Därför är jag inte på Statsvetenskapliga förbundets årstmöte som börjar idag

(1)

Samhällets rörelselag - bloggen om Mikael Sandbergs

bok

Om hur samhällen förändras och hur man vetenskapligt studerar det

MARX, DARWIN OCH STATSVETENSKAPENS POLITISERING

Därför är jag inte på Statsvetenskapliga

förbundets årsmöte som börjar idag

(2)

Idag börjar statsvetenskapliga förbundets årsmöte i Karlstad. Dit åker jag inte eftersom jag känner mig helt alienerad från min egen ämnesinriktning som professor. Inget av det som jag beskriver i teoridelen av min bok Samhällets rörelselag som paradigm för en

vetenskaplig samhällsforskning ﬁnns ju där. Det är som när man letar efter evolutionär kulturforskning i rullgardinsmenyn på Vetenskapsrådets ansökningsportal: det ﬁnns helt enkelt inte.

Tänk om årsmötet i Karlstad hade öppnats av Robert Axelrod, professor vid University of Michigan, istället. Då hade det se ut såhär (ur hans tal till det amerikanska

statsvetarförbundet, som han var ordförande för 2006-2007):

Let me begin with my favorite story about imports. It starts with Darwin who describes how he imported a key insight from Malthus, who was a political economist. Darwin had spent years collecting his data. Then, as he wrote in his autobiography, ﬁfteen months after I had begun my systematic enquiry, I happened to read for amusement Malthus on

Population and being well prepared to appreciate the struggle for existence which goes on everywhere . . . it at once struck me that under these circumstances favorable variations would tend to be preserved, and unfavorable ones to be destroyed. The result of this would be the formation of a new species. Here, then, I had at last got a theory by which to work. The really neat thing is that twenty years later, another political economist, namely Marx, imported Darwin’s conception of struggle back into political economy. As Marx

wrote in a le er to a colleague, “Darwin’s book is very important and serves me as the basis in natural sciences for the class struggle in history.

For a more recent example, this time of a political scientist importing from another

discipline, I asked Bob Putnam how he came upon the concept of “social capital.” Bob said he got it from sociology. He had never even heard of the term or the ideas behind it, until late one night in 1991 when he was ﬁnishing up his book on Making Democracy Work. He had been puzzling in vain for weeks over how to pull together the empirical threads of his Italy study, trying to write a book that would be interesting to social scientists who were uninterested in Italian local government. He reports that he happened to wander over to the library and noticed a new book called Foundations of Social Theory by Jim Coleman lying on the table. He idly leafed through it, noted a chapter on social capital, and sat down to read it. Bob says that his mind had been “prepared” by his interest in repeated games,

(3)

and he saw pre y quickly that social networks could produce something directly

analogous to the “shadow of the future.” He says that like all insights, once he got it, it was terribly obvious.

As you see, Darwin, Marx, and Putnam all contributed to their own ﬁelds by importing from another ﬁeld.

[…]

Now I can summarize my advice about cultivating your curiosity in what we may call “the four ups.”

Read up in a variety of ﬁelds so your mind will be well prepared. Team up with others who can help you.

Load up on research related to your problem.

Lighten up when you need to escape from the problem for a while.”

Axelrod är ju mest känd för sin Evolution of Cooperation, som innehåller e kapitel skrivet tillsammans med William D. Hamilton, en världsberömd biolog, som verkade vid samma universitet. Samarbetet mellan Axelrod och Hamilton ledde till en artikel (i Science 1981). Den har följande sammanfa ning:

Summary. Cooperation in organisms, whether bacteria or primates, has been a diﬃculty for evolutionary theory since Darwin. On the assumption that interactions between pairs of individuals occur on a probabilistic basis, a model is developed based on the concept of an evolutionarily stable strategy in the context of the Prisoner’s Dilemma game. Deductions from the model, and the results of a computer tournament show how cooperation based on reciprocity can get started in an asocial world, can thrive while interacting with a wide range of other strategies, and can resist invasion once fully established. Potential applications include speciﬁc aspects of territoriality, mating, and disease.

I boken Evolution of Cooperation börjar e kapitel såhär:

THE EVOLUTIONARY APPROACH is based on a simple principle: whatever is successful is likely to appear more often in the future. The mechanism can vary. In classical Darwinian evolution, the mechanism is natural selection based upon diﬀerential survival and

reproduction…

Han drar följande slutsatser om studien tillsammans med Hamilton:

Chapter 5, wri en with evolutionary biologist William D. Hamilton, demonstrates that cooperation can emerge even without foresight. This is done by showing that Cooperation Theory can account for the pa erns of behavior found in a wide range of biological

systems, from bacteria to birds. Cooperation in biological systems can occur even when the participants are not related, and even when they are-unable to appreciate the consequences of their own behavior. What makes this possible are the evolutionary mechanisms of

genetics and survival of the fi est. An individual able to achieve a beneficial response from another is more likely to have offspring that survive and that continue the pa ern of

behavior which elicited beneﬁcial responses

from others. Thus, under suitable conditions, cooperation based upon reciprocity proves stable in the biological world. Potential applications are spelled out for

(4)

emphasis on individual advantage can, in fact, account for the presence of cooperation between individuals of the same or even diﬀerent species. As long as the proper conditions are present, cooperation can get started, thrive, and prove stable.

Samarbete uppstår alltså på gräsrotsnivå om de rä a förutsä ningarna ﬁnns. Inte genom statliga ingrepp, samhällsstyrning, propaganda, utbildning, bekännelse till viss ideologi eller annat vällovlig men politiserad halleluja.

Snälla svensk statskunskap, vakna upp ur törnrosasömnen! Det ﬁnns en vetenskap därute! Read up, team up, load up! Then lighten up!

Publicerad av Mikael Sandberg

Jag är professor i statsvetenskap vid Högskolan i Halmstad. Förutom ﬂera lärosäten i Sverige har jag studerat och forskat vid The Johns Hopkins University, Columbia University, UN University, Wissenschaftszentrum Berlin für Sozialforschung samt University College London. Visa alla inlägg av Mikael Sandberg

9 thoughts on “Därför är jag inte på Statsvetenskapliga

förbundets årsmöte som börjar idag”

Lägg till kommentar 1. Per Lundberg skriver:

oktober 5, 2017 kl. 8:49 f m Redigera

Man kan ju ha en evolutionär ansats när det gäller människans beteende, interaktioner, samarbeten, konﬂikter, gruppformeringar, maktförhållanden m.m. Det vill säga, man studerar människans biologi (och sociologi). Enheten för selektion blir då individen. Dessutom kan en evolutionär ansats beröra samhället självt, dess institutioner och andra komponenter. Enheten för selektion blir då institutionen, eller större/mindre ”typer” av adekvata enheter.

Y erligare en dimension är memevolution.

Alla ansatser kan förstås kokas ihop till e större teoribygge. Jag tror a prof. Sandberg har varit inne på den linjen … . Svara

1. Mikael Sandberg skriver:

oktober 5, 2017 kl. 3:50 e m Redigera

Av någon anledning kommer jag a tänka på Thomas Henry Huxley som kallade sig själv ”Darwin’s Bulldog” eftersom han försvarade evolutionsteorin och naturligt urval oﬀentligt mot kritik från kyrkan…

(5)

Svara

oktober 5, 2017 kl. 3:51 e m Redigera

Jo memer. Det är ju grejen. Varför har memetiken det så svårt, Per? Alltså jag visar ju a den sprider sig vilt inom vissa områden. Men just inom etablerad biologi är den på något sä inte riktigt etablerad.

Svara

1. Per Lundberg skriver:

Jag tror a memetiken på nästan alla sä skulle kunna vara en del av ”standardmodellen” i evolutionsteori, men har e problem. Ärftlighet.

man skulle kunna betrakta memerna som klonala, asexuella organismer och då går det lä are, men även då ﬁnns utmaningar. E fånigt exempel, men försök till illustration:

Anta a bilden av en ka få stor spridning på nätet. Alla gillar den, delar och sprider den i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Man skapar produkter med den ka en och den börjar hamna i vanligt språkbruk och kryper nästan in i

människors huvud. Men så en dag så dyker det upp en ﬁlmsnu på en traktor och e barn som är jä erolig/gullig/spännande/… . Alla börjar prata om den, ka en glöms bort och snart är aﬀärerna fyllda av små plas raktorer. Den ena ”memen” ersa es av en annan.

De två memerna är helt orelaterade. Den andra bara dök upp out of the blue och ersa e den förra. Varför var den andra memens ﬁtness högre än den förstas? Varför var invasionsﬁtness högre för traktorn än den residenta ka ens.

Det ﬁnns ingen teori för hur nya memer bildas och inget gemensamt och entydigt sä a beräkna invasionsﬁtness, annat än after the fact (när den nya memen väl slagit igenom).

Några memetiska utmaningar. Åtminstone om man vill använda sig av klassisk evolutionsteori.

Svara

OK. Jag förstår. Men om man som Dawkins anser memer ”viruses of the mind”, är det då fortfarande svårt? Man kan ju först ha en smi sam förkylning och sedan få inﬂuensan osv. Eller är inte det en fungerande analogi?

Jo, man kan teoretisera rä väl och framgångrikt vad avser själva spridningen. Men återigen, uppkomsten (spontanalstring, mutationer, reproduktion, …?) är fortfarande oklar och hur ska man avgöra (a priori) a en traktor kan invadera och ersä a en ka ? Man måste liksom deﬁnera en ”miljö” och dess egenskaper och det var nog inte gjort (bry oss om a göra). Stort utrymme för tänkande, men ingen har riktigt tagit sig an frågan. Man kan kanske fråga sig varför.

Svara

(6)

g

Tack, vi kanske inte skall gå bloggen i förväg. Tänkte ta upp memfrågan i e senare inlägg. Men SIR-modeller (Susceptible, Infected, Recovered) och annat kanske är det närmaste man kommer?

h ps://en.wikipedia.org/wiki/Compartmental_models_in_epidemiology ?

Svara

oktober 6, 2017 kl. 2:04 e m Redigera Absolut!

Vad avser tidsdynamiken av en given mem. Då skulle SIR eller varianter därav kunna fungera ﬁnﬁnt.

Men inte för den evolutionära dynamiken. Så lä i alla fall.

Bra blogg-diskussion! 2. Mikael Sandberg skriver:

Ja eller hur? Vill ju gärna fortsä a lite till men vi kan ta det sen också. Men givet virusperspektivet är det ju ”virusets” evolution vi pratar om, dvs. evolutionen från a gilla en ka till a gilla en traktor. Där är det ju inte så stort steg, bara objektets förändring givet resistensen hos adressaten…

(7)