Examensarbete i Handikapp- och rehabiliteringsvetenskap Malmö högskola
15 hp Hälsa och samhälle
FRÅN MINDERVÄRDIG TILL
MEDMÄNNISKA
FÖRESTÄLLNINGAR OM INTELLEKTUELL
FUNKTIONSNEDSÄTTNING I STATENS
OFFENTLIGA UTREDNINGAR
LIV GRUNDSTRÖM
FRÅN MINDERVÄRDIG TILL
MEDMÄNNISKA
FÖRESTÄLLNINGAR OM INTELLEKTUELL
FUNKTIONSNEDSÄTTNING I STATENS
OFFENTLIGA UTREDNINGAR
LIV GRUNDSTRÖM
Grundström, L. Från mindervärdig till medmänniska. Föreställningar om
intellektuell funktionsnedsättning i Statens offentliga utredningar. Examensarbete
i Handikapp- och rehabiliteringsvetenskap 15 högskolepoäng. Malmö universitet:
Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för Socialt arbete, 2018.
Sett ur ett historiskt perspektiv har personer med intellektuell
funktionsnedsättning varit föremål för varierande diskurser och attityder. Från att ha varit oönskade, förskjutna, hånade och förföljda, till att ses som medborgare med i lag inskrivna rättigheter. Inga andra grupper av människor har varit föremål för en sådan total attitydomsvängning. Syftet med föreliggande uppsats är därför att identifiera och utforska statens diskurser om personer med intellektuell funktionsnedsättning över olika tidsperioder. Med kvalitativ innehållsanalys som metod har innehållet i fyra statliga utredningar kritiskt granskats för att
problematisera och diskutera attityder och föreställningar om gruppen. Resultatet pekar på att diskurserna har färgats av de samhällsideologier och värderingar som var rådande vid tiden för respektive utredning. Kunskaper om personer med intellektuell funktionsnedsättning är av stor betydelse för att gruppen inte ska osynliggöras i samhället. Det är därför viktigt att fortsätta synliggöra och belysa ämnet.
Nyckelord: diskurs, eugenik, intellektuell funktionsnedsättning, kategorisering,
FROM MINOR VALUED TO
HUMAN BEING
CONSTRUCTIONS OF INTELLECTUAL
DISABILITY IN STATE PUBLIC REPORTS
LIV GRUNDSTRÖM
Grundström, L. From minor valued to human being. Constructions of intellectual disability in state public reports. Degree project in Social Pedagogical Work in
the field of Disability 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health
and Society, Department of Social work, 2018.
In a historical perspective, people with intellectual disabilities have been a subject of varying discourses and attitudes. From being unwanted, displaced, mocked and persecuted, to be seen as citizens with legally enrolled rights. No other groups of people have been exposed for such a turn. The aim of this study is therefore to identity and explore constructions of people with intellectual disabilities in state public reports, published in different time periods. With qualitative content analysis as a method, four state investigations have been critically reviewed to problematize and discuss the beliefs and attitudes towards the group. The result indicates that the discourses have been affected by current social ideologies and values at the time of each investigation. Knowledge about people with intellectual disabilities is important in order for the group to not be invisible in the society. Therefore, it is significant to continue highlighting the subject.
Keywords: discourse, categorizing, eugenics, intellectual disability, normality,
Förord
Arbetet med denna uppsats har varit både roligt och slitsamt, men framför allt intressant och givande. Jag har fått möjligheten att fördjupa mig i ett spännande ämne som jag absolut kommer vilja återkomma till i framtiden.
Ett stort tack till min handledare Matilda Svensson Chowdhury för hjälp och vägledning under uppsatsen gång. Med dina goda råd och konstruktiv kritik har jag känt mig förstådd samtidigt som du låtit mig hitta min egen väg.
Liv Grundström
INNEHÅLL
1. INTRODUKTION ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 3
2. METODOLOGISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 4
2.1 Presentation av material och urval ... 4
2.2 Analysgenomförande ... 4
2.3 Etiska överväganden ... 5
3. TIDIGARE FORSKNING ... 6
3.1 Forskning om sociala konstruktioner ... 7
3.2 Forskning om eugeniska synsätt och funktionsförmåga ... 7
3.3 Forskning om homogenisering ... 9
4. TEORI ... 10
4.1 Postkolonial teori ... 10
4.2 Socialkonstruktionism ... 11
4.3 Strukturfunktionalism ... 12
5. STATLIGA DISKURSER I FÖRÄNDRING ... 12
5.1 ”Att gå till roten med och upphovet till det onda” ... 12
5.1.1 Definition ... 13
5.1.2 Rashygieniskt/eugeniskt perspektiv ... 13
5.1.3 Äktenskapsförbud – ”Ej må den träda i äktenskap, som är sinnessjuk eller sinnesslö” ... 14
5.1.4 Sterilisering – ”Samhällets nödvärn mot en omedelbar fara för övriga medborgare” ... 14
5.1.5 Kopplingar till teorier och tidigare forskning ... 15
5.1.6 Sinnesslöhet som ”den Andre” ... 15
5.1.7 Steriliseringslagens motiv ... 15
5.1.8 ”Grus i maskineriet” ... 16
5.2 ”Skyldighet för sinnesslö att underkasta sig tillsyn och vård” ... 16
5.2.1 Definition – ”bildbara- och obildbara sinnesslöa” ... 16
5.2.2 Registrering och omhändertagande av sinnesslöa ... 17
5.2.3 Vårdanstalter ... 17
5.2.4 Kopplingar till teorier och tidigare forskning ... 18
5.2.5 Lätthanterliga respektive komplicerade fall av sinnesslöhet ... 18
5.2.6 Makt och ordning ... 18
5.2.7 Från underkastelse till omsorgsfull vård ... 18
5.3 ”Handikappade är – precis som alla andra – unika individer” ... 19
5.3.1 Definition ... 19
5.3.3 Dagcenter ... 20
5.3.4 Kopplingar till teorier och tidigare forskning ... 20
5.3.5 Att bemästra kraven i ”Ett samhälle för alla” ... 21
5.3.6 ”De utvecklingsstördas arbetsplats” ... 21
5.3.7 Kunskapens betydelse ... 22
5.4 ”Ett meningsfullt vuxenliv” ... 22
5.4.1 Definition ... 22
5.4.2 En skola för alla ... 22
5.4.3 Kunskap och kompetens ... 23
5.5 Kopplingar till teorier och tidigare forskning ... 23
5.5.1 Normalisera, individualisera och integrera ... 23
5.5.2 Individens behov och förutsättningar ... 24
5.6 Intellektuell funktionsnedsättning som social konstruktion ... 24
6. DISKUSSION ... 25
6.1 Sammanfattning av analys ... 25
6.2 Slutdiskussion ... 26
6.3 Vidare forskning ... 28
1. INTRODUKTION
Samhället har alltid delat in människor i olika kategorier utifrån en
normalitetsnorm, och en del människor tilldelas således en särskiljande och underordnad tillhörighet. Den feministiska filosofen Simone de Beauvoir beskrev hur det att vara människa likställs med att vara man, och att kvinnan därför tillskrivs rollen som ”den Andre” (Schmitz & Stenberg 2013). I boken Stigma –
den avvikandes roll och identitet beskriver sociologen Erving Goffman stigma
som misskrediterande attribut hos individer som avviker från samhällets normer (Goffman 2011). De människor som anses tillhöra normen passerar däremot som norm för mänsklighet. Till exempel anses endast vita ha en hudfärg och icke-heterosexuella ha en sexuell läggning och så vidare. Inom kritisk
funktionshinderforskning har det talats om funktionsförmåga, vilken endast personer med funktionsnedsättning tillskrivs. Söder m.fl. (2016) talar om
funktionsförmåga som en dimension i vilken alla människor har ett värde. Det är dock enbart när denna sviktar som vi finner anledning att tala om det. Lindqvist (2017) pekar på att uppfattningen av vad som tillhör normen huvudsakligen utgår från de funktionsfullkomligas föreställningar och fördomar. I dagens samhälle värderas aktiva prestationer högt så som förvärvsarbete och andra framgångar på arbetsmarknaden, från vilka en del personer med funktionsnedsättning särskiljs på grund av nedsatt arbetsförmåga (Lindqvist 2017). Detta kan tillika beskrivas som ett ableistiskt perspektiv vilket talar för den friska och funktionsfullkomliga människan som ska vara produktiv och bidra till samhällsnyttan (Campbell 2012).
Personer med funktionsnedsättning är en av de mest utsatta grupperna av människor, oavsett geografisk plats. Denna utsatthet yttrar sig ofta i fattigdom, förtryck, diskriminering och utanförskap. Funktionshinderpolitiken arbetar för att personer med funktionsnedsättning ska ges samma möjligheter och rättigheter som övriga medborgare, och strävar därmed efter full delaktighet och jämlikhet i samhället (Lindberg 2011; MFD 2015; Socialstyrelsen 2010). Sett över en längre tidsperiod har delaktigheten stärkts och ojämlikheten har minskat. Personer med funktionsnedsättning var länge segregerade från det övriga samhället och
hänvisades till mer eller mindre slutna institutioner. Omsorgsideologin var snarare att skydda samhället från personer med funktionsnedsättning än att se till varje individs behov och förutsättningar, och förbättra livsvillkoren för gruppen. När avinstitutionaliseringen började ta form förändrades ideologin och istället betonades samhällets ansvar att möjliggöra ett självständigt liv för personer med funktionsnedsättning (Socialstyrelsen 2010). Mål och krav på att gruppen skulle integreras i samhället växte fram och funktionshinder förändrades från att ha betraktats som en individuell egenskap till något som istället uppstår i relation till miljön, det vill säga brister i samhället och i den fysiska omgivningen.
Förskjutningen från ett medicinskt till ett relationellt och socialt perspektiv på hur funktionshinder uppkommer benämns som ”the environmental turn”, vilket på svenska kan översättas till ”miljövändningen” (Lindberg & Grönvik 2011). Funktionshinderpolitikens förändring från 1930-talet till 1990-talet illustreras i tabell 1 nedan, vilken är en återgivning av Rafael Lindqvists sammanfattning av huvuddragen i funktionshinderpolitikens utveckling (Lindqvist 2017, sid. 26).
Tabell 1
Funktionshinderpolitikens utveckling – några huvuddrag
1930-talet 1960-talet 1990-talet Definition av funktionshinder Individens sjukdom, skada, brister i fokus (individuellt, medicinskt). Relativ definition. Samspelet mellan individ – omgivning. Strukturellt. Brister i samhällets organisation m.a.p. tillgänglighet, bemötande, diskriminering etc. Socialpolitisk ideologi Segregering. Social kontroll. Hjälp och skydd. Integrering. Normalisering. Full delaktighet i samhällslivet. Jämlikhet i levnadsvillkor. Legitimitetsgrund Paternalism. Moralfostran. Pliktmoral. Central styrning. Byråkratisering. Expertinflytande. Lokal samverkan. Brukarinflytande. Valfrihet. Interventionsform Fattigvård. Institutionsvistelse (behandling, yrkesutbildning). Inspektion. Vård, omsorg, service i öppna former. Eget boende. Insatser för ökad tillgänglighet. Undanröja diskriminerande attityder.
Social status Klient. Intagen. Servicemottagare. ”Vård- och omsorgsobjekt”. Medborgare. Marknadsaktör.
Tabellen visar en tydlig riktning och målbild i levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning. Myndigheten för delaktighet redovisar i en rapport att många i denna grupp inte kan delta i samhället på lika villkor och att
funktionshinderpolitikens mål därmed inte har uppnåtts (MFD 2015). 1990-talets målbild har i dagens samhälle således inte nått ända fram och gruppens sociala status som medborgare och marknadsaktörer kan ses som idealbilder snarare än en verklighet.
I föreliggande uppsats kommer jag att utgå från ovan nämnda beröringspunkter och avgränsa mig till diskurser som rör personer med intellektuell
funktionsnedsättning. När man tittar i backspegeln finns det särskilda händelser som utmärker sig, och personer med intellektuell funktionsnedsättning är utifrån dessa en anmärkningsvärd grupp i samhället. Från att ha varit oönskade,
förskjutna, hånade och förföljda, till att bli respekterade och fullvärdiga medborgare med goda levnadsvillkor och rättigheter inskrivna i lagar som exempelvis Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), vars syfte är att främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för personer med funktionsnedsättning. Inga andra grupper av människor har varit föremål för en sådan total attitydomsvängning (Grunewald 2008). Utifrån ett historiskt perspektiv osynliggjordes denna grupp genom institutionalisering, vilken Bengtsson (2004) beskriver som ett resultat av en extern
kategoriseringsprocess, samt steriliseringslagen som antogs av riksdagen på 1930-talet med syfte att utrensa så kallade ”mindervärdiga” arvsanlag och bidra till en i framtiden friskare befolkning. Med särskilda bostäder, skolor och arbeten
osynliggörs många i denna grupp även idag. Det går att tala om en nästintill segregering, vilken i sig manar till ett problematiserande av de föreställningar som ligger bakom denna kategorisering av människor. Jag är därför intresserad av att titta närmare på den förändring som har skett från dåtidens institutionalisering, sterilisering och så vidare fram till idag. Det är nämligen först i efterhand som man kan se vad som skett i historien och dra lärdom av det. Med detta som utgångspunkt kommer jag med innehållsanalys som metod granska fyra digitaliserade rapporter från Statens offentliga utredningar (SOU) som är publicerade 1929, 1949, 1981 och 2011.
Föreställningar och attityder kring personer med funktionsnedsättning är redan känd kunskap och exempel på forskningsfält som uppmärksammar detta område är Disability studies och Studies in Ableism. Eftersom dessa frågor ständigt är aktuella tror jag att denna uppsats kan bidra till att ytterligare synliggöra och belysa problemet. Att vara medveten om en diskurs kan nämligen bidra till att motarbeta den. Men vad är en diskurs? Börjesson och Palmblad (2007) skriver att en enkel förklaring till vad begreppet innebär är att det är ett bestämt sätt att tala om och förstå världen. Detta producerar och konstruerar en verklighet och
världsbild (Börjesson & Palmblad 2007). Diskurser bidrar till att skapa de subjekt vi är och de objekt vi tror oss veta något om. Språket skapar betydelser och genom språket skapar vi omvärlden, och ”den Andre” (Winther Jörgensen & Phillips 2000). Diskurser är därmed även vapen för makt, kontroll, kvalificering och diskvalificering (Foucault 2008). För att nämna ett exempel utifrån
funktionshinderområdet har synen på personer med funktionsnedsättning sedan länge speglats av diskurser om gruppen som bland annat beroende, utsatta och sårbara.
1.1 Syfte och frågeställningar
Med hjälp av det historiska perspektivet vill jag synliggöra att sådant som tas för givet i dagens samhälle i själva verket är historiskt och kulturellt bundet, och att människans världsbild är föränderlig. Förändringsperspektivet är därmed centralt i uppsatsen, men även det som inte förändras, det som är beständigt. Genom att undersöka hur statens diskurser om gruppen har sett ut vid olika tidpunkter är det möjligt att säga något om både det föränderliga och det stabila i människors föreställningar kring intellektuell funktionsnedsättning. Studiens syfte är därför att identifiera och utforska statens diskurser om personer med intellektuell
funktionsnedsättning över olika tidsperioder, och kommer att närmas med hjälp av följande frågeställningar:
1. Hur definieras begreppet intellektuell funktionsnedsättning i statliga utredningar publicerade år 1929, 1949, 1981 och 2011?
2. Vilka diskurser om personer med intellektuell funktionsnedsättning framträder i utredningarna?
3. Hur har dessa diskurser förändrats och utvecklats idag?
4. Vilka hinder och möjligheter till frihet, självbestämmande och delaktighet i samhällslivet för personer med intellektuell funktionsnedsättning går att utläsa i utredningarna?
2. METODOLOGISKA UTGÅNGSPUNKTER
I följande kapitel redogörs kort det material som ligger till grund för uppsatsen och vilka historiska nedslag de kan knytas till. Därefter ges en beskrivning av hur materialet har närmats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys som metod.
Avslutningsvis diskuteras vilka forskningsetiska aspekter som bör beaktas vid studiet av denna typ av material.
2.1 Presentation av material och urval
Det material som ligger till grund för föreliggande uppsats är fyra utredningar som genomförts av Statens offentliga utredningar (SOU). Utredningarna är nedladdade från två olika databaser. Den ena innehåller utredningar publicerade mellan 1922 och 1999 och den andra innehåller utredningar publicerade från 2000 fram till idag. Efter genomgång av de utredningar som rör frågor kring intellektuell funktionsnedsättning valdes fyra stycken ut vars innehåll är representativt för studiens syfte. Dessa kom till i tider för de nedslag jag identifierat som intressanta och särskilt utmärkande för gruppen. SOU 1929:14 Betänkande med förslag till
steriliseringslag är precis som titeln lyder en utredning med motiv till en lag om
sterilisering. Utredningen går att koppla till två nedslag, det eugeniska och rashygieniska synsätt som dominerade på 1920- och 1930-talet samt 1934 års steriliseringslag. I SOU 1949:11 Betänkande om sinnesslövården utreds sinnesslövården i Sverige, det vill säga hur vården av bildbara och obildbara sinnesslöa ska ordnas. Denna utredning kan kopplas till 1944 års lag om
sinnesslöa, som innebar sinnesslöa bildbara barns rättighet och skyldighet att gå i sinnesslöskola. I SOU 1981:26 Omsorger om vissa handikappade utreds frågan om olika typer av omsorger och insatser för bland andra personer med
intellektuell funktionsnedsättning. Utredningen kan kopplas till två nedslag, nämligen 1967 års omsorgslag som fastställde principen om ”ett samhälle för alla” samt 1971 då FN:s generalförsamling antog Förklaringen om rättigheter för personer med utvecklingsstörning. SOU 2011:8 Den framtida gymnasiesärskolan
- en likvärdig utbildning för ungdomar med utvecklingsstörning undersöker hur
gymnasiesärskolan fungerat samt ger förslag på hur den i framtiden skulle kunna förbättras. De nedslag som kan kopplas till utredningen är Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, som antogs år 1994 samt den nationella handlingsplanen för funktionshinderpolitiken, Från patient till medborgare (Prop.
1999/2000:79), som antogs av riksdagen år 2000. Nedslagen är inte helt tidsenliga
med utredningen men har ändå haft en stor betydelse för de stöd och insatser som personer med funktionsnedsättning tillhandahåller idag. Något som avslutningsvis är värt att nämna är att utredningarna är olika omfattande men att samtliga har genererat tillräcklig empiri att analysera.
2.2 Analysgenomförande
Kunskap om samhället förutsätter kännedom om hur vi når den. En metod är ett vetenskapligt tillvägagångssätt, det vill säga en systematisk och verifierbar procedur från en forskningsidé till färdigt ett forskningsresultat (Hjerm & Lindgren 2014). Man talar ofta om kvalitativ analys som hermeneutisk. Hermeneutik är ett gammalt begrepp som innebär tolkning och förståelse av texter. Förståelse och mening för ett fenomen kan skapas genom en så kallad hermeneutisk cirkel. Genom denna växer tolkningar fram i en växelvis process mellan individens förförståelse samt nya erfarenheter och observationer. För att förstå helheten måste alltså delarna förstås, och för att förstå delarna måste de ses i ljuset av den helhet där de förekommer (Allwood & Erikson 2017; Boolsen
2007; Bryman 2011). Uppsatsens syfte har närmats med hjälp av kvalitativ
innehållsanalys som metod. Bryman (2011) beskriver att denna metod innebär att
tolka och granska innehållet i en text, och söka efter bakomliggande teman i materialet. Boolsen (2007) menar att en innehållsanalys med fördel kan användas om studiens syfte är att berätta vad en text handlar om och vilka ämnen den belyser (Boolsen 2007). Textens innehåll kodas till ämnen och kategorier vilka sedan översätts till teman som är av intresse att undersöka i förhållande till studiens syfte. Detta innebär att data reduceras och blir fruktbara i
analysprocessen (Boolsen 2007; Bryman 2011; Lindgren 2014). Återkommande innehåll är värt att uppmärksamma och bör markeras och benämnas eftersom det utgör ett huvudinnehåll. På så vis ges människors aktiva konstruktion av samhället utrymme (Rennstam & Wästerfors 2015). Bryman (2011) skiljer mellan manifest och latent innehåll i texter. Manifest innehåll är formulerade ord som är synliga och uppenbara i texten. Latent innehåll utgörs av underliggande budskap och är därmed inte lika uppenbara. För att kunna undersöka vad det är som sker i en text är det nödvändigt att utforska det som ligger under ytan (Bryman 2011). Vid analysen av utredningarna har båda dessa två begrepp använts för att förklara och förstå vilka diskurser som uttrycks explicit och implicit i texterna. Mönster och centrala begrepp har identifierats enligt ovan nämnda tillvägagångssätt och därefter reducerats för att kunna plocka ut nyckelpassager i materialet.
En klar fördel med att analysera dokument och texter, och därmed inte samla in data på egen hand genom exempelvis intervjuer, är att materialet inte påverkas av forskarens värderingar och uppfattningar. Detta på grund av att dokumenten inte skapats i något speciellt forskningssyfte (Bryman 2011). Materialet bör granskas med både uppmärksamma och ”generösa” ögon. Blicken ska vara så fri som möjligt från den egna förförståelsen men ska samtidigt förmå urskilja utmärkande och överraskande innehåll (Rennstam & Wästerfors 2015). Bakom varje
dokument finns troligtvis idéer och ståndpunkter som författaren vill förmedla. Statliga myndigheter lämnar ifrån sig mängder av information som kan vara av nytta för samhällsvetenskapen. Texter och dokument kan således liknas vid fönster genom vilka vi kan blicka in i sociala verkligheter (Bryman 2011). Boolsen (2007) betonar att en av fallgroparna vid innehållsanalys är att dra slutsatser rörande problem och ämnen som texten inte täcker (Boolsen 2007).
2.3 Etiska överväganden
Vid analys av offentligt material måste etiska överväganden alltid beaktas och det är viktigt att vara medveten om det som framskrivs i materialet. Enligt Bryman (2011) speglar forskarens värderingar dennes personliga åsikter och känslor vilka påverkar hur materialet tolkas. (Bryman 2011). Den erfarenhet, kunskap och föreställning som forskaren har inom ett visst område kallas förförståelse (Olsson & Sörensen 2011). Det är därför viktigt att föra kritiska reflektioner för att
tolkningarna ska vara så objektiva som möjligt (Andersson & Swärd 2008; Rennstam & Wästerfors 2015). Att avidentifiera författarna till respektive utredning är inte möjligt eftersom dessa är offentliga handlingar som vem som helst kan ta del av. Jag har valt att inte skriva ut författarnas namn eftersom dessa inte spelar någon roll i min framställning. En annan sak som är viktig att vara medveten om är att diskurserna är resultat av sociala konstruktioner som är beroende av den kontext som var rådande vid respektive utredning. Tankar, idéer och handlingar bör alltså ses ur samtidens ögon eftersom dessa speglar
värderingar och synsätt vid olika tidpunkter. Detta för att förstå vad som låg till grund för handlingarna samt att undvika ett fördömande. Det är därför viktigt att
ställa sig utanför texten vid analysen och att inte ta allt som framskrivs för sanning. Istället belyser jag, med hjälp av utredningarna, förhållanden mellan individer med intellektuell funktionsnedsättning och samhället.
3. TIDIGARE FORSKNING
I detta kapitel redogörs det forskningsläge som är av vikt för studien. Olika fält har identifierats och presenteras under fyra rubriker. Inledningsvis redovisas Anna
Vogels forskning om sociala konstruktioner och språkliga uttryck som förändras
över tid, så som intellektuell funktionsnedsättning, och att dessa påverkas av människor med politisk makt. Artikeln är således relevant i förhållande till denna uppsats syfte som är att undersöka statens diskurser om personer med intellektuell funktionsnedsättning. Studien utgår från ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och har därmed en teoretisk och metodologisk koppling till uppsatsen. Nästa fält omfattas av tre studier. Gunnar Broberg och Mattias Tydéns arbete från 1980-talet grundar sig i den svenska rashygienens historia. Precis som i denna uppsats utgörs materialet av ett flertal statliga utredningar och forskningen är viktig eftersom det eugeniska synsättet var rådande under så pass lång tid och ligger till grund för den tvångssterilisering som pågick fram till 1970-talet. Anna Stubblefields studie syftar också till att undersöka det eugeniska perspektivet och steriliseringsfrågan men gör detta utifrån maktordningarna kön, ras, klass och funktionsförmåga. Kopplingar dras till socialkonstruktionism samt att intellektuell
funktionsnedsättning speglar en historia av diskurser och handlingar, vilka
människor i maktposition färgar med sina föreställningar och värderingar. Ineland
m.fl. undersöker normalisering och identitet utifrån ett nyinstitutionellt perspektiv.
Detta med utgångspunkt i hur funktionshinderpolitikens institutionella logik krockar med individens identiteter vilket leder till att individen tilldelas en normativt styrd brukarroll. Dessa forskningsfält är viktiga för uppsatsen eftersom de undersöker och belyser människors utsatta positioner i samhället. Det tredje och sista fältet innefattar Jani Klotz artikel som med utgångspunkt i annan forskning kritiserar homogenisering av gruppen personer med intellektuell funktionsnedsättning samt belyser vikten av kunskap och kompetens om olika grader av nedsättningen. Även ett socialkonstruktionistiskt perspektiv lyfts och att gruppen ofta blir till föremål för kategorisering och negativa diskurser. Att
personer med intellektuell funktionsnedsättning ses som en enda grupp med lika behov och förutsättningar är ett förekommande problem som uppstår till följd av brist på kunskap om nedsättningen. Forskningen är därför relevant för denna uppsats.
Exempel på tidigare forskning som utgått från statliga utredningar är Carolina Jonsson Malm i avhandlingen Att plantera ett barn: internationella adoptioner
och assisterad befruktning i svensk reproduktionspolitik. Forskningen går inte att
knyta till föreliggande uppsats syfte och kommer därför inte att redogöras i detta kapitel. Däremot är idén bakom valet av analysmaterial densamma som i
föreliggande uppsats, nämligen att statliga utredningar kan ses som uttryck för politiska visioner om hur samhället ska utformas och förbättras. Jonsson Malm beskriver att utredningarna återspeglar den förändrade synen på vad som anses vara normalt, naturligt och önskvärt i samhället (Jonsson Malm 2011).
3.1 Forskning om sociala konstruktioner
Anna Vogel (2014) undersöker i studien Laddade ord – hur nya uttryck, som
kategoriserar människor, tas in i svenskan språkförändring och diskriminerande
språkbruk i Sverige. Undersökningens syfte är att beskriva och diskutera hur de tre uttrycken person med intellektuell funktionsnedsättning, rom och hbtq-person togs fram och lanserades i svenskan. Störst fokus är på uttrycket person med intellektuell funktionsnedsättning, varav de andra två uttrycken fungerar som jämförelsematerial. Utifrån analys och tolkning av texter och intervjuer kommer Vogel fram till att missförhållandet mellan språkligt uttryck och begrepp uppstår i takt med att samhällsideologin förändras. Avslutningsvis lägger Vogel fram fem gemensamma drag för språkförändringsprocesserna, vilka beskrivs enligt följande på sid. 96:
• Förändringsarbetet börjar med ett missnöje med det existerande uttrycket och en önskan om en förändring.
• Missnöjet härrör från ett missförhållande mellan det språkliga uttrycket och begreppet det benämner.
• Detta missförhållande har sin grund i ideologiska förändringar.
• Aktörer som driver språkförändringsarbetet har själva politisk makt eller kommunicerar med den politiska makten. Politiska makthavare och administratörer sprider i sin tur det nya språkbruket.
• Media är, jämte politik och administration, en betydelsefull kanal för att lansera språkförändringen.
Vogels beskrivning av språkförändringsprocessen förklarar hur begreppet intellektuell funktionsnedsättning är föränderligt över tid. Detta på grund av samhällsideologiska förändringar (Vogel 2014). För att nämna ett exempel är sinnesslöhet ett begrepp som förändrats över tid på grund av att det inte överensstämt med rådande samhällsideologier.
3.2 Forskning om eugeniska synsätt och funktionsförmåga
Broberg och Tydén (2005) började i slutet på 1980-talet att studera den svenska rashygienens historia vilket senare resulterade i boken Oönskade i folkhemmet –
rashygien och sterilisering i Sverige. Arbetet gjordes med utgångspunkt i bland
annat ett flertal statliga utredningar som mer eller mindre rör frågan om sterilisering, ärftlighetsfaktorn och omsorger för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Själva ordet rashygien, även kallat eugenik, förknippas ofta med ett skamligt och fördolt förflutet, liksom ett skelett i den svenska garderoben. Rashygienen och rasbiologin, med idéen om det rena samhället där den som inte passade in skulle rensas bort som utgångspunkt, kan beskrivas som en schablon. Författarna liknar rasbiologernas forskning vid pseudovetenskap, och menar att den var en riktig vetenskap men att det däremot inte betyder att den var en sann vetenskap ur vår tids perspektiv.
Sextiotusen svenskar tvångssteriliserades fram till år 1975. Detta beskrivs som en komplex historia och att det nästintill är omöjligt att finna en enkel och
övergripande förklaring till varför människor steriliserades mot sin vilja. Rashygienen kan kort beskrivas som ett intrång i människors vardag och är således ett laddat begrepp. Man talade om positiv och negativ rashygien/eugenik med skillnaden att positiv rashygien syftade till att måna om den goda
försöka minska den dåliga, mindervärdiga befolkningens antal. Broberg och Tydén beskriver tre motiv till steriliseringslagen som antogs år 1934. Enligt det
rashygieniska motivet ansågs lagstiftningen berättigad då frågan var brännande
aktuell. Oönskade arvsanlag var till skada för samhället och man ville förhindra att ärftlig sjukdom överfördes från förälder till barn. Det sociala motivet pekade på att de sinnesslöa skulle steriliseras oavsett om nedsättningen var ärftligt betingad eller inte. Man såg alltså till barnets bästa och bristfälliga familjemiljöer skulle förhindras. I det ekonomiska motivet betonades kostnaderna för
sinnesslövården och fattigvården, och strävan efter att dessa skulle minska (Broberg & Tydén 2005).
Äktenskapsförbud var en annan metod för att förhindra spridningen av
”mindervärdiga” arvsanlag. Rasbiologen Vilhelm Hultkrantz gav år 1922 rådet att man innan äktenskap skulle reflektera över om det skulle vara till nytta respektive till skada för mänskligheten att föra sina arvsanlag vidare. Tjugo år senare i en populärvetenskaplig översikt om psykiska sjukdomar och ärftlighet framskrivs liknande råd: ”Ledmotivet är enkelt nog: Du som själv är frisk och av friskt
ursprung, gift Dig in i en frisk släkt; ty liksom själslig sjukdom ärvs, så ärves också hälsa!” (Broberg & Tydén 2005, sid. 132). Budskapet här var alltså att man
skulle gifta sig friskt, annars kunde det vara.
I artikeln ”Beyond the pale”: tainted whiteness, cognitive disability, and eugenic
sterilization undersöker Anna Stubblefield (2007) sterilisering i förhållande till
maktordningarna kön, ras, klass och funktionsförmåga. Detta med utgångspunkt i det eugeniska synsätt som rådde i USA i början på 1900-talet. Stubblefield använder begreppet ”feeblemindedness”, vilket kan översättas till sinnesslöhet, som ett paraplybegrepp till icke-vit, fattigdom, kön och funktionshinder.
Intellektuell funktionsnedsättning speglar en historia av diskurser och handlingar, och människor med makt färgar dessa med sina föreställningar och värderingar. Intellektuell funktionsnedsättning är således ett resultat av sociala konstruktioner. Stubblefield beskriver enligt den medicinska modellen hur människor ses som antingen able-bodied eller disabled, och att detta beror på kroppens funktion. Personer som ses som able-bodied har en fungerade, normal och
funktionsfullkomlig kropp, medan personer som tillskrivs rollen som disabled har en skadad eller dysfunktionell kropp. Motsatsen till detta perspektiv är den sociala modellen vilken pekar på att funktionshinder uppstår i en bristande miljö som begränsar individens funktionsförmåga (Stubblefield 2007).
I artikeln Normalitet och identitet i det senmoderna – om personer med
intellektuella funktionshinder i relation till utbildning och arbete diskuterar och
problematiserar Ineland m.fl. (2013) tankar om normalisering och identitet hos unga vuxna personer med intellektuell funktionsnedsättning. Detta utifrån en organisatorisk och samhällelig kontext med utgångspunkt i
funktionshinderpolitikens institutionella logik som krockar med individens idéer, identiteter och föreställningar om framtiden. Det empiriska underlaget har genererats från tidigare genomförda forskningsprojekt, varav samtliga har en kvalitativ inriktning och har samlats in genom kvalitativa forskningsintervjuer, deltagande observationer, policydokumentanalys samt analys av texter i massmedia. Analysen genomfördes med utgångspunkt i det nyinstitutionella perspektivet med avsikt att problematisera hur föreställningar om funktionshinder kommer till uttryck inom omsorg för personer med funktionsnedsättning.
Ineland m.fl. (2013) beskriver hur människor idag lever i ett komplext samhälle med stora möjligheter att utforma individuella livsprojekt. I takt med denna förändring har svensk välfärdspolitik ändrat inriktning med ideologiska
intentioner om ökad valfrihet, autonomi och självbestämmande. Sedan 1950-talet utmärks funktionshinderpolitiska praktiker av en normaliseringsinriktning vilket innebär en strävan efter att hjälpa människor att leva i enlighet med det övriga samhället och det som anses vara normalt. Trots en bred politisk uppslutning bakom dessa intentioner finns det en tydlig motdiskurs som problematiserar begreppet normalisering och verksamheter som strävar efter att normalisera. Denna kritik handlar om hur intentionerna har bidragit till en normativ styrning av brukare inom organisationers institutionella sammanhang. Individen förväntas ansluta sig till tidstypiska normer och värderingar, och internaliserar sig därmed till ett normativt ramverk. I praktiken kan detta innebära en konflikt mellan professioners föreställningar om normalitet och individens önskemål om livsstil och levnadsmönster. En ökad betoning på individuell frihet, mångfald och
variation i utbudet av insatser och stödreformer är i sig en positiv utveckling, men författarna beskriver att forskning pekar på att målgruppen i möte med
professioner förväntas ansluta sig till en redan etablerad brukarroll. Detta kan begränsa individens möjligheter att vara ”både-och”, det vill säga vanlig/normal och speciell/avvikande, och kategoriseras därmed som antingen eller. Pendlandet mellan dubbla tillhörigheter innebär dels att hantera en tillhörighet till en
brukarroll och dels upplevelsen av tillhörighet till ett mer vanligt liv, utanför eller vid sidan av samhällets välfärdsinstitutioner. Detta medför att gruppen balanserar mellan normalitet och avvikelse. Att underkasta sig en roll som brukare innebär att samtidigt avskiljas från och normaliseras till en samhällelig normalitet (Ineland m.fl. 2013).
3.3 Forskning om homogenisering
I artikeln Sociocultural study of intellectual disability: moving beyond labelling
and social constructionist perspectives undersöker Jani Klotz (2004) utvecklingen
av sociokulturella studier av personer med intellektuell funktionsnedsättning. Detta med utgångspunkt i att analysera och kritiskt granska bland annat Robert Bogdans och Steven Taylors arbete från 1982. Syftet med artikeln är att diskutera den teoretiska utvecklingen av sociokulturella studier av intellektuell
funktionsnedsättning och att peka ut några av de problem som finns i dessa. Klotz menar att sociokulturella studier av personer med intellektuell
funktionsnedsättning i huvudsak har fokuserat på de med lindrig nedsättning och deras erfarenheter, och att Bogdan och Taylors arbete således homogeniserar gruppen. Detta färgar i sin tur slutsatser om intellektuella funktionsnedsättningar i stort, vars erfarenheter och livsvärldar osynliggörs. Deras resultat är viktiga men kan inte representera alla personer med intellektuell funktionsnedsättning då varje individ har olika behov och förutsättningar. Klotz pekar på att kunskaper om olika grader av intellektuell funktionsnedsättning är av betydelse för en större förståelse för gruppen, och beskriver enligt Bodgan och Taylor:
The label ”mentally retarded” creates a barrier to our understanding people on their own terms. It prevents us from seeing and treating people so defined as human beings with feeling, understandings and needs. When we label people, we lose the ability to empathize with them – to see the world from their point of view (Klotz 2004, sid. 32).
Bogdan och Taylor menar att gruppen tillskrivs olika diskurser samt en roll som nästintill är omöjlig att ta sig ur. De definieras utifrån sin funktionsnedsättning och behandlas därefter vilket leder till att de objektifieras och avhumaniseras, och osynliggörs i samhället (Klotz 2004).
4. TEORI
I det här kapitlet presenteras uppsatsens teoretiska ram som använts för att analysera och tolka materialet. Inledningsvis redogörs postkolonial teori som kan bidra med en förståelse för varför människor som avviker från normaten ses som ”den Andre”. Med hjälp dikotomierna ”vi och de” och varför ”den Andre” tillskrivs särskilda egenskaper kan teorin bidra med en förståelse för varför gruppen framställs på ett visst sätt i utredningarna. Därefter beskrivs
socialkonstruktionism som kan bidra till en förståelse för varför statens
föreställningar i utredningarna blir till en kollektiv föreställning som färgar resten av samhället. Avslutningsvis presenteras strukturfunktionalism. Teorin går delvis in i socialkonstruktionism men utmärker sig enligt specifika diskurser om att ”sjuka” personer är en börda i samhället som ska utrotas för att skapa social ordning och kontroll. Detta perspektiv kan bidra med förståelse för varför
personer med intellektuell funktionsnedsättning ofta ses som ”grus i maskineriet” och dränerande i samhället.
4.1 Postkolonial teori
För att ge läsaren en klarare bild av vad postkolonial teori innebär kan det vara lämpligt att börja med en kort beskrivning av det som teorin tar avstamp i,
nämligen kolonialism. Kolonialism innebär att en grupp människor, kolonisatörer, tvångsmässigt slår sig ner på en ny plats och övertar samt formar ett samhälle som utgörs av de ursprungliga bosättarna, de koloniserade (Loomba 2005). Viktigt att betona är att detta inte handlar om funktionsförmåga. I Jordens fördömda skriver Fanon (1962):
Denna delade värld, denna värld som kluvits i två hälfter, bebos av skilda raser. […] Skärskådar man den omedelbara koloniala kontexten är det uppenbart att vad som splittrar världen först och främst är det faktum att man tillhör eller inte tillhör en viss sort, en viss ras […] Orsaken är följaktligen: man är rik därför att man är vit, vit därför att man är rik (Fanon 1962, sid 32-33).
Fanon beskriver här ras- och klasskillnader som sammankopplade fenomen (Fanon 1962). de los Reyes och Mulinari (2005) beskriver den postkoloniala teorin som ett viktigt paradigmskifte i frågan om makt och ojämlikhet. De betonar att den ovan nämnda faktiska koloniseringen av länder inte står i fokus inom teorin, utan istället kopplingen mellan koloniseringsprocesser och skapandet av rasifierade diskurser som syftade till att konstruera hierarkiska världsbilder, där västvärlden lyfts fram som civilisationens vagga (de los Reyes & Mulinari 2005). Uppdelningen mellan kolonisatörerna och de koloniserade, ”vi och de”, är enligt Anita Ghai (2012) något som postkolonial teori ställer sig kritisk till. Människor i väst anses vara utbildade, överordnade och civiliserade och betraktas som ”vi”, medan människor i öst anses vara outbildade, underordnade och ociviliserade och betraktas som ”den Andre”. Ghai beskriver att funktionsförmåga är relevant att diskutera ur ett postkolonialt perspektiv. Funktionsfullkomliga människor, vilka betraktas som able-bodied, definieras som ”vi” medan människor med
funktionsnedsättning tillskrivs rollen som ”den Andre”. ”Vi och de” är exempel på dikotomier eller motsatspar eftersom det som definierar den ena gruppen utesluts från den andra. Ghai beskriver i enlighet med Albert Memmi att ”den Andre” är nödvändig för att ”vi” ska kunna identifiera oss och framstå som självständiga, kompetenta och rationella individer. Personer med
funktionsnedsättning bär ”the mark of the plural”, det vill säga att de ses som en homogen grupp som har lika behov och förutsättningar. De definieras utifrån de funktionsfullkomliga och förlorar sitt subjekt, vilket innebär att de blir till ett objekt och avhumaniseras (Ghai 2012).
Funktionshinder och funktionsfullkomlighet är exempel på binära kategorier. Denna kategorisering innebär att individen tillskrivs en viss roll och identitet. Ghai presenterar ett resonemang om att individen kan befinna sig mellan eller utanför dessa kategorier, och att gränsen därmed blir flytande. Detta beskriver författaren som hybriditet. Alla människor är mer eller mindre funktionsnedsatta någon gång i livet beroende på situation och sammanhang. Enligt detta perspektiv kan personer med funktionsnedsättning inte ses som en homogen grupp, vilken är en vanlig diskurs. Postkolonial teori kan således bidra till en syn på
funktionshinder som skillnad, istället för en brist. Synen på funktionshinder som skillnad behöver inte vara fel så länge det inte tillskrivs ett negativt värde som skapar negativa diskurser (Ghai 2012).
4.2 Socialkonstruktionism
Sociologerna Peter Berger och Thomas Luckmann (1966) beskriver att människans livsvärld är socialt konstruerad enligt följande:
[…] through language an entire world can be actualized at any moment […] language is capable of transcending the reality of everyday life altogether. It can refer to experiences pertaining to finite provinces of meaning, and it can span discrete spheres of reality. (Berger & Luckmann 1966, sid. 54).
Berger och Luckmann menar att språket har en förmåga att styra människors världsbild och verklighet. Allwood och Erikson (2017) beskriver att vår förståelse för fenomen skapas i social interaktion och är därmed ett resultat av
kommunikationsprocesser i det samhälle vi lever i. Författarna nämner kön och normalitet som vanliga exempel, och att dessa är resultat av en social process. Sociala konstruktioner ger oss en bild av och vägledning i vad som anses vara normalt respektive onormalt som vi sedan förhåller oss till och anpassar oss efter (Allwood & Erikson 2017). Utifrån perspektivet funktionsförmåga kan det senare beskrivas som att funktionsfullkomlighet anses vara normalt och
funktionsnedsättning anses vara onormalt. Berger och Luckmann (1966) skriver om socialkonstruktionism i förhållande till funktionsförmåga:
[…] the individual cripple or bastard has virtuallyno subjective defence against the stigmatic identity assigned to him. He is what he is supposed to be, to himself as to his significant others and to the community as a whole. He is imprisoned in the objective reality of his society, although that reality is subjectively present to him in an alien and truncated manner. Such an individual will be unsuccessfully socialized, that is, there will be a high degree of asymmetry between the socially defined reality in which he is de facto caught, as in an alien world, and his own subjective reality, which reflects that world only very poorly […] The unsuccessfully socialized individual himself is socially predefined as a profiled type - the cripple, the bastard, the idiot, and so on. (Berger & Luckmann 1966, sid. 185).
Berger och Luckmann menar att personer med funktionsnedsättning ofta tillskrivs en stigmatiserande roll och social identitet, och att dessa är svåra att ta sig ur. Detta leder i sin tur till en obalans mellan individens subjektiva identitet och samhällets verklighet (Berger & Luckmann 1966).
4.3 Strukturfunktionalism
Den strukturfunktionalistiska teorin utvecklades av sociologen Talcott Parsons som sökte ett förklarande perspektiv på sociala avvikelser i förhållande till samhället. Samhället ses som en levande organism med interagerande och hierarkiskt ordnade subsystem med olika funktioner. Självständiga och
funktionsfullkomliga medborgare bidrar till uppbyggnaden av organismen och är därför betydelsefulla för ett fungerande samhällssystem. Sjukdom ses som en avvikelse och obalans, och blir således en störning i samhället. Parsons menar att social kontroll av avvikelser är högst betydelsefullt för samhället, och att
hantering och begränsning av sjukdom därför kan bidra till det sociala systemets funktion och överlevnad. Avvikande individer är inte produktiva och bidragande till samhällsnyttan och deras oförmåga skadar den sociala strukturen. Det är istället normaten som upprätthåller systemets funktion och bidrar till dess
överlevnad, dels genom ekonomi och dels genom att sätta produktiva medborgare till världen som är till nytta för samhället (Kalu 2011; Thomas 2007). Det sociala systemet påverkas av individens egenskaper, och samhället styrs därför av normativa modeller och kriterier för att skapa makt och kontroll över
medborgarna (Kalu 2011; Sandro 2012). Dessa normer skapar i sin tur social ordning i samhället. Det sociala systemet har behov som måste tillgodoses för dess överlevnad och utveckling, vilket Kalu (2011) beskriver som ”a stable state”.
5. STATLIGA DISKURSER I FÖRÄNDRING
Ett intresse för vad bör åtföljas av ett intresse för hur. Hur pratar människor? Hur agerar de? Målet för samhällsvetenskapliga aktiviteter är att förstå, identifiera orsaker och hitta sammanhang. Att vinna större insikt i orsaker och samband mellan fenomen kan förhoppningsvis styra en utveckling i en viss grad eller given riktning. Att analysera innebär att synliggöra förhållandet mellan de enskilda delarna i ett fenomen för att sedan göra en självständig värdering och
perspektivering av det stoff man arbetar med. I denna process från reflektion till handling är analys ett viktigt verktyg (Boolsen 2007). I detta kapitel redogörs och analyseras innehållet i var utredning för sig utifrån de teman som identifierats med koppling till teorier och forskningsfält. Avslutningsvis analyseras samtliga
utredningar utifrån teorin om socialkonstruktionism samt forskning om sociala konstruktioner, vilka anses relevanta för respektive utredning. Värt att understryka är att begreppen som används i utredningarna var rådande vid tiden för respektive utredning. Detta innebär att begreppet intellektuell funktionsnedsättning benämns på olika vis i utredningarna, och jag kommer därmed att använda mig av dessa tidsenliga begrepp i detta kapitel.
5.1 ”Att gå till roten med och upphovet till det onda”
SOU 1929:14 Betänkande med förslag till steriliseringslag inleds enligt följande:
GENOM BESLUT DEN 30 DECEMBER 1927 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande statsrådet och chefen för socialdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga att inom departementet biträda med utredning angående medgivande till sterilisering i vissa fall av
sinnesslöa, sinnessjuka eller fallandesjuka. (SOU 1929:14, sid. 3)
Utredningen syftar till att utreda steriliseringsfrågan av grupperna sinnesslöa, sinnessjuka och fallandesjuka. De sakkunniga presenterar förslag till
steriliseringslag som består av tio paragrafer. Därefter ges en allmän motivering till utredningen samt en speciell motivering till lagförslaget. Slutligen presenteras två bilagor som rör sinnesslöhetens orsaker och ärftlighet samt
steriliseringsfrågans läge i vissa främmande länder.
5.1.1 Definition
Enligt utredningens första bilaga kan sinnesslöhet förstås enligt följande:
Sinnesslöheten är uttryck för en förlångsammad själslig utvecklig. Förmågan att emottaga och bevara sinnesintryck är i regel orubbad, och de förändringar som känslo- och instinktivitet kunna förete, visa inga specifikt utmärkande drag. Det kännetecknande är den bristfälliga förmågan att utfinna associativa förbindelser och att bilda begrepp. Förmågan saknas
visserligen ej helt, men den är förkrympt. Denna undermålighet framträder olika starkt i olika fall, och man skiljer på debilitet, imbecillitet och idioti (SOU 1929:14, sid. 92).
Sinnesslöhet beskrivs här som ”undermålighet” och ”bristfällig utveckling” i perceptionsförmåga, begreppsbildning och att se samband. De sinnesslöa delas in i tre olika stadier av sinnesslöhet beroende på hur starkt ”undermåligheten” framträder. Utredningen beskriver vidare att sinnesslöhet är ett mycket enhetligt begrepp. ”Medfödd mindervärdighet” och ”intellektuell mindervärdighet” genom sjukdom räknas som sinnesslöhet. De sakkunniga beskriver två grupper, svåra former av sinnesslöhet och imbecilla. Imbecilla personer kan vistas utanför de slutna vårdanstalterna och visar emellanåt grad av själslig utveckling. Utöver sinnesslöhet benämns personer med intellektuell funktionsnedsättning som abnorma, själsligt egenartade, rubbning i den själsliga utvecklingen och fysiologisk dumhet.
5.1.2 Rashygieniskt/eugeniskt perspektiv
Utredningen diskuterar uttrycken ”bättre och sämre rustade” och ”högvärdiga och mindervärdiga” individer. ”Bättre rustade” och ”högvärdiga” individer speglar de som ur ärtlighetssynpunkt är väl rustade och som samhället behöver. ”Sämre rustade” och ”mindervärdiga” individer speglar de som betraktas som sjuka och i biologiskt avseende avvikande. De sakkunniga beskriver att sinnesslöhet
omöjliggör ett liv under vanliga samhälleliga former, som exempelvis självförsörjning. Dessa sjuka och ”tärande” individer blir därför även ”icke närande” för samhället. Samhället önskar därför att förebygga födelsen av dessa individer genom att hindra att det ”ogynnsamma” arvsanlaget förs vidare till nästkommande generationer. Det går att ha kontroll över detta om gruppen endast utgör ett fåtal av befolkningen och således inte vållar samhället ”allvarliga
olägenheter”. Men situationen är annorlunda då de sinnesslöas antal är stort och ständigt ökar. Icke sjuka individer framskrivs som kulturbärande samhällselement, och ju färre de blir desto tyngre blir deras och samhällets bördor för att underhålla och vårda de sjuka. Detta innebär följaktligen att de icke sjukas insats för
samhället minskar på grund av det arbete som underhållet och vården av de sjuka kräver. Utredningen beskriver ökningen av den ”intellektuella mindervärdigheten” som ett komplext problem då denna hindrar ”rasens höjande”. Ju mindre
samhället belastas av arvsbunden ”intellektuell mindervärdighet”, desto bättre för ”ett folks lyckliga bestånd”.
5.1.3 Äktenskapsförbud – ”Ej må den träda i äktenskap, som är sinnessjuk eller sinnesslö”
De sakkunniga beskriver äktenskapsförbud som åtgärd för förhindrande av äktenskap och beskriver enligt 1915 års lag om äktenskapets ingående och upplösning: ”Ej må den träda i äktenskap, som är sinnessjuk eller sinnesslö” (SOU 1929:14, sid. 10). Personer som lever i eller önskar att leva i äktenskap och som bär på ”ödesdigra arvsanlag” bör förskonas från oansvarig barnalstring och föräldraskap. De sakkunniga beskriver oansvarig barnalstring enligt följande:
På ett ålderdomshem födde en sinnesslö kvinna ett barn, fadern till barnet var även sinnesslö. Barnet blev fullkomlig idiot. I en kommun, där ålderdomshem saknas, funnos två sinnesslöa män och två sinnesslöa kvinnor, vilka förökade sig till elva stycken, alla idioter […] Å en större fattigvårdsanstalt vistades en sinnesslö kvinna, som även led av fallandesot. Under 4 års tid födde hon på anstalten 3 barn; redan förut hade hon 2 barn, båda kroppsligt och psykiskt undermåliga (SOU 1929:14, sid. 9).
Utredningen beskriver enligt dessa fall att de sinnesslöas barnalstring kan leda till ”upprörande” situationer. Utöver äktenskapsförbud beskrivs även kort internering som åtgärd för att förhindra spridningen av de ”ogynnsamma” arvsanlagen. De sakkunniga menar att interneringsåtgärder i större utsträckning än hittills skulle kunna ge ökad effektivitet åt kampen för förhindrandet av spridningen av sjukdomar till efterkommande generationer.
5.1.4 Sterilisering – ”Samhällets nödvärn mot en omedelbar fara för övriga medborgare”
Eftersom äktenskapsförbud och internering enligt de sakkunniga inte är tillräckligt för att förhindra icke önskvärd barnalstring diskuteras även sterilisering som åtgärd. Förutom medicinska skäl, det vill säga att förhindra att arvsanlaget överförs till kommande generationer, beskrivs även sociala skäl för sterilisering. De sakkunniga hävdar att steriliseringsåtgärder kan leda till en omedelbar lättnad i samhällets bördor. Utredningen diskuterar därefter tvångssterilisering och frivillig sterilisering, och huruvida det är samhällets önskan eller individens samtycke som väger tyngst. Samhällets önskan innebär att sinnesslöa som lever i ett ordnat samhälle är tvungna att underkasta sig de inskränkningar i sin personliga frihet, vilket är nödvändigt för ”det helas bästa”. De sakkunniga beskriver detta som samhällets nödvärn mot en omedelbar fara för övriga medborgare. Samhället måste skyddas mot de kostnader som vård och underhåll av de sinnesslöa medför samt en mindre gynnsam framtida samhällsutveckling. För att lyckas med detta krävs ett aktivt ingripande genom att gå till roten med och upphovet till det onda. Detta innebär att i möjligaste mån utrensa sjukdomsanlagen ur befolkningen, som är ett ovälkommet element inom folkstocken. Som en paradox mot detta beskriver utredarna en osäkerhet kring ärftlighetsfrågan. Ärftlighetsgången anses inte helt klarlagd men man menar att den sannolikt är dominant. Kunskapen beskrivs som bristfällig om sinnesslöhetens natur och sättet för dess nedärvning.
Utredningen diskuterar att ovan nämna skäl ur en teoretisk synpunkt kan äga ett visst berättigande, men att det dock inte kan ligga till grund för en
tvångslagstiftning. Ett frivilligt medgivande till sterilisering ska nästan alltid vara möjligt att erhålla i de fall sterilisering är berättigat. På dessa skäl anser de sakkunniga att lagstiftningen bör grundas på frivillighet och ej på tvång.
Utredarna beskriver därefter ett undantag från ovan nämnda förslag. Om individen på grund av sitt psykiska tillstånd inte kan vårda sig själv eller saknar
lagbestämmelse kommer till stånd skulle sterilisering av dessa sinnesslöa därför kunna ske utan att den som utför steriliseringen får stå till svars. Sterilisering kommer därmed inte att ifrågasättas för personer med så grov själslig defekt att de är helt oförmögna att förstå ingreppets natur och följder (SOU 1929:14).
5.1.5 Kopplingar till teorier och tidigare forskning
Några diskurser som går att utläsa explicit i SOU 1929:14 och därmed är
manifesta är att de sinnesslöa ses som ”tärande” och ”icke närande” individer, och att sinnesslöhet omöjliggör ett liv under vanliga samhällsformer. De beskrivs även som en börda samt som ett ovälkommet element inom folkstocken. En latent tolkning utifrån dessa diskurser är att gruppen sågs som dränerande för samhället och grus i maskineriet. Det finns ett dominerande tema i utredningen, nämligen ett
rashygieniskt och eugeniskt synsätt som kan förstås med hjälp av flera teorier och
forskningsfält.
5.1.6 Sinnesslöhet som ”den Andre”
Utredningen beskriver sinnesslöa som en börda i samhället och att deras ”ogynnsamma” arvsanlag måste utrotas. Denna underordnade och
”mindervärdiga” roll kan med hjälp av Ghais (2012) resonemang om postkolonial teori förstås som att personer med intellektuell funktionsnedsättning tillskrivs rollen som ”den Andre”. Utredningen kategoriserar människor som ”bättre och sämre rustade” samt ”högvärdiga och mindervärdiga” individer. ”Bättre rustade” och ”högvärdiga” individer speglar de människor som är närande för samhället. ”Sämre rustade” och ”mindervärdiga” individer representerar människor som är dränerande för samhället. Detta visar ett tydligt ”vi och de”-perspektiv som
speglas av överordnade respektive underordnade människor. Denna kategorisering är även exempel på dikotomier och motsatspar då de egenskaper som definierar den ena gruppen utesluts från den andra. Människor som definieras som ”den Andre” är således nödvändiga för att ”vi” ska kunna identifiera oss och framstå som självständiga, kompetenta och rationella individer. Detta framställs tydligt i utredningen på så vis att de sakkunniga målar upp en särskild bild av gruppen som det övriga samhället sedan förhåller sig till och utdefinieras från. Framställningen av gruppen kan anses homogen då samtliga sinnesslöa beskrivs på ett och samma vis. Detta är något som utredarna nämner själva, och skriver att begreppet
sinnesslöhet är mycket enhetligt. Denna homogenisering av gruppen är något som Klotz (2004) kritiserar och kan även knytas till Ghais (2012) diskussion om att personer med funktionsnedsättning bär ”the mark of the plural”, vilket leder till att de blir till objekt och avhumaniseras (Ghai 2012). Utredningen beskriver att det saknas kunskap om sinnesslöhetens natur och ärftlighet. Klotz (2004) pekar på vikten av kunskap om nedsättningen och dess olika grader för att skapa större förståelse för individens behov och förutsättningar (Klotz 2004).
5.1.7 Steriliseringslagens motiv
Steriliseringsförslaget som föreslås i utredningen var ingen tvångslag och endast frivillig sterilisering skulle tillåtas. Man var dessutom osäker på ärftlighetsfaktorn gällande de sinnesslöa. Enligt Broberg och Tydén (2005) möttes förslaget om frivillighet till sterilisering med ett stort motstånd från bland andra Socialstyrelsen och Medicinalstyrelsen. Detta ledde till att steriliseringsförslaget drogs tillbaka då man menade att en steriliseringslag i första hand skulle gälla utan samtycke. Steriliseringslagen trädde därefter i kraft år 1934 och enligt denna skulle sinnesslöa och sinnessjuka steriliseras utan samtycke. I utredningen går det att utläsa olika motiv till lagen, vilka Broberg och Tydén sammanfattar som
rashygieniska, sociala och ekonomiska. Enligt det rashygieniska motivet ansågs
lagstiftningen berättigad då oönskade arvsanlag var till skada för samhället. Det sociala motivet pekade på att de sinnesslöa skulle steriliseras oavsett om
nedsättningen var ärftligt betingad eller ej. Barnets bästa var i fokus då bristfälliga familjemiljöer skulle förhindras. I det ekonomiska motivet betonades kostnaderna för sinnesslövården och fattigvården, och strävan efter att dessa skulle minska. Rashygienen var således en teknik som utövades för att hålla ordning i samhället. Samhället var låst till att vara en biologisk enhet och de som inte passade in i denna enhet avhumaniserades och blev till objekt. Broberg och Tydén beskriver att friheten över att bestämma över sin egen kropp betraktades enligt
befolkningskommissionen år 1936 som en ”extremt individualistisk uppfattning” (Broberg & Tydén 2005).
5.1.8 ”Grus i maskineriet”
Att personer med intellektuell funktionsnedsättning beskrivs i utredningen som en börda i samhället går att knyta till strukturfunktionalism. Teorin ser samhället som en levande organism och att dess utveckling och överlevnad förutsätter produktiva medborgare som bidrar till samhällsnyttan (Kalu 2011; Thomas 2007) och på så vis upprätthåller det som Kalu beskriver som ”a stable state” (Kalu 2011). I utredningen framställs de sinnesslöa som dränerande för samhällssystemet och som ”grus i maskineriet”. De anses vara en ”tärande” och ”icke närande” grupp som är beroende av det övriga samhället, vilka beskrivs som kulturbärande samhällselement. De ogynnsamma arvsanlagen är ett ovälkommet element inom folkstocken och måste därför stoppas från att spridas i samhället för ”det helas bästa”. Detta beskrivs enligt strukturfunktionalismen som social kontroll av samhället, och att hantera och begränsa sjukdom och avvikelser är viktigt för samhällets funktion och överlevnad (Kalu 2011; Thomas 2007). Broberg och Tydén är också inne på detta spår och menar att rashygienen var en teknik som utövades för att hålla ordning i samhället. Samhället var låst till att vara en
biologisk enhet och individer som inte tillhörde denna enhet avhumaniserades och blev till objekt (Broberg & Tydén 2005).
5.2 ”Skyldighet för sinnesslö att underkasta sig tillsyn och vård”
SOU 1949:11 Betänkande om sinnesslövården inleds enligt följande:
Genom beslut den 28 juni 1946 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för socialdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga för att verkställa utredning i fråga om organisationen och finansieringen av den sinnesslövård, som icke regleras genom 1944 års lag om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa samt framlägga därav föranledda förslag. (SOU 1949:11, sid. 6)
Utredningen syftar till att kartlägga sinnesslövården samt ge förslag till lag om undervisning av sinnesslöa. En historik ges över sinnesslövårdens utveckling i Sverige mellan mitten på 1800-talet och 1940-talet. Därefter presenterar de sakkunniga sina lagförslag i form av 31 paragrafer, varav de som är relevanta för föreliggande uppsats syfte sammanfattas under några nedan. Utredningen
benämner precis som SOU 1929:14 begreppet intellektuell funktionsnedsättning som sinnesslöhet, och denna benämning kommer så även att användas i detta avsnitt.
5.2.1 Definition – ”bildbara- och obildbara sinnesslöa”
Enligt de sakkunnigas lagförslag förstås sinnesslö som personer som på grund av bristande förståndsutveckling inte kan tillgodogöra sig folkskolans vanliga
undervisning eller hjälpundervisning. I utredningen benämns sinnesslöa som antingen bildbara eller obildbara, dock finnes endast en definition av det förstnämnda begreppet och avser personer som är mottagliga för teoretisk och praktisk undervisning i sinnesslöskola. Utredningen nämner i en senare paragraf även vanartade sinnesslöa och asociala imbecilla, dock utan beskrivning för hur dessa benämningar kan förstås.
5.2.2 Registrering och omhändertagande av sinnesslöa
De sakkunniga fastslår i denna paragraf att ett så kallat sinnesslöregister ska föras i varje landsting över samtliga inom området mantalsskrivna sinnesslöa. I vart och ett av dessa landsting ska en särskild styrelse utses för vård och undervisning av sinnesslöa, en så kallad centralstyrelse för sinnesslövården. Styrelsen ska inom sitt verksamhetsområde arbeta med registrering av de sinnesslöa, planlägga och samordna anstaltsvård och undervisning samt se till att de sinnesslöa som är utskrivna från anstaltsvård erhåller nödvändig vård och tillsyn. När den sinnesslöe är inskriven i registret ska styrelsen pröva om denne ska erhålla vård på anstalt, väntetidsvård eller annan form av tillsyn. Den som är registrerad i
sinnesslöregistret men inte erhåller anstaltsvård ska vara underkastad tillsyn av övervakare som har i uppgift att stötta den sinnesslöe och se till att denne anpassas till samhällslivet.
Vad gäller sinnesslöa barn benämns dessa i utredningen som bildbara eller obildbara. Bildbara sinnesslöa barn som ej fyllt sju år ska intas på småbarnshem eller förskola. Obildbara sinnesslöa barn som ej fyllt sju år ska intas på
upptagningshem eller vårdhem. Bildbara sinnesslöa barn är skolpliktiga från sju års ålder och ska inskrivas för undervisning i externatskola. Obildbara sinnesslöa barn ska efter sju års ålder underkastas anstaltsvård och tillsyn som finnes
nödvändig. De barn som har ett oundvikligt behov av anstaltsvård får utan medgivande intas och kvarhållas för varaktig vård. De ska då underkastas det tvång som är nödvändigt för att skydda barnet själv eller omgivningen.
Utredningen beskriver att majoriteten av antalet sinnesslöa undervisas och vårdas på kommunala och enskilda anstalter. De beskriver även statliga specialanstalter, på vilka de komplicerade fallen av sinnesslöhet omhändertas. Dessa innefattar särskilda uppfostringsanstalter för vanartade sinnesslöa, anstalter för svårskötta obildbara sinnesslöa och anstalter avsedda för asociala imbecilla. Lagen avser i princip samtliga sinnesslöa. Landstingen beskrivs som huvudmän för all
sinnesslövård med undantag för vård av komplicerade och svårskötta bildbara och obildbara sinnesslöa. I ett annat stycke beskrivs att detta undantag även gäller bildbara sinnesslöa som är blinda, dövstumma, epileptiska, kraftigt vanföra eller som på grund av indisciplinärt uppträdande eller asocialitet. Dessa kommer svårligen att kunna undervisas eller vårdas tillsammans med andra sinnesslöa och obildbara svårskötta sinnesslöa.
5.2.3 Vårdanstalter
De sakkunniga föreslår åtgärder som ska vidtas för att förbättra vården av de sinnesslöa, och att man ska överväga anställning av kuratorer och assistenter i vården. Enligt de sakkunnigas utredning bör ett landsting erbjuda vårdanstalter som omfattar arbetshem för bildbara sinnesslöa, upptagningshem och vårdhem för obildbara sinnesslöa barn samt vårdhem för äldre obildbara sinnesslöa. De betonar här att det inte är lämpligt att dessa tre grupper förs samman till en enda anstalt. Sinnesslöa kan emellertid vara så svårskötta att det är nödvändigt att ta till
tvångsåtgärder. De sakkunniga betonar att detta dock endast får tillämpas i undantagsfall och att de sinnesslöa ska ”erhålla omsorgsfull vård och behandlas med mildhet efter människokärlekens fordringar” (SOU 1949:11, sid. 196).
5.2.4 Kopplingar till teorier och tidigare forskning
Några diskurser som går att utläsa implicit i SOU 1949:11 är att sinnesslöa är en undergiven grupp som är beroende av samhällets insatser för att anpassas till samhällslivet. Dessa diskurser är latenta eftersom de är underliggande och går därmed inte att utläsa direkt i texten. Ett flertal teman kunde identifieras, nämligen
kategorisering, social kontroll/ordning samt en paradoxal vändpunkt i attityden
gentemot gruppen.
5.2.5 Lätthanterliga respektive komplicerade fall av sinnesslöhet
Benämningen av de sinnesslöa som bildbara respektive obildbara är en tydlig kategorisering. Bildbara sinnesslöa är mottagliga för undervisning i sinnesslöskola och är på så vis mer lätthanterliga. Dock finnes ingen definition i utredningen av obildbara sinnesslöa utan endast beskrivningar om att gruppen ska underkasta sig anstaltsvård och tillsyn. Utredarna beskriver även omhändertagandet av
komplicerade fall av sinnesslöhet, och att dessa ska intas på särskilda statliga specialanstalter. Omsorgslagen avser i princip samtliga sinnesslöa förutom denna grupp samt bildbara sinnesslöa som är blinda, dövstumma, epileptiska, kraftigt vanföra eller som visat på indisciplinärt uppträdande eller asocialitet. Skälet till detta beskrivs som att denna grupp svårligen kan undervisas eller vårdas
tillsammans med andra sinnesslöa. Precis som i SOU 1929:14 kan det ovan nämnda kopplas till Ghais (2012) beskrivning av postkolonial teori då det går att urskilja en tydlig underordning bland de sinnesslöa. Detta ”vi och de”- perspektiv sker i flera led då olika grupper av sinnesslöhet benämns, till skillnad från i SOU 1929:14 där de sinnesslöa beskrivs som en enda grupp. Trots dessa olika
framställningar går det att utläsa att de ses som en enda enhetlig grupp som är beroende av samhällets insatser, och blir således ”den Andre”. På så vis går det då även att tala om att de ses som en homogen grupp som bär ”the mark of the plural” (Ghai 2012).
5.2.6 Makt och ordning
Det sinnesslöregister som beskrivs i utredningen kan översättas till social kontroll och ordning av de sinnesslöa. En särskild styrelse utses i varje landsting för att styra vård och undervisning av de sinnesslöa. Detta kan förstås med hjälp av teorin om strukturfunktionalism som beskriver samhället som beroende av närande och produktiva medborgare. Samhället utövar därför makt och kontroll över medborgarna för att skapa social kontroll och ordning (Kalu 2011; Thomas 2007). Samma sak sker i utredningen som beskriver att styrelsen ska planera vilken undervisning och/eller vård den sinnesslöe ska underkasta sig. Detta för att utöva makt och kontroll över de sinnesslöa så att de anpassas till de normer och krav som de förväntas leva efter i samhällslivet. Värt att uppmärksamma är att utredningen inte nämner, till skillnad från SOU 1929:14, att de sinnesslöa helt ska raderas ur samhället. Istället utövas social kontroll och ordning enligt ovan.
5.2.7 Från underkastelse till omsorgsfull vård
En intressant paradox i utredningen är en tydlig vändning i synen på och attityden gentemot gruppen. Som ovan nämnts går det inledningsvis att utläsa hur de bildbara respektive obildbara är en underordnad och beroende grupp som ska underkasta sig den vård och undervisning som anses lämplig för att de ska
