Flickor, brott och våld : en pilotstudie om flickors ökade brutalitet i samhället.

Örebro Universitet

Institutionen för Samhällsvetenskap Sociologi

Sociologi C 41-60 p. Uppsats 10 p. VT 2006

Flickor, brott och våld

Örebro University

Department of Social Sciences

Sociology, Continuation Course, 41-60 p. Essay, 10 p, Spring 2006

Title: Girls, Crimes and Violence - A pilot study of girls' increased brutality in our society

Author: Maria Gustavsson

Abstract

The main objective of this essay is to come to an understanding as to why girls, together in groups, walk against the conventional image of women and take on more violent and aggressive behaviour against their surroundings. In this essay I hope to gain an understanding of how ‘girl gangs’ work as a social phenomenon as well as identify the characteristics of these gangs. Furthermore, this essay aims to understand what role the violence and aggression plays in the lives of these girl’s.

The following questions are the focus of the essay:

• Why have girls in groups become more aggressive and violent? • What is characteristic for “the girl gangs” as a social phenomenon? • What role does the girls’ aggressive behaviour play in their life?

The essay touches on an escalating problem within society, which has received considerable attention in the media lately. To achieve the objective of this essay I have used a qualitative research approach. This since the subject is a relatively unexplored problem. The empirical material has been collected with help of six semi-structured interviews. One of those interviews was with a girl who, in the past, was an active member of a “girl gang” herself. The other five were with professionals who worked with the girls in different ways, such as police officers and social workers. The information from these interviews gave me a more comprehensive picture of where the sources of the problems could have originated from and each and every one of them contributed with details to make my research more complete and accurate.

To be able to interpret and analyze the empirical material and come to a better understanding of the phenomenon “girl gang” I have used the information from the interviews as a guide to help me to choose among different sociological theories. Theories I have used are, Axel Honneths theory about recognition, Johan Asplunds theory about socially responsive people, Iris Marion Young’s theories concerning differences between boys and girls and the way they behave and Thomas Ziehés study regarding the way teenagers are able to create and form their own identity and future.

The result of the studies shows that these groups of girls have developed significantly more violent and aggressive behaviour against their surroundings. But it’s incorrect to define the problem as “girl gangs” a more accurate name would be girls in groups. The girls’ use of violence has reached new proportions. Previously crimes committed by girls were predominantly crimes such as shoplifting, but present date crimes are more commonly robbery and assault.

Generally these girls experience problems in their relationships with their immediate families. As a result the girls look for attention, acceptance and recognition from other sources. In a group, the girls receive recognition and feel solidarity when they act out various violent actions. The girls react quickly to major or minor insult; in some cases they even perform their abuse completely unprovoked. These girls are desperate for recognition and attention from others and one way for them to achieve this is through criminal violent activity.

Sammanfattning

Syftet med denna uppsats är att finna förståelse för varför flickor, tillsammans i grupp, går emot den normativa föreställningen om kvinnan och anammar ett våldsammare och aggressivare beteende gentemot sin omvärld. I studien utvecklas en förståelse av ”tjejgäng” som ett socialt fenomen och vad som kännetecknar detta fenomen. Vidare syftar studien till att nå förståelse kring vilken funktion detta beteende har för flickorna.

Följande frågeställningar har använts i studien;

• Varför har flickor tillsammans i grupp blivit mer våldsamma och aggressiva? • Vad kännetecknar ”tjejgäng” som ett socialt fenomen?

• Vad har flickornas våldsamma beteende för funktion för flickorna?

Uppsatsen behandlar ett växande samhällsproblem som varit väl förekommande i media under senare tid. För att uppnå studiens syfte och på grund av att det är ett relativt outforskat område har undersökningen en kvalitativ forskningsansats. Det empiriska materialet samlades in med hjälp av sex semistrukturerade djupintervjuer. En av dessa intervjuer gjordes med en flicka som varit delaktig i ett ”tjejgäng”, övriga intervjuer gjordes med människor som arbetar med dessa flickor i olika situationer, såsom poliser och socialsekreterare. Intervjudeltagarna har kompletterat varandra och har gett inblick i problemet från olika infallsvinklar.

För att kunna tolka och analysera det empiriska materialet och därmed finna en ökad förståelse kring fenomenet ”tjejgäng” har jag låtit informationen som kommit ur intervjuerna guida mig i valet av sociologiska teorier såsom Axel Honneths teori om erkännande, Johan Asplunds teori angående den socialt responsiva människan, Iris Marion Youngs teorier kring skillnader i flickor och pojkars sätt att agera och även Tomas Ziehe´s studier kring vilken förmåga ungdomar har att formas eller själva forma sin egen identitet och framtid.

Resultatet av studien visar att flickor i grupp har anammat ett våldsammare och aggressivare beteende gentemot sin omvärld. Det går dock inte att definiera detta fenomen som ”tjejgäng” utan snarare att det är flickor i grupp som utför våldsamma handlingar. Flickornas användande av våld har nått nya proportioner. Då det tidigare främst handlade om snatteri är idag de mest förekommande brotten rån, misshandel och olaga hot.

Dessa flickor har genomgående problem i sina relationer till familjen och de lider brist på erkännande och reaktioner från sin närmaste omgivning. Detta resulterar i att de söker erkännande utanför hemmet. I gruppen får de erkännande från varandra när de tillsammans utför olika våldsamma handlingar. Flickorna reagerar snabbt på små som stora kränkningar, i vissa situationer rör det sig även om oprovocerat våld då de söker upp konflikter. De är i så stort behov av reaktioner från andra människor att de handlar för att skapa en reaktion från omvärlden.

Innehållsförteckning

2.3 Datainsamling och analys... 4

2.4 Etiska överväganden... 5 2.5 Metoddiskussion... 5 3 TIDIGARE FORSKNING ... 7 3.1 Gäng ... 7 3.1.2 Flickor och gäng... 7 3.2 Våld och genus ... 8

3.3 Dansk forskning, ”De vilde piger” ... 8

4 DEN VÅLDSAMMA SITUATIONEN... 11

4.1 Definition tjejgäng... 11

4.2 De inblandade... 11

4.3 Brott och våld ... 11

4.4 Samvetskval och ånger hos de inblandade ... 12

4.5 Återanpassning och föräldrarnas roll... 13

4.5 Medias roll ... 13

4.6 Våldets framväxt ... 14

4.7 Den våldsamma flickans röst... 14

5 TEORETISK UTGÅNGSPUNKT ... 16

5.1 Erkännande... 16

5.2 Social responsivitet ... 17

5.3 Ungdomarnas ökade frihet ... 18

5.4 Kvinnors handlingar och rörelsemönster... 19

6 ANALYS... 22

6.1 Orsak ... 22

6.2 Kännetecken ... 23

6.3 Funktion ... 25

6.4 Konsekvenser ... 25

7 DISKUSSION OCH SLUTSATS ... 27

7.1 Slutdiskussion... 27

7.2 Vidare forskning... 28

REFERENSLISTA... 30

Tryckta källor ... 30 Otryckta källor... 31

BILAGA 1 - INTERVJUGUIDE (INFORMANTER) BILAGA 2 - INTERVJUGUIDE (RESPONDENT)

1 Inledning

Massmedia har den senaste tiden uppmärksammat så kallade ”tjejgäng”, flickor som tillsammans i grupp har utfört olagliga företeelser såsom misshandel, rån, olaga hot och stöld. Dessa handlingar har sedan länge varit välkända hos ”killgäng” men nu har även flickor anammat liknande beteenden. Förut ägnade sig flickor nästan uteslutande åt snatterier och stölder men utvecklingen den senaste tiden tyder på ett våldsammare och aggressivare beteende hos flickorna (Göteborgs-Posten 2006-01-30).

”Det har varit fråga om helt oprovocerade, känslokalla, och kränkande övergrepp där angriparna alltid varit i numerärt överläge” (Tingsrättsdom B4810-05). Så här lyder delar av domskälen, då ett flertal flickor dömdes för en rad våldsbrott. Dessa beskrivningar passar föga in i den stereotypa bilden av flickan som snäll och söt (Kordon m.fl. 2006:75).

Flickors aggressivitet och stolthet har förändrats i det moderna västerländska samhället. Bland annat i idrottsprestationer har flickorna blivit lika aggressiva som pojkarna och liknande utveckling sker nu även inom kriminaliteten. Tidigare uppfostrades flickor till att vara söta och till lags men nu får de lära sig att ta för sig och kämpa (Kordon m.fl. 2006:75). Till stor del är kön en social egenskap och väldigt beroende av våra förväntningar. Kvinnor och män är just kvinnor och män endast i relation till varandra (Gens 2002:8). Människan sorteras redan vid födseln in i ett fack av förväntningar och tillskrivna egenskaper. Mjuka, mindre till växten, mer ömtåliga och med finare drag är bedömningen av den nyfödda flickan samtidigt som pojken får beskrivningar så som starkare, kraftfulla, bättre koordinerade och med grövre drag (Gens 2002:9).

Dessa beteenden som en del flickor nu har anammat har i samhället länge ansetts vara pojkbeteende. I och med flickornas våldshandlingar och aggressivitet bryter de kraftigt mot de tidigare så starka normerna om kvinnlighet som finns i samhället (Kordon m.fl. 2006:69).

1.2 Syfte

Syftet med denna studie är att finna förståelse för varför flickor, tillsammans i grupp, går emot den normativa föreställningen om kvinnan och anammar ett våldsammare och aggressivare beteende gentemot sin omvärld. I studien önskas söka en förståelse av ”tjejgäng” som ett socialt fenomen och vad som kännetecknar detta fenomen. Vidare syftar studien till att nå förståelse kring vilken funktion detta beteende har för flickorna.

1.3 Frågeställningar

• Varför har flickor tillsammans i grupp blivit mer våldsamma och aggressiva? • Vad kännetecknar ”tjejgäng” som ett socialt fenomen?

• Vad har flickornas våldsamma beteende för funktion för flickorna?

1.4 Avgränsningar

Mitt mål med studien är att nå en ökad förståelse till varför flickor tillsammans i grupp blivit mer våldsamma och aggressiva. Studien är genomförd i en storstad i Sverige där problem kring ”tjejgäng” uppmärksammats mycket i media. Studien berör endast flickor som deltagit i grupper som använt sig av våld men det sker även en viss jämförelse med pojkars användande av våld. Undersökningen är härmed avgränsad till en stad och visar hur problemen ser ut där, det går därför inte att dra några generella slutsatser kring problemet till hela Sverige utan det är endast möjligt att ge indikationer till orsaker till problemet.

1.5 Disposition

Uppsatsens inledande kapitel innefattar en inledning där det ges information om hur jag uppmärksammat fenomenet och en kortfattad bakgrund, därefter följer studiens syfte, frågeställningar och redovisning för de avgränsningar som gjorts.

Efterföljande kapitel behandlar mitt val av metod, där det redovisas för hur jag har genomfört studien och hur insamlandet av mitt empiriska material har gått till. Jag utvecklar även här den hermeneutiska ansatsen som präglar uppsatsen.

Härefter följer ett kapitel angående tidigare forskning, där behandlas forskning som gjorts på gäng, flickor och gäng, våld och genus och en dansk forskning som berör flickor som använder sig av våld. Denna forskning är starkt förknippad med mitt empiriska material och kommer därför till viss del att användas i analysen för att ge styrka åt mitt empiriska resultat. I det fjärde kapitlet, Den våldsamma situationen, redovisas resultatet av min empiriska undersökning. Intervjudeltagarna har genom sin information guidat mig och lett mig in på olika sociologiska teorier som jag använder mig av för att komma närmare en förståelse av fenomenet ”tjejgäng”. Följande kapitel behandlar därmed studiens teoretiska utgångspunkter såsom Axel Honneths teori om erkännande, Johan Asplunds teori angående den socialt responsiva människan, Iris Marion Youngs teorier kring skillnader i flickor och pojkars sätt att agera och även Tomas Ziehe´s studier kring vilken förmåga ungdomar har att formas eller själva forma sin egen identitet och framtid. Efter den teoretiska genomgången följer analysen där mitt empiriska resultat analyseras med hjälp av mina teoretiska utgångspunkter. Analysen har genomförts på tre nivåer där var och en representerar frågeställningarna och en avslutande analys av de konsekvenser som följer av flickornas användande av våld.

Avslutningsvis följer en diskussion kring resultatet, slutsatser och vidare forskning på området diskuteras.

2 Metod

2.1 Metodologisk Utgångspunkt

Studiens syfte är att finna förståelse för varför flickor i grupp har börjat anamma ett våldsammare och aggressivare beteende gentemot sin omvärld. Studien önskar förstå ”tjejgäng” som ett socialt fenomen och vad som kännetecknar detta fenomen. Vidare syftar studien till att nå förståelse kring vilken funktion detta beteende har för flickorna. Uppsatsen har därför en hermeneutisk ansats. Hermeneutiken är relevant för samhällsvetenskaperna därför att tolkningar och förståelse av meningar ligger i grunden för dess forskning. Stora delar av forskningsprocessen inom samhällsvetenskaperna kan uppfattas som en tolkningsprocess (Gilje m.fl. 2003:178). Enligt hermeneutikens grundtankar möter vi aldrig världen förutsättningslöst. Förutsättningarna kan delas in i förförståelse och fördomar. För att förståelse ska vara möjligt är förförståelsen nödvändig. Vad vi än tar oss för finns alltid vissa förutsättningar (Gilje m.fl. 2003:183). I min förförståelse ligger tanken om att ”tjejgäng” tidigare inte använt sig av våld i någon stor utsträckning och att dessa ”tjejgäng” i och med sitt användande av våld och ökade aggressivitet går emot den normativa föreställningen om kvinnors/flickors beteende.

För att komma närmare en förståelse av fenomenet är det vikigt att betona vikten av den hermeneutiska cirkeln och dess innebörd. Den hermeneutiska cirkeln innebär att man måste se till sambanden mellan det som tolkas, förförståelsen och det sammanhang som tolkningen sker i, hur delarna påverkar helheten och hur helheten påverkar delarna. Intervjudeltagarna har väglett mig kring fenomenet och lett mig in på lämpliga sociologiska teorier för att komma närmare en förståelse av fenomenet som stort (Gilje m.fl. 2003:190f).

Intervjuerna i studien görs med ett flertal informanter, människor som arbetar med berörda flickor i olika sammanhang och en respondent, en flicka som varit medlem i ett ”tjejgäng”. Detta resulterar i en dubbel hermeneutik. När informanterna intervjuas måste jag tolka deras tolkning av problemet och verkligheten, här finner man den dubbla hermeneutiken. Den går dock även att finna i respondentintervjun då jag här tolkar intervjudeltagarens tolkning och förståelse om sig själva och sin verklighet (Gilje m.fl. 2003:179).

2.2 Urval

Urvalet består av sex intervjuer, varav en är med en flicka som varit medlem i ett ”tjejgäng” (respondent), de övriga fem intervjuerna är gjorda med människor som arbetar med berörda flickor i olika situationer såsom poliser och socialsekreterare (informanter). Urvalet har gjorts genom en form av ”snöbollsurval”(kedjeurval). Vilket innebär att jag har kontaktat ett visst antal personer som varit aktuella för undersökningen och genom dessa skapades nya kontakter som möjliggjorde ytterligare intervjuer. Det var inte aktuellt att göra ett slumpmässigt urval då syftet med studien var att nå en ökad förståelse för ett specifikt fenomen. Det var alltså viktigt att komma i kontakt med intervjupersoner som kunde bidra med aktuell information gällande detta fenomen (Bryman 2004:100 f).

Presentation av intervjupersoner;

• Polis, Utredare av ungdomsbrottslighet (polis 1) • Polis, Utredare av ungdomsbrottslighet (polis 2)

• Socialsekreterare som arbetar med medlingsverksamhet (soc 1) • Enhetschef socialkontor (soc 2)

• En flicka som varit med i ett ”tjejgäng” (flicka)

Genomgående i studien kommer jag att referera till dessa personer med de förkortningar som anges i parentesen.

2.3 Datainsamling och analys

På grund av studiens syfte och att det är ett relativt outforskat område passar det bra med en kvalitativ forskningsansats. Detta då undersökningen är en så kallad pilotstudie som endast önskar ge indikationer och förklaringar kring fenomenet ”tjejgäng”. Valet av en kvalitativ forskningsansats är därmed lämpligt då studien har som mål att finna en ökad förståelse för ett visst fenomen (Starrin m.fl. 1996:55).

Datainsamlingen genomfördes med hjälp av sex semistrukturerade djupintervjuer. Syftet var att ta del av respondentens och informanternas kunskap, erfarenhet och förståelse kring fenomenet ”tjejgäng”.

Intervjuundersökningar är en process i flera stadier. Innan intervjuerna genomfördes arbetades två olika intervjuguider fram. Två intervjuguider var aktuellt eftersom det genomfördes intervjuer med både en respondent och ett flertal informanter. Vid respondentintervjun var syftet att ta del av intervjudeltagarens livsvärld och vid informantintervjuerna önskades information angående fenomenet ”tjejgäng” av människor som arbetar med dessa flickor (Kvale 1997:34,85).

Innan intervjuerna ägde rum blev intervjudeltagarna ordentligt informerade om studiens syfte och problemområde. Detta var av stort värde då informanterna hade möjlighet att vara väl förberedda vid intervjutillfället.

Undersökningen består av sex semistrukturerade djupintervjuer vilket möjliggjorde en viss spontanitet och öppenhet under intervjuerna. Intervjuguiden tar upp en rad ämnen och frågor men intervjun var inte låst vid denna utan öppen för nya infallsvinklar och ytterligare frågor som uppstod under samtalets gång (Bryman 2004:321).

Alla intervjuer genomfördes på en plats som intervjudeltagaren själv valt. För att intervjun skulle vara så givande som möjligt användes bandspelare vid informantintervjuerna. Dock användes inte bandpelare vid respondentintervjun, detta på grund av ämnets känslighet vilket behandlas ytterligare i kapitlet som behandlar etiska överväganden. Vid respondentintervjun gjordes ordentliga anteckningar, där även flickans kroppsspråk och reaktioner skrevs ner. Vid informantintervjuerna gjordes kompletterande anteckningar gällande de deltagandes kropps- och ansiktsuttryck. Omgående efter intervjuerna skrevs intervjuerna ut ordagrant och med kommentarer kring pauser, kropps- och ansiktsuttryck (Kvale 1997:85,147).

För att analysera det empiriska materialet använder jag mig av en analysmetod som länge varit mycket förekommande i den kvalitativa forskningsmetoden, meningskategorisering (Kvale 1997:180). Detta innebär att intervjuerna kommer att kodas i olika kategorier, långa kommentarer reduceras till mindre hanterbara kategorier (Kvale 1997:174). Kategoriseringen hjälper till att strukturera de stora intervjumaterialen och bidrar till att finna samband och förståelse av problemområdet (Kvale 1997:180).

För att komma närmare en förståelse kring fenomenet ”tjejgäng” har jag låtit informationen som kommit ur intervjuerna guida mig i valet av de sociologiska teorier jag valt att använda för att tolka och analysera mitt empiriska material, så som Axel Honneths teori om erkännande, Johan Asplunds teori angående den socialt responsiva människan, Iris Marion Youngs teorier kring skillnader i flickor och pojkars sätt att agera och även Tomas Ziehe´s studier kring vilken förmåga ungdomar har att formas eller själva forma sin egen identitet och framtid.

2.4 Etiska överväganden

Vid all forskning där människor är deltagare eller forskningsobjekt måste stor hänsyn tas till olika etiska problem som kan uppstå under arbetets gång (Kvale 1997:104). Etiska ställningstaganden är en del av hela forskningsprocessen och finns med från planering till studiens färdigställande (Kvale 1997:105).

Det är viktigt att alla intervjupersoner blir informerade om studiens syfte och medger sitt samtycke. Det informerande samtycket innebär även att ett avvägande måste göras angående hur mycket information som ska ges till intervjupersonen innan intervjun. I dessa intervjuer är det viktigt att intervjupersonerna är väl medvetna om studiens syfte och problemområde för att få ut så mycket relevant information som möjligt. Vid intervjun med flickan gavs dock lite annorlunda information, hon fick främst information om att intervjun behandlade hennes medverkan i ett ”tjejgäng” och inte hennes användande av våld. Detta på grund av att det var mycket svårt att få respondentintervjuer och då jag även fått information av den personen som förmedlat kontakten att det var mildare och enklare att få flickan att ställa upp om jag endast berättade att det rörde hennes inblandning i ett ”tjejgäng” ( Kvale 1997:107).

En viktig etisk riktlinje inom forskning är konfidentialiteten, vilket innebär att information som identifierar intervjupersonerna inte kommer att redovisas i studien (Kvale 1997:109). Respondenten är anonym i studien. Även informanterna är anonyma i och med att deras namn inte tillkännages men deras yrke är av intresse.

För respondentintervjun och informantintervjuerna har det varit skilda utgångspunkter. För flickan kan det vara en mycket obekväm situation att bli intervjuad då intervjun berör ett område som varit ett stort problem i flickans liv. Övriga intervjudeltagare medverkar i studien på grund av sitt yrke och har därmed mer distans till fenomenet då de inte befinner sig i en utsatt situation. På grund av att det var mycket svårt att få respondentintervjun och problemets känslighet användes som nämnts tidigare inte bandspelare vid intervjun. Jag upplevde det som att hon till viss del tyckte att det var obehagligt att delta. För att hon inte skulle känna sig hämmad och än mer obekväm över situationen valde jag att inte använda bandspelare vid intervjun.

Då intervjun med flickan genomfördes informerades hon om att om det var så att hon tyckte att det var obehagliga frågor som ställdes var det bara att svara på de hon önskade och om det skulle vara väldigt jobbiga frågor var det bara att avbryta intervjun. I intervjusituationen med flickan var det märkbart att hon blev upprörd av vissa frågor, mitt val blev då att inte driva frågan längre även om det hade varit önskvärt för studien. Detta är en svaghet i studien då jag inte kunde få tillgång till all önskvärd information.

2.5 Metoddiskussion

Validiteten i studien innebär i vilken mån man undersöker det som avses att undersökas, giltigheten och meningsfullheten i undersökningen (Kvale 1997:213ff).

För att nå en hög validitet har jag under undersökningens gång hela tiden sett till att vara medveten om studiens syfte och de frågeställningar som återspeglar syftet. Med syftet i åtanke har jag läst in mig på relevant litteratur, gjort intervjuer och analyserat mitt material. Under genomförandet av intervjuerna har jag arbetat för att hålla samtalet inom syftets ramar. Reliabiliteten i undersökningen avser säkerheten och pålitligheten i genomförandet av studien. Den avser resultatens konsistens och kunskapens tillförlitlighet. Vid kvalitativa intervjuer kan det ibland vara svårt att nå en hög reliabilitet då det rör sig om subjektiva tolkningar. Det är även mycket viktigt hur frågorna formuleras och ställs. Ledande frågor kan vara förödande då man inte vet vad informationen egentligen beror på. Reliabiliteten är även aktuell vid utskrift av intervjuerna. Intervjuerna skrevs ut ordagrant omgående efter intervjun och med kommentarer kring pauser, kropps- och ansiktsuttryck (Kvale 1997:147, 213).

För att stärka reliabiliteten i undersökningen har jag varit noggrann med att fråga intervjudeltagarna att jag uppfattat deras svar på ett korrekt sätt. Jag har även undvikit att ställa ledande frågor utan istället använt mig av öppna frågor, detta för att få fram en så korrekt information som möjligt. Att informantintervjuerna spelats in på band ökar även det tillförlitligheten i studien då det efter intervjun har skett en ordagrann utskrift av intervjun. Då syftet med studien var att nå en ökad förståelse för ett visst fenomen var valet av en kvalitativ forskningsmetod given. Med en kvalitativ metod och intervjuer går det att finna en djup kunskap för ett problem, men det finns vissa begränsningar med användandet av denna metod. Utifrån det empiriska materialet går det inte att dra några generaliseringar och det går inte att utläsa några definitiva orsaksförklaringar. Det går däremot att utläsa en rad indikationer av orsaker och förklaringar till fenomenet.

I min undersökning har jag tagit del av flera människors information angående ”tjejgäng” men endast en flicka medverkar i studien. Det är positivt att se de gemensamma mönstren som respondenten och informanterna ger, det ger en inblick i problemet från olika infallsvinklar.

Det har varit stora svårigheter att finna aktuella flickor att medverka, vilket är en begränsning i undersökningen. Studien behandlar ett problem som är relativt nytt och i flera fall mycket känsligt. De flickor som varit involverade i ”tjejgäng” har i flera fall ytterligare problem än endast medverkan i ett ”gäng”. Det har därför varit svårt att komma i kontakt med flickor och i de fall där kontakt tagits har flera flickor valt att inte delta i studien. Flera försök har gjorts för att komma i kontakt med berörda flickor bland annat har fritidsgårdar besökts och kontakt har tagits med personal på skolor och inom Socialtjänsten. Det resulterade dock i att jag endast fick tag på en flicka. Detta innebär att reliabiliteten för analysen av den involverade flickans intervju blir något låg. Detta påverkar dock inte mina antaganden i övrigt då informantintervjuerna bidrar med kompletterande information och bekräftar flickans svar.

3 Tidigare forskning

3.1 Gäng

I den omfattande gängforskningen har det varit svårt att finna en gemensam definition för gäng. Det går dock att finna en rad gemensamma faktorer som förekommer i den amerikanska litteraturen angående gäng. Ett gäng är en grupp individer, dessa människor har någon form av symboler för sitt gängmedlemskap, så som till exempel smycken, kläder och tatueringar. Inom gänget finns även en form av specifik kommunikation som kan yttra sig både verbalt och icke verbalt så som exempelvis graffiti. I definitionen ligger även att gänget ska ha en varaktighet på ett år eller längre, de har ett territorium som de försvarar vilket kan röra sig om ett område där de flesta medlemmarna är bosatta. Slutligen är gängen starkt engagerade i kriminella aktiviteter och ser den brottsliga verksamheten som målet med gängmedlemskapet (Sarnecki 2003:171f).

Thrasher är en framstående gängforskare och är författare till en av de mest berömda böckerna om gäng, The Gang. Han menar att gäng uppstår ur spontana ungdomsgrupper då banden i gruppen stärks efter en konflikt. Thrasher menar att denna utveckling är en process. Till en början är gruppens sammansättning och ledarskap otydligt, denna typ av grupper är vanligtvis tillfälliga. De grupper som fortsätter att utvecklas skapar tydligare gränser för medlemmarna och ledarskapet förtydligas. Detta sker som ett resultat av att gruppen blivit utsatt för gemensamt hot. I de fall då gruppens medlemmar inte återgår till ett normalt liv i samhället kan banden förstärkas ytterliggare och gängets huvudsakliga fokusering riktar sig mot den kriminella världen (Sarnecki 2003:169).

Thrasher anser i likhet med många forskare efter honom att våldsbrott spelar en stor och central roll för ett gäng. Både det våld man utsätter andra för och själv blir utsatt för fungerar som en förenande faktor som stärker solidariteten inom gruppen (Sarnecki 2003:169).

3.1.2 Flickor och gäng

Unga flickors brottslighet har generellt sett fått väldigt lite uppmärksamhet. Framförallt har flickor i gäng inte blivit uppmärksammade överhuvudtaget. Dock har flickors delaktighet i ungdomsgäng aldrig varit i samma utsträckning som pojkars (Chesney- Lind m.fl. 2004:64). I Amerika har ”tjejgängen” länge varit närvarande men aldrig direkt synliga. Det har gjorts omfattande undersökningar kring gäng, framförallt inom amerikansk forskning. En mycket stor del av forskningen kring gängbildningar är genomförd av män och berör i första hand pojkar (Chesney- Lind m.fl. 1999:6). Flickorna nämns där, om de omnämns överhuvudtaget, endast i sammanhang som pojkarnas assistenter. En stereotypisk bild av en flickas roll som gängmedlem är att flickor finns där för att bära pojkarnas vapen, tillhandahålla sexuella tjänster och ibland för att slåss och bråka med flickor från andra gäng (Chesney- Lind m.fl. 2004:64).

Viktigt att nämna är att flickor och kvinnor alltid varit inblandade i mer kriminellt och våldsamt beteende än vad den stereotypa bilden av kvinnan visar. Flickor har även varit delaktiga i gängverksamhet väldigt länge, deras delaktighet och användande av våld har dock varit influerat av deras kön (Pasko m.fl. 2004:43). Flickorna har antingen varit delaktiga i de manliga gängen eller så har de skapat gäng som består av flickor men som en form av undergrupp till pojkarnas gäng (Chesney- Lind m.fl. 2004:70). I början av 1990-talet i Amerika uppmärksammades dock att flickor hade tagit till sig ett så kallat maskulint beteende. De var delaktiga i renodlade tjejgäng, bar vapen och slogs med andra flickor (Pasko m.fl. 2004:31). Flickorna använder sig däremot inte av skjutvapen i samma utsträckning som

pojkar utan i ”tjejgängen” rör det sig främst om knivar, slag och sparkar (Chesney- Lind m.fl. 2004:70).

3.2 Våld och genus

Stereotyper angående våld och aggressivitet är starkt förankrade i vårt samhälle och har varit det mycket länge. Sociologen Anne Campell menar att det är människornas attityder angående aggressivitet som formar könsrollerna (Simmons 2002:23). Aggressivitet är ett stort kännetecken för manligheten. Mycket av forskningen som gjorts angående genus och våld har framförallt fokuserat på maskuliniteter och våld. Våld förknippas då med manlig dominans, som ett sätt att skapa olika former av maskuliniteter på, när möjligheten att erhålla dominans på andra sätt såsom genom utbildning eller yrkeskarriär är inskränkta (Pettersson 2003:139). Våld och önskan om att vilja bruka våld är den tydligaste markeringen av manlighet menar Michel Kimmel. I huvudsak handlar det om att visa vad man inte är, att man inte är feg, svag, feminin eller homosexuell. För att upprätthålla bilden av sig själv och för att andra människor inte ska tro att man är svag och liknande måste man vara beredd att ta till våld för att upprätthålla sin manlighet (Karlsson m.fl. 2003:5).

Det är i tidig ålder som kopplingen startar mellan manlighet och aggressivitet. Pojkarna får omgivningens respekt genom att de är duktiga i idrott, uppträder tufft, dominerande och självsäkert. Då flickor däremot fostras till omvårdande, snälla och trevliga personer är aggressiviteten ett hinder för att bli sådana som de uppfostras till att bli (Simmons 2002:24). Forskning visar och bekräftar att redan i tidig ålder motarbetar föräldrar och lärare uppkomsten av fysisk och direkt aggressivitet hos flickor medan pojkars liknande beteenden uppmuntras eller endast avfärdas på ett milt sätt (Simmons 2002:25).

Ett flertal sociologer så som Connell och Segal menar att mäns betydligt högre nivå av användande av våld har sina orsaker i strukturella ojämlika maktförhållanden mellan könen. I det västerländska samhället definieras maskulinitet genom makt och dominans. Detta resulterar i att män i större utsträckning än kvinnor använder sig av fysisk aggressivitet, och detta inte enbart mot kvinnor utan även mot män (Karlsson m.fl. 2003:5).

Studier har visat att i de fall där flickor i grupp figurerar som misstänkta är händelser där både gärningsperson och offer är flickor. Det är väldigt sällan som det överhuvudtaget är pojkar närvarande vid händelserna (Pettersson 2003:144).

3.3 Dansk forskning, ”De vilde piger”

Även i Danmark har flickors ökade användning av våld fått en stor exponering och mycket uppmärksamhet i media. Cecilie K. Moesby- Johansen bygger sin artikel De vilde piger på en sociologisk analys av detta fenomen. Artikeln fokuserar dock på flickor som individer och inte gruppfenomenet.

Sett utifrån Danmarks statistik finner man en uppenbar ökning av flickors användande av våld sedan 1990-talet. Ökningen har resulterat i att fenomenet har blivit definierat som ett socialt problem. Alla människor, kvinnor som män, som använder sig av våld bryter mot samhällets normer. Flickor och kvinnor som anammar ett våldsamt beteende bryter än mer mot samhällets normer, då de går emot de befintliga normerna om kvinnlighet i samhället. I motsats till pojkar förväntas flickor att vända sin aggressivitet inåt, då det för pojkar anses mer accepterat att vända aggressiviteten utåt. Detta är starka normer och värderingar i vårt samhälle och på grund av detta menar Moesby– Johansen att det är svårt att veta vilken funktion och mening våldet har för dessa flickor (Moesby- Johansen 2004:1).

Gemensamt för alla flickorna är att de har väldigt brokiga bakgrunder och komplicerade relationer till sin familj och framförallt till sina föräldrar (Moesby- Johansen 2004:3). En stor del av föräldrarna har även egna problem så som till exempel missbruksproblem eller

arbetslöshet. För alla flickor har konflikterna med föräldrarna någon gång eskalerat i en våldssituation. Trots konflikter och våld i hemmet visar flickorna ändå lojalitet mot föräldrarna och de talar om de positiva inslag som finns i relationen med föräldrarna. Flickorna har lärt sig ett våldsamt och aggressivt interaktionsmönster i sin hemmiljö men det är även en stor exponering av våld i samhället i övrigt bland annat i media, i skolan och i filmer (Moesby- Johansen 2004:4)

För att finna en ökad förståelse kring flickornas användande av våld menar Moesby- Johansen att det inte är tillräckligt med en faktor för att förstå problemet utan det är ett samband mellan ett flertal faktorer i flickornas liv. Flickorna upplever inte skolan positivt. De är negativa både gällande kamrater och lärare men även skolresultaten och inställningen till skolan som helhet (Moesby- Johansen 2004:6)

Flickornas uppväxt och bakgrund visar på att de befinner sig i en marginaliserad och utstött position. För de flickor som har en annan etnisk bakgrund än majoritetsbefolkningen blir marginaliseringen ännu starkare (Moesby- Johansen 2004:7). Marginaliseringen är även kopplad till den ambivalens som flickorna känner inför samhällets normer om kvinnlighet. Ambivalensen visar sig i att flickorna både tar avstånd och försöker närma sig de befintliga normerna om kvinnlighet. I avståndstagandet ligger att de befinner sig i en svår social situation där de stundtals ser på flickor med en högre social status med dömande ögon (Moesby- Johansen 2004:9). Samtidigt som de ser ner på en del av flickkulturen så försöker de att leva upp till den konstruerade feminiteten genom de normer som finns för kvinnligt utseende med till exempel smink och kläder. Det är dock även en kostnadsfråga att ha råd att ta till sig allt vad som anses kvinnligt, vilket i många fall kan vara svårt för dessa flickor. Överlag så har flickorna en negativ självbild, och svårt att säga positiva saker om sig själva (Moesby- Johansen 2004:10).

Trots flickornas unga ålder har alla förhållanden och vissa har även varit förlovade. Ofta har pojkarna varit äldre och även de har haft sociala problem och erfarenhet av kriminalitet och våld. Pojkarna bidrar till att bekräfta flickornas kulturella feminitet. En stor del av fritiden spenderar flickorna med sina pojkvänner och vänner. Det är ofta i deras sällskap som de uppvisar ett normbrytande beteende (Moesby- Johansen 2004:13). Trots att de umgås mycket är relationerna långt ifrån problemfria, relationerna kan inte heller anses vara nära relationer. Vännerna har dock stor påverkan på varandras beteenden. I puberteten har vännerna en stor betydelse för flickorna, då de umgås och bekräftar varandras självständighetsprocesser (Moesby- Johansen 2004:14).

Flickorna reagerar våldsamt på verbala provokationer. Det kan vara grova provokationer som kränker flickornas integritet men även mildare kanske inte lika tydliga provokationer. Våldet blir ett sätt att skapa sin identitet på, att visa att ingen kan förolämpa en. Generellt sett tar flickorna till våld för att skaffa sig status och respekt, då de inte kan uppnå det med andra medel. De söker och dras till konflikter och har inställningen att man inte ger upp eller ska visa sig svag (Moesby- Johansen 2004:15).

Det är i sin sociala miljö som flickorna har lärt sig sin hårda attityd, men våldet är även ett resultat av pågående inre och yttre frustrationer. Spänningen som är förknippad med våldet är också en faktor värd att nämna. Flickorna talar mycket om att de söker spänning och att det får en kick i sitt användande av våld (Moesby- Johansen 2004:16)

Det är pojkarnas sätt att slåss som är de eftersträvbara, det maskulina våldet är mer prestigefyllt än det feminina våldet. Detta avspeglar det dominansförhållande som finns mellan könen i användandet av våld. Flickorna medverkar själva till att upprätthålla dominansförhållandet då de ser upp till pojkarnas användande av våld och tar efter deras beteende (Moesby- Johansen 2004:17). Flickornas våldsamma beteende kan ses som en protest mot de dominerande i samhället, som med ord och blickar iakttar flickornas beteende och markerar sin makt ( Moesby- Johansen 2004:18)

Gemensamt för flickorna är att de egentligen har en negativ inställning till våld, deras berättelser och beteenden visar dock att det kan rättfärdiga ett våldsamt beteende i större utsträckning än andra. De har vanligtvis en ambivalent inställning till våld då de tycker att det är fel att slå någon men ibland kan det ändå vara nödvändigt (Moesby- Johansen 2004:19) Konsekvenserna som följer av deras användande av våld är inte något flickorna begrundar i någon stor utsträckning. Den smärta och skada som de orsakar är inget de reflekterar över. Denna hänsynslöshet och hårdhet som är karakteristisk för de våldsamma tjejerna visar sig även i att de är mer bekymrade över polisen och de straff de kan få än den skada de åsamkat en annan människa. De är även medvetna om att det inte är bra att komma in i straffsystemet och att det kan vara negativt senare i livet bland annat då man önskar söka jobb ( Moesby- Johansen 2004:20)

Moesby-Johansen har även uppmärksammat att en del av flickor uppvisar ett självdestruktivt beteende. Detta styrks i och med en undersökning som gjorts i Scottland (Batchelor m.fl. 2001) där det visade sig att de flickor som var våldsamma mot sin omgivning var mer självskadande än andra flickor (Moesby- Johansen 2004:20)

Sett till studiens resultat menar Moesby-Johansen att när man ser till flickornas bakgrund och deras sociala livssituation så är inte deras våldsamma beteende särskilt avvikande. Flickorna är marginaliserade på grund av sin sociala klass men även på grund av sitt kön, etniska bakgrund och misslyckade skolgång. Artikeln lägger även stor vikt på makt och dominansförhållanden som viktiga orsaker till flickornas användande av våld (Moesby- Johansen 2004:21)

4 Den våldsamma situationen

4.1 Definition tjejgäng

Flickor som begår brott i grupp är ett växande problem som har fått stor exponering i media den senaste tiden. Media använder sig av begreppet ”tjejgäng” vilket ibland kan vara en något missvisande terminologi i detta sammanhang. Det finns ett problem med att tjejer tillsammans i grupp utför olika olagliga företeelser. Att kalla det gäng blir dock missvisande till viss del då det inte alltid rör sig om några fasta konstellationer (polis 2). Ofta handlar det snarare här om flickor som umgås i grupp, där det inte nödvändigtvis finns några starka vänskapsband dem emellan. Flickorna umgås med ett stort antal individer och ibland är de osams med vissa och ibland med andra, vilket innebär att gruppkonstellationerna skiftar. Det hör inte till ovanligheterna att den som en gång är med i gruppen nästa gång står utanför, att den som en gång är gärningsperson nästan gång är utsatt (polis 1,2, soc 1,2,3).

4.2 De inblandade

Problemet är störst bland flickor i åldrarna 13-18 år, majoriteten är dock i 13-15 års åldern. Ett annat problem gällande ungdomsbrotten idag är att de går allt längre ner i åldrarna, allt fler under 15 år begår brott (polis 2). Ungdomar under 15 år är inte straffmyndiga vilket dessa flickor är medvetna om. Det har hänt att tjejgrupper värvar in flickor som är under 15 år just för att de inte är straffmyndiga, det kan vara yngre systrar eller andra bekanta. Dessa flickor skickas fram för att göra olagliga våldsamma handlingar. Denna strategi har man tidigare även sett hos pojkar (polis 1).

Det är ett stort och växande problem men framförallt påtagligt i de yttre stadsdelarna. Flickorna kommer från väldigt varierande förhållanden och det är i och med det svårt att dra generaliseringar angående flickornas bakgrund. Många har dock problem med sina familjer och väldigt dålig kontakt med sina föräldrar. Den etniska bakgrunden är även väldigt skiftande. Vissa lever i så kallade välfungerade kärnfamiljer där båda föräldrarna arbetar, men en del av flickorna som varit föremål för utredning är flickor med invandrarbakgrund med ensamstående mammor som inte är etablerade i samhället (soc 2). Flera gånger har flickorna redan varit i kontakt med socialtjänsten innan de begår något brott och hamnar under utredning hos polisen (soc 2,3).

Genomgående kan man se att dessa flickor har en negativ relation till skolan. Det finns alltid någon form av skolrelaterade problem och det är bland annat vanligt med mycket frånvaro (polis 1,2, soc 1,2,3). Problemen kan innebära allt ifrån koncentrationssvårigheter till att inte riktigt funnit sin plats i skolan. ”Detta behöver inte betyda att de inte har förmågan eller kapaciteten, då det har visat sig att i rätt miljö och skolsammanhang har även dessa flickor presterat bra” (soc 2).

4.3 Brott och våld

De mest förekommande brotten i dessa sammanhang är rån, misshandel och olaga hot. Dessa former av brott yttrar sig på olika sätt. Vanligtvis är det en grupp av flickor som ger sig på en mindre grupp eller en ensam flicka, det är väldigt sällan man ger sig på pojkar eller vuxna. Det är inte ovanligt att flickorna på något sätt är bekanta med varandra. Det kan finnas en tuff jargong mot vuxna och killar men det är som sagt framförallt mot flickor i samma ålder som våldet och aggressiviteten yttrar sig (polis 1,2).

Ett stort problem idag är Internet, vilket gör det enklare för ungdomar att ta kontakt och prata med varandra. Här kan man finna en rad forum där man kan kommunicera utan att ha någon närmare relation till varandra. Ofta börjar konflikterna på Internet då man talar på ett

friare sätt. Det är enklare att provocera och kalla andra människor för skällsord när man inte står öga mot öga. Vänner stöttar varandra och det uppstår snabbt och enkelt konflikter. Gränserna förskjuts och små saker blir enkelt uppförstorade. När konflikten trappats upp bestämmer man träff och då uppstår bråk (polis 1,2 soc 3).

Flickorna söker ofta upp konflikter, det kan röra sig om att någon skrivit någonting på Internet, att det cirkulerar ett rykte eller att en vän har råkat ut för någonting. Det behöver inte vara så att man själv blivit utsatt för någonting utan man ställer upp för dem som kan ha blivit utsatt, ibland kan det till och med vara så att man inte känner den person som man ställer upp för (polis 2).

Flickornas användning av våld har nått nya proportioner. Flickorna använder sig inte längre enbart av det så kallade kvinnliga våldet så som örfilar (polis 1). ”Man slår inte en örfil i ansiktet utan man slår ett knytnävslag i ansiktet” (polis 2). Våldet ”tjejgängen” använt sig av vid flera tillfällen finner sin motsvarighet i det tidigare stereotypa manliga våldet, en annan brutalitet med sparkar och knytnävslag (polis 2, soc 3). De är även betydligt mer aktiva. ”Tidigare har flickorna varit med i gäng där deras killar begått brott och flickorna har stått bredvid och tittat på” (soc 1). Flickorna har då främst haft en roll som flickvänner och befunnit sig mer i bakgrunden och hjälpt till (soc 1).

Idag utför flickorna våld i helt annan utsträckning. Tidigare var det främst stöld och snatteri och i de fall det rörde sig om misshandel var det en mot en, på lika villkor. Nu handlar det om personrån, misshandel och i många fall väldigt förnedrande handlingar. Exempel är när en grupp flickor slår och sparkar på en ensam flicka som ligger ner, brännmärkning med cigaretter är även väl förekommande. Flickorna använder sig av kvinnliga skälls- och könsord mot varandra, ”det har blivit inflation i användandet av ordet hora” (polis 2). Det händer även att tjejer tar hjälp av killar och genom dem hotar om sexuella övergrepp (polis 2).

Cigaretter är någonting som är väldigt eftertraktat och genom ”bötning” (olaga tvång eller utpressning) lyckas man komma över dessa. Det sker ett hot om att någonting ska ske om man till exempel inte lyckas skaffa cigaretter till en viss tidpunkt (polis 2).

4.4 Samvetskval och ånger hos de inblandade

Flickornas ånger och samvetskval är situationsbundet (soc 2). I polisförhören har flickorna i flera fall uppfattats som likgiltiga. ”De är likgiltiga till det som de har gjort … när de har sparkat på någon, bränt med cigarett eller slagit någon som ligger ner, de fattar inte det farliga” (polis 2).

För både flickor och pojkar gäller samma sak, det vill säga att man inte vill skvallra på vännerna (polis 1). ”Att ljuga är inga problem, man lägger inte en kompis” (polis 1).

Även vid rättegångar har flickorna uppfattats som likgiltiga, detta kan dock delvis ses som att de går in i en form av försvarsställning, då de inte riktigt vet hur de ska bete sig i situationen (soc 2).

Ofta förstår inte flickorna allvaret i det de har gjort, därför är det mycket viktigt att polis och socialtjänst talar med dem och berättar vad som kan hända med kroppen om man utsätter den för allvarligt våld (polis 2, soc 2).

Det är även viktigt att man betonar att flickans handlingar faktiskt skadat och sårat en annan människa. Det är först då flickorna fått förklarat för sig vad som kan hända med kroppen och konsekvenserna av deras handlingar som de börjar förstå allvaret i det som de har åsamkat en annan människa. Det är med andra ord av stort värde att man talar om det som har inträffat så att flickorna kan förstå vidden av deras gärningar (polis 2, soc 2).

I situationen med socialtjänsten då flickan kommer ensam med föräldrarna är det en snäll och trevlig flicka. Det är enkelt att vara ”liten” när man är ensam. Generellt sett så är det väldigt trevliga flickor. Men det är stor skillnad när man är ensam med föräldrarna och när

man befinner sig i en grupp av vänner. När man befinner sig i olika grupper är det svårt att stå emot gruppens önskningar (soc 2,3).

När flickorna förstått allvaret i deras handlingar ångrar de många gånger det som de har gjort och vill ställa allt till rätta. Vissa väljer att delta i medlingsverksamhet, som innebär att offer och gärningsperson träffas och talar om vad som har hänt. Detta kan vara väldigt givande för båda parter men det är inte alltid som det är genomförbart, då någon av parterna inte är villig att delta. Målet och syftet med medling är att ungdomarna ska lära sig att hantera konflikter på ett rimligt sätt. Men även att en gärningsperson som ångrar sina handlingar ska kunna be om ursäkt och målsägande ska få möjlighet att berätta vilka konsekvenser brottet har haft för dem (soc 1).

4.5 Återanpassning och föräldrarnas roll

Många föräldrar är helt omedvetna om att flickorna varit delaktiga i dessa typer av våldsbrott, det är bland annat svårt för föräldrarna att veta vad döttrarna gör när de inte är hemma. Det är till exempel svårt att veta vad som sker och vilka kontakter som knyts via Internet. Det är även tvivelaktigt om föräldrarna riktigt förstår omfattningen av flickornas handlingar (polis 2, soc 2,3). Föräldrarna är dock medvetna om att det är ett problem och samarbetar i stor utsträckning för att dottern ska komma från det oönskade beteendet. Det kan även vara så att föräldrarna sedan tidigare haft problem med att sätta gränser och liknande (soc 2).

Det är inte ovanligt att föräldrarna försvarar sina barn i den utsträckningen att det blir ett missriktat försvar. De vill inte förstå att deras barn har gjort något fel. Man kan i viss mån finna stöd i de gamla könsrollerna då man kan se vissa skillnader i föräldrarnas reaktioner då det berör pojkars och flickors våldsamma handlingar. Det blir en process att få föräldrarna att förstå att barnen faktiskt gjort olagliga och olämpliga gärningar och då det berör pojkar kan det ibland vara så att föräldrarna enklare förklarar bort pojkarnas beteende just för att de är pojkar och att det tillhör pojkars sätt att vara (soc 2).

Många av de flickor som har anmälts till polisen återfinns inte i några nya polisprotokoll, de har svarat väldigt bra på den behandling de har fått (polis 2, soc 2). I allmänhet svarar flickorna väldigt bra på behandlingen och ofta bättre än pojkar. I alla fall då det rör sig om ungdomar i övre tonåren. Pojkar når man lättare i tidigare åldrar innan de har fastnat i den kriminella identiteten (soc 2). I jämförelse finner man inte att flickorna har anammat en kriminell identitet på samma sätt, deras bråk är mycket på relationsnivå där de vanligtvis bråkar med varandra. Samtidigt som pojkar begår mer brott så som till exempel inbrott (polis 2, soc 2).

4.5 Medias roll

Tjejgängen är ett stort och växande problem. Medias uppmärksammande av fenomenet har dock gett en ökad exponering av problemet. När media uppmärksammar någonting får det genast större proportioner. Media framställer ofta komplexa situationer på ett onyanserat vis (polis 1,2, soc 1). Flickorna påverkas även av mediernas uppmärksammande av deras beteenden. Media kan till exempel ha uppmärksammat någon händelse som egentligen inte varit så stor vilket resulterar i att flickorna känner sig lite extra stöddiga och starkare och upplever uppmärksamheten positivt (polis 2). Å andra sidan har det funnits exempel då media uppmärksammat några händelser och flickorna sedan läst om det i tidningen och tyckt illa om sitt eget beteende. De var först då de förstod vad de hade gjort och om det var på det viset som det framställts i tidningen så skulle de sluta med dessa handlingar omgående. Media uppmärksammar och påverkar i både negativ och positiv bemärkelse (soc 2).

4.6 Våldets framväxt

Samhällsklimatet är idag väldigt tufft, det är ett stort tryck på ungdomarna bland annat från skola och kompisar. Samtidigt som det finns mindre saker för dem att göra då det till exempel finns färre fritidsgårdar är det färre fältarbetare och vuxna ute bland pojkarna och flickorna (polis 2, soc 1). ”De är liksom ensamma där ute och tar över världen och deras rop på hjälp blir oftast fel grejer” (polis 2)

Många ungdomar pojkar som flickor har idag mist framtidstron, det finns inga drömmar eller visioner längre. Det går inte särskilt bra i skolan och betygen att söka in till det de önskar räcker inte till. Det blir en ond cirkel, utan utbildning inget jobb, utan arbetslivserfarenhet inget jobb, de sitter fast. I och med detta är det än viktigare att arbeta med ungdomarna under 15 år, ju tidigare problemen uppdagas desto tidigare kan ungdomarna komma på rätt kurs (polis 2).

”Tjejgängen” är färre till antalet än ”killgängen” men deras våld och aggressivitet yttrar sig nu på liknande sett. Samhället förändras och dess gränser har förflyttats även då det rör våld och gängkriminalitet, våldet är grövre idag. Detta är någonting som även avspeglar sig i flickornas beteenden (soc 2). Pojkarna och flickorna umgås även i mixade kompisgäng, där flickorna överlag har tagit en aktivare roll. Pojkarna är aggressiva i hela sin framtoning och då flickorna tar del och lever med denna aggressivitet blir även deras framtoning tuffare och aggressivare (polis 1).

Flickorna som deltar i dessa olagliga och våldsamma aktiviteter är ofta väldigt ensamma och lämnade av föräldrarna och vuxenvärlden. Förut var flickorna tysta och vände sin aggressivitet inåt men nu visar den sig även utåt. Den tysta flickan blir inte lika uppmärksammad. I och med gänget och brotten får de uppmärksamhet och skaffar sig en viss attityd och respekt (polis 2, soc 3). Kvinnor i samhället som helhet förväntas ta för sig mer och nu finns bland annat en rad filmer där även kvinnor är väldigt utåtagerande. Detta är faktorer som kan påverka flickor med gränssättnings problem på fel sätt (soc 3).

4.7 Den våldsamma flickans röst

En 17- årig flicka och före detta medlem i ett så kallat ”tjejgäng” som stått åtalad för en rad våldsbrott. Hon går nu första året på gymnasiet och bakom henne ligger flera år av bråk och våldsamma handlingar. Under hela högstadiet ingick hon i ett så kallat gäng med tio flickor. Hon bor tillsammans med sin familj i en av de yttre stadsdelarna i en storstad i Sverige. Föräldrarna lever tillsammans och är båda av utländsk härkomst. Hon har tre syskon varav två är äldre och ett yngre. Relationen till syskonen är från och till, ibland bra och ibland mycket besvärlig och bråkig. Hon anser att hennes familjeförhållanden är dåliga då relationen till föräldrarna inte fungerar och är väldigt dålig med mycket bråk. Hon tillbringar väldigt lite tid tillsammans med sin familj och önskar inte umgås mer med dem just för att det innebär så mycket problem.

Det är en tjej utan några förebilder och intressen och inställningen till skolan är tvetydig. Skolan i sig är inte dålig och det är inte en genomgående negativ inställning till den. Det finns dock varken ork eller lust att gå till skolan. Hade hon förmått sig att gå till skolan oftare skulle antagligen resultaten bli bra. Det stora problemet är just att ta sig dit, hon orkar inte gå upp på morgonen för att ta sig till skolan. Hon har drömmar om att bli frisör eller psykolog och tycker att dessa drömmar går att uppnå om hon börjar gå till skolan oftare.

Hennes kompisgäng fick av media namnet ”tjejligan”. Det var 10 stycken vänner med varierad etnisk bakgrund som spenderade mycket tid tillsammans. Gemensamt för dem alla var att de hade problem med sina familjer och framförallt med föräldrarna. De upplever ingen trygg hemmiljö och i flera fall är flickorna osynliga för sina föräldrar.

Flickorna hade inga intressen eller aktiviteter utan ”hängde” mest med varandra, eller drog runt lite överallt som hon beskriver det som. Nästan alltid när de umgicks blev det bråk på

något sätt, våldet blev en hobby. Allting eskalerade en kväll när de var inne i centrum och hamnade i tolv stycken bråk under en och samma kväll. Efter det blev det en vana att bråka och söka efter konflikter. ”Vill man så hittar man bråk” (flicka som varit delaktig i ett ”tjejgäng”) Rastlösheten och behovet av att ha någonting att göra samtidigt som flickorna ville ha uppmärksamhet och synas är enligt henne orsaken till våldshandlingarna.

Aggressiviteten och våldet yttrade sig vanligtvis mot andra tjejer. Det kan till exempel vara att någon skvallrat om någon i ”gänget” eller att flickorna känner sig provocerade. Våldet de använde sig av bedöms i lagen som misshandel och grov misshandel, där det bland annat är slag med knutna nävar, sparkar och brännmärkning med cigaretter, det har även rört sig om skadegörelse då de vandaliserat en spårvagn. Hon berättar att hon slagit ut tänderna på en tjej men att de nu är vänner, hon har även knäat en tjej i huvudet så att hon svimmat. I den situationen bar hon vita byxor som blev blodiga, oron efter den händelsen berörde alltså byxorna och inte skadan som hon orsakat. Hon talar mycket om att hon var så kallhjärtad förut och kunde göra vad som helst utan att känna någonting.

Hon menar att man måste vara tuff och villig att slåss, man kan inte visa sig rädd för då får man själv stryk. ”Det är mycket ilska inom tjejerna och varför ska inte vi slåss och ta för oss på samma sätt som killarna” (Flicka som varit delaktig i ett ”tjejgäng”).

Flickan menar att de inte slåss för att få uppmärksamhet av pojkarna men de vill ändå inte visa sig svaga inför dem. Hon skulle aldrig slåss ensam utan gruppen, de driver på varandra, och alla i gruppen är lika drivande och medverkar alla i de våldsamma handlingarna. I och tillsammans med gruppen kan man göra vad som helst.

Exponeringen i media upplevdes som negativ och pinsam, det var inte kul att folk visste vad de gjorde och pojkarna retade dem för att de kallades ”tjejligan” osv. När de var inne i centrum kom flickor fram till dem och sa att de såg upp till dem, men trots uppmärksamheten upplevdes den inte som positiv utan endast pinsam.

Sex stycken av de tio blev dömda i rätten, de fyra som inte blev dömda var under femton år när händelserna inträffade och kunde alltså inte åtalas. Hon dömdes först till 40 timmars ungdomstjänst och 35 000 kronor i skadestånd men överklagade och blev där friad. Hon stod åtalad för gärningar hon inte gjort, hon menar att de inte uppmärksammat de hon faktiskt gjort.

Anledningen till att våldsamheterna slutat är aningen oklar, det är svårt att finna någon stor ånger och det verkar fortfarande inte som att hon förstår vidden av hennes gärningar. Hon talar mycket om att hon är trött på bråk och allt runt omkring själva bråken, så som exempelvis polisförhör. Under somrarna de senaste åren har de varit otaliga polisförhör och detta upplevs som det mest negativa med deras handlingar.

Tjejgänget är nu splittrat, några umgås tillsammans fortfarande men inte hon, hon vill inte ha mer bråk och alltid när de är tillsammans blev det någon form av besvär och bråk. Nu för tiden spenderar hon mycket tid hemma och umgås framförallt med en vän. De tittar på film, speciellt skräckfilm och går på café. Hon planerar att börja med magdans och tycker om att träffa sin kontaktperson då de hittar på olika saker. Hon har även varit tvungen att delta i

Aggressive Replacement Training för att lära sig att kontrollera sin ilska, detta är dock

ingenting hon uppskattar att göra då hon känner sig ännu argare på grund av kursen. Hon menar att hon är mycket mer medveten nu och inte lika kall men samtidigt säger hon att hon inte utesluter att använda våld igen. Om någon idag skulle provocera skulle hon försöka undvika bråk och först lösa situationen genom att prata men om det inte gick att undvika skulle hon slåss då det är viktigt att inte visa sig svag.

5 Teoretisk utgångspunkt

5.1 Erkännande

Grundtanken i Axel Honneths teori är människans strävan efter erkännande. Människan strävar ständigt efter att få erkännande från sin omgivning, men alla har troligtvis någon gång vägrats erkännande vilket kan vara en smärtsam erfarenhet. Honneth betonar vikten av sociala relationer för människans möjlighet till självförverkligande. För att människan ska kunna utveckla en personlig identitet eller en positiv relation till sig själv måste hon uppleva ett flerdimensionellt erkännande från andra. Hon behöver få erkännande inom en rad olika områden i sitt liv. Vidare är en positiv relation till sig själv en förutsättning för individuellt självförverkligande (Honneth 2003:7).

Det finns stora samband mellan moral, normer och erkännande. Utvecklingen av en erkännandemoral börjar i uppmärksammandet av moraliska kränkningar, dessa möjliggörs på grund av den mänskliga livsformens intersubjektivitet (Honneth 2003:103). Människan är kränkbar i moralisk betydelse på grund av att uppbyggandet av en praktisk självrelation är beroende av reaktioner från andra subjekt. Varje moralisk kränkning innebär personlig skadegörelse, då den förstör en nödvändig förutsättning för den individuella handlingsförmågan (Honneth 2003:99).

Utvecklingen och reproduceringen av det sociala livet grundar sig på ömsesidigt erkännande. Erkännande går att urskilja i tre olika former, kärlek, rättigheter och solidaritet (Honneth 1995:92f).

Erkännande genom kärlek definieras genom starka emotionella band mellan ett fåtal individer, till exempel relationer mellan vänner, barn och föräldrar och romantisk kärlek (Honneth 1995:93). Människan får erkännande som en individ, vars behov och önskningar har ett stort värde för en annan person (Honneth 2003:106). Individerna är förenade i en ömsesidig omtanke och är medvetna om deras behov av varandra (Honneth 1995:95).

Det är stora skillnader mellan erkännande genom kärlek och rättigheter, men de bygger på samma grundtanke. Vi kan endast förstå oss själva och få självinsikt genom att förstå andra. Först när människan kan se andra människor som rättssubjekt kan hon se sig själv som bärare av rättigheter (Honneth 1995:108). Individen tillerkänns här samma moraliska och normativa tillräknelighet som andra människor och bärare av en rad rättigheter. Denna form av erkännande kännetecknas av en universell likabehandling (Honneth 2003:106).

För att människan ska kunna ha en positiv relation till sig själv måste det finnas ytterliggare en form av erkännande, solidaritet. Individens egna förmågor utgör då ett stort värde för en konkret gemenskap. Människan erhåller här positiv bekräftelse på sina egenskaper och delar sina värderingar med en speciell grupp (Honneth 1995:121).

Det går att urskilja tre olika former av självrelation som är sammanlänkade med de olika formerna av erkännande. Med självrelation avses den känsla som en individ har gällande sig själv med avseende på de förmågor och rättigheter som ges henne (Honneth 2003:101).

Erkännande genom kärlek kan länkas samman med självförtroende, vilket innefattar den elementära tryggheten beträffande värdet av ens egna behov. Rättigheter sammankopplas med

självaktning, vilket innebär att individen är medveten om att denne är ett moraliskt

tillräkneligt subjekt. Den tredje formen av erkännande kopplas samman med självrelationen,

självuppskattning. Personen är här medveten om att hon besitter goda och värdefulla

egenskaper (Honneth 2003:101).

Missaktning av en individ kan ske på olika sätt, men hur det än sker så skadar det subjektet och begränsar dess frihet. Det skadar även subjektets syn på sig själv. Honneth hänvisar missaktning till den sårbarhet som infinner sig hos människan på grund av dess längtan efter erkännande och dennes stora behov av andra människor (Honneth 1995:131).

Självförtroende och kärlek, den elementära tryggheten hotas främst av berövandet av fysiskt

välbefinnande. Vid fysisk missaktning följer en minskning av tilliten och tryggheten

människan känner inför sina egna behov. Värdet av individens egna behov reduceras då även i andras ögon. Fysisk missaktning är i hög grad förenat med psykiskt lidande (Honneth 2003:102).

Rättsberövande är en form av missaktning som innebär att människans moraliska och rättsliga tillräknelighet förnekas. Vid dessa former av gärningar förstörs den självaktning som uppnås genom erfarenheten att andra människor erkänner värdet av vår omdömesförmåga och individen som ett rättssubjekt (Honneth 2003:102)

Förnedring och kränkning är ytterliggare en variant av missaktning. Denna innebär att individen genom förödmjukning eller brist på respekt blir medveten om att dennes förmåga inte tillerkänns något erkännande. Här skadas känslan av att vara socialt betydelsefull inom en konkret gemenskap. Det kan vara allt ifrån att inte hälsa på någon till grov stigmatisering (Honneth 2003:102).

För att uppleva ett ömsesidigt erkännande krävs att människan är en socialt responsiv

varelse.

5.2 Social responsivitet

Johan Asplunds teori om den socialt responsiva människan handlar om sociala elementära beteenden som går att finna i så väl förhållanden där enighet råder men även i förhållanden präglade av oenighet och motsättningar (Asplund 2004:16).

Den socialt responsiva människan är en individ som lever upp tillsammans med och i närvaro av andra människor, i sin ensamhet och isolering är den socialt responsiva människan liv– och mållös. Teorin grundar sig på människan som en social varelse och i dennes behov av sällskap och önskan att ”svara” när det ställs ”frågor” till henne (Asplund 2004:29). Responsiviteten som en allmän svarsbenägenhet innebär att människan har en benägenhet att svara på stimuli, ofta är responsiviteten så stark att människan ställer frågor bara för att få möjlighet att svara (Asplund 2004:29,33). Den sociala responsiviteten är till en början vild och barnslig. Det är inte förrän människans sociala responsivitet blivit kraftigt inskränkt som människan kan ses som vuxen/socialiserad (Asplund 2004:29).

Motsatsen till social responsivitet är asocial responslöshet, vilket innebär ett formellt, avancerat och vanligtvis inlärt socialt beteende, till skillnad från den sociala responsiviteten som kommer av sig själv. Människan växlar mellan social responsivitet och asocial responslöshet. Det är även så att social responsivitet i ett avseende medför asocial responslöshet i ett annat avseende, i och med att när vi fokuserar och riktar vår uppmärksamhet mot någonting vänder vi samtidigt ryggen mot någonting annat och är då asocialt responslösa mot detta (Asplund 2004:12f).

Människors sociala responsivitet har stor betydelse då det gäller grupptryck. Det finns flera sociala experiment som visar den sociala responsivitetens påverkan på hur människor handlar i grupp. I det Bellonesiska experimentet,1 faller en man i gråt utan att han vet varför. Mannen ser att alla i hans närhet gråter och är ledsna, han reagerar då socialt responsivt på gruppens sorg och börjar själv gråta utan att veta varför (Asplund 2004:44). Muzafer Sherif använde sig av den Autokinetiska effekten2 i sitt berömda socialpsykologiska experiment. Försökspersonen tittar på en ljuspunkt och får frågan av försöksledaren hur mycket punkten rör sig. Ljuspunkten är helt stilla, det är med andra ord omöjligt att säga hur mycket den rör sig men människans önskan att göra försöksledaren till lags och den sociala responsiviteten är

1

Ett socialpsykologiskt experiment som genomfördes av en dansk forskare, Rolf Kuschel, på en ö i Stilla Havet. Kuschel kommer från det västerländska samhället och lever en tid på den avsides belägna ön Bellona.

2

En ljuspunkt på en mörk bakgrund, punkten är stilla men den som iakttar punkten kan uppfatta det som att punkten rör sig, det beror alltså på iakttagaren och inte på punkten.

så stor att man gör det omöjliga och säger att punkten rör sig (Asplund 2004:211ff). Sherif visar i sitt experiment om den Autokinetiska effekten att människan i svåra och diffusa situationer styrs av sin sociala responsivitet (Asplund 2004:232). Dessa båda experiment visar vilken genomslagskraft den sociala responsiviteten har (Asplund 2004:215).

Ytterliggare ett begrepp som Asplund använder är responsorium vilket innebär att responserna inte är fördröjda utan kommer direkt. Då stimuli uppstår kommer det alltid en omedelbar respons, vilket innebär att responsen aldrig uteblir från ett givet stimuli (Asplund 2004:52). Även helvetet kan ses som en form av responsorium, de maktlösas responsorium. Helvetet är en del av grymhetens register som innefattas i den sociala responsiviteten. Grymhetens register sträcker sig allt ifrån helvetet till ett barn som skadar en fluga. Ser man på barnets ansiktsuttryck då han skadar flugan finner man inte ett grymt och elakt uttryck utan snarare en människa som förväntar sig ett intressant och spännande stimuli (Asplund 2004:75). Asplund liknar helvetet som de maktlösas responsorium på grund av den totala avsaknaden av responsivitet. Gud har vänt ryggen åt helvetet och där förvandlas inte responser till stimuli. Den människa som inte får sina responser förvandlade till stimuli blir bortglömd och tillintetgjord (Asplund 2004:76).

Michel Foucault talar om fängelsestraffets påverkan på individen, om övervakning och disciplinering. Att rättsberöva en individ med disciplinering och fängelsestraff kontrollerar och begränsar människans sociala responsivitet (Asplund 2004:76ff).

5.3 Ungdomarnas ökade frihet

En stor del av ungdomsforskningen fokuserar på reproduktion och socialisationsprocessen. Thomas Ziehe har studerat vilken förmåga ungdomar har att formas eller själva forma sin egen identitet och framtid. Ziehe visar att ungdomarna idag lever i ett samhälle där de har stora möjligheter att påverka sin framtid och välja en annan väg än föräldrarnas, detta skiljer sig från det samhälle som föräldrarna växte upp i. Det är förändringar i samhällsutvecklingen och i familjestrukturen som skapar en ny mänsklig subjektivitet (Jönsson m.fl. 1993:28). Dessa förändringar i samhällsutvecklingen möjliggör även en ökad social responsivitet mot omgivningen.

Barnens och ungdomens situation idag skiljer sig enligt Ziehe stort från tidigare epoker och en av orsakerna anser han vara att de sociokulturella ramarna idag förändras mycket snabbt och djupgående. Utvecklingen i samhället har resulterat i att ungdomarna har fått och även blivit medvetna om sina rättigheter att bryta sig loss från sina föräldrar. Detta medför att ungdomarna i tonåren ställs inför väsentliga frågor, behov och problem, i huvudsak inte i uppgörelsen med föräldrarna utan framförallt med de jämnåriga och med vuxenvärlden utanför familjen (Ziehe 1993:35).

En annan tydlig företeelse beträffande de förändrade sociokulturella ramarna är att ungdomarna i dag får möjlighet att uppleva och iaktta många olika livsstilar. Detta är möjligt då de olika stilarna är väldigt synliga i offentligheten och på grund av media kan dessa stilar vara svåra att undvika vilket kan resultera i framtvingande val och en oro över att inte ha valt rätt (Ziehe 1993:36).

Dessa förändringar i de sociokulturella ramarna påverkar möjligheterna till identitetsutveckling. Ziehe talar om en identitetsprovning där ungdomarna utvecklar och provar olika identiteter och livsstilar. I identitetsutvecklingen utsätts ungdomarna dock för en stor press, prestationsprincipen, då individerna hela tiden bedöms och jämförs med varandra. Människan utsätts för press från sin omgivning men utsätter även sig själv för stor press (Ziehe 1993:36f). Ungdomarna formar idag sin identitet med stor påverkan från massmedia, kultur- och medvetandeindustrin. De upplever en stor press vilket kan leda till psykisk som