.
Omvårdnad av patienter med demenssjukdom på sjukhus - ett
sjuksköterskeperspektiv
En litteraturstudie
Caring for patients with dementia in hospital - a nurse perspective
A literature review
Författare: Stina Källqvist och Therese Nyström
HT 2019 Examensarbete: Kandidat, 15 hp
Huvudområde: Sjuksköterskeprogrammet, Omvårdnadsvetenskap Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet.
Handledare: Charlotta Jerlström, universitetsadjunkt, Örebro Universitet
Sammanfattning
Bakgrund: Diagnosen demens beräknas öka i takt med världens åldrande befolkning. De olika
typerna av demens kan ge en rad symtom som kan vara svåra för vårdpersonal att hantera. Den fysiska miljön och tidsbristen som finns på sjukhusavdelningar gör det svårare att skapa en god omvårdnad för personer med demens då den patientgruppen kräver ytterligare förutsättningar.
Syfte: Att beskriva sjuksköterskans erfarenheter vid omvårdnad av patienter med
demenssjukdom på sjukhus.
Metod: En litteraturbaserad studie med systematisk sökning och deskriptiv design där åtta
artiklar analyserats och bearbetats till ett resultat. Dataanalysen som användes var integrerad analysmetod.
Resultat: Ur analysen framkom fyra kategorier: brist på kunskap och tid, svårigheter att vårda personcentrerat, sjukhusmiljöns påverkan på omvårdnadsarbetet och etiska konflikter i vården av dementa. Kategorierna i resultatet beskrev de hinder som sjuksköterskan upplevde i vården av
patienter med demenssjukdom. Känslor som maktlöshet, otillräcklighet och rädsla inför vården av dessa patienter var vanligt förekommande och problematiska. Sjuksköterskans kunskapsbrist i ämnet men även bristen på tid och resurser resulterade i mindre optimal vård än vad som
önskades.
Slutsats: Denna studie visar på hur sjuksköterskans erfarenheter av tidsbrist, bristande kunskap,
sjukhusmiljön och etiska konflikter påverkar omvårdnaden av patienter med demens på sjukhus. Omvårdnad blir således inte personcentrerad och patientsäker. Större fokus bör läggas på att kunna erbjuda patienter med demenssjukdom individanpassad omvårdnad på sjukhus.
Nyckelord:
Demens, Erfarenheter, Sjukhus, Sjuksköterska.
Innehållsförteckning
1.Inledning 4 2. Bakgrund 4 2.1 Förekomst av demenssjukdomar 4 2.2 Demenssjukdomar 4 2.3 Demensens faser 5 2.4 Vårdmiljön på en sjukhusavdelning 5 2.5 Kommunikation 6 2.6 Problembeskrivning 6 3. Syfte 7 4. Metod 7 4.1 Design 7 4.2 Datainsamling 7 4.3 Urval 7 4.5 Dataanalys 8 4.6 Etiska överväganden 8 5. Resultat 85.1 Brist på kunskap och tid 9
5.2 Svårigheter att vårda personcentrerat 9
5.3 Erfarenheter av sjukhusmiljöns påverkan 10
5.4 Etiska konflikter i vården av dementa 11
5.5 Resultatsammanfattning 11 6. Diskussion 11 6.1 Metoddiskussion 12 6.2 Resultatdiskussion 13 7. Slutsats 15 8. Kliniska implikationer 15
9. Förslag till fortsatt forskning 15
Referenslista 16
Bilaga 1 Bilaga 2
1.Inledning
“Hold my hand, look into my eyes, I’m still here, don’t be shy. I might not respond the way I should, but how I wish that I could. I’m still here, just tucked away. My life is fading day by day but I feel your love, yes I do, I wish I could say I love you. Touch my face the way I touched yours when you were young. How I adored every smile, nothing’s changed, my mind has just been rearranged. Talk to me, even if it’s just chatter, I hear your voice and that’s what matters. Maybe something will get through, talk to me like I talked to you. Hug on me, kiss my cheek, though my mind is growing weak. I feel your love in every squeeze, your loving touch brings me ease. Though I seem lost, I’m still here, love me now before I disappear. Be with me in this time and space, you’re my moment of amazing grace. One day I’ll journey on, I’ll go home, I don’t want you to feel alone. We’ll always have the love we shared, so hold my hand while I’m still here.” - Kala Cota (Alzheimer’s Association, 2019).
2. Bakgrund
2.1 Förekomst av demenssjukdomar
I Sverige beräknas cirka 130 000 – 150 000 personer lida av en demenssjukdom, en siffra som väntas stiga till 180 000 – 190 000 år 2030. Den vanligaste typen av demenssjukdom är
Alzheimers sjukdom som står för 60 – 70% av alla insjuknande i Sverige, och kvinnor drabbas i större utsträckning än män (Svenskt Demenscentrum, 2018). I västvärlden har 5–10% av
befolkningen över 65 år en demenssjukdom, varav 60% har diagnosen Alzheimer. Efter hjärtkärlsjukdomar och cancer är Alzheimer den sjukdom som flest dör av i västvärlden. De samhällsekonomiska kostnaderna för personer med demens som måste vårdas på institution uppgår till lika höga kostnader som de övriga två tillsammans (Socialstyrelsen, 2014). Äldre personer med demens kommer sannolikt ha en mer frekvent kontakt med vården under de sista levnadsåren. Det här kommer att kräva större vårdstöd från vårdpersonal (Watkins, Murphy, Kennedy, Dewar & Graham, 2019).
2.2 Demenssjukdomar
De olika grupperna av demenssjukdom är primärdegenerativa sjukdomar, vaskulära samt
sekundära demenssjukdomar (Viitanen och Wahlund, 2006). De primärdegenerativa sjukdomarna delas i sin tur in i tre undergrupper: Alzheimers sjukdom, frontallobsdemens och
Lewykroppsdemens. Den stora skillnaden mellan frontallobsdemens och Alzheimers sjukdom är att minnesstörning är ett tidigt symtom vid Alzheimers sjukdom medan de tidiga symtomen för frontallobsdemens är impulsiva drag, social klumpighet och passivitet (Skog, 2012).
Demenssjukdom delas också in i olika faser: mild demenssjukdom, medelsvår demenssjukdom samt svår demenssjukdom (Socialstyrelsen, 2017).
Ålder tycks vara en bidragande faktor men att bli dement ingår inte i det naturliga åldrandet, då det även kan drabba personer yngre än 65 år. De största riskfaktorerna är ålder och ärftlighet, men även olika sjukdomstillstånd kan leda till att hjärncellerna skadas och orsakar demens (Svenskt Demenscentrum, 2018). Sjukdomsbilden kan variera beroende på var i hjärnan skadan har skett (Skog, 2012).
2.3 Demensens faser
Mild demens
Vid den här fasen har patienten svårt att förstå komplexa resonemang, upprepar frågor och missar överenskommelser. Vid en mild fas av demens börjar närstående uppmärksamma problemet (Marcusson, Blennow, Skoog & Wallin, 2011). Parietallobssymptom uppkommer ofta i den här fasen, det vill säga svårigheter att utföra praktiska moment. Även begynnande svårigheter att vara intim med sin partner uppkommer här (Hege Førsund, Kiik, Skovdahl & Ytrehus, 2016). Dysfasi kan framträda vilket ofta gör att patienten drar sig undan socialt (Edberg, 2011).
Medelsvår demens
I den här fasen kan patienten inte längre arbeta och kräver mer tillsyn i hemmet. Att klä på sig kläder kan plötsligt bli en svår uppgift (Edberg, 2011). Svårigheter att orientera sig framträder mer samt emotionella symptom, även om personligheten fortfarande är mer eller mindre intakt. Många patienter brukar vara på dagvård men med tiden flyttar de flesta till gruppboende eller annat demensboende (Marcusson et al., 2011). I den här fasen är det också vanligt att symptomen varierar i intensitet under dagen (Hege Førsund et al., 2016).
Svår demens
Här sker en försämring av samtliga tidigare symptom. Den drabbade glömmer namn på
närstående och har svårigheter att känna igen dem (Marcusson et al., 2011). Men det finns också vissa stunder när personen med demens kan minnas både namn och person (Hege Førsund et al., 2016). Svårigheter med tidsuppfattning framträder och fraser eller rörelser upprepas i monotona mönster. Även hallucinationer och psykotiska symptom kan förekomma. Aktiviteter i det dagliga livet blir problematiska och i slutstadiet måste patienten skötas helt till följd av att hen blir sängbunden eller rullstolsbunden med urin- och faecesinkontinens (Marcusson et al., 2011).
2.4 Vårdmiljön på en sjukhusavdelning
Personer med demens drabbas av somatiska sjukdomar precis som alla andra människor, vilket kan innebära att de måste vårdas på en sjukhusavdelning (Skog, 2012). Ragneskog (2013) beskriver att en del vårdpersonal ibland anser att deras avdelning inte är avsedd för att vårda agiterade patienter med demens. Den fysiska miljön kan påverka personer med demens. Saker som belysning, färger, fönster och speglar, dagsljus och utemiljö, ljud, lukt, trygghet och integritet samt känsel spelar en ytterst stor roll. En obegriplig miljö gör en dement person lätt förvirrad och kan ge stor oro (Lindley, Boyles, Robinson, Abley & Prato, 2019). Långa
korridorer, som sjukhusavdelningar oftast har, kan bidra till det här. Genom att markera ytor med olika färger som bör uppmärksammas och försöka skymma undan ytor som inte är särskilt viktiga kan intryck minskas för patienten med demenssjukdom och på så sätt förbättra den äldres sätt att orientera sig (Skog, 2012).
Det finns ett stort behov av en anpassad vårdmiljö för patienter med demens (Hermann, Muck & Nehen, 2015). Ett användande av symboler för att lättare få patienter att hitta rätt, ha
meningsfulla aktiviteter och mer personcentrerad omvårdnad är också av stor betydelse för en anpassad vårdmiljö. Patienter med demens har det svårare att hitta på sjukhusavdelningen på grund av den repetitiva inredningen. Den upptagna, stressiga och bullriga miljön är också problematisk för patienter med demens. Effekten av den negativa miljön kan med stor
sannolikhet ge upphov till ökad agitation, förvirring, minskad rörlighet och minskad social interaktion för personer med demens, det här kan dessutom bidra till en risk för ytterligare hälsokomplikationer (a.a.).
En avdelning specifikt anpassad för personer med demens skulle vara underlättande, där miljön bör vara mer anpassad utifrån sjukdomen samt att personalen ska vara utbildad i att vårda patienter med demenssjukdom (Hynninen, Saarnio & Isola, 2015).
2.5 Kommunikation
Kommunikation brukar delas in i en verbal och icke-verbal del. De här är nödvändiga för en ökad förståelse (Ragneskog, 2013). När en människa drabbas av demens blir
kommunikationsförmågan nedsatt. Både den verbala och icke-verbala kommunikationen blir långsammare och kan till slut försvinna helt (Skog, 2012). Språket blir ofta oklart och personer med demens kan uppfattas som osammanhängande (Skog, 2012). Det är viktigt att vårdpersonal har kunskap om den sjukes tidigare liv och rutiner, det kan komma att underlätta
kommunikationen för bådas räkning. Sjuksköterskan står nära patienten och har nytta av information om patientens tidigare liv samt beteende för att veta vad personen menar med sitt agerande och yttranden (Machiels, Metzelthin, Hamers & Zwakhalen, 2017).
- Verbal kommunikation
Vårdpersonal med ett strängt tonfall orsakar mer agitation hos en person med demens än personal med ett mjukare tonfall (Ragneskog, 2013). Det finns en rad olika strategier som sjuksköterskan och annan vårdpersonal kan ta hjälp av vid kommunikation med en dement person. Det kan underlätta att använda enkla meningar, undvika att tala allt för långsamt då det kan leda till avbrott i kommunikationen, inte betona felaktigheter, använda samma ord för samma sak, tänka på att personer med demens har svårt med tidsuppfattning och inte hålla med om du inte förstår vad personen pratar om (Sendecki, 2013). Genom undervisning om demenssjukdom samt kommunikationen däremellan kan detta leda till kvalitetshöjning för relationen mellan vårdpersonal och personen med demens (Ragneskog, 2013).
- Icke-verbal kommunikation
För att en god kommunikation ska råda krävs respekt, en bekräftande attityd, ögonkontakt, aktivt lyssnande samt att försöka eliminera störande bakgrundsljud (Ragneskog, 2013). När den verbala delen börjar försvagas är det viktigt att uppmärksamma den icke-verbala kommunikationen, det vill säga kroppsspråket. Kroppsspråk kan förmedla både positiva och negativa känslor. Beröring, ögonkontakt, leenden och tonfall har en stor inverkan på hur personer med demens uppfattar personen som talar med dem (Machiels et al, 2017).
2.6 Problembeskrivning
Demenssjukdom kan ge många olika symptom som kan vara svåra för sjuksköterskan att bemöta. Det blir en utmaning för sjuksköterskan på sjukhuset att kunna tolka en patients uttryck samt att ge den omvårdnad som personen med demens behöver. Genom att sätta fokus på sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnad av dementa patienter kan det bidra till en ökad kunskap, som i sin tur kan utveckla individanpassning av omvårdnad till personer med demens.
3. Syfte
Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter vid omvårdnad av patienter med demenssjukdom på sjukhus.
4. Metod
4.1 Design
En litteraturstudie gjord med systematisk sökning och deskriptiv design (Kristensson, 2014).
4.2 Datainsamling
Det gjordes en litteratursökning utefter valda sökord inom ämnet omvårdnad. Databaserna som användes var CINAHL och PsycINFO (Forsberg & Wengström, 2016). Dessa databaser har olika ämnesordlistor. CINAHLs ämnesordlista heter Subject Headings (MH) och PsycINFOs
ämnesordlista heter Thesaurus. De sökord som användes var “Dementia” (demens), “Nurs*” (sjuksköterska), “Experienc*” (upplevelse/erfarenheter) och “Hospital” (sjukhus). Därefter anpassades söktermen “Dementia” till varje databasämnesord. Författarna kombinerade
ämnesordet “Dementia” med resterande söktermer som fritext. Booleska sökoperanden “AND” användes för att kombinera flera sökord med varandra. Sökoperanden “AND” kan öka
sökningens sensitivitet (Kristensson, 2014). Inklusionskriterier som Peer reviewed användes, samt att artiklarna skulle vara utgivna under åren 2009–2019. En begränsning av språket gjordes, artiklarna skulle vara skrivna på engelska. Exklusionskriterier var att inte ta med artiklar där sjuksköterskans perspektiv ej kunde separeras från övrig vårdpersonal. Sökningen i CINAHL resulterade i 82 träffar och sökningen i PsycINFO gav 182 träffar.
4.3 Urval
För att välja ut artiklar granskades titlar och abstrakt, artiklar valdes sedan ut baserat på om de behandlade sjukhus, sjuksköterskans erfarenheter och patienter med demenssjukdom. Författarna läste gemensamt 142 artikel titlar i databasernas träfflistor. Därefter valdes det att läsa abstrakt på dem titlar som svarade mot syftet, sammanlagt 22 abstrakt. Åtta artiklar från PsycINFO visade sig vara identiska med artiklar i CINAHL, vilket gjorde att de exkluderades. Nio artiklar från databasen CINAHL sorterades bort eftersom de inte helt svarade mot studiens syfte samt att två av dessa var litteraturstudier. Fem vetenskapliga artiklar hämtades från databasen CINAHL och två vetenskapliga artiklar från PsycINFO. Urvalet begränsades inte av kön, ålder eller tid vid insjuknande av demens. De sju artiklar som valdes ut i både CINAHL och PsycINFO var för att de kunde svara på denna studies syfte. Via manuell sökning valdes ytterligare en artikel ut. Ena författaren fann artikeln i referenslistan till en av artiklarna som valts ut i den systematiska sökningen. Författarna fann åtta artiklar som svarade mot syftet. De gick sedan till
kvalitetsgranskning.
4.4 Kvalitetsgranskning
En kvalitetsgranskning utfördes med stöd av SBU-granskningsmall (SBU, 2017). Mallarna som användes var av kvalitativ- samt kvantitativ inriktning. Efter granskning framkom det att samtliga
artiklar hade antingen en hög eller medelhög vetenskaplig kvalitet och det beslutades därför att samtliga artiklar skulle användas i resultatet.
4.5 Dataanalys
För att sammanställa resultatet av den här litteraturstudien har en integrerad analys gjorts (Kristensson, 2014). De nio artiklarna lästes noga igenom av författarna. Författarnas tolkningar av artiklarna jämfördes och likheter samt skillnader diskuterades. Artiklarna har granskats med en objektiv hållning där förförståelsen har åsidosatts. De delar från artiklarna som svarade på
studiens syfte valdes ut och bildade olika preliminära kategorier. Efter ytterligare analys kom de här kategorierna att ändras. De fyra slutgiltiga kategorierna utgör resultatet i den här studien.
4.6 Etiska överväganden
Kjellström (2017) visar på att det finns tre viktiga saker som informerat samtycke innebär för deltagarna. De ska ha fått ordentlig information om arbetet, ha förmåga att ta till sig
informationen, kunna fatta ett beslut utefter informationen samt ska valet vara frivilligt och ej uppkomma genom hot, tvång, mutor. Deltagarna ska ha rätt att hoppa av studien utan förklaring. Alla artiklar som valts ut till den här studien har blivit godkända av en etisk kommitté. De flesta av dessa åtta artiklar tog upp vikten av information till deltagarna angående studien samt
anonymitet till deltagarna. Noggrannhet har beaktats angående referenshantering och sammanställning för undvikande av plagiering.
5. Resultat
Resultatet baseras på åtta artiklar. Studien resulterade i fyra kategorier: brist på kunskap och tid, svårigheter att vårda personcentrerat, sjukhusmiljöns påverkan på omvårdnadsarbetet och etiska konflikter i vården av dementa. Tabell 1 visar i vilka artiklar de olika kategorierna framkom.
Tabell 1. Översikt av kategorier i resultatet. Artikel: Brist på kunskap och tid Svårigheter att vårda personcentrerat Sjukhusmiljöns påverkan på omvårdnadsarbetet Etiska konflikter i vården av dementa Cowdell. 2010 X X X Brooke & Semlyen. 2017 X Pinkert et al. 2017 X X
Bryon et al. 2012 X X X Tropea et al. 2017 X Fukuda et al. 2015 X X Kang et al. 2010 X X X Nilsson et al. 2015 X X X
5.1 Brist på kunskap och tid
Kunskap och utbildning är en bristvara när det kommer till omvårdnaden av patienter med demens på sjukhus (Cowdell, 2010 & Fukuda, Shimizu och Seto, 2015). Bristen på kunskap bidrar till att sjuksköterskor kände stor osäkerhet och frustration men likaså rädsla inför att vårda den här patientgruppen, då demenssjukdomen kan yttra sig på så många olika sätt (Pinkert et al., 2017).
Sjuksköterskor ser tidsbrist som ett stort problem i vårdandet, inte minst då patienter med demens kräver mer tid för kommunikation än kognitivt friska patienter (Fukuda et al., 2015). Den snabba arbetstakten på akutvårdsavdelningar i kombination med brist på kunskap och kontinuitet gör att sjuksköterskan inte når upp till idealet av vad patienter med demens behöver, samtidigt som bristen på tid och bemanning är en orsak till missnöje och stress (Kang, Moyle & Venturato, 2010). Sjuksköterskor försöker ändra sitt arbetssätt för att kunna möta varje patients individuella behov, men då det här är tidskrävande får ofta patienten istället anpassa sig efter sjuksköterskan (Fukuda et al., 2015).
Sjuksköterskor diskuterade huruvida dessa patienter verkligen ska vårdas på vanliga avdelningar eller ej, eftersom sjuksköterskor ansåg att de inte hade den kunskap, tid eller miljöanpassningar som krävdes i vårdandet. Det upplevdes svårare att vägleda kognitivt nedsatta patienter, och vanligt förekommande känslor som väcktes hos sjuksköterskan var otillräcklighet, ilska, stress, frustration men även rädsla för att dessa patienter skulle skada sig själva genom exempelvis fall (Nilsson, Rasmussen och Edvardsson, 2015).
5.2 Svårigheter att vårda personcentrerat
För att lindra osäkerheten i omvårdnaden av dementa söker sjuksköterskor trygghet i etablerade rutiner, men för att kunna möta patienter med demenssjukdom måste sjuksköterskan frångå sina invanda rutiner och vara mer kreativ i sitt dagliga arbete (Pinkert et al., 2017 & Cowdell, 2010).
Interaktioner mellan patient och personal kan upplevas som icke personcentrerat då dessa möten till största del handlar om hygien och matsituationer (Cowdell, 2010). Det kan bero på att sjuksköterskor känner sig mer bekväma i att möta patienters fysiska behov än de psykiska (Pinkert et al., 2017). Vårdplaner som ska fungera för majoriteten måste anpassas för den
dementa patientgruppen. Det här bidrar till att man går från ett sjukdomsorienterat perspektiv till ett patientcentrerat (a.a).
I Asien är det vanligt att familjemedlemmar ansvarar för omvårdnaden av personen med demens (Kang et al., 2010). Anhöriga stannar oftast kvar på sjukhuset och hjälper patienten med
grundläggande omvårdnad såsom toalettbesök, hygien, matassistans och lägesändring. Det här har bidragit till att sjuksköterskor i Korea har mer tid och möjlighet att fokusera på de
högteknologiska omvårdnadsåtgärderna, men de begränsar också omfattningen av professionell grundläggande omvårdnad som är en faktor i att skapa en personcentrerad relation (a.a.).
En del sjuksköterskor upplevde att de inte bara skapade sig en bild av patientens medicinska tillstånd utan också blev bekanta med patienten som person (Bryon, Dierckx De Casterlé & Gastmans, 2012). De sympatiserade starkt med patienterna och fann det känslomässigt svårt att se dem i deras tillstånd. Det här motiverade sjuksköterskor att bedriva värdig vård. Sjuksköterskor kände sig inte bara adresserade som professionella utan också som människor. De satte sig själva in i patientens situation och försökte föreställa sig deras upplevelser (a.a.).
Att känna till patientens tidigare vanor kunde hjälpa sjuksköterskor att underlätta sitt omvårdnadsarbete (Nilsson et al., 2015). Sjuksköterskor uttryckte att de försökte lugna sin osäkerhet genom att lägga extra engagemang i att bygga relationer med patienter med demenssjukdom och söka kunskap i deras bakgrund (Pinkert et al., 2017).
5.3 Erfarenheter av sjukhusmiljöns påverkan
Vårdmiljön är ett av de största hindren för att kunna utföra god demensvård på sjukhus (Tropea, Brand, LoGiudice, Liew & Roberts, 2017). Sjukhusmiljön, dess olämpliga byggnadsdesign, den höga arbetsbelastningen, otillräckliga resurser, begränsad kunskap och förståelse för demens kan leda till negativa attityder gentemot personer med demens (Kang et al., 2010). Även patienter med demenssjukdom upplever sjukhusmiljön som problematisk med höga ljud, larm och
argumentationer mellan personal som tolkas fientliga (Cowdell., 2010). Faktorer som underlättar omvårdnaden är äldrevårdsvänliga avdelningar, enkelrum, rum med hög visibilitet, rörelselarm och larmmattor samt hjälpmedel för de dementa att orientera sig på avdelningen (Kang et al., 2010).
Demensanpassade avdelningar på sjukhus finns redan och dessa miljöändringar anses av sjuksköterskor vara positiva (Brooke & Semlyen, 2017). Ljusa färger och tavlor speglar en hemtrevlig atmosfär vilket öppnar upp dörrar för kommunikation mellan både patienter och vårdpersonal. En icke-klinisk miljö hjälper sjuksköterskor att lättare ge omvårdnad och stöd till patienter och deras familjer, som i sin tur kan förbättra samarbetet. En anpassad vårdmiljö kan ge positiv påverkan på patientens beteendemässiga och psykologiska symtom på demens, men alla patienter påverkas olika. Det är därför viktigt att förstå personligheten hos varje individ (a.a.). Miljöbyte, smärtsamma behandlingar och fysiska begränsningar kan påverka och orsaka ett problematiskt beteende hos patienter med demenssjukdom, men även bidra till ångest av att inte längre se några välbekanta ansikten som inger trygghet för patienten (Fukuda et al., 2015).
Patienter som tidigare haft nära kontakt med anhöriga men som inte haft dem nära på sjukhuset kunde utveckla agitation och kränkande beteende mot personal. En del patienter har inga
anhöriga i livet, vilket utgör ett problem för informerat samtycke angående vård och behandling av patienten med demenssjukdom (a.a).
En god familjekontakt underlättar beslutsprocesser angående patienten och samarbetet mellan sjuksköterska och anhöriga upplevs därför som extra viktigt (Bryon et al., 2012).
5.4 Etiska konflikter i vården av dementa
Att frångå sina etiska principer och utöva tvång på patienter med demenssjukdom för att kunna bedriva den omvårdnad och insatser sjuksköterskan blivit ordinerad upplevdes som vanligt förekommande (Nilsson et al., 2015). Kommunikation brast och patienten var oförmögen att förstå varför applicerade insatser behövdes. Det här framkom exempelvis i situationer då venprover skulle tas och sjuksköterskan var tvungen att hålla fast patientens arm för att lyckas. Det här upplevdes som ett övergrepp på patienter. Det här bidrar till känslan av maktlöshet i omvårdnaden av dementa (Bryon et al., 2012). De här känslorna rättfärdigades dock av att handlandet var för patientens bästa för att kunna bibehålla känslan av professionalitet (Nilsson et al., 2015).
Omvårdnad av den här patientgruppen kan framkalla känslor av maktlöshet, otillräcklighet, stress, rädsla, förolämpningar, utmattning och att förlora kontroll över sina egna känslor (Nilsson et al., 2015). Den professionella integriteten skadas när en klyfta uppstår mellan den verkliga vården som bedrivs och den vård som skulle vara ultimat, vilket bidrar till att omvårdnaden av patienter med demens känns meningslös samt att sjuksköterskan tvingas handla oprofessionellt. Sjuksköterskor upplevde att de har det svårt att inte ta det personligt när de blir utsatta för
verbala, sexuella och fysiska angrepp av den här patientgruppen. De angreppen blev därför svåra att hantera (Nilsson et al., 2015).
Konflikter kunde uppstå mellan läkare och sjuksköterska då sjuksköterskan var den som stod patienten närmast. De tyckte att läkare ibland tog fel beslut angående vården för patienten vilket gjorde att sjuksköterskor kände sig förbisedda, då de var tvungna att utföra vårduppgifter som kolliderade med deras egna åsikter (Bryon et al., 2012).
5.5 Resultatsammanfattning
Resultatet beskriver sjuksköterskors erfarenheter vid omvårdnad av patienter med
demenssjukdom på sjukhus. Okunskap kring tillståndet och de drabbades agerande gjorde att sjuksköterskor kände stor osäkerhet och rädsla i förhållande till omvårdnaden av dessa patienter. Tidsbrist i vården av dementa gjorde att sjuksköterskor kände sig maktlösa i sin yrkesroll då de upplevde att de inte kunde ge patienter tillräcklig vård och rätt bemötande.
Sjuksköterskor sökte trygghet i de rutiner som fanns på avdelningarna vilket bidrog till mindre personcentrerad vård. Både sjuksköterskor och patienter med demens upplevde sjukhusmiljön som ett hinder för god omvårdnad. Etiska konflikter var vanligt förekommande i det dagliga arbetet med personer med demens, vilket påverkade patientsäkerheten negativt.
Ovanstående faktorer gjorde att sjuksköterskor upplevde stress, frustration och rädsla i vården av denna patientgrupp.
6. Diskussion
6.1 Metoddiskussion
Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter vid omvårdnad av patienter med demenssjukdom på sjukhus. En systematisk litteratursökning gjordes för att kunna besvara syftet. Databaserna som användes var Cinahl Plus with Full Text och Psycinfo. Dessa användes för att de innehåller vetenskapliga artiklar inom ämnet omvårdnad (Kristensson, 2014). Då enbart två databaser användes kan relevanta artiklar utifrån studiens syfte missats. Författarna använde sig av sökord som ansågs vara relevanta för studiens syfte och dessa översattes till korrekt engelska. Genom att ha använt andra sökord än dem i denna studie kunde det framkommit andra relevanta artiklar. Ett sökord som författarna funderade på att använda var “Attitude”. Detta för att mer inrikta sökningen på sjuksköterskans inställning till att vårda patienter med demenssjukdom. Det här sökordet valdes bort då “Experience” svarade bättre på hur sjuksköterskan upplever
situationen att vårda patienter med demens. Sökorden “Nurse” och “Experience” gjordes om till “Nurs*” och
“Experienc* för att få en bredare sökning och mer material till studien. Sökningar gjordes med ämnesord, samt med fritextord. Vid val av ämnesord användes Subject Headings i Cinahl och Thesaurus i PsycInfo. Genom att använda sökordet “Hospital” ville författarna begränsa resultaten till att utspela sig på sjukhus och ej vårdboenden eller andra inrättningar.
För att avgränsa sökningarna gjordes vissa begränsningar. Artiklarna skulle vara skrivna på engelska. Artiklarna skulle vara peer reviewed, vilket innebär att de blivit granskade innan publicering, och på så sätt stärkt den här studiens resultat. Artiklarna skulle dessutom vara publicerade mellan år 2009–2019. En sökning på ännu färre år kunde ha gjorts vilket skulle innebära så uppdaterat material som möjligt, men det skulle medföra färre resultat vilket inte var aktuellt. Ett spann på tio år innebär ändå att artiklarna är relevanta till tiden, och de äldsta
artiklarna innehöll inte erfarenheter som frångick erfarenheterna i de nyaste artiklarna. Artiklarna som används i studien har olika nationella ursprung. Det kan innebära att ett internationellt perspektiv kan reflekteras i resultatdelen. Det kan dock också ses som en svaghet då
överförbarheten i studien påverkas eftersom vårdsystemen i dessa olika länder kan skilja sig åt.
Ett väl beskrivet metodavsnitt är ett sätt att öka trovärdigheten för studien (Kristensson, 2014). För att ge läsaren en tydligare översyn har bilagor med sökmatris och artikelmatris inkluderats. Det har varit en fördel att vara två författare för den här studien då diskussioner har förts kontinuerligt angående likheter och skillnader. En kvalitetsgranskning gjordes med hjälp av SBU:s granskningsmall (2017). Författarna har inte använt sig av denna mall innan och det uppstod därför vissa svårigheter med att kritiskt granska de utvalda artiklarna. Författarna granskade först artiklarna enskilt. På så sätt kunde det säkerställas att artiklarna tolkades likartat av båda författarna, vilket kan ses som en styrka.
Analysmetoden som användes var integrerad innehållsanalys (Kristensson, 2014). Då båda författarna har förkunskaper om demensvård lästes artiklarnas resultat igenom enskilt och sedan fördes en diskussion om vilka delar som skulle lyftas in i resultatdelen. Detta för att förförståelsen ej skulle påverka resultatet.
Några av artiklarna grundar sig på fokusgruppsintervjuer där både sjuksköterskor och undersköterskor deltagit. Endast sjuksköterskans perspektiv har använts i denna studie. Författarna ser det inte som en svaghet att artiklarna inte enbart bygger på sjuksköterskans erfarenheter, då dessa yrkesgrupper jobbar tätt ihop på en sjukhusavdelning samt att det gick att urskilja i resultatet vad som framkom ur sjuksköterskans perspektiv.
6.2 Resultatdiskussion
Demens är den tredje vanligaste dödsorsaken i västvärlden vilket också innebär att det här är patienter sjuksköterskan ofta träffar på sjukvårdsavdelningar. Eftersom patienter med
demenssjukdom kan drabbas av somatiska sjukdomar, precis som vem som helst, så kan de dyka upp på många olika avdelningar. Då fler kvinnor än män drabbas av demenssjukdom kan det antas att sjuksköterskan i större utsträckning kommer träffa kvinnliga patienter med
demenssjukdom inom vården. Enligt Vårdhandboken (2019) är det i större utsträckning kvinnor som rapporterar brister i bemötandet mellan patient och vårdpersonal. Det är därför viktigt att bedriva en jämlik vård av alla patienter, men inte minst de patienter med demens då de inte alltid kan föra sin talan själva.
Vanligt förekommande i flera artiklar var att sjuksköterskor upplevde bristen på tid som ett problem i omvårdnaden, då det här gör att patienter med demenssjukdom inte får den tid för kommunikation och förståelse som behövs. En klyfta uppstod mellan den vård som kunde erbjudas och vilken vård som vore optimal. Detta gjorde att omvårdnaden av patienter med demenssjukdom upplevs som bristande. Skog (2012) menar att bra vård inte tar längre tid än dålig vård, och att ett direkt lugnt bemötande av oroliga dementa patienter i slutändan sparar tid. Brist på rutiner, personalbrist, ett ökat antal patienter samt bristande kunskap gör det ytterligare svårare att få tiden att räcka till. Tidsbristen på sjukhus kan komma att påverka det
personcentrerade vårdandet. Strukturen för sjuksköterskors arbete kan komma att behöva justeras så att dem får mer tid, då tidsbrist upplevs vara ett hinder för god omvårdnad. Sjuksköterskan har ett ansvar att kritiskt reflektera över de befintliga rutiner som finns samt öppna upp en dialog om implementering av förbättringar (Svensk sjuksköterskeförening, 2019). Detta för att en så god och säker vård som möjligt för patienten ska kunna uppnås.
Då de flesta av artiklarna i resultatet lyfte huruvida anpassningar bör göras på avdelningar för att lättare kunna hantera vården av patienter med demenssjukdom anser författarna att det här är en problematik i vården. Miljön är en stor faktor gällande stödet av personcentrerad vård (Svensk sjuksköterskeförening, 2019). I en av artiklarna framkom att demensavdelningar borde
implementeras. Det här skulle innebära att personalen på avdelningen inte bara skulle behöva vara specialister inom demens, utan även behöva ha en bred kunskap om sjukdomar som kan dyka upp på specifika avdelningar då dementa drabbas av samma somatiska sjukdomar som kognitivt friska patienter. Detta talar för vikten av att alla sjuksköterskor bör få den kunskap och information i ämnet som de behöver för att kunna möta patienter med demenssjukdom på ett värdigt sätt. Primary nursing är en metod som skulle kunna användas på de här
demensavdelningarna. Varje patient blir då listad hos en bestämd sjuksköterska som ansvarar för vården under vårdtillfället. Det här ska leda till högre omvårdnadskvalitet och
patienttillfredsställelse samt minska vårdtiderna (Willman, Forsberg & Strömberg, 2003).
Felaktigt bemötande av en patient med demens kan orsaka konflikter och förvirring för den dementa, vilket i sin tur kan leda till agitation och utåtagerande (Moonga & Likupe, 2016). I kategorin “brist på kunskap och tid” framkom att sjuksköterskor känner osäkerhet i omvårdnaden av dementa och till följd av det här kan utveckla andra negativa känslor som exempelvis
frustration. Med hänsyn till detta kan sjuksköterskor med erfarenhet av demensvård vara en stor tillgång på vårdavdelning och bidra till en mer lämplig vård av den här patientgruppen, medan avsaknad av utbildning och erfarenhet gör vården mindre optimal (Digby, Lee & Williams, 2017). Att lyfta fram kompetensutvecklingen blir därför ytterst viktig. Sjuksköterskor behöver få mer utbildning angående sjukdomarna inom demensspektrat för att kunna upprätthålla en god
vård till denna patientgrupp, och minska eventuell negativ stress hos sig själva. Att ha bristande kompetens som sjuksköterska kan skapa negativa förutsättningar för patienten vilket kan bidra till att vården inte blir patientsäker.
Den kognitiva nedsattheten hos patienter med demenssjukdom patienter försvårar
kommunikationen. Bristande kommunikation kan leda till misstag och skador vilket gör det extra viktigt att information tas emot och tolkas rätt (Öhrn, 2009). Genom att ha kunskap om hur sjuksköterskan kan kommunicera med en patient med demens kan det öka patientsäkerheten (Sendecki, 2013). Under rubriken “Att vårda personcentrerat” presenteras att sjuksköterskor försöker skapa en relation med patienter med demenssjukdom och att de sympatiserade starkt med deras svåra situation. I en studie av Digby, Lee & Williams (2017) framkom istället att sjuksköterskor upplever att dementa patienter utgör ett hinder för vården av andra patienter och lägger större fokus på att behandla de med fysiskt akuta åkommor på avdelningen. Patienter med demenssjukdom blir således lågt prioriterade. Sjuksköterskan är mer uppgiftsfokuserad än fokuserad på omvårdnad av den enskilda patienten och behovet som denna har. Sjuksköterskor upplever ibland att de svarar på sin egen osäkerhet med att undvika eller avpersonifiera patienter för att klara av arbetspasset (a.a). Avpersonifieringen kan dock liknas med hur sjuksköterskor uppgav att de kände under rubriken “etiska konflikter i vården av dementa”. Sjuksköterskor upplevde att kommunikationen inte alltid fungerade som den skulle med patienter med demenssjukdom. Kommunikationssvårigheterna ledde till situationer där etiska principer
frångicks. Då sjuksköterskor nästan upplevde att de begick övergrepp på patienterna rättfärdigade de sitt handlande genom att det var det bästa för patienten. Att prata med övriga i sitt vårdteam om olika etiska konflikter är viktigt för att kunna fatta personcentrerade beslut. Genom diskussion av etik och vårdfilosofi kan man se om ens egna åsikter samstämmer med övriga i vårdteamet men även med patienten och hens anhöriga (Svensk sjuksköterskeförening, 2019). Att bortse från att patienten är en kännande, upplevande individ och på sätt och vis avpersonifiera dem kan vara ett sätt att enklare hantera svåra situationer där man annars upplever maktlöshet. När
sjuksköterskan istället börjar se personerna hen vårdar som roller, kan det etiska kravet att skapa en god relation minska hos vårdpersonalen. Det här kan senare leda vidare till en mekanisk vård som inte blir personcentrerad (Svensk sjuksköterskeförening, 2019).
Resultatdelen tar också upp att anhöriga spelar en stor roll i vårdandet. I Asien är det vanligt att familjemedlemmar ansvarar för patientens grundläggande omvårdnad (Fukuda et al., 2017). Det här kan komma att ses som en positiv aspekt då sjuksköterskan kan fokusera på de mer
medicinska uppgifterna kring patienten. Men det kan då ifrågasättas hur personcentrerad vården egentligen blir och om sjuksköterskan själv kan se tecken på när en patient med demens behöver någon form av professionell hjälp när hen inte har en relation till patienten.
Beteenden som agitation och utåtagerande hos patienter med demens kan leda till att de
sjuksköterskor som inte har tillräckligt med information och kunskap om demens som sjukdom kunde utveckla arbetsrelaterad stress, psykisk ohälsa och i långa loppet lång sjukskrivning (a.a). Långa sjukskrivningar innebär stora samhällsekonomiska kostnader som eventuellt kunnat undvikas genom att ge vårdpersonal rätt utbildning och självsäkerhet att hantera situationer som kan uppstå med patienter med demenssjukdom. Det här stärks ytterligare av Skog (2012) som menar att vårdare utan tillräcklig kunskap bemöter patienter på fel sätt, blir otåliga och övertar sånt som patienten är kapabel till att göra själv samt förmedlar stress och själva lättare drabbas av utmattningssyndrom. Att sjuksköterskan blir otålig och stressad i omvårdnadsarbetet påverkar i sin tur patienten negativt då hen inte får tillräckligt med tid att förstå vad som händer, vilket utgör en patientsäkerhetsrisk då kommunikationen brister.
Genom att se patientens liv som meningsfullt ser heller inte sjuksköterskan sina arbetsuppgifter som meningslösa (Skog, 2012). Om sjuksköterskan inte har kunskap om den äldre personen med demens som individ kan vårdbehoven förbises och vården därför brista när det kommer till patientsäkerheten.
7. Slutsats
Den här litteraturstudien visar tydligt på att sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med demens på sjukhus var komplex. Utifrån studiens resultat kan det konstateras att det finns ett flertal hinder som påverkar sjuksköterskans omvårdnad av patienter med demenssjukdom. Några hinder är brist på kunskap och tid, icke personcentrerad vård, sjukhusmiljön samt etiska
konflikter. Då demenssjukdom är den tredje vanligaste dödsorsaken i västvärlden och att
prevalensen stiger i takt med en åldrande befolkning bör större fokus läggas på att kunna erbjuda patienter med demenssjukdom individanpassad omvårdnad på sjukhus. Det kan i sin tur utveckla en god personcentrerad och patientsäker omvårdnad.
8. Kliniska implikationer
Denna studie kan tillföra en ökad förståelse om hur omvårdnaden av personer med demens påverkas av tidsbrist, miljö och bristande kunskap. Utbildning bör erbjudas till sjuksköterskor som arbetar på sjukhusavdelningar för att de ska kunna se sitt arbete som meningsfullt och säkert. En mer djupgående utbildning om demenssjukdomar hos sjuksköterskan och djupare förståelse för sjukdomen skulle bidra till en positiv utveckling av demensvård samt att sjuksköterskan inte ska uppleva demens som ett hinder i vårdandet utan göra vården mer patientsäker. Det här kan bidra till att kvaliteten på omvårdnad ökar för patienter med demenssjukdom.
9. Förslag till fortsatt forskning
Denna studie visar ett behov av fortsatt forskning gällande hur vården av patienter med demenssjukdom kan optimeras för sjuksköterskor på sjukhus. I resultatet framkommer att många brister finns i omvårdnad av patienter med demens. Författarna anser därför att vidare forskning bör bedrivas för att ge sjuksköterskor möjlighet att bedriva den personcentrerade vård som de förväntas göra.
Referenslista
Artiklar märkta med * förekommer i resultatet.
Alzheimer’s Association (2019) Hämtad 2019-12-16 från
https://www.alzconnected.org/discussion.aspx?g=posts&t=2147540638
*Brooke, J., & Semlyen, J. (2017). Exploring the impact of dementia-friendly ward environments on the provision of care: A qualitative thematic analysis. Sage Journals. 18(2). 685-700.
http://dx.doi.org/10.1177/1471301216689402
*Bryon, E., Dierckx De CasterlÉ, B., & Gastmans, C. (2012). “Because We See Them Naked” - Nurses’ Experiences in Caring for Hospitalized Patients with Dementia: Considering Artificial Nutrition or Hydration (Anh). Bioethics, 26(6), 285–295.
https://doi.org/10.1111/j.14678519.2010.01875.x
*Cowdell, F. (2010). The Care of Older People With Dementia in Acute Hospitals. International
Journal of Older People Nursing. 5(2). 83-92. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1111/j.17483743.2010.00208.x
Digby, R., Lee, S., & Williams, A. (2016). The experience of people with dementia and nurses in hospital: an integrative review. Journal of Clinical Nursing. 26 (9-10). 1152-1171.
https://doiorg.db.ub.oru.se/10.1111/jocn.13429
Edberg, A-K. (2011). Minnessvårigheter och förvirringstillstånd. I A-K. Edberg & H. Wijk (Red.), Omvårdnadens grunder: hälsa och ohälsa. (s. 749–791). Lund: Studentlitteratur AB.
Forsberg, C., & Wengström, Y. (2016). Att göra systematiska litteraturstudier. Stockholm: Natur och Kultur.
*Fukuda, R., Shimizu, Y., & Seto, N. (2015). Issues experienced while administering care to patients with dementia in acute care hospitals: A study based on focus group interviews.
International Journal of Qualitative Studies on Health and Well-Being, 10.
https://doi.org/10.3402/qhw.v10.25828
Hege Førsund, L., Kiik, R., Skovdahl, K., & Ytrehus, S. (2016) Constructing togetherness throughout the phases of dementia: a qualitative study exploring how spouses maintain relationships with partners with dementia who live in institutional care. Journal of Clinical
Nursing, 25(19-20), 3010-3025. http://dx.doi.org/10.1111/jocn.13320
Hermann, D. M., Muck, S., & Nehen, H. ‐G. (2015). Supporting dementia patients in hospital environments: Health-related risks, needs and dedicated structures for patient care. European
Journal of Neurology, 22(2), 239–247. https://doi.org/10.1111/ene.12530
Hynninen, N., Saarnio, R., & Isola, A. (2015). The care of older people with dementia in surgical wards from the point of view of the nursing staff and physicians. Journal of Clinical Nursing,
24(1–2), 192–201. https://doi.org/10.1111/jocn.1266
*Kang, Y., Moyle, W., & Venturato, L. (2010). Korean nurses’ attitudes towards older people with dementia in acute care settings. International Journal of Older People Nursing, 6(2), 143– 152.
https://doi.org/10.1111/j.1748-3743.2010.00254.x
Kjellström, S. (2017). Forskningsetik. I M. Henricsson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad (s. 57 – 80). Lund: Studentlitteratur
Kristensson, J. (2014). Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik för studenter inom hälso- och vårdvetenskap. Stockholm: Natur & Kultur.
Lindley, L., Boyles, M., Robinson, L., Abley, C., & Prato, L. (2019). Empowerment,
environment and person-centred care: A qualitative study exploring the hospital experience for adults with cognitive impairment. Dementia (14713012), 18(7/8), 2710–2730.
https://doi.org/10.1177/1471301218755878
Marcusson, J., Blennow, K., Skoog, I., & Wallin, A. (2011). Alzheimers sjukdom och andra
kognitiva sjukdomar (3). Stockholm: Liber AB.
Machiels, M., Metzelthin, S. F., Hamers, J. P. H., & Zwakhalen, S. M. G. (2017). Interventions to improve communication between people with dementia and nursing staff during daily nursing care: A systematic review. International Journal of Nursing Studies, 66, 37–46.
https://doi.org/10.1016/j.ijnurstu.2016.11.017
Moonga, J., & Likupe, G. (2016). A systematic literature review on nurses’ and health care support workers’ experiences of caring for people with dementia on orthopaedic wards. Journal
of Clinical Nursing. 25(13–14), 1789–1804. https://doi.org/10.1111/jocn.13158
*Nilsson, A., Rasmussen, H. B., & Edvardsson, D. (2015). A threat to our integrity – Meanings of providing nursing care for older patients with cognitive impairment in acute care settings.
Scandinavian Journal of Caring Sciences, 30 (1). 48–56.
https://doiorg.db.ub.oru.se/10.1111/scs.12220
*Pinkert, C., Faul, E., Saxer, S., Burgstaller, M., Kamleitner, D., Mayer, H. (2017). Experiences of nurses with the care of patients with dementia in acute hospitals: A secondary analysis.
Journal of Clinical Nursing, 27 (1-2), 162 – 172. https://doi.org/10.1111/jocn.13864
Ragneskog, H. (2013). Demensboken - omvårdnad och omsorg. Göteborg: Printema Förlag. Sendecki, C. (2013). Communicating with patients who have dementia. Canadian Journal of
Emergency Nursing (CJEN), 36(1), 18–19. Retrieved from
https://search.ebscohost.com/login.aspx?direct=true&db=rzh&AN=104279280&site=ehost-live Skog, M. (2012). Vård och omsorg vid demenssjukdomar (2 uppl). Stockholm: Sanoma
Utbildning AB.
Socialstyrelsen (2014). Demenssjukdomarnas samhällskostnader i Sverige. Stockholm:
Socialstyrelsen. Hämtas 2020-01-20 från https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/statistik/2014-6-3.pdf
Socialstyrelsen (2017). Vård och omsorg vid demenssjukdom: Stöd för styrning och ledning. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad 2019-11-08 från
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20739/2017-12-2.pdf
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (2017). Värdering och syntes av studier
utförda med kvalitativ analysmetodik.
https://www.sbu.se/globalassets/ebm/metodbok/mall_kvalitativ_forskningsmetodik.pdf
Svenskt Demenscentrum. (2018). Fakta om demens - demens i siffror. Hämtad 2019-12-05 från http://www.demenscentrum.se/Fakta-om-demens/Demens-i-siffror/
Svensk sjuksköterskeförening. (2019). Personcentrerad vård - för ökad patientsäkerhet och
vårdkvalitet. Hämtad 2019-12-17 från
https://www.swenurse.se/globalassets/01-
svensksjukskoterskeforening/publikationer-svensk- sjukskoterskeforening/kvalitetpublikationer/personcentrerad_vard/personcentrerad-vard-2019_digital.pdf
*Tropea, J., Brand, C., LoGiudice, D., Liew, D., & Roberts, C. (2017). Caring for people with dementia in hospital: findings from a survey to identify barriers and facilitators to implementing best practice dementia care. International Psychogeriatrics, 29(3), 467–474.
https://doi.org/10.1017/S104161021600185X
Viitanen, M. & Wahlund, L-O. (2006). Kognitiva störningar och demens. I L-O. Wahlund (Red.), Praktisk Geriatrik (s. 133–151). Stockholm: Liber AB
Vårdhandboken. (2019). Bemötande i vård och omsorg – genusperspektiv. Hämtad 2020-01-06 från
https://www.vardhandboken.se/arbetssatt-och-ansvar/bemotande-i-vard-ochomsorg/bemotande-i-vard-och-omsorg-genusperspektiv/oversikt/
Watkins, S., Murphy, F., Kennedy, C., Dewar, B., & Graham, M. (2019). Caring for an older person with dementia in the Emergency Department (ED): An Appreciative Inquiry exploring family member and ED nurse experiences. Journal of Clinical Nursing (John Wiley & Sons, Inc.),
28(15/16), 2801–2812. https://doi.org/10.1111/jocn.14854
Willman, A., Forsberg, A., & Strömberg, A. (2003). Metoder i omvårdnad och i sjuksköterskans arbete. Svensk sjuksköterskeförening. Hämtad 2019-12-18 från
https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-
svensksjukskoterskeforening/evidensbaserad-omvardnadpublikationer/metoder.i.omvardnad.och.i.sjukskoterskans.arbete.pdf
Öhrn, A. (2009). Patientsäkerhet. I A. Ehrenberg & L. Wallin (Red.). Omvårdnadens grunder: ansvar och utveckling. (uppl. 1., s. 371–402). Lund: Studentlitteratur AB.
Bilaga 1
. Sökmatris. Begränsningar: Peer-reviewed, 2009–2019, English language.Databas Sökord Antal träffar Lästa titlar Lästa abstract Artiklar till studien
Cinahl (MH “Dementia+”) 37,235
Nurs* 241,161
Experienc* 249,746
Hospital 229,324
(MH “Dementia+”) AND Nurs* 1,676
(MH “Dementia+”) AND Nurs* AND Experienc* 401
(MH “Dementia+”) AND Nurs* AND Experienc* AND Hospital 82 82 13 5 PsycINFO DE “Dementia” 15,998 Nurs* 77,989 Experienc* 243,775 Hospital 213,560
DE “Dementia” AND Nurs* 2,997
DE “Dementia” AND Nurs* AND Experienc* AND Hospital
182 60 9 2
Bilaga 2
. Artikelmatris.Författare, år, titel, tidskrift, sidnr och land
Syfte Metod
Brooke, J., & Semlyen, J. 2017. Exploring the impact of dementiafriendly ward environments on the provision of care: A qualitative thematic analysis. Sage journals. S. 685700. United Kingdom.
The aim of this study was to explore how dementiafriendly ward environments in an acute hospital impacted on the care nurses and health care
assistants provided for their patients with dementia.
Population: Sjuksköterskor och
vårdpersonal.
Urvalsförfarande:
Ändamålsenligt urval.
Urval: 17 sjuksköterskor och 21
undersköterskor.
Datainsamlingsmetod:
Fokusgrupper.
Analysmetod: Induktiv tematisk
analys.
Styrkor: Deltagares
namn spelades inte in.
Svagheter:
Det framkommer ej om deltagarna är män eller kvinnor samt
arbetserfarenhet.
Fyra teman utvecklades: en förändrad miljö, ingen storlek passar alla, en konstant närvaro av en sjuksköterska och
Bryon, E., Dierckx De CasterlÉ, B., & Gastmans, C. 2012. “Because We See Them Naked” - Nurses’ Experiences in Caring for Hospitalized Patients with Dementia: Considering Artificial Nutrition or Hydration (Anh). Bioethics, 285– 295. Belgium.
The aim of this study was to explore nurses´ experiences with nurse physician communication during artificial nutrition or hydration (ANH) decisionmaking in hospitalized patients with dementia. Population: Sjuksköterskor. Urvalsförfarande: Teoretiskt urval.
Urval: 21 sjuksköterskor deltog.
Datainsamlingsmetod: Enkäter
samt intervju.
Analysmetod: Grounded theory.
Styrkor: Inklusion-
och exklusionskriterier. Triangulering
användes.
Svagheter: Bias kan ha
uppstått då deltagarna bara tog upp fall som rört dem emotionellt.
Sjuksköterskor upplevde det känslomässigt svårt att behöva se patienter med demenssjukdom i en sådan
beroendeställning. Sjuksköterskor kände även att dem hade ett ansvar att tillgodose patienters behov.
Cowdell, F. 2010. The Care of Older People With Dementia in Acute Hospitals. International Journal of Older People Nursing. S. 83-92. United Kingdom. To explore the experiences of patients and nursing staff of the care received by older people with dementia in acute hospitals.
Population: Vårdpersonal samt
patienter med demenssjukdom.
Urvalsförfarande:
Ändamålsenligt urval.
Urval: Fyra män och sju kvinnor
mellan 80-93 år med
demensdiagnos. 25 sjuksköterskor och 33 undersköterskor med 22 mån - 22 års erfarenhet.
Datainsamlingsmetod:
125h observation och 18 inspelade intervjuer.
Analysmetod: Etnografisk studie.
Styrkor: Mini Mental
Test gjordes på patienter för att utvärdera demensen innan studien. Svagheter: Studien grundar sig på erfarenheter från personal och patienter på ett enda sjukhus.
Vården var till stor del inriktad på att säkerställa patienters fysiska behov och vårdpersonal
följde ofta rutiner istället för att tillgodose djupare behov utifrån varje individ.
Sjuksköterskor upplevde bristande kunskap angående demensvård och att vården för äldre med demens inte alltid är optimalt på en sjukhusavdelning.
Fukuda, R., Shimizu, Y., & Seto, N. (2015). Issues experienced while administering care to patients with dementia in acute care hospitals: A study based on focus group interviews. International Journal of Qualitative Studies on Health and WellBeing, 10. Japan.
This study aimed to explore the challenges nurses face in providing care to patients with dementia in acute care hospitals in Japan.
Population: Sjuksköterskor som
arbetade på kirurgiska- och interna medicinska avdelningar.
Urvalsförfarande: Kriterieurval.
Urval: 50 stycken sjuksköterskor
med en genomsnittlig erfarenhet av 9,8 år.
Datainsamlingsmetod:
Fokusgruppsintervjuer.
Analysmetod:
Kvalitativ syntesmetod.
Styrkor: Studien hade
en erfaren moderator i fokusgruppintervjuerna.
Svagheter: De största
sjukhusen deltog inte i studien. Könen var ojämnt fördelade. Eventuella bias kan ha uppstått då
chefssjuksköterskan nominerade
sjuksköterskor att delta.
Sjuksköterskor fann att de olika problemen och svårigheterna
samverkade i en cykel och att de behövde anpassa sig till
förhållandena trots att de kände sig illa till mods. En nödvändighet att ta hand om patienters familjer för att få ett fungerande samarbete.
Kang, Y., Moyle, W., & Venturato, L. (2010).
Korean nurses’ attitudes towards older people with dementia in acute care settings. International Journal of Older People Nursing, 143–152. Korea. To identify and describe Korean nurses’ attitudes towards older people with dementia in acute care settings and to examine the effect of selected
sociodemographics and nursing work characteristics on attitudes. Population: Koreanska sjuksköterskor. Urvalsförfarande: Bekvämlighetsurval.
Urval: 100 stycken legitimerade
koreanska sjuksköterskor som jobbar på två sjukhus i södra Korea. Datainsamlingsmetod: Två enkäter. Analysmetod: Statistisk analys. Styrkor: Två enkäter användes. T-test utfördes. Svagheter: Bekvämlighetsruval reducerar befolkningens representativitet. Urvalet är endast i den södra delen av Korea. Könen var inte lika fördelade, endast en manlig sjuksköterska deltog i studien.
Måttligt positiva
attityder gentemot äldre personer med demens upptäcktes. Faktorer som kunde påverka attityden var miljön, rutiner och teknologin.
Sjuksköterskor som arbetade på en medicinsk avdelning visade
signifikant mer positiva attityder än de som arbetade på kirurgiska avdelningar.
Nilsson, A., Rasmussen, H.B., Edvardsson, D. (2015) A threat to our integrity - Meanings of providing nursing care for older patients with cognitive impairment in acute settings. Scandinavian Journal of Caring Sciences. s. 48–56. Sverige
This study aimed to illuminate meanings of caring for older patients with cognitive impairment in acute care settings as experienced by nursing staff.
Population: Sjuksköterskor från
olika avdelningar med hög förekomst av kognitivt nedsatta patienter.
Urvalsförfarande:
Ändamålsenligt urval.
Urval: 8 sjuksköterskor och 5
undersköterskor mellan 23–63 år gamla med ett genomsnitt på 17 års arbetserfarenhet. Datainsamlingsmetod: Intervjuer. Analysmetod: Fenomenologisk hermeneutisk analysmetod. Styrkor: Deltagarna garanteras konfidentialitet. Svagheter: Få deltagare i studien. Inklusionskriterier framkommer ej.
Betydelsen av att vårda patienter med demens ändrades
beroende på sjuksköterskans uppfattning av
patienterna och klyftan mellan vad de verkligen kunde göra och vad de önskade att de kunde.
Pinkert, C., Faul, E., Saxer, S., Burgstaller, M., Kamleitner, D., Mayer, H. 2017.
Experiences of nurses with the care of patients with dementia in acute hospitals: A secondary analysis. Journal of Clinical Nursing, 162 – 172. Germany. To describe nurses’ experiences in caring for people with dementia in acute hospital settings. Population: 46 sjuksköterskor från Österrike och 22 från Tyskland. Urvalsförfarande: Ändamålsenligt urval. Urval: 7 respektive 5
fokusgrupper utförda i Tyskland och Österrike. Datainsamlingsmetod: Fokusgruppsintervjuer. Analysmetod: Innehållsanalys. Styrkor: Forskningsprocessen är transparent. Tolkningar är grundade i insamlat material. Svagheter: Innehåller inga inklusionskriterier.
Sjuksköterskor har stor osäkerhet i vårdandet av dementa patienter. Varje sjuksköterska hanterar sin osäkerhet olika. Personcentrerad vård blir lidande av sjukhusets brister gällande
Tropea, J., Brand, C., LoGiudice, D., Liew, D., & Roberts, C. (2017). Caring for people with dementia in hospital: findings from a survey to identify barriers and facilitators to implementing best practice dementia care. International Psychogeriatrics, 467–474. Australia.
The aim of this study was to determine hospital staff perceived barriers and enablers to implementing best practice dementia care. Population: Vårdpersonal. Urvalsförfarande: Bekvämlighetsurval. Urval: Vårdpersonal från akutavdelningar och medicinavdelningar på två olika australiensiska sjukhus och sammanlagt 112 enkätsvar mottogs. Datainsamlingsmetod: Enkäter. Analysmetod: Beskrivande analysmetod. Styrkor: Deltagarna
kunde ge flertalet svar till de öppna frågorna.
Svagheter: Enkäterna
hölls så korta som möjligt och ämnena undersöktes inte i detalj.
Miljön, hög
arbetsbelastning, tid och personalens kunskaper och färdigheter
identifierades som hinder för att kunna ge bästa möjliga vård till personer med demens.
