Juridiska institutionen Vårterminen 2021
Examensarbete i straffrätt 30 högskolepoäng
Våld i unga parrelationer
En analys av närståenderekvisitets tillämpning
Youth intimate partner violence
An analysis of the necessary prerequisite to be “an intimate partner”
Författare: Fia Branteryd
Handledare: Malou Andersson
Sammanfattning
I uppsatsen studeras våld i parrelationer mellan unga och omyndiga personer utifrån närståenderekvisitet i BrB 4:4a st. 1. Bestämmelsen om fridskränkningsbrotten i BrB 4:4a är främst tänkt att ta sikte på sådant våld som en gift man utövar mot sin hustru. Om ett par inte bor tillsammans eller är gifta förutsätts att parterna betraktas som närstående för att de ska omfattas av bestämmelsen. Högsta domstolen konsta- terar i NJA 2004 s. 97 att för att ses som närstående ska förhållandet präglats av en praktisk och känslomässig bindning av inte obetydlig varaktighet som gör att den ut- satta befinner sig i en särskilt utsatt situation. Rättsfallet avsåg en vuxen parrelation.
Hur närståenderekvisitet ska tolkas när det gäller parrelationer mellan unga och omyn- diga är inte helt tydligt. I uppsatsen redogörs för åtta rättsfall från underinstanser som prövat huruvida ett par som inte är sammanboende eller gifta är att betrakta som närstående enligt BrB 4:4a st. 1. Tre av dessa rättsfall avser vuxna parrelationer och fem rättsfall avser parrelationer mellan unga och omyndiga. I samtliga fall har dom- stolen utgått ifrån de faktorer som anses vara av betydelse för bedömningen enligt NJA 2004 s. 97. I uppsatsen lyfts av den anledningen skillnader som görs i bedöm- ningen avseende vuxna parrelationer och parrelationer mellan unga och omyndiga.
Min slutsats är att praktisk bindning inte bör utgöra en förutsättning för att ett par ska betraktas som närstående. Vid bedömningen av om någon befinner sig i en särskilt utsatt situation menar jag även att omständigheter som tyder på att den utsatta be- finner sig i en normaliseringsprocess kan tala för att så är fallet. Vidare menar jag att en ungdom, som står under vårdnad av sina vårdnadshavare eller som bor med sin familj, fortfarande kan befinna sig i en särskilt utsatt situation. Uppsatsen visar att ungdomen i sig innebär en särskild sårbarhet. Denna sårbarhet bör tas i beaktande vid bedömningen av huruvida någon i det enskilda fallet har befunnit sig i en särskilt utsatt situation.
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1
1.1 Introduktion till ämnet ... 1
1.2 Syfte ... 3
1.3 Avgränsning... 3
1.4 Forskningsläge... 4
1.5 Metod och material... 6
1.6 Disposition ... 7
2 Fridskränkningsbrotten ... 9
2.1 Inledning ... 9
2.2 Våld i nära relation och jämställdhet ... 9
2.3 Familjens betydelse ... 11
2.4 Normaliseringsprocessen ... 12
2.5 Bestämmelsens syfte och karaktär av särreglering ... 14
2.6 Två brottsrubriceringar ... 16
2.7 Rekvisiten i BrB 4:4a st. 1 ... 16
3 Närstående ... 18
3.1 Inledning ... 18
3.2 Närstående enligt BrB 4:4a st. 1 ... 18
3.3 Närstående utan äktenskap eller samboförhållande ... 18
4 Närstående i vuxna parförhållanden ... 21
4.1 Inledning ... 21
4.2 Natacha ... 22
4.2.1 Reflektion Natacha... 22
4.3 Kristin... 24
4.3.1 Reflektion Kristin ... 24
4.4 Lotta ... 25
4.4.1 Reflektion Lotta ... 27
5 Närstående i unga parförhållanden... 28
5.1 Inledning ... 28
5.2 Amina ... 29
5.2.1 Reflektion Amina ... 30
5.3 Jennifer ... 31
5.3.1 Reflektion Jennifer ... 31
5.4 Tova ... 33
5.4.1 Reflektion Tova ... 34
5.5 Isabella... 36
5.5.1 Reflektion Isabella ... 36
5.6 Vanissa ... 37
5.6.1 Reflektion Vanissa ... 38
5.7 Sammanfattande reflektion ... 39
5.7.1 Praktisk bindning ... 39
5.7.2 Praktisk bindning i unga och omyndiga parrelationer ... 42
5.7.3 Normaliseringsprocessens betydelse för den särskilt utsatta situationen ... 42
5.7.4 Normaliseringsprocessens i förhållande till de refererade rättsfallen... 44
6 Ungdomsspecifika faktorer ... 47
6.1 Inledning ... 47
6.2 Ungdom och särskild sårbarhet ... 48
6.3 Vårdnadsansvar och familjetrygghet ... 51
6.4 Frånvarande och närvarande föräldrar ... 53
6.4.1 Frånvarande föräldrar ... 53
6.4.2 Närvarande föräldrar ... 54
6.4.3 Närvarande föräldrars agerande ... 54
6.4.4 Sammanfattande reflektion ... 56
7 Avslutande ord ... 57
7.1 Fridskränkning i unga parrelationer ... 57
7.2 Praktisk bindning och ungas särskilda sårbarhet ... 57
Käll- och litteraturförteckning ... 59
1 Inledning
1.1 Introduktion till ämnet
Tova var 19 år när hon misshandlades till döds av sin före detta pojkvän. Hovrätten fann att pojkvännen, under deras relation, gjort sig skyldig till flera fall av misshandel, olaga hot och olaga tvång.1 Ett kärleksförhållande karaktäriseras typiskt sett av kärlek, trygghet, tillit och en lojalitet mellan parterna. 2 En av anledningarna till att brott som begås i nära relationer är särskilt försvårande är det känslomässiga band brottsoffret har till gärningsmannen.3 Det starka känslomässiga bandet mellan parterna kan också innebära att det är svårt att ta sig ur en våldsam relation.4 Tovas mamma anmälde Tovas pojkvän för misshandel mot Tova, men paret återupptog trots detta kontakten någon månad innan mordet. På grund av parternas låga ålder och det faktum att de inte varit sammanboende, betraktades paret inte som närstående enligt bestämmelsen om grov fridskränkning enligt BrB 4:4a st. 1.5 De brottsliga gärningar som Tovas pojkvän utsatt Tova för beaktades därför var och en för sig, med ett lägre straffvärde än vad som hade varit fallet om pojkvännen dömts för exakt samma gärningar i en situation där paret betraktats som närstående med tillämpning av BrB 4:4a st. 1.
Brott i nära relationer är ett allvarligt samhällsproblem.6 År 1998 infördes be- stämmelsen om grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning i BrB 4:4a. Be- stämmelsen motiverades av samhällets vilja att bekämpa mäns våld mot kvinnor och att markera allvaret i brottslighet utövat mot en närstående person.7 Införandet av paragrafen har många gånger lyfts som en markering i arbetet att öka jämställdheten mellan kvinnor och män.8 Bestämmelsen utgör en särreglering och skiljer sig från andra brott i brottsbalken. Bestämmelsen tar hänsyn till vem brottet riktar sig mot, en närstående person, vilket är ovanligt inom det straffrättsliga området. Vidare ska
1 Hovrätten för Nedre Norrland B 292-18 s. 3 ff.
2 Andersson s. 96; Prop. 1997/98:55 s. 79.
3 A.prop. s. 79.
4 Nordborg s. 83 ff.
5 Hovrätten för Nedre Norrland B 292-18 s. 9. Även den omständigheten att Tova bodde med sina föräldrar beaktades, se avsnitt 5.4.
6 Brottsförebyggande rådet 6/2018 s. 6.
7 Andersson s. 19.
8 Burman (2004) s. 137.
kontexten i vilken gärningarna begås beaktas. Innan bestämmelsen i BrB 4:4a inför- des bedömdes varje gärning begången mot en partner som en enskild gärning som skulle bedömas separat. I och med införandet av den nya bestämmelsen kunde iställ- et flera brottsliga gärningar, utövade mot en närstående person, ses och bedömas som en enhet. Istället för att döma någon för exempelvis fyra separata fall av miss- handel, bedöms gärningarna tillsammans med hänsyn till den kontext som gärning- arna begåtts i. De brottsliga gärningarna kan på så vis sammantaget ges ett högre straffvärde.9
Tova är en av många unga kvinnor som utsatts för våld av sin partner. I regeringens strategi för att bekämpa mäns våld mot kvinnor från 2017 betonades att unga kvinnor är mer utsatta för våldsbrott än äldre kvinnor.10 Utsattheten bland kvinnor uppgavs år 2012 vara störst bland åldrarna 20–24 år och därefter kvinnor mellan 16–19 år.11 Utredningen undersökte emellertid inte utsatthet bland kvinnor som var yngre än 16 år.12 Regeringen menade, med hänvisning till denna statistik, att unga kvinnors utsatt- het behövde uppmärksammas mer eftersom unga kvinnor i störst utsträckning utsätts för brott i nära relationer.13
Våld i unga parrelationer kan emellertid vara särskilt problematiskt. Bestämmelsen i BrB 4:4a är främst tänkt att ta sikte på sådant våld som en gift man utövar mot sin hustru. Relationsvåld som utövas mot unga skiljer sig från ”typrelationen” då det inte är ovanligt att unga personer har en parrelation utan att bo tillsammans och att den ena personen, eller till och med båda, fortfarande bor hemma hos sina föräldrar.14 För att en person ska kunna dömas för grov fridskränkning för gärningar begångna mot en partner de inte är sammanboende eller gifta med krävs att paret är att betrakta som närstående. Högsta domstolen (HD) har i NJA 2004 s. 97 behandlat närstående- rekvisitet avseende vuxna par som inte är sammanboende. HD konstaterar att för att ses som närstående ska förhållandet präglats av en praktisk och känslomässig bind- ning av inte obetydlig varaktighet som gör att den utsatta befinner sig in särskilt utsatt situation. Hur närståenderekvisitet ska tolkas när det gäller parrelationer mellan unga
9 Andersson s. 19 och 130; Wennberg s. 792 f.
10 Skr. 2016/17:10 s. 116.
11 Brottsförebyggande rådet 2014:8 s. 51, som regeringen hänvisar till i Skr. 2016/17:10 s. 116.
12 Brottsförebyggande rådet 2014:8 s. 6.
13 Skr. 2016/17:10 s. 116.
14 Andersson s. 171; Brottsförebyggande rådet 6/2018 s. 24.
och omyndiga är inte helt tydligt och HD har inte lämnat någon specifik vägledning avseende unga personer. Fall från hovrätterna tyder på oenhetliga bedömningar.15 Det framgår emellertid att när det gäller parrelationer mellan unga och omyndiga personer, bedöms de sällan som närstående. En anledning till det är att unga ofta inte anses befinna sig i en särskilt utsatt situation då de, om de fortfarande bor hemma hos sin familj, har en familjetrygghet i det egna hemmet.16 Eftersom unga och omyndiga kvinnor är utsatta för våld i nära relation i hög utsträckning, är det intressant att när- mare undersöka förutsättningarna för att betraktas som närstående i parrelationer mellan unga och omyndiga personer enligt straffbestämmelsen i BrB 4:4a st. 1.
1.2 Syfte
Syftet med denna uppsats är att undersöka våld i parrelationer mellan unga och omyn- diga personer utifrån närståenderekvisitet i BrB 4:4a st. 1 som avser brottet grov fridskränkning. Närståenderekvisitet kommer att utredas i förhållande till kärlekspar som inte är gifta eller sammanboende, då någon i relationen är under 20 år. För att göra det kommer även vuxna par som inte är gifta eller sammanboende att behandlas för att möjliggöra en jämförelse av synen på vuxna och unga i parrelationer. För att besvara syftet kommer följande frågor att behandlas.
1. När betraktas ett par som närstående enligt BrB 4:4a st. 1?
2. Hur görs bedömning av närståenderekvisitet avseende parrelationer mellan unga och omyndiga i jämförelse med vuxna parrelationer?
3. Bidrar den våldsutsatta kvinnans ungdom till en särskild sårbarhet?
1.3 Avgränsning
Denna uppsats behandlar våld i parrelationer och beaktar inte sådant våld som kan utövas i en nära relation där förövaren och brottsoffret inte har en kärleksrelation.
Våld i parrelationer ska inte förstås som detsamma som mäns våld mot kvinnor. Både män och kvinnor utsätts för våld i heterosexuella relationer.17 Vidare förekommer även våld i samkönade relationer, utövat av kvinnor mot kvinnor och utövat av män
15 Andersson s. 171.
16 A.a. s. 171.
17 Nordborg s. 59; Brottsförebyggande rådet 6/2018 s. 6; Brottsförebyggande rådet 2009:12 s. 6.
mot män.18 Många studier av våld i nära relation fokuserar emellertid på mäns våld mot kvinnor i heterosexuella förhållanden. Det finns många faktorer av betydelse vid undersökning av mäns respektive kvinnors utsatthet för våld i nära relation, som leder till att olika resultat kan redogöras för. Om studien tar sikte på våld eller brott, visar emellertid statistiken att kvinnor är utsatta för relationsvåld i större utsträckning än män. Våldet tycks även ta sig uttryck på olika sätt, bland annat framgår att våld som riktas mot kvinnor oftare är upprepat, grövre och resulterar i fler negativa konsekven- ser för den utsatta.19 Mäns våld mot kvinnor kan även förklaras ur ett könsmaktper- spektiv, ett perspektiv som inte minst präglat kvinnofridsreformen. Att förklara mäns våld mot kvinnor som ett uttryck för strukturellt och kulturellt förtryck innebär såle- des att våldet både grundar sig i och upprätthåller manlig överordning och kvinnlig underordning.20 I Korkmaz avhandling från 2021 framgår även att studier gjorda bland gymnasieelever mellan 15–19 år i Sverige visar att en signifikant högre andel flickor än pojkar rapporterade om upprepad utsatthet för våld i parrelationer.21 Denna uppsats tar av den anledningen sikte på mäns våld mot kvinnor i heterosexuella för- hållanden. Läsaren bör dock bära med sig att våld i nära relation även förekommer i samkönade relationer och även utövas av kvinnor.
Bestämmelsen i BrB 4:4a st. 2 reglerar uttryckligen en mans våld mot en kvinna som han är, eller har varit, gift eller sammanboende med. Det är emellertid inte ovan- ligt med fasta parrelationer där paret inte delar bostad. Denna uppsats tar sikte på mäns våld mot en kvinnlig partner som de inte är eller har varit gifta eller samman- boende med.
1.4 Forskningsläge
Av stort intresse för denna uppsats är Malou Anderssons avhandling som behandlar den rättsliga konstruktionen av fridskränkningsbrotten ur ett straffrättsvetenskapligt perspektiv.22 Fridskränkningsbrotten behandlas även i Monica Burmans avhandling
18 Nationellt centrum för kvinnofrid 2009:2 s. 7.
19 Brottsförebyggande rådet 2009:12 s. 6; jfr. Nordborg s. 59 f.
20 Nordborg s. 68.
21 Korkmaz s. 85.
22 Andersson, M. Grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning: fridskränkningsbrotten som rättslig konstruktion (2016).
om mäns våld mot kvinnor och straffrättens förmåga att producera jämställdhet.23 Utöver dessa finns det relativt lite straffrättsvetenskaplig forskning som specifikt be- handlar fridskränkningsbrotten. Monica Burman behandlar i artikeln ”Begreppet när- stående vid våld i nära relationer – en lagtolkning av HD i lagens anda” brottsoffer- perspektivet i NJA 2004 s. 97.24 Suzanne Wennberg problematiserar i en artikel fridskränkningsbrottens konstruktion.25
Vad gäller forskning avseende våld i nära relation bland vuxna, har Eva Lundgren skrivit Våldets normaliseringsprocess som ligger till grund för teorin om normaliserings- processen.26 Gudrun Nordborg har i boken Våldsutsatta kvinnor skrivit ett kapitel om mäns våld mot kvinnor där hon beskriver brottsoffrets situation och hur det är att leva med våld.27 Gerd Johnsson-Latham har i samma bok skrivit ett kapitel om mäns våld mot kvinnor i ett globalt perspektiv.28 Maria Erikssons bidrag i samma bok hand- lar om särskild sårbarhet, där hon lyfter unga våldsutsattas särskilda sårbarhet.29
Vad gäller unga personers utsatthet för våld i nära relation i Sverige finns emellertid vissa kunskapsluckor, både avseende omfattningen och utvecklingen av utsattheten.
Av de undersökningar som har gjorts, framgår emellertid att det är ett vanligt problem bland unga. Dessa undersökningar har dock främst omfattat kvinnor över 19 år.30 Det finns för tillfället ett pågående svenskt forskningsprojekt, Våld mellan ungdom i nära relationer, som leds av Carolina Överlien som omfattar ungdomar mellan 15-19 år.
Sibel Korkmaz och Carolina Överlien har publicerat en artikel med resultat från en studie som gjorts inom ramen för forskningsarbetet med titeln ”Responses to youth intimate partner violence: the meaning of youth-specific factors and interconnections with resilience”, vilken kommer att behandlas i uppsatsens sjätte kapitel.31 I studien
23 Burman, M. Straffrätt och mäns våld mot kvinnor: om straffrättens förmåga att producera jämställdhet (2007).
24 Burman, M. ”Begreppet närstående vid våld i nära relationer – en lagtolkning av HD i lagens anda”
(2004).
25 Wennberg, S. ”Grov kvinnofridskränkning – en problematisk brottskonstruktion” (2000).
26 Lundgren, E. Våldets normaliseringsprocess (2004).
27 Nordborg, G. Mäns våld mot kvinnor, I: Heimer, G., Björck, A., Albért, U. & Haraldsdotter, Y. (red.).
Våldsutsatta kvinnor – samhällets ansvar (2019).
28 Johnsson-Latham, G. Mäns våld mot kvinnor i ett globalt perspektiv, I: Heimer, G., Björck, A., Albért, U. & Haraldsdotter, Y. (red.). Våldsutsatta kvinnor – samhällets ansvar (2019).
29 Eriksson, M. Särskild sårbarhet – våldsutsatta kvinnor och barn som upplever våld, I: Heimer, G., Björck, A., Albért, U. & Haraldsdotter, Y. (red.). Våldsutsatta kvinnor – samhällets ansvar (2019).
30 Brottsförebyggande rådet 6/2018 s. 6.
31 Korkmaz, S. & Överlien, C. “Responses to youth intimate partner violence: the meaning of youth- specific factors and interconnections with resilience” (2020).
framgår bland annat ungdomsspecifika faktorer som bidrar till ungas särskilda sårbar- het. Denna studie ingår även i Korkmaz avhandling som behandlar våld i unga par- relationer i Sverige, dess förekomst och unga personers erfarenheter av våld och miss- bruk i romantiska förhållanden.32 Avhandlingen är tillgänglig på digitala vetenskapliga arkivet men är för tillfället, i juni 2021, i tryck.
1.5 Metod och material
I uppsatsen används huvudsakligen en rättsdogmatisk metod. Det kan formuleras så att den rättsdogmatiska metoden ger svar på frågan hur ett problem bör lösas rätts- ligt.33 För att besvara en rättslig fråga beaktas gällande rätt genom att innehållet fast- ställs med hjälp av tolkning och analys av rättskällor. Det handlar således om att söka svaret i de allmänt accepterade rättskällorna; lagstiftning, rättspraxis, lagförarbeten och rättsdogmatisk doktrin.34 Metoden anses vara en flerstegsmetod. Inledningsvis identifieras det juridiska problemet, sedan undersöks vilka tillämpliga lagar som kan reda ut problemet. Eftersom lagarna vanligtvis är generellt utformade är det nödvän- digt att i nästa steg analysera dessa samt förarbeten och rättspraxis som hänför till dessa, för att utröna tillämpligheten av lagarna i förevarande fall. Redovisning av re- sultatet på analysen sker sedan genom en argumentation för den slutsats som dragits avseende hur problemet bör lösas. Utöver detta kan analysen även resultera i en kritik av rättsläget och leda till ett förslag på förändring, de lege ferenda.35
Enligt Sandgren kan underrättspraxis beaktas inom ramen för den rättsdogmatiska metoden för att kritiskt granska rättsläget.36 Eftersom det endast finns ett avgörande från HD avseende närståenderekvisitet kommer jag i uppsatsen även beakta rättsfall från underinstanser för att undersöka hur närståenderekvisitet i BrB 4:4a st. 1 tolkas och tillämpas i tingsrätter och hovrätter. Avsikten med det är att ge en bild av de problem som kan uppstå när gällande rätt tillämpas i praktiken.
32 Korkmaz, S. Youth Intimate Partner Violence in Sweden - Prevalence and Young People’s Experiences of Violence and Abuse in Romantic Relationships (2021).
33 Rejmer s. 277.
34 Kleineman s. 21. Det råder inte enighet vad gäller vilka källor som har status som rättskälla, men dessa fyra kan sägas vara accepterade.
35 Rejmer s. 277.
36 Sandgren s. 125.
Rättssociologisk metod kan användas för att undersöka rättsordningens förhåll- ande till samhället, hur lagar tillämpas och vilka effekter rättstillämpningen får för individen.37 I uppsatsen behandlas omständigheter som kan tala för eller emot att ett par i en kärleksrelation är att betrakta som närstående enligt BrB 4:4a st. 1. Det avgö- rande för denna fråga är om den utsatta befinner sig i en särskilt utsatt situation. I uppsatsens sjätte kapitel behandlas av den anledningen frågan om unga personer kan betraktas som särskilt sårbara på grund av sin ålder. För att besvara denna fråga an- vänds samhällsvetenskaplig forskning. Uppsatsen har av denna anledning även inslag av en rättssociologisk metod då jag använder samhällsvetenskapliga källor för att re- dogöra för vilka effekter närståenderekvisitets tillämpning får för unga våldsutsatta.
I delar som rör samhällsvetenskaplig forskning bör läsaren bära med sig att jag saknar samhällsvetenskaplig och sociologisk kunskap avseende ungas sårbarhet i sam- hället. Jag kommer således endast att återge det som framgår av forskningen. Jag äm- nar inte heller åstadkomma någon fullständig redogörelse för dessa problem utan end- ast belysa några av de omständigheter som talar för att unga kan befinna sig i en särskilt utsatt situation på grund av deras ålder.
Urval av rättsfall har gjorts dels utifrån medial uppmärksamhet, beträffande Tova och Lotta, och dels genom sökning på Juno av rättsfall som behandlar närstående- rekvisitet i BrB 4:4a st. 1. Domarna har valts ut för att exemplifiera hur underrätter gör bedömningen av huruvida ett par ska betraktas som närstående och ska inte ses som heltäckande. Jag har övervägt att inte hänvisa till brottsoffrens namn i de rättsfall som jag behandlar i analysen. Eftersom rättsfallen återkommande jämförs med varandra har jag emellertid valt att behålla brottsoffrens förnamn för tydlighetens skull.
1.6 Disposition
Uppsatsen är indelad i sju kapitel. I detta kapitel har ämnet presenterats. Vidare har uppsatsens syfte, frågeställningar och avgränsningar redogjorts för. Forskningsläget har sedan behandlats och en redogörelse av tillämpad metod och material har gjorts.
I uppsatsens andra kapitel behandlas fridskränkningsbrotten i BrB 4:4a. Inledningsvis
37 Rejmer s. 276.
redogörs för våld i nära relation som en fråga om jämställdhet. Därefter behandlas bakomliggande motiv till införandet av fridskränkningsbrotten samt vilka situationer som bestämmelsen avser att ta sikte på. Vidare behandlas de förutsättningar som be- höver vara uppfyllda för att bestämmelsen ska vara tillämplig.
I uppsatsens tredje kapitel redogörs för närståenderekvisitet i bestämmelsens första stycke som avser grov fridskränkning. Därefter behandlas HD:s avgörande, NJA 2004 s. 97, som uppställer faktorer att ta hänsyn till vid bedömning av om ett par som inte är sammanboende är att betrakta som närstående enligt nämnda para- graf.
Uppsatsens fjärde kapitel behandlar rättsfall från underinstanser som prövat huruvida vuxna par som inte är gifta eller sammanboende är att beakta som närstå- ende enligt BrB 4:4a st. 1. Det intressanta i dessa fall är således hur domstolarna har gjort bedömningen i förhållande till de faktorer som uppställs i NJA 2004 s. 97. I upp- satsens femte kapitel behandlas sedan rättsfall från underinstanser som bedömt samma rekvisit i förhållande till unga och omyndiga par som inte är gifta eller sammanboende. I detta kapitel görs en jämförelse med de bedömningar som gjorts i rättsfallen i kapitel fyra för att belysa den skillnad i bedömningen som görs i fråga om unga eller vuxna parrelationer.
Många av dem som utsätts för våld i unga parrelationer bor fortfarande hemma med sin familj. Denna omständighet har visats få betydelse vid bedömning av huruvida brottsoffret anses befinna sig i en särskild utsatt situation. Om en person inte anses befinna sig i en särskilt utsatt situation, kan paret inte betraktas som när- stående enligt BrB 4:4a st. 1 och gärningarna kan inte omfattas av bestämmelsen. I uppsatsens sjätte kapitel argumenteras av den anledningen för att unga kan befinna sig i en särskilt utsatt situation även om de fortfarande bor hemma hos sin familj. För att göra det redogörs inledningsvis för ungdomsspecifika faktorer som talar för att unga är särskilt sårbara. Därefter behandlas frånvarande respektive närvarande för- äldrar i förhållande till den familjetrygghet som påstås finnas när den våldsutsatta bor kvar i hemmet. I uppsatsens sjunde kapitel sammanfattas de slutsatser och reflek- tioner som framkommit.
2 Fridskränkningsbrotten
2.1 Inledning
Våld i nära relation ökar risken för olika former av fysisk och psykisk ohälsa. Vidare innebär det en begränsning av de utsattas liv, deras självständighet och i många fall även möjlighet till försörjning.38 Förutom det personliga lidandet som mäns våld mot kvinnor innebär för den utsatta kvinnan, medför våldet enorma kostnader för sam- hället. Vid beräkningar av våldets kostnader kan olika faktorer inkluderas. En beräk- ning kan exempelvis göras endast med inkluderande av direkta kostnader, såsom sjuk- vård och rättsväsendets kostnader. I andra studier inkluderas även indirekta kostnader såsom utebliven arbetsinkomst i beräkningen. Beroende på vilka faktorer som beak- tas, uppskattade regeringen i en skrivelse år 2016/17 att samhällskostnaderna för mäns våld mot kvinnor uppgår till belopp mellan 5–45 miljarder kronor per år.39
Nedan presenteras inledningsvis våld i nära relation som en fråga om jämställdhet.
Därefter behandlas den historiska synen på händelser inom familjen som något privat och den särskilda problematik som följer av att bli utsatt för brott av en person som står i nära relation till brottsoffret. Vidare behandlas normaliseringsprocessen för att illustrera den nedbrytningsprocess och särskilda utsatthet som följer av att våldet blir en normal del av vardagen. Därefter redogörs för bestämmelsen i BrB 4:4a samt dess syfte, karaktär av särreglering och uppdelning i två brottsrubriceringar. Avslutningsvis behandlas bestämmelsens rekvisit och vilka situationer som omfattas av bestämmel- sens tillämpningsområde.
2.2 Våld i nära relation och jämställdhet
Våld i nära relation och framför allt mäns våld mot kvinnor är starkt förknippat med frågor om jämställdhet.40 I Förenta nationernas deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor från 1993 definieras våld mot kvinnor i artikel 1 som ”Varje könsrelate- rad våldshandling som resulterar i, eller troligen kommer att leda till, fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, samt hot om sådana handlingar, tvång
38 Skr. 2016/17:10 s. 83.
39 Skr. 2016/17:10 s. 39.
40 Prop. 1997/1998:55 s. 20 f.
eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata rum- met”.41 Enligt deklarationen ses våldet som ett medel för att upprätthålla en ojämn- ställd maktstruktur, vilket förhindrar kvinnors och flickors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna.42
Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen) från 2011 definierar våld mot kvinnor i artikel 3 som ”ett brott mot de mänskliga rättigheterna och en form av diskrimine- ring av kvinnor och avser varje fall av könsrelaterat våld som leder till, eller troligen kommer att leda till, fysisk, sexuell, psykisk eller ekonomisk skada eller fysiskt, sex- uellt, psykiskt eller ekonomiskt lidande för kvinnor, inbegripet hot om sådana hand- lingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, oavsett om det sker i ett offentligt eller privat sammanhang”.43 Enligt konventionen är det könsrelaterade våldet sådant våld som drabbar kvinnor för att de är kvinnor, alternativt som drabbar kvinnor opro- portionerligt.44
I förarbeten till fridskränkningsbrotten från 1998 framgår att många länder ansåg att Sverige var världens mest jämställda land. Som exempel på denna jämställdhet nämndes att inget annat land hade lika hög kvinnorepresentation i riskdag och re- gering, landstig och kommuner som Sverige hade. Trots detta lyftes emellertid att det på många områden rådde en obalans i maktförhållandet mellan könen. Som ex- empel på det nämndes det våld som män riktade mot kvinnor de hade eller hade haft en nära relation till.45
Det vanligaste våldet mot kvinnor både globalt och i Sverige anses vara det så kall- ade vardagsvåld som män utövar i heterosexuella relationer.46 Denna typ av våld syftar till att upprätthålla den underordnade ställning kvinnor har i förhållande till män.47 Kvinnors underordning och sårbarhet bottnar emellertid inte i biologi utan i sociala konstruktioner som definieras i traditioner och kulturer, enligt Johnsson-Latham. En
41 Deklarationen finns att läsa på OHCHR:s webbplats, för svensk översättning se Johnsson-Latham s. 25 f.
42 Skr. 2016/17:10 s. 83.
43 Konventionen samt svensk översättning finns att läsa på regeringens hemsida.
44 Johnsson-Latham s. 26.
45 Prop. 1997/1998:55 s. 20 f.; jfr Skr. 2016/17:10 s. 33 och 83.
46 Johnsson-Latham s. 28 f.
47 Prop. 1997/1998:55 s. 20 f.; Johnsson-Latham s. 28 ff.
grundläggande orsak till mäns våld mot kvinnor är således den maktordning som bygger på att kvinnor och män tilldelas olika roller.48 Grunden till mäns kontroll och makt över kvinnor finns i historiskt etablerade strukturer. I Sverige, såsom många andra länder, var en kvinna länge omyndig hela livet. Kvinnan var objekt för andras rättigheter och samhällsstrukturerna var impregnerade med manlig formell makt.49 Till skillnad från vad som gäller för män, menar Johnsson-Latham, är den farligaste platsen för en kvinna det egna hemmet.50
År 1998 infördes brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning i Sverige.51 Utmärkande för kvinnofridsreformen var att den tydligt angavs vara ett me- del för att uppnå en utjämning av maktobalansen mellan könen. Denna straffrättsliga reform innefattade även en kritik av hur den svenska straffrätten tidigare, med rädsla för ingrepp i den privata sfären, reglerat och hanterat våld i nära relationer.52 Refor- men bygger således på en strävan att åstadkomma ett mer adekvat straffrättsligt ingri- pande mot våld i nära relation.53
2.3 Familjens betydelse
Historiskt sett har synen varit att samhället inte ska blanda sig i ”familjeangelägen- heter” och det har funnits en stor respekt för familjens privata sfär.54 Inom familjen styrde mannen med makt över familjemedlemmarna. Ett exempel på det är att man- nen i familjen fram till år 1864 hade rätt att använda våld mot sin hustru och att våldtäkt inom äktenskapet kriminaliserades först år 1965. Historiskt sett dröjde det länge innan skydd och rättigheter avseende kvinnans självbestämmande över sin kropp och sexualitet blev politiska frågor.55 Till sammanhanget hör även att det svenska samhället och framför allt kriminalpolitiken inte var lika individinriktad förr som den är idag. Det var exempelvis inte förrän på 1970-talet som begreppet ”brotts- offer” började användas i det svenska språket.56 Tidigare hade brott ansetts vara
48 Johnsson-Latham s. 28 ff.
49 Nordborg s. 60 f.
50 Johnsson-Latham s. 28 ff.
51 Prop. 1997/1998:55.
52 Se avsnitt 2.3 nedan.
53 Burman (2004) s. 137.
54 Andersson s. 21; Burman (2007) s. 64 ff.
55 Nordborg s. 61 f.
56 Lindgren m.fl. s. 27.
någonting som skedde mot samhället men förändrades under denna tid till att betrak- tas som något som begicks av en individ mot en annan individ. Kriminalpolitiken övergick således till att bli mer fokuserad på det enskilda brottsoffret. Det är av den anledningen inte förvånande att det inte var förrän efter denna politiska förändring som det vidtogs flera lagstiftningsåtgärder för att stärka skyddet för de som utsatts för våld i familjen.57
Betydelsen av familjen som enhet är utmärkande för fridskränkningsbrotten.
Fridskränkningsbrotten karaktäriseras av ett känslomässigt band till gärningsmannen till följd av närståendeförhållandet.58 Det är inte heller ovanligt att det föreligger en lojalitet mellan brottsoffer och gärningsman. Det som är specifikt för våld i nära re- lationer är att det är en person som typiskt sett står för trygghet, tillit och kärlek som utövar våldet. Vidare sker det ofta på en plats, i hemmet, där den utsatta borde kunna känna sig fredad från våld. Att våldet utövas i hemmet innebär även att det kan ske kontinuerligt i en privat sfär, vilket minskar möjligheten för utomstående att få vet- skap om våldet. Den bindning som finns mellan brottsoffer och gärningsman kan således innebära att brottsoffret har svårare att definiera det som denne utsätts för som våld. Dessutom är det inte ovanligt att den utsatta ursäktar våldet, känner skam eller själv känner skuld för våldet. Det kan även finnas praktiska bindningar till gär- ningsmannen som gör det svårt att ta sig ur relationer, såsom gemensamma barn eller gemensamt boende. Alla dessa faktorer kan vara bidragande till att anmälan sällan görs och att våldet döljs för utomstående. I sådana fall kan våldet fortgå under längre tid i det dolda.59
2.4 Normaliseringsprocessen
I forskning om våld i nära relationer talas ofta om normaliseringsprocessen. Alla våldsupplevelser inom nära relationer ser inte likadana ut, men forskare har uppmärk- sammat att många som är utsatta i en våldsam relation berättar om liknande mönster.
Normalisering som begrepp innebär att våldet gradvis uppfattas som ett normalt in- slag i vardagen.60 Teorin om normaliseringsprocessen infördes av Eva Lundgren.
57 Andersson s. 21; Burman (2007) s. 77 f.
58 Prop. 1997/98:55 s. 79.
59 A.prop. s. 79; Andersson s. 96; Nordborg s. 59.
60 Nordborg s. 77 ff.
Lundgren beskriver våldet som en nedbrytningsprocess där mannens maktkontroll gör att gränserna för vad som kan accepteras förskjuts och våldet förminskas, vilket bidrar till att våldet kan fortsätta.61 Det som för en utomstående skulle betraktas som våld kan istället av kvinnan ses som uttryck för att något är fel med henne, genom att kvinnan internaliserar mannens bild av att det är hon som är orsaken till våldshand- lingen.62 Makt- och kontrollstrukturen i normaliseringsprocessen utvecklades som förklaring till varför en kvinna har svårt att lämna en våldsam partner.63
Normaliseringsprocessen karaktäriseras av bland annat isolering, kontroll och en relation som växlar mellan våld och värme.64 Normaliseringsprocessen kan i korta drag beskrivas på följande vis. Ett förhållande inleds med en passionerad förälskelse och mannens svartsjuka och kontroll ses till en början som ömhetsbetygelser. Mannen uppvaktar kvinnan, ringer henne ofta och frågar vad hon gör samt hämtar henne från arbetsplatsen. Med tiden ökar mannens kontroll och kvinnans kontakt med andra be- gränsas, vilket leder till att hon blir alltmer bunden till och beroende av honom. Man- nen förbjuder till exempel henne från att träffa hennes vänner och familj, han bestäm- mer hur hon ska klä sig och sminka sig och han kallar henne för nedsättande saker.
Kvinnan väljer att hålla honom på gott humör och henne livsutrymme begränsas. När kvinnan vill bryta sin isolering kommer första slaget. Mannen blir förtvivlad, ber om förlåtelse och lovar att det aldrig ska hända igen. Mannen börjar uppvakta henne på nytt, är varm och kärleksfull och säger att hon ska få träffa sina vänner mer. När kvinnan väl har planer med sina vänner ”råkar” det emellertid krocka med en roman- tisk dejt som han har ordnat till dem. Om kvinnan blir upprörd för att han har ordnat dejten trots att han visste att hon skulle träffa sina vänner, framstår det som att kvin- nan är otacksam och reagerar oproportionerligt. Kvinnan stannar till slut hemma med mannen och på så sätt begränsas hennes livsutrymme ännu mer. När mannen slår nästa gång är kvinnan så pass isolerad och beroende av mannen att hon upplever det som att hon inte har någon annan och väljer därför att stanna kvar. Enligt mannen är det dessutom kvinnans fel att mannen slog henne eftersom hon provocerade honom.
61 Lundgren s. 31 ff.
62 A.a. s. 50 ff.
63 Andersson s. 85.
64 Lundgren s. 31 ff. och 59 f.
Kvinnan har lagt ner väldigt mycket energi på relationen och hon vill tro på honom när han säger att det aldrig ska hända igen.65
Våldet består inte av enstaka isolerade händelser utan kan sägas ”hänga i luften”
under en längre tid. Många utsatta menar att det inte är det fysiska våldet som är det värsta, utan att det är de nedvärderande orden, den känslomässiga anspänningen inför att våldet kan inträffa igen och de påtvingade sexualakterna som är värst. Insikter om denna särskilt utsatta situation som en kvinna i en våldsam relation befinner sig i, påverkade utformningen av fridskränkningsbrotten.66
2.5 Bestämmelsens syfte och karaktär av särreglering
BrB 4:4a tar sikte på upprepade straffbara kränkningar, främst sådana som riktas mot närstående kvinnor men även kränkningar som riktas mot barn och andra när- stående personer.67 Att hänsyn tas till vem brottet riktar sig mot är ovanligt i straff- rättsligt hänseende. BrB 4:4a är på så vis speciell. Förutom att ta hänsyn till vem brottet riktar sig mot har även kontexten som brottet begåtts i en särskilt framträ- dande roll. Med det menas att den särskilda utsatthet som familjegemenskapen kan medföra ska beaktas vid bedömningen av de enskilda brottsliga gärningarna. Genom att beakta kontexten synliggörs således den särskilda utsatthet som karaktäriserar våld i nära relationer.68
Grövre brott, såsom grov misshandel och grov våldtäkt omfattas inte av bestäm- melsen. Dessa brott ska domstolen döma särskilt för. Anledningen till det är regler om konkurrens och att grövre brott generellt sett har en högre straffskala än fridskränkningsbrotten. I fall då en närstående vid upprepade tillfällen utövat våld mot sin partner kan denne således dömas för både grov fridskränkning, för de lind- rigare gärningarna, och till exempel grov misshandel.69
I propositionen till bestämmelsen anförde regeringen att en kvinna som utsatts för upprepade kränkningar befann sig i en situation som gör ett brott särskilt straffvärt.70 Regeringen framhöll vidare att det inte är ovanligt när det gäller våld i
65 Nordborg s. 74 ff.; Andersson s. 85 f.
66 Nordborg s. 77 ff.
67 Prop. 1997/1998:55 s. 74.
68 Andersson s. 90 f.
69 Prop. 1997/98:55 s. 80.
70 A.prop. s. 76.
nära relation att gärningarna var för sig är att beakta som lindriga och att de därför inte kan bedömas som grov misshandel. Enligt regeringen kunde emellertid det sys- tematiska i förfarandet sammantaget leda till en mycket betydande kränkning av den utsatta personen. Av den anledningen ansågs det föreligga ett behov av en generell uppgradering av straffvärdet för sådana kränkningar även när det inte var fråga om ett grovt brott.71 Syftet med införandet av bestämmelsen var således att åstadkomma en skärpning av straffvärdet för sådana systematiska kränkningar såsom lindrig miss- handel, hemfridsbrott och ofredande, som riktades mot kvinnor i deras hem av en närstående.72
Bestämmelsen i BrB 4:4a kan beskrivas som att flera likartade brott betraktas sammantaget, som en enhet. De gärningar som omfattas av bestämmelsen ska såle- des betraktas som ett enda brott.73 Tanken är att när en polisanmälan görs ska i stort sett alla gärningar behandlas vid samma tillfälle av polis, åklagare och domstol. Vid bedömning av gärningarnas straffvärde kan då en helhetsbedömning göras av den utsatta personens situation.74. Enligt Wennberg är en fördel med denna konstruk- tion att de rabatteffekter som uppstår när gärningsmannen döms för flera lindrigare brott undviks. Konstruktionen förutsätter emellertid att gärningsmannen står åtalad för tillräckligt många kränkningar av lindrig grad och/eller normalgrad för att de sammantaget ska motsvara grov fridskränkning.75
Ett särskilt problem med brott som begås inom nära relationer, som lyftes i Lagrådets yttrande, är att de ofta upprepas och att den utsatta i efterhand kan ha svårt att skilja den ena händelsen från den andra.76 Vid införandet av BrB 4:4a an- förde regeringen att en följd av att handlingar som omfattas av BrB 4:4a ska betrak- tas som ett brott, är att de enskilda gärningarna inte behöver individualiseras och preciseras i förhållande till exakt tid och plats. Åklagaren har emellertid fortfarande en bevisbörda för att det åberopade förfarandet faktiskt ägt rum.77
71 Prop. 1997/98:55 s. 76 f.
72 A.prop. s. 77; Wennberg s. 792.
73 A.prop. s. 81; Wennberg s. 795 f.
74 A.prop. s. 81.
75 Wennberg s. 796.
76 Prop. 1997/98:55 s. 205.
77 A.prop. s. 81.
2.6 Två brottsrubriceringar
BrB 4:4a omfattar både brottet grov fridskränkning enligt första stycket och brottet grov kvinnofridskränkning enligt andra stycket. Rekvisiten för de olika brotten är samma förutom att grov kvinnofridskränkning enligt andra stycket specifikt reglerar situationen då gärningsmannen är en man och den utsatta personen är en kvinna som mannen är eller har varit gift med, eller är eller har varit sammanboende med under äktenskapsliknande förhållanden. Första stycket reglerar situationen då den utsatta personen på något annat sätt är eller har varit närstående till våldsutövaren.78 Alla fall av upprepade straffbara kränkningar skulle därför kunna omfattas av en könsneutral bestämmelse, såsom första stycket är utformat. Kvinnor som är gifta eller sammanboende med gärningsmannen under äktenskapsliknande förhållanden omfattas således av rekvisitet ”närstående” enligt första stycket, men en egen brotts- rubricering ansågs viktig för att markera den särskilda kränkningen som mäns våld mot närstående kvinnor utgör. På så sätt kan även omfattningen av mäns våld mot kvinnor synliggöras på ett värdefullt sätt.79 Eftersom syftet med uppsatsen är att un- dersöka våld i nära relationer i förhållanden där parterna inte är sammanboende eller gifta, eller har varit det, är det emellertid paragrafens första stycke som kommer att redogöras för nedan.
2.7 Rekvisiten i BrB 4:4a st. 1
Bestämmelsen i BrB 4:4a st. 1 omfattar brott mot liv och hälsa, brott mot frihet och frid, sexualbrott och skadegörelsebrott enligt BrB 3, 4, 6 eller 12 kap men också över- trädelse av ett kontaktförbud enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud som be- gåtts mot en närstående eller tidigare närstående person.80 Därutöver krävs att var och en av dessa gärningar utgjort ett led i en upprepad kränkning av personens integritet samt att gärningarna varit ägnade att allvarligt skada den utsattes självkänsla. För att någon ska bli dömd för grov fridskränkning krävs således (1) att ett flertal brott enligt BrB 3, 4, 6 eller 12 kap. begåtts eller att det skett överträdelse av ett meddelat kon-
78 Lernestedt s. 140 f.; Andersson s. 20.
79 Prop. 1997/98:55 s. 82 f.
80 Alternativt är eller har varit gift med eller bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden enligt andra stycket.
taktförbud och att dessa gärningar är uppe till domstolens prövning samtidigt. Gär- ningarna kan vara av samma typ, såsom flertal fall av misshandel, men det kan också röra sig om flera olika typer av brott, såsom ett fall av misshandel, ett fall av olaga hot och ett fall av ofredande. Utöver detta krävs (2) att samtliga gärningar begåtts mot samma person och att denne är närstående eller tidigare närstående till gärningsman- nen. Dessutom krävs (3) att var och en av de kriminaliserade gärningarna utgjort ett led i en upprepad kränkning av den utsatta personens integritet. Med krav på en upp- repad kränkning menas att gärningar som riktar sig mot den personliga integriteten sker vid upprepade tillfällen. Vad gäller antal kränkande gärningar som krävs för att anses vara upprepad bedöms utifrån gärningarnas karaktär. Anses gärningarna vara av allvarligare karaktär krävs inte lika många gärningar för att kränkningen ska bedö- mas som upprepad.81
Enligt bestämmelsen krävs även (4) att gärningarna varit ägnade att allvarligt skada självkänslan hos personen ifråga. I detta rekvisit ligger ett krav på en viss kvalificering av de brottsliga gärningarna. Av propositionen till fridskränkningsbrotten framgår att de brott som omfattas av bestämmelsen typiskt sett borde innebära att den utsattas självkänsla skadas.82 Självkänslan måste dock skadas allvarligt. Bestämmelsen anses normalt sett omfatta relativt allvarliga gärningar, såsom misshandel. Lindriga gär- ningar kan också omfattas om gärningarna ingått i ett mönster som sett i en kontext lett till att offret brutits ner. Uttrycket ”ägnade att” innebär att det inte krävs att per- sonens självkänsla verkligen har skadats allvarligt utan att det är tillräckligt att sådana gärningar typisk sett leder till detta.83 Det finns inget krav på att gärningarna ska vara planerade, men det är inte ovanligt att det finns mått av systematik i kränkningen.
Som exempel på det nämndes i propositionen att en man genom upprepade gärningar söker skaffa sig kontroll över en kvinna han har en nära relation med.84 Utöver ovan nämnda anses det finnas ett krav på, även om det inte uttryckligen framgår av lagtext- en, (5) att gärningarna skett under en viss, sammanhållen tid.85 I uppsatsens följande
81 Prop. 1997/98:55 s. 133 f.
82 Vid införandet av bestämmelsen omfattades endast brott enligt BrB 3, 4 och 6 kap., jfr. prop.
1997/98:55 s. 131.
83 A.prop. s. 131 ff.
84 Prop. 1997/98:55 s. 81.
85 Jfr. Andersson s. 119 ff.
kapitel analyseras det andra rekvisitet i BrB 4:4a st. 1, det vill säga att samtliga gär- ningar har begåtts av en närstående eller tidigare närstående till brottsoffret.
3 Närstående
3.1 Inledning
I denna del redogörs för närståenderekvisitet i BrB 4:4a st. 1. Därefter behandlas rättsfallet NJA 2004 s. 97 och de faktorer som enligt domstolens avgörande ska be- aktas vid bedömningen av om ett par som inte är sammanboende är att betrakta som närstående enligt bestämmelsen.
3.2 Närstående enligt BrB 4:4a st. 1
I dagens samhälle är det inte ovanligt att ha en fast parrelation utan att bo till- sammans. För att omfattas av BrB 4:4a krävs i sådana situationer att paret är att betrakta som närstående enligt paragrafens första stycke. Begreppet närstående de- finieras inte närmare i paragrafen och det anses inte heller finnas någon enhetlig inne- börd av begreppet varken i juridiskt eller i allmänt språkbruk.86 Begreppet närstående omfattar, enligt förarbeten, gärningsmannens föräldrar, syskon eller andra som är nära släkt med denne. Även styvbarn, det vill säga barn till en person som gärnings- mannen bor eller har bott tillsammans med omfattas. Uppräkningen i förarbetena är inte uttömmande, men det framgår att gärningsmannen normalt bor eller har bott tillsammans med den utsatta.87 Vem som är att betrakta som närstående enligt för- arbeten är således inte helt tydligt.88 I NJA 2004 s. 97, som redogörs för nedan, har uppställts vissa faktorer att ta hänsyn till vid bedömningen av huruvida par som inte är sammanboende eller gifta är att betrakta som närstående enligt BrB 4:4a st. 1.
3.3 Närstående utan äktenskap eller samboförhållande
I NJA 2004 s. 97 prövades frågan om ett par i en fast parrelation som inte bodde tillsammans var att betrakta som närstående enligt BrB 4:4a st. 1. Av fallet kan utläsas
86 NJA 2004 s. 97.
87 Prop. 1997/98:55 s. 132.
88 Andersson s. 121.
att ett par som inte är sammanboende kan betraktas som närstående enligt BrB 4:4a st. 1 om förhållandet är jämförbart med ett samboförhållande eller ett för- hållande mellan äkta makar.89 Frågan är då vilka faktorer som anses ha betydelse för denna bedömning. Enligt HD ska relationen ha präglats av en (1) känslomässig- och (2) praktisk bindning av (3) inte obetydlig varaktighet och som av den anledningen kan innebära att den ena parten befinner sig i en sådan särskilt utsatt situation som fridskränkningsbrotten tar sikte på.
För det första ska det således ha förelegat en (1) känslomässig bindning mellan parterna. HD påpekade i NJA 2004 s. 97 att paret uppfattade sig själva och betrakta- des av andra som ett par. Det framgår inte uttryckligen till vilken av de nämnda fak- torerna som denna omständighet åsyftar. Jag håller emellertid med Andersson i hen- nes påstående att denna omständighet är hänförligt till kravet på känslomässig bind- ning.90 Enligt Andersson kan andra faktorer av relevans för denna bedömning vara om paret har en sexuell relation, förhållandets varaktighet och relationens stabilitet.91
Av NJA 2004 s. 97 framgår även att förhållandet (3) inte bör ha varit av obetydlig varaktighet. HD lämnar emellertid inga närmare riktlinjer för hur långt ett förhållande ska ha varat. I rättsfallet tas inte heller hänsyn till att paret kortvarigt gjort slut vid ett tiotal tillfällen. Både Burman och Andersson tycks vara av åsikten att denna omstän- dighet skulle kunna tala för att förhållandets faktiska varaktighet är av mindre rele- vans.92 Det som däremot borde vara av vikt vid frågan om förhållandets varaktighet är, enligt Andersson, om varaktigheten inneburit att den kränkta parten kan anses ha befunnit sig i en sådan särskilt utsatt situation som bestämmelsen tar sikte på.93
En annan omständighet som tyder på att paret har ett förhållande som är jämför- bart med ett samboförhållande är om parterna haft en (2) praktisk bindning. HD nämnde i NJA 2004 s. 97 att den ena parten hade personliga tillhörigheter i den and- ras bostad, att de tillbringade mycket tid hos varandra och att de hade en gemensam mathållning. Praktiska arrangemang som görs för att underlätta ett liv tillsammans inom ett förhållande kan således göra att förhållandet kan jämföras med ett sambo-
89 Jfr. Andersson s. 159.
90 Jfr. A.a. s. 159.
91 A.a. s. 167.
92 Burman (2004) s. 143; Andersson s. 167 f.
93 Andersson s. 167 f.
förhållande.94 Andersson menar att det är det gemensamma vardagslivet som skapar den särskilda utsatthet som fridskränkningsbrotten avser att fånga. Av den anled- ningen skulle ett förhållande med känslomässig bindning men som saknar praktisk bindning kunna medföra att paret inte betraktas som närstående. Andersson menar dock att NJA 2004 s. 97 ska tolkas så att utgångspunkten är den utsattas särskilt ut- satta situation. Av den anledningen torde en kvinna kunna befinna sig i särskilt utsatt situation när parterna saknar praktisk bindning, under förutsättning att den känslo- mässiga bindningen i sig innebär att kvinnan befinner sig i en särskilt utsatt situation.95 Som framgått ovan är det framför allt omständigheter som tyder på att den utsatte befinner sig i en särskilt utsatt situation som är av betydelse för om parterna ska anses vara närstående.96 I propositionen till fridskränkningsbrotten från 1998 nämns att
”[d]et som utmärker kränkningar av nära anhöriga, till skillnad mot t.ex. grannar eller andra mer ytliga bekanta, är att kränkningarna kan pågå en längre tid utan att de upp- täcks av andra och att de sällan anmäls av den kränkta personen på grund av de känslomässiga bindningar som finns mellan denna och gärningsmannen. Dessutom pågår de inte sällan i hemmet där personen borde kunna känna sig trygg och säker.”97 Även HD hänvisar till detta uttalande i NJA 2004 s. 97 och Andersson menar att ut- talandet ger uttryck för den särskilt utsatta situation som den utsatta befinner sig i när det är fråga om våld i nära relation.98
Enligt Burman kan rättsfallet i någon mening ses som en första fingervisning från HD.99 Bland annat menar Burman att HD:s tolkning och bedömning av omfattningen av begreppet närstående tyder på ett ovanligt tydligt brottsofferperspektiv. Till stöd för detta anför Burman bland annat att HD inte tycks lägga någon större vikt vid sådana omständigheter som att förhållandet i fallet tillfälligt tagit slut vid ett tiotal tillfällen eller att några av de brottsliga gärningarna begicks utomhus utan anknytning till någon av parternas bostad.100 Vidare menar Burman att HD:s tolkning av närstå- enderekvisitet är ett viktigt steg i riktningen att uppfylla de ambitioner och syften som
94 Andersson s. 169.
95 A.a. s. 170 f.
96 A.a. s. 160; Burman (2004) s. 144.
97 Prop. 1997/98:55 s. 79.
98 Andersson s. 96 f.
99 Burman (2004) s. 134.
100 A.a. s. 143.
ligger bakom införandet av fridskränkningsbrotten. I likhet med Burman anser jag att HD:s bedömning visar på ett mindre snävt sätt att se på mäns våld mot kvinnor än det som genomsyrar förarbetena till kvinnofridsbrottet. Vid tiden för kvinnofrids- reformen var kunskapen om våld i nära relationer betydligt mindre än vad den är idag.
Detta framgår bland annat av att förarbetena nästan uteslutande behandlar våld av män mot kvinnor som de är eller har varit gifta eller sammanboende med. Det är även underförstått i förarbetena att våldet utövas i den gemensamma bostaden. Enligt Burman är verkligheten en annan och hon anser därför att det är rimligt att HD i NJA 2004 s. 97 inte lägger avgörande vikt vid varken de yttre formerna för relationen eller platsen för brottet. Rättsfallet ska, enligt Burman, inte tolkas på så vis att det ger närståenderekvisitet i BrB 4:4a st. 1 en uttömmande precisering, men att det ger ett antal kriterier för att bedöma vad som utgör en fast parrelation.101 I likhet med Andersson menar jag att det är den särskilt utsatta situationen som är av avgörande betydelse för huruvida ett par ska betraktas som närstående enligt BrB 4:4a st. 1. Med beaktande av både Burman och Anderssons resonemang ovan anser jag att de fak- torer som framgår i NJA 2004 s. 97 enbart ska tolkas som ett antal omständigheter som kan innebära att någon befinner sig i en särskilt utsatt situation. Hädanefter hän- visas till NJA 2004 s. 97 som 2004 års fall.
4 Närstående i vuxna parförhållanden
4.1 Inledning
I detta kapitel redogörs för tre hovrättsfall som behandlar våld i nära relation i vuxna parförhållanden och reflektioner i förhållande till dessa. Eftersom inget par i de refe- rerade fallen är sammanboende eller gifta, är frågan huruvida de är att betrakta som närstående enligt BrB 4:4a st. 1. Utgångspunkten vid bedömningen av om ett par ska betraktas som närstående är kriterierna från 2004 års fall. Syftet är att i denna del redogöra för bedömningar av närståenderekvisitet avseende vuxna parrelationer, för att i nästa del redogöra för bedömningar beträffande samma rekvisit i parrelationer mellan unga och omyndiga. Anledningen till det är för att kunna jämföra om domstol-
101 Burman (2004) s. 143 f.
arna, med samma utgångspunkter från 2004 års fall, gör skillnad i sina bedömningar vad gäller vuxna parrelationer och parrelationer mellan unga och omyndiga.
4.2 Natacha
Natachas pojkvän misshandlade Natacha fysiskt vid upprepade tillfällen och dömdes av hovrätten för grov fridskränkning. Av omständigheterna i fallet framgår att Natacha och hennes pojkvän hade ett förhållande i drygt ett och ett halvt år. Under denna tid har förhållandet flera gånger tagit slut för att sedan återupptas. Pojkvännen och Natacha hade inte något gemensamt boende utan pojkvännen bodde hos sina föräldrar och Natacha hade en egen bostad. Paret bodde under denna tidsperiod var och en för sig men även tillsammans hos Natacha eller ibland hos pojkvännens för- äldrar.102 Av tingsrättens domskäl framgår att pojkvännen har haft en väska med klä- der och dator som han har tagit med sig till Natachas bostad.103 Hovrätten uttrycker det, till skillnad från tingsrätten, som att paret har haft kläder, hygienartiklar och dator i varandras bostäder. Pojkvännen hade emellertid inte en egen nyckel till Natachas bostad. Hovrätten anförde att paret varit etablerat och att de haft en sådan känslo- mässig bindning att förhållandet varit att jämföra med ett förhållande mellan samman- boende och makar. De betraktades av den anledningen som närstående enligt bestäm- melsen.104
4.2.1 Reflektion Natacha
Omständigheter som talar för att ett par ska betraktas som närstående trots att paret inte är sammanboende eller gifta, framgår som ovan nämnt av 2004 års fall. Dessa omständigheter är att förhållandet präglats av en (1) känslomässig och (2) praktisk bindning av (3) inte obetydlig varaktighet och att personen ifråga därav befinner sig i en särskilt utsatt situation. Till att börja med kan konstateras att hovrätten i Natachas fall inte hänvisar till 2004 års fall i sina domskäl. Däremot anser jag att domstolen mer eller mindre behandlar de olika faktorer som enligt 2004 års fall är av betydelse för bedömningen av huruvida paret är att betrakta som närstående. Som ovan nämnts kan faktorer som talar för (1) känslomässig bindning vara förhållandets varaktighet,
102 Göta Hovrätt B 3409-12 s. 5 och tingsrättens dom s. 8.
103 Göta Hovrätt B 3409-12, se tingsrättens dom s. 8.
104 Göta Hovrätt B 3409-12 s. 5.
relationens stabilitet och om paret har en sexuell relation. Båda parterna har berättat att de var väldigt kära i varandra.105 Hovrätten nämner inte uttryckligen huruvida paret hade en sexuell relation, däremot konstateras att relationen hade varit etablerad. Av- seende (3) förhållandets varaktighet nämns endast att förhållandet varat i drygt ett och ett halvt år men av tingsrättens dom framgår att förhållandet avslutats och återupp- tagits flera gånger. Hovrätten lägger emellertid ingen vikt vid detta.106 Även i 2004 års fall hade paret gjort slut och återupptagit relationen upprepade gånger utan att HD lade vikt vid det. Beträffande den (2) praktiska bindningen uttrycker hovrätten det som att paret har haft kläder, hygienartiklar och dator i varandras bostäder medan tingsrätten menar att pojkvännen haft en väska med kläder och dator i Natachas bo- stad. Det framgår ingenting om gemensam mathållning och pojkvännen hade inte heller nyckel till Natachas bostad.
Jag tolkar hovrätten som att de anser att paret haft sådan känslomässig och praktisk bindning av inte obetydlig varaktighet och att Natacha av den anledningen ansågs ha befunnit sig i en särskilt utsatt situation. Av vad som framgår av hovrättens domskäl, anser jag att paret inte hade en lika stark praktisk bindning som paret i 2004 års fall. I fallet från 2004 hade mannen sin TV och stereo hemma hos kvinnan, vilket enligt min mening måste betraktas som någonting mer permanent än exempelvis kläder eller en bärbar dator. I 2004 års fall hade de även vanligtvis gemensam mathållning och man- nen hade en nyckel till kvinnans lägenhet samt vistades där även när kvinnan inte var hemma.107 Min slutsats är att domstolen ansåg att den praktiska bindningen i Natachas fall var tillräcklig, trots att paret inte hade lika stark praktisk bindning som paret i 2004 års fall hade. Sammanfattningsvis menar jag att domstolen ansåg att samtliga tre fak- torer från 2004 års rättsfall var vid handen, trots att den praktiska bindningen inte var lite stark som i 2004 års fall, och att Natacha av den anledningen ansågs ha befunnit sig i en särskilt utsatt situation.
105 Göta Hovrätt B 3409-12, se tingsrättens dom s. 4.
106 Göta Hovrätt B 3409-12 s. 5 och tingsrättens dom s. 8.
107 NJA 2004 s. 97.
4.3 Kristin
Kristin och hennes pojkvän hade en relation i ca ett år och tre månader, med avbrott för kortare uppehåll.108 Kristins pojkvän var åtalad för att bland annat ha misshandlat Kristin vid upprepade tillfällen.109 Vid bedömningen av huruvida paret var att betrakta som närstående framhöll tingsrätten, vars bedömningar och slutsatser hovrätten an- slöt sig till,110 att paret betraktat varandra som sin partner och att omgivningen också uppfattat dem så. Under vissa kortare perioder hade de även bott ihop,111 men de betraktades aldrig som sambos enligt lagens bemärkelse.112 Kristin hade tillhörigheter i pojkvännens lägenhet och hon hade även köpt saker till denna. Kristin hade träffat pojkvännens barn och det hade även varit tal om förlovning. Tingsrätten påpekade även att både Kristin och flera vittnen berättat att Kristin velat och försökt göra slut med pojkvännen men att det inte hade gått. Enligt tingsrätten ansågs den omständig- heten tala för att det funnits en stark känslomässig bindning mellan parterna och att Kristin av den anledningen befunnit sig i en utsatt situation. Med hänvisning till för- hållandets varaktighet och känslomässiga bindning betraktades paret som närstående enligt BrB 4:4a st. 1.113
4.3.1 Reflektion Kristin
I bedömningen av huruvida Kristin och hennes pojkvän varit att betrakta som när- stående enligt BrB 4:4a st. 1 hänvisas till 2004 års fall. Domstolen konstaterar inled- ningsvis att (3) förhållandet varit av tillräcklig varaktighet, utan att närmare gå in på förhållandets specifika tid. Vad gäller den (2) praktiska bindningen nämns inte ut- tryckligen vilka omständigheter som talar för att paret haft en sådan bindning, men det framgår av omständigheterna att paret periodvis bott ihop, att Kristin haft till- hörigheter i pojkvännens lägenhet samt att hon köpt saker till lägenheten. Det anförs ingenting om gemensam mathållning. Vidare framgår att parterna såg sig själva som ett par, att omgivning uppfattade dem så och att det enligt Kristin varit tal om förlov- ning, något som i enlighet med 2004 års fall kan tala för att paret haft en (1) känslo-
108 Svea Hovrätt B 10367-11, se tingsrättens dom s. 5.
109 Svea Hovrätt B 10367-11, se tingsrättens dom s. 3 f.
110 Svea Hovrätt B 10367-11 s. 2 f.
111 Svea Hovrätt B 10367-11, se tingsrättens dom s. 18.
112 Svea Hovrätt B 10367-11, se tingsrättens dom s. 5.
113 Svea Hovrätt B 10367-11, se tingsrättens dom s. 18.
