegrund och skriftliga överenskommelser. Margareta Popoola förstår Tönnies resonemang som att det urbana samhället karaktäriseras av mekanismer som framkallar distans. Denna distans skulle
8
Begreppet ”ras” förstås här som en social konstruktion; en politisk och kulturell kategori men inte en biologisk. Begreppet används för att kommentera rasrelationer i samhället men sätts inom citationstecken då jag vill betona att det inte finns några mänskliga raser.
9 Historiken kommer från Stigendal, Mikael (1999): Sociala värden i olika sociala världar s. 30 10
enligt Popoola kunna förstås som segregation, och därmed skulle de moderna städernas grundläggande uppbyggnad innehålla mekanismer för segregation.11 Med detta som bakgrund skulle vi alltså kunna betrakta staden Malmö och dess bostadssegregation som något naturligt. Ordet ”naturligt” i fråga om sociala processer är starkt förknippat med den humanekologiska skolan och dess syn och förståelse av samhällets segregation. Då betraktas samhället som en ekologisk kommunitet; en ekologisk spridning av människor och service vars rumsliga läge är relationellt beroende av varandra. Människan och hennes rörelsemönster inom staden förstås som ett resultat av en Darwinistisk anpassning till miljön. R.D. McKenzie beskriver ekologisk spridning i stadsmiljön som ett utslag av konkurrens- och samarbetskrafter. Samhället präglas av olika ekologiska processer varav en är segregation. Inom den humanekologiska skolan avser man med segregering ”koncentreringar av befolkningskategorier inom en kommun”.12
Denna segregering är alltså inte negativt värdeladdad men endast ett naturligt fenomen. Segregationens primära anledning och orsak är ekonomisk konkurrens där den starke har förtur till val av bosättningsplats. Inom inkomstnivåerna kan dock andra segregeringsfaktorer, så som språk eller etnicitet, iakttas. McKenzie skriver att den kulturella homogeniteten är hög i områden med hög ekonomisk status, medan vad han kallar ”slummen” kännetecknas av homogenitet i ekonomiska avseenden men hög heterogenitet i alla andra.13 I Malmö skulle det innebära att höginkomstområden som Västra Innerstaden och Limhamn-Bunkeflo präglas av invånare med liknande kulturell bakgrund. Det skulle i så fall enligt den humanekologiska skolan inte vara ett problem, utan ett naturligt resultat av människors ekonomiska strävanden.
Enligt Ernest Burgess ekologiska modell producerar de konkurrens- och samarbetsmekanismer som är aktiva i det organiska samhället en stad som är uppdelad i tre olika zoner. Först; den centrala stadskärnan, transitzonen där ”svaga” grupper bor. Sen; bältet med arbetarklass. Och längst bort från stadens centrum; ringen med förortsvillor där medelklassen håller till.14 Denna ringmodell är typisk för hur amerikanska städer är uppbyggda och går inte att direkt applicera på svenska förhållanden. I Sverige återfinns t.ex. många höginkomsttagare i stadskärnorna. Detta då man sen 30-talet har ”städat upp” i innerstadens slum och byggt ”sovstäder” i förorterna för den arbetande befolkningen. Burgess intresserade sig också för migrationsprocesser inom staden; han förstod att nykomlingars ankomst skulle leda till invasion och succession, ungefär som i naturen där en ny arts inträde i
11
Popoola, Margareta (2002): Integration, en samtidsspegling s. 12
12 McKenzie i Lindberg, Göran (1971): Urbana Processer s. 90-98 13 Ibid. s. 98
14
ekosystemet sätter igång en processkedja av anpassning och utslagning. Nyinflyttade immigranter tvingas till lågstatusområden (transitzonen) där de tar över området ifrån tidigare immigranter. Dessa kan i sin tur flytta till bättre område då de gradvis har assimilerats in i det amerikanska samhället. Graden av assimilering ansågs alltså påverka graden av segregation. Burgess såg dessa processer som stabiliserande mekanismer för samhället. Modellen har kritiserats för att den inte är så generell som Burgess menar. Andra faktorer så som individuella val, historiska och platsspecifika omständigheter eller politiska beslut antas också påverka den spatiala bostadsdifferentieringen i en stad. Trots detta, skriver kulturgeograf Åsa Bråmå, är Burgess modell och den ekologiska skolan än idag mycket inflytelserik och de flesta alternativa inriktningar för förståelse av bostadssegregation har utvecklats ur en kritik av detta system.15
I Sverige var idén om assimilering som lösning på bostadssegregationen länge en ledande uppfattning. En gradvis assimilering av nyinvandrade, till svensk kultur och samhälle, ansågs leda till möjligheten att göra bostadskarriär och skulle i förlängningen utradera skillnader i bosättningsmönster mellan infödda och utlandsfödda. Så snart nyanlända invandrare hade uppnått samma sociala status som infödda svenskar så skulle deras boendemönster också börja likna varandra. Idag ser vi att det fortfarande finns vissa områden som präglas av ett utanförskap som går att koppla samman med etnisk härkomst och social status.16 Därför är en förklaringsmodell som ser misslyckad assimilering som orsak kanske inte tillräckligt för att förklara bostadssegregationen.
2.1.3 Segregation, det egna valet
Den humanekologiska skolan har utmanats av ett perspektiv som förstår etnisk bostadssegregation som ett resultat av individuella val. Denna syn har utvecklats ur en kritik mot assimileringssynen och antagandet att alla minoritetsgrupper ska, eller vill, assimileras in i majoritetskulturen. Kritikerna menar att även om ekonomisk och social assimilering i form av utjämning av klassklyftor är eftersträvansvärd, är kulturell assimilering inte alltid det. Enligt detta perspektiv är etniska kluster, inte ett problem då det är ett resultat av individens rationella val. Rationella val som är baserade på nyttomaximering utifrån objektiva resurser och preferenser.17 Med detta perspektiv på etnisk segregation, som Åsa Bråmå även kallar för multikulturellt, anses boende i etniska kluster vara fördelaktigt för de minoriteter som väljer
15 Ibid. s. 15
16 Biterman et. Al. i Socialstyrelsen (2006): Social rapport 2006 17
att hålla ihop och på så sätt hjälpa och stötta varandra. Den multikulturella analysen skiljer sig från det humanekologiska då man menar att individer inte alltid flyttar ifrån lågstatus områden, även om de har möjligheten.18
Denna syn hade stort inflytande på svensk segregationspolitik under 80 -talet. Den etniska bostadssegregeringen i Sverige förstods då som ett resultat av nyinvandrades inometniska nätverk samt egenintresse av att bo med sina ”gelikar”.19 Lillemor Andersson-Brolin gjorde under åren 1970-1980 en studie där hon kom fram till att invandrare tenderade att vara överrepresenterade i bostadsområden med låg socioekonomisk standard. Mönstret skiljde sig dock åt mellan olika invandrargrupper, något som Andersson-Brolin kopplade till att kulturella skillnader var en faktor som påverkade var man väljer att bosätta sig.20 Olika förklaringar till denna boendemässiga etniska klustring fördes fram. Roger Andersson urskiljer de fyra mest dominanta: mobilisering för skapandet av en fristad inom ett diskriminerande samhälle; ett sätt ge ömsesidigt stöd i form av nätverk och kontakter inom den egna gruppen; en strategi för kulturellt bevarande eller t.o.m. som en strategi för offensiv kamp.21
Även denna modell har sina svårigheter när det gäller applicering på svenska förhållanden. Ett karaktärsdrag för svenska invandrartäta områden är deras multietnicitet. I Sverige finns det inga etniska kluster i form av små ”Chinatowns”, som däremot är vanligt i USA och Storbritannien. Inga bostadsområden, förutom de svensktäta, är präglade av att synliga koncentrationer av särskilda etniska grupper.22 Perspektivet bör därför inte förstås som förbehållen den invandrade. Även när det gäller svenska hushåll är etablerade nätverk och grannskapspreferenser faktorer som påverkar flyttningsmönster. Roger Andersson och Irene Molina argumenterar för att en förklaringsmodell som lägger tyngdpunkten på det egna valet ifråga om invandrares boendemönster är kulturrelativistisk i sin tendens att förklara etniska klusterbildningar i fattiga förorter som något naturligt. Roger Andersson skriver i en SOU från år 2000 att:
18 Bråmå, Åsa (2006): Studies in the Dynamics of Residential Segregation s. 17 19
Ibid. s. 19
20 Popoola, Margareta (2002): Integration, en samtidsspegling. s. 51 21 Andersson i SOU 2000:37 s. 117
22
”… mycket litet tyder på att den [segregeringstypen klusterbildningar] i första hand drivits fram av etniska nätverk och ännu mindre att det skett spontant och av fri vilja.”23
Enligt Roger Andersson kan förklaringsmodellen om nätverksgenerande flyttningar endast få relevans när den används som en del i ett större sammanhang som inkluderar strukturella och institutionella påverkningsfaktorer. De som motsätter sig uppfattningen om att alla har samma möjligheter att vara sin egen lyckas smed brukar hänvisa till hur strukturella och institutionella hinder påverkar människors möjligheter. Hur strukturerna påverkar oss beror på vilken eller vilka samhällsgrupper vi tillhör. Kön, ålder, etnicitet och socialklass är alla faktorer som kan influera vår sociala situation. Som jag tidigare nämnt visar Västra Innerstaden och Limhamn-Bunkeflo upp en starkt homogen bild av höginkomsttagare och stor andel svenskfödda. På vilket sätt kan detta vara ett resultat av samhälleliga strukturer?
2.1.4 Segregation, en social struktur
Den Marxistiska samhällsteorin, står i polemik med forskare som ser boendesegregationen som en produkt av eget val eller ekologiska processer. David Harvey söker i The Urbanization of Capital att förklara förhållandet mellan bostadssegregation och sociala strukturer. Han menar att det inom kapitalismens grundläggande motsättning mellan arbete och kapital finns rum för fler uppdelningar. En av dem är bostadssegregation. Bostadssegregationen fungerar som en mekanism för att upprätthålla de klassmässiga barriärerna mellan människor. Genom skapandet av motsättningar mellan stadsdelar med differentierad ekonomisk status avleds fokus från den grundläggande uppdelningen, mellan arbetare och kapitalägare - en kapitalistisk strategi för att motarbeta klassmedvetenhet och social kamp. Boendesegregation får därför inte förstås som resultatet av autonoma och spontana individuella preferenser utan som en effekt av samhälleliga kapitalistiska strukturer. Harvey menar vidare att boendesegregation spelar en viktig roll i återskapandet av alienerande sociala förhållanden i kapitalistiska samhällen. Enligt denna åskådning är boendesegregering en integral del i den kapitalistiska process som skapar och upprätthåller klasskillnader.24
När bostadssegregationen blev en fråga på den politiska agendan i Sverige under 1950- och 60-talen användes begreppet för att diskutera ovälfärden i samhället.25 Som förgrundsfigur stod sociologen Harald Swedner. Den socioekonomiska segregation som
23
Andersson i SOU 2000:37 s. 118
24 Harvey, David (1985): The Urbanization of Capital s. 109-124 25
iakttogs inom olika stadsdelar i svenska städer förstods av Swedner och många politiker med honom som något helt igenom negativt som skulle åtgärdas På 70-talet genomgick, enligt Sven Olsson Hort segregationsstudierna sin ”Klondykeepisod”26
och kom att bli en del av en allmän samhällsreformistisk debatt. I ett regeringsprotokoll från 1970 står att läsa att det finns tendenser till social skiftning i bostadsområden i de större städerna. Något som medför risk för att olika befolkningsgrupper isoleras ifrån varandra. Därför är det en viktig bostadspolitisk uppgift att verka för en mångsidig hushållssammansättning i bostadsområdena. Detta inte minst på grund av samhällsekonomiska skäl, då en allsidig sammansättning medför ett jämnare utnyttjande av samhällelig service inom området.27
I en avslutande kommentar till en boendeutredning från 1974 med Göran Lindberg som expert uppmärksammades olika typer av segregation. Å ena sidan resurssvaga hushåll, ofta nyanlända invandrare som koncentrerades i särskilda bostadsområden med instabilitet och sociala konflikter som följd. Å andra sidan de välmående bostadsreservaten, vilka uppmärksammades som varandes minst lika negativa:
”…de senast beskrivna bostadsområdena ger t.ex. de som bor där bristande förutsättningar för inblick och inlevelse i andra gruppers levnadsförhållanden och bristande kunskaper om samhället i stort. Den ojämlikhet som är en följd av skillnader i inkomster och förmögenhet förstärks i själva boendet.”28
Under denna tid betraktades alltså segregationsproblematiken som en klassfråga. Alltefter som debatten förändrades under 80-talet föll det strukturella perspektivet bort, men idag influerar det återigen statliga utredningar.29 På 70-talet ansåg man det viktigt att verka för en mångsidig hushållssammansättning i bostadsområdena detta inte minst för att motverka en bristande samhällelig sammanhållning. Samhällelig sammanhållning ansågs vara svår att uppnå om stadsborna inte hade möjligheten att leva sig in i andra levnadsförhållanden än de gällande för den egna socialgruppen. Frågan är om det i Malmö idag finns möjligheter till möten och mångfald inom de enskilda bostadsområdena. Kanske spelar det ingen roll så länge kommunen etablerar goda mötesplatser i stadens centrala delar. Jag finner det värt att notera att med 70-talets politiska inställning skulle bostadsområdena Västra Innerstaden och Limhamn-Bunkeflo uppfattas som segregationsproblem, något som knappast är fallet idag.
26
Ibid. s. 48
27 Regeringsprotokollet finns citerat i Ibid. s. 48
28 Avslutande kommentar till boendeutredningen 1974 citeras i Ibid. s. 49 29
Det finns fler perspektiv på strukturella förklaringar av bostadssegregation än de klassiskt marxistiska. I USA uppmärksammades att de humanekologiska teorierna om assimilation inte verkade ha inträffat när det gällde den afro-amerikanska minoriteten. Under 70-talet argumenterad forskare, influerade av black power-rörelsen, för att det var en effekt av strukturell rasism. Rasism stämmandes från århundraden av kolonisering genom vilken icke-vita blivit politiskt förtryckta och ekonomiskt utsugna av icke-vita nationer.30 Brittiska forskare, däribland Susan Smith, argumenterar vidare att segregation är ett resultat av en rasism som genomsyrar samhället och upprätthåller en vit överhöghet gentemot de förtryckta icke-vita. Boendesegregation är alltså en effekt, utav många, som kommer av denna strukturella ”rasbaserade” diskriminering. Likaså bidrar den till att upprätthålla materiella skillnader mellan ”raskategorier”. Det är en aspekt som blivit mer och mer aktuell i den politiska debatten i Sverige. Irene Molina har skrivit en avhandling om staden Uppsalas rasifiering där hon hävdar att den rumsliga segregation som vi bevittnar i svenska städer idag är resultatet av en rasistisk struktur.31 Molinas avhandling är visserligen till stor del inspirerad av amerikanska och brittiska förhållanden men har ändå har haft inflytande på den politiska argumentationen och arbetet mot bostadssegregation. Massoud Kamali driver i flertalet statliga utredningar om makt och diskriminering tesen att den svenska integrationspolitiken kännetecknas av strukturell rasism. Något som enligt Kamali också återspeglas i städernas segregerade bostadsmönster.32 I Malmö går det att urskilja en tydlig socioekonomisk och etnisk skiljelinje mellan olika stadsdelar. Huruvida denna kan härledas till samhällets kapitalistiska eller rasistiska strukturer återstår att diskutera. En del forskare skulle hävda att hushållen som subjektiva aktörer har en avgörande roll att spela.
2.1.5 Segregation, hushållens flyttningsmönster
Roger Andersson och Åsa Bråmå har gjort försök till att förklara hur infödda svenskars boendeval och flyttningsmönster påverkar stadens segregation i sin helhet. Även detta perspektiv kommer ifrån USA. Där har man under lång tid studerat hur den vita majoritetsbefolkningens utflyttningsmönster hänger ihop med den procentuella närvaron av minoritetsgrupper i ett bostadsområde, något som brukar kallas white flight, (sv. flykt). Ytterligare en aspekt att ta hänsyn till är huruvida bostadsområdets etniska sammansättning påverkar majoritetsgruppens val att flytta dit överhuvudtaget, ett fenomen som kallas white
30 Bråmå, Åsa (2006): Studies in the Dynamics of Residential Segregation s. 18 31 Molina, Irene (2001): Den rasifierade staden
32
avoidance (sv. undvikande). Åsa Bråmå argumenterar, tillsammans med Irene Molina och
Roger Andersson för att det även i Sverige och Europa är relevant att pröva dessa begrepp på den etniska boendesegregationen. Boverkets lägesrapport från 2007 är ett exempel på hur dessa akademiska begrepp och förklaringsmodeller har fått fäste i myndighetsutredningar och används för att förstå segregationsmönster på bostadsmarknaden.33
Åsa Bråmå kommer till slutsatsen att det i en svensk kontext är mest relevant att tala om ett undvikande av vissa bostadsområden från den svenska majoritetens sida. Hon har i sina studier av flyttningsmönster från stadsdelar som kännetecknas som missgynnade inte funnit en massiv utflyttning av svenska hushåll. Snarare, är det ibland de inflyttande som de svenskfödda lyser med sin frånvaro.34 Det är ett mönster som går igen i Malmö där svenskfödda framförallt håller sig borta från bostadsområden som Rosengård och Holma. Roger Andersson vänder sig mot hur man i debatt och politiska skrivelser om etnisk boendesegregation slentrianmässigt använder beteckningen ”invandrartäta” bostadsområden, istället hävdar han att den korrekta benämningen borde vara svenskglesa områden. Detta för att vända fokus mot hur de svenskfödda väljer eller väljer bort vissa bostadsområden.35 I sin analys av flyttningsprocesser diskuterar Roger Andersson fyra olika typer av migrationspåverkan. En av dem är nätverksgenererade flyttningar som diskuterats ovan, en annan är segregationsgenererande flyttningar. Det innebär att svenskfödda tenderar att lämna ett bostadsområde när andelen utlandsfödda ökar genom inflyttning. När separationsprocessen väl är igång blir de sociokulturella effekterna tydliga, särskilt i skolan, något som leder till att än fler svenska hushåll flyttar. Andersson ser den påtagliga uppdelningen av barn i olika skolor utefter svensk eller utländsk härkomst som en central orsak till de separationsprocesser som i sin tur både förstärker och genererar en etnisk uppdelning av staden.36 Även denna skoluppdelning är ytterst påtaglig i Malmö där skolor i olika delar av staden ser olika ut i fråga om etnisk sammansättning. Avslutningsvis framhåller Roger Andersson att användandet av flyttningsmönster som förklaringsmodell till segregation inte får förstås som att människor alltid kan anses ha ett fritt val. Istället är det av vikt att erkänna den brist på verkligt inflytande som kännetecknar bosättningsbesluten.37
33 Boverket (2007): Etniska hierarkier i boendet. 34
Bråmå, Åsa (2006): Studies in the Dynamics of Residential Segregation paper 1
35 Andersson i Magnusson, Lena (2001): Den delade staden s. 121 36 Andersson i Ibid. s. 126
37
2.2 Bostaden
Bostaden är speciell på så sätt att den både är en marknadsvara och en social rättighet som skall garanteras av staten. På den svenska bostadsmarknaden finns det olika upplåtelseformer och hustyper. Bostadssegregationen i Malmö hänger ihop med bostadsmarknadens bestånd då beståndet ser olika ut i olika delar av staden. I följande kapitel presenteras historiska skäl till varför den svenska bostadsmarknaden har olika upplåtelseformer. Jag diskuterar även begreppet segmentation och dess koppling till segregering. Individers rättigheter och inflyttande över frågor kopplade till bostaden hänger ihop med disponeringsformen. Den som äger sin bostad har en större påverkansmöjlighet när det gäller boendestandard och närmiljö än den som är hyresgäst. Att äga sin bostad ger också en större trygghet inför framtiden.
Individers bosättningsmönster påverkas dock av aktörer på bostadsmarknaden, dessa är t.ex. staten, kommunen, bostadsbolag, hyresvärdar, fastighetsägare och mäklare. Bostadsmarknadens aktörer agerar samtidigt inom strukturella och institutionella ram- och regelverk som påverkar deras handlingar och i slutändan individens rörelsemöjligheter. Kanske kan hushållssammansättningen i Västra Innerstaden och Limhamn-Bunkeflo förstås genom en närmare betraktelse av bostadsmarknadens segment.
2.2.1 Segmentation på bostadsmarknaden
I Sverige byggdes under många år bostäder för olika samhällsklasser på olika platser i staden. Att människor från olika socialklasser bor åtskilt har nämligen inte alltid uppfattas som problematiskt. Tvärtom så skriver Andersson att social blandning för 40-talets svenska stadsplanerare och arkitekter var något mindre önskvärt. Det ansågs komplicera möjligheterna för ett grannskap att uppnå social enhet, Gemeinschaft. För samhällets goda hälsa var det av vikt att separera olika grupper ifrån varandra. Under efterkrigstiden och fram till 1970-talet byggdes det därför i princip olika sorters bostäder, i olika områden, för olika samhällsklasser.38 Allt sedan 70-talet har man dock strävat mot ett samhälle med social blandning. Social blandning skulle uppnås genom att blanda de olika upplåtelseformerna; hyresrätt, bostadsrätt och egna hem, i samma bostadsområde. Men faktum är att de inte riktigt blandades, olika upplåtelseformer byggdes i enklaver för sig men inom samma geografiska område.39 I Malmö är detta förhållande särskilt synligt i stadsdelen Rosengård där
38 Andersson i Ibid. s. 115-116 39
bostadskvarteret Herrgården domineras av hyresrätter. Söder om Herrgården finns egna hem, villor som uppfördes några årtionden före miljonprogrammet sjösattes.
Irene Molina beskriver hur, allt sedan 19000-talets början, det egna hemmet varit ett bostadsideal i Sverige. Ett ideal som från början inte var överklassens utan handlade om att arbetarfamiljerna skulle få egna hem. Det har satt sin prägel på dagens bostadssegregation i den mån att det egna huset fortfarande värderas högt och drömmen om det påverkar hushållens bosättningsmönster. Att det politiska målet om att förse varje familj med ett eget hem visade sig vara svårt att nå är enligt Molina en del av bakgrunden till uppkomsten av bostadsrätter.40 Bostadsrätten är för Sverige något unikt. En kompromiss mellan det egna hemmet och hyresrätten, ett sätt att få hyresgästen att känna sig som en husägare. Som delägare i en bostadsrättförening har man större inflytande över sin boendesituation. Att jämföra med hyresgästen som lever i marknadens dyraste upplåtelseform, men har minst att säga till om. De olika upplåtelseformernas skilda innebörder ifråga om kostnader, ägande och hyresförhållande är kopplade till segmentationen på bostadsmarknaden.
Göran Lindberg och Anna-Lisa Lindén använder begreppet bostadsmarknadssegmentation för att vidareutveckla och bredda förståelsen av segregation. En förutsättning för bostadsmarknadssegmentation är att det finns flera upplåtelseformer på marknaden. När dessa är ojämnt fördelade på grundval av hushållens socioekonomiska status kan vi tala om segmentation. Det finns ett samband mellan segmentation och segregation på bostadsmarknaden, detta samband blir tydligt när bostadssegmentationen sammanfaller med en fysisk separation i rummet. Lindberg och Lindén skriver att den bostadspolitiska idealmålsättningen skulle vara att hushållssammansättning och bostadsutbud inom ett område är så heterogent att varken segmentation eller segregation utifrån socioekonomiska eller etniska kategorier längre går att påvisa.41
I Malmö finns det en tydlig etnisk polarisering mellan olika bostadsområden. Denna polarisering, som innebär att vissa områden domineras av utlandsfödda och andra områden av svenskfödda, går igen både i det allmännyttiga beståndet och i det privata. Segregationen tycks därför inte strikt följa upplåtelseformerna men återfinns i alla segment av bostadsmarknaden. Roger Andersson och Åsa Bråmå gör invändningen att;
”segmentsammansättningen i sig inte [kan] förklara de geografiska mönster av etnisk boendesegregation som finns i större svenska städer. Det är således inte
40 Molina, Irene (2001): Stadens rasifiering s. 76-78 41
bara sammansättningen av allmännyttiga hyresrätter, privata hyresrätter, bostadsrätter och egnahem som förklarar varför många invandrare från tredje världen bor på Rosengård i Malmö eller på Järvafältet i Stockholm.”42
2.2.2 Aktörer på bostadsmarknaden
Om bostadsmarknaden utformning och segmentation inte räcker som förklaringsmodell till Malmös segregationsmönster, kan det vara värt att granska de som är aktiva på bostadsmarknaden. Individers önskan om att bo i exempelvis Västra Innerstaden eller Limhamn-Bunkeflo betyder inte att de nödvändigtvis lyckas få en lägenhet där. Camilla Palander skriver i sin undersökning av den svenska storstadspolitiken att bostadsbolag är aktörer på bostadsmarknaden som kan anses vara viktiga gatekeepers i bevarandet av segregeringsmönster inom en stad. Begreppet gatekeepers betyder på svenska; grindvakt, och syftar på individer i nyckelpositioner som utövar makt, medveten eller omedveten, för att stänga vissa bostadsområden för somliga hushåll.43
Roger Andersson och Åsa Bråmå skiljer på hushållen som aktörer på bostadsmarknaden och institutionella aktörer. Hushållens aktörskap tar plats inom en sfär av behovspreferenser och restriktioner. Hushållens behov beror på var i livscykeln man befinner sig och hur hushållsammansättningen ser ut, det gör att behovet förändras över tiden. Likaså kan de sociala preferenserna förändras över tid. Exempel på sociala preferenser är uppfattning om vilka bostadsområden som är fördelaktiga och inställning till olika människor eller grupper, något som kan påverkas av samhällsklimatet och/eller förändras genom egna erfarenheter. Restriktioner som påverkar hushållens aktörskap är de resurser som finns tillgängliga.44 När det gäller institutionella aktörer kan de lite grovt delas upp i stat, kommun och privata aktörer. Staten kan välja att föra en aktiv bostadspolitik för att på så sätt påverka bostadsmönster i städerna eller välja att lämna det upp till marknaden. Med start från den borgerliga regeringen regeringstillträde i början av 1990-talet är det senare alternativet som har präglat den svenska bostadspolitiken.45 Irene Molina presenterar ett exempel på statlig påverkan av bostadsmarknadens utformning när hon skriver om hur staten under 1980-talet subventionerade byggandet av småhus. Under denna period gjorde en hög inflation och generösa avdragsregler det möjligt för hushåll med visst eget kapital, det vill säga medelklassen, att till en låg kostnad bygga egna hem. Något som enligt Irene Molina
42
Andersson, Roger et. Al (2007): Segregationens dynamik och planeringens möjligheter s. 18
43 Palander, Camilla (2006): Områdesbaserad politik för minskad segregation. s. 92
44 Andersson, Roger et. Al. (1997): Segregationens dynamik och planeringens möjligheter s. 18 45
tydliggör hur ”stora delar av stadens sociala geografi resultatet av bland annat en bostadsproduktion som styrts av annat än blandningsideal”46.
Kommunen är som ägare av mark och bostadsområden en stark aktör på den lokala bostadsmarknaden. Som sådan har kommunen har möjlighet att detaljplanera för att på lång sikt konkret förändra och påverka boendemönster i en stad. De kommunala bostadsbolagens agerande påverkar med andra ord bostadsmarknadens segmentation och i förlängningen också stadens segregering. I Malmö är Malmö Kommunala Bostadsbolag, MKB den största enskilda aktören på en marknad som annars behärskas av privata hyresvärdar. I de granskade bostadsområdena Västra Innerstaden och Limhamn-Bunkeflo är MKB dock ingen stor aktör, detta då bostadsbeståndet domineras av bostadsrätter, egna hem och privatägda fastigheter. Kommunala bostadsförmedlingar har haft som syfte att främja en rättvis fördelning av bostäder. Detta då privata hyresvärdars fria val av hyresgäster kan tänkas gynna ekonomiskt starka eller kulturellt väletablerade grupper på bostadsmarknaden. Irene Molina beskriver dock hur bostadsförmedlingarna ibland har medverkat till bostadssegregationen. Hon exemplifierar med hur många kommunala bostadsförmedlingar aktivt har välkomnat nyinvandrade och hushåll med låg socioekonomisk status till bostadsområden som övergivits av svenska familjer.47 Boverket skriver i sin utredning från 2007 att de privata hyresvärdarnas position på bostadsmarknaden återigen har förstärkt med tanke på hur de kommunala bostadsförmedlingarna har försvunnit från många kommuner.48
I kategorin institutionella aktörer ryms även banker, mäklare och privata hyresvärdar. De regelsystem av motkrav som banker och privata aktörer har rätt att utforma kan fungera diskriminerande för individer som inte har rätt förutsättningar. Ett tydligt exempel är hur privata bostadsföretag allt sedan Järvalagen antogs på 1990-talet kan vägra godta försörjningsstöd som enda inkomst. Något som enligt Andersson och Bråmå tillämpas i stor omfattning även i Malmö.49 Margareta Popoola skriver hur relationen mellan hyresvärdar och hyresgäster kännetecknas av ett asymmetriskt maktförhållande. Detta då hyresvärdarna har suveränitet i bedömningen av huruvida hyresgästen uppfyller kriterierna för ett hyreskontrakt. Popoola lyfter fram hur fastighetsägarnas intressen är sammankopplade med ekonomiska mål i form av ackumulation av fastighetens värde. Men målet kan också hänga samman med värderingar som bygger på föreställningar om hyresgästernas sociala och kulturella kapital
46
Molina, Irene (2001): Stadens rasifiering s. 86
47 Ibid. s. 91-2
48 Boverket (2007): Etniska hierarkier i boendet s. 31 49
och dess påverkan på fastighetens, eller områdets, attraktivitet.50 Faktorer som gör det svårare på bostadsmarknaden för somliga kategorier hyresgäster.
Camilla Palander konstaterar att ökade inkomstskillnader och marknadsbaserade mekanismer för bostadsfördelning är faktorer som bidrar till ökad segmentation på bostadsmarknaden.51 Denna utveckling i kombination med hyresvärdarnas inflytande kan ha påverkat hushållsammansättningen i Västra Innerstaden och Limhamn-Bunkeflo. Men trots att enskilda aktörer har inflyttande över individers faktiska flyttmöjligheter är det värt att framhålla att de inte verkar helt utan påverkan av samhälleliga strukturer. Strukturerna kan innebära etablerade idéer om olika samhällsklasser eller etniska grupper och komma till uttryck i form stigmatisering eller diskriminering.
2.2.3 Etniska hierarkier och diskriminering på bostadsmarknaden
I ”Social rapport 2006” använder Socialstyrelsen ett från Kanada lånat begrepp, synliga
etniska minoriteter. Med det refereras till;
”en mycket stor och heterogen grupp av människor; (inklusive afrikaner…, asiater, …romer, judar, muslimer, turkar och …européer) vilkas utseende och/eller beteende uppfattas som ej vit av majoritetsbefolkningen…”52
Socialstyrelsen poängterar att dessa grupper är sårbara grupper då de generellt utgör den huvudsakliga måltavlan för rasism och diskriminering. I samma rapport skriver Socialstyrelsen vidare att den ekonomiska segregationen i resurssvaga områden har blivit allt mer synonym med den etniska;
”Skillnaderna i bosättningsmönster mellan fattiga och rika har alltmer kommit att motsvara skillnader mellan å ena sidan fattiga synliga invandrare och å andra sidan bättre situerade infödda svenskar och ickesynliga invandrare.”53
Så även om segregationen i grunden är en klassfråga är det i dagens Sverige invandrare som är fattiga och särskilt fattiga är de synliga etniska minoriteterna. Roger Andersson framhåller dock att även utlandsfödda höginkomsttagare i mindre utsträckning bor i ”fina”
50
Popoola i Magnusson, Lena (2001): Den delade staden s. 181-206
51 Palander, Camilla (2006): Områdesbaserad politik för minskad segregation s. 91 52 Biterman et. Al. i Socialstyrelsen (2006): Social rapport s. 195. Författarens kursiv. 53
bostadsområden.54 Något som skulle kunna förklaras med hjälp av just gatekeepers eller strukturell rasism.
Irene Molina driver tesen att den rumsliga segregation som vi bevittnar i svenska städer är resultatet av en rasistisk struktur. Invandrare diskrimineras, enligt Molina, på bostadsmarknaden och har inte samma möjligheter som svenskar på grund av sin härkomst. Denna bostadsmarknadens diskriminerande funktion kommer till uttryck både genom individers, så som hyresvärdars, enskilda handlande såväl som genom politiska beslut som hänvisar invandrare till särskilda bostadsområden. Med sin studie går Molina i polemik med de som hävdar att människor på grund av sitt fria val bosätter sig tillsammans med de som uppvisar en likadan etnisk bakgrund som de själva. Det är snarare den rasistiska och diskriminerande strukturen som tvingar dem till det, menar Molina.55
Masoud Kamali beskriver i en SOU från 2006 hur den socioekonomiska segregationen systematiskt förnekas av den privilegierade medelklassen samtidigt som den utestänger de redan missgynnade. Han menar att;
”Boendesegregation är ... inte bara ett uttryck för klasstillhörighet utan också ett resultat av etniska klyftor genererade av rasism och diskriminering.”56
Oavsett om hushållens homogenitet i västra Innerstaden och Limhamn-Bunkeflo går att förklara med rasistiska strukturer eller inte är det ett faktum att det krävs en viss ekonomisk stabilitet, det vill säga en fast inkomst för att fritt kunna välja bostad. MKB ställer tillexempel kravet att hyresgästen skall ha en inkomst på tre gånger årshyran och sakna betalningsanmärkningar för att bli godkänd. För att kunna köpa en bostadsrätt eller ett eget hem och få lån på banken, krävs det likaså att man kan visa upp referenser och lönespecifikationer. Detta sätter förklarligt nog käppar i hjulen för många som drömmer om ett eget boende eller ett annat boende. Då synliga etniska minoriteter enligt Socialstyrelsens rapport har en avsevärt sämre anknytning till arbetsmarknaden än svenskfödda, är en bostadsrätt, i exempelvis Västra Innerstaden, svåruppnådd.
Bostadsmarknadens segmentation, hyresvärdars inflytande, strukturell diskriminering och individuella val och betalnings(o)förmåga är alla förslag på orsaker till den etniska och socioekonomiska segregation vi ser i Malmö idag. När bostadsområden är uppdelade efter socioekonomisk status och etnisk härkomst innebär det att människor från olika
54 Andersson i Magnusson, Lena (2001): Den delade staden s. 136 55 Molina, Irene (2001): Den rasifierade staden
56
samhällsklasser och kulturella bakgrunder inte möts i sin närmiljö. Frågan är om det är det ett problem för Malmö?
2.3 Grannskapseffekter
I Socialstyrelsens rapport från 2006 diskuterar författarna definitionen av ett grannskap. Det kan sammanfattas som ett område motsvarande en stadsdel eller ett bostadsområde med tillräckligt invånarunderlag för offentlig och privat service och som av invånarna kan betraktas som ett ”identifikationsområde”.57
Enligt Mats Franzén och Eva Sandstedt har svensk bostadspolitik präglats av grannskapet som ideal. Grannskapet har stått för ”platsen där man känner rotfasthet, värme och omsorg”58
. Grannskapet har ställts i motsatsposition till förorten som uppfattats som präglad av otrygghet, passivitet och isolering. Uppfattningen har varit att grannskapet är den plats i dagens samhälle där man fortfarande finner Gemeinschaft, allt medan förorternas relationer baserats på Gesellschaft. Forskarparet beskriver hur socialarbetare i förorterna har haft grannskapsidealet som förebild vid riktade insatser mot socialt utanförskap och alienering.59 Utifrån en sådan diskurs skulle Västra Innerstaden och Limhamn-Bunkeflo kunna betraktas som oproblematiska bostadsområden, kanske till och med idealtyper. Men ytterligare studier om grannskapets effekter för individen kan användas för att problematisera den bilden.
Neomarxistiska urbansociologer har tillexempel fokuserat på hur bostadssegregation påverkar tillgång till och standard på social service så som sjukvård, skola, kultur och kommersiell service. Samt hur det rumsliga läget i förhållande till centrum påverkar denna tillgång och kvalitet.60 Avsaknad på dylik kvalitet är inget som i Malmödebatten brukar förknippas med Västra Innerstaden och Limhamn-Bunkeflo, snarare är det här som de bästa skolorna återfinns. Roger Andersson diskuterar i ”Den delade staden” hur geografisk åtskillnad mellan rika och fattiga skapar olika förutsättningar för förskolor, skolor och näringsliv. Han tar Malmö som exempel och pekar på hur en majoritet av barnen med svensk bakgrund går i svenskdominerade skolor och omvänt.61 Boverkets rapport från 2005 framhåller att välmående bostadsområden får relativt stora statliga medel trots att behoven är
57 Biterman et. Al i Socialstyrelsen (2006): Social rapport 2006 s. 192 58
Franzén, Mats et. Al. (1981): Grannskap och stadsplanering s. 39
59 Ibid. s. 40
60 Lindberg, Göran et. Al. (1989): Social segmentation på den svenska bostadsmarknaden s. 16 61
små. Något som enligt Boverket kan hänga ihop med strukturell diskriminering.62 Det skulle kunna sammanfattas som att förskolor och skolor i redan välbärgade stadsdelar, inte bara har goda sociokulturella förutsättningar ifråga om studiemotiverade elever utan även har det fördelaktigt ekonomisk, något som utgör en stabil grund för gott undervisningsklimat och goda studieresultat. Dessa faktorer kan kopplas samman med grannskapseffekter på makronivå. På mikronivå, det vill säga individnivå, finns ytterligare effekter.
Petra Sundlöf har gjort en studie om bostadsområdes påverkan av på ungdomars utbildningsresultat och karriärposition. Där drar hon slutsatsen att ungdomar från vissa bostadsmiljöer lyckas bättre än andra i den socioekonomiska karriären.63 Sundlöf använder sig av socialisationsteori för att förklara undersökningens resultat. Socialisationsteori handlar om hur människor formas och påverkas genom inlärning och inverkan från omgivningen. I de tidiga åren har föräldrarna en avgörande betydelse för hur barnet kommer att uppfatta, förstå och förhålla sig till sin omvärld. Andra aktörer så som, lärare, vänner, organisationer, grannar och massmedia m.fl. blir sen viktiga för individen. Det är i det sociala samspelet som vi lär oss de värderingar och normer som dominerar i samhället. Även om vissa normer och värden delas av flertalet i ett samhälle finns de andra som är mindre generella och därför enligt Sundlöf kan variera sociokulturellt och geografiskt.64 Om socialisationen betraktas som en livslång process som påverkar även vuxna, skulle omgivningen, det vill säga bostadsområdet, kunna inverka på livschanser också senare i livet.
David Harvey menar att stadsdelar som är socialklassmässigt differentierade producerar medborgare som är starkt formade av sin omgivning. De värderingar som är kännetecknande för grannskapets socialklass ligger djupt inbäddade i gemensamma kognitiva, språkliga och moraliska koder. Något som tillexempel kommer till uttryck i inställning till utbildning. En faktor som därmed kan komma att försvåra klassmässig rörlighet.65 Sundlöf refererar till William J. Wilson, som är en av pionjärerna inom forskningen av grannskapseffekter. Wilson menar att närvaron av medelklassfamiljer i bostadsområden har stor betydelse. Detta då det har visat sig att medelklassen förmedlar ett normgivande ideal av utbildning, fast jobb och kärnfamilj. Det skulle alltså kunna vara förklaringen till varför ungdomar från välbärgade bostadsområden klarar sig bättre än de från utsatta områden. I det välbärgade området omges den unga av personer med fasta jobb och väletablerade nätverk, något som antas smitta av sig och inspirera. Å andra sidan kritiseras en dylik åskådning av de som anser att sociala
62
Boverket (2005): Välkommen till bostadsmarknaden s. 46
63 Sundlöf, Petra (2008): Segregation och karriärposition s. 180 64 Ibid. s. 53-57
65
jämförelser kan fungera negativt för individen. Unga människor som inte känner sig kapabla att leva upp till idealen eller konkurrera på samma nivå, kan komma att ge upp i förväg istället.66
Matilda Andersson undersöker i en kvalitativ studie av en välbärgad förort i Norrköping, Lindö, hur uppväxtmiljön har påverkat de boendes identitet och livsstil. Hon tar upp exempel på hur Lindöbarn vid skolgång i centrala delar av Norrköping hade svårt att hantera möten med barn från andra delen av staden. Något som resulterade i att Lindöbarnen höll samman för sig. Hon ställer frågan om huruvida uppväxten i den rika förorten skulle kunna göra det svårt för Lindöbarn att föra sig i ett mer klassmässigt och etniskt heterogent samhälle, detta då de eventuellt saknar denna kompetens.67 Danuta Biterman och Eva Franzén är inne på samma linje när de i Social rapport från 2006 skriver;
”Eftersom vår vardagliga omgivning påverkar vår uppfattning om vad som är normalt, medför detta att de olika gruppernas verklighetsuppfattning riskerar att hamna allt längre från varandra. Speciellt gäller detta uppväxande barn som är mera bundna till sitt grannskap än vuxna.”68
På vilket sätt grannskapet kan tänkas påverka barn som växer upp i Västra Innerstaden och Limhamn-Bunkeflo är något jag kommer att återkomma till. Roger Andersson skriver att vi lever i ett meritokratiskt samhälle, det vill säga ett samhälle där utbildningen spelar en viktig roll för sociala positioner. I ett dylikt samhälle väljer föräldrarna, enligt Andersson, grannskap utifrån vad som antas främja barnets socialisationsprocess. I Malmö erbjuder vissa bostadsområden bättre förutsättningar för barns socialisationsprocess än andra, är det ett problem för staden och samhället?
66 Sundlöf, Petra (2008): Segregation och karriärsposition s. 45-6
67 Andersson i Adamsson, Nicklas (2001): Stadsmiljö och identitet s.133-164 68
3. METODDISKUSSION
3.1 Urval
I min studie använder jag mig främst av andrahandskällor. Jag tagit del av klassiska teorier om samhället, dess organisation och segregation, såväl som senare forskning vid universitet i Sverige, USA och Storbritannien. De utländska studierna är valda då de är ledande på segregationsområdet eller för att de tar upp en problematik liknande den i Malmö. För övrigt är de skrivna på ett språk, engelska, som jag behärskar. De svenska studier som jag har tagit del av har ofta varit influerade av studier gjorda i USA, England och Nederländerna. Det är visserligen en begränsning utifrån ett internationellt perspektiv, men samtidigt en relevant sådan då segregationsproblematiken i dessa länder har likheter med den vi upplever i Malmö. Mycket av den svenska forskning som jag har tagit del av har gjorts vid Kulturgeografiska institutionen vid Uppsala Universitet. Samtidigt har jag även funnit en hel del Malmöspecifikt material. Med min studie går jag delvis på redan upptrampade stigar, något som innebär att jag har mycket material att använda mig av. Mitt eget bidrag är en ny analys av materialet. Jag har även tagit del av flertalet skrivelser om segregation upprättade av myndigheter och statliga verk. Dessa är politiskt påverkade av den regeringskonstellation som suttit vid makten när utredningen gjorts, en faktor som i sin tur har påverkat bostadspolitikens utformning och i slutänden även bostadsmarknadens faktiska utseende. Genom årens gång har dessa rapporter och utredningar haft olika infallsvinklar på bostadssegregation och förslagen på åtgärder för att stävja densamma har förändrats med tiden.
Slutligen har jag hämtat områdesinformation angående hushållsammansättningen i olika bostadsområden i Malmö ifrån Malmö Stads webbsida. Malmö Stad köper i sin tur kontinuerligt statistiska sammanställningar från Statistiska centralbyrån, SCB. Jag har även använt mig av Mikael Stigendals delrapporter med statistiskt underlag från Malmös tio stadsdelar. Delrapporterna från år 1997 är något ålderstigna, men ändock den mest ambitiösa sammanställning över sociala värden som finns för dessa stadsdelar.
3.2 Avgränsningar och analysnivåer
Genom att studera en viss del, önskar jag kunna bidra till en förståelse av helheten. Det vill säga, genom att använda Malmö som exempel vill jag göra en analys och presentera orsaker och konsekvenser som skulle kunna gälla också i andra svenska städer. Malmö är en av
landets tre största städer och jag är medveten om att det förhållande som här råder inte är direkt jämförbart med mindre orter eller landsbygd. På en ort är en skarp fysisk separation i rummet inte möjlig på samma sätt. Finns det till exempel bara en skola eller ett fotbollslag är förutsättningen större att de blir naturliga mötesplatser för människor med olika socioekonomisk eller etnisk bakgrund. I en stad av Malmös storlek kan invånarna däremot komma att sorteras på ett sätt som gör att de främst möter och umgås med människor av samma etnicitet och/eller socialgrupp. Min undersökning är därför mer relevant i en storstadskontext, även om Malmö i internationella mått mätt är en småstad.
Stadsdelarna Limhamn-Bunkeflo och Västra Innerstaden skiljer sig åt i areal men är ungefär lika stora när det gäller invånarantal. Jag har valt att studera dessa för att de sällan eller aldrig har varit föremål för en studie om segregation. De är också valda för att de genom sin hushållsammansättning skiljer ut sig jämfört med Malmö som helhet och då de bildar en stark västlig motpol mot resurssvagare bostadsområden i öst.
I föreliggande studie söker jag besvara fyra frågor. Den första frågan handlar om huruvida det finns ett samband mellan befolkningssammansättningen i Västra Innerstaden och Limhamn-Bunkeflo och bostadssegregationen i Malmö. Med hjälp av olika teoretiska perspektiv på bostadssegregation och dess eventuella problematik söker jag presentera ett svar på denna fråga. Därefter diskuterar jag med hjälp av samma teorier vilka orsaker som kan vara bidragande till bostadsdifferentieringen i Västra Innerstaden och Limhamn-Bunkeflo. Jag fortsätter med att diskutera vilka följder invånarsammansättningen i Västra Innerstaden och Limhamn-Bunkeflo kan tänkas ha för dess invånare, något som brukar kallas grannskapseffekter, och för Malmö i stort. Jag ger mig inte i kast med att försöka mäta dessa effekter. Det är svårt att finna indikatorer för effekter av segregation och det är ett enormt arbete att utföra mätningar. Därför nöjer jag mig med en diskussion utifrån de teorier som jag har tillgängliga. Slutligen ställer jag frågan om varför dessa områden inte är föremål för riktade insatser mot segregation och diskuterar möjliga svar.
Slutligen vill jag nämna att segregation ofta studeras utifrån tre olika perspektiv, demografisk, etnisk och socioekonomisk. I min uppsats ligger fokus på de två sistnämnda. I och med det följer jag en tradition inom segregationsforskningen i Sverige. En tradition som säkerligen skulle mått bra av att inte glömma bort den första enheten. Men jag har ändå gjort bedömningen av att det är dessa två som är relevanta. Demografisk segregation har dock också sin relevans, särskilt vid studier av områden med t.ex. många barnfamiljer, studenter eller pensionärer.
3.3 Ställningstagande och förförståelse
Som författare har jag onekligen en enorm makt. Det är jag som bestämmer studieområde och frågeställning. Likaså är det jag som avgör vilka teoretiker som får komma till tals och vilka data som presenteras. Under studiens gång har jag, för att försöka balansera denna grundläggande ojämlikhet, strävat efter att presentera skilda synsätt på bostadssegregationens mekanismer.
Analys av empirin är det jag själv som står för, det är mitt bidrag till den samlade kunskap som finns om bostadssegregation. Min analys färgas därför av min egen syn på verkligheten och hur jag uppfattar att den kan förklaras. Jag har ansträngt mig för att vara saklig i min presentation och opartisk i min forskarroll.
3.4 Validitet och reliabilitet
I min uppsats har jag inte gjort några egna mätningar utan förlitat mig på statistiskt material som redan sammanställts. Detta material kommer dock från väletablerade källor och får ansens vara pålitligt. Genom att ha breda och heltäckande frågeställningar som öppnar upp för analys av flera samverkande faktorer vill jag försäkra mig om att även mina slutsatser skall anses valida. Av samma anledning har jag även ansträngt mig om att referera till ett brett spektrum av teorier samt hämta bearbeta material ifrån forskare med olika ståndpunkter. För att knyta teorierna till verkligheten har även myndighetsrapporter tillåtits ta stor plats i min undersökning.
Undersöknings reliabilitet är i detta fall avhängig min opartiskhet som författare. Därför har jag haft nyfikenhet som honnörsord under uppsatsens gång. Genom att vara öppen för olika tolkningar av världen och pröva dem på förhållandena i Malmö har jag gjort min analys och kommit fram till mina slutsatser. Kanske hade en forskare med annan studiebakgrund än IMER haft ett annat fokus eller gjort en annan tolkning. Om mer tid och resurser funnits hade jag föredragit att göra egna mätningar av exempelvis grannskapseffekternas koppling till mångkulturell kompetens, något som jag även velat komplettera med kvalitativa intervjuer. Något som eventuellt hade gett min analys mer substans.
