Framgångsfaktorer för regionala
gränsöverskridande samarbeten:
En fallstudie om Kvarkenrådets samarbete
Linnea Andersson Uppsats för C-seminariet i statsvetenskap vid Umeå universitet VT 2020
Abstract:
Within the EU the cohesion policy and encouragement for cross-border cooperation has become more important over the years. And in the academia, there has been a lot of research about these kinds of cooperation. However, there have been few studies of cross-border cooperation regarding underpinning factors for successful cross-border cooperation. This study aims to create a theoretical model for factors that influence the success of such cooperation. This model is later applied to the cross-border cooperation between Västerbotten and Örnsköldsvik in the northern Sweden and the tree counties of Österbotten in Finland, which is called Kvarkenrådet. The main purpose of this study is to find out whether Kvarkenrådet is a successful cross-border cooperation by applying the theoretical model on Kvarkenrådet:s cooperations. To answer the aim on the study two personal interviews have been conducted with the director of Kvarkenrådet Mathias Lindström and the president of the bord Lennart Holmlund and later the empirical results from the interviews is compared to the theoretical model of factors that influence cross-border cooperation.
The result showed that all the factors in the theoretical model could be identified in Kvarkenrådet. Except from the factors in the theoretical model. The conclusion of this study is that Kvarkenrådet is a successful cross border cooperation that is built on many different factors on different level
English title: Factors for a successful regional cross-border cooperation: A case study of the Kvarkenrådet cooperation
Nyckelord:Gränsöverskridande samarbete, Kvarkenrådet, Framgångsfaktorer, gränsöverskridande regionalisering, EU sammanhållningspolitik.
Keywords: Cross-border cooperation, regional cooperation, factors, regionalization, conditions, drivers, EU Cohesion policy.
Innehållsförteckning
1. Inledning... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 2
1.2 Disposition... 3
2. Bakgrund ... 3
2.1 Kvarkenrådet ... 3
3. Tidigare forskning ... 5
3.1 Regionalt gränsöverskridande samarbete ... 5
3.2 Gränsöverskridande regionalisering ... 7
4. Metod och material ... 11
4.1 Val av metod ... 11
4.2 Textanalys ... 12
4.3 Intervjuer ... 13
4.4 Urval ... 15
4.5 Analys av empiriskt material ... 16
5. Framgångsfaktorer för gränsöverskridande samarbete ... 16
5.1 Kontext ... 17
5.2 Institutioner ... 19
5.3 Aktörer... 21
6. Kvarkenrådets framgångsfaktorer ... 23
6.1 Presentation av empiriskt material ... 23
6.2 Kontext ... 23 6.3 Institutioner ... 27 6.4 Aktörer... 29 7. Slutsatser ... 31 7.1 Resultat ... 31 7.2 Avslutande diskussion ... 32 Käll– och litteraturförteckning ... 34 Bilaga 1 – Intervjuguide ... 37 Bilaga 2 – Figurer ... 38
1
1. Inledning
Europeiska gränsöverskridande samarbeten sträcker sig långt tillbaka i tiden. De första officiella gränsöverskridande samarbeten som etablerades i Europa bildades under 1950-talet. Dessa pionjärsamarbeten, främst mellan Tyskland och Nederländerna, skapades med syfte att minska barriärerna och ojämlikheterna mellan och inom regionerna samt överkomma problematiken med att vara en region i periferin av nationalstaten.1Sedan dess har dessa så kallade “Euroregions” ochandra typer av gränsöverskridande samarbeten utvecklats över hela Europa. Under 1990-talet skedde en stor tillökning av gränsöverskridande samarbeten, så pass mycket att idag är det näst intill ingen gränsregion som inte på något sätt är involverad i ett gränsöverskridande samarbete. 2Sedan 1990 har gränsöverskridande samarbete varit en del av EU:s sammanhållningspolitik och programmet för europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) och således har gränsöverskridande samarbeten kunnat erhålla finansiering från EU sedan dess. Under EU:s senaste programperiod 2014–2020 har regionalt gränsöverskridande samarbete blivit ett av tre prioriterade mål inom sammanhållningspolitiken. Sammanhållningspolitiken och Interreg anses vara ett av EU:s viktigaste investeringsverktyg som syftar till att minska regionala skillnader. Detta genom att främja tillväxt, sysselsättning och hållbar utveckling regionalt i hela Europa,3 samt att lösa gemensamma utmaningar som sträcker sig över nationella gränser och som kräver ett gott samarbete för att gemensamt utveckla olika geografiska områdens potential. Av de 9,3 miljarder euro som avsatts till Interreg för budgetperioden 2014– 2020 går 74,05 procentoavkortat till gränsöverskridande samarbeten.
Gränsöverskridande samarbeten är väl omskrivet inom den vetenskapliga litteraturen och under sent 1990-tal och tidigt 2000-tal publicerades många artiklar som handlade just om dessa typer av samarbeten. I artikeln “Governance of cross-border regional cooperation by the EGTC – An
explorative analysis with a focus on Hungarian EGTCs” skriven av Martina Eckardt och
Mátyás Gritsch beskrivs komplexiteten av gränsregionala samarbeten och svårigheterna med att upprätthålla ett långvarigt och framgångsrikt samarbete.4Vidare skriver Martin Klatt och Hayo Herrman i deras studie att trots att det finns empirisk forskning om gränsöverskridande
1 Association of European Border Regions. (2000). Practical Guide to Cross-border Cooperation. Third Edition 2000.
European Commission. 2
2Perkmann, M. (2003). Cross-Border Regions in Europe: Significance and Drivers of Regional Cross-Border Co-Operation.
in European Urban and Regional Studies, 10, 153–171.153
3 Europeiska kommissionen. (2014). En introduktion till EU:s sammanhållningspolitik 2014–2020.
(https://ec.europa.eu/regional_policy/sources/docgener/informat/basic/basic_2014_sv.pdf) (Hämtad 2020-02-15)
4 Eckardt, M & Gritsch, M. (2016). Governance of cross-border regional cooperation by the EGTC – An explorative analysis with a focus on Hungarian EGTCs. Zeitschrift für öffentliche und gemeinwirtschaftliche Unternehmen. 39. 200-215. Doi:
2
samarbeten finns det en kunskapslucka i forskningen om vilka mekanismer som gör att vissa samarbeten är mer framgångsrika än andra.5I ett flertal studier omnämns de skandinaviska och nordiska gränsöverskridande samarbetena.Dessa beskrivs ofta ha en hög ”intensitet” och vara väletablerade och framgångsrika. Men sällan omnämns det tydligare varför just de nordiska länderna i många fall har framgångsrika samarbeten till skillnad från övriga länder.6Nordiska gränsöverskridande samarbeten sträcker sig också långt tillbaka i tiden av gemensam historia och tradition och detta stärktes ytterligare när Helsingforsfördraget undertecknades 1962. Fördragetlade grund för ytterligare samarbeten inom juridiska, kulturella, sociala, ekonomiska, transport– och miljöfrågor.7Men vad är det som gör att vissa gränsöverskridande samarbeten är mer framgångsrika än andra?
Västerbotten ingår i två regionala gränsöverskridande samarbeten, Kvarkenrådet som är samarbetet mellan Västerbottens region och Örnsköldsviks kommun i Sverige samt de Österbottniska regionerna i Finland. Västerbotten ingår även i MittSkandia som är ett samarbete mellan Västerbotten och Helgeland i Norge. Inom den vetenskapliga forskningen har studier gjorts om samarbeten mellan Sverige och Danmark, Sverige och Norge och i vissa fall Sverige och Finland. Forskningen om samarbete mellan svenska och finska regioner är långt färre än övriga studier som gjorts på nordiska regioner och det finns ingen vetenskaplig studie som undersöker just Kvarkenrådet.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka i fall Kvarkenrådet är ett framgångsrikt regionalt gränsöverskridande samarbete. Detta genom att identifiera framgångsfaktorer för ett framgångsrikt gränsöverskridande samarbete i den tidigare forskningen och skapa enteoretisk modell. Denna teoretiska modell kommer sedan appliceras på Kvarkenrådet för att undersöka om det är ett framgångsrikt regionalt gränsöverskridande samarbete. För att uppnå studiens syfte avser studien besvaraföljande frågeställningar:
- Vilka är framgångsfaktorerna för ett framgångsrikt gränsöverskridande samarbete? - Vilka av dessa framgångsfaktorer identifieras inom Kvarkenrådets samarbete? - Finns det andra framgångsfaktorer som identifieras inom Kvarkenrådets samarbete?
5 Klatt, M & Herrmann, H. (2011). Half Empty or Half Full? Over 30 Years of Regional Cross-Border Cooperation Within the EU: Experiences at the Dutch–German and Danish–German Border, Journal of Borderlands Studies, 26:1, 65-87, Doi:
10.1080/08865655.2011.590289.
6 Perkmann, M. Cross-border Regions in Europe: Significance and Drivers of Regional Crossborder Co-operation.7 7 Eduardo M. (2014). Barrier effect and cross-border cooperation. The Sweden-Norway INTERREG–A territorial effects. Finisterra - Revista Portuguesa de Geografia, XLIX(97), 89–102. 90
3
1.2 Disposition
Dispositionen för studien är uppdelad i sju övergripande kapitel med tillhörande underrubriker. Kapitel ett som redan avhandlats ovan omfattar studiens inledande problemformulering med tillhörande syfte och frågeställningar. Varefter följande kapitel kort beskriver Kvarkenrådets historia och organisation. Det tredje kapitlet omfattar en redovisning av den tidigare forskningen och teorier inom gränsöverskridande samarbeten, så som gränsöverskridande regionalisering. Efter en redogörelse av studiens metodologiska tillvägagångssätt i kapitel fyra följer i kapitel fem en presentation av framgångsfaktorer för gränsöverskridande samarbeten. Kapitlet avslutas sedan med en sammanställning av en teoretisk modell för framgångsfaktorer som identifierats. I det sjätte kapitlet presenteras det empiriska materialet som samlats in genom intervjuer med informanter från Kvarkenrådet. Här appliceras den teoretiska modellen på Kvarkenrådet för att se vilka framgångsfaktorer från modellen som går att finna inom Kvarkenrådet. Studien avsluts med det sjunde kapitlet med en sammanfattning av resultatet samt en avslutande diskussion och slutsatser.
2. Bakgrund
2.1 Kvarkenrådet
Kvarkenrådet är ett nordiskt gränsregionalt samarbetsforum som bildades 1972 vid Kvarkenkonferensen i Vasa, Finland. Samarbetet består av landskapen Österbotten, Mellersta Österbotten och Södra Österbotten i Finland samt Västerbotten och Örnsköldsviks kommun i Sverige. Sedan 1970-talet har ett tätt samarbete inom näringsliv, trafik, turism, utbildning, hälsovård och andra områden funnits mellan regionerna men det informella samarbetet går ännu längre tillbaka i tiden.
Regionerna ligger på var sin sida av Kvarken som är den smalaste delen av den bottniska viken. Redan på 1500-talet fanns det starka samarbeten mellan regionerna där Holmön i Västerbottens skärgård, tillsammans med Björköby i Finland, skötte passagen för passagerare över havet och isen under vinterhalvåret, som sedan ersattes med ångbåtstrafik under 1800-talet. Men det mer organiserade och etablerade samarbetet mellan de två regionerna uppstodunder mitten på 1900-talet. År 1979 blev Kvarkenrådet en del av det officiella Nordiska samarbetet, med ekonomiskt stöd från Nordiska Ministerrådet och dess ämbetsmannakommitté för regionalpolitiskt samarbete (NÄRP). Under 2008 ombildades Kvarkenrådet till en registrerad förening och kan idag identifieras som ett nordiskt gränsregionalt samarbetsforum. Kvarkenrådet är även ett av
4
det Nordiska ministerrådets officiella gränsregionala samarbetsorgan.8 Figuren nedan visar en överblick över organisationsstrukturen för Kvarkenrådet. Den visar också hur organisationen dels bygger på en projektverksamhet och en basverksamhet som arbetar med gränsregionala samarbeten, intressebevakning med mera. Utöver detta ger figuren en bild av hur organisationen styrs vilket är relevant att ha en förståelse för i senare delar av studien
Figur 1 – Kvarkenrådets ”organisationsstruktur”9
8 Kvarkenrådet. (2017). Kvarkenrådets strategiplan 2018–2020-med inriktning på 2025.
(https://www.kvarken.org/assets/Kvarkenradets-strategiplan-2018-2020-med-inriktning-pa-2025.pdf ) (Hämtad 2020-05-13).3–4
5
3. Tidigare forskning
Detta avsnitt avser att presentera tidigare forskning om gränsöverskridande samarbeten. Till att börja med presenterar kapitlet en diskussion kring begreppet “region” för att sedan bestämma en definition av vad ett gränsöverskridande samarbete är. Vidare introduceras teorin ”Gränsöverskridande regionalisering” (eng. Cross-border regionalization) och hur denna teori förklarar förekomsten av dessa samarbeten.
3.1 Regionalt gränsöverskridande samarbete
Sedan 1990-talet har gränsöverskridande regioner stigit på den akademiska agendan och är ett ämne som det forskats mycket om. Den ökade diskussionen och intresset för just nationella gränser, gränsöverskridande samarbeten och dess betydelse anses vara en följd av de betydande geopolitiska förändringar som ägde rum under senare delen av 1900-talet. Bland annat Sovjetunionens kollaps, öppningen av järnridån och den europeiska integrationen öppnade upp för frågor angående betydelsen och omfattningen av statens styrning och reglering.10 Men vad är egentligen ett gränsöverskridande samarbete? För att ta reda på det måste först och främst begreppet ”region” redas ut.
Begreppet kan upplevas som ett relativt enkelt begrepp att beskriva men begreppet i sig innefattar flera statiska och dynamiska definitioner. Regioner kan tidvis uppfattas som institutionella enheter som NUTS- definitionen speglar. NUTS- definitionen av “region” är den Europeiska kommissionens konkreta definition av begreppet. Denna definition är baserad på medlemsstaternas egna administrativa regioner och områden.11 Enligt en modell av Michael Keating anses regioner inte bara vara en institutionell enhet utan även en samling av sociala interaktioner inom ett geografiskt område.12 I Jörgen Grens bok ”Den perfekta regionen?” används definitionen att en region kan vara funktionell, administrativ eller kulturell.13 Den funktionella regionen är geografiska enheter som möts runt ett gemensamt intresse inom en viss officiell mellanregional organisation som exempelvis ett sekretariat. De flesta funktionella regionerna är gränsöverskridande till en början men upplöses sedan medan vissa av dem fortgår. Det som även karaktäriserar en funktionell region är förankringen hos den lokala befolkningen och i en faktisk samverkan mellan varandra, exempelvis genom att projekt drivstillsammans
10 Prokkola, E-K. (2008). Resources and barriers in tourism development: cross-border cooperation, regionalization and destination building at the Finnish-Swedish border. Fennia 186:1, 31–46. 31
11 Gren, J. (2002). Den perfekta regionen? :en nyregionalism i Europa och samspelet mellan staten, regionen och den europeiska integrationen. Lund: Studentlitteratur.10
12 Ibid.14 13 Ibid.15
6
inom olika sektorer, så som inom turism ochtransport.14 En administrativ region uppkommer ofta till följd av funktionella regioner som skapas ad hoc för att sedan upplösas och övergå till administrativ region. Denna definition sammanfaller ofta i samband med en decentraliseringsprocess. Inom de administrativa regionerna finns ett begränsat utbyte mellan befolkningen och är mer skapad som en idé eller med syfte att bland annat generera ekonomisk tillväxt till regionen. Den kulturella regionen är en region med kulturella och historiska band som ofta existerar över administrativa regioner och nationella gränser.15Inom den kulturella regionen finns det ofta språkliga, etiska och kulturella likheter samt att det finns en gemensam historia mellan regionerna. Oftast kan ett sådant samarbete präglas av fysisk avskildhet utåt sett men samtidigt anspela på likheter och gemenskap inåt.16
I litteraturen finns det olika definitioner på vad ett regionalt gränsöverskridande samarbete egentligen är. Perkmann skriver i artikeln ” Cross-border regions in Europe: significance and drivers of regional cross-border co-operation” att vid första anblick av begreppet kan definiera
gränsöverskridande samarbete som ett ”mer eller mindre institutionaliserat samarbete mellan
sammanhängande subnationella myndigheter över nationella gränser”.17Enligt Perkmann har
denna definition av gränsöverskridande samarbete härletts induktivt genom empirisk generalisering som omfattar alla typer och definitioner av regioner. Dock anser Perkmann att denna definition av samarbete är vag av praktiska– och forskningsbaserade skäl och bör därför operationaliseras. Det som måste tas hänsyn till är de faktorer som är empiriskt viktiga för att särskilja gränsöverskridande samarbeten från andra fenomen. Operationaliseringen bör också tillgodose skillnader mellan gränsöverskridande samarbeten vad gäller deras administrativa uppsättning, typer av berörda institutioner samt finansieringskällor. Således kan gränsöverskridande samarbeten definieras utifrån följande fyra kriterier:
1. Huvudaktörerna inom gränsöverskridande bör till stor del befinnas inom den offentliga sektorn och inte enbart bestå av enskilda aktörer och privatpersoner. 2. Eftersom gränsöverskridande samarbete är ett samarbete mellan subnationella
myndigheter i olika länder är dess aktörer inte normalt sett juridiska ämnen enligt internationell rätt. Det innebär att de inte får sluta internationellt fördrag med
14 Gren, J. Den perfekta regionen? :en nyregionalism i Europa och samspelet mellan staten, regionen och den europeiska integrationen.15
15 Ibid.16
16 Törnqvist, G. (1998). Renässans för regioner: om tekniken och den sociala kommunikationens villkor (1. uppl.).
Stockholm: SNS Studieförb. Näringsliv och samhälle.60
7
utländska myndigheter. Därför bygger gränsöverskridande samarbeten på informella eller kvasi-juridiska arrangemang.
3. Samarbetet handlar främst om praktisk problemlösning inom ett brett spektrum av områden i det dagliga administrativa livet.
4. Samarbetet inbegriper en stabilisering av kontakten mellan institutionerna, vilket innebär att det finns ett starkt institutionsbyggande mellan länderna över tid.18
3.2 Gränsöverskridande regionalisering
Inom den vetenskapliga forskningen förekommer flera teorier för att förklara varför gränsöverskridande samarbeten förekommer och varför det har varit en sådan stor tillökning av just dessa samarbeten. En av de mest återkommande teorier som används för att beskriva dessa samarbeten är den som kallas ”Cross-border regionalization” eller Gränsöverskridande regionalisering.
Regionalisering har inom den vetenskapliga litteraturen i vissa fall en dubbel betydelse. Den
traditionella betydelsen av begreppet menar att regionalisering betyder att utveckla institutioner och territoriella förvaltningssystem på den regionala nivån under den statliga nivån. Dethandlar om hur den institutionella hierarkin är utformad och hur beslutskompetensen är funktionellt fördelad till regioner och kommuner. Eftersom denna form av regionalisering historiskt sett har varit nära anknutet till nationsbyggandet och etableringen av en central statsmakt och förvaltningshierarkier är denna begreppsuppfattning central i de flesta europeiska länderna. EU-systemet består också av institutionella hierarkier med EU-kommissionen som den överstatliga nivån med beslutskompetens. Under denna nivå följer den statliga och sedan regioner och kommuner som representerar de decentraliserade förvaltningsnivåerna.19Denna första typ av traditionell regionalisering sker inom själva statshierarkierna (och till viss del tillsammans med den överstatliga nivån) och har därmed en vertikal karaktär. Den andra sortens regionalisering som är intressant i denna studie är regionaliseringen som också arbetar med regionbyggnad över gränser, både administrativa gränser och nationella gränser. Denna typ av regionalisering benämns oftast som Ny regionalisering eller gränsöverskridande regionalisering.20 Det utmärkande med denna regionalisering är att den sker till störstadel vid staternas yttre gränser och har en horisontell karaktär till skillnad från den traditionella regionaliseringen.
18 Perkmann, M. Cross-border Regions in Europe: Significance and Drivers of Regional Crossborder Co-operation.155 19 Veggeland, N. (1994). Regionbygging over grenser i det nye Europa : aktører, arenaer og regimer . Stockholm: Nordiska
institutet för regionalpolitisk forskning NordREFO. 14
8
Gränsöverskridande regionalisering är också betydligt mer politisk känslig karaktär än den regionalisering som äger rum inom ramen för landets territoriella gränser.21 Det gränsöverskridande samarbetet mellan regionala och lokala myndigheter och aktörer är alltså interregionalt och bygger på etablering av partnerskap mellan offentliga myndigheter och institutioner. Det bygger även på samarbeten mellan offentliga aktörer och marknadsaktörer i olika nätverk. Här bör poängteras att den vertikala traditionella regionaliseringen utgör grunden för det vi här refererar till den nya och horisontella regionaliseringen. Med hjälp av decentraliseringen av institutioner och kompetens till regionala aktörer har de kunnat ta mer egna initiativ att agera på den nationella och europeiska arenan. Det har gett aktörerna ett större politiskt handlingsutrymme och bättre verktyg för att agera mer självständigt.22
Regionerna har alltså fått en allt tydligare roll inom den ekonomiska utvecklingen och blivit mer självständiga, och därmed, i den akademiska litteraturen, blivit igenkända som ekonomiska aktörer.23 Det har resulterat i att regioner i sin tur är drivande i företagande och företagsutveckling och regionerna har till stor del tagit över den ekonomiska utvecklingen från den statliga nivån, vilket är ett framträdandefenomeni hela Europa. Den internationella profil som regionerna också åtagit sig kan även synas i den ökade lobbyingen från regionerna. De absolut flesta regionerna finns idag representerade i Bryssel genom representationskontor och utvecklingsorganisationer. Denna utveckling visar hurregioner rör sig alltmer på en överstatlig nivå och kan själva välja att driva sina egna frågor samt skapa egna partnerskap på den internationella arenan.24Den växande självständigheten hos regioner och den gränsöverskridande regionaliseringen har därmed inneburit fler regionala gränsöverskridande samarbeten.
Regionaliseringen är enligt Norval Veggeland baserat på specifika utmaningar för regionerna i dess samtid samt vårt behov av att samordna och koordinera dessa utmaningar tillsammans med andra. De bakomliggande motiven och processerna för förbättring av gränsöverskridande regionalisering kan enligt Veggeland delas upp i fyra olika faktorer: Politiska, Ekonomiska, Kulturella och miljömässiga.25 Först och främst har det politiska intresset stärkt gränsöverskridande regionalisering genom det ökade europeiska intresset för just de regionala
21 Östhol, A. (1996). Politisk integration och gränsöverskridande regionbildning i Europa. Diss. Umeå Universitet. 3 22Veggeland. Regionbygging over grenser i det nye Europa: aktører, arenaer og regimer.15
23 Gren. Den perfekta regionen? :en nyregionalism i Europa och samspelet mellan staten, regionen och den europeiska integrationen.33
24 Ibid. 38
9
samarbetena och regional utveckling. Under de senaste två decennierna går det att urskilja ett
samband mellan en ökad regionalisering i EU:s medlemsländer ochett ständigt förhöjt intresse från EU att fortsätta med investeringarna i regionala samarbeten. Bland annat genom att mer beslutsfattande makt har delegerats ner till regionerna och att det har skett en kontinuerlig utveckling av EU:s regionalpolitik och regionalfonder. Denna utveckling av regionalisering och partnerskap har drivits av The European Act och Maastrichtfördraget, vilket har skapat en bättre ochmer flexibelmiljö för regionala gränsöverskridande samarbeten.26
Även ekonomiska faktorer för gränsöverskridande regionalisering är starka. Enligt Veggeland härstammar de transnationella funktionella regionerna från vårt informationssamhälle, globalisering av ekonomin och den teknologiska utvecklingen. Den nya informationstekniken är gränslös vilket har skapat nya förutsättningar för institutionella lösningar och ligger till stor del bakom drivkraften för global integration. Som ett resultat av den gränslösa integrationen har vi fått en allt mer globaliserad ekonomi som är mer integrerad och gränsöverskridande organiserad.27 Detta har stor betydelse för att uppnå utveckling av gemensamma verksamheter, små och medelstora företag och turismnäringen. Detta genom att utveckla både den ”hårda” infrastrukturen så som vägar, järnväg och telekommunikation men även den ”mjuka” infrastrukturen som omfattar samarbete av informationsutbyte, samarbete mellan universitet och arbetskraft med mera.28
Regionaliseringen ska också skapa motiv och möjligheter för kulturell utveckling över gränser där gränserna tidigare har varit barriärer och hinder. Europa är av historiska skäl en fragmenterad kontinent med många olika kulturer, språk och etniska grupper där gränser har blivit hinder och splittrat de kulturella skillnaderna. Detta har begränsat det kulturella utbytet mellan regioner och länder. Genom den nya regionaliseringen minskar barriärer för dessa utbyten och för människor och kulturer vilket därmed kan agera drivkraft för regional och kulturell utveckling. Den sista faktorn som är en del av gränsöverskridande regionalisering är miljön. De gemensamma miljöproblem alla regioner och länder möter känner varken till fysiska nationsgränser eller administrativa gränser. Av den anledningen behövs transnationella samarbeten och åtgärder för att tillsammans utveckla funktionella institutioner med kompetens till reglering och kontroller för att skydda naturen och lösa klimatutmaningarna. Genom att
26 O’Dowd, L. (2003). The Changing Significance of European Borders. In Anderson, James, Liam O’Dowd & Thomas M.
Wilson (ed.). New Borders for a Changing Europe. Cross-border Cooperation and Governance, p. 13-36. Frank Cass & Co.Ltd. 31
27Veggeland, N. (1997). Regionalpolitikkens to ansikter. In Lindström, Bjarne (red.) Den regionala utmaningen: territorial
politikki i ett europeisk Norden. NordRefo 1997:8. 46
10
skapa mer funktionella regioner med kompetensutbyte och gemensam utveckling är de mer flexibla än de administrativa regionerna och därför mer lämpliga och kompetenta att hantera frågan.29
Över hela Europa och EU pågår en ständig regionalisering och samarbeten både inom nationer och transnationella samarbeten men där gränsregioner i många fall särskiljer sig från andra typer av regioner. Gränsregioner skiljer sig ofta mellan varandra inom flera faktorer då dessa regioner ofta karaktäriseras av en geografi som ofta innefattar bergskedjor, maritima områden, floder och annat som gör att miljön mellan regionerna kan variera väsentligt. För att kunna skapa goda gränsöverskridande samarbeten behövs alltså olika förutsättningar beroende på vilken region en befinner sig i men regionerna delar också förutsättningar som underlättar för goda samarbeten.30 Gränsöverskridande regionalisering ger alltså en teoretisk förklaring till varför dessa regionala gränsöverskridande samarbeten, så som Kvarkenrådet, uppstår och vilka förutsättningar som ligger till grund för detta.
29 Veggeland. Regionbygging over grenser i det nye Europa: aktører, arenaer og regimer. 85 30Association of European Border Regions. Practical Guide to Crossborder Cooperation. 17–18
11
4. Metod och material
Följande metodavsnitt ämnar beskriva studiens design och metodologiska tillvägagångssätt som har tillämpats på det insamlade empiriska materialet. Eftersom studiens huvudsakliga fokus är att skapa en djupare förståelse för ett specifikt fall är det en kvalitativ metod som kommer att tillämpas. För att besvara studiens frågeställningar och syfte har en tvåstegsprocess gjorts. Det första steget har bestått av att identifiera framgångsfaktorer genom en textanalys av den vetenskapliga forskningen inom gränsöverskridande samarbeten samt olika officiella dokument från EU och andra officiella dokument från organisationer. Detta har sedan sammanställts till en teoretisk modell med ett flertal framgångsfaktorer som sedan applicerats på Kvarkenrådets organisation. Det andra steget i processen har bestått av semistrukturerade intervjuer med tvåinformanter som arbetar inom Kvarkenrådet för att få en djupare förståelse för organisationen och deras uppfattning av vilka framgångsfaktorer de identifierar inom sin organisation. Detta styrks även med relevanta dokument ochinformation från deras offentliga hemsida samtandra hemsidor som skriver om Kvarkenrådet.
4.1 Val av metod
Denna studie avser attskapa en teoribildning och modell för framgångsfaktorer som påverkar regionala gränsöverskridande samarbeten. Modellen appliceras sedan på fallet Kvarkenrådet. Då ambitionen i studien är att skapa en fördjupad förståelse för ett specifikt fall lämpar sig inte en kvantitativ ansats till denna studie utan istället kommer en kvalitativ ansats att tillämpas. Kvalitativ forskning har en induktiv syn på förhållandet mellan teori och praktik.
Utgångspunkten innebär att teori skapas utifrån empiriska erfarenheter och är således bäst lämpad för denna studie. Det huvudsakliga syftet med valet av en kvalitativ forskningsstudie är att beakta uppfattningen inom Kvarkenrådet för att skapa en förståelse för ett specifikt fall.31 En karakteristisk skillnad mellan kvantitativ och kvalitativ metod är att den förstnämnda har ett större fokus på siffror istället för ord.32 Denna generalisering anses dock vara en förenkling av forskningsmetoderna eftersom de flesta studierna sällan är rena kvalitativa eller kvantitativa studier utan oftast är en kombination av dem båda.
Vid analysering av olika samhällsprocesser behövs både kvalitativt och kvantitativt
tillvägagångssätt och metoderna passar olika bra beroende på vad som undersöks i studien. De huvudsakliga fördelarna med att använda sig av ett kvalitativt tillvägagångssätt och metoder
31 Hjerm, M & Lindgren, S. (2010). Introduktion till samhällsvetenskaplig analys, upplaga 1, Malmö, Gleerup. 30 32 Bryman, A & Nilsson, B. (2013). Samhällsvetenskapliga metoder (Upplaga 2:5). Stockholm: Liber.340–341
12
såsom intervjuer är att det bidrar till att skapa en djupare förståelse för ett komplext ämne och objektet som ska studeras. Den kvantitativa ansatsen däremot syftar till att skapa generaliserbar kunskap och strävar efter att förklara samband i samhället vilket inte är syftet i denna studie.33 Däremot kritiseras den kvalitativa ansatsen för att dess resultat är svåra att generalisera till andra fall då studien ofta består av ett litet antal intervjuer eller få observationer. Eftersom forskningens trovärdighet i emellanåt hänger samman med möjligheten att generalisera forskningsresultatet brukar detta lyftas upp som den kvalitativa forskningens svaghet. Inom denna forskningsansats är det svårt att genomföra sannolikhetskalkyler som generaliserar forskningsresultat och därmed måste generalisering inom kvalitativ forskning göras med stor försiktighet.Syftet med den kvalitativa studien är inte att skapa en generaliserbar kunskap till stora populationer utan den kvalitativa forskningen i denna studie ska generaliseras till en teori.34
4.2 Textanalys
Den textanalys som tillämpas kan bäst beskrivas som en kvalitativ innehållsanalys. Detta är ett av de mest vanligt förekommande tillvägagångssätten när det handlar om kvalitativ analys av dokument vars syfte är att söka och identifiera underliggande teman i materialet som analyseras samt plocka ut väsentliga delar urinnehållet genom att noggrant läsa en text. Innehållsanalysen i denna studie baserar sig på Altheides modell “Etnografisk innehållsanalys” (ECA). Denna metod utgör i likhet med kvantitativ innehållsanalys en kodifiering av vissa procedurer i texten. Altheidemenar dock att den väsentliga skillnaden från den kvantitativa innehållsanalysen är att forskaren kan revidera och korrigera valda teman och kategorier under analysens gång. Detta för att forskaren inte ska bli allt för rigid till begreppsbildningarna. De tidigare valda begreppen och kategorierna styr analysen till en början men det är även möjligt att ändra dessa kategorier under tiden eftersom andra begrepp kan förekomma som inteidentifierats sedan innan. Genom att använda sig av en kvalitativ text- eller innehållsanalys studeras inte bara det som explicit uttrycks som sällan anses tillräckligt för att fullt förstå en text. Istället studeras det som kan tänkas menas med det som explicit uttrycks för att fåge en djupare förståelse för vad som finns underliggande i texten. Inom ramen för en ECA-analys ligger även en viss tyngd på att det finns en förståelse för i vilken kontext dokumentet skapades i.35
ECA-analysen utgår från följande steg:
33 Bryman, A & Nilsson, B. Samhällsvetenskapliga metoder. 188 34Ibid. 369
13
- Skapa en problemformulering och forskningsfråga
- Bilda en uppfattning om i vilken kontext dokumentet har skapats - Välj ut ett antal dokument som ska analyseras
- Skapa och formulera några kategorier som ska leda insamlingen av data från dokumenten
- Testa dessa kategorier i din analys av data från dokumenten
- Korrigera ”schemat” av formulerade kategorier för att spetsa ditt schema.36
Detta metodologiska tillvägagångssätt är en strategi vid kodningen av det data somsamlats in i innehållsanalysen. Det består dels av den vetenskapliga forskningen dels av offentliga dokument. Inledningsvis har några initiala kategorier och teman formulerats som skulle vara behjälpliga vid analysen av dokumenten: ”Cross-border cooperation”,”Cross-border
regions”,”Regionalization” och ”Resources och barriers”.
Kategorierna reviderades till viss del eftersom de hade en alltför bred karaktär vid analysen. Under innehållsanalysens gång identifierades ord i dokumenten som: ”Drivers”,”Conditions” och ”integration”. Dessa begrepp kunde på ett tydligare sätt fånga in det svenska ordet “framgångsfaktorer” som de tidigare begreppen gjorde i samma utsträckning. Det finns viss potentiell problematik med detta förfarande vilket är att kontexten kan gå förlorad när texten plockas ut från dess sammanhang.37
4.3 Intervjuer
Det andra steget av det empiriska materialet för studien består av semi-strukturerade intervjuer med den nuvarande direktören för Kvarkenrådet som representerar Österbotten samt Kvarkenrådets ordförande som även varit vice ordförande från Västerbotten. Inom samhällsvetenskaplig forskning är intervjuer ett vanligt och centralt tillvägagångssätt för insamling av empiriskt material. Metoden kräver både förberedelser och efterarbete men beskrivs ändå som ett effektivt sätt att samla in material. Avsikten med att använda intervjuer i studien syftar till att informanterna ska ge sin uppfattning om vilka framgångsfaktorer de anser haft betydelse i samarbetet, vilket är information som är svårt att finna endast genom att analysera olika texter.38
36 Bryman, A & Nilsson, B. Samhällsvetenskapliga metoder. 506 37Ibid. 526
38 Eriksson-Zetterquist, U och Ahrne, G. (2015). Intervjuer. I Ahrne, Göran och Svensson, Peter, red. Handbok i kvalitativa metoder. Lund: Liber. 157–175. 35
14
Vid användningenav intervjuer som metod finns det viktiga aspekter som måste tashänsyn till vid analyseringen. Kontexten för hur intervjun hålls och hur den är utformad har betydelse när intervjun ska analyseras. Faktorer som språklighet, miljö och intervjumetod har också en betydande roll vid intervjun, vilket även kan komma och speglas i personens intervjusvar.39 Intervjuer kan genomföras på ett flertal olika sätt och beskrivs därav oftast utifrån dess struktur, men det är inte alltid heller möjligt att i praktiken särskilja gränsen mellan de olika typerna av intervjuer. Detta val av kvalitativa intervjuer har både sina fördelar och nackdelar. En stor fördel med att använda sig av just semi-strukturerade frågor är att det finns större möjlighet att anpassa ordningen och frågorna utefter situationen, vilket i sin tur kan ge en mer nyanserad bild med fler dimensioner i jämförelse med mer slutna frågor i ett standardiserat frågeformulär. Det finns även många anledningar till att använda sig av slutna frågeenkäter, exempelvis för att jämföra svaren mellan olika intervjuer, men oavsett är det av stor vikt att redovisa hur intervjun har genomförts för att inviga pålitlighet och transparens i intervjusvaren.40 Svårigheterna med att använda denna metod är att skapa en generaliserbarhet av resultaten då dessa typer av intervjuer omfattar få intervjuobjekt men eftersom denna studie inte avser att generalisera resultaten anses det inte vara en nackdel för studiens genomförande.
Intervjufrågorna som har formulerats i studien kan beskrivas som halvstandardiserade. Vilket
innebär att frågornahar en relativt öppen karaktär till skillnad från frågor som är standardisera
de där tänkbara svaren kan definieras i förväg.41Trots att intervjuer är en vanlig metod inom samhällsvetenskaplig forskning har denna metodtillämpning också sina utmaningar. Den första utmaningen är att formulera intervjufrågor som ger de svar som efterfrågas. En annan utmaning är den problematik som kan uppstå om intervjupersonerna inte förstår eller kan svara på frågorna som presenteras.42 De semistrukturerade intervjuerna i denna studie genomfördes med förutbestämda frågor för att skapa struktur, flexibilitet och ge högre validitet (se intervjuguide, bilaga 1). I och med att strukturen på intervjun är förutbestämd ökar validiteten men det kan också leda till en låst interaktion och minskad förståelse för komplexitet. Däremot behöver inte detta vara till en nackdel om intervjuaren är väl medveten om vad hen vill studera samt har förberett sina frågor väl.43
39 Eriksson-Zetterquist, U och Ahrne, G. (2015). Intervjuer. I Ahrne, Göran och Svensson, Peter, red. Handbok i kvalitativa metoder. Lund: Liber. 157–175. 35
40Ibid. 38
41 Matthew,D och Sutton, C. (2016). Samhällsvetenskaplig metod. 1:2. Lund: Studentlitteratur AB. 115 42 Ibid. 117
15
Vid valet av informanter till intervjun ansågs det lämpligt att intervjua personer som både var hemmahörande i Sverige och i Finland och personer som har goda kunskaper om Kvarkenrådets historia och även det nuvarande arbetet. Informanterna som valdes ut utifrån dessa kriterier kontaktades via e-post där de fick en kortare sammanfattning av vad studien skulle omfatta och vilka övergripande frågeställningar som skulle beröras under intervjun. I och med covid-19 och begränsade möjligheter att träffas fysisk genomfördes intervjuerna via telefon samt via det digitala hjälpmedlet Zoom. En risk med att genomföra digitala intervjuer är att respondentens eller informantens benägenhet att avsluta intervjun i förtid är större än vid fysiska träffas.44
4.4 Urval
Vid en djupare analys med en kvalitativ ansats och med fokus på att förstå ett specifikt fall används oftast ett mindre urval. Som tidigare nämnt gör ett mindre urval det svårare att kunna generalisera resultat men eftersom det huvudsakliga syftet inte är generalisering har det ingen större betydelse. Beroende på vilken forskningsfråga som studienhar är det avgörande för vilka personer som är intressanta för en intervju. Vid kvalitativ forskning finns det regler och former för hur ett intervjuobjekt väljs för att det ska bli representativt. Däremot finns det inte sådana regler vid kvalitativa intervjuer. Dock bortser inte detta att det inte finns viss urvalsproblematik även vid kvalitativa intervjuer. För att skapa trovärdighet försitt resultat är det av stor vikt att kunna redogöra för hur kontakten har gått till med den intervjuade och att resultatet inte är beroende på vilken person som har intervjuats. 45
Vid kvalitativa undersökningar är tvåstegsurval ett vanligt tillvägagångssätt. Vid första steget i urvalet väljs exempelvis vilken organisation som ska studeras, vilket i detta fall är Kvarkenrådet. Det finns både för och nackdelar med att endast välja att studera ett enskilt fall och inte flera olika. Om endast ett specifikt fall studeras ger det större möjligheter att få en tydligare inblick i den sociala miljön och i många fall finns det även praktiska och ekonomiska incitament att begränsa sin studie till endast ett fall. I denna studie är det även en av anledningarna till att studien endast består av ett fall: Kvarkenrådet. Nästa steg i tvåstegsurvalet handlar om att välja de individer som ska intervjuas. Detta kan antingen göras genom ett slumpmässigt val bland de anställda i en organisation men ibland kan det finnas anledning att
välja personer som har en viss befattning och kunskap inom organisationen. I denna studie har personer med särskild kunskap och erfarenhet inom organisationen valts som
44 Bryman, A & Nilsson, B. (2013). Samhällsvetenskapliga metoder. 596 45 Eriksson-Zetterquist, U., & Ahrne, G. Intervjuer. 39–40
16
intervjuobjekt.46Som nämnt ovan användes i denna studie informantintervjuer istället för respondentintervjuer för att få en bättre förståelse för Kvarkenrådet. Det finns dock en risk med att endast använda sig av informanter om man förlitar sig allt för mycket på informantens information och ser världen genom informantens ögon. En insatt person kan även utveckla starka känslor för ämnen som intresserar personen vilketkan påverka vilken information man som forskare får ta del av.47 Därför är det lämpligt att backa upp med dokument om organisationen samt information om vad andra organisationer skriver om Kvarkenrådet.
4.5 Analys av empiriskt material
För att analysera det empiriska material som dels har samlats in genom en kvalitativ innehållsanalys dels genom två intervjuer har materialet kategoriserats och kodats. Därefter var syftet att transkribera båda intervjuerna för att få ner intervjusvaren i skrift. Transkribering av data är ett praktiskt sätt för att kategorisera och koda data.48Däremot uppstod det tekniska problem som resulterade i att endast en av intervjuerna blev inspelade och därav bara en intervju som blev transkriberad. Dock fördes noggranna anteckningar under båda intervjuernas gång för säkerhets skull och därför erhölls ändå värdefullt material för den empiriska analysen. Kategoriseringen och kodningen av intervjuerna erhölls från transkriberingen och anteckningarna från ljudfilerna. Genom den textade transkriberingen ochanteckningarna kunde analyseringen och kodningen av materialet lättare genomföras.49
5. Framgångsfaktorer för gränsöverskridande samarbete
I detta avsnitt presenteras den forskning och litteratur som finns om framgångsfaktorer för gränsöverskridande samarbeten. Dessa framgångsfaktorer sammanställs sedan i en teoretisk modell som sammanfattar den rådande litteraturen om ämnet.
Kategoriseringen av framgångsfaktorer kommer utgå ifrån tre olika grupper: kontext,
institutioner och aktörer. Det huvudsakliga syftet med denna uppdelning är att fånga de olika
nivåerna av förklaringar för vilka framgångsfaktorer som finns inom gränsöverskridande samarbeten eftersom gränsöverskridande samarbeten förefaller vara en flernivåberoende process.50Valet av denna kategoriuppdelning tar även avstamp i Mikael Baaz bokkapitel ”Aktörer, strukturer och institutioner” i boken ”Demokrati och makt: En vänbok till Lennart
46 Eriksson-Zetterquist, U., & Ahrne, G. Intervjuer. 40–41 47 Bryman, A & Nilsson, B. Samhällsvetenskapliga metoder.387 48 Ibid. 428
49 Ibid. 428–429
17 Lundquist”. Baaz menar att vid samhällsvetenskaplig analys bör hänsyn tas till aktörer, strukturer och institutioner” för att få en rättvis världsbild.51Baaz skriver om Lennart Lundquists artikel som publicerades i Statsvetenskaplig tidskrift 1984. Lundquist menar att det borde vara ett grundläggande samhällsvetenskaplig åtagande att utveckla en analysmodell som både inkluderar ett aktör- och strukturperspektiv, som han även kallar en kontextuell modell. Baaz text bygger vidare på Lundquist argument om att utgå ifrån ett aktörs och strukturperspektiv.52Han menar att utöver dessa två perspektiv måste ytterligare en nivå adderas för att skapa en god analys, vilket är det institutionella perspektivet.53 Således bygger kategoriuppdelningen på att fånga samtliga nivåer av påverkan vid gränsöverskridande samarbeten.
5.1 Kontext
Många gränsregioner delar ofta en gemensam historik, bland annat genom historiska informella samarbeten där vissa regioner karaktäriseras av en gemensam identitet som grundar sig i historiska-, kulturella-, språkliga- och geografiska likheter. Genom den regionala medvetenheten sker gränsöverskridande samarbeten som en naturlig process till skillnad från andra regioner där det finns en avsaknad av en gemensam identitet och historia. Denna gemensamma identitet har i många fall visats vara en viktig faktor när en förklarar framgången med ett funktionellt samarbete. Detta framhävs bland annat i “The role of history and identity
discourses in cross-border tourism destination development: A Vogtland case study” skriven
av Arie Stoffelen, och Dominique Vanneste.Artikeln framställer att en delad platsidentitet och historia underlättar gränsöverskridande samarbeten men kan samtidigt inte ”göra mirakel”. Fallstudien indikerar på att politisk mobilisering av gränsöverskridande historia och identitet kan minska upplevda hinder för administrativa gränser, framförallt när det kommer till samarbeten inom turism mellan regionerna.54Men det är inte bara Stoffelen och Vanneste som menar att en gemensam historia och identitet är en framgångsfaktor. Detta lyfts även i Anders Östhols artikel där han menar att en gemensam identifikation och historia är en stor drivkraft för gränsregioner i deras samarbeten.55
När man talar om regioners gemensamma identitet omfattar dettaofta språk. Språk omnämns i forskningen att vara en väsentlig faktor i kontexten för gränsöverskridande samarbeten. Enligt
51 Baaz, M. (2008). Aktörer, strukturer och institutioner. I Demokrati Och Makt: Vänbok Till Lennart Lundquist. Ylva
Stubbergaard, Patrik Hall (Red) .93
52 Ibid.63 53 Ibid.93
54Stoffelen, A & Vanneste, D. (2018). The role of history and identity discourses in cross-border tourism destination development: A Vogtland case study. Journal of Destination Marketing & Management, 8, 204–213
18
Thomas Lundens bok ”Över gränsen: om människan vid territoriets slut” kan språksituationen inom gränsöverskridande samarbeten delas in sex förenklade kategorier där kategori två beskrivs som att språket är det samma men på ena sidan av gränsen har språket en lägre status antingen som en dialekt eller ett minoritetsspråk, vilket i detta fall kan liknas med situationen mellan finska och svenska gränsen i Finland.56Språket kan alltså vara en viktig faktor för kommunikation och samarbete men kan även representera barriärer som skapar olikheterna mellan språket. Även här ges det finska språket som ett exempel då det till skillnad från de övriga nordiska språken härstammar från det Finsk-ugriska språkträdet och därmed särskiljer sig från de övriga skandinaviska språken.57Östhol instämmer också att språk är en viktig faktor eftersom det ökar kommunikationsmöjligheterna ochpotentialen för sociala kontakter.58 I den tidigare forskningen om regionala gränsöverskridande samarbeten kan man också se att det anses viktigt att det finns en lokal kontext och förankring i skapandet av samarbetet för att det i framtiden ska vara ett fortsatt hållbart och framgångsrikt samarbete. Detta tas bland annat upp av Föreningen för europeiska gränsregioner (The Association of European Border Regions) som skriver i sin rapport ”Practical Guide to Cross-border Cooperation” om deras principer för ett framgångsrikt gränsöverskridande samarbete, vilket bland annat är gemensamma strukturer på lokal- och regionalnivå. De regionala och lokala inrättningarna och organen har den flexibilitet som behövs för att balansera skillnader och kompetenser mellan regionerna och koordinera dessa i gränsöverskridande samarbeten samt är regionerna dem som skapar liv och praktiskt innehåll i själva samarbetet.59
I en undersökning gjord av Nordiska ministerrådet framställdes villkor som måste uppfyllas för en framgångsrik utveckling av gränsregionernas samarbete. En av de grundläggande förutsättningarna som identifierades var regionernas delade erkännande av ett gemensamt
behov eller att det finns ett tydligt syfte med samarbetet och gemensamma mål. Detta kan
uppstå till följd av delade utmaningar, utnyttjande av uppenbara fördelar med delade värderingar, gemensam marknadsföring eller liknande. Studien indikerade att samarbetet kan utlösas av externa incitament, exempelvis som ett sätt att finansiera projekt, infrastruktursatsningar eller arbetskraftsresurser eller andra typer av förklaringar. Således
56 Lunden, T (2002). Över gränsen: om människan vid territoriets slut. Studentlitteratur, Lund.
57Skålnes, S & Bjørn, M.(2004). Nordisk grenseregionalt samarbeid. Gamle utfordringer og nye muligheter. Anbefalinger og
dokumentasjon til kontrollkomiteen i Nordisk råd. NIBR Notat 2004:122. 28.
58Östhol, A. Politisk integration och gränsöverskridande regionbildning i Europa. 14–15 59 Association of European Border Regions. Practical Guide to Crossborder Cooperation. 13–16
19
kräver det regionala gränssamarbetet vissa positiva incitament och ett gemensamt erkännande av dem.60
5.2 Institutioner
Enligt studien av Anders Östhol har den Europeiska unionen haft en betydande funktion inom gränsöverskridande samarbeten. EU är en del av att skapa incitament för samarbete mellan regioner genom att frambringa ett resursberoende samtidigt som det upprättar band mellan Europeiska kommissionen och regionala aktörer inom olika partnerskap.61 Interreg som används inom EU:s sammanhållningspolitik för att uppmuntra till gränsregionalt samarbete, projekt och nätverk. Programmet finansieras av den europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF). Interreg-projekten har tillhandahållit många nya finansieringskällor för gränsöverskridande verksamheter och regional utveckling som har varit av stor betydelse för dessa samarbeten.62 Den finansiella faktorn är alltså av betydelse för gränsregionala samarbeten, vilket också uppges vid flera olika tillfällen i den vetenskapliga litteraturen. I Eeva-Kaisa Prokkolas studie ” Resources and barriers in tourism development: cross-border
cooperation, regionalization and destination building at the Finnish-Swedish border”
undersöks faktorer som påverkar möjligheten till ett lyckat gränsöverskridande samarbete där hon konstaterar att samverkan i många fall först och främst är en strategi för att erhålla finansiering från olika finansieringskällor så som olika EU-fonder och program. Detta menar hon även är en viktig faktor för ett lyckat gränsöverskridande samarbete.63 Prokkolas studie är inte ensam om att identifiera finansiering och finansieringskällor som en viktig framgångsfaktor. I “Measuring the Impact of EU Support for Cross-border Regional
Cooperation” av Patricia Garcia-Duran, Toni och Montserrat Millet studeras också om hur
viktigt finansiering är för regionala gränsöverskridande samarbeten. Artikeln bygger på två hypoteser som antas ligga till grund för kapaciteten för gränsöverskridande samarbete: samband mellan graden av uppnått institutionellt samarbete och det ekonomiska stöd EU tillhandahåller samt sambandet mellan graden av uppnått institutionellt samarbete och utvecklingen av funktionella ekonomiska kopplingar. Genom kvantitativ metod ämnar artikeln mäta effekterna av EU:s ekonomiska stöd för gränsöverskridande samarbeten på EU:s territoriella
60 Hvidtfelt, H, Boje Groth, N & Hartolf-Nielsen, P. (2004). Over grænser. Fremme af planlægning i Nordens grænseområder. Nordisk Ministerråd, København. 139–140
61Östhol, A. Politisk integration och gränsöverskridande regionbildning i Europa.
62Prokkola, E-K. (2011). Cross-Border Regionalization, the INTERREG III a Initiative, and Local Cooperation at the Finnish-Swedish Border. Environment and Planning A, 43(5), 1190–1208. 1191
63 Prokkola, E-K. Resources and barriers in tourism development: cross-border cooperation, regionalization and destination building at the Finnish-Swedish border. 43
20
sammanhållning.64 Den genomförda konsekvensanalysen indikerar att EU:s politik och finansiering för gränsöverskridande regionalt samarbete kan vara effektiv. Emellertid visar analysen inga tydliga förhållanden mellan EU:s ekonomiska stödfunktion och uppnådd samarbetsgrad. Analysen kan ändå visa på att det skett ett ökat antal gränsöverskridande samarbeten sedan det ekonomiska stödet från EU tillkom och därför bör det tas i beaktande att intensiteten i samarbeten kan komma att öka framöver.65 Utanför den vetenskapliga litteraturen finns det även andra officiella dokument som tagits fram som också visar på just denna faktor som betydelsefull. Föreningen för europeiska gränsregioner skriver i rapporten ”Practical
Guide to Cross-border Cooperation” att oberoende källor av finansiering är en faktor för
framgångsrika gränsöverskridande samarbeten. I Karin Hartmanns artikel ”Destination
management in cross-border regions” menar hon att vid säkerhetsställande av ett långsiktigt
och varaktigt samarbete är det viktigt att finansieringen kommer från flera olika källor och inte endast utgörs av EU-medel.66 Detta poängterar även Prokkola i hennes artikel.67
En annan institutionell faktor som redan har nämnts ovan och anses vara av väsentlig betydelse för gränsregionala samarbeten är kopplat till EU och EU:s nätverk.68 Ett exempel på sådant nätverk som oftast omnämns inom forskningen på gränsregionala samarbeten är det välkända instrumentet ”European Groupings of Territorial Cooperation (EGTC)”. EGTC ämnar främja och underlätta för aktörer inom bland annat gränsöverskridande samarbeten genom att möjliggöra mer stöd och ramar till lokal och regional nivå. Ett EGTC anses vara en juridisk person och regleras därmed genom ett avtal som ingåtts av samtliga medlemmar.69 Detta instrument omnämns även i litteraturen, bland annat I “The European Grouping of Territorial
Cooperation (EGTC): Towards a Supraregional Scale of Governance in the Greater Region SaarLorLux?” av Estelle Evrard. Evrards artikel undersöker hur EGTC-instrumentet
underlättar för institutionalisering av gränsöverskridande regioner och om dess förmåga att förankra sig och genomföra sin strategi. Den empiriska analysen i artikeln konstaterar att EGTC
64Garcia-Duran,P, M, T, & Millet, M. (2011). Measuring the Impact of EU Support for Cross-border Regional Cooperation. Journal of Contemporary European Research, 7(3), 345–362. 345
65 Ibid. 358
66 Hartmann, K. (2006). Destination management in cross-border regions. I Wachowiak, Helmut (red.) (2006). Tourism and
borders: contemporary issues, policies and international research. Chippenham: Ashgate Publishing Ltd.
67 Prokkola. Resources and barriers in tourism development: cross-border cooperation, regionalization and destination building at the Finnish-Swedish border. 31
68Östhol, A. (1996). Politisk integration och gränsöverskridande regionbildning i Europa. Diss. Umeå Universitet.
69Kołodziejski, M. Europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS). Europaparlamentet; 2020–01.
(https://www.europarl.europa.eu/factsheets/sv/sheet/94/europeiska-grupperingar-for-territoriellt-samarbete-egts-) (Hämtad 2020-05-12)
21
är ett effektivt hjälpmedel för att institutionalisera regioner att agera administrativt och operativt.70
Norval Veggeland har studerat framgångsrika gränsöverskridande samarbeten och funktionell regionalisering utifrån en nordisk och europeisk kontext. Han konstaterar i sin forskning att en viktig faktor för framgångsrika gränsregionala samarbeten är att dem bygger på lokala initiativ och lokal mobilisering. Initiativet kan komma från den nationella nivån som ett så kallas ”Top-down”-initiativ men det är avgörande att dessa är förankrade på den regionala nivån och att initiativet fortsätter hanteras av regionala aktörer. Veggeland hävdar däremot att gränsöverskridande samarbeten är mest framgångsrika när regionala och lokala aktörer tar initiativet och ansvarar för projekt genom ”bottom-up”-initiativ.71Karin Harmann menar också, i likhet med Veggelands “bottom-up”-perspektiv, att om ett samarbete ska bli långsiktigt hållbart och framgångsrikt krävs en ”bottom-up”-strategi så att samarbetet inte på samma sätt är beroende av politiska beslut på den nationella nivån.
5.3 Aktörer
Även aktörernas roll har betydelse i gränsöverskridande samarbeten. Just denna kategori framhävs dock knapphändigt i den rådande vetenskapliga litteraturen om gränsöverskridande samarbeten. Däremot framställs aktörernas roll inom policyprocesser eller samverkan som en viktig faktor. I förklaringen till val av kategoriindelning motiverades aktörers roll i samhällsvetenskaplig analys och att denna aspekt är viktig att ha med för att få en flernivås analys. I Chris Ansell och Alison Gash artikel “Collaborative Governance in Theory and
Practice” beskrivs aktörers roll och hur den även kan komma och påverka olika samarbeten
och samverkan. De påpekar att en av förutsättningarna för att en samverkan ska lyckas bra är att deltagande aktörer har incitament att delta. Eftersom många aktörer inom samverkansprocesser deltar frivilligt är det viktigt att ha förståelse för vilka incitament som engageraraktörerna att delta i samverkansprocessen.72
Trots den knapphändiga forskningen om aktörers roll i gränsöverskridande samarbeten finns det omnämnt i ett fåtal artiklar. Östhol skriver i sin artikel att aktörer har en betydande roll i uppkomsten av såväl regionalisering som gränsöverskridande regionalisering. Det är inte endast statliga aktörer som har en betydande roll utan även företag, privatpersoner och institutionella
70Evrard, E. (2016). The European Grouping of Territorial Cooperation (EGTC): Towards a Supraregional Scale of Governance in the Greater Region SaarLorLux? Geopolitics, 21(3), 513–537. 513
71Veggeland, N. (1997). Regionalpolitikkens to ansikter.107
72Ansell, C., & Gash, A. (2008). Collaborative Governance in Theory and Practice. Journal of Public Administration
22
aktörer på flera olika nivåer som har möjlighet att agera mellan nationsgränserna på eget bevåg utan att agera gentemot europeiska institutioner. Detta kan ske både under informella och formella former.73Aktörer har en central betydelse inom policy-nätverk och knyter samman regionerna över nationsgränserna.74Institutioner byggs av människor och det är inte en enkel process att förena två olika länder vare sig under centraliserade eller decentraliserade former och av den anledningen bör det tas större hänsyn till enskilda aktörer och institutioner och dess roll i institutionsbyggandet.75
I en studie gjord av Sveriges ledande turismforskningscentrum, Etour, från Mittuniversitetet som handlar om samverkan i glesbygd med fokus på turism menar studien att antalet aktörer inom naturturism är många vilket också ställer höga krav på att det finns en god samverkan mellan aktörerna för att skapa ett lyckat samarbete och uppnå resultat.76 I ”Innovation och
Statsutveckling: En forskningsantologi om organiseringsutmaningar för stad och kommun”
skriver Sara Brorström och Heiti Ernits att de lärdomar som dragits från framgångsexempel inom innovationsprojekt handlar delvis om att man ser hur aktörer samspelar med varandra.77 Trots att det finns bristande stöd för aktörer som framgångsfaktor finns det viss forskning som ändå visar på att dem har en central roll inom samverkan och inom gränsöverskridande samarbeten. Aktörers samverkan mellan varandra har också en påverkan inom de områden som man samarbetar inom.78 Därför kommer denna aspekt också anses vara en framgångsfaktor för att sedan appliceras på Kvarkenrådet. Nedan presenteras en sammanställning av framgångsfaktorer för ett framgångsrikt gränsöverskridande samarbete som baseras på de faktorer som identifierats inom den tidigare forskningen. Dessa är uppdelade i kategorierna: kontext, institutioner och aktörer.
Kontext
Institutioner
Aktörer
Identitet och historia Finansiering Aktörers roll
Språk Lokala initiativ
Lokal kontext EU:s nätverk Gemensamma mål/behov
Figur 2: Egenkonstruerad modell. Framgångsfaktorer för regionalt gränsöverskridande samarbete baserat på en sammanställning av den tidigare forskningen
73Östhol, A. Politisk integration och gränsöverskridande regionbildning i Europa. 4 74 Ibid. 14
75 Ibid. 21
76 Wall-Reinius, S. (Red.) 2014. Hållbar turism, lokal delaktighet och samverkan i glesbygd. Fakta Turism ETOUR 2014.1 77Algehed, J., Eneqvist, E., Jensen, C., & Lööf, J. (2019). Innovation och stadsutveckling: en forskningsantologi om organiseringsutmaningar för stad och kommun (Första upplagan). Borås: [Research Institute of Sweden RISE].10
23
6. Kvarkenrådets framgångsfaktorer
I detta avsnitt kommer resultaten från mitt empiriska material att presenteras. Den teoretiska modell för framgångsfaktorer som skapades i avsnittet ovan kommer att appliceras på det empiriska materialet som erhållits från intervjuer och textanalys. Analysen kommer ske i löpande text av det empiriska materialet för att sedan avslutas med en sammanfattning av de resultat som framkommit.
6.1 Presentation av empiriskt material
Det empiriska materialet består av två intervjuer med informanterna Lennart Holmlund och Mathias Lindström. Lennart Holmlund och sitter som ordförande i styrelsen för Kvarkenrådet. Han har varit aktiv inom Kvarkenrådet sedan 1994 och har även suttit som kommunalråd för Socialdemokraterna i Umeå mellan perioden 1994–2014. Mathias Lindström kommer ifrån Finland och är direktör för Kvarkenrådet och tillträdde sin position 2011. Lindström arbetade sedan tidigare som chef inom jägarorganisationen i Finland och var då ansvarig för finska jord- och skogsbruksministeriets del för det nordiska europeiska samarbetet. Utöver det insamlade materialet från intervjuerna består resultatet även av kompletterande dokument och rapporter från Kvarkenrådet samt från olika nätverk som Kvarkenrådet är en del av. På det empiriska materialet kommer den teoretiska modellen för framgångsfaktorerna som arbetats fram appliceras på Kvarkenrådet för att besvara studien syfte och frågeställningar. Syftet med studien är att undersöka om Kvarkenrådet är ett framgångsrikt gränsöverskridande samarbete. Detta genom att identifiera framgångsfaktorer för ett välfungerande gränsöverskridande samarbete i den tidigare forskningen och sedan applicera dessa på Kvarkenrådet.
6.2 Kontext
Inom den tidigare forskningen av gränsöverskridande samarbeten finns det vissa faktorer som dyker upp i flera fall och förklaringsmodeller till ett framgångsrikt samarbete. En av dessa faktorer är den historiska kontexten mellan regioner. Denna faktor är något som båda informanterna i intervjuernaframhäver som en central del i framgångarna för Kvarkenrådets arbete. Regionerna Västerbotten och Österbotten har en långtgående gemensam historia. Sverige och Finland har tidigare varit ett och samma land under 700 år vilket etablerade en tidig samverkan mellan regionerna. Redan under 1500-talet skedde handel mellan regionerna och under vinterhalvåret skedde detta med hjälp av häst och vagn över isen och under sommaren
24
färdades handelsbåtarna över Kvarken.79 Både Mathias Lindström och Lennart Holmlund menar att den långa historian av samverkan har byggt upp en stark tradition mellan regionerna att samarbeta mellan varandra som är svårt att bryta. Denna tradition av samverkan är alltså enligt den tidigare forskningen en väsentlig beståndsdel av etableringen av ett framgångsrikt samarbete som vi även kan se på fallet Kvarkenrådet. I och med ländernas gemensamma historiafinns det även en lång tradition av gemensam kultur och liknande samhällssystem som även lyfts fram i intervjun med Lindström.80Utöver att båda informanterna talar om det historiska perspektivet som en betydelsefull del beskrivs ländernas gemensamma historia och dess betydelse i Kvarkenrådets strategiplan.81Mycket i teorin visar också på just detta, betydelsen av en gemensam historia som en framgångsfaktor för gränsöverskridande samarbete. Detta synliggörs både i den tidigare vetenskapliga forskningen om gränsöverskridande samarbeten samt även inom offentliga policydokument från organisationer som arbetar med gränsöverskridande arbete.82
Språken anses i många fall också vara en nyckelkomponent i många gränsregionala samarbeten och där relationen mellan de nordiska länderna lyfts fram. I Lundens bok ”Över gränsen: om
människan vid territoriets slut” diskuteras problematiken mellan det finska språket och språket
i de skandinaviska länderna som särskiljer sig från varandra. Däremot talas det mindre i den forskningen om det svenska språket i Finland, vilket bör ha stor relevans vid diskussion om problematik vid kommunikation mellan länderna.83Både Holmlund och Lindström anser att det gemensamma språket som regionerna har är en stor fördel i det gränsöverskridande samarbetet. Kvarkenrådet är en officiell tvåspråkig organisation där protokoll, årsmöteshandlingar, styrdokument finns tillgängligt på både finska och svenska. En betydande språkfaktor inom Kvarkenrådet är den stora delen svensktalande på den finska sidan av samarbetet vilket har gjort att det svenska språket används till stor del inom samarbetet. Lindström exemplifierar detta genom att berätta att samtliga styrelsemöten sker enbart på svenska och att vid de flesta möten över lag är svenska det språk som används. Detta styrker även Holmlund i sin intervju och påpekar att det underlättar samarbetet avseendevärt att man kan kommunicera med varandra på samma språk. Följande citat är hämtat från intervjun med Holmlund:
79 Holmlund, Lennart; Ordförande Kvarkenrådets styrelse. Telefonintervju 2020-05-12. 80 Lindström, Mathias; Direktör Kvarkenrådet. Digital intervju 2020-05-12.
81 Kvarkenrådet. (2017). Kvarkenrådets strategiplan 2018–2020-med inriktning på 2025.
(https://www.kvarken.org/assets/Kvarkenradets-strategiplan-2018-2020-med-inriktning-pa-2025.pdf )(Hämtad 2020-05-13).20
82 Association of European Border Regions. Practical Guide to Crossborder Cooperation. 83 Lunden, T. Över gränsen: om människan vid territoriets slut. 20
