Självskadebeteende och kriminalitet bland ungdomar Maria Solaka och Matilda Tjusth
Örebro universitet
Psykologi III Höstterminen 2016 Handledare: Håkan Stattin Examinator: Farah Moniri
Självskadebeteende och kriminalitet bland ungdomar
Maria Solaka & Matilda Tjusth
Sammanfattning
Denna studie undersökte varför vissa ungdomar både rapporterar höga nivåer av kriminalitet och självskadebeteende samt hur detta hänger ihop med att utsätta andra för aggressiva handlingar och att själv bli utsatt för aggressivitet av andra. Som teoretisk utgångspunkt användes coercion-teorin som förklarar varför vissa barn och ungdomar både är utsatta för andras aggressioner och utsätter andra för aggressioner utanför hemmet. Studien grundas på data som bestod av självrapporter från en longitudinell studie vid namn Sju skolor. Studien genomfördes i en mellanstor svensk stad. Totalt deltog 1482 ungdomar varav 52 procent var män. Resultaten visade att det fanns en grupp ungdomar som rapporterade höga nivåer av både kriminalitet och självskadebeteende. Utmärkande för denna grupp var att de både utsatte andra för aggressiva handlingar samtidigt som de själv blev utsatta för andras aggressivitet. Denna kunskap kan användas av olika myndigheter vid förebyggande insatser för ungdomar som har problem med kriminalitet och självskadebeteende.
Nyckelord: kriminalitet, självskadebeteende, bli utsatt, utsätta andra, coercion-teorin
Self-Harm and Delinquency among Adolescents Maria Solaka & Matilda Tjusth
Örebro University
Abstract
This study examined the association between delinquent behaviors and self-harm in adolescents, and how mutual hostility interact between exposing others and being exposed. Data was based on self-rapports in a longitudinal study called Seven schools and were performed in a medium sized city in Sweden. The study including 1482 participants, among them 52 percent were males. The result showed that those adolescents who reported high levels of delinquent behavior and high levels of self-harm were both exposed and exposes others to hostility. Coercion theory was used to explain the mutual hostility.
Keywords: delinquency, self-harm, exposed, exposing, Coercion theory
Självskadebeteende och kriminalitet bland ungdomar Kriminalitet och självskadebeteende är några av de vanligaste problemen i ungdomsåren. I litteraturen beskrivs kriminalitet som ett externaliserat problem, dvs. att personen har en utåtagerande problematik. Kriminella personer tenderar att utsätta andra personer för aggressiva handlingar i form av bland annat våld. Kriminalitet definieras enligt Socialstyrelsen som ett normbrytande beteende där lagen överträds. Det kan röra sig om allt från att klottra och snatta till mer grövre brott (Socialstyrelsen, 2009). Självskadebeteende beskrivs däremot som ett internaliserat problem, dvs. som ett sätt att hantera svåra situationer genom att fysiskt skada sig, ofta utan avsikt för självmord. Självskada kan uttryckas genom att personen skär sig, självförgiftar sig, frivilligt slår sig eller bränner sig själv (Briere & Gil, 1998; Glazerbrook, Gonzalez, & Lyons, 2015; Kissil, 2011). En vanlig förklaring till att ungdomar självskadar sig är att de utsätts för andra personers aggressiva handlingar. Forskning visar exempelvis att det finns ett samband mellan självskadebeteende och att bli utsatt för mobbning i skolan (Lereya et al., 2013).
Det finns ett positivt samband mellan kriminalitet och självskadebeteende (Brunner et al., 2007; Evren, Evren, Bozkurt, & Can, 2014; Haavisto et al., 2005). I en studie rapporterade ungdomar med självskadebeteende både externaliserande problem, som impulsivitet och kriminalitet, och internaliserade problem, såsom ångest och självskadebeteende. I en annan studie rapporterade ungdomar med självskadebeteende högre nivåer av fysiskt våld och svårigheter med att kontrollera sin ilska, jämfört med ungdomar utan självskadebeteende (Evren et al., 2014). Detta samband skiljer sig inte mellan pojkar och flickor (Brunner et al., 2007; Evren et al., 2014).
Tidigare forskning visar att självskadebeteende är överrepresenterat hos kriminella personer (Carli et al., 2011). Riskfaktorer hos kriminella individer är bristande självkontroll
såsom impulsivitet, aggressivitet risksökande, dåliga relationer till vänner, familj och skola. Dessa faktorer ökar också risken för att kriminella ska utveckla ett självskadebeteende (Carli et al., 2011; Chapman & Dixon-Gordon, 2007; Morgan & Hawton, 2004; Nakhaie,
Silverman, & LaGrange, 2000). En annan förklaring som föreslagits är att kriminella individer engagerar sig i självskadebeteende eftersom de oftare blivit utsatta för exempelvis mobbning (Latina, 2016; Lereya et al., 2013). Annan forskning visar att ungdomar som utsätter andra och som själva blir utsatta har högre risk att få internaliserade problem, såsom depression och utveckla ett självskadebeteende, jämfört mot ungdomar som endast faller ”offer” för andras mobbning och som endast utsätter andra för mobbning (Haynie et al., 2001; Özdemir & Stattin, 2011).
Som beskrivits ovan finns det ett antal tänkbara teoretiska förklaringar till varför det finns ett positivt samband mellan kriminalitet och självskadebeteende bland ungdomar. I den här studien vill vi utveckla en mer generell förklaring. Vår hypotes är att länken mellan kriminalitet och självskadebeteende förklaras av ungdomarnas interpersonella relationer. Vi anser att de ungdomar som har hög grad av brottslighet och samtidigt hög grad av
självskadebeteende tenderar att befinna sig i konflikter med andra människor. De både utsätter andra människor för aggressiva handlingar i form av våld eller trakasserier och de utsätts för andra människors liknande aggressiva handlingar.
Ett sätt att beskriva koppling mellan kriminalitet och självskadebeteende är att studera de gemensamma riskfaktorerna. Genom att förtydliga gemensamma riskfaktorer underlättas förståelsen av kopplingen mellan självskadebeteende och kriminellt beteende. Riskfaktorer som identifierats i litteraturen hos ungdomar med självskadebeteende och kriminalitet är konflikter inom familjen, trauman i tidig barndom samt depression (de Kloet et al., 2011). I denna studie antar vi mer generellt att de ungdomar som både skattar sig högt med avseende på kriminalitet och självskadebeteenden är ungdomar som i sin vardag tenderar att utsättas för
andras aggressioner och att utsätta andra för ens egna aggressioner, och detta är de väsentliga gemensamma riskfaktorerna.
Den förklaring som vi föreslår här kan utvecklingsmässigt förstås inom ramen för Pattersons coercion teori (1982). Enligt denna teori utvecklar unga människor aggressiva, men även andra beteendeproblem, som en följd av den interaktion mellan föräldrar och barn som etableras tidigt i livet. Det är antingen så att föräldrarna inte kan tillgodose barnets behov och har ett aggressivt förhållningssätt eller att barnet har tidiga beteendestörningar som
föräldrarna inte klarar av. Konflikter förekommer i alla familjer, men i vissa familjer ”löses” konflikterna genom att en av parterna drar sig undan (skrik, slår i dörren). Nästa gång som en konflikt uppträder i familjen startar inte bråken på en låg nivå utan eskalerar snabbt till hätska gräl. “Vinnaren” är den som drar sig undan och skriker högst. Över tid kommer små händelser att leda till häftiga konfrontationer – ingen av parterna har ork eller tid att reflektera och finna vägar att lösa problemen. Aggressiva utbrott både från föräldrar och barn, korta och intensiva aggressiva beteenden och många tillfällen där barnet ”vinner” på att reagera hätskt snarare än undergivet eller kompromissfyllt blir en del av vardagen i familjerna. Det barnet lärt sig är att det aggressiva beteendet är det enda som kan leda till att han eller hon kan påverka
föräldrarna. Barnet kommer att ta med sig detta sätt att lösa konflikter till andra miljöer. I konflikter med kamrater i skolan reagerar barnet hätskt och aggressivt. Men barnets
skolkamrater kommer att svara genom aggressivitet och att undvika barnet, vilket medför en ökad risk för barnet att utveckla beteendeproblem. Sammanfattningsvis säger coercion-teorin att barn som utsätter föräldrarna för aggressivitet och utsätts för föräldrarnas aggressioner i hemmet tenderar att utsätta sina kamrater i skolan för liknande aggressivitet och samtidigt utsättas för skolkamraternas aggressiva responser. De är både personer som utsätter andra för aggressivitet och är utsatta för andras aggressioner i olika kontexter.
Då tidigare forskning saknar en tydlig förklaring till varför ungdomar både rapporterar höga nivåer på både kriminalitet och självskadebeteende, vill vi i denna studie fylla denna kunskapslucka. Syftet med denna studie är att studera kriminalitet och självskadebeteende i relation till att utsätta andra och att själv bli utsatt för aggressivitet. Frågeställningen är: hur kan man förklara varför vissa ungdomar både rapporterar höga nivåer av självskadebeteende och kriminalitet samt hur hänger detta ihop med att utsätta andra för aggressiva handlingar och att själv bli utsatt av andra? Vi antar att det finns undergrupper av ungdomar som både utsätter andra för aggressivitet och utsätts för aggressivitet av andra i olika vardagskontexter. Vår hypotes är att det är just dessa ungdomar som skattar sig högt med avseende på
kriminalitet och självskadebeteende. I studien ställer vi också frågan om denna förklaring gäller både för pojkar och flickor.
Metod Deltagare
Denna studie baseras på tidigare insamlad data från ett projekt vid namn Sju skolor. Projektet drivs av Center for Developmental Research (CDR) vid Örebro universitet. Deltagarna i studien var högstadieelever (årskurs sju till nio) från sju olika skolor i en medelstor svensk stad. Det totala urvalet bestod av 1660 ungdomar. Av dessa deltog 1482 personer (87.5 procent) i studien, bortfallet var 178 personer. Deltagarna var mellan 13 och 16 år med en medelålder på 14.42 år, 52 procent var pojkar.
Material
Utifrån enkäten Sju skolor har vi valt ut relevanta frågor som mäter kriminalitet och självskadebeteende. Vi använde oss också av olika skalor som mätte hur ofta ungdomarna var utsatta för andra människors aggressioner och hur ofta de utsatte andra människor för sin egen aggressivitet. Då aggressioner mättes genom en egen variabel (utsatt av andra och utsätta andra) valde vi att utesluta frågor rörande våld vid mätning av kriminalitet.
Kriminalitet. Totalt var det 14 frågor som mätte kriminalitet. Skalan innehöll frågor om de mest förekommande typerna av kriminalitet bland svenska ungdomar. Samtliga frågor utgick från om ungdomen begått något brott under det senaste året. Ett exempel på fråga var: ”Har du tagit varor i varuhus, kiosk eller butik utan att betala?” Frågorna hade fem olika
svarsalternativ, dessa var: 1) nej, det har inte hänt, 2) en gång, 3) två till tre gånger, 4) fyra till tio gånger, 5) mer än tio gånger. Cronbachs alfa för kriminalitet var .80.
Självskadebeteende. Självskadebeteende mättes genom en skala med tio frågor. Dessa frågor utgick från om ungdomen under det senaste halvåret hade självskadat. Ett exempel på fråga var: ”Har du med flit skurit dig i handlederna, armarna eller i någon annan del av din kropp?” Skalan för självskadebeteenden hade sju olika svarsalternativ, från om det hänt noll gånger till om det hänt fler än fem gånger. Cronbachs alfa för självskadebeteende var .94.
Utsatt för andras aggressioner. Att utsättas av andras aggressioner mättes genom olika skalor som handlade om utsatthet i fyra olika miljöer, av föräldrar, av andra elever, av lärare och på fritiden. Skalorna innehöll frågor som handlade om utsatthet under den senaste terminen. Att utsättas av föräldrar mättes genom två skalor, Emotionella utbrott (5 frågor) och Skuldbeläggning (6 frågor). Exempel på frågor från skalan Emotionella utbrott var: ”Hur reagerar dina föräldrar när du har gjort något som de inte tycker om? Exempel: Blir väldigt arg och får ett utbrott.” Exempel på frågor från skalan Skuldbeläggning var: ”Hur reagerar dina föräldrar när du har gjort något som de inte tycker om? Exempel: Pratar inte med dig på länge.” Båda skalorna hade tre svarsalternativ från 1= aldrig till 3 = ofta. Cronbachs alfa för Emotionella utbrott var .78 och för Skuldbeläggning var Cronbachs alfa .76.
Utsatthet av andra elever mättes genom tre olika skalor. Dessa var Mobbning (4 frågor), Personliga trakasserier (5 frågor) och Sexuella trakasserier (7 frågor). Exempel på frågor i skalan Mobbning var: ”Har du blivit slagen, sparkad eller angripen på ett fult sätt av
någon i skolan eller på väg till eller från skolan (denna termin)?” Svarsalternativen gick från 1= nej det har inte hänt till 4 = flera gånger i veckan. Cronbachs alfa för Mobbning var .71. En exempelfråga från skalan Personliga trakasserier var: ”Har någon skrivit nedsättande saker om dig på t.ex. väggar, toalett, klasstavlan, skåp eller andra ställen?” Svarsalternativen för skalan gick från 1= nej det har inte hänt till 5 = händer dagligen. Cronbachs alfa för
Personliga trakasserier var .85. Ett exempel från skalan Sexuella trakasserier var: ”Har någon tafsat eller rört vid din kropp på ett sexuellt sätt och som du inte gillar?” Svarsalternativen gick från 1= nej det har inte hänt till 5 = händer dagligen. Cronbachs alfa var .85.
En skala mätte utsatthet av lärare, denna skala var Utsatt av lärare (5 frågor). Ett exempel på fråga från denna skala var: ”Finns det lärare som aldrig ger dig beröm när du arbetar bra?” Svarsalternativen gick från 1 = alla lärare ger mig beröm till 3 = det finns flera lärare som aldrig ger mig beröm. Cronbachs alfa för Utsatt av lärare var .84.
Att utsättas på fritiden mättes genom en skala, Bli utsatt på fritiden (4 frågor). En exempelfråga från skalan var: ”Har du varit med om att andra grupper av ungdomar attackerat dig utan anledning på fritiden (denna termin)?” Svarsalternativen gick från 1= nej till 4 = fyra eller fler gånger. Cronbachs alfa var .89.
Utsätta andra för aggressioner. Att utsätta andra mättes genom skalor som innehöll olika frågor rörande att utsätta andra för aggressioner under den senaste terminen. Dessa frågor handlade om att utsätta föräldrar, andra elever, lärare och att utsätta andra på fritiden. Att utsätta föräldrar mättes genom en skala, Utsätta föräldrarna i hemmet (8 frågor). Exempel på frågor från skalan var: ”Vad gör du när dina föräldrar frågar om du kan göra något du inte vill göra?” Svarsalternativen gick från 1= Göra vad de vill till 4 = Bryr mig inte om vad de säger. Cronbachs alfa för Utsätta föräldrar i hemmet var .79.
Utsätta andra elever för aggressivitet mättes genom skalan Mobbning i skolan (4 frågor). Exempel på frågor var ” Har du sagt otrevliga saker, mobbat eller retat någon på ett
sätt som kan uppfattas som otrevligt den här terminen?”. Svarsalternativen för frågorna gick från 1= Nej, det har inte hänt till 4 = Ja, det har hänt flera gånger i veckan. Cronbachs alfa för Mobbning i skolan var .71.
Att utsätta lärare mättes genom skalan Utsätta lärare (6 frågor). En exempelfråga från skalan var: ”Har du sagt otrevliga saker, mobbat eller retat någon på ett sätt som kan uppfattas som otrevligt den här terminen?” Svarsalternativen gick från 1= Göra som läraren vill till 4= Inte lyssna på vad läraren säger och göra som jag vill. Cronbachs alfa för Utsätta lärare var .86.
En skala mätte att utsätta andra för aggressivitet på fritiden, Utsätta andra på fritiden (4 frågor). Ett exempel på fråga från skalan var: ” Har du själv varit med om att angripa andra utan att de först har hotat eller angripit dig eller dina kompisar? (denna termin)”
Svarsalternativen var 1= Nej till 4 = Fyra eller fler gånger. Cronbachs alfa för skalan var .87. Procedur
Projektet Sju skolor är en longitudinell studie som bedrivits på sju högstadieskolor under fyra års tid i en medelstor svensk stad. En gång om året samlade forskarna in nya data från de sju skolorna. I vår studie har vi använt data som samlades in under andra året, år 2008. Respondenterna fick två timmar på sig att besvara enkäten. De fick information om att deras deltagande var frivilligt och att alla svar hanterades konfidentiellt. Föräldrar till barnen som deltog blev informerade om syftet med studien och de kunde säga nej till barnens medverkan under studiens gång. Totalt var det 1,7 procent av föräldrarna som inte gav samtycke. För sin medverkan i studien fick deltagarna gemensamt 1000 kronor till klasskassan. Projektet Sju skolor har fått ett etiskt godkännande av en nationell etisk kommitté.
Databearbetning
För att svara på frågeställningen har vi använt oss av statistikprogrammet Statistical Package for the Social Science (SPSS). Pearsons korrelationsanalys valdes för att undersöka
sambandet mellan kriminalitet och självskadebeteende. Klusteranalys valdes för att undersöka om det fanns en subgrupp av personer som skattade sig högt på både kriminalitet och
självskadebeteende. Vi antog också att andra subgrupper (kluster) skulle existera. För att undersöka skillnader mellan de olika klustergrupperna med avseende på att utsätta andra för aggressivitet och att själv utsättas för andras aggressivitet använde vi oss av en envägs-ANOVA. Denna användes också för att undersöka skillnaden mellan män och kvinnor.
Vi valde att skapa två aggressivitetsmått aggregerade över de interpersonella kontext vi undersöker. Att utsätta andra för aggressivitet adderade att utsätta föräldrar, skolelever, lärare och andra man mött på fritiden för aggressivitet. Att utsättas för andras aggressivitet adderade måtten att utsättas för föräldrars, skolelevers, lärares aggressivitet, samt aggressivitet från personer man mött på fritiden.
Resultat
Resultat från deskriptiv statistik visar att det fanns signifikanta skillnader mellan pojkar och flickor avseende variablerna kriminalitet, självskadebeteende, utsätta föräldrar, utsätta elever, utsätta andra på fritiden och att bli utsatt av andra på fritiden. Av dessa rapporterade pojkarna högre nivåer än flickorna på dessa variabler förutom på
självskadebeteende och att utsätta föräldrar där flickorna rapporterade högre nivåer (se Tabell 1).
Tabell 1
Standardiserade medelvärden för pojkar och flickor för alla mått som ingår i studien ________________________________________________________________________ Pojkar Flickor Sig.
___________________________________________________________________________ Kriminalitet .09 -.18 *** Självskadebeteende -.12 .03 *** Utsatt av föräldrar -.02 .03 Utsätta föräldrar -.09 .09 *** Utsatt av elever .02 -.02 Utsätta elever .16 -.16 *** Utsatt av lärare .02 -.01 Utsätta lärare .02 -.02
Bli utsatt på fritiden .16 -.16 ***
Utsätta andra på fritiden .18 -.18 ***
___________________________________________________________________________ *** p<.001
Resultaten från beräkningar av Pearsons korrelationer visade att det fanns positiva samband mellan samtliga variabler (se Tabell 2). Att vara exponerad av andra var korrelerat med att exponera andra, r (1421) = .64, p < .001, att rapportera höga nivåer av kriminalitet, r (1423) = .46, p < .001, samt att rapportera höga nivåer av självskadebeteende, r (1410) = .45, p < .001. Att exponera andra var positivt korrelerat med höga nivåer av kriminalitet, r (1419) = .57, p < .001, samt att ha höga nivåer av självskadebeteende, r (1407) = .32, p < .001. Höga
nivåer på kriminalitet korrelerade med höga nivåer på självskadebeteende, r (1451) = .37, p < .001.
Tabell 2
Korrelationerna mellan de variabler som undersöks i studien. N varierar mellan 1407 och 1451
Exponerar Kriminalitet Självskadebeteende
Exponerad .64*** .46*** .45***
Exponerar .57*** .32***
Exponerar .32***
*** p<.001
För att göra en klusteranalys logaritmerades först skalorna kriminalitet och
självskadebeteende då de visade hög positiv skevhet och hög kurtosis. Före logaritmering hade självskadebeteende skevhet på 4.12 och kurtosis på 20.06. För kriminalitet var skevheten 4.28 och kurtosis var 23.79. När kurtosis är över värdet 10-15 är riktlinjen att korrigera
skalorna.
Efter logaritmering var skevheten för självskadebeteende 2.5 och kurtosis var 6.4. Skevheten för kriminalitet var 2.5 och kurtosis 7.2. Skevheten och kurtosis var efter
logaritmeringen tillfredsställande. Vi gjorde först en hierarkisk klusteranalys för variablerna kriminalitet och självskadebeteende för att bestämma antalet kluster. Denna hierarkiska klusteranalys visade att det fanns fyra kluster som förklarade 72.8 procent av felvariansen (det riktmärke man brukar utgå från är att klusterlösningen ska förklara minst 68 procent av
felvariansen). Vi gjorde därefter en enkel klusteranalys (K-means clustering) där vi specificerade att det skulle finnas fyra kluster. Den klusteranalysen presenteras i Tabell 3. Tabellen visar att det första klustret var personer som hade relativt låga värden på kriminalitet
och självskadebeteende. Det andra klustret utgjordes av personer med höga värden på
självskadebeteende men på en medelnivå för kriminalitet. I det tredje klustret fanns personer som rapporterade högt på kriminalitet men på en medelnivå på kriminalitet. Det sista klustret innehöll personer som rapporterade mycket höga nivåer av både självskadebeteende och kriminalitet. Vi bekräftar här vårt antagande om att det finns en subgrupp av ungdomar som skattar sig högt med avseende på både kriminalitet och självskadebeteende. Gruppen var liten, endast 64 ungdomar eller 4.4% av det totala samplet.
Tabell 3
Resultat av en klusteranalys av kriminalitet och självskadebeteende. Kriminalitets- och självskademåtten är standardiserade Normal 1 Självskadebeteende 2 Kriminalitet 3 Kriminalitet + Självskadebeteende 4 Kriminalitet -.44 -.15 1.30 1.93 Självskadebeteende -.41 1.49 -.23 2.12 N 999 173 215 64
För att undersöka skillnader mellan klustergrupperna valde vi att göra en envägs-ANOVA. De beroende variablerna var utsätta andra samt att själv bli utsatt för aggressivitet, och den oberoende variabeln var de olika klustergrupperna. Resultatet av envägs-ANOVA och posthoc-analyser (se Tabell 4) visade att det fanns skillnader mellan de fyra
klustergrupperna i att vara exponerad för andras aggressivitet och att utsätta andra för aggressivt beteende. Effektstorlekarna för att exponera andra, F (3, 1401) = 142.87, p <.001,
η2 = .23, och för att exponeras av andra, F (3, 1404) = 126.35, p < .001, η2 = .21, kan anses som stora. Dessa effekter indikerar att det finns relativt stora skillnader mellan de fyra klustergrupperna.
Som kan ses i Tabell 4, var det speciellt klustergruppen som hade hög kriminalitet och självskadebeteende (grupp 4) som tenderade att utsätta andra för aggressivitet och att utsättas för andras aggressivitet. De ungdomar som hade hög kriminalitet (grupp 3) utsatte andra för hög aggressivitet, medan de ungdomar som hade höga värden på självskadebeteende (grupp 2) tenderade att ha relativt hög grad av att utsättas för andras aggressivitet. Slutligen, de ungdomar som hade både normala nivåer av kriminalitet och självskadebeteende (grupp 1) varken utsatte andra för aggressivitet eller var själva utsatta för andras aggressivitet. De här analyserna bekräftar vår hypotes om att ungdomar som skattar sig högt på både kriminalitet och självskadebeteende tenderar både att vara utsatta för andra människors aggressivitet och att utsätta andra människor för sin egen aggressivitet.
Vi undersökte om det fanns könsskillnader. Vi gjorde en variansanalys där att vara exponerad för aggressivitet var beroende variabel och klustergrupp och kön var oberoende variabler. Vi fann inga könsskillnader. Det fanns heller inga signifikanta effekter av interaktionstermen kön * klustergrupp. Vi gjorde detsamma för att exponera andra för aggressivitet. Det fanns en signifikant effekt av kön (p = .023) och ingen signifikant
interaktion mellan kön och klustergrupp. Den signifikanta effekten av att exponera andra och kön (p = .023) är marginell i förhållande till antalet deltagare på 1400, effektstorleken kan då anses vara låg. Vi drar därmed slutsatsen att det inte finns några markanta könsskillnader.
Tabell 4
Skillnader i att exponera andra för aggressivitet och att utsättas för andras aggressivitet mellan ungdomar i fyra klustergrupper
Normal 1 Självskadebeteende 2 Kriminalitet 3 Kriminalitet + Självskadebeteende 4 Exponerad 1 -.28c .47b .44b 1.52a Exponerar 2 -.28d .15c .76b 1.46a
Not. Posthoc analyser (SNK) redovisar skillnader mellan grupperna med bokstäverna a till d.
Diskussion
Syftet med studien var att förklara varför vissa ungdomar både rapporterar höga nivåer av självskadebeteende och kriminalitet samt hur detta hänger ihop med att utsätta andra för aggressiva handlingar och att själv bli utsatt av andra. Vi fann genom klusteranalyser fyra subgrupper av ungdomar med olika profiler av kriminalitet och självskadebeteende, varav en av grupperna karaktäriserades av ungdomar som både rapporterade hög nivå av kriminalitet och hög nivå av självskadebeteende. De andra grupperna bestod av ungdomar som varken rapporterade kriminalitet eller självskadebeteende, ungdomar som rapporterade hög nivå av kriminalitet men lägre nivå av självskadebeteende samt en grupp av ungdomar som
rapporterade lägre nivå av kriminalitet och högre nivå av självskadebeteende. I jämförelse med de andra subgrupperna utmärktes gruppen av ungdomar med hög nivå av kriminalitet och hög nivå av självskadebeteende av att både utsätta andra för aggressioner och att själva bli utsatta. Resultaten visade att det inte fanns några markanta skillnader mellan pojkar och flickor. Resultatet bekräftar vår hypotes att det finns en länk mellan kriminalitet och
antog att de ungdomar som hade hög grad av brottslighet och hög grad av självskadebeteende tenderade att befinna sig i konflikter med andra. De både utsätter andra människor för
aggressiva handlingar i form av våld eller trakasserier och de utsätts för andra människors liknande aggressiva handlingar.
Som tidigare forskning (Brunner et al., 2007; Evren et al. 2014; Haavisto et al., 2005) visat, fann även vi att det finns ett samband mellan kriminalitet och självskadebeteende. Enligt tidigare studier hade vissa ungdomar som är kriminella även självskadebeteende, vilket även påvisas i vår studie. Tidigare forskning (Brunner et al., 2007; Evren et al., 2014) har även visat att detta samband inte skiljer sig mellan pojkar och flickor. Detta stämmer inte helt överens med vår studie då vi fann en signifikant skillnad mellan pojkar och flickor i att utsätta andra. Dock var denna skillnad liten i förhållande till antalet deltagare i studien. Vi fann däremot inga signifikanta könsskillnader i självskadebeteende och kriminalitet i förhållande till att utsätta andra och att själv bli utsatt. Därmed drog vi slutsatsen att det inte fanns några tydliga könsskillnader mellan pojkar och flickor.
Det tidigare forskning saknar är dock en god teoretisk förklaring till varför vissa ungdomar både rapporterar hög nivå av brottslighet och hög nivå av självskadebeteende. I denna studie förklarade vi varför vissa ungdomar både har hög kriminalitet och
självskadebeteende mot bakgrund av dessa ungdomars interpersonella relationer: de utsätter andra för aggressiva handlingar samt blir själv utsatta för andras aggressiva handlingar. Detta är en ny förklaring som tidigare inte har studerats. Vi utgår från coercion-teorin för att
förklara fenomenet. Denna förklaring av sambandet mellan kriminalitet och
självskadebeteende samt hur detta hänger ihop med att utsätta andra och att själv bli utsatt är något nytt som denna studie bidragit med till forskningslitteraturen.
Ett sätt att beskriva länken mellan kriminalitet och självskadebeteende har i tidigare studier förklarats genom gemensamma riskfaktorer, bland annat konflikter i familjen, trauman
i barndomen och depression (de Kloet et al., 2011). Ett annat sätt att förklara kopplingen är genom Patterson (1982) coercion-teori. Teorin anser att barn som i hemmet lär sig att lösa konflikter genom aggressivitet använder det beteendet i andra kontexter såsom i skolan och bland kamrater. Det som då sker är att kamraterna svarar mot den aggressiva handlingen genom att antingen vara aggressiva tillbaka eller att undvika barnet. Konflikter som uppkommer löses genom att en av partnerna drar sig tillbaka, nästa gång en konflikt
uppkommer eskalerar det till stora gräl. Vinnaren är den som antingen drar sig tillbaka eller skriker högst, över tid leder dessa konflikter till större konfrontationer där ingen vill lösa problemen. Denna teori kan kopplas till vårt resultat genom att förklara varför gruppen som både rapporterar hög nivå av kriminalitet och hög nivå av självskadebeteende både utsätter andra för aggressiva handlingar samt själva blir utsatta. Dessa ungdomar har, enligt coercion-teorin, genom barndomen lärt sig att hantera konflikter med aggressivitet vilket leder till att de utsätter andra för aggressivitet men samtidigt själva bli utsatta då andra agerar mot detta aggressiva beteende. Detta beteende tar sedan ungdomar med sig till andra miljöer där den reagerar på samma sätt, antigen på fritiden eller i skolan. Skolkamraterna kan i en del fall agera aggressivt tillbaka eller undvikande vilket i sin tur gör att barnet blir utfryst samt problem med uppförande.
Denna studie har vissa begränsningar. Att vi använt sekundärdata är en svaghet eftersom vi inte kan kontrollera för deltagarna i studien, hur datainsamlingen gått till samt sammanställningen av data. En annan begränsning är att studien baseras på en retrospektiv enkät vilket kan medföra svårigheter med att komma ihåg vad som faktiskt hänt. Eftersom enkäten innehöll känsliga ämnen och är självrapporterad finns det risk att deltagarna mörkar sina svar. Det finns dessutom en risk att deltagarna överdriver eller underdriver sina svar vid självrapporterad enkät, vilket kan göra det svårt att få en objektiv bild av verkligheten
(Sarnecki, 2009). Slutligen har vi gjort en tvärsnittsstudie och kan således inte dra kausala slutsatser.
Studien har även styrkor. Att den baseras på en stor populationsbaserad studie ökar variationen mellan deltagarna vilket gör att vi antagligen kan generalisera resultaten till ungdomar mer generellt. Att vi använt en självrapporterad enkät är också en styrka eftersom det är en bra mätning för att få information som vanligtvis inte kommer till myndigheternas kännedom, exempelvis genom polis och sjukvård. Ytterligare en styrka med studien är den teoretiska utgångspunkt som används för att förklara sambandet mellan självskadebeteende och kriminalitet samt hur det kan kopplas till att utsätta andra och själv bli utsatt av andras aggressiva handlingar. Detta ger en ny infallsvinkel till att förklara fenomenet varför vissa ungdomar båda rapporterar höga nivåer av självskadebeteende och kriminalitet.
Förslag till vidare forskning är att studera flera möjliga förklaringar till sambandet mellan kriminalitet och självskadebeteende, exempelvis genom att studera flera gemensamma riskfaktorer. Ett annat förslag till vidare forskning är att studera bakomliggande orsaker till att utsättas och att utsätta andra för aggressiva handlingar vilket kan göras genom att studera andra populationer.
Denna studie syftade till att förklara varför vissa ungdomar både rapporterar höga nivåer av självskadebeteende och kriminalitet samt hur detta hänger ihop med att utsätta andra för aggressiva handlingar och att själv bli utsatt av andra. Genom resultaten fann vi att det finns en grupp ungdomar som både är brottsbelastade och har ett självskadebeteende. Det som utmärker denna grupp är de utsätter andra för aggressiva handlingar samtidigt som de själva blir utsatta av andra. Både kriminalitet och självskadebeteende är två vanliga problem bland ungdomar. Kriminalitet är kopplat till externaliserade problem, det vill säga mer utåtagerande problematik medan självskadebeteende är kopplat till internaliserade problem där individen istället riktar problematiken mot sig själv genom att bland annat skada sig själv fysiskt.
Vår studie påvisade att det fanns en gemensam koppling mellan dessa två fenomen, att det finns ungdomar som både har externaliserade problem som kriminalitet samtidigt som de har internaliserade problem som självskadebeteende. Detta kan förklaras genom att dessa ungdomar både blir utsatta av andras aggressiva handlingar samtidigt som de själva utsätter andra. Att förklara detta kan anses vara komplext, men denna förklaring är ett sätt att förstå sig på denna unika grupp med externa och interna problem. Denna kunskap kan användas av olika myndigheter vid förebyggande insatser för ungdomar som har problem med kriminalitet och självskadebeteende.
Referenser
Briere, J., & Gil, E. (1998). Self-mutilation in clinical and general population samples: Prevalence, correlates, and functions. American Journal of Orthopsychiatry, 68(4), 609-620. doi:10.1037/h0080369
Brunner, R., Parzer, P., Haffner, J., Steen, R., Roos, J., Klett, M., & Resch, F. (2007). Prevalence and psychological correlates of occasional and repetitive deliberate self-harm in adolescents. Archives of Pediatrics & Adolescent Medicine, 161(7), 641. Carli, V., Mandelli, L., Poštuvan, V., Roy, A., Bevilacqua, L., Cesaro, C., & Sarchiapone, M.
(2011). Self-harm in prisoners. CNS Spectrums, 16(3), 75-81. doi:10.1017/S1092852912000211
Chapman, A. L., & Dixon-Gordon, K. L. (2007). Emotional antecedents and consequences of deliberate self-harm and suicide attempts. Suicide and Life-Threatening Behavior, 37(5), 543-552. doi:10.1521/suli.2007.37.5.543
de Kloet, L., Starling, J., Hainsworth, C., Berntsen, E., Chapman, L., & Hancock, K. (2011). Risk factors for self-harm in children and adolescents admitted to a mental health inpatient unit. Australian and New Zealand Journal of Psychiatry, 45(9), 749-755. doi:10.3109/00048674.2011.595682
Evren, C., Evren, B., Bozkurt, M., & Can, Y. (2014). Non-suicidal self-harm behavior within the previous year among 10th-grade adolescents in Istanbul and related variables. Nordic Journal of Psychiatry, 68(7), 481-487. doi:10.3109/08039488.2013.872699 Glazebrook, C. M., Gonzalez, D. A., & Lyons, J. L. (2015). The use of action phrases in
individuals with autism spectrum disorder. Neuropsychologia, 77, 339-345. doi:10.1016/j.neuropsychologia.2015.09.019
Haavisto, A., Sourander, A., Multimäki, P., Parkkola, K., Santalahti, P., Helenius, H., . . . Almqvist, F. (2005). Factors associated with ideation and acts of deliberate self-harm
among 18-year-old boys: A prospective 10-year follow-up study. Social Psychiatry and Psychiatric Epidemiology, 40(11), 912-921. doi:10.1007/s00127-005-0966-2
Haynie, D. L., Nansel, T., Eitel, P., Crump, A. D., Saylor, K., Yu, K., & Simons-Morton, B. (2001). Bullies, victims, and Bully/Victims: Distinct groups of at-risk youth. The Journal of Early Adolescence, 21(1), 29-49. doi:10.1177/0272431601021001002 Kissil, K. (2011). Attachment-based family therapy for adolescent self-injury. Journal of
Family Psychotherapy, 22(4), 313-327. doi:10.1080/08975353.2011.627801
Latina, D. (2016). Self-harm: Interpersonal and holistic perspectives. (Doktorsavhandling). Örebro: Institutionen för Juridik, Psykologi och Socialt arbete. doi: 978-91-7529-114-7 Örebro universitet.
Lereya, S. T., Winsper, C., Heron, J., Lewis, G., Gunnell, D., Fisher, H. L., & Wolke, D. (2013). Being bullied during childhood and the prospective pathways to self-harm in late adolescence. Journal of the American Academy of Child and Adolescent
Psychiatry, 52(6), 608-618. doi:10.1016/j.jaac.2013.03.012
Morgan, J., & Hawton, K. (2004). Self-reported suicidal behavior in juvenile offenders in custody: Prevalence and associated factors. Crisis, 25(1), 8-11. doi:10.1027/0227-5910.25.1.8
Nakhaie, M. R., Silverman, R. A., & LaGrange, T. C. (2000). Self-control and social control: An examination of gender, ethnicity, class and delinquency. The Canadian Journal of Sociology / Cahiers Canadiens De Sociologie, 25(1), 35-59. 1710-1123.
Patterson, G.R. (1982). Coercive family process. Eugene, Or.: Castalia Pub. Co. Sarnecki, J. (2009). Introduktion till kriminologi. Lund: Studentlitteratur.
Socialstyrelsen. (2009). Barn och unga som begår brott: Handbok för socialtjänsten. Stockholm: Socialstyrelsen.
Özdemir, M., & Stattin, H. (2011). Bullies, victims, and bully-victims: A longitudinal
examination of the effects of bullying-victimization experiences on youth well-being. Journal of Aggression, Conflict and Peace Research, 3(2), 97-102.
