Malmö högskola
Lärarutbildningen
Barn Unga Samhälle
Examensarbete
15 högskolepoängDockor eller Bilar
Barns resonemang om lek ur ett genusperspektiv
Dolls or cars
Childrens reflectionson play from a gender perspective
Lina Nilsson
Maida Pilipovic
Barndoms- och ungdomsvetenskap 210 hp 2009-04-27
Examinator: Caroline Ljungberg Handledare: Lotta Bergman
Abstract
Arbetets art: Examensarbete 15 högskolepoäng i Barn Unga Samhälle Sidantal: 38
Titel: Dockor eller bilar, Barns resonemang om lek ur ett genusperspektiv Författare: Lina Nilsson och Maida Pilipovic
Handledare: Lotta Bergman Datum: 2009-04-27
Syftet: Syftet är att ta reda på hur flickor och pojkar resonerar om lek.
Metod: I undersökning har vi utgått ifrån en kvalitativ metod som baseras på intervjuer och observationer som stöder till intervjuerna
Resultat: Vår uppfattning om vad barn har för resonemang om lek stämde bra överens med vad många filosofer och forskare tycker. Slutsatser som vi kan dra utifrån vår undersökning är att både flickor och pojkar uttrycker att lek är något som är roligt och glädjefullt. Barnen har en klar uppfattning om vad som är ”flickigt” och vad som är ”pojkigt” och normerna i barnens omgivning präglar deras resonemang på vad flickor och pojkar bör leka.
Diskussion: I det stora hela fungerade vårt arbete bra och vi känner oss nöjda med resultatet.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 7
1.2 Syfte och frågeställningar ... 8
1.3 Disposition ... 9
1.4 Begreppsdefinition ... 9
2. Teoriförankring och forskningsöversikt ... 10
2.1 Teoriförankring ... 10
2.2 Tidigare forskning ... 11
2.3 Lek ... 13
2.4 Genus ... 14
2.5 Lek ur ett genusperspektiv ... 15
3. Metod ... 16 3.1 Metodval ... 16 3.2 Urval ... 18 3.3 Genomförande ... 18 3.4 Forskningsetiska överväganden ... 19 3.3.1 Bortfall ... 21 3.5 Analysmetod ... 21
4 Presentation av empirin och analys ... 22
4.1 Vad är lek för barnen ... 22
4.2 Lekens värld ... 24
4.3 Flickors och pojkars lek ... 28
5. Diskussion och kritiska reflektioner ... 35
1. Inledning
” I leken förverkligar barnen sina drömmar och önskningar. De skapar själva lekens innehåll och det sätt på vilket leken skall utformas. Tillsamman realiserar barnen leken och upplever samhörighet, egenvärde och kompetens. De leker här och nu utan tanke på framtiden. Leken är sitt eget mål. Barnen tycker om att leka och vill leka och det är därför av stor vikt att de får denna möjlighet i förskolan (Hjorth, 1996, s.209) ”.
Vårt examensarbete handlar om hur flickor och pojkar resonerar om lek i förskolan. Anledningen till att vi har valt att skriva om leken är för vi tycker att det är ett intressant och viktigt ämne i förskolan. När vi började vår utbildning för ca 3,5 år sen visste vi inte så mycket om leken och dess betydelse för barnen. Under årens lopp har vi tagit till oss mycket kunskaper och erfarenheter om lek och hur viktig den är för barnen. Vi känner att vårt framtida yrke kommer att präglas av lekens möjligheter och vill därför fördjupa oss ännu mer inom ämnet.
Enligt läroplanen Lpfö,98 är leken viktig för barns utveckling och lärande. Genom att använda sig av leken främjas varje barns utveckling och lärande. I leken och det lustfyllda lärandet stimulerar barn sin fantasi, inlevelse, kommunikation, förmåga att samarbeta och att lösa problem (Lpfö 98, 2006:6).
Leken finns omkring oss och vi ser barn, både stora som små, träda in i olika lekar. I leken befinner barn sig i en förtrollad värld där allt är möjligt och där det inte finns några begränsningar. Löv blir pengar, sand blir mat och barnet kan känna på att vara någon annan. Den förtrollade världen som uppstår i våra fantasier skiljer sig troligtvis mellan olika individer trots att vi kanske ingår i samma lek. Våra resonemang och vår fantasi skiljer sig mellan individer och det finns kanske även skillnader som går att utläsa. Vi tycker att leken är viktig för barn och vill göra vår undersökning utifrån ett genusperspektiv för att se om flickor och pojkar har olika uppfattning om leken och om det finns någon skillnad hur de resonerar kring leken. Sverige anses av många vara ett land som har kommit långt i jämställdhetsarbetet men vi lever fortfarande i ett samhälle där det finns ramar för hur man ska vara som kvinna och man. Dagligen sätts vi i situationer som medvetet eller omedvetet pekar på de traditionella könsroller som finns i vårt samhälle. Detta kan exempelvis vara när vi är på våra arbetsplatser eller när vi
utsätts för massmedia. Vi har som nyblivna pedagoger ska enligt läroplanen, Lpfö 98, bemöta flickor och pojkar på lika villkor. Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller (Lpfö 98, 2006:4). Våra funderingar i detta arbete har därför sin grund i hur barnen resonerar kring sin egen och andra könets lek utifrån ett genusperspektiv.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med examensarbete är att få utökad kunskap om hur flickor och pojkar resonerar om lek, både sin egen och det andra könets. Vi ska försöka ta reda på vilken betydelse leken har för flickor respektive pojkar och vilka resonemang de har om lek. Genom att ta reda på hur barnen resonerar om lek skapar vi oss en fördjupad förståelse för leken och kan koppla barnens resonemang till teorier om barns lek. Vi anser att det är viktigt att ha förståelse för barnens resonemang kring lek för att i större utsträckning kunna stimulera till lek som främja både flickors och pojkars utveckling och lärande. Därför ska vi närmare undersöka hur barnen resonerar om lek ur ett genus perspektiv och se det utifrån barnen synvinkel.
Vi har valt att se det ur barnens perspektiv för vi upplever att det är många som baserar sina undersökningar utifrån pedagogernas perspektiv. Vi anser att verksamheten i förskolan ska utgå ifrån barnens resonemang. Och finner det därför naturligt att fokusera på hur barnen resonerar och de resonemang som de har kring lek och den skillnaden i leken som finns mellan flickor och pojkar. En annan anledning till varför vi ville undersöka detta ämnesområde var eftersom vi inte hittat så mycket litteratur kring hur flickor och pojkar resonerar om lek.
Vi har valt ett relativt brett ämnesområde som behandlar hur flickor respektive pojkar resonerar om lek. För att begränsa området har vi har valt att utgå från följande frågeställningar:
- Vad är lek för barnen?
- Hur resonerar flickor respektive pojkar om sin egen och det andra könets lek? - Vilka likheter och skillnader finns i flickors respektive pojkars lek?
1.3 Disposition
Examensarbetet omfattar sammanlagt fem kapitel med detta första inledningskapitel inräknat som bestod av inledning, arbetets syfte och våra frågeställningar. Nästföljande kapitel heter teoriförankring och forskningsöversikt. Här presenterar vi bl a Vygotskijs teorier om lek, begreppet lek, det som är relevant för vår studie. I det tredje kapitlet har vi tagit upp de olika metoder som vi har använt oss av för att få svar på våra frågor samt hur vi gick tillväga när vi samlade in vår empiri till examensarbetet. Sedan följer
presentationen av empirin och analysen samt en slutsats i kapitel fyra. Här kopplar vi vår empiri till teorier och tidigare forskning och drar slutsatser. I det femte och sista kapitlet diskuterar och reflekterar vi över vårt arbete.
1.4 Begreppsdefinition
Här beskriver vi några begrepp som är återkommande i texten. Detta för att det ska bli lättare för dig som läsare att förstå vad vi menar med ordet.
Frilek, Den fria leken innebär att barnen själva får bestämma och ta egna initiativ till leken. Det är barnen som har ansvaret för att skapa innehåll och normer för sina gemensamma handlingar (Hjorth, 1996:193).
Rollek, där barnet har en viss roll som de har skapat i leken och detta sker oftast i samspel med flera barn.
Regellek, där man utgår ifrån regler, också här samspelar oftast flera barn. Konstruktionslek, där barn experimenterar med föremål och bygger olika
2. Teoriförankring och forskningsöversikt
Leken har funnits i alla tider och vi har genom den skapat grunderna för vår utveckling och vårt lärande. Barn som vuxna använder sig av leken och känner en glädje genom den. I detta kapitel presenteras den forskning som vi tycker är relevant för vår studie.
2.1 Teoriförankring
Under årens gång har det utformats flera teorier om vad lek är och vilken betydelse det har för individen. En lång rad forskare har påverkat och inspirerat varandra och har en stor betydelse för hur vi människor ser på leken idag.
Eftersom vi är ute efter att ta reda på hur barnen resonerar om lek har vi valt att utgå från Vygotskij. Lev Vygotskij (1896-1934) var pedagog och psykolog. Vygotskij ansåg att lärande sker i ett socialt samspel med andra. Det är genom barnets möte, dialog och samspel med omvärlden som utveckling sker. Det sociala samspelet förmedlar sätt att tänka, resonera och handla som sedan leder till hur den enskilda individens tänkande och handlande påverkas (Hwang och Nilsson, 2003:48-49). Vårt syfte med
undersökningen är att ta del av barnens resonemang om lek och tycker därför att Vygotskij har en relevans i vår undersökning då han inriktar sig mycket på lek och fantasi.
Inom barnens lek anser Vygotskij att det finns mycket av önskeuppfyllelse, men även att leken ger barnen en känsla av att de klarar av saker och ting. Det är först i
treårsåldern som barnen börjar leka på riktigt. Leken är, enligt Vygotskij, en frigörelse från verkligheten och för att frigörelsen ska kunna vara möjlig krävs en viss intellektuell kompetens. Under leken tränar barnen regeltillämpning, verklighetsuppfattning och sociala roller. Leken är vad Vygotskij kallar en utvecklingszon för möjligheter, dvs. en aktivitet där barnen kan pröva tankar och färdigheter. Man kan säga att barnen är mer erfarna i sin lek än vad de är i den sanna verkligheten (Hwang och Nilsson, 2003:177). Vygotskij betonade att glädje och regler är viktiga kännetecken i leken, vid sidan av att barnen i leken skapar en imaginär situation där barnet själv tar kontroll över leken (Lillemyr, 2002:147). I leken testar barnet sig själv att handla mot sin omedelbara impuls. Genom detta finner barnet ett nöje då den imaginära världen leder till att barnet
utvecklar sin förmåga till självkontroll och självbestämmande som i sin tur leder till frihet. I leken är barn skickliga på att frigöra sig från den omedelbara situationen till en värld som de själva skapar (Strandberg, 2006:165-166).
Fantasi är inget som skapas av sig själv utan är beroende av erfarenheter som barnet har hämtat ur den givna verkligheten och det är utifrån detta stoff som barnet skapar sin fantasi i leken. Ju rikare barnets erfarenhet är desto mer stoff förfogas barnets fantasi. Det uppstår ett dubbelt och ömsesidigt samband mellan fantasi och verklighet.
Vygotskij menar att fantasi grundar sig på erfarenhet men att erfarenheten stödjer sig på fantasin (Vygotskij, 1995:19-22). Barns lekar är ett uttryck för fantasin och ger barnen möjligheter att skapa mening i sin tillvaro (Löfdahl, 2002:40). Enligt Vygotskij bygger inte bara barnets lek på tidigare erfarenheter. Det är ett uttryckssätt för barnets förmåga att kombinera erfarenheter till något nytt och kreativt som barnet skapat själv
(Vygotskij, 1995:15-16).
I ett socialkulturellt perspektiv är det genom kommunikation med andra människor som individen blir delaktig i kunskaper och färdigheter. Det är genom att höra vad andra talar om och hur de återger sin syn på världen som barnet blir medvetet om vad som är intressant och värdefullt (Säljö, 2000:37). Människan är en genuint kommunikativ varelse inriktad på att samspela med andra (Trevarthen, i Säljö:36). De flesta av livets grundläggande och viktigaste kunskaper och färdigheter äger rum i en mindre
gemenskap. Där lär man sig regler för socialt samspel och hänsynstagande och man får insikt i andra förhållanden och spelregler som är nödvändiga för att fungera i samhället (Säljö, 2000:40). Barn agerar och lyssnar in allt i sin omgivning i samspel med de människor som finns i deras närhet. Dessa människor har en stark känslomässig kontakt och relation till barnet. Barnet har svårt att i unga år påverka den världsbild som vi vuxna förmedlar till barnen (Säljö, 2000: 36-40).
2.2 Tidigare forskning
För barnen är det väldigt viktigt att det sker en ömsesidighet och turtagning mellan varandra, både när det leker och fattar gemensamma beslut. Den kultur som barnen skapar i leken bygger på barns interaktion, på samlärande och delaktighet. I leken sker lärande, barnen lär tillsamman och dessutom av varandra. Genom att barn lär sig att fråga, våga argumentera och ta någon annans perspektiv blir barns egna tankar synliga
för dem själv och de kan utveckla sin egen förståelse (Pramling Samuelsson och Asplund, 2003:46-48).
Genom leken får handlingar, begrepp och föremål en mening genom det barnen
uttrycker i leken. En utgångspunkt är att leken är en gemensam aktivitet. Barnens lek är beroende av gemenskap och meningsfulla sammanhang för att kunna utvecklas och bli bestående. Den dramatiska handlingen har också ett viktigt inslag i den gemensamma leken och är ett vidare begrepp på rollekar som oftast associeras med speciella roller som exempelvis familj och yrkesroller (Löfdahl, 2002:43-44). Vidare skriver Löfdahl att de handlingsmönster som uppstår i leken är kopplade till lekens innehåll och deltagarna måste behärska innehållet för att kunna ta en central roll och en aktiv rollkaraktär (a.a.:183).
Lindqvist (1996:70) beskriver leken som ett dynamiskt möte mellan barnets inre känslor och tankar och den yttre verkligheten. I leken är det barnets inre och yttre värld som möts vilket innebär att det finns många idéer och känslor inne i huvudet på barnet som ska gestaltas i en yttre handling. När den inre handlingen omvandlas till yttre handling, använder barnet sig av de kulturella metoder som barnet har lärt sig av vuxna eller av kamrater men också från media (Lindqvist, 2002:50). Det är leken som ger en
betydelsefull form för barnets utveckling i sitt medvetande om världen. Leken skapar en overklig situation och formar olika handlingar. Det sker ett dynamiskt möte mellan regler som bestäms av betydelser och beteende i den situationella handlingen och de önskningar som barnet lägger in i lekens form (Lindqvist, 1996:70-71).
När barnen leker med andra barn måste viljor och idéer samordnas och det är inte alltid lätt. För att hitta lekens harmoni måste man enligt Knutsdotter Olofsson (2003:24-26) kunna använda sig av de sociala lekreglerna. Dessa tre lekregler är:
Samförstånd, att alla som är med och deltar är införstådda i leken. Turtagande, man ska turas om att utföra saker.
Ömsesidighet, att man leker på lika villkor.
Hjort tar i sin avhandling upp att barnen genom leken uttrycker det som är viktigt för dem och väljer rollekar för att ge uttryck åt det som de finner betydelsefullt i sina liv.
Genom fantasirollerna ger barnen uttryck för sina föreställningar om hur de vill vara som människor. Leken ger barnen möjlighet att skapa personligheter med alla de egenskaper som tilltalar flickor respektive pojkar. (Hjorth, 1996:193).
2.3 Lek
Lek är något som varar i en evighet och tiden rinner iväg. I leken behandlas det man vet mycket om som okänt och det man vet lite om som känt. Lek är både glädje och på allvar och det sker ett möte mellan den yttre och inre världen. Upplevelser och erfarenheter av omvärlden bildar handlingen för leken men uttrycks sällan som de var utan ändras efter barnets syften i den kreativa processen d.v.s. föremål i den yttre världen, som barnen stöter på, väcker associationer och sätter i gång fantasin
(Knutsdotter Olofsson, 2003:23).
Knutsdotter Olofsson skriver att lekinställningen och leksignalen sätter en ram runt det som sker. Innanför denna ram råder lekens logik. Leken blir ett stycke verklighet taget ur den verkliga verkligheten och leken kan därför upplevas på riktigt. I lekens värld kan man göra saker på lek fast det ser ut att vara på riktigt. Lek och fantasi liknar verkligheten men är inte det (Knutsdotter Olofsson, 2003:10-22). Knutsdotter skriver om hur leken kan uppfattas av barn och är intressant forskning att ta del av för vår undersökning.
Leken fyller många funktioner för barnet och är en allsidig aktivitet som snabbt ändrar form, från allvar till nöje och glädje, från fantasi till rutin. Leken engagerar och gör barn motiverade på ett sätt som är styrt inifrån barnet själv (Lillemyr, 2002:45-50).
Enligt Lillemyr (2002:46) har många författare karakteriserat barns lek. Dessa är några av de punkter som han tar upp som summerar vad andra författare också tagit.
- En aktivitet som är typisk för barn.
- Något som är lustbetonat och som ger glädje och nöje för den som deltar. - En frivillig aktivitet.
- Lek är ”som om” och den rör sig utanför den verkliga världen. - Det skapas en viss ordning med exempelvis regler.
- Lokaliserad till viss plats och tid. - Rymmer spänning.
- Ett uttryck för en inre drift. - En förberedelse för vuxenlivet.
Genom leken bearbetar barnen världen omkring dem och får kunskaper om den. Genom lek tränar barnen sina kroppsliga funktioner samt lär sig att hantera relationer och konflikter. De tränar även sin kommunikativa förmåga, sin fantasi och övar sig i att uttrycka känslor. Men kan säga att leken har både psykologisk, pedagogisk och social betydelse för barnet (Hwang och Nilsson, 2003:176).
2.4 Genus
Genus är ett samlingsnamn i modern könsforskning och ger uttryck för ett system som består av två motsatta och uteslutande kategorier där mänskligheten placeras i
man/manligt, kvinna/kvinnligt. Genus omfattar vårt kulturella, sociala och biologiska kön. Samhällets sociala system och vårt kulturella arv omfattas med andra ord av begreppet genus. Detta betyder att begreppet genus innebär öppenhet för förändringar (Svaleryd, 2002: 29).
Begreppet genus fokuserar på relationen mellan könen, mäns och kvinnors beteenden, sysslor och vad som anses som manligt och kvinnligt. Dagens samhälle präglas av mer eller mindre synliga föreställningar av kön. Beroende på vilket kön vi tillhör uppfostras vi traditionellt med olika uppgifter och roller. Det är vi vuxna som, med vårt agerande med andra sätter normen för hur vi förhåller oss till könen och ger innebörden av könstillhörighet (a.a.:30). I bemötande och i samspel med andra människor formas barnets upplevelser om vad det innebär att vara pojke eller flicka. Flickor och pojkar prövar och utforskar sätt att bete sig, handla och vara på. De reaktioner som barnen får från andra människor skapar tysta överenskommelser om vilka positioner som är lämpliga beroende på om de är flicka eller pojke (a.a.:25).
Genom samhällets olika förväntningar skapar vi oss normer som flickor och pojkar ska leva upp till. Barnen lär sig de könstypiska rollerna genom att de ser hur personer i omgivningen beter sig och försöker göra likadant. Barnen uppmuntras av sin omgivning
och de kanske t.o.m. belönas av föräldrarna då de uppträder könstypiskt, dvs. så som det förväntas att flickor respektive pojkar ska bete sig (Evenshaug & Hallen, 2001:290). Att vi människor blir påverkade av vår omgivning är något som vi redan vet. Det ska bli intressant att i vår undersökning ta reda på om barnen redan i 3-5 årsålder är påverkade och i så fall i vilken utsträckning.
2.5 Lek ur ett genusperspektiv
Hjort (1996:163) skriver i sin avhandling att barn föredrar att vara tillsammans med sina jämnåriga kamrater av samma kön. Genom detta finner barnet det samspel och motspel som gör att barnet kan pröva egna möjligheter och gränser med vikt på
manligt/kvinnligt. Enlig Hwang och Nilsson (2003:174) kan man i en barngrupp se skillnaden mellan flickors och pojkars lek. Redan tidigt leker barn på olika sätt utifrån sina kön. Pojkar leker oftast mer eller mindre vilda lekar medan flickor föredrar lite lugnare lekar. Flickor föredrar mindre grupper helst inomhus, i par och med mycket prat. Pojkar däremot föredrar större grupper, oftast utomhus och de tillbringar mer tid till att utföra en handling istället för att prata om den.
Redan i 3-årsåldern börjar lekarna präglas av könsroller. Barnen visar ett lekbeteende som stämmer med deras könsroller. De har redan i den åldern bestämda uppfattningar om vad som är typiskt manligt respektive kvinnligt. (Hwang och Nilsson, 2003:183). Pojkar och flickor utför oftast olika aktiviteter, lekarnas innehåll är varierande, de väljer oftast olika lekmaterial och genomför sina aktiviteter på olika delar av förskolan.
Flickorna engagerar sig gärna i låtsaslekar som tex. rollekar där de oftast klär ut sig. En av favoritlekarna är bl. a familjelek som handlar om mamma och barn. Deras rollekar riktar sig ofta in på omvårdande tema t.ex. barn, djur, sjukhus. En annan aktivitet som flickorna också tycker om är olika slags pyssel som t.ex. sitta och rita, måla, klistra, sy och lägga pärlor. Pojkarna däremot är oftast engagerade i konstruktionslekar av olika slag som tex. bygga kojor av kuddar, bygga bilar av legobitar osv. de leker oftast med rörliga leksaker och intresserar sig för hur de används. Deras fantasi har många olika teman och inspirationen kommer många gånger från media. Pojkars fantasilekar handlar ofta om faror och äventyr med krig, stormar och farliga djur. De engagerar sig också en hel del i lekar som går ut på att man jagar varandra eller brottas (Rithander, 1997:20).
3. Metod
I detta kapitel kommer vi att ta upp valet av metod och beskriva och motivera de olika metodval som vi har använt oss av i vår empiriska insamling. Här tar vi även upp vår undersökningsgrupp samt hur vi har gått tillväga i vår insamling. Slutligen tar vi upp forskningsetiska överväganden och metodanalysen.
3.1 Metodval
Det finns två olika undersökningsmetoder kvantitativ respektive kvalitativ metod. Den kvantitativa metod innebär ofta undersökningar byggda på statistik och enkäter, medan den kvalitativa metoden bygger på forskning som intervjuer och observationer
(Knutsdotter Olofsson, 1993:16-20). Eftersom vi är ute efter djupet i vår undersökning har det för oss fallit naturligt att använda den kvalitativa metoden då vi vill komma åt barnen resonemang . Vårt syfte med undersökningen är att ta del av hur barnen resonerar och detta tycker vi att vi bara kan göra genom den kvalitativa metoden dvs. utifrån intervjuer och observationer.
I undersökningen har vi valt att utgå ifrån intervjuer med barnen. Intervjuerna har vi valt att lägga störst vikt vid för det är barnen resonemang som vi vill stödja vår
undersökning på. Vår tanke med intervjun är att samtala med barnen om deras lek och resonemang de har kring den. Genom intervju kommer man närmare barnen och blir bättre på att förstå deras tankevärld (Doverborg och Pramling, 2003:8). Vi har även valt att observera. Observationerna tänker vi ska används som stöd i det barnen säger och genom observationerna skapas en större förståelse för barnens resonemang. Enligt Wehner-Godée (2005) kan observation lättare bilda ett bra underlag för reflektioner och litteraturstudier.
Enligt Hjorth (1996:74) gör intervjun det möjligt att fånga barnens sätt att tänka och resonera på ett mer direkt och ingående sätt då barnen själva får möjlighet att i ord uttrycka sina tankar om leken. För barnen är det lättare att berätta någonting det har varit med om, som ligger nära i tiden. De är också vana vid att använda sitt språk i samband med sina handlingar. Vi har därför i vår studie valt att kombinera intervju med lekobservationer. En del av underlaget i vår intervju är ett foto utifrån en observerad leksituation. För att skapa en situations som barnen kan relatera till. Fotot utgör en
gemensam referensram som vi kan utgå ifrån vid samtalen. Vi anser att det är lättare för barnen att med hjälp av fotot kunna återkoppla och reflektera till leken/aktiviteten som de har varit delaktiga i.
Våra intervjuer baserades även på intervjufrågor som vi har tagit fram för att få en större förståelse för hur barnen resonerar om lek. Det tillvägagångssätt som vi utgick ifrån var att vi samtalade med ett barn åt gången för att barnet inte skulle påverkas av andra barns åsikter. I intervju med barn är det betydelsefullt att de känner sig trygga med den som utför intervjun och att det finns ett socialt samspel dvs. ett socialt kontrakt. Enligt Doverborg och Pramling (2003:27) är det sociala kontraktet som avgör vad vi får veta av barnet. Det sociala kontraktet bygger på att man har lyckats skapa en bra kontakt med barnet då det blir större chans att de berättar och delar med sig av sina resonemang. Vill vi veta hur barn tänker om något, måste vi ge dem rätt förutsättningar att göra detta. Vi anser därför att det är viktigt att ge barnen den tid de behöver till att berätta, tid för att tänka färdigt. Vi har valt att göra studien på en förskoleverksamhet från vft:n, där barnen känner igen en av oss.
Vid en intervju är det viktigt att välja en lugn och stillsam plats så att barnet kan koncentrera sig och inte tappa intresset. Det man bör tänka på innan intervjun är att material som behövs för att genomföra intervjun finns tillgängligt. För att på bästa möjliga sätt skapa och behålla kontakten med barnet bör man sitta mitt emot varandra. Det som också är viktigt är att vi som intervjuare kan våra frågor utantill så att vi inte behöver avbryta för att bläddra i våra papper (Doverborg och Pramling, 2003).
Vid intervjuerna har vi använt oss av diktafon. Fördelarna med att använda diktafon är att informationen dokumenteras korrekt och exakt, materialet kan spelas upp många gånger. En annan fördel är att den som intervjuar kan koncentrera sig på att ställa frågor och att lyssna. Nackdelen med diktafonen kan vara att det kan uppstå tekniska problem och att det tar tid att transkribera materialet (Christensen m.fl., 1998:141). Fördelarna med att använda diktafon anser vi dock överväger nackdelarna av att använd sig av diktafon.
3.2 Urval
Den grupp barn som ingår i vår undersökning är barn mellan tre och fem år. För att få ett likvärdigt material har vi valt att barngruppen ska bestå av åtta barn, fyra pojkar och fyra flickor. Vi tycker det är intressant att arbeta med just denna åldersgrupp för de har kommit till det stadiet där vi anser att de börjar bli medvetna om vad de gör det är först i treårsåldern som barn enligt Vygotskij börjar leka på riktigt.
Vår tanke med den empiriska insamlingen är, som nämnts innan, att få ett så jämförbart material som möjligt. Det gick inte att genomföra undersökningen så noga som vi tänkt oss eftersom det inte fanns ett tillräckligt brett åldersspann i de båda könsgrupperna på den avdelningen där vi utfört undersökningen. Detta resulterade i att flickorna är tre och fem år samt att pojkarna är fyra och fem år.
Valet av förskola och avdelningen var självklart eftersom en av oss hade sin vft där och kände barnen. Vi tycker även att pedagogerna på avdelningen har ett bra arbetssätt som bidrar till mycket lek och fantasi hos barnen. Barnen på den aktuella förskolan är insatta i leken och får möjlighet till att leka. Eftersom vi ska undersöka vad barn har för
resonemang om sin lek är det viktig att barnen leker mycket och har en bra lekmiljö som vi tycker skapar en bra utgångspunkt i leken.
3.3 Genomförande
När vi hade bestämt oss för vad vi ville undersöka, började vi med att sätta oss in i ämnet genom att läsa igenom vad vi ansåg var relevant litteratur till vår studie. Därefter tog vi kontakt med förskolan via ett telefonsamtal. När vi hade fått klartecken från pedagogerna att det gick bra att komma dit planerad vi in fem tillfällen där vi skulle besöka förskolan. Innan besöket sammanställde vi våra intervjufrågor utifrån vårt syfte och våra frågeställningar.
Vid det fösta besöket på förskolan bekantade vi oss med barnen. Vi observerade även barnen i den fria leken, där barnen själv får bestämma vad de ville leka. Genom att observera barnen fick vi möjlighet att se vilka barn som var aktiva i sin lek och som hade lätt för att prata och uttrycka sig. Utifrån dessa två kriterier bestämde vi vilka barn som vi ville intervjua. När vi hade bestämt vilka barn lämnade vi ut ett
informationsbrev (se bilaga 1) till föräldrarna där vi berättar lite om oss själva om syftet med vår undersökning och varför vi behöver deras barns deltagande.
Vid andra besöket på förskolan hade vi fått tillbaka informationsbreven. Föräldrarna var positiva till vår undersökning och vi fick in allas godkännande. När vi hade fått
föräldrarnas godkännande började vi att fotografera barnen när det lekte. Fotografierna använde vi som en liten del av intervjun. Det kan bli lättare för barnen att samtala om leken när de får en möjlighet att återkoppla sin lek till en bild. Vid de andra tillfällena genomförde vi intervjuer. Vi valde att intervjua barnen efter frukosten då de inte var trötta och vi hade mycket tid till vårt förfogande. Tidpunkten för intervjun anser vi är betydelsefull då det finns tillfällen under dagen som lämpar sig bättre eller sämre. Vi anser att det är viktigt att inte störa barnen i de övriga aktiviteterna och särskilt då vid tillfällen barnen vet att de missar något speciellt.
Barnen intervjuades enskilt och vi valde ett litet rum där vi kunde sitta ostörda. Under intervjun använde vi oss av papper, penna och diktafon. Syftet med diktafonen var att fånga upp allt barnen sa och få med alla detaljer En av oss intervjuade barnen och den andra antecknade det som vi ansåg inte kunde få med på diktafonen. Vi inledde intervjun med att prata lite allmänt med barnet för att skapa en avkopplande och förtroendefull situation. På detta vis blir det lättare för barnet att dela med sig av sina resonemang. Därefter tog vi fram bilden och samtalade kring den och om lek. Efter det fortsatte vi med våra intervjufrågor (se bilaga 2). Avslutningsvis lyssnade vi lite på intervjun och tackade barnet för deltagandet.
3.4 Forskningsetiska överväganden
Enligt Vetenskapsrådet (2002) ska man som forskare följa fyra huvudkrav. Ett av kraven är informationskravet som innebär att:
Forskaren skall informera uppgiftslämnare och undersökningsdeltagare om deras uppgift i projektet och vilka villkor som gäller för deras deltagande. De skall därvid upplysas om att deltagandet är frivilligt och om att de har rätt att avbryta sin medverkan. Informationen skall omfatta alla de inslag i den
aktuella undersökningen som rimligen kan tänkas påverka deras villighet att delta (Vetenskapsrådet, 2002:7).
För att uppfylla ovanstående skrev vi ett brev till föräldrarna, där vi berättade om syftet med undersökningen och varför vi behövde deras barns deltagande. Vi beskrev att det är frivilligt att ställa upp och att man när som helst kan dra sig ur. Ett brev som de fick skriva under och lämna tillbaka till oss som en bekräftelse på att barnet fick delta. Det andra kravet är samtyckeskravet som innebär att:
Forskaren skall inhämta uppgiftslämnares och undersökningsdeltagares samtycke. I vissa fall bör samtycke dessutom inhämtas från förälder/vårdnadshavare
(t.ex. om de undersökta är under 15 år och undersökningen är av etiskt känslig karaktär)(a.a:9).
I undersökning var barnen under 15 år vilket innebar att vi fick ta kontakt med föräldrarna och fråga om deras samtycke till att intervjua, fotografera och observera deras barn. Det tredje kravet är Konfidentialitetskravet som innebär att:
Alla uppgifter om identifierbara personer skall antecknas, lagras och
avrapporteras på ett sådant sätt att enskilda människor ej kan identifieras av utomstående. I synnerhet gäller detta uppgifter som kan uppfattas vara etiskt känsliga (a.a:12).
Av denna anledning har vi valt att i vår empiriska del fingera namnen på barnen och inte bifoga de fotografier som vi har använt i våra intervjuer. Det fjärde kravet är
nyttjandekravet som innebär att:
Uppgifter om enskilda, insamlade för forskningsändamål, får inte användas eller utlånas för kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga syften (a.a.:14). Det empiriska materialet som vi har fått in kommer endast att används till vetenskapliga ändamål och detta har vi informerat deltagarnas målsmän.
3.3.1 Bortfall
När vi hade genomfört intervjuerna ansåg vi att två av intervjuerna inte gav oss något material som vi kunde använda oss av. Anledning var att de inte ville svara på våra frågor. Barnen som vid andra tillfällen var väldigt pratglada vände och blev blyga och tysta. Därför har vi valt att inte ta med dessa två barn, en flicka och en pojke, i vår undersökning.
Vi tog nog för givet att alla barnen förstod våra frågor. Det kan vara så att vi ställde frågorna på ett sådant sätt att det var svårt för dessa två barn att besvara dem. ”Ofta beror tystnad, eller svar som ”jag vet inte”, på att samtalssituationen känns obekväm eller svårbegriplig. Barnet kanske inte förstår vad som förväntas av honom eller henne” (Barnombudsmannen, 2004).
3.5 Analysmetod
Vi samlade in empirin vi behövde från förskolan som vi sedan läste igenom om och om igen. Under läsningen försökte vi hitta mönster. Dessa mönster bildar kategorier som vi sedan sorterar in vårt material under. När vi letade efter mönster och kategoriserade vår empiri utgick vi utifrån vårt syfte och våra frågeställningar. Slutligen kopplade vi vår tidigare forskning med de mönster vi fann och kunde genom detta tolka och dra slutsatser.
4 Presentation av empirin och analys
I detta kapitel presenterar vi resultatet från vår empiriska undersökning samt en analys utifrån de frågeställningar vi har valt. I avsnittet analyserar vi de resultat vi fått från intervjuer och observationer, analysen kopplas till teori och tidigare forskning. Med hjälp av barnens resonemang försöker vi skapa oss en förståelse för hur flickor respektive pojkar resonerar om leken, både sin egen och det andra könets. Efter att ha studerat det empiriska material vi samlat in har vi hittat vissa gemensamma mönster i svar och observationer. Dessa mönster ligger till grund för hur analysen delats in i tre områden. Dessa är, vad är lek för barnen, lekens värld samt flickor och pojkars lek.
4.1 Vad är lek för barnen
Under de dagar som vi har varit ute på förskolan har det varit full fart och barnen har lekt. Lek är något som barnen på denna förskola använde sig mycket av i sina
aktiviteter. I intervjuerna med barnen kom det fram att lek är något som de tycker att de gör nästan hela tiden, både hemma och på förskolan. Lek är inte bara något som sker på bestämda tider utan det sker spontan och i många situationer. I intervjun ställde vi frågan, När leker du? Nedan följer de svar vi fick från barnen.
Mia: Så fort jag kommer till dagis och efter jag har ätit. Lisa: Hemma, på dagis och efter maten.
Moa: Vet inte. (Ser fundersam ut).
Adam: Hhmm. Funderade en stund…. Jag leker alltid. Linus: När jag har någon kompis då lekar jag.
Fredrik: Vet inte…leker ibland lite. Hhmm någon gång leker jag.
Vi ställde även frågan, Vad gör du när du leker? Nedan följer de svar vi fick från barnen.
Adam: Kommer inte ihåg. Rockar, leker i sandlådan och leker med Stina. Fredrik: Vet inte… Leker lite ninja, fotboll, i sandlådan, jobbar.
Linus: Ninja, ibland hoppar vi, ibland tittar vi på alla färgerna i trädet. Lisa: Vet inte. Mamma pappa barn i dockis och tigerleken.
Mia: Innan jag leker frågar jag om det är någon som vill vara med… jag leker i dockis… ribbstolarna, pussel och klippa ut bilder.
Det som har framkommit bland flickor och pojkar är att lek inte bara är när det finns en handling, en berättelse i leken. Flickorna tycker att lek även är när de gungar, gräver i sandlådan och klättrar i träd och pojkarna tycker att lek även är när de cyklar, spelar fotboll, gräver och klättrar i träd. Man kan säga att lek för barn är när de gör något som de tycker är roligt och som innehåller glädje och spänning. Det som oftast styr flickors och pojkars val av lekaktiviteter är det som ligger inom deras intresseområde. Detta stämmer överens med det Lillemyr (2002:45-50) skriver att leken är en allsidig aktivitet som kan ändrar form, från allvar till glädje. Där leken engagerar barnen och inspirerar dem på ett sätt styrt inifrån barnet själv.
Lek är något som sker på många olika sätt och det behöver inte vara tydligt för oss som observerar att det sker en lek. Lek kan vara organiserad med regler eller spontan där lekens regler växer fram under tiden. Ett vanligt svar på frågorna ovan var att lek sker tillsammans med andra. Barnen har uttryckt att allting kan vara lek men hur kommer de fram till vad de ska leka? Vi ställde följande fråga till barnen, Hur brukar ni komma
fram till vad ni ska leka? Nedan följer de svar vi fick från barnen.
Fredrik: Det som jag ser och det som är ledigt. Adam: Vet inte, vi bara vill det.
Linus: Vet inte.
Lisa: Hhhmmm… Vet inte.
Moa: Vi leker lejon för vi tycker om lejon.
Mia: Frågar fröken om jag får gå på den andra avdelningen. Först tänker jag vad jag ska leka med och sen när jag har kommit på vad jag ska leka, då går jag och leker med det.
Barnens svar på frågan visar att de inte riktigt kan förklara hur de kommer fram till vad de ska leka. Det vi märkte på förskolan var att barnen i deras lek inte alltid tänker först och handlar sen utan att allt sker samtidigt.
Ett exempel på detta var när några flickor hittade ett antal byggklossar som låg på golvet i bygghörnan. Det var ett annat barn som hade börjat bygga men tröttnade och gick istället iväg och gjorde något annat. De utspridda klossarna fångade barnens intresse och de började bygga. Efter ett tag kom de på att de skulle bygga ett hus. Vi uppfattade det som att leken nu ändrade form och byggandet var mer organiserat. Efter ett stunds husbyggande sa en av flickorna. -Min nalle kan väl bo i huset!? Flickan sprang iväg och hämtade nallen och kom tillbaka och la nallen i huset. Återigen hade leken ändrat form från klossbygge till husbygge och sedan till att nallen bodde i huset. Under vår observation kunde vi konstatera att barnen inte hade någon plan för vad leken med klossarna skulle leda till. Istället utvecklades leken efter barnens fantasi och de tankar de kom på under lekens gång. Barnen reflekterar inte alltid över att de ska göra någonting utan det sker spontant. Detta stämmer överens med det Hangaard Rasmussen anser, att leken inte är en följd av att barn först tänker och sen fantiserar och till slut leker utan i leken sker detta samtidigt. I leken formas tankar, språk, fantasi och barnets kroppsliga uttryck och under leken är alla sinnena jämbördiga och ständigt närvarande (Johansson och Pramling Samuelsson, 2006:16-17).
4.2 Lekens värld
Både flickor och pojkar på förskolan lekte mycket rollekar och det var den leken som dominerade mest i barngruppen. I dessa lekar var det mamma pappa barn och tigerleken som uppkom flera gånger. Enligt Hjort utrycker barnen i sin lek det som för dem är viktigt och betydelsefullt och barnen väljer oftast rollekar för att utrycka det (Hjorth, 1996:193). Under intervjuerna pratade både flickor och pojkar om att de lekte olika sorters rollekar. Lekarna som barnen pratade om var att jobba, leka ninja, leka mamma pappa barn och tigerlekar. I leken är det barnet inre och yttre värld som möts vilket innebär att det finns många idéer och känslor inne i huvudet på barnet som ska gestaltas i en yttre handling (Lindqvist, 2002:50). Både flickor och pojkar gestaltar i sina lekar det som sker i deras vardag samt det som de finner intressant. Inom barnens lek anser Vygotskij att det finns mycket av önskeuppfyllelse och känslor. Leken är en aktivitet där barnen kan pröva tankar och färdigheter. Man kan säga att barnen är mer erfarna i sin lek än vad de är i den sanna verkligheten (Hwang och Nilsson, 2003:177).
Vid ett tillfälle av många lekte barnen tigerleken. Leken började med att ett av barnen kallade på sina kompisar. -Kan vi inte leka tiger? De andra barnen tyckte att det verkade kul och bestämde sig för att vara med. -Jag vill vara mamma sa ett av barnen, jag vill vara storasyster sa ett annat barn och plötsligt var rollfördelningen i fullgång. Efter ett tag hade alla barn fått vars en roll och leken gick vidare. Det första som hände var att de började bygga ett tigerbo av stora kuddar som fanns i rummet. När boet var byggt skulle tigerbarnen gå och sova. Under tiden gick en av
tigerföräldrarna och jobbade medan den andra föräldern lagade mat. Det barn som var föräldern som skulle jobba börjar nu gå omkring på avdelningen med en väska i handen medan de andra är kvar i boet och leker. Fast det var djur som barnen gestaltade i leken så var det ändå ett familjetema som utspelade sig. Under lekens gång kom barnen fram till att de får leka att de hämtar och lagar mat på låtsas, för riktiga tigrar dödar och äter riktiga djur och det kunde ju inte de göra. Barnen använder sin erfarenhet och fantasi när de leker tigrar och skapar tigrarnas värld. Barnens lek bygger inte bara på tidigare erfarenheter. Leken är ett uttryckssätt för barnets att kombinera erfarenheter till något nytt och kreativt som barnet skapat själv (Vygotskij, 1995:15-16).
Barnen har en inre föreställning i leken om hur tigrar lever och äter i verkligheten som de senare använder sig av och utvecklar i sin lek. Fantasi är inget som skapas av sig själv utan den är beroende av erfarenheter som barnet har hämtat ur verkligheten. Det är utifrån dessa erfarenheter som barnet skapar sin fantasi i leken. Fantasi
grundar sig på erfarenhet men att erfarenheten stödjer sig på fantasi (Vygotskij, 1995:19-22). I leken tar barnen fram sina erfarenheter som i detta fall är kunskapen om tigrar och familjeliv.
Utifrån exemplet om tigerleken och intervjuerna har vi fått uppfattning om att barnen reflekterar över när leken är på riktigt och när den är på låtsas. Så här svarade några barn på denna fråga, När du leker, är det då på riktigt eller på låtsas? Nedan följer några svar vi fick från barnen.
Mia: På låtsas (leker mycket rollek) Moa: På låtsas (leker mycket tigerlek)
Adam: På låtsas (leker mycket rollek) Fredrik: På låtsas (leker mycket blandat).
Linus: På riktigt och ibland på låtsas. T.ex. Ninja, för det finns inte på riktigt och mamma pappa barn är på riktigt.
Under intervjun svarade de flesta av barnen, både flickor och pojkar, att leken var på låtsas. Undantaget från detta var i de fall där vissa av barnen pratade om när det leker mamma pappa barn. Kring den leken säger barnen i större utsträckning att leken är på riktigt. Förmodligen upplever barnen en skillnad i verklighet beroende på vilken typ av lek de leker. Lek som de kan relatera till sin egen vardag, exempelvis mamma pappa barn, upplevs som verklig i större utsträckning än lekar där barnen leker tiger eller ninja. Leksignalen sätter en ram för det som sker, innanför denna ram skapas lekens logik. Leken blir ett stycke verklighet taget ur den verkliga verkligheten och leken kan därför upplevas på riktigt. Lek och fantasi liknar verkligheten men är inte det (Knutsdotter Olofsson 2003:10-22).
Utifrån en stor andel av barnen, både flickors och pojkars svar om vad de tycker är
roligt i leken? Kunde vi konstatera att grunden för leken var när de hade en kompis som
de kunde leka med och det vi såg var att barnen sällan lekte ensamma. Under våra observationer har vi märkt att det är vanligt att barnen börjar leka själva men att leken av olika anledningar snabbt övergår till gemensamma lekaktiviteter. Vid ett tillfälle satt ett av barnen och började leka med dockor i dockrummet. I början lekte barnet själv men det dröjde bara någon minut innan ett annat barn uppmärksammade leken och frågade om hon också fick vara med. Leken förändrades då från ensamlek till en gemensam lek. I de situationer vi deltagit i brukar barnen vara väldigt öppna för att fråga varandra och inbjuda till lek.
Leken är i stor utsträckning en gemensam aktivitet. Barnens lek är beroende av gemenskap och meningsfulla sammanhang för att kunna utvecklas och bli bestående (Löfdahl, 2002:43-44). Vid ett tillfälle lekte två flickor mamma pappa barn i
dockrummet. En tredje flicka kommer och ställer sig i dörren till rummet och observerar de två flickorna i leken. Flickan i dörren frågar - Får jag lov och vara med och leka. Flickan fick vara med i leken och leken fortsatte. Det vi har upplevt på förskolan är att barnen oftast inriktar sig på att samspela med andra barn. Det är genom kommunikation
med andra som människan blir delaktig i kunskaper och färdigheter (Säljö, 2000:37). För barnen är det viktigt att finna ett samspel med en annan person där det skapas meningsfulla situationer som blir roliga och intressanta.
I leken sker ett samspel mellan barnen och barnens samspel skapar olika situationer och formar olika handlingar. Det sker ett dynamiskt möte mellan regler som bestäms av betydelser och beteende i handlingen och de önskningar som barnen lägger in i lekens form (Lindqvist, 1996:70,71).
När vi intervjuade barnen ställde vi frågan, Vem är det som bestämmer i leken? Nedan följer svar vi fick från barnen.
Moa: Fröken men också jag och Sara.
Mia: Emma och Olle när vi leker mamma pappa barn i dockis.
Lisa: Mest Emma och Stina, de kommer först till stället. Och idag var det jag och Moa som fick bestämma för vi kom dit först.
Adam: Oftast Emma eller den som kommer först dit, men ibland bestämmer alla. Linus: Alla bestämmer.
Fredrik: Det är jag som bestämmer.
Utifrån barnens svar ovan och våra observationer visar det sig vara viktigt för de flesta barnen att följa och använda sig av lekregler när de konstruerar sina lekar. Barnen är medvetna om vem som bestämmer och vilka regler som ska följas när de leker. Genom att barnen skapar dessa regler vet de hur de ska förhålla sig i leken. Med denna grund skapar de sig en bra lekharmoni och detta omfattar både flickor och pojkar. En av reglerna som togs upp av barnen var att den som kom först till platsen fick bestämma. När barnen leker med andra barn måste viljor och idéer samordnas och det är inte alltid lätt. För att barnens ska kunna hitta lekens harmoni måste de kunna använda sig av vissa sociala lekregler. De lekreglerna som barnen bör vara medvetna om är att alla som är med och deltar är införstådda i leken, att man ska turas om att utföra saker samt att man leker på lika villkor (Knutsdotter Olofsson, 2003:24-26). De flesta av livets
grundläggande och viktigaste kunskaper och färdigheter äger rum i en mindre
insikt i andra förhållanden och spelregler som är nödvändiga för att fungera i samhället (Säljö, 2000:40).
Vid många tillfällen var det de äldre barnen som tog bestämmanderätten över leken fast de inte kom först till platsen. Ett exempel på detta var när några av de yngre barnen hade påbörjat en lek i dockrummet. Efter ett tag kom en äldre flicka och deltog i leken. Ganska snabbt började den äldre flickan säga åt de yngre barnen vad de skulle göra och bestämde på så sätt lekens handling. Handlingsmönster som uppstår i leken är kopplade till lekens innehåll och de barn som är delaktiga måste behärska innehållet för att kunna ta en central och aktiv rollkaraktär (Löfdahl, 2002:183). Anledning till att de äldre barnen tar över leken beror många gånger på att de behärskar lekens innehåll bättre. Det framgick även att barnen var mycket noga med valet av roller i leken. En grupp barn kom överens om att de ville leka mamma pappa barn fast som tigrar. Innan leken började delades rollerna ut. En flicka fick vara mamma, en annan flicka fick vara lillasyster, en pojke som var med fick vara storebror. Den tredje flickan som också var med i leken hade ingen roll, då sa pojken - Hon kan väl få vara pappa. Då protesterade en av flickorna i leken. - Hon kan ju inte vara pappa för hon är en flicka och det är
bara pojkar som kan vara pappor. I leken får barnen möjlighet att skapa personligheter
med egenskaper som tilltalar flickor och pojkar (Hjorth, 1996:193). Barn agerar och lyssnar in allt i sin omgivning i samspel med de människor som finns i deras närhet. (Säljö, 2000: 36-40). Det är svårt för barnen att skapa en egen bild av vad som är lämpligt för flickor respektive pojkar och det är därför de tar till sig det vi vuxna förmedlar. Det sker även att barnen uppmuntras och kanske t.o.m. belönas av
föräldrarna då de uppträder könstypiskt, dvs. så som det förväntas att flickor respektive pojkar ska bete sig (Evenshaug & Hallen 2001:290).
4.3 Flickors och pojkars lek
Under intervjuerna och observationerna framkom det skillnader mellan flickors och pojkars lek. Flickorna i observationerna leker mer rollekar som mamma pappa barn medan pojkarna i större utsträckning leker lekar som exempelvis konstruktionslekar. I detta avsnitt ska vi försöka analysera hur flickor och pojkar resonerar om lek och se
vilka likheter och skillnader som framkommer. Flickorna leker oftast i grupper om två till fyra barn. Så här svarar flickorna på frågan, Vem brukar du leka med?
Lisa: Jag leker med Emma och Anna och Elin. Mia: Jag leker med Stina, Eva, Malin.
Moa: Jag leker med Pelle och med Elin och med Emma
Det vi har sett under observationerna och det som har kommit fram utifrån intervjuerna med flickorna är att de oftast leker med andra flickor och de är oftast i samma ålder. Denna iakttagelse har visat sig genomsyra barnens dagar på förskolan. Det är inte bara i specifika lekar mönstret visar sig utan det sker i både lekaktiviteter, matstunder, vem barnen samtalar med etc.
Detta stämmer överens med det Hjorth (1996:163) tar upp om att flickor oftast leker med flickor. Barn föredrar att leka tillsammans med sina jämnåriga kamrater av samma kön. Vi tror som Hjorth att flickorna finner ett samspel och känner en samhörighet genom att leka med samma kön och inom samma ålder. Uppdelningen att flickor leker med flickor och att pojkar leker med pojkar har varit tydligt under våra observationer. Vid flera tillfällen befanns sig en grupp 3 åriga flickor i dockrummet medan en grupp pojkar på 4 år satt i bygghörnan i det stora rummet och lekte med klossar.
När vi intervjuade flickorna och frågade, Vad brukar du leka? Svarade flickorna så här:
Moa: Jag leker med kuddarna, leker tigrar och leoparder.
Lisa: Jag leker i dockis, dockor och dockmaten är det roligaste där, mamma pappa barn, tigerlek.
Mia: Jag leker lite olika lekar, jag brukar klippa ut lite bilder, klä ut mig, leka mamma pappa barn i dockis, gräva i sandlådan, leka med tåg.
Flickorna leker mycket i dockrummet där det är rollekar som exempelvis mamma, pappa, barn som dominerar. Enligt Rithander (1997:20) engagerade flickorna oftast sig i låtsaslekar som exempelvis rollekar där de oftast klär ut sig. Vi håller med Rithander om att en av favoritlekarna är familjelekar som handlar om mamma och barn. Vid ett tillfälle lekte några av flickorna i dockrummet (dockis) där en flicka var
mamma, en annan var stora syster, den tredje var katt och pappan han var bortrest. Flickorna hade valt ut kläder som de hade klätt ut sig i. Dessa rollekar förekommer många gånger bland flickorna och riktar sig oftast in på omvårdnadstema som exempelvis barn och djur. En annan aktivitet som flickorna också tyckte om att göra var något sorts pyssel så som att rita, klippa samt lägga pärlor.
Då vi hade frågat flickorna om vad de brukade leka var vi intresserade av att veta om de själva reflekterade över sina lekar som är typiska flicklekar. För att ta reda på det ställde vi följande fråga till flickorna, Vad leker flickor? Så här svarade flickorna.
Moa: Dom leker med Barbie, tigrar, leoparder och björnar och isbjörnar.
Lisa: Flickor leker bara med flickor. De leker med pussel, ritar, dockis, klättrar i träd, gunga på stora gungan.
Mia: Flickor leker med tåg, kullebyttor, leker med pärlor, leker med den stora madrassen.
Svaren från flickorna och det vi sett visar att de var medvetna om sina lekar och hade en klar uppfattning om vad en flicka brukar leka med. Men under deras olika lekar kunde vi även se att flickorna vid vissa tillfällen lekte det som de ansåg vara pojklekar. Ett exempel på det var när några flickor satt i bygghörnan och lekte med djur och klossar. Detta blev tydligare när vi vidare ställde frågan till flickorna, Hur leker pojkar?
Flickorna svarade så här.
Mia: Clowndräkter, med bilar, med bilbana, stora gungan, men också i sandlådan. Moa: Pojkar leker med pokémon, med små och stora djur, de leker i sandlådan med vatten och med kuddar.
Lisa: Dom leker med lego, snabbingarna (cyklar), alltid är det dom pojkarna som har dom men aldrig vi flickorna får ha dom.
Flickorna var medvetna om vad de ansåg vara var flicklekar respektive pojklekar. Detta ger oss en uppfattning om att flickorna ser en skillnad mellan flickors och pojkars lek när vi ställer frågorna separat som i exemplen ovan. När vi frågade flickorna om det
fanns någon skillnad mellan flickors och pojkars lek kunde de inte komma fram till
För att studera om pojkarna hade motsvarande bild av flickors respektive pojkars lek ställde vi samma frågor till pojkarna. Även pojkarna lekte oftast i grupp och
gruppsammansättningen varierande mellan olika tillfällen. Grupperna med pojkar var typiskt mellan två till fem barn beroende på vilken lek de lekte. På frågan Vem
brukar du leka med? Svarade pojkarna så här.
Adam: Emma, Elin och Stina.
Linus: Jag leker med Pelle, Rasmus och Erik, Henrik och Emma. Fredrik: Jens, Jonathan och Kalle och Jonas.
Det vi har sett när vi har observerat och intervjuat pojkarna är att de oftast leker med andra pojkar i samma ålder. Precis som för flickorna är det inte vid enskilda tillfällen detta visar sig utan det sker i alla aktiviteter som barnen är delaktiga i på förskolan. Detta stämmer överens med det som Hjort (1996:163) tar upp om att pojkar leker oftast med andra pojkar. Vi tror som Hjort (a.a.) skriver i sin avhandling att pojkarna oftast känner en samhörighet genom att leka med samma kön och inom samma ålder. I vår urvalsgrupp har vi kunnat konstatera att ett av barnen, Adam, avviker från det typiska beteendet. Adam berättar i intervjun att han brukar leka med flickor.
När vi frågade pojkarna, Vad brukar du leka? Svarade de så här:
Linus: Jag leker mamma pappa barn, på kullen där bort (pekar bort mot en kulle på gården), leker med sand och bygger sandslott, på gräsmattan.
Adam: Rockar( med rockringar), sjunger, leka kurragömma och pjätt, leker i sandlådan och gör soppa med Stina.
Fredrik: Leker lite ninja, spelar fotboll, cyklar, i sandlådan, att jag jobbar, spelar bandy.
Pojkarna lekte i det stora rummet och mycket i byggdelen där både rollekar och bygglekar förekom. Enligt Rithander (1997:20) är pojkarna oftast engagerade i konstruktionslekar av olika slag som tex. bygga kojor av kuddar, bygga bilar av legobitar osv. de leker oftast med rörliga leksaker och intresserar sig för hur de används. Vi håller med Rithander om att pojkar leker mer rörliga lekar som innefattar
mycket byggande. Vi de tillfällena vi var på förskolan såg vi att pojkarna byggde bilbanor, flygplan och rymdfarkoster. Vid ett tillfälle satt tre pojkar på golvet och lekte med bilar. De byggde garage till bilarna med ”kapplastavar”. När garagen var färdiga och bilarna stod parkerade pratade de om vem som har den finaste, största och
snabbaste bilen. Då kom en av pojkarna på att de ska ha ett race och se vem som vinner. De bestämde var det skulle köra och byggde upp en bana som gick från golvet, upp på väggen och sen runt hela rummet. Leken slutade med att pojkarna bara sprang runt i rummet med bilen i handen samtidigt som de lät som bilar. Om inte pojkarna lekte med bilarna så lekte de med cyklar och ibland var de med i rollekar där de var pappa,
storebror, polis osv. Deras fantasi har många olika teman och inspirationen kommer många gånger från media. Pojkars fantasilekar handlar ofta om faror och äventyr med krig och farliga djur. De engagerar sig också en hel del i lekar som går ut på att man jagar varandra eller brottas (Rithander, 1997:20).
Vi ställde frågan, Vad leker pojkar? för att ta reda på om pojkarna reflekterar över hur de leker. Så här svarade pojkarna.
Linus: Vet inte… funderar lite, slåss med pinnar på träd och stolpar.
Adam: Pojkar leker med bilar för det är coolt och pojkar leker inte med dockor och Barbie.
Fredrik: De leker bra, hhmm… cyklar, leker med hinkar och grävmaskin. Pojkar gör aldrig tråkiga saker.
Det som vi har sett visar att pojkarna var medvetna om sina lekar och hade en klar uppfattning om vad en pojke ska leka med. Pojkarna kunde även vara med i lekar som de ansåg vara flicklekar så länge de fick en roll som stämde överens med deras
uppfattning om vad en pojke kunde vara som exempelvis pappa och storebror. Pojkarnas uppfattning om vad som är flicklekar fick vi reda på när vi ställde frågan. ”Hur leker flickor?” Så här svarade pojkarna.
Fredrik: Vet inte hhmm… funderar. De cyklar, leker i sandlådan, med pärlor, ritar, de leker inte samma saker som pojkarna. Flickorna är bakom kullen och leker, de måste ha äpplen, men jag vet inte vad de gör.
Adam: Leker med Barbie, med dockor för det är fint. Flickor leker inte med bilar och allt annat coolt.
Linus: Vet inte. (ser fundersam ut) funderar, de leker Mamma, pappa barn, gräver och gungar.
Pojkar var medvetna om vad som var flicklekar respektive pojklekar. Genom detta kan vi skapa oss en uppfattning om att pojkarna ser en skillnad mellan flickors och pojkars lek när vi ställde frågorna separat som i exemplen ovan. När vi frågade pojkarna om det
fanns någon skillnad mellan flickors och pojkars lek kunde de inte komma fram till
någon direkt skillnadförutom att flickor inte spelar fotboll.
Dagens samhälle präglas av mer eller mindre synliga föreställningar av kön. Beroende på vilket kön vi tillhör uppfostras vi olika med olika uppgifter och roller (Svaleryd, 2002:30). Både flickor och pojkar har en klar uppfattning om vad som är ”flickigt” och vad som är ”pojkigt”. Barbie och dockor var något som flickorna lekte med, och bilar och lego var något som pojkarna lekte med enligt båda könen. Det är i bemötande och i samspel med andra människor som barnet formar sina upplevelser om vad det innebär att vara pojke eller flicka. Flickor och pojkar prövar och utforskar sätt att bete sig, handla och vara på. De uppfattningar som barnen får från andra människor skapar en ram om vad som är lämpligt beroende på om de är flicka eller pojke (a.a.:25). Vi håller med Svaleryd om att det är samhällets normer och föreställning samt samspel med andra människor som präglar barnens uppfattning om vad som är kvinnligt respektive manligt och tror att det har stor betydelse för vad barnen tar till sig och uttrycker genom sin lek.
Under intervjun med en av pojkarna, Adam, kom det fram att han hade en klar
uppfattning om vad som var typiskt för pojkar respektive flickor utifrån ett traditionellt genusperspektiv. Adam svarade i princip samma svar som de andra pojkarna förutom när vi frågade vem han lekte med där det visade sig att han mest lekte med flickor. Detta kom även fram i våra observationer där vi märkte att han lekte mest med flickor och hade ett stort intresse för flicklekar. Adams svar vid intervjun pekade inte på att han var intresserad av flicklekar utan han svarade att pojkar leker coola lekar. Vi tror att Adam har en stereotyp bild om hur han som pojke bör vara och vi kan genom våra
observationer se att han gör tvärtom dvs. han säger en sak och gör en annan. Det kan vara så att han säger det han tror att vi vuxna vill höra dvs. ”rätt” svar på frågorna. De stereotypa könsbilderna som finns i samhället påverkar kanske barnen att svara så som de tror att omgivningen förväntar sig att de ska svara. Det finns en koppling mellan tankar, tal och handling och genom att observera och samtala med barnen kan vi få en inblick och en uppfattning om vad de har för resonemang om lek.
Vi kan sammanfatta detta avsnitt med att barnen redan tidigt leker på olika sätt utifrån deras kön. På förskolan märkte vi en skillnad bland flickors och pojkars lek både utifrån vad det var för typ av lek och rollerna i de gemensamma lekarna. Enligt Rithander (1997:20) leker pojkar och flickor oftast olika lekar där innehållet är varierande, de väljer oftast olika lekmaterial och utför sina aktiviteter på olika delar av förskolan. Våra observationer i kombination med barnens svar på våra frågor bekräftar denna bild.
”Små gossar, de skola sig lära att sträva, Plantera och gräva
Och kunna i arbetet väl hålla ut, Så bli de duktiga karlar till slut. Små flickor ska`lära att tålamod öva; Vad de mest behöva,
I livet, det är att med lugn härda ut, Så blir de förståndiga kvinnor till slut.
5. Diskussion och kritiska reflektioner
Vi tycker att undersökningen har varit intressant att genomföra och vi har lärt oss mycket på vägen. Den kunskap som vi har tillgodogjort oss har gett en fördjupad förståelse för barnens syn på lek.
Vi tycker att vi har uppnått det som vi har efterstävat samtidigt som vi har delat många tankar och idéer och uppmuntrat varande under jobbiga stunder. Upplägget på arbetet har i stort fungerat bra. Vi valde att skriva hela arbetet tillsammans för att båda två skulle vara delaktiga i hela processen.
Intervjuerna med barnen gick bra och vi fick intressanta svar. Vi anade i början av undersökningen att vi inte skulle få fylliga svar från barnen och detta stämde bra överens med vår föreställning. Under processen gång känner vi att det hade underlättat om vi också hade intervjuat pedagogerna för då hade vi haft mer empiriskt material att arbeta med. Men trots detta känner vi att vi ändå lyckats uppnå vårt syfte då vi hela tiden har haft barnen som utgångspunkt.
Valet av metod har till stor del fungerat bra. Vi känner dock att vi kunde ha uteslutit fotografierna i intervjun. Fotot hade inte det syfte som vi trodde det skulle ha från början. Vi hade hoppats på mer samtal kring fotot och kunnat använde det som diskussionsunderlag men så blev det tyvärr inte. Barnen berättade vad de gjorde på fotografiet och därefter blev det inget mer samtal kring den, trots att vi försökte flera gånger genom att ställe olika frågor.
Vi intervjuade åtta barn i vår undersökning där vi fick två bortfall pga. av att barnen inte ville svara på våra frågor. Vi upplever inte att våra frågor till barnen var otydliga eller svåra för att större delen av barnen kunde besvara frågorna. Vi är medvetna om att barnen är under ständig språkutveckling. Det kan bidra till att det blir svårt för barnen att delge och reflektera kring sina tankar. Det är troligtvis lättare att delge sina tankar ju bättre utvecklad språkförmåga vi har.
Nu när vi är färdiga med arbetet har vi fått nya tankar och idéer om vad vi mer skulle vilja ta reda på och undersöka vidare. Det skulle vara intressant att genomföra samma studie på ett stort antal förskolor och se likheter och skillnader i barnens resonemang. En annan sak som också hade varit intressant är att undersöka och se om miljön och pedagogernas arbetssätt påverkar barnens resonemang om lek.
Referenslista
Christensen, Lars, Andersson, Nina, Carlsson, Carin och Haglund, Lars (1998). Marknadsundersökning en handbok. Lund: Studentlitteratur.
Doverborg, Elisabet & Pramling Samuelsson, Ingrid (2003). Att förstå barns tankar.
Metodik en utvecklingspedagogisk teori. Stockholm: Liber AB.
Evenshaug, Oddbjørn & Hallen, Dag (2001). Barn- och ungdomspsykologi. Lund: Studentlitteratur.
Hjorth, Marie-Louise (1996). Barns tankar om lek- en undersökning av hur barn
uppfattar lek i förskolan. Stockholm: Almqvist & Wiksell International.
Hwang, Philip & Nilsson, Björn (2003). Utvecklingspsykologi. Stockholm: Natur och kultur.
Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid, (2006). Lek och läroplan : möten
mellan barn och lärare i förskola och skola. Göteborg: Acta Universitatis
Gothoburgensis
Knutsdotter Olofsson, Birgitta. (2003). I lekens värld. Stockholm: Liber AB.
Lillemyr, Ole Fredrik. (2002) Lek-upplevelse-lärande i förskola och skola. Stockholm: Liber AB.
Lindqvist, Gunilla (1996). Lekens möjligheter. Lund: Studentlitteratur.
Läroplan för förskolan. Lpfö 98, Utbildningsdepartementet (2006). Stockholm:
Skolverket och CE Fritzes AB.
Löfdahl, Annica (2002). Förskolebarns lek – en arena för kulturellt och socialt
meningsskapande. Karlstad: Institutionen för utbildningsvetenskap,
Pedagogik, Universitet.
Pramling Samuelsson, Ingrid & Asplund Carlsson, Maj (2003). Det lekande lärande
barnet i en utvecklingspedagogisk teori. Stockholm: Liber AB.
Rithander, Susanne, (1997).Flickor och pojkar i förskolan: hjälpfröknar och rebeller.
Falköping: Gummessons tryckeri AB.
Säljö, Roger (2000). Lärande i praktiken, ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma.
Strandberg, Leif (2006). Vygotskij i praktiken. Stockholm: Nordstedts akademiska förlag.
Svaleryd, Kajsa (2002) Genuspedagogik : en tanke- och handlingsbok för arbete med
Tallberg Broman, Ingegerd (2002). Pedagogiskt arbete och kön- Med historiska och
nutida exempel. Lund: Studentlitteratur.
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom
humanistisksamhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Vygotskij, S. Lev (1995). Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg: Daidalos AB.
Elektroniska referenser
Barnombudsmannen(2004:03). Samtala med barn och unga Tillgänglig 2009-02-18
http://www.bo.se/files/publikationer,%20pdf/samtala%20med%20barn2004_tillganglig. pdf
Bilaga 1
Hej!
Våra namn är Maida Pilipovic och Lina Nilsson, Vi är två lärarstudenter som går sista terminen på Malmö Högskola, lärarutbildningen. Eftersom vi nu är på vår avslutande termin skriver vi vårt examensarbete som handlar om flickors och pojkars tankar om lek i förskolan.
För att kunna genomföra vår studie behöver vi observera och intervjua. Därför är nu vår förhoppning med detta brev, få tillfällen att observera och intervjua Ert barn.
Vi kommer under vår process att använda oss av digitalkamera och diktafon. Den empiriska insamlingen, materialet, kommer endast att användas till vår studie. Vi kommer inte heller nämna förskolan och barnens namn, utan fingerat sådant. Hoppas på ett positivt gensvar och isåfall med underskrift snarast!
Lappen kan lämnas till personalen. Med vänliga hälsningar
Maida Pilipovic och Lina Nilsson
____________________________ ___________________________
