Sammanfattning
I Sverige har befolkningens hälsa försämrats och sjukskrivningarna har ökat. Syftet med denna studie var att undersöka samband och
gruppskillnader i upplevelsen av psykisk hälsa,
stresshanteringsmetoder och arbetsfamiljekonflikt. Resultatet baseras på en enkätundersökning med 50 arbetare inom livsmedelsindustrin, varav 23 föräldrar, 24 ickeföräldrar, 36 män samt 13 kvinnor. Resultaten visar att om relationen mellan arbete och familj är god, är även psykisk hälsa det. Föräldrarna upplevde i högre grad än
ickeföräldrar att de inte hade tillräckligt med tid till familjen på grund av arbetet. Det är betydelsefullt att belysa att arbetet och familjelivet påverkar människor både positivt och negativt. Lika viktigt som det är att minska det som påverkar oss negativt, är att lyfta fram det som berikar våra liv.
Nyckelord. Kollektiv coping, individuell coping, arbetsfamiljekonflikt, psykisk hälsa.
Lisa Andersson & Anna Hellström Psykologi C
Handledare: Carl Åborg VT 2007
Work-Family Conflict, Psychological Health and Coping Strategies at Work1 Lisa Andersson & Anna Hellström
Department of Behavioural, Social and Legal Sciences Psychology, Örebro University
Abstract
In Sweden, the people’s health has worsened, and the absence due to sickness has increased. The aim of this study was to investigate correlations and group differences in the experience of psychological health, coping strategies and work-family conflict. The aim was examined with a questionnaire answered by 50 workers in the food industry, of which 23 were parents, 24 non-parents, 36 men, and 13 women. The results reveal that if the relation between work and family is good, the psychic health also improves. The parents experienced to a higher degree than non-parents, that they didn’t have enough time for the family because of work. It is important to enlighten the fact that work and family life affect people both in a positive and negative way. It is just as important to lessen the negative influences, as it is to enhance the things that enrich our lives.
Keywords: Collective coping, individual coping, work-family conflict, psychological health.
Arbetsfamiljekonflikt, psykisk hälsa och copingstrategier på arbetet Sveriges befolknings hälsa har blivit sämre. Ett bevis på detta är den negativa utvecklingen, att sjukskrivningarna de senaste åren har ökat (Arbetsmiljöverket, 2006).
Sjukskrivningarna påverkar inte bara de enskilda individerna utan samhället i stort där ökningen är kostsam för staten (Socialstyrelsen, 2002). Denna utveckling i arbetslivet gäller båda könen, men är särskilt uppenbar då man ser till kvinnor. Besvär som stress och psykiska påfrestningar, relaterade till arbetet, är största orsaken till ökningen av sjukskrivningar och är i alla
yrkeskategorier vanligare bland kvinnor än män (Arbetsmiljöverket, 2006). För andelen sjukskrivningar åren 1997 till 2006, som varade längre än en dag, uppmättes en ökning för kvinnor från 7,3 % till 10,2 % och för män 5,5 % till 7,5 % (Arbetsmiljöverket, 2006). Kvinnor har i snitt 37 % fler sjuklönedagar per anställd än män (Försäkringskassan, 2006). Denna undersökning tar upp potentiella bakomliggande faktorer som kan ha ett samband med sämre psykisk hälsa. Att ta itu med problemet, sjukskrivningar relaterade till stress och psykiska påfrestningar, är en angelägenhet då trenden bör vändas.
Arbetet och familjelivet representerar två centrala delar i vuxna människors liv som kan tillföra lycka och mening i tillvaron. De kan även medföra stress och påfrestningar som när stöd från chefer och arbetskamrater är bristfälligt, eller när individen är utsatt för höga krav från arbetet och familjen (Karasek, & Theorell, 1990). Såväl kvinnor som män är påverkade av detta och forskning som gjorts för att undersöka arbetsrelaterad ohälsa har varit inriktad på
könsspecifika yrken (T.ex. Lindholm, 2006; Wallgren, & Hanse, 2007). Detta kan bero på att Sverige har en könssegregerad arbetsmarknad där män och kvinnor har olika arbeten.
Anledningen till det, är att det finns ett stort antal kvinnor på arbetsmarknaden jämfört med i andra länder och att dessa inte har samma arbeten som männen (Löfström, 2005). Den könsspecifika arbetsmarknaden försvårar för forskarna att utföra undersökningar av psykisk ohälsa där könsskillnader undersöks. Att bortse från könssegregeringen anser vi vara en brist i
tidigare forskning då detta ger en sned bild av hur verkligheten ser ut. Vi menar att kvinnors koppling till psykisk ohälsa, orsakad av stress, kan ha ett samband till könstillhörighet eller någon annan av faktorerna i denna studie, snarare än till typ av yrke. Om det går att kontrollera för vilken typ av yrke deltagarna har, kan denna brist rättas till. Det borde därför göras fler undersökningar på jämställda arbetsplatser för att på ett bättre sätt kunna undersöka varför skillnaden i sjukskrivningar existerar.
Vilken typ av arbete människor har, är i de allra flesta fall bundet till utbildning och är avgörande för den socioekonomiska ställningen. Arbetare har ofta låg utbildning och sämre psykisk hälsa i motsats till tjänstemän som ofta har hög utbildning och bättre psykisk hälsa, det vill säga ju lägre utbildning desto sämre psykisk hälsa (SCB, 2006). Detta gäller för såväl den fysiska som den psykiska hälsan (SCB, 2006). Arbetare inom industrin har högst antal
sjuklönedagar jämfört med övriga branscher (Försäkringskassan, 2006). Då arbetare har sämst psykisk hälsa, och stress kan vara en del av detta, riktas fokus mot denna grupp för att
undersöka påfrestningar mellan arbete och familj samt dess samband med hur stress hanteras. Stress är naturligt närvarande och om människan har resurser att klara av att hantera det kan det bli en utmaning istället för någonting negativt (Lazarus, & Folkman, 1984). Skadlig stress uppstår om individen inte upplever sig kunna påverka situationen, vilket leder till en högre stressnivå. Om stressen håller i sig under en längre period utan återhämtning, blir den skadlig (Karasek, & Theorell, 1990). Det finns olika definitioner av stress och det är ett
omdebatterat begrepp. Stress är en individuell upplevelse och den kan yttra sig både fysiskt och psykiskt. Definitionen av Taylor (2006) speglar detta på ett bra sätt: ”Stress is a negative emotional experience accompanied by predictable biochemical, physiological, cognitive, and behavioral changes that are directed either toward altering the stressful event or accommodating to its effects” (s. 153). Om arbetare kan ges rätt förutsättningar för att klara av den stress som arbetet orsakar skulle det kunna innebära att sjukskrivningarna minskar.
Om individen är utsatt för höga krav från arbetet och familjen kan det resultera i en stresskapande konflikt. Denna typ av konflikt talar vi om som arbetsfamiljekonflikt, vanligen benämns den som work-family conflict (WFC) och har definierats av Ford, Heinen och Langkamer (2007) som ”a form of interrole conflict in which the role pressures from the work and family domains are mutually incompatible in some respect” (s. 58). Konflikten är riktad åt två håll, antingen att arbetet påverkar familjen (work interference with family, WIF) eller att familjen påverkar arbetet (family interference with work, FIW). WIF kan vara att föräldern behöver prioritera arbetet och därför inte kan uppfylla förväntningarna i hemmet, t.ex. att föräldern missar en fotbollsmatch som barnen spelar. FIW kan vara att familjen behöver prioriteras framför arbetet, om t.ex. barnen behöver gå till tandläkaren och föräldern blir tvungen att vara ledig från jobbet för att följa med (Somech, & Drach-Zahavy, 2007). Om arbetet och familjelivet är krävande borde det skapa mycket stress, men att lära sig att bättre kombinera dessa delar och hantera dem rätt kan göra det till något positivt.
Arbetet och familjelivet kan påverka varandra på ett negativt sätt, men det är även viktigt att belysa de positiva effekter som kan förmedlas från den ena domänen till den andra. Denna överföring av positiva effekter mellan domänerna benämns som work-family enrichment (WFE) och uppstår när upplevelser i den ena domänen förbättrar livskvaliteten för individen i den andra domänen (Greenhaus, & Powell, 2006). WFE kan uppstå på två olika sätt. Den ena är när färdigheter, som förvärvats i den ena domänen, på ett direkt sätt förbättrar prestationen i den andra domänen. Den andra är när en resurs i den ena domänen producerar en glad och positiv känslostämning, som i sin tur förbättrar kvalitén i den andra domänen (Wayne, Randel, & Stevens, 2005). För att förstå hur domänerna fungerar och påverkar varandra är det viktigt att undersöka eventuella positiva utkomster.
Arbetsfamiljekonflikt är relativt väl utforskat vad gäller könsskillnader. Resultat från studier som talar för en skillnad mellan män och kvinnor vid arbetsfamiljekonflikt är dock
tvetydiga (Eby, Casper, Lockwood, Bordeaux, & Brinley, 2005). I en studie genomförd i Israel upptäcktes att män rapporterade en högre grad av arbetsfamiljekonflikt än kvinnor (Somech & Drach-Zahavy, 2007), medan en annan studie inte funnit några könsskillnader (Eagle, Miles & Icenogle, 1997). Ytterligare en studie har visat resultat där kvinnor rapporterat en högre nivå av arbetsfamiljekonflikt än män (Frone, Russel, & Cooper, 1992). Att resultaten är olika kan bero på kulturella skillnader eller skillnader i mätinstrumenten. Det kan även bero på att män och kvinnor hanterar sina problem på olika sätt och det i sin tur ger olika resultat. Kunskapen är begränsad om vilka stresshanteringsmetoder människor använder på arbetet då en konflikt mellan arbete och familj råder (T.ex. González-Morales, Peiró, Rodríguez & Greenglass, 2006; Somech & Drach-Zahavy, 2007). Vi har inte funnit någon studie som undersöker könsskillnader i relationen mellan arbetsfamiljekonflikt och copingstrategier på arbetsplatsen.
Det finns en begränsad kunskap om kulturella skillnader av arbetsfamiljekonflikt. I en studie jämfördes Sverige, Nederländerna och Storbritannien och resultatet visade att i Sverige upplever föräldrar arbetsfamiljekonflikt och detta i högre grad jämfört med de andra länderna. Denna studie visar även att arbetet stör familjelivet mer för föräldrar än individer utan barn (Cousins, & Tang, 2004). Många föräldrar som skulle föredra färre arbetstimmar, gör det för att de vill spendera mer tid med familjen. Även om män och kvinnor i Sverige är mer jämställda på arbetsmarknaden än i andra länder har det argumenterats att jämställdheten inte finns i hemmen, där kvinnor fortfarande har det största ansvaret (ibid.). Eftersom vi inte funnit några andra studier som undersöker arbetsfamiljekonflikt hos kvinnor och män i Sverige är det tydligt att mer forskning måste genomföras för att få kunskap om detta. Mer forskning bör även
genomföras för att få kunskap om eventuella kulturella skillnader och denna undersökning bidrar till det genom medverkan i en interkulturell studie.
Alla människor har olika sätt att hantera stress på och det benämns inom forskningen som coping. Coping har definerats av Lazarus och Folkman som ”constantly changing cognitive
and behavioral efforts to manage specific external and/or internal demands that are appraised as taxing or exceeding the resources of the person” (s. 141). Coping kan ses som en process i tre delar, där individen först gör en bedömning av situationen. Om situationen uppfattas som hotande bedömer sedan individen sina möjliga resurser för att klara av situationen. Processens slutfas innebär att individen reagerar på den stressfulla situationen. De tre stegen följer inte nödvändigtvis varandra i en obruten följd. Till exempel kan insikten om att en copingstrategi är möjlig, göra att individen omvärderar situationen och uppfattar den som mindre allvarlig. Ett annat exempel är om en copingstrategi inte är lika effektiv som väntat, kan individen omvärdera problemet och avgöra vilken copingstrategi som bäst passar in. Hela processen kan upprepas flera gånger vid stressfulla situationer (Lazarus, & Folkman, 1984). Coping och stress har ett nära samband eftersom individen i vardagliga sammanhang hanterar stress med hjälp av olika copingstrategier.
Coping ska inte ses som rätt eller fel, men en bra copingstrategi ska minska den stress problemet för med sig. De copingstrategier individer väljer tenderar ofta att likna varandra, det kan därför sägas att individer använder sig av en sorts ”stil” (Somech, & Drach-Zahavy, 2007). Ofta görs en kategorisk åtskillnad av copingstrategier mellan problemfokuserad coping och emotionellt fokuserad coping. Problemfokuserad coping innebär att individen försöker lösa problemet på ett aktivt sätt genom att först identifiera problemet. Individen överväger sedan vilka alternativa lösningar som finns att tillgå samt väger alternativen mot varandra och till sist agerar. Problemlösningen kan vara riktad mot omgivningen såväl som mot problem inom individen. Emotionellt fokuserad coping innebär att ändra sin attityd till problemet för att minska stress, t.ex. att skämta, tänka positivt eller förneka att ett problem finns. Det kan innebära att det enda som förändras är individen själv och inte situationen i sig (Lazarus, & Folkman, 1984). Individer använder sig av olika kategorier av coping, antingen emotionellt fokuserad eller problemfokuserad coping, eller både och, beroende på situationens natur. Det är
mer sannolikt att välja problemfokuserad coping när problem uppfattas som påverkbara. Emotionellt fokuserad coping används ofta när en individ upplever att problemet inte är mottagligt för förändring. Emotionell och problemfokuserad coping kan tillämpas tillsammans (Lazarus, & Folkman, 1984; Somech, & Drach-Zahavy, 2007). För att en copingstrategi ska vara bra måste den lösa problemet och underlätta för individen.
För att hantera stress krävs olika specifika strategier. En betydelsefull copingstrategi inkluderad i denna studie är socialt stöd (Carver, 1997). Det är känt att socialt stöd har flera viktiga funktioner för människans psykiska och fysiska hälsa i alla delar av livet (Pierce, Sarason, & Sarason, 1996). Socialt stöd är särskilt betydelsefullt på arbetsplatser där stöd från medarbetare och chefer har stor betydelse för tillfredsställelsen genom att minska stressfulla påfrestningar för de anställda (Karasek, & Theorell, 1990). Socialt stöd har även visats ha en minskande effekt på vissa typer av utbrändhet (Carlson, & Perrewé, 1999). Sociala resurser och stöd från andra kan motverka stress som har en skadlig inverkan på människors psykiska hälsa (Lazarus, & Folkman, 1984; Rietschlin, 1998). Socialt stöd är en central del av stresshantering då det kan ses både som en strategi och en utomstående resurs.
Kvinnor och män använder socialt stöd på olika sätt. Viss forskning har visat att kvinnor använder sig av socialt stöd för att hantera stress mer frekvent än vad män gör (González-Morales, Peiró, Rodríguez, & Greenglass, 2006). Kvinnor och män värdesätter socialt stöd olika, män uppskattar medarbetarstöd mer än partnerstöd och kvinnor får enbart ut något av medarbetarstödet om de har ett bra partnerstöd (Roxburgh, 1999). Då tidigare forskning visat det sociala stödets betydelse för män och kvinnor, är det viktigt att inkludera socialt stöd som en copingstrategi.
Det sociala stödet har olika funktioner. Det delas därför in i instrumentellt och emotionellt stöd. Instrumentellt stöd är att söka råd, hjälp eller information och är problemfokuserad coping. Emotionellt stöd är att söka socialt stöd av känslomässiga
anledningar vilket innebär att få moraliskt stöd, sympati eller förståelse och är en aspekt av emotionellt fokuserad coping (Carver, Scheier, & Weintraub, 1989; Papadaki, 2005). Även om dessa är två skilda delar av socialt stöd kan de förekomma tillsammans. Att söka emotionellt stöd har både för- och nackdelar. Genom att få förståelse från sina medarbetare och chefer kan det bli lättare för en person som är osäker och stressad, att börja använda problemfokuserad coping. Men å andra sidan kan det även handla om att bara ventilera sina problem, vilket inte löser problemen (Carver, et al., 1989). Vi tror att både instrumentellt och emotionellt stöd behövs för att arbetare ska må bra på arbetet och kunna göra sitt arbete på ett bra sätt.
Det finns ett antal andra problemfokuserade copingstrategier. De övriga, inkluderade i den här studien är aktiv coping och planerande coping. Aktiv coping innebär att en individ på ett aktivt och medvetet sätt tar initiativ genom handling för att försöka minska eller avlägsna källan till problemet som medför stress (ibid.). Planerande coping är att tänka ut hur stress ska hanteras. Denna copingstrategi innebär ett planerande för aktiv handling och går att kombinera med andra strategier då den enbart är på det planerande stadiet. Dessa två copingstrategier, tillsammans med de övriga i studien, är väl använda i vardagliga situationer (ibid.) och de är därför inkluderade i denna studie.
Det finns även fler emotionellt fokuserade copingstrategier. Förutom emotionellt stöd undersöks förnekande coping, accepterande coping, positivt omvärderande coping och humor coping. Förnekande coping är att vägra inse att ett stressfullt problem existerar eller att agera som om de inte finns (ibid.). Accepterande coping är motsatsen till förnekande coping. Den kan ses som en funktionell reaktion, på så sätt att en individ som accepterar verkligheten i en stressfull situation, senare kan engagera sig för att försöka ta itu med situationen. Accepterande coping kan även vara ett alternativ då det är problematiskt eller omöjligt att förändra en
situation (Carver, et al., 1989). Positivt omvärderande coping är inriktad på att hantera problematiska känslor, inte problemet i sig. Genom att omvärdera situationen, för att tänka
positivt, hanterar individen sina känslor och reducerar sina bekymmer. Det blir då lättare för individen att ta sig an problem genom problemfokuserad coping (ibid.). Humor coping innebär att skämta om situationen och försöka hålla humöret uppe (Carver, 1997). Alla dessa strategier är lika viktiga som problemfokuserade strategier då de kompletterar varandra och bör därför undersökas i ett sammanhang.
Trots att coping är relativt väl granskat, har relationen mellan människor och hur de tillsammans hanterar problem på arbetet, förblivit ett outforskat område. Den enda teori vi funnit om kollektiv coping1 har presenterats av Mickelson, Lyons, Sullivan, och Coyne, (1998). Vidare har den forskning som påträffats endast koncentrerat sig på hur par i kärleksförhållanden tillsammans hanterar stressfulla situationer (T.ex. Lewis, McBride, Pollak, Puleo, Butterfield, & Emmons, 2006). Oss veterligen är kollektiv coping på arbetsplatser ett outforskat område.
Kollektiv coping är liksom individuell coping, en utveckling som sker i olika steg. Kollektiv coping uppstår när individer i en grupp delar upplevelser av stressfulla förhållanden och gemensamt agerar för att hantera det. Kollektiv coping är en process som först och främst involverar att en eller flera i gruppen anser det vara fördelaktigt att agera gemensamt.
Medlemmarna i gruppen diskuterar sedan situationen och engagerar sig i att gemensamt lösa problemet. Det blir på så sätt ett fördelaktigt ”vi”-tänkande (Mickelson, et al., 1998). För att förstå coping som helhet behöver även kollektiv coping undersökas.
Vid kollektiv coping använder ett flertal individer tillsammans sina resurser och ansträngningar. Det är således en social process. En gemenskap i en grupp uppstår genom att två eller flera individer sätter gemensamma mål, (Mickelson, et al., 1998) som t.ex. på en arbetsplats. Eftersom en grupp är en dynamisk helhet, innebär en förändring hos någon individ en förändring hos de andra medlemmarna och gruppen som helhet. En grupp kan bestå av par,
1 Vi använder begreppet kollektiv coping, men i teorin benämns samma koncept communal coping (Mickelson, Lyons, Sullivan, & Coyne, 1998)
familjer eller till och med ett samhälle (ibid.). På en arbetsplats kan därför kollektiv coping vara en naturlig och betydelsefull del för arbetsgruppens funktion.
Det finns olika faktorer som påverkar på vilket sätt och hur väl en grupp hanterar stress tillsammans. För att kollektiv coping ska vara möjlig måste gruppen kunna kommunicera på ett önskvärt sätt. Hur väl en individ i gruppen hanterar stress kan även vara en avgörande faktor för om den blir inkluderad i copingprocessen. Även erfarenheter av ett problem kan vara en
avgörande faktor. Om en individ har ett problem av en speciell natur, är det mer troligt att den vänder sig till en person med erfarenhet från just detta, (ibid.) t.ex. en arbetskamrat eller chef. Oavsett vilka problemen är, blir förutsättningarna bättre för en grupp att hantera stress
tillsammans, om kommunikationen är bra.
Det som avgör om en stressfull situation anses som gemensam, beror på gruppen. Skillnaden mellan individuell och kollektiv coping beror på om problemet anses som ”vårt” istället för ”mitt” eller ”ditt”. Ansvaret för att lösa problemet ligger då på gruppen istället för på enskilda individer. Oavsett om konsekvenserna av ett problem är lika för alla medlemmar i gruppen, involverar kollektiv coping ett tänkande och agerande som om problemet är gemensamt (ibid.). Hur individerna i gruppen ser på gemenskapen påverkar hur de ser på situationen. Om problemet anses som gemensamt är även ansvaret att lösa det gemensamt.
Olika faktorer motiverar användningen av kollektiv coping. Det kan uppfattas som en långtidsinvestering, där en gemensam handling kan vara av betydelse inte bara i nuet, utan även i framtiden. Det kan även ha en relationsbevarande och utvecklande funktion, genom att hjälpa varandra kommer individerna varandra närmre. Vissa i gruppen kan även vara speciellt
betydelsefulla för att gruppen ska fungera, att hjälpa sådana personer kan därför ligga i gruppens intresse. Motiven kan även vara att tänka på gruppens bästa, det vill säga ett
kollektivistiskt tänkande. Att bli uppsökt av andra i gruppen, för att hantera problem, kan även signalera att personen är betydelsefull och omtyckt av gruppen. Att ingå i en grupp som
gemensamt tar itu med problem kan ge en känsla av att ingå i någonting viktigt (Mickelson, et al., 1998). Socialt stöd är således en stor del i kollektiv coping och motiven för att engagera sig i att gemensamt hantera stress, kan således vara emotionella, praktiska, individuella och
kollektiva.
För att undersöka syftet som beskrivs nedan, görs en kvantitativ tvärsnittsundersökning eftersom den metoden medger att nå ut till ett stort antal människor under en begränsad tid (Christensen, 2004). Insamlandet av data kommer att ske genom administration av enkäter till anställda på ett företag.
Syftet med vår studie är att undersöka upplevelsen av arbetsfamiljekonflikt, individuell coping, kollektiv coping och generell psykisk hälsa hos ett antal anställda på ett
produktionsföretag i Sverige. Vi är intresserade av att se om det föreligger några samband mellan dessa variabler och om det finns gruppskillnader mellan föräldrar och ickeföräldrar2, samt mellan män och kvinnor. Frågeställningarna lyder som följande; Finns det samband mellan upplevelsen av arbetsfamiljekonflikt, individuell coping, kollektiv coping och den generella psykiska hälsan? Finns det könsskillnader eller skillnader mellan föräldrar och ickeföräldrar i upplevelsen av den generella psykiska hälsan, arbetsfamiljekonflikt, individuell coping och kollektiv coping?
Metod
Deltagare
Sex produktionsföretag i mellersta Sverige kontaktades via telefon, med en förfrågan om de var intresserade av att ingå i vår undersökning. En arbetsplats eftersöktes med anställda som alla hade liknande arbetsuppgifter, eftersom en eventuell skillnad mellan grupper inte skulle kunna förklaras av att de anställda hade olika yrken. De anställda skulle vara arbetare på
ett industriföretag, med låg utbildning, dels för att materialet skulle kunna jämföras med en interkulturell studie gjord i Tyskland och dels för att den gruppen tenderar att ha den typ av arbete som är kopplat till sämre psykisk hälsa. Det var betydelsefullt att de anställda ingick i en arbetsgrupp då det var viktigt att de anställda hade en interaktion mellan varandra för att möjliggöra en undersökning av kollektiv coping. Vi ville få ett tillräckligt stort urval på ett och samma företag för att kontrollera att de anställda hade samma arbetsförhållanden. En jämn fördelning önskades även mellan föräldrar och ickeföräldrar, samt mellan män och kvinnor för att se om de skilde sig åt vad gällde upplevelsen av arbetsfamiljekonflikt, individuell coping, kollektiv coping och psykisk hälsa.
Ett av företagen som kontaktades visade intresse och passade in på våra krav. Företaget var ett produktionsföretag inom livsmedelsindustrin. De anställda roterar från maskin till maskin för att få ett så varierat ergonomiskt arbete som möjligt. Efter ett besök på företaget konstaterades att majoriteten av de anställda befann sig i arbetsgrupper om ca 4 till 15 personer. Arbetsmiljön uppfattade vi som bullrig och på vissa avdelningar dammig. Stämningen på företaget tycktes vara god, både bland chefer och bland arbetare.
Antalet anställda på företaget uppgick till totalt 92 personer. Av dessa bestod vår
målgrupp av 83 arbetare i produktionen, 27 var kvinnor och 56 var män. Av de 83 personer som ingick i vår målgrupp deltog 50, varav 36 var män och 13 var kvinnor. En person besvarade inte frågan om kön. Tjugotre personer hade barn under 18 år (48,9 %) och 24 personer hade inte barn under 18 år (51,1 %), det var tre personer som inte besvarat frågan. Föräldrar hade ett till fyra barn och vanligast var att ha två, 56,5 %. Den totala bortfallsfrekvensen för deltagandet var 39,76 %. Bortfallet i kvinnogruppen var 51,85 % och bortfallet i mansgruppen var 35,71 %. På grund av felaktiga uppgifter uppmärksammades inte den sneda könsfördelningen på företaget förrän senare (se diskussionen s. 27). Den mest förekommande ålderskategorin för
avslutat gymnasium som högsta utbildning. Det var 6,1 % som svarade att de hade avslutat högskola/universitet som högsta utbildning och 14,3 % svarade ”annat”. Alla har liknande arbetsuppgifter och samma arbetstider, ca 38 timmar/vecka. Av de anställda som deltog i undersökningen var det 90 % som hade arbetat 11 år på företaget eller längre och 10 % svarade 10 år eller mindre. Den rapporterade sjukfrånvaron var låg, 58 % sa sig inte ha varit sjukskrivna alls de senaste tre månaderna. Av de anställda var det 34 % som sade sig varit sjukskrivna 1-7 dagar och 8 % hade varit sjukskrivna mer än 7 dagar.
Tabell 1 Åldersfördelning Ålder Antal < 21 år 0 21-30 år 2 31-40 år 13 41-50 år 18 51-60 år 12 >60 år 4 Totalt 49
Not. I undersökningen ingick 50 personer varav en person inte angav ålder. Material
Enkäten presenterades med hjälp av ett försättsblad bestående av författarnas namn, studiens syfte och instruktioner (se bilaga A). Själva enkäten innehöll sex delar med
sammanlagt 75 frågor och svarsalternativen bestod av en likertskala med fem respektive fyra svarsalternativ (se bilaga B). Vår studie är en del av en interkulturell studie som genomförs av en student vid Hamburg Universitet. På grund av detta tas vissa frågor upp i enkäten som inte är relevanta för vår studie. För att den kulturella jämförelsen ska vara möjlig krävs det att samma mätinstrument används i den tyska såväl som i den här studien. Tre delar av enkäten är översatt från tyska till svenska i Tyskland, dessa var del två, del tre och del fyra. Vi har kontrollerat översättningen och gjort smärre justeringar som har testats genom en pilotstudie med två frivilliga personer i vår närhet. Det gjordes för att undersöka om respondenterna skulle förstå frågorna och kunna besvara dem, vilket sedan bekräftades.
Del ett i enkäten. Den första delen bestod av sex frågor som behandlade
svarspersonernas arbetssituation och utbildningsbakgrund (se del ett i bilaga B).
Del två i enkäten. Denna del behandlade personliga värderingar med fyra frågor om
arbetsplatsen (se del två i bilaga B), och tillhandahölls från den tyska studien i Hamburg men är ursprungligen tagen från Hofstede (1994). Denna del inkluderades endast för den tyska studiens räkning då den skulle undersöka kulturella värderingsskillnader i femininitet och maskulinitet.
Del tre i enkäten. Även den här delen av enkäten är hämtad från den tyska studien. Den
undersökte kollektiva copingstrategier under de senaste två veckorna med hjälp av Brief-Cope, ett standardiserat frågeformulär där sex av de 14 delskalorna valdes ut. I varje delskala ingick två frågor som mätte varje copingstrategi (Carver, 1997). De sex delskalorna valdes utifrån relevans för studiens syfte. Till exempel uteslöts delskalorna för religion coping och substance
use coping. Det motiveras dels med att dessa copingstrategier inte går samman med svensk
kultur och dels på grund av den etiska aspekten. Dessa copingstrategier är känsliga bitar av individers liv och kunde ha bidragit till ett stort internt bortfall vilket inte gynnat studien. Reliabiliteten på den kompletta skalan i Brief-Cope, såväl som för skalorna individuell coping samt kollektiv coping, inkluderade i denna studie, var god (Carver, 1997). Skalan mäter i sitt ursprung individuell coping men har anpassats, vid universitetet i Hamburg, för att mäta
kollektiv coping (se del tre i bilaga B). Brief-Cope innehåller relevanta mått för att mäta viktiga delar av coping (Carver, 1997). Den används för att minska svarsbördan för deltagarna, då det kan tänkas att en längre enkät tar tid och ork från deltagarna. Skaparen av skalan har uttryckt möjligheten för andra forskare att välja ut de delskalor som är av intresse då varje delskalas reliabilitet är hög (Carver, 1997). Vi har testat reliabiliteten hos de sex delskalorna för kollektiv coping: Aktiv coping 0,91 α, accepterande coping 0,64 α, positivt omvärderande coping 0,87 α, förnekande coping 0,79 α, humor coping 0,57 α, planerande coping 0,89 α. Den sammanlagda reliabiliteten för all kollektiv coping är 0,84 α. Utifrån teorin om kollektiv coping, där det
sociala stödet är en del av copingen, inkluderades inte några enskilda frågor för socialt stöd i skalan om kollektiv coping. De individuella copingstrategierna, som använts de senaste två veckorna, mättes med hjälp av Carver’s (1997) skala för individuell coping (se del tre i bilaga B). Här användes även skalorna för instrumentellt och emotionellt stöd. Reliabiliteten hos de åtta delskalorna för individuell coping har här testats: Aktiv coping 0,88 α, accepterande coping 0,64 α, positivt omvärderande coping 0,68 α, förnekande coping 0,86 α, humor coping 0,60 α, planerande coping 0,65 α, instrumentellt stöd 0,82 α, emotionellt stöd 0,83 α. Den sammanlagda reliabiliteten för all individuell coping är 0,87 α.
Del fyra i enkäten. Del fyra innehöll frågor om svarspersonernas arbete, familj och fritid
under de senaste tre månaderna. Skalan behandlade arbetsfamiljekonflikt och bestod av 14 frågor som utifrån sitt innehåll delades upp i fem delskalor; WFE, FIW, WFC-Beteende, WIF och WFC-Tid (se del fyra i bilaga B). Den här delen av enkäten har inhämtats från universitetet i Hamburg där den tyska studenten anpassat skalan efter Gutek, Searle och Klepa (1991). Ingen bakgrundsinformation medföljde skalan och därför utfördes en faktoranalys
(principalkomponentanalys) med varimax rotationsmetod, för att konstruera delskalor (se tabell 2 på sidan 18). Principalkomponentanalys valdes för att få så få faktorer som möjligt. De fem faktorer som föreslogs i analysen hade Eigenvalue över 1. Sedan studerades de föreslagna faktorerna och dess frågor i enkäten. De tycktes stämma väl överens. Resultatet från analysen blev de fem delskalorna med sina kodade frågor. (1) WFE: WFEB1, WFEB2, WFEV1 och WFEV2. (2) FIW: WFCB2, WFCG2 och WFCZ2. (3) WFC-Beteende: WFCV1 och WFCV2. (4) WIF: WFCB1, WFCG1 och WFB1. (5) WFC-Tid: WFCZ1 och WFB4. Den interna
konsistensen testades genom Cronbach’s Alpha: WFE 0,77 α, FIW 0,72 α, WFC-Beteende 0,87 α, WIF 0,45 α och WFC-Tid 0,51 α. WFE betyder ”work-family enrichment” och består av fyra frågor som handlar om att kunskaper och positiva känslor i den ena domänen kan överföras till den andra. FIW betyder ”family interference with work” och består av tre frågor som handlar
om att familjen stör arbetet. WFC-Beteende innehåller två frågor som handlar om att färdigheter som individen lärt sig i den ena domänen inte kan appliceras på den andra. WIF betyder ”work interference with family” och innehåller tre frågor som handlar om att arbetet stör familjen. WFC-Tid innehåller två frågor som handlar om att inte vara nöjd med en situation där arbetet tar för mycket plats och att önska mer tid med familjen.
Del fem i enkäten. Del fem bestod av 12 påståenden som behandlade svarspersonernas
generella psykiska hälsa under de senaste fyra veckorna (se del fem i bilaga B). Denna skala är ursprungligen från General Health Questionnaire, men hämtades från QPSNordic som är ett väl använt och testat frågeformulär i Sverige och mäter generell psykisk hälsa (Dallner, Gamberale, Olsson, & Örelius, 1999). Även denna skalas reliabilitet testades; 0,81 α.
Del sex i enkäten. Del sex innehöll 10 frågor om personuppgifter t.ex. ålder, kön och
föräldraskap. I slutet av enkäten gavs möjlighet att fritt kommentera (se del sex i bilaga B).
Tabell 2
Faktoranalys med Rotated Component Matrix
Kod Fråga Faktor
WFE FIW WFCB WIF WFCT
W FC-B1
När jag kommer hem från jobbet är jag för trött för att ta tag i de saker som jag
egentligen gärna skulle vilja göra. -,412 -,097 -,138 ,648 ,226 W
FC-G1
Jag tänker på jobbet även när jag är
hemma. ,120 ,341 ,112 ,755 ,087
W FC-Z1
Mitt jobb tar tid ifrån mig som jag hellre tillbringat med min familj och
mina vänner. ,042 ,607 ,042 ,071 ,610
W FC-V1
Ett beteende som fungerar på jobbet
fungerar inte hemma. ,082 -,026 ,935 ,065 -,006
W FC-B2
Jag är ofta trött på jobbet på grund av
allt som jag måste få gjort hemma. -,264 ,840 ,125 ,047 -,196
FC-G2 är på jobbet. W
FC-Z2
Mitt privatliv tar tid ifrån mig som jag
hellre tillbringat på jobbet. -,520 ,639 -,163 ,200 -,225
W FC-V2
Ett beteende som fungerar hemma
fungerar inte på jobbet. ,120 ,047 ,903 -,047 ,170
W FE-B1
Mitt jobb får mig på gott humör, vilket
har en positiv inverkan på mitt privatliv. ,546 -,301 -,063 ,419 -,335
W FE-V1
Färdigheter som jag lärt mig på jobbet
är till nytta i mitt privatliv. ,765 -,105 ,080 ,003 -,165
W FE-B2
Mitt privatliv får mig på gott humör, vilket har en positiv inverkan på mitt
jobb. ,819 -,115 ,033 -,137 ,183
W FE-V2
Färdigheter som jag har lärt mig privat
är till nytta på jobbet. ,830 ,014 ,126 ,148 ,034
W
FB1 Mitt jobb kommer för tillfället före mitt privatliv. ,115 -,348 ,021 ,601 -,043
W
FB4 I framtiden önskar jag att mitt privatliv spelar en större roll i mitt liv. -,022 -,106 ,130 ,096 ,852
Not. Principalkomponentanalys med ortogonal; varimax rotation. De högsta laddningarna är i
Procedur
Studien påbörjades genom att enkäter lämnades ut till chefen på företaget som fick dela ut dem till sina anställda, på de möten som utfördes på arbetstid under två veckor. Det gjordes för att så många som möjligt på företaget skulle få möjlighet att svara. Vi deltog inte när enkäten delades ut eftersom det inte fanns möjlighet att samla alla anställda vid ett och samma tillfälle. Av den anledningen skrevs en särskild anvisning till de avdelningschefer som skulle distribuera enkäten (se bilaga C). En del i anvisningen var att anteckna hur lång tid det tog för deltagarna att fylla i enkäterna, vilket blev 10-20 minuter. Förslutna lådor lämnades ut, för att svarspersonerna anonymt skulle kunna lämna tillbaka enkäterna. När de två veckorna hade gått, hämtades enkäterna från företaget. Det kunde då konstateras att den mängd svar som förväntats inte inkommit. Därför kontaktades alla avdelningschefer för att få in fler svar. Efter ett par dagar hade endast tre enkäter samlats in, utöver de tidigare. Då kontaktades en annan fabrik, tillhörande samma företag, för att få ett större underlag för studien. Svaret där blev dock negativt, de hade inte tid att delta. Vi insåg då att det skulle bli det ursprungliga urvalet som studien skulle baseras på.
Analyser
Materialet bearbetades i statistikprogrammet SPSS. Faktoranalys,
principalkomponentanalys, med varimax rotationsmetod utfördes för att konstruera delskalor av WFC-skalan. En analys med Pearsonkorrelation utfördes för att se om det fanns några samband mellan upplevelsen av arbetsfamiljekonflikt, individuell coping, kollektiv coping och generell psykisk hälsa. Även analyser med oberoende t-test utfördes, för att få fram eventuella
könsskillnader eller skillnader mellan föräldrar och de som inte har barn, i upplevelsen av psykisk hälsa, arbetsfamiljekonflikt, individuell coping och kollektiv coping, samt
sjukskrivningar. Den interna konsistensen, för alla skalor, testades genom Cronbach’s Alpha. Resultat
Finns det samband mellan arbetsfamiljekonflikt, individuell coping, kollektiv coping och den generella psykiska hälsan? För att undersöka eventuella samband, utfördes en
korrelationsanalys mellan upplevelse av arbetsfamiljekonflikt, copingstrategier samt psykisk hälsa (se Tabell 3 på sidan 21). De anställda som uppgav att de använde mycket kollektiv coping, skattade även högt på individuell coping. Resultatet visade ett positivt samband. De som i stor utsträckning upplevde att arbetet och familjen (WFE) påverkade varandra positivt rapporterade lägre FIW, det vill säga att familjen stör arbetet. Korrelationen visade att sambandet var negativt. De anställda som upplevde sig ha en bättre psykisk hälsa upplevde likaså att arbetet och familjen (WFE) påverkade varandra positivt. Individuell coping användes mer av dem som upplevde att deras familjeliv och arbetsliv (WFE) påverkade varandra på ett positivt sätt. Att uppleva konflikt mellan arbete och familjeliv, där tiden för familjen anses för knapp, har ett samband med att i större utsträckning hantera stressfulla situationer i
arbetsgruppen. Därav visade korrelationen mellan kollektiv coping och WFC-Tid ett positivt samband. Övriga korrelationer var svaga eller obefintliga, inga fler signifikanta resultat uppmättes (se tabell 3). Sammanfattningsvis visade korrelationsanalysen att det finns vissa samband. Individuell och kollektiv coping har ett samband, vilket föreslår att de som använder individuell coping i hög grad även använder kollektiv coping i hög grad. Den positiva
överföringen mellan familjen och arbetet hade flest samband i undersökningen, vilket säger oss att arbetsfamiljekonflikten även har positiva delar som är av vikt för undersökningen av stress och sjukskrivningar.
Pearsonkorrelationer mellan arbetsfamiljekonflikt, individuell coping, kollektiv coping och psykisk hälsa. WFE FIW WFC Beteende WIF WFC Tid Hälsa Kollektiv Coping Individuell Coping WFE _____ -,34* (48) ,20 (49) ,05 (49) -,03 (47) ,43** (47) ,24 (48) ,43** (45) FIW -,34* (48) _____ -,03 (48) -,05 (48) ,20 (46) -,24 (46) -,05 (47) -,09 (44) WFC -Beteende ,20 (49) -,03 (48) ______ ,03 (49) ,21 (47) ,21 (47) ,28 (48) ,29 (45) WIF ,05 (49) -,05(48) (49),03 _____ (47),17 -,12(47) (48),26 (45),14 WFC -Tid -,03 (47) ,20 (46) ,21 (47) ,17 (47) _____ -,18 (45) ,31* (46) ,16 (43) Hälsa ,43** (47) -,21 (46) ,21 (47) -,12 (47) -,18 (45) _____ ,24 (46) ,28 (43) Kollektiv Coping ,24 (48) -,05 (47) ,28 (48) ,26 (48) ,31* (46) ,24 (46) _____ ,67** (45) Individuell Coping ,43** (45) -,09 (44) ,29 (45) ,14 (45) ,16 (43) ,28 (43) ,67** (45) _____
Not. Värden inom parentes representerar antal personer inkluderade i respektive korrelation.
* p < ,05; ** p < ,01; *** p < ,001
Finns det skillnader mellan föräldrar och ickeföräldrar, i arbetsfamiljekonflikt, individuell coping, kollektiv coping och den generella psykiska hälsan? För att undersöka om
det finns skillnader mellan föräldrar och ickeföräldrar, utfördes oberoende t-test som visas i tabell 4 på sidan 22. Endast ett av resultaten visade en signifikant skillnad, vilket visade att föräldrar upplever att arbetet tar för mycket tid ifrån familjen jämfört med ickeföräldrar. Ett oberoende t-test utfördes, utöver de andra, för att kontrollera om det fanns skillnader i antal frånvarodagar för föräldrar och ickeföräldrar. Inga signifikanta skillnader uppmättes (t (45) = 1,35, p > ,05). Svaret på frågeställningen blir sammanfattningsvis att, föräldrar jämfört med ickeföräldrar, upplever en större konflikt mellan sitt arbete och familjeliv, på så sätt att de anser att arbetet upptar tid som de hellre spenderar med familjen. Detta är den enda skillnaden då inga andra skillnader uppmättes, och det föreslår att de anställda föräldrarna och ickeföräldrarna är ganska lika i upplevelsen av psykisk hälsa, individuell och kollektiv coping, samt
Tabell 4
Medelvärdesjämförelse mellan grupperna föräldrar och ickeföräldrar i arbetsfamiljekonflikt, psykisk hälsa, individuell coping och kollektiv coping.
Barn Inga barn
n M s n M s Fg t Hälsa 22 38,10 4,32 22 39,41 4,44 42 -1,00 Individuell Coping 20 40,15 8,63 23 38,74 12,13 41 ,43 Kollektiv Coping 22 32,05 7,93 23 29,83 9,07 43 ,87 WFE 22 10,50 3,16 24 10,21 3,54 44 ,29 FIW 22 5,27 1,80 23 5,09 2,21 43 ,31 WFC -Beteende 22 4,68 2,42 24 4,92 2,84 44 -,30 WIF 22 6,23 2,45 24 6,00 1,91 44 ,35 WFC -Tid 21 6,57 2,16 23 4,78 1,81 42 2,99**
Not. n = antal personer; M = medelvärde; s = standardavvikelse; fg = frihetsgrader.
* p < ,05; ** p < ,01; *** p < ,001
Finns det könsskillnader i upplevelsen av arbetsfamiljekonflikt, individuell coping, kollektiv coping och den generella psykiska hälsan? För att undersöka om det finns några
könsskillnader hos de anställda utfördes oberoende t-test som visas i tabell 5 på sidan 23. Av analysen framgår att kvinnor och män rapporterar liknande nivåer av dessa variabler då inga signifikanta skillnader uppmättes. Utöver ovanstående t-test utfördes även t-test för att
kontrollera om det fanns skillnader i antal frånvarodagar för män och kvinnor. Inga signifikanta skillnader uppmättes (t (47)= 0,41, p = ,69). t-testen visade sammanfattningsvis att inga
skillnader mellan män och kvinnor kunde konstateras i upplevelsen av arbetsfamiljekonflikt, individuell coping, kollektiv coping och den generella psykiska hälsan.
Medelvärdesjämförelse mellan män och kvinnor i arbetsfamiljekonflikt, psykisk hälsa, individuell coping och kollektiv coping.
Män Kvinnor n M s n M s Fg t Hälsa 36 38,70 4,10 10 38,10 5,69 11,73 ,31 Individuell Coping 35 38,17 8,91 10 43,60 14,85 10,92 -1,10 Kollektiv Coping 36 30,83 8,48 11 31,27 8,42 45 -,15 WFE 36 10,47 3,19 12 9,42 3,75 46 ,95 FIW 35 4,97 1,58 12 6,00 2,80 13,49 -1,21 WFC Beteende 36 4,97 2,48 12 4,42 2,91 46 ,64 WIF 36 6,03 2,35 12 6,25 1,29 46 -,31 WFC Tid 35 5,60 1,94 11 5,64 2,73 44 -,05
Not. n = antal personer; M = medelvärde; s = standardavvikelse; fg = frihetsgrader;
* p < ,05; ** p < ,01; *** p < ,001
Diskussion
Av studien har det framkommit att de anställdas upplevelse av förhållandet mellan arbete och familj, coping och psykisk hälsa, i viss mån, är relaterade till varandra. Om relationen mellan arbetet och familjen är bra och de olika domänerna har något utbyte med varandra, förbättras de anställdas upplevda psykiska hälsa.Resultatet indikerar att de anställda som använder individuell coping i stor utsträckning även har en bättre relation mellan arbetet och familjen. Det har även framkommit att de anställda som använder mycket individuell coping även använder en större mängd kollektiv coping. Dessa har ett samband som tyder på att kollektiv coping används i stor utsträckning och har betydelse för en arbetsgrupps funktion.
Analyserna visade inga märkbara skillnader mellan könen i upplevelsen av psykisk hälsa och sjukfrånvaro. Med anledning av statistiken om kvinnors höga sjukfrånvaro i Sverige (Arbetsmiljöverket, 2006), förväntades att vår studie skulle visa ett resultat där kvinnor har högre sjukfrånvaro än män samt att de skulle uppleva sämre psykisk hälsa. Inga skillnader uppmättes heller i psykisk hälsa och sjukfrånvaro mellan föräldrar och ickeföräldrar, vilket tyder på att de krav föräldraskapet för med sig inte har någon betydelse för den psykiska hälsan. Det kan även vara så att det här företaget ger de anställda bra förutsättningar för att kombinera
arbete och familj. Undersökningen synliggör vikten av att fortsätta forska på detta område, särskilt för de anställdas skull, men även för att arbetsgivare tvingas betala avgifter till staten för de sjukskrivna på arbetsplatsen (Riksdagen, 2004). Det här tyder på att det är fördelaktigt för företag att på olika sätt försöka förbättra sina anställdas psykiska hälsa.
Konflikten mellan arbete och familj upplevs av de anställda på olika sätt. Resultatet visade att en relation fanns mellan att familjen stör arbetet (FIW) och ett berikat arbets- och familjeliv (WFE). Om familjen stör arbetet i hög grad, är även tillfredsställelsen mellan arbetet och familjen sämre. Därför är det förvånande att ingen korrelation fanns mellan arbetet stör familjen (WIF) och ett berikat arbets- och familjeliv (WFE). En tänkbar förklaring kan vara att två av frågorna i WIF-skalan var i form av negativa påståenden där arbetet stör familjelivet, medan den tredje frågan var neutral”mitt jobb kommer för tillfället före mitt privatliv”. Att arbetet har prioritet innebär inte automatiskt något dåligt för privatlivet, arbetaren kan vara fullt nöjd med en sådan situation. Ett neutralt påstående bör plockas bort från den här typen av enkäter eftersom det varken mäter något negativt eller positivt. De fem faktorerna som framkom vid faktoranalysen var viktiga för att besvara syftet med studien och därför togs beslutet att ändå inkludera dem. Ett samband mellan familjen stör arbetet (FIW) och arbetet stör familjen (WIF) saknades. Det skulle kunna förväntas att ett samband mellan de båda förekommer, eftersom både arbetet och familjelivet samtidigt ställer höga krav. Att tidigare forskning visat på att människor i större utsträckning upplever att arbetet stör familjen (WIF) än tvärtom (Gutek, Searle, & Klepa, 1991) är en tänkbar förklaring till att inget samband uppmättes. Det tyder på att de är två helt skilda delar i människors upplevelse av konflikten mellan arbete och familj. Att den ena domänen stör den andra domänen, förutsätter inte ett motsatt förhållande (Frone, Russel, & Cooper, 1992). Att de anställdas familj stör deras arbete betyder inte att även arbetet stör familjen.
Upplevelsen av arbetsfamiljekonflikt skiljer sig åt mellan föräldrar och ickeföräldrar. Föräldrarna i den här studien upplever att arbetet tar tid från dem som de hellre spenderat
tillsammans med sina barn, vilket är i linje med en tidigare undersökning i Sverige (Cousins och Tang, 2004). Eftersom föräldrarna i denna studie upplever en större konflikt mellan familjelivet och arbetslivet skulle det vara till fördel för företaget att försöka underlätta för de anställda som har barn i form av en mer flexibel arbetstid. Arbetstiden är mindre flexibel än tiden som
spenderas i hemmet (Gutek, Searle, & Klepa, 1991) och att spendera tid på arbetet är mer ansträngande för föräldrar än ickeföräldrar (Ford, Heinen, & Langkamer 2007). En förälder på företaget gav en kommentar i enkäten som speglar detta: ”… många familjer… går under p.g.a. slitiga skiftarbeten. Det går bra så länge man är ung och stark, men när man skaffar familj och förväntas lämna på dagis, deltaga i fotbollsträningar etc. då blir det problem.” Att göra
arbetstiden mer påverkbar för de anställda, skulle kunna ge dem mer frihet och öka deras välbefinnande.
Arbetsfamiljekonflikten har olika delar som alla bör undersökas närmre, för att få en bättre bild av hur det påverkar välbefinnandet på arbetsplatserna i Sverige. Då kvinnorna har störst ansvar i hemmet och samtidigt måste arbeta för att tjäna pengar (Cousins & Tang, 2004) ökar stressen och därför är det viktigt att undersöka arbetsfamiljekonflikten då den kan vara en del i att kvinnorna är sjukskriva i stor utsträckning.
Det har uppmärksammats att kollektiv coping på arbetsplatser, oss veterligen, inte undersökts tidigare. Sambandet i vår undersökning, mellan individuell och kollektiv coping, säger oss att om de anställda använder sig av individuell coping för att hantera stress, är
chansen stor att de även använder sig av coping i grupp. Även om de inte utför kollektiv coping i lika stor utsträckning som de utför individuell coping, indikerar det att det är viktigt att ta upp och undersöka den delen av coping. Att de anställda i vår undersökning vänder sig till varandra
för att lösa problem, visar att tidigare forskning missat en viktig del av hur människor på arbetet fungerar när de är utsatta för stress.
Att de anställda inte hade skattat lika högt på den kollektiva skalan som på den
individuella, tror vi kan ha olika anledningar. Till exempel om de anställda inte tyckte sig ha tid eller ork att engagera sig i gruppens problem lika mycket som i sina egna, eller om personer har mycket individuella problem att ta itu med. Det kan även bero på att arbetarna uppfattar vissa problem som privata och att de därför använder mer individuell coping. Även hur arbetsgruppen ser på gemenskapen påverkar hur de ser på situationen. Att kollektiv coping inte används i lika stor utsträckning som individuell coping, beror på att det inte alltid är en medveten process. Initiativtagandet till kollektiv coping sker inte alltid genom verbal kommunikation utan kan ske på ett omedvetet sätt (Mickelson et al.1998). Om människor inte tänker på att de använder kollektiv coping medför det att det då blir svårt att mäta. Ett förslag till framtida
forskningsmetod är att genomföra intervjuer, för att undersöka vilka frågor som bäst kan fånga upp den omedvetna copingen. Ett annat förslag är att utföra observationer för att se hur folk hanterar olika stressfulla situationer och hur många olika copingstrategier som används vid samma tillfälle.
Ett samband upptäcktes mellan kollektiv coping och att inte uppleva sig ha tid till familjen på grund av arbetet. Sambandet kan bero på att om de anställda inte upplevde sig ha tid till familjen, stöttade de varandra på arbetet genom kollektiv coping. Att vända sig till andra för att hantera stressfulla situationer borde därför vara en naturlig och betydelsefull del för
arbetsgruppens gemenskap och funktion att tillsammans utföra kollektiv coping. Starka band mellan personer, medför bättre coping (ibid.). Därför bör det vara angeläget på arbetsplatser att verka för gemenskap och sammanhållning.
De flesta copingstrategier påverkas positivt av socialt stöd (Lazarus, & Folkman, 1984) och socialt stöd kan ses som en stor del i kollektiv coping. Att hantera stress tillsammans med
andra bygger på det sociala stödet i interaktionen mellan människor. Således är det sociala stödet viktigt. Själva grundtanken med coping är att värja sig mot stress och svåra situationer (Lazarus, & Folkman, 1984) därför är coping nära kopplat till människors psykiska hälsa. Vi tror att det sociala stödet har en stor betydelse på arbetsplatsen i undersökningen, då de anställda använde kollektiv coping som i sig innefattar socialt stöd.
Copingstrategier är olika effektiva (Lazarus, & Folkman, 1984). Detta kan vara en förklaring till att korrelationsanalysen inte visade några samband mellan individuell coping och psykisk hälsa, samt kollektiv coping och psykisk hälsa. De olika strategier, som ingick i
copingskalorna, är olika framgångsrika för olika människor. En och samma skala mäter således strategier som både är positiva och negativa för de anställdas psykiska hälsa. Det skulle därför vara intressant att undersöka copingstrategierna separat. Sammanfattningsvis kan det sägas att de samband som framkommit i undersökningen tyder på att coping, såväl individuell som kollektiv, på ett eller annat sätt, är viktig för arbetsplatser. Oavsett vilka problemen är, kan förutsättningarna för en grupps förmåga att hantera stress tillsammans bli bättre, om kommunikationen är bra.
En svaghet med studien är att deltagandet inte blev stort. Bortfallet och det låga antalet anställda kvinnor försvårade vid jämförelsen mellan grupperna. Enligt uppgifterna från
företagsledningen, var könsfördelningen jämn, och tillräckligt stora grupper skulle bildas för de gruppjämförelser som skulle utföras. Tyvärr var dessa uppgifter felaktiga, vilket inte
uppmärksammades förrän enkäterna kom tillbaka från företaget. Flera olika försök gjordes för att få in ytterligare enkäter, utan framgång. Eftersom vi ville försäkra oss om att eventuella skillnader mellan grupper inte skulle bero på yrke, kunde vi inte vända oss till vilka företag som helst för att rätta till problemet. Den externa validiteten för studien är låg, vilket innebär att det inte går att dra några säkra slutsatser om några andra grupper, det går enbart att resonera om de människor som besvarat enkäten.
Urvalets storlek har sannolikt påverkat det faktum att få skillnader mellan grupperna kunde uppmätas. Med större grupper hade möjligheten att fånga eventuella skillnader mellan grupperna varit bättre. En sådan skillnad som uppfattades, men som inte blev signifikant, var att kvinnorna använde mer individuell och kollektiv coping än männen. Men det kan lika gott vara slumpen som avgjorde.
Orsaken till att bortfallet blev stort kan det bara spekuleras om. Det kan förklaras av att arbetarna hade skiftarbete, vilket försvårade insamlingen av data. Att vi inte kunde delta när enkäterna delades ut var det enda alternativ som stod till förfogande då det inte gick att samla alla arbetare vid ett tillfälle. Om vi varit på plats hade bortfallet troligtvis blivit mindre. En annan förklaring är att det genomförts en undersökning av de anställdas arbetsförhållanden strax innan vår. Det är därför möjligt att en del av bortfallet kan bero på att arbetarna redan ansåg sig ha bidragit till liknande undersökningar. Anonymitet utlovades deltagarna, men de grundliga frågorna som enkäten innehöll, kan ha lett till att arbetarna inte övertygades om detta. Bortfallet kan således bero på en mängd faktorer.
Delskalan för copingstrategin humor, både för individuell och kollektiv coping, visade sig ha låg reliabilitet och det gällde även accepterande coping. Efter att ha granskat frågorna för humor coping närmare, anser vi att det beror på hur påståendena i enkäten var utformade. Då översättningen kontrollerats och en pilotstudie utförts för att testa översättningen, beror
sannolikt den låga reliabiliteten på skalornas originalutformning med enbart två item, snarare än översättningsfel. De två påståendena som mätte copingstrategin humor innefattade i ena frågan,
att hålla humöret uppe och i den andra, att skämta om situationen. I efterhand kan det
konstateras att dessa två inte till fullo mäter samma sak. Samma problem verkar ha orsakat den låga reliabiliteten på accepterande coping. Reliabiliteten för WIF, WFC-Tid och planerande coping var låg, vilket kan förklaras av att det var få frågor som mätte samma faktor. Det är
sannolikt att den låga reliabiliteten på dessa skalor inte påverkat resultatet, då de andra skalorna hade utmärkt reliabilitet.
En styrka med vår studie är att den undersöker de olika delarna av arbetsfamiljekonflikt, kollektiv coping, individuell coping och den psykiska hälsan, i ett sammanhang. Det möjliggör att samvariationen mellan dessa faktorer på ett bättre sätt kan förstås och mätas. För att
åstadkomma en förändring av sjukfrånvaron, måste det först genomföras ytterligare forskning för att få svar på vilka faktorer som ligger bakom problemet, för att på så sätt veta vad det är som bör förändras. En annan styrka med denna studie är dess bidrag till tidigare forskning, eftersom den forskning som gjorts på coping, till största delen har utförts med deltagare som varit utsatta för extrem press. Vår undersökning avser vardagsstressen som de flesta upplever varje dag. Risken för typ-1 fel bedöms som liten för korrelationerna som blivit signifikanta på ,01 nivå (se tabell 3). För korrelationerna som var signifikanta på ,05 nivå är risken mer överhängande. Dessa korrelationer bör därför bedömas med större försiktighet i
slutsatsförfarandet.
Ännu en styrka i studien var kravet att deltagarna skulle ha samma arbetsuppgifter. Detta krav var ett försök till att kontrollera för störande faktorer, vilket ökar den interna
validiteten. Därför dras slutsatsen att skillnaden mellan grupperna med och utan barn, inte beror på olika typer av arbetsförhållanden. Till exempel att föräldragruppen i högre utsträckning upplever att arbetet tar tid från familjen, jämfört med dem som inte har barn, kan istället förklaras av föräldraskapet. Att använda en metod som kontrollerar för störande faktorer gör resultaten mer säkra.
Ytterligare en styrka är att vi själva testade reliabiliteten på alla skalor och inte enbart utgick från vad som angetts av skalornas upphovsmän. Enkätens övergripande reliabilitet visade sig vara god, vilket gör att resultatens reliabilitet ökar. Faktoranalysen av frågorna som mäter
relationen mellan arbete och familj var även den en styrka, de delskalor som framkom mäter i sig samma sak.
Det är givande att få bidra till kunskapsutvecklingen kring kulturella skillnader, genom jämförelsen mellan Sverige och Tyskland, då dessa är mycket begränsade. Samarbetet med studenten i Hamburg har genomförts såtillvida att han fått ta del av data från denna studie och kommer att kunna slutföra och redovisa resultatet i en senare rapport.
Psykisk ohälsa kan ha samband med olika faktorer vilket vi ville undersöka då sjukskrivningarna i Sverige ökat och det till stor del beror på den stress och de psykiska
påfrestningar som arbetet medför (Arbetsmiljöverket, 2006). Det är betydelsefullt att belysa att arbetet och familjelivet även påverkar arbetarna på ett positivt sätt. Lika viktigt som det är att minska det som påverkar oss negativt, är det att lyfta fram de delar som berikar våra liv. Vi har tagit ett steg i rätt riktning, genom att undersöka i vilken grad arbete och familj, individuell coping, kollektiv coping och psykisk hälsa samvarierar. Vi hoppas att det steget även tas av andra och att ytterligare studier görs där kausalitet undersöks med longitudinella studier. Allmänt bidrar hela vår undersökning till forskning på området genom att klargöra vilken riktning som forskningen kan fortsätta i, vad gäller sjukskrivningar.
Referenser
Arbetsmiljöverket (2006). Arbetsorsakade besvär 2006. Hämtad den 7 mars 2007, från
http://hesa.etui-rehs.org/uk/newsevents/files/Su%C3%A8de%20stat%20ARBORS%202006.pdf Carlson, D. S., & Perrewé, P. L. (1999). The role of social support in the stressor-strain
relationship: An examination of work-family conflict. Journal of management, 25, 513-540.
Carver, C. S. (1997). You want to measure coping but your protocol’s too long: Consider the Brief COPE. International journal of behavioral medicine, 4, 92-100.
Carver. C. S., Scheier, M. F., & Weintraub, J. K. (1989). Assessing coping strategies: A theoretically based approach. Journal of personality and social psychology, 56, 267-283.
Christensen, L. B. (2004). Experimental methodology. 9th ed. Boston: Allyn & Bacon. Cousins, C. R., & Tang, N. (2004). Working time and work and family conflict in the
Netherlands, Sweden and the UK. Work, employment and society, 18, 531-549. Dallner, M., Gamberale, F., Olsson, A.M., & Örelius, D. (1999). Testning av ett samnordiskt
frågeformulär om psykologiska och sociala faktorer i arbetslivet, QPSNordic.
Stockholm: Arbetslivsinstitutet.
Eagle, B. W., Miles, E. W., & Icenogle, M. L. (1997). Interrole conflicts and the permeability of work and family domains: Are there gender differences? Journal of Vocational
Behavior, 50, 168 –184.
Eby, L. T., Casper, W. J., Lockwood, A., Bordeaux, C., & Brinley, A. (2005). Work and family research in IO/OB: Content analysis and review of the literature (1980 –2002). Journal
of Vocational Behavior, 66, 124-197.
Ford, M. T., Heinen, B. A., & Langkamer, K. L. (2007). Work and family satisfaction and conflict: A meta-analysis of cross-domain relations. Journal of Applied Psychology, 92, 57-80.
Frone, M. R., Russell, M., & Cooper, M. L. (1992). Antecedents and outcomes of work-family conflict: Testing a model of the work-family interface. Journal of Applied Psychology, 77, 65-78.
Försäkringskassan (2006). Sjuklöneperioden åren 2002-2004. Hämtad den 27 april 2007, från http://statistik.forsakringskassan.se/rfvexcel/statpub/Statistik_2006-01.pdf
González-Morales, M. G., Peiró, J. M., Rodríguez, I., & Greenglass E. R. (2006). Coping and distress in organizations: The role of gender in work stress. International Journal of
Greenhaus, J. H., & Powell, G. N. (2006). When work and family are allies: A theory of work-family enrichment. Academy of Management review, 31, 72-92.
Gutek, B., Searle, S., & Klepa, L. (1991). Rational versus gender role explanations for work-family conflict. Journal of applied psychology, 76, 560-568.
Hofstede, G. (1994). Values survey module: Manual. Netherlands: IRIC.
Karasek, R. & Theorell, T. (1990). Healthy work – Stress, Productivity, and the Reconstruction
of Working Life. New York: Basic Books.
Lazarus, R. S., & Folkman, S. (1984). Stress, appraisal, and coping. New York: Springer Publishing Company, Inc.
Lewis, M. A., McBride, C. M., Pollak, K. I., Puleo, E., Butterfield, R. M., & Emmons, K. M. (2006). Understanding health behavior change among couples: An interdependence and communal coping approach. Social Science & Medicine, 62, 1369-1380. Lindholm, M. (2006). Working conditions, psychosocial resources and work stress in nurses
and physicians in chief managers’ positions. Journal of nursing management, 14, 300-309.
Löfström, Å. (2005). Könsrollerna består. Hämtad den 9 maj 2007, från
http://www.scb.se/Grupp/allmant/BE0801_2005K01_TI_06_A05ST0501.pdf
Mickelson, K. D., Lyons, R. F., Sullivan, M. J., & Coyne, J. C. (1998) Yours, mine, ours: The relational context of communal coping. In B. R. Sarason, & S. Duck (Ed.), Personal
relationships: Implications for clinical and community psychology. (s.181-200).
Chichester: John Wiley & Sons Inc.
Papadaki, E. (2005). High job demands, low job control, low support. Social work practice
realities in public social services in Crete. Hämtad den 3 mars 2007, från
http://www.diva-portal.org/diva/getDocument?urn_nbn_se_umu_diva-622-2__fulltext.pdf
Pierce, G. R., Sarason, B. R., & Sarason, I. G. (1996). Handbook of social support and the
family. New York: Plenum Press.
Rietschlin, J. (1998). Voluntary association membership and psychological distress. Journal of
Health and Social Behavior, 39, 348-355.
Riksdagen (2004). Socialförsäkringsutskottets betänkande 2004/05:SFU5. Drivkrafter för
minskad sjukfrånvaro. Hämtad den 5 maj 2007, från
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3322&dok_id=GS01SFU5&rm=20 04/05&bet=SFU5
Roxburgh, S. (1999). Exploring the work and family relationship. Gender differences in the influence of parenthood and social support on job satisfaction. Journal of family
SCB (2006). Ohälsa och sjukvård 1980-2005. Hämtad den 7 maj 2007, från
http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0101_1980I05_BR_LE113SA0601.pdf Socialstyrelsen (2002). Yttrande: Handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet SOU 2002:5.
Hämtad den 20 april 2007, från http://www.sos.se/FULLTEXT/108/2002-108-1/2002-108-1.htm
Somech, A., & Drach-Zahavy, A. (2007). Strategies for coping with work-family conflict: The distinctive relationships of gender role ideology. Journal of Occupational Health
Psychology, 12, 1-19.
Taylor, S. E. (2006). Health psychology. 6th Ed. New York: McGraw-Hill.
Wallgren, L. G., & Hanse Johansson, J. (2007). Job characteristics, motivators and stress among information technology consultants: A structural equation modeling approach.
International journal of industrial ergonomics, 37, 51-59.
Wayne, J. H., Randel, A. E., & Stevens, J. (2006). The role of identity and work-family support in work-family enrichment and its work-related consequences. Journal of vocational
Hejsan!
Vi är två studenter som läser psykologi C på Örebro universitet. Just nu skriver vi en uppsats om hälsa, stresshantering på arbetsplatser samt konflikter som kan uppstå mellan arbete och familjeliv.
För att få reda på hur anställda upplever sin situation ber vi nu er fylla i följande enkät. Medverkan är frivillig och ni kommer att vara anonyma. Uppgifterna kommer endast att användas i forskningssyfte.
Svara så ärligt som möjligt och tänk på att det inte finns några riktiga eller felaktiga svar. Kryssa för det alternativ som stämmer bäst in på dig.
Tack för din medverkan!
Om ni har frågor eller synpunkter i efterhand går det bra att ringa eller e-posta. Anna Hellström 073- xx xx xxx xxxxxxxxxx@student.oru.se Lisa Andersson 073- xx xx xxx xxxxxxxxxx@student.oru.se Handledare: Carl Åborg 019- xx xx xx
xxxxxxxxxx@bsr.oru.se
Tänk på att:
Besvara alla frågorna
Kryssa inte mellan svarsalternativen Kryssa bara i en ruta för varje fråga
1: Din arbetssituation och utbildningsbakgrund
Här följer några frågor om utbildning och arbete.
SD
T1 Jag har följande befattning på mitt arbete: Lagerarbetare
Lokalvård/Kök Processoperatör Torrt Processoperatör Kylt Förpackningsoperatör Torrt Förpackningsoperatör Kylt Underhåll (även Op/Mek)
SDT2 Min högsta avslutade utbildning: Grundskola åk. 1-9
Gymnasium
Högskola/Universitet Annan:
_____________________________________
SD T5 Jag har jobbat på det här företaget: Mindre än 5 år
6 – 10 år 11 – 15 år 16 – 20 år
Längre än 20 år
SD T7 Jag arbetar per vecka:
_______________ timmar
AF Min anställning är: Tillsvidareanställning
Visstidsanställning Timanställning Annan:
_____________________________________
SJ Antal frånvarodagar de senaste
3 månaderna pga. egen sjukdom: Ingen frånvaro1 – 7 dagar 1 – 2 veckor
Mer frånvaro: ______________ antal
2: Personliga värderingar
Var god och tänk på ditt idealjobb - bortse från ditt nuvarande jobb. Hur viktigt är det för dig, vid val av jobb, att...
Absolut inte viktigt Inte så viktigt Någorlunda viktigt Mycket
viktigt Ytterst viktigt
… du jobbar med människor
som jobbar bra ihop. 1 2 3 4 5
… du har möjlighet till karriär
på högre nivå. 1 2 3 4 5
I vilken mån stämmer följande påståenden för dig. Stämmer absolut inte Stämmer lite grann Stämmer någorlunda Stämmer huvud- sakligen Stämmer precis
Man kan lita på de flesta
människor. 1 2 3 4 5
Om någon har misslyckats i livet, så är det oftast dennes eget fel.
1 2 3 4 5
3: Stresshantering
Om du tänker på stress, påfrestningar och bråk på jobbet de senaste två veckorna: Vad har ni i arbetsgruppen tänkt och uträttat gemensamt?
Det har vi gemensamt tänkt och uträttat. Stämmer absolut inte Stämmer lite grann Stämmer någorlunda Stämmer huvud- sakligen Stämmer precis
KAC1 Vi i arbetsgruppen har ansträngt
oss gemensamt för att förändra något i situationen.
1 2 3 4 5
KA1 Vi har accepterat det faktum, att
det har inträffat. 1 2 3 4 5
KPU1 Vi har försökt att betrakta
situationen ur ett annat perspektiv, för att se det hela mer positivt.
1 2 3 4 5
KD1 Vi har försökt att låtsas som om
ingenting har hänt. 1 2 3 4 5
KH1 Vi har skämtat om det hela.
1 2 3 4 5
KPL1 Vi har försökt lägga upp en
strategi för hur vi ska gå tillväga på bästa sätt.
1 2 3 4 5
