Examensarbete i Socialt arbete, 15hp Malmö högskola
Socionomprogramet, HT 2012 Hälsa och samhälle
205 06 Malmö
SEXUELLT VÅLD HOS UNGA
EN LITTERATURGENOMGÅNG OM UNGA SOM
SKADAR SIG GENOM SEX OCH METODER
FÖR ATT FÖREBYGGA DEN FORM AV
SEXUELLT VÅLD
ALINA DATGREN
MICHELA HEIKKILÄ
2
SEXUAL VIOLENCE AMONG ADOLESCENTS
A literature study about adolescents who harm themselves through sex and measures to prevent that form of sexual violence
Abstract
Adolescents can harm themselves through sex by taking sexual risks such as sexual exposure on the internet, having unprotected sex and put themselves in situations where the potential for sexual violence is great. This type of sexual risk-behavior can create negative consequences and result in physical and mental sexual abuse.
The aim of this study is to raise knowledge about youth who harm themselves through sex and measures to prevent that form of sexual violence. To accomplice this we made a general literature study on national and international research. Our study shows that despite the negative consequences, adolescent’s sexual risk-taking continues. The behavior can be a way for the youth to get attention and approval. It can also be a way to reduce anxiety and deal with emotions; just as with other harm behavior. Ways of preventing sexual risk taking and self-harm should be of universal measures aimed at adolescents in general. The preventive measures should involve the youth in discussions about identity, sexuality, boundaries and self-esteem and result in strategies to handle emotions and increase help-seeking by making the help more available. The public and professionals knowledge about sexual violence, sexual behavior and self-harm should increase. Also by increasing youths knowledge future sexual risk-taking and sexual violence can be prevented.
3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Inledning ... 5
1.2. Syfte och frågeställning ... 6
2. Metod ... 7
2.1. Metoddiskussion ... 7
2. 2. Urval ... 7
2.3. Genomförande ... 8
2. 4. Metodreflektion ... 9
3. Unga som skadar sig genom sex ... 10
3.1. Unga och självskadande beteende ... 10
3.1.1 Direkt och indirekt självskadande beteende ... 10
3.1.2. Sex som självskadande beteende ... 11
3.2. Unga och sexuellt risktagande ... 12
3.3. Unga och sexuell exponering på internet ... 13
3.3.1. Frivillig sexuell exponering ... 13
3.4. Unga som säljer sexuella tjänster ... 15
3.5. Samband med tidigare övergrepp ... 15
3.6. Sammanfattning av unga som skadar sig genom sex ... 16
4. Preventivt arbete mot unga som skadar sig genom sex ... 19
4.1. Preventiva insatser mot ungas självskadande beteende ... 19
4.1.1. Ungas syn på preventivt arbete ... 19
4.1.2. Preventiva åtgärder inom hem och skola ... 20
4.2. Preventiva insatser mot unga och sexuellt risktagande ... 21
4.2.1. Prevention i uppväxtmiljö ... 22
4.2.2. Prevention för sexuellt risktagande unga med depression ... 23
4.3. Preventiva insatser mot ungas sexuella exponering på internet ... 23
4.3.1. Ett medvetet risktagande ... 23
4.3.2. Preventivt processarbete med ungas attityder ... 24
4.3.3. Prevention genom internet ... 24
4.4. Preventivt arbete mot våld och övergrepp mot unga ... 25
4.4.1. Preventivt arbete inom skolan ... 25
4.5. Sammanfattning av preventivt arbete mot unga som skadar sig genom sex ... 27
5. Resultatdiskussion ... 29
4
Bilaga 1 ... 34 Vår arbetsfördelning ... 34
5
1. INLEDNING
Alla gånger jag sålde sex var som en upprepning av våldtäkten, men skillnaden var att jag ändå kände att jag hade lite kontroll över situationen. Jag antar att det blev som en form av beroende. Fast jag tror inte jag riktigt insåg hur mycket det skadade mig psykiskt /.../. Även om det var jättehemskt många gånger var det ändå en form av trygghet /.../. Att ta kontakt med männen blev ett sätt att straffa mig själv.
Engvall (2008:123)
Unga människor utsätter sig för sexuellt våld, i form av sexuella övergrepp, som ett sätt att skada sig själva. Det skriver Stiftelsen Allmänna Barnhuset som år 2012 släppte boken Unga som skadar sig genom sex. Där beskrivs ungas destruktiva sexuella beteende som en form av självskadebeteende. Ett självskadebeteende är ett samlingsbegrepp för destruktiva handlingar som människor gör mot sig själv och sin kropp. Att unga använder sex för att skada sig själva blev uppmärksammat i Sverige i samband med utgivningen av boken 14 år till salu, skriven av Caroline Engvall (2008). Boken handlar om en fjortonåring flicka som efter en
överfallsvåldtäkt, därefter låter sig sexuellt utnyttjas av män som hon söker upp på sociala medier på internet. Enligt Allmänna Barnhuset (2012) resulterar våldet i smärta som har en funktion för den unga av att vara ångestdämpande. I artikeln
Jag har kontakt med de trasigaste av trasiga, publicerad i Svenska Dagbladet,
berättar Engvall att unga kan utsättas för faror i sin jakt på bekräftelse och uppmärksamhet. Engvall menar att risken finns att unga kan dras med i något de inte har kontroll över. Att använda sexuellt våld som ett sätt att dämpa ångest, väcker skam- och skuldkänslor hos den unga, som ofta varit initiativtagaren (Sjöström, 2012). I Svenska Dagbladets artikel Farligt sex kan vara ett rop på
hjälp tydliggör Engvall (2011) de vuxnas ansvar att se unga som skadar sig med
sex eftersom de, på grund av låg självkänsla, låter sig utnyttjas och utsättas för sexuellt våld.
År 2012 utkom rapporten Regeringens satsningar för att förebygga och bekämpa
sexuellt våld och andra sexuella övergrepp. Regeringen (2012) hävdar att sexuellt
våld inte bara är ett hot mot den ungas hälsa utan även är en del av arbetet för jämställdhet. Sexuellt våld motverkar jämlikhet i samhället och därav intensifieras arbetet med att utveckla preventiva åtgärder mot sexuellt våld under perioden 2011-2014. För att möjliggöra preventivt arbete måste bakomliggande värderingar synliggöras och konfronteras då de bidrar till våldsutövandet. I det förebyggande arbetet bör även insatser för att motverka sexuell exploatering av unga via internet ingå. Enligt Allmänna Barnhuset (2012) har sexuell exploatering
uppmärksammats under de senaste fem åren och ett sexuellt risktagande hos unga har synliggjorts, där sexuell exponering på internet samt försäljning av sexuella tjänster bland unga har ökat. Detta risktagande ökar den ungas utsatthet för övergrepp.
6
I skriften Strategi och handlingsprogram för arbetet med sexuell hälsa i Malmö
stad 2010-2017 finner vi ett programmål för sexuellt våld. Enligt målen krävs en
dokumentation om fungerande förebyggande metoder mot sexuellt våld hos unga, detta för att möjliggöra utvecklandet av förebyggande insatser mot sexuellt våld hos unga. Med denna litteraturstudie vill vi bidra till att det preventiva arbetet mot sexuellt våld hos unga utvecklas. På uppdrag av regeringen ska den statliga myndigheten Ungdomsstyrelsen, genom underlag från studier, höja
kunskapsnivån bland yrkesverksamma genom utbildningsinsatser; både gällande förebyggande av exploatering av unga via internet och beträffande mäns attityder till sexuellt våld (Regeringen, 2012). Ungdomsstyrelsens arbete kommer
presenteras närmare i uppsatsen då styrelsen publicerat ett flertal skrifter under 2000-talet beträffande unga och sexuell exploatering. Kunskapsfältet kring denna form av sexuellt våld behöver utökas enligt Allmänna Barnhuset (2012) och detta vill vi med denna uppsats understödja. Hur skadar sig unga genom sex, av vilka anledningar och hur yttrar det sig? Är att skada sig genom sex att likställa med andra självskadebeteenden? Hur kan det preventiva arbetet utvecklas och hur ser det internationella forskningsfältet ut beträffande sexuellt risktagande och sexuellt våld hos unga?
1.2. Syfte och frågeställning
Syftet med uppsatsen är att ge en överblick över den kunskap som finns i nationell och internationell litteratur om unga som skadar sig genom sex. Avsikten är även att undersöka vilka preventiva metoder som kan
tillämpas på unga som skadar sig genom sex.
Vad innebär det att unga skadar sig genom sex och hur yttrar sig beteendet? Hur ser ett eventuellt samband ut mellan att skada sig genom sex och andra självskadebeteenden?
7
2. METOD
2.1. Metoddiskussion
För att infria uppsatsens syfte förs en diskussion beträffande val av metod. Vår uppsats syftar till att beskriva hur unga skadar sig genom sex samt att finna preventiva metoder för att förebygga denna form utav sexuellt våld hos unga. En litteraturgenomgång anses bäst tillämplig som metod i denna uppsats, då vi anser att det finns ett stort behov av att kunskap berörande ämnet sammanställs.
Forsberg & Wengström beskriver olika typer av litteraturstudier och talar om en allmän litteraturgenomgång som en ”beskrivande bakgrund som motiverar att en empirisk studie görs eller att beskriva kunskapsläget inom ett visst område” (Forsberg & Wengström, 2008:29). För att överkomma en icke systematisk litteraturstudies svagheter tillkommer även en systematisk ansats i
databassökningar vi utfört. Detta innebär att vi har arbetat utifrån en vetenskaplig metod beträffande hur data inhämtats och bearbetats. Studier har valts ut
systematiskt och kommer närmare presenteras under rubriken urval och
tillvägagångssätt i sökningar är tydligt beskrivet i nedanstående stycke. Fokus har varit att finna aktuell forskning inom områden sexuellt beteende,
självskadebeteende och sexuellt risktagande hos unga, med inriktning på preventivt arbete och preventiva studier.
2. 2. Urval
Vi har utfört vår litteratursökning genom databassökningar, till en början med hjälp av en bibliotekarie på Orkanens bibliotek, Malmö högskola, för att sedan söka på egen hand. Vi har utfört litteratursökning i fem databaser: Libris,
PsycINFO, Scopus, Social Services Abstract och Sociological Abstracts. I valet av
databaser utgick vi ifrån Ungdomsstyrelsen (2012) litteratursökning med tillägg på Sociological Abstracts. Databaser som exkluderades på grund av brist på litteraturresultat var: PubMed, Web of Science och SveMed+. Databasen Libris är ett nationellt bibliotekssystem, huvudsakligen ett forskningsbibliotek, som
innehåller 7 miljoner titlar från ca 200 bibliotek i Sverige. PsycINFO innehåller psykologisk litteratur publicerad av den största forskningsorganisation för psykologi i USA och Kanada. Scopus är en databas med vetenskaplig litteratur som innehåller över 40 miljoner referenser och uppdateras dagligen. Ytterliggare två databaser med amerikansk litteratur är databaserna Social Services Abstract, som innehåller forskning som fokuserar på socialt arbete och andra närliggande ämnen, samt Sociological Abstracts som innehåller sociologisk och
beteendevetenskaplig vetenskaplig litteratur. Valda databaser var av största relevans för att möjliggöra besvarandet av vår frågeställning.
Utifrån vår problemformulering har vi formulerat sökord och ordkombinationer i en fritextsökning. Vi har här använt ”AND”, ”OR” och ”NOT” för att specificera vår sökning och valde att sökorden skulle finnas i träffarnas abstract.
Databassökningarna skedde mellan perioden 121122 – 121221 och inkluderade artiklar på språken svenska och engelska.
8
förebygga, sexuellt beteende OCH unga, sexuellt risktagande, självskadebeteende
OCH förebygga, samt sexuell exploatering av unga. Litteratursökningarna gav oss sammanlagt 17 träffar varav fem artiklar användes; fyra studier av
Ungdomsstyrelsen från perioden 2009-2012 och en studie av Svedin & Priebe (2001). Dessa valdes på grund av studiernas generaliserbarhet, relevans för uppsatsens syfte samt för att det är den senaste forskningen nationellt. Använda sökord och ordkombinationer i de övriga databaserna är: Sexual
behavior And self-injury Or self-harm And prevent Or prevention. I vissa fall har
vi specificerat ytterligare på grund av en allt för omfattande sökning. Vi har då använt AND adolescent samt NOT HIV OR pregnancy. Vid två sökningar ersattes ordet sexual behavior med sökorden internet och därefter exposure. Sökningarna gav sammanlagt 206 träffar, varvid 29 artiklar berörde ämnet. Efter en granskning av artiklarna, valdes 14 stycken ut. Artiklar som inte berörde förebyggande arbete sållades ut, liksom studier vars resultat inte kunde generaliseras till hela
populationen av unga. Ett flertal av de valda studierna är kvantitativa
undersökningar utförda på skolor och universitet i USA och Kanada. Dessa studier behandlade bland annat unga med självskadebeteende samt unga med sexuellt risktagande. Genom att läsa artiklarnas abstract, fann vi artiklar som berörde unga och deras sexualitet i kombination med destruktivt beteende och prevention. Samma sökord användes vid olika tillfällen, vilket uttrycker studiens reliabilitet på grund av mätsäkerheten.
Vi har även funnit litteratur genom manuell databassökning. Detta genom Malmö högskolas bibliotekskatalog och genom att studera intressanta artiklar och övrig litteraturs referenslistor.
2.3. Genomförande
Uppsatsarbetet inleddes genom att diskussion fördes gällande destruktivt sexuellt beteende. Detta efter en föreläsning som hette Sex som självskadebeteende som hölls på Malmö stadsbibliotek, 2012-10-19, vilket väckte vårt intresse. Att unga skadar sig genom sex är ett nyupptäckt ämne och vi blev intresserade av att öka vår kunskap. Vi beslöt oss för att fokusera på den preventiva delen av arbetet mot unga som skadar sig genom sex.
Vi utökade vår förståelse om ämnet genom litteratur från den statliga myndigheten Ungdomsstyrelsen samt skönlitteratära verk som Fjorton år till salu och
Skamfläck av Caroline Engvall (2008, 2011). Vi upptäckte att det finns behov av
att kunskapen sammanställs och vi fann en brist på preventivt arbete mot sexuellt destruktivt beteende och sexuellt våld. I vår litteraturgenomgång om unga som skadar sig genom sex, fann vi genomgående ämnen som återkom. Dessa ämnen var självskadebeteende, sexuellt risktagande, sexuell exponering och försäljning
av sexuella tjänster, samt tidigare övergrepp. Ämnena kom att avgöra uppsatsens
struktur då vi sorterade vårt material utifrån dem. Under båda huvudrubrikerna i uppsatsen: Unga som skadar sig genom sex och Preventivt arbete mot unga som
skadar sig genom sex, återkommer ovanstående ämnen som underrubriker. I
kapitel tre avhandlas nationell forskning och innebörden av att unga skadar sig genom sex. Vi beskriver hur det beteendet kan yttra sig och lyfter fram beteendets
9
samband med självskadebeteende. I kapitel fyra behandlas främst internationell forskning gällande preventivt arbete mot unga som skadar sig genom sex. Kapitlen avslutas med en sammanfattning för att sedan gemensamt behandlas under kapitlet Resultatdiskussion. Vår arbetsfördelning finns under Bilaga 1.
2. 4. Metodreflektion
Målet med litteraturgenomgången är att få en överblick över fältet; finna och sammanställa befintlig kunskap. Vi anser att en litteraturgenomgång är den bäst lämpade metoden för vår studie. Vi har under skrivprocessen beslutat oss för att utföra en allmän litteraturgenomgång med inslag av en systematisk ansats.
Uppsatsen hade kunnat kompletteras med en kvalitativ ansats genom intervjuer. Vi beslutade dock att uppsatsens syfte är bäst lämpad att uppfyllas genom
litteraturgenomgång av befintlig kunskap för att sammanställa nationella och internationella studier. Detta för att bidra till att det preventiva arbetet utvecklas. Beträffande preventivt arbete mot unga som skadar sig genom sex har vi främst använt internationella studier. Vi har gett en kort presentation av preventiva metoder och hänvisar till aktuell studie om en mer utförlig beskrivning önskas.
Vi har i sökprocessen strävat efter objektivitet och kritiskt tänkande, vilket är ett vetenskapligt förhållningssätt, för att möjliggöra besvarande av frågeställningarna (Forsberg & Wengström, 2008). Vid val av litteratur är det av stor vikt att vara källkritisk. Det innebär att inta ett kritiskt förhållningssätt till att använda källor. Valet av litteraturgenomgång som metod har inneburit ett användande av ett flertal källor. Detta bör säkerställa tillförlitligheten i vår studie. Relevansen i
databassökningarnas resultat, resultatets tillförlitlighet samt studiens
generaliserbarhet, stärker uppsatsens validitet. Enligt Forsberg & Wengström (2008) finns både en intern och en extern validitet. Den interna syftar till tillförlitligheten i studiens resultat. Brister resulterar i svårigheter i tolkning av resultat (a a). Studier som ingår i vår litteraturgenomgång är representativa för unga i allmänhet och ett flertal av studierna är av kvantitativ insats, med en hög delaktighet och svarsfrekvens. Denna form av generaliserbarhet benämner Forsberg & Wengström (2008) som extern validitet. Studier med uttalad svag generaliserbarhet har uteslutits från vår litteraturgenomgång; liksom icke vetenskapliga texter.
3. UNGA SOM SKADAR SIG GENOM SEX
3.1. Unga och självskadande beteende
Allmänna Barnhuset (2012) hävdar i texten Unga som skadar sig med sex att självskadebeteende innebär en destruktiv handling som begås mot sig egen kropp. I vissa fall kan det vara problematiskt att avgränsa ett självskadande beteende från ett ändå socialt accepterat beteende. Självskada definieras som en ”direkt,
avsiktlig skada av kroppsvävnad som utförs utan självmordsavsikt” (a a: 41). I boken dras paralleller till självskadebeteende och att skada sig med sex. Vi kommer presentera detta samband längre fram i uppsatsen. Vi kommer också att presentera hur den unga skadar sig genom sex. De olika sätt att skada sig genom sex, som har lyfts fram under de senare åren i nationella studier, är sexuellt risktagande samt sexuell exponering (Allmänna Barnhuset, 2012). Till att börja med kommer vi allmänt beskriva självskadebeteende och hur beteendet yttrar sig hos den unga samt sambandet med unga som skadar sig genom sex.
3.1.1 Direkt och indirekt självskadande beteende
Fjellman (2011) hävdar att självskadande beteende är ett fenomen som varit känt och använt under en mycket lång tid och den unga kan starta beteendet på egen hand men påverkan från umgänget tycks vara mycket starkt. Att uppsöka läkarvård är dock sällsynt och självskadebeteende diagnostiseras inte som en störning eller sjukdom enligt hälso- och sjukvården. Enligt Fjellman (2011) finns där olika former av självskadebeteende. Beteendet kategoriseras i direkt samt indirekt självskadande beteende vilket innebär en skillnad i den ungas avsikt med handlingen. Det direkta självskadebeteendet innebär en direkt och återkommande avsikt att skada sig själv. I samband med självskadan, infinner sig en känsla av välbehag för den unga. Vanligaste självskadebeteendet som räknas till kategorin direkt är impulsivt självskadebeteende som resulterar i vävnadsskador, exempelvis att den unga skär sig. Den indirekta självskadan däremot framträder mer
långsiktigt och graden av allvarlighet är varierande. Till indirekt
självskadebeteende räknas missbruk, ätstörningar samt riskfyllda beteenden. Med riskfyllda beteenden ingår fysisk risktagning där risken att bli utsatt för sexuellt våld och övergrepp inkluderas. Fjellman (2011) hävdar i sin kategorisering att detta beteende generellt innebär en ”nedvärdering av, och oaktsamhet mot, det egna livet, kroppen och hälsan” (a a: 28). Denna uppsats syftar bland annat till att beskriva det indirekta självskadebeteendet sexuellt riskfyllt beteende, men då beteendet, enligt Fjellman, ofta framträder tillsammans med det direkta, kommer vi även fortsättningsvis skriva om båda kategorierna av självskadebeteende. Det direkta, impulsiva självskadebeteendet är oftare framträdande hos flickor än hos pojkar enligt Fjellman (2011). Socialstyrelsens rapport Vad vet vi om flickor
som skär sig var ett försök till att kartlägga och öka medvetenheten kring unga
med självskadebeteende. Socialstyrelsen hävdar att mörkertalet är stort vilket gör det omöjligt att säga hur stor andel av unga som skär sig, men enligt nationella samt internationella studier presenteras siffror som 5-7 procent av unga som i enkätundersökningar uppger att de någon gång tillfogat sig själva yttre skador på kroppen. Denna form av självskadebeteende uppges oftast ha funktion som ångestlindring och känsloreglering enligt Socialstyrelsen (2004). Även Fjellman (2011) menar att impulsivt självskadebeteende är ett undvikande av rädsla och ångest. Fjellman hävdar att beteendet fungerar funktionellt för den unga, vilket bidrar till upprepning av beteendet. Ett sexuellt risktagande är däremot ett indirekt
11
självskadande beteende. Att befinna sig i situationer där risken att utsättas för sexuellt våld är hög eller ha oskyddat sex och riskera smittas av sexuellt överförbara sjukdomar, är långsiktiga skador men än dock skadliga. Fjellman (2011) hänvisar till en studie av Simeon och Favazza, där
riskgrupper av unga som direkt eller indirekt skadar sig själva presenteras. Grupperna är unga med personlighetsstörningar och unga som tidigare blivit utsatta för trauman som fysiska och sexuella övergrepp. Även unga med posttraumatiskt stressyndrom och/eller ätstörningar riskerar i högre grad att utveckla ett självskadebeteende. Socialstyrelsen (2004) hävdar att även missbruk och depression kan bidra till utvecklandet av ett
självskadebeteende hos den unga. De hänvisar till en studie av Levenkron som söker förstå impulsivt självskadebeteende. Levenkron hävdar att den unga som skadar sig själv ofta förstår sig själv som maktlös och otillräcklig. Även här nämns svårigheter med känslor, i detta fall att uttrycka känslor vilket skapar ett utanförskap för den unga. Svårigheter med känsloreglering återkommer i ett flertal studier enligt Socialstyrelsen och förutom rädsla och ilska nämns känslor av tomhet, ensamhet och overklighet. Att skada sig själv blir ett funktionellt sätt att minska den maktlöshet och förvirring som den unga känner, samtidigt som det blir ett sätt att kommunicera sin smärta till omgivningen. Det sistnämnda
benämner Allmänna Barnhuset (2012) som interpersonell funktion. Den ungas svårighet att kommunicera sin smärta och ångest får ett synligt uttryck genom självskadan.
3.1.2. Sex som självskadande beteende
Allmänna Barnhuset (2012) beskriver ungdomar som skadar sig genom sex. Att skada sig genom sex kan innebära att personen söker sig till olika
personer/relationer som leder till psykisk eller fysisk skada. Att ha sex på ett självskadande sätt är oftast ingenting som syns, utan en skada som ger ärr på insidan. Det kan handla om att ha många olika partners, inte skydda sig vid sex och ta stora sexuella risker på internet. Den inledande kontakten sker oftast genom internet på chattsidor och andra kommunikationssidor. Initiativtagare till
kontakten kan vara den unge, liksom bestämmandet av ett möte med
internetkontakten. Situationen kan uppfattas som förvirrande för ungdomen, samtidigt som beteendet blir en undanflykt och fungerar ångestdämpande. Den unga utsätter sig för skada i och med de eventuella negativa konsekvenserna. För många unga är mötena helt frånskilda från den egna sexualiteten och deras njutning. Beteendemönstret blir till slut väldigt svårt att bryta och mönstret påverkar den ungas hela livsstil. Det handlar om unga som, upprepande gånger, mer eller mindre frivilligt, har sex som är så pass våldsamt att det ger fysiska skador. De mår, generellt sätt, sämre än andra unga och har ofta en väldigt låg självkänsla. Det är av vikt att också uppmärksamma de unga som ser ut att må bra på ytan. Eftersom det oftast är de unga själva som tar kontakt med förövarna, skapar det en känsla av stor skam och de unga skuldbelägger sig själva och tror att ingen skulle tro dem om de berättade om vad som försiggår.
”Sexuella övergrepp är en inköpsport till självskadebeteende som tar sig uttryck i självskadande sex” (Allmänna Barnhuset, 2012:24). Att unga börjar självskada sig beror på flertal olika anledningar och beteendet fyller olika behov hos individerna. För de som eventuellt börjar sälja sexuella tjänster är oftast inte pengarnas det väsentliga utan beteendet är ett sätt att skada sig själv. Orsakerna är komplexa och
12
varierande, det kan handla om att bli sedd och bekräftad eller ett sätt att dämpa svår ångest för stunden. Det kan handla om att straffa sig själv på grund av ens låga självvärde. I vissa fall handlar det om att leva upp till en viss stämpling som personen har fått inom vänskapskretsen eller på skolan, exempelvis stämpeln ”hora”. Det är ett beteende som omgivningen förutsätter att personen ska ha och uppfylla. Många av de unga som använder sex som ett sätt att skada sig själva har mått dåligt under en längre tid. Fysisk smärta blir en ångestdämpande metod och kombineras ofta med andra självskadebeteende som att skära sig eller ätstörningar (a a).
3.2. Unga och sexuellt risktagande
Ungdomsåren är enligt Hammarlung (2009)en ålder där den unga försöker hitta sig själv och sin egen identitet; där kamrater och skolan blir allt viktigare. Den unga utforskar omvärlden och sina egna gränser. I dagens samhälle är det generellt högre sexuellt risktagande än tidigare. Det har skapats en mer accepterande hållning till tillfälliga sexuella kontakter och fler partners.
Ungdomars sexuella risktagande har ett samband med deras alkoholanvändning och relation till familj och vänner. Även tidig sexuell debut och den ungas kunskap kring sexualitet och gränssättning påverkar det sexuella risktagandet. År 2006 utkom en översiktsrapport av Statens folkhälsoinstitut. Ungdomar och
sexualitet är en forskningsrapport skriven av Forsberg, fil dr i Socialt arbete vid
Göteborgs universitet. Rapporten presenterar studier om ungdomar och sexualitet från första hälften av 2000-talet. Forsberg skriver om ungdomars sexuella
risktagande och beskriver en ökning av denna form av risktagande under de senaste tio åren. Sexuellt risktagande definieras bland annat utifrån ungas
inställning till sex med tillfälliga kontakter samt ökningen av sexuellt överförbara infektioner. Faktum lyfts att där finns både för- och nackdelar med risktagande. Ungdomstiden består av risktagande och ses som en del av individens
utvecklingsprocess. Nya kunskaper och erfarenheter leder till ökad reflektion hos den unga. Men risktagande kan i vissa fall vara en självdestruktivitet och risker som oönskad graviditet, sexuellt överförbara sjukdomar samt sex i kombination med alkoholberusning lyfts fram. För de unga som är mer risktagande sexuellt, visar studien att detta risktagande även följer med i andra avseenden (a a).
Det ökade risktagande ser Forsberg kan antas bero på den förändring beträffande kärleksideologi som skett sedan ett antal decennier. Heterosexualiteten har börjat ifrågasättas som norm och kärlek och sexualitet har inte längre samma koppling som tidigare. Människor har idag fler antal livstidspartners och det är vanligare med sexuella relationer utan kärlek. Det har även skett en ökning av diskussionen gällande sexuella trakasserier i skolmiljöer och sexualiserat språkbruk. Forsberg lyfter fram en doktorsavhandling av Witkowska som visar att sexualiserade kommentarer, gester och handlingar är mycket vanligt förekommande i svenska skolor. Studien visar könsskillnader i trakasserierna då flickor är påtagligt mer utsatta än pojkarna (Forsberg, 2006).
Allmänna Barnhuset (2012) tar upp vikten av att uppmärksamma unga som skadar sig genom sex då de utsätter sig för enorma risker, både fysiskt och psykiskt. De riskerar att få sexuellt överförbara sjukdomar - då de oftast inte använder kondom - och riskerar andra fysiska skador relaterat till den misshandel de ofta utsätts för.
13
Unga skyddar sig inte då de känner att de inte har rätt att säga emot. De är rädda att ett eventuellt motstånd ska leda till våld. Männen som de unga kommer i kontakt med har ofta egna familjer och ibland barn i de ungas ålder vilket ökar hoten om den unga skulle berätta om det sexuella övergrepp som skett.
En del unga visar sällan hur de mår på insidan. De visar upp en positiv sida utåt och kan lika väl vara den duktiga flickan/pojken i klassen, som den som skolkar mycket. Den tystlåtna eller den utåtagerande. Alla individer reagerar olika. Ett sätt att hitta de unga som skadar sig genom sex är att uppmärksamma de riskgrupper där självskadebeteende är vanligt. Ungdomar som har erfarenhet av missbruk, misshandel eller har varit med om trauma och/eller depression. Det kan vara unga som har en personlighetsstörning eller en impulskontrollstörning. Det finns ofta ett samband mellan olika trauman i livet/ andra svåra händelser, (exempelvis svår skilsmässa) och det destruktiva sexuella beteendet som ett påföljande beteende. Bland ungdomar som har varit med om sexuella övergrepp är risken större att de drabbas av ångest, depression, antisociala beteenden, drogberoende och
självmordstankar (Allmänna Barnhuset, 2012).
3.3. Unga och sexuell exponering på internet
Ungdomsstyrelsens politiska uppdrag innebär att synliggöra ungas levnadsvillkor i samhället, samt utveckla organisationers ungdomsperspektiv. 2009 kom
Ungdomsstyrelsens rapport Se mig – unga om sex och internet. Studien visade att kontakter på internet med sexuell antydan är ofta förekommande för unga. 18 procent av unga från årskurs tre i gymnasiet uppger att de blivit ombedda att skicka bilder som uppfattas sexuella till personer de endast känner genom internet (inom det senaste året). 30 procent uppger att försök till övertalning gällande sexuella handlingar genom internet har ägt rum och 2,4 procent ska ha fått material spridd utan sitt samtycke. Samma siffra uppgav sig ha blivit tvingat till sex av någon de först mött genom internet. Beträffande sexuell exponering uppger åtta procent sig ha exponerat sig online. Att unga, trots medvetenhet om risker, ändå publicerar bilder och filmer med sexuellt innehåll, menar Ungdomsstyrelsen (2009) bland annat bero på att tekniken utformas på ett vis som inbjuder
fotografering och delning till sociala medier och dess kontakter. Den unga befinner sig i sin hemmiljö med en form av teknik som den unga kontrollerar vilket skapar en känsla av trygghet. Riskmedvetenheten är hög men känslan hos den unga är ännu privat vilket delvis kan förklara ungas risktagande. För att öka kunskap kring beteendet utfördes en uppföljande studie året därpå.
Ungdomsstyrelsen undersökte ungas tankar angående resultaten från studien Se
mig – unga om sex och internet (Ungdomsstyrelsen, 2009). I studien Jag syns, jag finns presenteras resultat från denna uppföljning. Här lyfts internet fram som ett
sätt att skapa och behålla relationer till människor och de unga hävdar att
internetanvändning innebär andra sociala regler än andra sociala mötesplatser och att toleransnivån är högre. På internet är det accepterat att tala och göra på ett sätt som utanför internet inte är tillåtet enligt de unga (Ungdomsstyrelsen, 2010).
3.3.1. Frivillig sexuell exponering
I en licentiatuppsats skriver Pernilla Nigård (2012) att ungas handlingsutrymme beträffande sexualiteten har förändrats i och med internet. Konsumtion av pornografi har haft en särskild ökning bland unga oavsett kön och användningen av internet som ett sätt för den unga att presentera sig själv har tillkommit. Unga
14
publicerar lättklädda och ibland pornografiska bilder av sig själva vilket Nigård benämner som sexuell exponering. Sexuell exponering definieras som ett aktörsskap där den unga frivilligt framställer sin kropp på ett sexuellt sätt för att bli betraktad. Bilden föreställer ofta specifika delar av kroppen som allmänt uppfattas som sexuella men avgörande är även hur kroppen skildras.
Exponeringen varierar beroende den ungas kön, påverkat av rådande könsnormer och samhällsideal.
Nigårds studie fokuserar på unga kvinnor som frivilligt exponerar sig sexuellt på internet och uppsatsen syftar till att undersöka ungas syn på handlingen och ungas mående. Beträffande kvinnors exponering är kroppen det centrala medan mannen ofta har fokus på ansiktet. Ett flertal funktioner upptäcktes i studien som den sexuella exponeringen innebar för den unga. Förutom den kulturella kontexten; vars utveckling inneburit en normalisering av beteendet i o m internets
frammarsch och den ökade konsumtionen av pornografi bland unga, samt kvinnors ambivalens till att samtidigt vara en handlande aktör som ett sexuellt objekt, fanns även en funktion av beteendet som en form av självmedicinering. ”Genom responsen för exponeringen söker man en plats i rampljuset och försöker hantera sin självbild” menar Nigård som förklarar att ”genom sexuell exponering får dessa unga ett kvitto på sitt eget ”marknadsvärde” (a a:93). Studien visar att handlingen innebär en form av bekräftelse för den unga och blir ett sätt att få uppskattning. I rapporten Se mig – unga om sex och internet nämner även Ungdomsstyrelsen denna bekräftelse. Unga förklarar sitt beteende med att vilja stärka sin självkänsla. Ungdomstiden lyfts fram som ett experimenterande, även ett sexuellt sådant. Den unga söker sig till likasinnade och genom internet ökar dessa möjligheter samt ger en känsla av anonymitet (Ungdomsstyrelsen, 2009).
Kvinnorna i Nigårds (2012) studie uppger en funktion i exponeringen av att hantera komplex hos den egna kroppen, samt ett sätt att bli sexuellt upphetsade. Kvinnorna, till skillnad från männen, uttrycker en rädsla för omgivningens reaktioner och använder sig därför av strategier för att minska risken att uppfattas promiskuösa. Värderingar kring kön påverkar särskilt ungas exponering. Kvinnors ambivalens till att vara en handlande aktör som publicerar bilden, för att därefter bli ett objekt; påverkad av betraktarens kommentarer, kallar Nigård för ”gråzon”. Gråzonen är den otydliga gränsen mellan beroende och oberoende som
uppkommer när kvinnan, från att ha kontroll och känna sig bekräftad, i nästa stund blir beroende av betraktarens omdöme (a a).
2012 utförde Ungdomsstyrelsen ännu en ungdomsundersökning. Studien Utsatt undersöker närmare de unga som uppgett sig ha sexuellt exponerat sig på internet. Av tjejerna uppger närmare 33 procent negativa konsekvenser av publiceringen, jämfört med 4,4 procent av killarna. Gemensamt är att unga som sexuellt exponerat sig uppger sig ha sämre hälsa än övriga unga. För att hantera risker använder unga gränssättningar som ett försvar mot att bli sexuellt exploaterade. De flesta unga som uppgett att de sexuellt exponerar sig själva, menar även att de har problem med gränssättning. Ungdomsstyrelsen hävdar att detta har ett
samband med den ungas sökande efter uppmärksamhet och bekräftelse. Studien påvisar även ett generellt resultat gällande ungas bristande sociala relationer, känsla av ensamhet samt bristande kommunikation med den ungas egna sociala nätverk som skola och familj (Ungdomsstyrelsen, 2012).
15 3.4. Unga som säljer sexuella tjänster
Men fråga mig bara är en vägledning av Allmänna Barnhuset &
Ungdomsstyrelsen (2009) som riktas till alla som kommer i kontakt med barn och ungdomar. En av de flertal ämnen som tas upp är sexuell exploatering. I vissa fall handlar sexuell exploatering om fysiska sexuella övergrepp, men det kan även handla om att bilder/filmer sprids där barn och unga blir utsatta för övergrepp eller ofredande filmer som tagits i smyg för att sedan publiceras och spridas på internet. Frivillig exponering kan i dessa fall leda till ofrivillig exponering. Den unga kan också ha övertalas till att bli filmad genom internet eller att skicka bilder genom internet för att därefter bli utsatt för en sexuell exponering på
pornografiska hemsidor utan den ungas medvetande. Den unga som blir utsatt för detta, känner ofta en mycket stor skuld och skam. En annan sexuell exploatering är den som sker mot något slag av ersättning. Det kan ske genom internet
(publicering av bilder/filmer), eller genom bestämda möten med en
internetkontakt. Enligt Allmänna Barnhuset & Ungdomsstyrelsen (2009) kan ersättningen i dessa fall variera. Vanligast är ekonomisk ersättning. Ersättning kan även vara alkohol, droger och kläder. För vissa kan ersättningen även handla om att möjliggöra boende och livsmedel för dagen.
I en nationell studie av Svedin & Priebe, (2004) framgick det att av 710 ungdomar som hade tillfrågats var det 3,9 %, 12 pojkar och 7 flickor; som uppgav att de sålt sexuella tjänster mot ersättning. I undersökningen uppgav 31 % av dessa unga att dem hade blivit tvingade till sexuella handlingar genom våld och stark press. De ungas sexuella handlingar varierade, det kunde handla om att ge oralsex, sälja samlag eller att ställa upp på att bli fotograferad eller filmad i sexuella situationer. I studien Se mig! Unga om sex och internet av Ungdomsstyrelsen (2009) framkom det att 1,5 % av gymnasieelever i Sverige sålt sexuella tjänster för pengar eller någon annan ersättning. Studien visar att det är fler killar (1,7 %) som tar emot sex för pengar än tjejer (1,2 %). De unga som säljer sex lever ett väldigt riskfullt liv då de utsätter sig för både psykiska och fysiska skador. Ungdomarna beskriver att de har förakt mot sig själva och att de tidigare överfallen har varit en av
orsakerna till att de började sälja sexuella tjänster. Flera av ungdomarna beskrev att de sålde sex för att på så sätt kunna stå ut med vardagen, ångesten och de negativa känslorna. Ungdomarna gör det för att få bekräftelse, uppmärksamhet och för att de ville bli sedda. Att sälja sex blir ett sätt för att kunna stå ut med de negativa känslorna de har inom dig. Självaste ersättningen är mindre viktig. 3.5. Samband med tidigare övergrepp
Enligt Socialstyrelsen (2004) finns där ett samband mellan självskadande beteenden och tidigare trauman. Att som barn vara utsatt för sexuella övergrepp anses kunna orsaka svårigheter för senare känsloreglering. Oförmågan yttrar sig längre fram i självdestruktivitet så som direkta eller indirekta självskadebeteenden. I rapporten presenterar Socialstyrelsen ett flertal utförda studier som påvisat samband mellan tidigare trauman och självskadebeteende. Övergrepp som barnet inte kan skydda sig mot, kan skapa en ilska hos barnet som senare kommer riktas mot sig själv och den egna kroppen. Det är även ett sätt att visa, annars osynliga, sår för
omvärlden. Allmänna Barnhuset (2012) menar att skillnaden från andra självskadebeteenden är att den unga, genom att låta sig utsättas för sexuellt våld, lägger en del av kontrollen utanför den unga själv då någon annan utför handlingen. Våldet resulterar i smärta, ger den unga
16
bekräftelse och fyller framförallt en funktion av att vara ångestdämpande. Det destruktiva sexuella beteendet är enligt svensk forskning ett symptom av psykisk ohälsa och ofta finns tidigare trauman som sexuella övergrepp i bakgrunden. De unga som skadar sig med sex, står att finna bland de unga som även utövar andra självskadande beteenden.
Det finns även ett samband mellan sexuella övergrepp och unga som säljer sexuella tjänster. I Svedin & Priebe (2004) studie som gjordes på 4323 ungdomar av dessa var det 60 stycken som uppgav att de sålt sexuella tjänster mot ersättning. Av dessa 60 uppgav 49 ungdomarna att de tidigare blivit utsatta för sexuella övergrepp. Det framkommer även att 39 av dem hade blivit erbjudna ersättning i samband med sexuella
övergrepp. De barn och ungdomar som utsätts för sexuella övergrepp är i behov av stöd och bra behandling. Däremot är det få ungdomar som får den hjälp de behöver och det finns få metoder kring hur man ska hjälpa barnen att bearbeta traumat. Det finns inte tillräcklig kunskap om hur övergreppen påverkar den unga och vilka konsekvenser det kan medföra senare i livet.
I SPHR:s rapport 2009:4, ”Men du har ju blivit våldtagen”- om våldtagna mäns
ordlöshet, skriver Knutagård om män som har blivit våldtagna av män. Män som
har blivit våldtagna av män är en osynlig grupp i samhället. Det är få män som anmäler händelserna till polisen. I Knutagårds kvalitativa studie ingick arton informanter.De intervjuade männen hade alla tidigare erfarenhet av att ha blivit våldtagna under barndomen eller när de var tonåringar. Det framkom i rapporten att män som blir sexuellt utnyttjande ofta inte inser att de blir sexuellt våldtagna när det väl sker, utan insikten kommer senare. Bristen på ord och tidigare sexuell kunskap gör att de inte kan definiera upplevelsen av sexuellt våld (Knutagård, 2009).
Jag hade föreställt mig att om någon hade försöka pressa mig sexuellt, var jag minsann så pass stark jag skulle klara av det och skälla ut personen och slå tillbaka.[…] När det hände tänkte jag inte så här ” nu håller jag på att bli
våldtagen”, nu ska jag bli arg”. Utan definitionen av vad som hände mig fanns ju inte överhuvudtaget. Jag tyckte att det kändes jobbigt och jag ville därifrån.
Knutagård (2009: 41) I rapporten beskriver männen hur de trots att de egentligen inte ville, tog sig igenom de sexuella händelserna. Förvirring kring situationen och männens rädsla gör att de blir som förlamade under övergreppet. Några av männen uppger att de efter våldtäkten har fått det allt svårare att hitta tillit till andra människor, isolerar sig allt mer och några av dem börjar med destruktiva beteenden, exempelvis ätstörningar. En av männen berättar hur han efter våldtäkten känt sig underordnad och undergiven, vilket har lätt till att han har uppsökt fler och allt hårdare sexuella möten. Medan en annan man berättar hur han efter våldtäkten började missbruka sex och även började sälja sex (Knutagård, 2009).
3.6. Sammanfattning av unga som skadar sig genom sex
Under detta kapitel har vi beskrivit självskadande beteende hos unga samt påvisat ett samband mellan självskadebeteende och att skada sig genom sex. Vi har lyft
17
fram sexuellt risktagande samt sexuell exponering som två former av självskadande beteende genom sex hos unga.
Fjellman (2011) menar att skada sig genom sex är ett indirekt självskadebeteende, liksom missbruk och annat risktagande beteende, där skadan framträder mer långsamt. Det behöver inte innebära en skada på kroppens vävnader som det direkta självskadande beteendet men oftast har den unga med ett
självskadebeteende både en direkt samt indirekt självskada. Enligt Socialstyrelsen uppgår siffran för unga med ett direkt självskadebeteende till 5-7% och beteendets främsta funktion är att vara ångestdämpande för den unga.Socialstyrelsen nämner också svårigheter med känsloreglering hos den unga och beskriver hur
självskadan blir ett synligt uttryck för den smärta och känsla av tomhet och förvirring som den unga känner (Socialstyrelsen, 2004). Fjellman (2011) hävdar att graden av allvarlighet i de både beteenden är lika varierande och beträffande ett risktagande beteende är de eventuella negativa konsekvenserna för den unga svåra att förutspå. Ett sexuellt risktagande hos den unga innebär en ökad risk för att utsättas för övergrepp och sexuellt våld. Forsberg (2006) lyfter sexuellt
risktagande som ett destruktivt beteende när den unga riskerar utsättas för sexuellt överförbara sjukdomar, oönskad graviditet samt har sex i samband med
alkoholberusning. Enligt studien har det sexuella risktagandet bland unga ökat under de senaste åren. Allmänna Barnhuset (2012) skriver även om hur en del unga frivilligt tycks söka sig till situationer som innebär en psykisk eller fysisk skada. Att skada sig genom sex innebär även ett risktagande så som flertal olika partners, oskyddat sex samt rikstagande via internet. Dessa unga mår generellt sämre än andra unga och påvisar även en lägre självkänsla, enligt Allmänna Barnhuset, som även menar att en känsla av skam och ett skuldbeläggande följer de unga som skadar sig genom sex. Beteendet är ett sätt för den unga att skada sig själv och tillkommer av komplexa anledningar. Förutom funktionen av
ångestdämpande får den unga uppmärksamhet och bekräftelse, samt fungerar som en form av självbestraffning.
Allmänna Barnhuset (2012) lyfter vikten av att uppmärksamma unga som skadar sig själva genom sex. Dessa unga kan vara svåra att finna men ett sätt är att uppmärksamma de riskgrupper där självskadebeteende är vanligt. I en studie av Simeon & Favazza lyfts riskgrupper av unga med erfarenhet av tidigare trauman så som övergrepp, unga med personlighetsstörning eller posttraumatiskt
stressyndrom samt unga med ätstörningar (Fjellman, 2011). Enligt Socialstyrelsen (2004) är också missbruk och depression en bidragande faktor i utvecklandet av ett självskadebeteende.
Beträffande ungas sexuella exponering på internet visar Ungdomsstyrelsens rapport att trycket på unga genom internet är stort, både när det gäller att publicera ”sexuella” bilder samt försök till övertalning av att utföra sexuella handlingar. 8 % uppger sig ha sexuellt exponerat sig själv, trots en medvetenhet om riskerna med att publicera material med sexuellt innehåll (Ungdomsstyrelsen, 2009). Enligt Nigård (2012) finns en särskild funktion med den sexuella exponeringen för den unga, nämligen självmedicinering. Studien visar att exponeringen innebär en bekräftelse och är ett sätt för den unga att få uppskattning från sin omgivning. Även Ungdomsstyrelsen (2009) lyfter denna strävan hos den unga att stärka sin självkänsla genom bekräftelse över internet. Enligt Nigård (2012) fanns där också en funktion av att hantera komplex hos den egna kroppen hos den unga. Att den sexuella exponeringen lyfts som ett sätt för den unga, främst tjejer, att skada sig
18
genom sex, lyfts av Ungdomsstyrelsens studie Utsatt från 2012 där närmare 33 % av tjejerna som sexuellt exponerat sig på internet uppgav negativa konsekvenser av publiceringen jämfört med 4.4% av killarna. Samma studie lyfter ett generellt resultat beträffande de ungas känsla av ensamhet samt bristande kommunikation med det sociala nätverket.
Enligt Ungdomsstyrelsen (2009) kan sexuell exponering på internet innebära att den unga riskerar utsättas för övergrepp eller få sina bilder/filmer spridda. Men det finns även en form av sexuell exploatering där sexuella tjänster, genom internet eller möten med internetkontakter, sker mot någon form av ersättning. Studien visade att 1,5 % av gymnasieelever i årskurs tre i Sverige, någon gång sålt sexuella tjänster mot ersättning (1,7 % killar vs 1,2 % tjejer). I Svedin & Priebes (2007) studie var siffran 1,8 % för killar och 1 % för tjejer. Ett gemensamt resultat för dessa unga var en svag socioekonomisk familj med hög arbetslöshet samt invandrarbakgrund. De unga hade sämre mental hälsa och större alkoholintag jämfört med andra unga.
Allmänna Barnhuset (2012) menar att skillnaden från andra
självskadebeteenden är att den unga, genom att låta sig utsättas för sexuellt våld, lägger en del av kontrollen utanför den unga själv då någon annan utför handlingen. Ett destruktivt beteende har ofta samband med att tidigare varit utsatt för övergrepp. Enligt Socialstyrelsen (2004) finns ett samband mellan självskadande beteenden och tidigare trauman då oförmågan att hantera känslor senare uttrycker sig genom
självdestruktivitet. Enligt Svedin & Priebe (2004) finns det också ett starkt samband mellan unga som säljer sexuella tjänster samt att tidigare varit utsatt för övergrepp.
19
4. PREVENTIVT ARBETE MOT UNGA SOM
SKADAR SIG GENOM SEX
4.1. Preventiva insatser mot ungas självskadande beteende Enligt Socialstyrelsen (2004) resulterar bristen på forskning om unga och
självskadande beteende, i en ovisshet beträffande fungerande främjande insatser. Tillgängliga studier talar om nätverkets betydelse. Enligt Socialstyrelsen är anhörigas stöd troligen det som hjälper de flesta unga att undvika ett framtida självskadebeteende. Tidig upptäckt nämns som av stor vikt för att förebygga och skydda den unga mot ett allvarligt självskadligt beteende eftersom den unga vill bli sedd och förstådd.
4.1.1. Ungas syn på preventivt arbete
I studien Adolescents´views on preventing self-harm undersöks ungas tankar angående förebyggande av självskadande beteende (Fortune m fl, 2007). I England är självskadebeteende hos unga ett stort folkhälsoproblem och majoriteten av de unga i England, liksom dem i Sverige, söker aldrig hjälp för problemet. Där av är preventiva insatser av stor vikt. Studien syftar till att
undersöka ungas tankar om hur självskadebeteende hos unga kan förebyggas och studien utfördes av University of Oxford Centre for Suicide Research.
Undersökningen baseras på självrapportering från 2954 elever i åldern 15-16 från 41 olika skolor i England. Förebyggande av självskadande beteende ansåg
eleverna främst möjliggöras i hemmet genom kommunikation med föräldrar (6 %), liksom genom vänner (6 %) och skola (13 %), där kommunikation med andra vuxna än lärare var att föredra. Studiens resultat lyfter vikten av att
folkhälsoinriktade programinslag ökar i skolan och att hjälpinsatser ska riktas till de unga själva. Detta efter att unga uppgav sig föredra en samtalskontakt med en vuxen på skolan och att denna person bör arbeta förebyggande genom generella insatser och inte endast agera vid situationens uppkomst. Unga lyfte även vikten av fungerande anti-mobbingsprogram på skolor. 6 % kopplade självskadande beteende till mobbning, rasism och diskriminering. Studien lyfter vikten av att anti-mobbingsprogram effektiviseras på skolor (Fortune m fl, 2007).
Trots att 11 % uppgav att det var bekymmersamt att förebygga beteendet, bland annat på grund av okunnighet i om vad som behöver göras, uppgav 28 % att kommunikation var av stor vikt; kunna diskutera sin oro, bli lyssnad på och få stöd genom samtal. Detta rapporterades främst av flickor jämfört med pojkar (32 % vs 23 %). 6 % ansåg att familjen var en förebyggande insats då relationen till familjen är avgörande för kommunikation och känslan av stöd. Unga ansåg att föräldrar bör ha kunskap om självskadande beteenden för att kunna kommunicera om beteendet med unga. 8 % lyfte vikten av kärlek och uppmärksamhet från familjen för att förebygga självskadande beteende och lika många ansåg att svårigheter i familjen kan vara avgörande för utvecklandet av ett självskadande beteende. Pojkar var mer framträdande i frågan om huruvida sport och andra aktiviteter kan förebygga självskadande beteenden (12 % vs 6 %, sammanlagt 8 % av alla unga). Däremot ansågs utomstående myndigheter inte vara till lika stor hjälp och stöd vid förebyggande av självskadande beteende. Stöd genom telefon (7 %), genom social service (0.3 %) samt internet (0.3 %) ansågs mycket lågt, liksom kontakt med sjukvård och psykiatrin. Den låga siffran beträffande internet
20
förbryllar, särskilt då flertalet unga använder internet dagligen. Att öka villigheten och attraktionen över att finna stöd på internet bör utforskas ytterligare för att möjliggöra preventiva insatser. Undvikandet av hjälpinsatser kan bero på oviljan att söka hjälp, rädsla för stigmatisering och över att förlora sin anonymitet. Risken att bli avslöjad för andra människor var, enligt unga, avgörande för att den unga hellre undvek att söka hjälp än riskera bli definierad som ”onormal”. Detta var särskilt tydligt hos flickor (7 %) jämfört med pojkar (2 %) (Fortune m fl, 2007). Att öka kunskap om beteendet och lyfta det faktum att den unga inte är ensam om beteendet, samt en vidare acceptans i samhället, skulle skapa en större frivillighet till att söka hjälp, menar unga i studien. Främst, menar 7 % av de unga, är att öka kunskapen om var hjälp och stöd finns att finna när unga uttrycker känslor av att vilja skada sig själva. Att göra hjälpen lättillgänglig för unga, samt information om riskerna med självskadebeteende, bör prioriteras enligt unga (Fortune m fl, 2007).
4.1.2. Preventiva åtgärder inom hem och skola
2012 publicerade University of Oxford Centre for Suicide Research ytterligare en artikel angående självskadebeteende hos unga. Self-harm and suicide in
adolescents bygger på en databassökning av artiklar från perioden 2001-2011 och
lyfter vikten av generella insatser till alla unga, samt särskilda insatser till unga tillhörande riskgrupper. Att finna lyckade, preventiva insatser är en nödvändighet enligt Hawton m fl (2012). Självskadande beteende utvecklas genom ett komplext samband mellan biologi, personlighet och kognitiv sårbarhet, i samspel med negativa händelser i livet. Trots att beteendet ofta avtar när den unga blir äldre, är sannolikheten att beteendet fortsätter hos kvinnor högre jämfört med män.
Riskgrupper av unga, menar studien, är de med psykisk sjukdom eller de med närstående med en historik av självmord eller självskadebeteende. Även unga som har kontakt med andra människor med självskadebeteende och de som saknar socialt stöd är i riskgruppen för att utveckla ett eget självskadande beteende. Andra riskgrupper är, enligt en litteraturundersökning från University of
Massachusetts Boston – Risk Factors for and Functions of Deliberate Self-Harm:
An Empirical and Conceptual Review, unga som blivit negligerade som barn eller
på andra sätt blivit övergivna, samt unga som blivit utsatta för olika former av övergrepp. Enligt denna litteraturstudie av Gratz (2003) är kvalitet på
känslomässig anknytning under barndomen mellan barn och förälder - samt barnets upplevda känsla av trygghet - potentiella riskfaktorer i utvecklandet av ett självskadande beteende. Beteendet fyller ett flertal funktioner; främst
känsloreglering. För att möjliggöra preventiva insatser menar Gratz att
riskfaktorer samt kunskap om beteendets funktion bör synliggöras. Insatser kan därefter utvecklas, för att exempelvis hjälpa den unga med känslohantering. Beträffande relationen till föräldrar under uppväxten och rapportering av
självskadande beteende, hävdar en kanadensisk studie - Perceived Dimensions of
Parenting and Non-suicidal Self-injury in Young Adults (Bureau m fl, 2009) – att
kunskap beträffande relationens roll bör utökas för att möjligen bidra till preventiva insatser mot självskadande beteende. Bureau m fl undersökte 1238 studenter från Eastern Canadian University mellan 17 och 26 år. Många av de unga som rapporterade om ett självskadande beteende inom de senaste sex månaderna, beskrev även sin relation till föräldrar som bekymmersam. Under uppväxten rapporterades känslan av avvisande, otrygghet och alienation. Tillits- och omsorgsproblem för föräldrarna beskrevs av unga med självskadande
21
beteende. En tydlig skillnad fanns att finna mellan flickor och pojkar då
sambandet mellan relationen till föräldrar och självskadebeteende endast syntes hos flickorna. Studien menar att flickor möjligtvis utvecklar ett självskadande beteende som ett sätt att hantera den ångest som relationen till föräldrar bidrar till. Bureau m fl (2009) instämmer med att riskfaktorer bör användas för att utveckla preventiva insatser samt att ökad förståelse för beteendet bland allmänheten bör ske. Relationen till föräldrar bör medges som en riskfaktor, särskilt bland flickor, och bör beaktas av omgivningen. Att arbeta med relationer kan förebygga
självskadande beteende och preventiva program som syftar till att stödja föräldrar och deras roll, bör utvecklas för att etablera trygga relationer i familjer. Enligt rapporten var detta av mer betydelse för flickor vilket kräver mer kunskap om utvecklingen av självskadande beteende hos pojkar.
Hawton m fl (2012) hävdar - liksom i den tidigare studien från 2007 - att hälsoprogram i skolan bör utvecklas. Att lära den unga strategier till psykiskt välmående samt uppmuntra unga till att vara hjälpsökande ska lyftas. Diskussion bör föras med unga gällande sexuell orientering och mobbning, samt självkänsla och hantering av motgångar. Att använda internet för att nå unga med inriktning på mental hälsa samt lyfta ämnet till allmänheten för att öka kunskap om
självskadebeteende och synliggöra problemet. Studien menar att utvecklande av redskap för att lättare finna de unga i riskzonen samt arbeta mot att unga upplever stigmatisering i och med sin mentala ohälsa är av vikt. För de unga i riskgruppen krävs psykosocialt stöd och insatser enligt studien. Utvecklandet av sådana insatser bör prioriteras och internetbaserade insatser bör inkluderas.
4.2. Preventiva insatser mot unga och sexuellt risktagande
I en litteraturstudie av Kotchick, Shaffer & Forehand, utförd i USA, Adolescent
sexual risk behavior: a multi-system perspective, diskuteras ungas ökade sexuella
risktaganden och de eventuella negativa konsekvenser som beteendet kan
medföra, så som sexuellt överförbara sjukdomar och oönskad graviditet. Studien syftar till att undersöka det risktagande beteendets samband med andra faktorer i den ungas liv. I studien framkom det att den ungas ålder var av betydelse för graden av risktagande. Äldre ungdomar tog fler risker. Det sexuella risktagandet kunde även kopplas till andra problematiska beteenden som missbruk och
kriminalitet. Religion var dock en faktor som minskade risken för utvecklandet av ett sexuellt destruktivt beteende. Studien lyfter vikten av att identifiera
individuella faktorer för att utveckla förebyggande arbete och förhindra att unga utvecklar ett sexuellt risktagande (Kotchick m fl, 2001).
Enligt Tursz (1997) litteraturstudie - Problems in Conceptualizing Adolescent
Risk Behaviors: International Comparisons – undersöks studier från tolv länder
med fokus på unga i åldern 15-24. Studien visar att unga är medvetna om riskerna och dess eventuella negativa konsekvenser. Anledningen till att unga ändå
uppvisar ett riskfyllt beteende, är för att den unga väger fördelar mot nackdelar och beslutar att det finns mer att vinna genom risktagandet. En preventiv lösning för att förebygga risktagande är att göra valen färre, exempelvis genom
lagstiftning. Tursz lyfter även vikten av att erbjuda unga lättillgängliga
skyddsåtgärder (exempelvis fri tillgång till kondomer) och att delge information till unga gällande hälsoproblem som kan uppkomma i och med ett sexuellt risktagande.
22
4.2.1. Prevention i uppväxtmiljö
Ett flertal studier pekar på att det finns ett samband mellan ungdomars riskbeteende och deras uppväxtmiljö; familj, vänner och skola. En artikel av Rodgers & McGuire (2012), Adolescent sexual risk and multiple context:
interpersonal violence, parenting and poverty, tar upp sambandet mellan
ungdomars sexuella hälsa och deras familjerelationer. I studien deltog totalt 7,891 studenter från högstadium och gymnasium i USA.
Enligt studiens resultat finns det ett samband mellan föräldrars socioekonomiska tillstånd, deras engagemang och närhet gentemot den unga och ungas risktagande beteenden. Ungdomar som har/ haft bristfällig uppfostran, där föräldrarna inte har varit engagerade i ungdomens liv eller där ungdomen har varit utsatt för våld eller sexuellt utnyttjande tenderar i högre utsträckning att utsätta sig för sexuella risktaganden. Relationen mellan barn och föräldrar är viktig att stärka för att möjliggöra preventivt arbete mot sexuellt risktagande. Föräldrar behöver
strategier för att bemöta sina barn på bästa sätt. Genom att minska barns utsatthet och öka föräldrars engagemang och delaktighet, minskas även oron kring
ungdomars sexuella risktaganden. Föräldrar som har god kontakt med sina barn och som vet vilka deras ungdomar är med och vart de befinner sig, stärker även ungdomarna och troligtvis skyddar de unga mot sexuella risktaganden och annat våld. Av stor vikt, enligt Rodgers & McGuire, är att man försöker nå den unga genom olika förebyggande program och information så att man minskar ungas negativa sexuella utfall och istället försöker främja den sexuella hälsan inom alla samhällsklasser. Alkohol och andra drogförebyggande program är också viktiga för att öka ungas medvetenhet om sexuella risktagande, genom att exempelvis inom skolan betona hur användning av alkohol och andra substanser ökar risken för sexuellt våld. Förebyggande program som förbättrar föräldrarnas kunskaper och där föräldrar lär sig hur de kan stötta sina barn, kan fungera kompletterande till den nuvarande sexualundervisningen som finns i skolorna (Rodgers & McGuire, 2012).
I boken Kön och känsla tar Bäckman, filosofie doktor på Stockholms universitet, upp vikten av att ändra på dagens sexualundervisning på de svenska skolorna. Den tidigare och den nuvarande sexualundervisningen syftar till att lära unga hur sexualitet ska utövas för att inte utsättas för sjukdomar eller oönskad gradvitet. De unga lär sig hur ”säker” sex går till. Bäckman tar upp att sexualundervisning bör sträva efter att ge unga människor känslomässig handledning och hjälp att finna sig själva. För att kunna hjälpa unga krävs det bättre utbildad personal inom ämnet som kan hjälpa ungdomar med deras frågor och samtidigt ge hjälp och
vägledning. Av vikt är att uppmärksamma sexualitetens potentiellt destruktiva sida för att därefter arbeta vidare med det positiva. Den strategi som används för att uppnå målen är öppenhet och utforskande gentemot andra och samtidigt vara reflexiv. Man gör ungdomar medvetna om de risker och konsekvenser som ett sexuellt risktagande kan innebära. Lektionerna bygger på utforskande och öppna samtal mellan elever och lärare där ungdomar uppmuntras till samtal, både med läraren och sinsemellan. Frågor som kan ställas är: Vem är jag, vad tycker jag om och varför? På så sätt synliggörs frågeställningar, undran och fördomar som de unga har. Sammanlagt genomförs sex till sju undervisningstillfällen där olika ämnen diskuteras. Dessa ämnen kan vara kärlek, sexualitet, fördomar, relationer och självkänsla. Genom diskussion problematiseras relationen mellan manligt och kvinnligt och vad som är rätt och fel (Bäckman, 2006).
23
4.2.2. Prevention för sexuellt risktagande unga med depression
Att ungdomar utvecklar ett risktagande beteende kan grunda sig på ett flertal faktorer. Ovan har vi tagit upp hur ungdomars uppväxtmiljö och familjerelation har en påverkan på deras sexuella risktaganden. I Artikeln Depressive Symptoms
as a Longitudinal Predictor of Sexual Risk Behaviors Among US Middle and High School Students av Lehere & Shrier (2006), görs en koppling mellan ungdomar
med depression och sexuellt risktagande. Studie utfördes i Amerika genom intervjuer bland 4 152 stycken högstadie- och gymnasieungdomar. Den resulterade i ett tydligt samband mellan depression bland unga och sexuellt risktagande; oavsett kön. Elever bör undervisas om sexuell hälsa i skolan och en förebyggande metod som föreslås är “Primary care providers”. Metoden går ut på att tidigt uppmärksamma depressiva symtom hos unga och ge dem inom
riskzonen hjälp och stöd.
4.3. Preventiva insatser mot ungas sexuella exponering på internet Ungdomsstyrelsen arbetar för att ta fram kunskap för att förebygga att unga blir utsatta för sexuell exploatering via internet. Ungdomsstyrelsens ombads av Regeringen att frambringa information riktad till unga för att synliggöra
exploateringens risker och hur unga kan få hjälp och stöd, samt information till föräldrar och yrkesverksamma. Anledningen till att det förebyggande arbetet bör utvecklas, menar regeringen, är att unga riskerar utsättas för sexuella övergrepp (Regeringen, 2012).
4.3.1. Ett medvetet risktagande
Ungas risktagande på internet sker medvetet, då unga är väl förtrogna med vad internets risker innebär enligt metodmaterialet Ses offline, Ungdomsstyrelsen (2012). Det startar som en nyfikenhet kring sexualitet men kan, på grund av problem med bland annat självkänsla och gränssättning, förorsaka skadliga konsekvenser för den unga. Genom att endast lyfta internets risker, överförs ansvaret från förövaren till den drabbade. Den unga blir ansvarig för eventuella negativa konsekvenser, vilket även riskerar att öka känslan av skuld hos den utsatta (Ungdomsstyrelsen, 2012).
Enligt Ungdomsstyrelsens studie Se mig – unga om sex och internet uppger hälften av de unga som fått säkerhetsinformation gällande internetanvändning att den var oviktig. Det fanns inget i studien som tydde på att unga som fått sådan information skulle ha utvecklat ett högre säkerhetstänk. Studien lyfter fram att farorna riskerar att överdrivas till den grad att den unga inte kan identifiera sig i risksituationerna. Den ungas egna upplevelser riskerar att negligeras, vilket gör att den unga undviker att söka hjälp (Ungdomsstyrelsen, 2009). Råd från
yrkesverksamma kan vara problematiskt att direkt överföra till den ungas verklighet menar Ungdomsstyrelsen (2012). Den unga har utvecklat egna tillvägagångssätt för att skydda sig på internet. I skriften Men fråga mig bara (Ungdomsstyrelsen, 2009) nämns skyddsåtgärder som att hemlighålla
kontaktuppgifter och försök till att säkerställa att personen som den unga har kontakt med verkligen är den han eller hon utger sig för att vara. Unga uppger ett avsiktligt risktagande, ofta kopplat till en känsla av ensamhet, där de efteråt skuldbelägger sig själva eftersom det fanns en medvetenhet om möjliga negativa konsekvenser. Detta risktagande innebär känslor av skam för den unga, vilket medför att den unga möjligtvis undviker att berätta för någon om utsattheten eller
24
övergreppet. Det kan finnas hot från förövaren och en rädsla över att inte få rätt, behövlig omsorg. Ungdomsstyrelsen (2009) hävdar att unga inte nödvändigtvis upplever sig själva som offer efter ett övergrepp om den unga själv inlett kontakten eller blivit sexuellt upphetsad eller förälskad i förövaren.
4.3.2. Preventivt processarbete med ungas attityder
Istället för att tala med unga om risker, hävdar Ungdomsstyrelsen i studien Ses
offline (2012) att diskussion beträffande identitet, sexualitet och gränssättning bör
föras för att den ungas attityder ska synliggöras. Detta ska starta ett
reflektionsarbete, en process, där den ungas värderingar prövas. Den unga ska därefter kunna känna en välgrundad förankring i sitt handlande. Denna process ska ske genom tre ”lektioner” utförda av yrkesverksamma. Inledningsvis ska den unga reflektera kring presentationen av sig själv på sociala medier. Den unga ska även bli informerad om lagen gällande publicering av bilder och kränkningar. Nästkommande teman för lektionerna är gränssättning samt sex mot ersättning (Ungdomsstyrelsen, 2012). Enligt Svedin & Priebe (2009) är det av stor vikt att nå riskgruppen av unga och utveckla preventiva insatser. Insatserna ska vara riktade till de unga och ska handla om en ökad kunskap beträffade konsekvenser med internetanvändning i ett längre perspektiv (Svedin & Priebe, 2009).
Ungdomsstyrelsen (2012) skriver i sin studie Utsatt att insatser ska vara generella för alla unga. Den unga behöver inte själv vara utsatt men känna till en vän som är och på så vis på kommer fler att nås. Ungdomsstyrelsen hävdar att insatser även bör riktas mot förövarna som utför sexuellt våld genom internet eller utsätter unga för övergrepp genom användandet av internet.
4.3.3. Prevention genom internet
I artikeln Online behavior of youth who engage in self-harm provides clues for
preventivt intervention av Mitchell & Ybarra (2007) undersöks
internetanvändandet hos unga med självskadande beteenden. De hävdar att kunskap om användandet av internet, kan bidra till utvecklandet av preventiva åtgärder mot unga med självskadebeteende. Studien utgick ifrån telefonintervjuer med 1500 unga i åldern 10-17 boendes i USA. Den utfördes 2005 och studiens övergripande slutsats var att unga med självskadande beteenden möjligtvis är mer benägna att hamna i riskfyllda situationer genom sitt användande av internet. Detta på grund av att unga med ett eget uppgivet självskadande beteende under de senaste sex månaderna (3 %), även var mer benägna att ha ett namn på internet som antydde på sex samt skriva om sex med internetkontakter (35 % vs 5 %). Det är en sju gånger högre sannolikhet än för övriga unga. Unga med självskadande beteende har också en högre närvaro på chattsidor (57 % vs 29 %) och inleder oftare relationer med personer från internet (38 % vs 10 %). Studien hävdar att åtgärder som syftar till att förebygga självskadande beteende bör finnas
tillgängliga på internet; på de sociala medier som används av unga. Detta eftersom unga med självskadande beteende, liksom många andra unga, har ett socialt liv online. På internet hittar den unga stöd och hjälp men samtidigt infinner sig en arena där den unga uppmuntras och instrueras att skada sig själv. Unga med självskadande beteende är även mer benägna att dela personlig information om sig själv på internet. Genom sitt internetanvändande riskerar den unga att hamna i situationer där han eller hon riskerar att sexuellt exploateras och det är av stor vikt att yrkesverksamma inkluderar den ungas beteende på internet i sina
riskbedömningar. Att använda internet för ett förebygga riskfyllda beteenden är en möjlighet enligt studien och Mitchell & Ybarra (2007) lyfter vikten av att möta den unga genom chatt och msn.
