Inskolning ur ett pedagogperspektiv

BARN–UNGA–SAMHÄLLE

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Inskolning ur ett pedagogperspektiv

Induction from the teachers’ perspective

Diana Emanuelsson

Merita Mehmed

Förskollärarexamen 210hp

Datum för slutseminarium 2019-06-03

Examinator: Erika Lundell Handledare: Hanna Sjögren

2

Förord

Först vill vi rikta ett stort tack till varandra för ett gjutet samarbete i med- och motgång. Varmt tack till pedagogerna i vår studie och tack till vår handledare för stöttning och vägledning. Hjärtligt tack till våra familjer och vänner för det enorma stödet och tålamodet.

Vi visste från början att vi var ämnade att skriva tillsammans. Vårt examensarbete har berikats av våra olikheter och kunskapsfärdigheter. Många gånger har våra slående likheter mötts i texten samtidigt som våra styrkor och svagheter kompletterats. Det gemensamma dokumentet har fungerat som vår arbetsplattform med dagliga telefonkontakter och otaliga möten på Universitetet. Vi känner att vi har varit lika delaktiga från början till slut och fördelat arbetsuppgifterna så rättvist som möjligt. Hela texten är en slutprodukt av ett ihärdigt samarbete in i minsta detalj.

Vi hoppas på att vi med denna uppsats kan bidra till nya lärdomar, insikter samt inspirera till diskussioner bland förskolepersonal, föräldrar och andra professionella som möter förskolebarn i sin vardag.

3

Abstract

Syftet med vår studie är att få kunskap om hur förskolans personal med sin kompetens och erfarenhet och med verksamhetens innehåll bidrar till att skapa bästa möjliga förutsättningar till en trygg anknytning i barns inskolning. Vi sökte tidigare forskning som har gjorts med liknande studier för att kunna fylla kunskapsluckor rörande inskolningsprocesser ur pedagogers perspektiv. Forskning som vi fann behandlar inskolning där avsikten var att få en förståelse för pedagogernas val av arbetsmetoder, vilka strategier och anpassningar som görs för att trygghet och anknytning ska skapas. Genom transkribering av semistrukturerade intervjuer fick vi ett rikt material som vi kunde analysera. Som analysverktyg av vår insamlade empiri har vi använt oss av anknytningsteori, omsorgsetik och relationskompetens för att lättare förstå materialet samt pedagogers förhållningssätt och hur de kan påverka barns inskolning.

Studiens resultat visar att oavsett vilka arbetsmetoder pedagogerna använder vid inskolning sker anpassningar efter barnets behov och vårdnadshavarnas önskemål. Relationer i ett ömsesidigt samarbete med tillit och trygghet värderas högt av pedagogerna där det uppges underlätta separationer för både barn och vårdnadshavare, vilket också kan göra det lättare för barnet att knyta an till andra personer. Att kunna vara normkritisk som pedagog och reflektera över sitt förhållningssätt tycks vara en förmåga som krävs för att kunna göra anpassningar i inskolningsmetoderna då det är människor med olika behov och förutsättningar pedagogerna arbetar med.

4

Innehållsförteckning

Förord ... 2 Abstract ... 3 1. Inledning ... 6 1.2 Syfte ... 6 1.3 Frågeställningar ... 6 1.4 Bakgrund ... 7 2. Tidigare forskning ... 8

2.1 Barnets anknytning till olika omsorgspersoner i sin omgivning ... 8

2.2 Barnets första möte med förskolan ... 9

3. Teoretiska perspektiv och begrepp ... 11

3.1 Förgrundsgestalter i anknytningsteorins historia ... 11

3.2 Anknytningsteori ... 11

3.3 Vad innebär anknytning? ... 12

3.4 Begreppet trygg bas ... 12

3.5 Omsorgsetisk teori ... 13

3.6 Relationskompetens ... 14

4. Metod ... 15

4.1 Metodval ... 15

4.2 Urval ... 16

4.3 Genomförande och val av material ... 16

5

4.5 Etiska överväganden ... 18

5. Resultat och analys ... 19

5.1 Pedagogernas arbetsmetoder vid inskolningar ... 19

5.1.1 Olika inskolningsmodeller ... 20

5.1.2 Pedagogernas synpunkter på inskolningar ... 21

5.2 Pedagogernas förhållningssätt ... 22

5.2.1 Möjligheter och hinder vid inskolning ... 24

5.3 Vårdnadshavarnas delaktighet sett ur pedagogers perspektiv ... 25

5.4 Betydelsen av anknytning under inskolning ur ett pedagogperspektiv ... 26

5.5 Sammanfattning av resultat och analys ... 28

6. Diskussion ... 31

6.1 Metoddiskussion ... 31

6.2 Resultatdiskussion ... 32

6.3 Avslutande ord ... 35

6.4 Förslag till vidare forskning ... 35

Referenslista ... 36

Bilagor ... 38

Bilaga 1 ... 38

Bilaga 2 ... 39

6

1. Inledning

Nu är den här, dagen då pedagogerna förväntas införliva det stundande positiva intrycket i det som kommer att kallas första mötet med förskolan för både barn och vårdnadshavare. Att som pedagog vara förberedd att på rätt sätt kunna bemöta vårdnadshavare och barn som kan komma att uppleva sitt livs jobbigaste eller mest efterlängtade dagar kan komma att sätta flexibiliteten och kompetensen på prov. Att som pedagog kunna förhålla sig till vårdnadshavarnas perspektiv kräver en medvetenhet om och insikt i att en ny värld öppnar sig för barnet och vårdnadshavarna med en ocean av blandade känslor att ta ställning till. De roller som pedagogen kan ställas inför är mångfacetterade, då den ska agera som anknytningsperson, omsorgsperson, relationsskapare, trygghetsgivare, förmedlare, samverkare och professionell. Pedagoger står i vardagen inför regler och normer som ibland behöver korsas med vårdnadshavarnas önskemål och förväntningar där dialoger och samtal blir viktiga i ett öppet och professionellt förhållningssätt. I Läroplanen för förskolan (Lpfö, 98/2018) framkommer det tydligt att det handlar om att som förskollärare kunna utveckla arbetet, bedöma det, undersöka det för att förbättra förutsättningarna för barns lärande, utveckling och trygghet ur barnperspektivet där barns och vårdnadshavares röster lyfts fram (Lpfö, 98/2018). I tidigare studier har vi funnit forskning som mer belyser relationen och samspelet mellan barn, pedagog och vårdnadshavare och mindre på pedagogers perspektiv. Vår avsikt är därför att inhämta nya kunskaper genom endast pedagogers upplevelser och åsikter kring inskolningen.

1.2 Syfte

Vårt syfte med den här studien är att väcka en insikt i och förståelse för pedagogers perspektiv i frågan om inskolning. Vi vill undersöka hur pedagogerna resonerar kring hur de olika parterna, nämligen hur barnens, pedagogernas, verksamhetens och vårdnadshavarnas intressen beaktas i valet av inskolningsmetoder.

1.3 Frågeställningar

7

• Vilka förhållningssätt och erfarenheter av inskolning ger pedagogerna uttryck för? • Hur tillvaratas de olika parternas perspektiv på en inskolning enligt pedagogerna?

1.4 Bakgrund

Bakgrunden till vårt intresse för att skriva om inskolning ur ett pedagogperspektiv är sprungen ur situationer som vi har uppmärksammat i den vardagliga verksamheten i förskolan. De situationer som har väckt vårt intresse beskrivs som följande:

- Situationer då pedagoger vill möta vårdnadshavarnas önskemål och skapa förutsättningar för en trygg inskolning men kanske påverkas av förskolans egna normer och brist på resurser som ibland kan stå i vägen för detta.

- Situationer i det första mötet där trygghet är ett måste för att anknytningen ska fungera.

- Situationer där vårdnadshavare med gråten i halsen inte känner sig redo att lämna sitt barn fastän pedagogen anser att tiden är rätt.

- Situationer där vi som studenter har funderat kring vem som egentligen får avgöra när tiden att lämna är mogen.

- Situationer när frågor väcks rörande vem som vet vad som är det bästa för det enskilda barnet och vem är det egentligen som känner barnet bäst.

Vårt forskningsintresse riktar sig även till pedagogers betydelse för att skapa förutsättningar för en trygg inskolning för såväl barn som vårdnadshavare. En utgångspunkt har varit att få veta vilka aspekter och begrepp som pedagogerna själva lyfter fram som bärande i en lyckad inskolning. Vi förstår att omsorgskompetens är en förmåga bland många fler, att kunna möta barns behov och skapa trygghet men det kan också innebära att ha det oförutsedda med i beräkningen när det kommer till barns individuella behov och anpassningar som måste göras. En inskolningsmetod som anses vara lyckad för ett barn och dess vårdnadshavare, behöver inte vara det rätta för alla andra. Vår studie ska belysa pedagogers betydande roller i en inskolning, där förhållningssätt, relationskompetens och erfarenhet går hand i hand med arbetsmetoderna. Inskolningen ligger i vårt intresse eftersom vi i vår framtida yrkesutövning kommer att ställas inför inskolningens olika aspekter och behöva möta vårdnadshavare med sina barn på ett professionellt sätt.

8

2. Tidigare forskning

I följande kapitel kommer vi kortfattat presentera tidigare forskning med fokus på resultat som är av betydelse för vår undersökning. Målet är att belysa vår studies pedagogperspektiv på inskolning genom sammankoppling av tidigare forskningsresultat.

I varken nationella och internationella studier finner vi ingen direkt forskning baserad på pedagogers perspektiv på inskolning, men däremot finner vi forskning som främst har utgångspunkt i det sociala samspelet mellan barn, relationer mellan barn och pedagog eller vårdnadshavare. I dessa studier har vi funnit kopplingar som kan dras till vår studie som lyfter fram anknytningens betydelse från olika perspektiv, där vi utgår från pedagog perspektivet i anknytningen mellan barnet och pedagogen. De begrepp som lyfts fram i forskarnas beskrivningar i detta avsnitt kan skilja i betydelse, i jämförelse med begreppen från vår forskning.

2.1 Barnets anknytning till olika omsorgspersoner i sin omgivning

Bland internationella forskningsstudier fann vi två som belyser inskolningens perspektiv på pedagogers roller. Forskningen belyser samverkan mellan förhållningssätt, relationskompetens och erfarenhet samt pedagogers perspektiv på trygg anknytning mellan spädbarn, barn och vårdnadshavare.

Studien av Marjory Ebbeck och Bonnie Hoi Yin, Yim (2009) ”Rethinking attachment: fostering

positive relationships between infants, toddlers and their primary caregivers” genomfördes på

Australiens förskolor där barnen går långa dagar i upp till 50 timmar per vecka. Intervjuer av pedagoger och föräldrar gjordes för att förstå vikten av stabila relationsskapanden i övergångar mellan hem och förskola. Deras studie visade på ett växande behov av barnomsorg, vilket bidrog till varje pedagogs ansvar för etablering av anknytningar i mindre barngrupper, som i sin tur har lett till förbättrad kvalitet på omsorgen. Detta resulterade i att de flesta pedagoger och vårdnadshavare delade uppfattningen om att den primära omsorgsmetoden var lämpligast där barnet ska ges den tid och känslomässiga närhet som behövs för att gynna en trygg anknytning. I

9

studien ansåg pedagogerna att kontakten med vårdnadshavarna var en viktig del i ledet att skapa en trygg anknytning till deras barn. Både vårdnadshavare och pedagoger såg positivt på en primär omsorgsperson i första hand, antingen vårdnadshavaren eller pedagogen på förskolan. Det är viktigt att förstå att anknytningens kvalitet inte endast påverkas av vårdnadshavare och nära familjemedlemmar utan även av andra omsorgspersoner, som exempelvis pedagoger.

Syftet med enkätstudien av Zlatka Cugmas (2007) ”Child’s attachment to his/her mother, father

and kindergarten teacher”, var att ta fram färsk data på barns anknytning till pedagoger och barns

anknytning till modern och fadern. I studien medverkade sammanlagt 178 barn, 124 vårdnadshavare och 23 pedagoger. Resultat pekade på att barn som vistades längre på förskolan blev mindre beroende av sina vårdnadshavare. Cugmas (2007) framhåller i sin studie att förutsättningen för att barn ska kunna knyta an till en andra person, är att barnet har en stabil relation till sina primära omsorgspersoner. Vårdnadshavarna har en betydande roll i den emotionella utvecklingen hos barnet i början för att barnet i framtiden ska kunna knyta an till andra potentiella personer i förskolan och skapa relationer. Även om anknytning mellan barnet och en omsorgsperson värderas högt av pedagoger, ligger strävan i att barn kan söka stöd hos flera personer, istället för att vara beroende av en person.

En förklaring i Cugmas (2007) studie, till varför äldre barn hade större förtroende för de vuxna än de yngre var deras förmågor att kunna uttrycka sig verbalt och deras förmågor att kunna anpassa sig till förskola och pedagoger som också bidrog till ett större oberoende. Hon lyfter också fram vikten av pedagogers utbildning och erfarenhet som en påverkan i kvaliteten på omsorgen som i sin tur påverkar barns utveckling. Pedagogers utbildning och specialkunskaper inom barns utveckling influerar hur de hanterar deras känsla för och engagemang i arbetet med barn.

2.2 Barnets första möte med förskolan

I Maria Simonsson och Mia Thorells (2010) vetenskapliga artikel ”Att börja på förskolan: Exempel

på barns sociala samspelsprocesser under inskolningen”, skrivs det om barns

10

Forskarna utgår från att belysa barnet som aktiv i formandet av sitt eget liv och i det sociala samspelet med andra barn. Deras studie syftar till att belysa hur små barn involveras och involverar sig själva i det sociala samspelet med andra barn i samband med inskolningen. Två veckors observation med video pågick där två barn i åldrarna ett och ett halvt år och tre år följdes under deras inskolningsperiod. Fokus har legat på att observera barnens första möte med förskolan och hur de samspelade i olika situationer med andra aktörer. Simonsson och Thorell (2010) avslutar med att poängtera hur det sociala livet påverkas av interaktion med hjälp av olika artefakter (föremål) som exempelvis leksaker och involvering av förskolepersonal i relation till barnet som skolas in. Forskarna ser på förskolan som en arena för möten av olika relationsskapande där barndomar skapas och förhandlas fram.

11

3. Teoretiska perspektiv och begrepp

För att kunna studera pedagogernas svar presenterar vi i detta avsnitt anknytningsteorin och den omsorgsetiska teorin, samt begreppen trygghet, relationskompetens och samverkan. Begreppen kommer att användas som våra glasögon och vi har valt att använda de delar av teorin som är av relevans för syftet.

3.1 Förgrundsgestalter i anknytningsteorins historia

Den brittiske psykoanalytikern och barnläkaren John Bowlby intresserade sig för hur barns uppväxt påverkades vid tidig separation från sina vårdnadshavare. Hans undersökning betonade betydelsen av vårdnadshavares närvaro för de yngre barnens utveckling och riskerna kopplade till tidig separation från vårdnadshavare eller byte av omsorgspersoner. Flera byten av anknytningspersoner, enligt Bowlby, kan drabba barnet negativt, därav anser han att en anknytningsperson är det optimala för barnets trygghet. Bowlby intresserade sig för barns framtida psykiska utveckling och hälsa. Han studerade effekten av separationer hos barn under tre år som vistades i institutioner som exempelvis barnhem och sjukhusmiljöer. Broberg, Hagström och Broberg (2012) nämner en annan förgrundsgestalt som hette Mary Ainsworth som studerade psykologi vid universitetet i Toronto där en stor del av hennes studier omfattades av “trygghetsteori”. Hon använde begreppet trygg bas vilket kommer att förklaras i detta kapitel. Genom Ainsworths kunskaper i personlighetspsykologi och intresse för individuella skillnader kunde hon se hur barn utvecklade olika typer av anknytning till olika omvårdnadspersoner som exempelvis vårdnadshavare eller andra vuxna (Broberg, Hagström & Broberg, 2012).

3.2 Anknytningsteori

Broberg, Hagström och Brobergs (2012) definition av anknytning framhäver att barnet är den som förses med skydd och vuxna som beskyddar. Teorin innefattar omvårdnad och anknytning i ett samspel mellan vårdnadshavare eller annan omvårdnadsperson vilket kräver en förmåga att stötta barnet vid behov då det utforskar världen. Vid oro slås anknytningssystemet på och barnet söker

12

sig till anknytningspersonen för skydd och lusten till lek och utforskande avbryts. Författarna anser därför att barnets anknytningssystem bör vara i viloläge när det är i förskolan så att det kan utforska genom lek och utvecklas. De första levnadsåren byggs en speciell kontakt upp i anknytningsprocessen mellan barn och vårdnadshavare som är en psykologiskt skapad bindning (ibid).

3.3 Vad innebär anknytning?

Enligt Broberg, Hagström och Broberg (2012) kan anknytning kännetecknas i nära relationer med hållbarhet över tid, där en person inte är ersättningsbar, har ett känslobetonat affektionsvärde och där olust upplevs, om separation sker ofrivilligt. En förutsättning för en anknytningsrelation är att barnet vänder sig till sin anknytningsperson för att söka trygghet, tröst och skydd. Om anknytningen blir trygg eller otrygg beror på om barnet upplever att det får ökad trygghet och beskydd eller inte. En definition av anknytning är att poängtera att barn knyter an till vuxna för trygghet och beskydd och inte för att de redan har ett relationsband till varandra. Detta förklaras i Hwangs och Nilssons (2003) beskrivning om att små barn uppvisar olika sätt att knyta an till både vårdnadshavare och andra vuxna. Känner sig barnet trygg i sin anknytning till en person, vare sig det är vårdnadshavare eller pedagog så blir denna också barnets trygga bas. Författarna antyder att barn, i situationer som upplevs hotfulla, kan söka sig till andra personer i närheten, utan någon tidigare anknytningsrelation till dessa. Åtminstone en, beständig anknytningsperson är viktig för små barns optimala utveckling under förskoleåren och även bekvämligheten över att kunna söka sig till andra anknytningspersoner då personen med djupare relation till inte finns nära till hands (Broberg, Hagström & Broberg, 2012).

3.4 Begreppet trygg bas

Med utgångspunkt i Ainsworths forskning om begreppet trygg bas, beskriver Broberg, Hagström och Broberg (2012) det som det mest centrala begreppet inom anknytningsteorin bestående av två dubbla funktioner av vuxnas omsorgsförmåga. Den ena handlar om att finnas till som en trygg bas

13

när barnet utforskar sin omvärld och den andra funktionen fungerar som en säker hamn dit barnet kan återvända när det börjar känna sig otryggt eller kanske upplever någon fara. Broberg, Hagström och Broberg (2012) hävdar att om barns relation till den vuxna är otrygg, kan detta påverka barnets förtroende negativt till andra. Det kan resultera i mönster där barnet oroligt vägrar släppa sin trygga bas (vårdnadshavaren) eller vägrar använda den som en säker hamn. Författarna beskriver denna trygga bas som ett osynligt gummiband mellan vårdnadshavare och barn. Blir avståndet för stort mellan dem stramas gummibandet åt och blir värre om barnet inte är inom räckhåll. Detta kan märkas i form av otrygghet och obehag hos både barnet och vårdnadshavarna (ibid).

3.5 Omsorgsetisk teori

Enligt Läroplan för förskolan (Lpfö, 98/2018) ska förskolan präglas av omsorg, utveckling och lärande som en helhet i den viktiga rollen som pedagoger har, att tillhandahålla barnen en trygg omsorg, där självkänslan kan byggas upp, framsteg göras och svårigheter övervinnas. Barnets bästa skall komma först i allt som rör barnet och rätten att få höras och uttrycka sin mening (Barnkonventionen, Unicef, 2009). Begreppet omsorg kan definieras på många sätt i förhållande till andra begrepp som relation, trygghet och pedagogers förhållningssätt. Precis som Riddersporre och Bruce (2016) uttrycker det, är begreppet omsorg mycket rikt som kan uttryckas i såväl relationer mellan vårdnadshavare och pedagog som barn och pedagog och kan rymma så mycket mer än bara ett praktiskt omhändertagande. I denna studie ses begreppet omsorg att definieras ur pedagogers perspektiv där relationsskapande kompetens och förhållningssätt till inskolning kan vara avgörande för hur omsorgen betraktas. Halldén (2016) menar att omsorgsgivande innebär att kunna lägga sina egna föreställningar åt sidan för att förstå barnets bild av verkligheten. Förståelsen är en bekräftelse som är en förutsättning och av vikt för den som blir bekräftad, dock betyder det inte att pedagogen måste överge hela sin verklighetsbild (ibid).

Aspelin (2016) avgränsar omsorgsbegreppet till en relation mellan pedagogen och barnet som mittpunkten i den pedagogiska verksamheten, vilket han grundar i Noddings pedagogiska tänkande om det mellanmänskliga mötet. Noddings (2013) delar in omsorgen i naturlig omsorg som förknippas till relationer inom familj- och vänskapskrets och etiska omsorgen som förknippas till

14

relationer utanför denna krets (Aspelin, 2016). Svenaeus (2009) menar att den professionella omsorgen är lik den etiska omsorgen, det vill säga utifrån den yrkesroll man har, förväntas man agera etiskt riktigt och ta det omsorgsfulla ansvaret som professionen kräver (ibid.). Noddings (2013) påpekar dock att pedagogisk omsorg inte bara kan utövas professionellt och endast kopplas till etisk omsorg, utan den kräver samtidigt en naturlig omsorg som innebär att kunna intressera sig för och bry sig om andra (ibid.).

3.6 Relationskompetens

Att studera begreppet relationskompetens är av vikt för vår undersökning då vi baserar vår forskning på pedagogers perspektiv. Pedagogerna i vår studie är de professionella som barn och vårdnadshavare möter. Enligt Juul och Jensen (2003) bygger begreppet relationskompetens på att relationen ska vara professionell, där endast den ena parten är professionell. Utöver en emotionell karaktär behöver pedagoger som de professionella även inneha rationalitet, insikt och överblick i relationer till barn. Författarna talar om relationen som den tredje parten och dess betydelse för båda parters trivsel, det vill säga kvaliteten som viktig i relationen som bidrar till att det känns bra för både barn och vuxna. Vidare menar de att för att pedagoger ska kunna etablera sunda relationer måste de ha en vetskap om relationer och om att utveckla sin egna kompetens, det räcker inte med att ha specialkunskaper som anses vara värdefulla. Relationskompetens menar Juul och Jensen (2003), är nyckeln till att finna vägen till omsorg, lyhördhet och respekt i den sociala kontakten med både barn och vårdnadshavare. Samspelet med barn och vårdnadshavare utvecklar pedagogers relationskompetens, samtidigt som barnens sociala kompetens utvecklas. Det sker utbyten i det dagliga informella samarbetet där pedagogers yrkespersonliga närvaro i kontakten och ansvarstagande med vårdnadshavare är viktiga professionella förmågor enligt författarna för att upplevelsen ska bli meningsfull och betydelsefull. Det konkreta samarbetet är värdefullt för alla, eftersom det inger trygghet och underlättar separationer mellan barn och vårdnadshavare, samt ökar respekten för pedagogers yrkeskunnighet (ibid).

15

4. Metod

I följande kapitel introduceras metodvalet som ligger till grund för vår kvalitativa undersökning. Därefter presenteras vilka urval som gjorts och på vilket sätt genomförande och val av material använts. En redogörelse för hur analysförfarandet bearbetats samt en beskrivning av de etiska övervägandena avslutar detta kapitel och leder oss in i nästkommande resultat och analyskapitel.

4.1 Metodval

Med hänsyn till problembakgrund och syfte grundar sig vår studie i en kvalitativ undersökningsmetod, där närmare samtal i form av intervjuer ger respondenterna möjligheten att kunna uttrycka sina tankar och synpunkter för att vi ska kunna besvara frågeställningarna. Vår intervjumetod bestod av semistrukturerade intervjuer med öppna frågor för att ge respondenten större utrymme att påverka innehållet i intervjun. Samtidigt kunde vi ställa följdfrågor som ett led i att ge respondenterna möjlighet att utvidga sina svar. Vi har haft i åtanke att intervjun inte ska kännas som ett förhör med för många frågor utan vara formulerad för mer produktiva svar som ger en känsla av ett samtal mellan två personer (Alvehus, 2016).

Undersökningen gjordes i form av röstinspelade intervjuer där personliga och relationsskapande möten är i centrum. Röstinspelningarna fungerade som stöd i analys av materialet. Detta gav oss möjligheten att kunna lyssna flera gånger om och göra upptäckter med nya mönster och samband i pedagogernas svar. Med risken för att samla in ett för stort material var det viktigt för oss att begränsa metodvalet och fokusera på en metod. Då vi hade kort tid på oss att analysera och färdigställa uppsatsen var det av större vikt att materialinsamlingen koncentrerades på forskning som vi ville bidra med, i detta fall pedagogers perspektiv på inskolning (Alvehus, 2016). Enligt vetenskapsrådets rekommendationer bör alla metoder ordentligt övervägas vid forskning innan en studie inleds för att utesluta andra metoder som inte blir fördelaktiga. Vi valde att intervjua en pedagog i taget för att pedagogen i fråga ska kunna känna sig fri att yttra sig på alla möjliga sätt och inte behöva känna sig påverkad eller begränsad i sitt uttalande. För att kunna möjliggöra

16

analyser av pedagogernas svar på intervjuerna blev röstinspelningarna ett välbehövligt verktyg för att kunna göra återgångar till dem och svara på studiens syfte och frågeställningar.

4.2 Urval

Vi har utgått från två olika förskolors pedagogperspektiv med pågående inskolningar där vi har haft för avsikt att utföra intervjun på tidigare bekant personal och förskola. Bekvämlighetsurvalet blev självklart för oss, eftersom det enligt Alvehus (2016) baseras på den typ av urval som blir bekvämt för forskarna att använda. Vi valde att genomföra intervjuerna på förskolor i två olika orter för att få en så stor spridning som möjligt. Förskollärarna som har intervjuats är kvinnor i åldrarna 25-60 år och vi har gett dem fiktiva namn. I texten har vi döpt dem till Ami, Edith, Jenny och Sara. Platserna där intervjuerna ägde rum valdes av pedagogerna själva för att intervjuerna skulle genomföras med omsorg och med tanke på att pedagogerna lätt skulle kunna komma ifrån barngruppen samt komma in i en för dem lugn och trygg miljö. Bell (2009) framhåller att hänsyn ska tas till den intervjuades önskemål av tid och plats. Vår valda metod har varit tidskrävande där genomförande, transkribering och sammanställning av svar och jämförelser ingick i flera steg under bearbetningen. Trots det extra arbetet menar Bell (2009) att genom en intervju kan vi få in ett rikare material med kvalitativ forskning där interagerandet med respondenterna ger en djupare kännedom och plats för känslouttryck.

4.3 Genomförande och val av material

Genomförandet av intervjuerna skedde i avskilda rum där vi båda på varsin förskola under en dag intervjuade vardera två pedagoger. Totalt genomfördes fyra intervjuer med en pedagog åt gången. Tid och plats bestämdes då vi hade mailkontakt med förskolorna och vi försäkrade oss om att vårt besök inte skulle störa deras rutiner. Vi passade då också på att maila ut intervjufrågorna och samtyckesblanketterna i förväg så att pedagogerna skulle kunna få fundera lite och även läsa igenom all information. Detta med respekt för den tid pedagogerna hade till förfogande för att vi skulle kunna sätta igång med intervjun direkt. Undersökningarna genomfördes med förskolornas Ipads genom vilka röstinspelningarna gjordes. Inspelningarna transkriberades på plats och på så

17

vis har inte ljudfilerna lämnat förskolornas område. Intervjuerna tog ungefär 20–30 minuter per pedagog. Intervjuerna gjordes med öppna frågor, det vill säga, frågor där vi lämnade ett fritt svarsutrymme med möjlighet för utvecklande svar, där de didaktiska frågorna vad, hur och varför fick sitt utlopp (Patel & Davidson, 2003). Fördelen med intervjuerna var flexibiliteten som de medförde då vi kunde följa upp idéer, gå in på motiv och reaktioner på ett sätt som inte hade varit möjligt genom enkäter. Intervjuerna gjorde det lätt att ställa följdfrågor och få djupare och mer förklarande svar.

4.4 Analysförfarande

Transkriberingen av ljudupptagningarna var det första steget i analysarbetet, vilket Alvehus (2013) beskriver som då talet förvandlas till text och blir en tolkning. Det transkriberade materialet fick bearbetas flera gånger där svaren organiserades i flera steg för varje pedagogs svar och slutligen gjordes en sammanställning av allas svar. Första steget in i vår bearbetning av analysen var att synliggöra mönster och samband för att få en överblick där vi konkret klippte ut och sorterade in utskrifterna av intervjuerna i olika kategorier. Eftersom vi ur kategorierna fann likheter och skillnader i pedagogernas arbetsmetoder och förhållningssätt som vi kunde koppla till frågeställningarna och problemformuleringen, ansåg vi att detta val av sortering var det mest effektiva. Kategorierna som namngavs blev sedan våra teman med definitioner av det empiriska innehållet som sedan följs av underrubriker till dessa.

Upprepade genomgångar av texterna gav oss återkommande begrepp som resulterade i att vi bestämde oss för att färgkoda dessa och sätta in dem i cirkeldiagram. Vi valde att fokusera på de begrepp som tycktes vara av mening för pedagogerna i vår studie och de begrepp med bärande betydelse för studiens syfte. Detta för att kunna utesluta andra begrepp och påståenden som var irrelevanta för vår studie. Vi förstår att det är sättet pedagogerna använder begreppen på och inte hur många gånger de sägs som blir av vikt och ger samband till vår studie. Även Miles och Huberman (2009) framhåller att orden eller begreppen i antal inte är det viktiga utan det är själva betydelsen av dem som är centrala (Bell, 2009). Ljudinspelningen möjliggjorde flera återgångar till texten för att försäkra oss om att vi har uppfattat respondenternas svar korrekt, vilket enligt

18

Patel och Davidson (1994) ökar reliabiliteten i undersökningen. Vårt cirkeldiagram visade att barn och vårdnadshavare var de mest förekommande begreppen i svaren men dock inte av betydelse för att kunna besvara våra frågeställningar. Trygghet och anknytning blev återkommande i svaren som kopplades till barnets bästa och vårdnadshavarnas önskemål.

4.5 Etiska överväganden

Vi har följt Vetenskapsrådets rekommendationer om god forskningssed och med respekt för berörda parter frågat förskolornas biträdande chefer samt pedagogerna om lov via mail innan intervjuernas början. Pedagogerna på förskolorna informerades om studiens syfte och samtyckesblanketter med godkännande från pedagoger samlades in. Vetenskapsrådet (2017) har tagit fram fyra huvudkrav som gäller vid forskning och de är; informationskravet, samtyckeskravet,

konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Kortfattat förklaras informationskravet att deltagaren i studien ska informeras om studiens syfte och med samtyckeskravet menas att respondenten ska ge sitt godkännande. Hart och Bond (2009) skriver att innan en datainsamling görs måste forskaren se till att deltagarna i en intervjustudie är informerade om syftet med studien och även vilka rättigheter de har (Bell, 2009). Därför klargjorde vi för deltagarna även efter att de hade fyllt i samtyckesblanketten till medverkan i studien, att de får avbryta intervjun när som helst. Konfidentialitetskravet innebär att deltagarnas personuppgifter förvaras säkert så att ingen utomstående kan komma åt uppgifterna. Vi var tydliga med konfidentialiteten gentemot deltagarna på förskolorna om att det inte går att identifiera pedagogerna eftersom de kommer att få fingerade namn. Slutligen förklarades nyttjandekravet där uppgifter om insamlat material om enskilda personer endast får användas i forskningssyfte. När vårt examensarbete är godkänt ska materialet förstöras och samtliga pedagoger som medverkat får ta del av vårt resultat.

19

5. Resultat och analys

I vårt resultat- och analysavsnitt presenterar vi vår insamlade empiri. Våra teman i analysen har vi strukturerat upp efter vårt syfte och frågeställningar så att vi säkerställer att vi fått svar på våra frågor. Anknytningsteori och omsorgsetisk teori samt begrepp rörande relationsskompetens och trygghet kommer att fungera som våra glasögon för att få en ökad förståelse av aspekter som rör pedagogers arbete med inskolning.

5.1 Pedagogernas arbetsmetoder vid inskolningar

Förskolorna har valt att jobba med en kombinerad föräldraaktiv två veckors inskolning vilken har modifierats om lite efter hand för att hitta vad som blir bäst för barnen och verksamheten. Pedagogerna uppger att mallen är framtagen i utvecklingsgruppen där pedagoger också ingår. Mallen fungerar som både stöd och information att utgå från i inskolningsarbetet kollegor mellan. Innan en inskolning påbörjas så skickar personalen ut ett välkomstbrev till vårdnadshavare med tider och information kring inskolningen. Innan dess, uppger pedagogerna, att barn och vårdnadshavare är välkomna att besöka förskolan, de kanske är nyfikna och vill känna av miljön där barnet kommer att vistas. Pedagogerna gör förberedelser som exempelvis plats i kapprummet med barnets namn eller bestämda platser vid matbordet. Vår uppfattning är att pedagogerna tycks sträva efter att familjen blir bemött på bästa sätt då pedagogerna uppger att de på ett respektfullt och varmt sätt bemöter barn och vårdnadshavare. Av denna handling kan vi ana att omsorgen tar sig till uttryck genom att pedagogerna engagerar sig i de små förberedelserna för familjen, vilket kan betyda mycket för vårdnadshavarna (Riddersporre & Bruce, 2016).

Pedagogerna beskriver den föräldraaktiva inskolningen där vårdnadshavare är med sina barn en timme första dagen. Andra och tredje dagen ökas timmarna på. Nästkommande vecka går barnen längre dagar på förskolan som successivt ökar beroende på hur inskolningen fortskrider. Jenny och Sara framhåller att förmedling av all information som behövs oftast sker via den person som tog kontakten från början, så att det inte blir vilseledande. En rimlig tolkning av detta är att pedagogerna inte vill riskera att informationen kommer ut till vårdnadshavare på olika sätt och

20

eventuellt skapar oro. Begreppet trygghet synliggörs i pedagogernas strävan efter att bibehålla kontakten med den person som för vårdnadshavaren är bekant sedan tidigare. Även anpassningar som görs i barnets takt tyder på att pedagogerna sätter barnets trygghet i främsta rummet och försöker utgå från barnets bästa. Pedagogerna är eniga om att inskolningen fortsätter, trots att två veckor passerat, då relationen byggs vidare i den dagliga dialogen med vårdnadshavarna. Även arbetslaget samtalar och reflekterar tillsammans över hur inskolningen har upplevts, uppger pedagogerna.

Det är aldrig min personliga upplevelse av något utan det kollegiala. (Pedagogen Ami).

Citatet ovan tolkar vi som att samverkan definieras utifrån det kollegiala samarbetet där ett utbyte av erfarenheter och kunskaper om barnet sker. Vi tolkar det som att Ami tycks mena att det är en gemensam upplevelse och att alla pedagoger bemöter barnet och kan ha information som kan vara av vikt för vårdnadshavarna att veta.

5.1.1 Olika inskolningsmodeller

Under sina verksamma år uppger pedagogerna att de provat på olika inskolningsmodeller. Ami har erfarit en variant med hembesök som blir barnets första kontakt vid inskolningen.

Har inskolat en hel månad när det har behövts. Har också provat på en variant med hembesök hos barnen innan inskolning, det var första kontakten i ledet som barnet fick. Har provat gruppinskolning på 15 ettåringar direkt där man kunde se att föräldrarna hade stor trygghet i varandra. (Pedagogen Ami).

Om vi ser på Amis erfarenheter av varierade inskolningar, så kan vi tolka det som att hon har fått möjligheten att skapa relationer i olika miljöer och med fördel kan jämföra olika inskolningsmodeller. Vi kan relatera Amis erfarenhetskompetens till begreppet relationskompetens, vilket Sheridan, Sandberg och Williams (2017) menar betyder att kompetensen kan bildas i form av kunskaper och färdigheter som skapats över tid.

Jenny och Sara berättar om snabba inskolningsmetoder som fungerade för vissa barn, men kunde bli ganska intensivt för andra, med trötthet och ledsamhet som följd.

21

Jag har varit med om väldigt snabba inskolningsmetoder där det känns nästan som att man slänger in barnen lite så och det kan ju vara för att föräldrarna måste gå tillbaka till jobbet, att de inte hinner, att de inte har tänkt på det. (Pedagogen Jenny).

Vi tolkar Jennys påstående som att för snabb inskolning kan medföra en otrygg separation från vårdnadshavarna under den perioden som barnet utforskar sin nya värld. Pedagogen tycks mena att det blir svårare för pedagogerna att fungera som den tillfälliga trygga basen för barnet när vårdnadshavararen har gått ifrån för snabbt. Detta kan relateras till Broberg, Hagström och Brobergs (2012) beskrivning av Ainsworths anknytningsteori där de centrala begreppen, trygg bas och säker hamn förlorar sin funktion om barnet i sin egen takt inte kan gå från vårdnadshavare till pedagog. Sara tillägger att uppriktighet gentemot vårdnadshavare är viktigt och säger:

Det tar längre tid för vissa andra [barn] och vi är rätt så uppriktiga med att säga till föräldrarna under en inskolning faktiskt. (Pedagogen Sara).

Saras citat kan vi sätta i relation till relationsbegreppet från Juul och Jensen (2009) som handlar om att ju mer autentiska pedagogerna är med vårdnadshavarna desto bättre blir den sociala kontakten. Sara tycks också mena att ärlighet gentemot vårdnadshavare är viktigt så att barnet inte blir lidande av en för snabb inskolning. Enligt pedagogerna kan barnet få tid att vänja sig vid den nya miljön och med sina vårdnadshavare nära sig kan barnet förhoppningsvis anpassa sig så smått. Samtliga pedagoger instämmer att inskolningen kan bli mer intensiv om snabba påskyndningar och anpassningar behöver göras. Pedagogerna enas om att den ideala inskolningen bör vara individanpassad, då anpassningar görs efter barns och vårdnadshavares behov och önskemål oavsett inskolningsmodell.

5.1.2 Pedagogernas synpunkter på inskolningar

Två pedagoger anser att de mindre barnen är lättare att skola in eftersom de inte har lika stor förståelse och medvetenhet om vad som komma skall. Edith menar att det kan ta längre tid för de små barnen innan de tar kontakt och tar längre tid att släppa vårdnadshavarna. Pedagogerna säger också att det kan vara jobbigare att skola in ett och ett halvt-åringar då de uppger att barnen är i en fas i sin utveckling. Sara uttrycker att barn i denna utvecklingsfasen är väldigt små och anser att det är betydelsefullt att ha en trygg relation och knyta an med sina vårdnadshavare hemma innan

22

barnet skolas in. Jag tycker väl inte för små heller för man ska ju ändå ha fått den här tiden med sina föräldrar. (Pedagogen Sara)

Med utgångspunkt i anknytningsteorin går det att förstå Saras svar som att barnet under sin mest känsliga utvecklingsfas behöver vara nära sin primära omsorgsperson i början. Just i denna kritiska utvecklingsperiod belyser Broberg, Hagström och Broberg (2012) att behovet av närhet är som störst och separationen som svårast för barnet. Här kan vi se tryggheten som en central funktion för att barnet skall kunna knyta an och för att det ska kunna leka och utforska. Detta resonemang kan givetvis inte utesluta att inskolningen är mindre svår för äldre barn. Dock får vi den uppfattningen av pedagogerna som helhet att oavsett ålder, kan det ändå vara jobbigt att bli lämnad och att det är individuellt.

5.2 Pedagogernas förhållningssätt

Ett förhållningssätt och en erfarenhet av inskolning pedagogerna ger uttryck för är ansvarskänslan över att välkomna den nya familjen och visa intresse för dem när de kommer till förskolan.

Man kan bara få ett första intryck, det ska kännas bra, förväntansfullt när man går in och går hem. (Pedagogen Ami).

Vi förstår Amis svar genom att relatera till begreppet relationskompetens, som ett sätt att skapa en början till både trygghet och god relation för både barn och vårdnadshavare. Vidare berättar pedagogerna att personalen behöver vara förberedd på att agera professionellt gentemot vårdnadshavare. Ibland kan personal stå ovetande om ett nytt barns placering vid första kontakt av familjen. Ami uppger att det är viktigt att vårdnadshavarna inte känner sig avfärdade när familjen kontaktar avdelningen och personalen får lösa situationen inom arbetslaget.

Ami ser kommunikationen som mycket viktig kollegor emellan där information om barnet delges för att vårdnadshavare ska kunna känna sig trygga med att all personal har en viss kännedom om barnets behov.

Barnet är inte kanske hela dagen hos oss på en inskolning och inte bara får dras med mig, så är det viktigt att delge mina kollegor hur barnet fungerar. (Pedagogen Ami).

23

Vi tolkar Amis syn på kommunikationen mellan kollegor som betydelsefull där information avseende barnet sker i ett samarbete där det gemensamma ansvaret finns i det kollegiala arbetet. Vi kan tyda detta genom Halldéns (2016) beskrivning av omsorgens innebörd och tolka det som att det inte bara handlar om det praktiska omhändertagandet utan också om omsorgen som en del av det etiska förhållningssättet. Vid situationer som exempelvis ändring av inskolningsmetod görs detta, enligt pedagogerna, med respekt för barnets behov och vårdnadshavarnas önskemål. En pedagog tycker att det är vårdnadshavarnas önskemål som styr mer men anpassningar görs för både barnet och vårdnadshavarna. Anpassningen kan enligt pedagogerna ibland handla om att vårdnadshavare behöver vänja sig vid separationen och är ibland inte redo att lämna på grund av sin egen oro. Pedagogerna säger att det även är viktigt att som pedagog be vårdnadshavare att behålla sitt lugn och inte skynda på inskolningen så att barnet inte ska känna av energin, då detta kan stressa barnet. Enligt Broberg, Hagström och Broberg (2012) kan vårdnadshavares oro speglas i barnet då de delar på ett psykologiskt band med varandra, vilket gör det lätt att förstå varför pedagogerna ber vårdnadshavarna att hålla sig lugna. Pedagogerna föredrar öppna och ärliga dialoger med vårdnadshavarna, vilket de uppger att de bygger upp under inskolningen och Edith säger att här läggs också grunden för hur den fortsatta vistelsen kommer att vara.

Vi tycker att det är viktigt att ha en öppen dialog och det är vi jättetydliga med, att kom med frågor till oss om det är något gå inte och fundera, det finns inga dumma frågor. Det är väldigt viktigt att bygga upp en positiv relation under inskolningen för det är det som man har nytta av hela vistelsen. (Pedagogen Edith).

Vi kan koppla Ediths uttalande till begreppet relationskompetens där Juul och Jensen (2003) beskriver, att ju mer öppna kring sina åsikter och känslor parterna är, desto bättre blir den sociala kontakten. Pedagogen tycks mena att det är viktigt att vårdnadshavare uppmuntras att ställa öppna frågor för att våga vara sig själva, vilket i sin tur kan göra att de känner sig trygga i relationen till pedagogerna.

24

5.2.1 Möjligheter och hinder vid inskolning

Två pedagoger uttrycker att det kan uppkomma hinder i samband med inskolningen om barnet eller personalen skulle bli sjuka och det som har byggts upp under tiden blir avbrutet. Några pedagoger uppger att det upplevs lite problematiskt när det kommer till tvåspråkiga familjer. En pedagog påpekar dock, att språket inte har någon påverkan på inskolningens längd då svensktalande barn också kan ta väldigt lång tid att skola in. Vi tolkar pedagogernas resonemang som att inskolningen i sig inte påverkas om barnet har ett annat modersmål och det tycks inte vara ett hinder, däremot är det arbetsrutinerna som får justeras. Vi kan tolka pedagogernas uttalanden genom att relatera till Ladberg (1999) som hävdar att trots att flerspråkighet kan uppfattas som ett problem, är det viktigt att förstå hur värdefullt det är för barnet i sin identitets- och vidareutveckling. Vi tolkar samtliga pedagogers resonemang där bärandet av en professionell inställning säkerställer att förändringar i deras arbetsförhållanden inte får störa processen i barnets inskolning. Vi kan tolka detta med hjälp av Juul och Jensens (2003) teorier kring relationskompetens om att den sociala kontakten med både barn och vårdnadshavare är beroende av pedagogens professionalitet. Pedagogerna som är professionella i relationen bör ha förmågan att kunna etablera relationer och finna kommunikationslösningar i det dagliga samarbetet. Det finns, enligt pedagogerna många gynnsamma möjligheter med inskolningen för barnen.

Barnen får fler kamrater, gruppen växer och vi kan också växa som pedagoger i mötet med flera barn och föräldrar. (Pedagogen Sara).

Möjligheterna är att få lära känna en ny liten individ som det positiva. (Pedagogen Ami).

Pedagogerna tycks mena att det viktigaste är att utgå från att göra det bästa av verkligheten och i stället vara förberedd på att möta eventuella hinder, se möjligheterna i barngruppens mångfald som att växa tillsammans och lära känna varandra.

Det finns egentligen inga hinder, det är vad man gör det till. (Pedagogen Ami).

Pedagogen tycks mena att det handlar om en inställning som man själv kan styra antingen i en positiv eller negativ riktning. På det stora hela så ser pedagogerna många möjligheter med en inskolning. Vi tolkar det som att det krävs en förmåga av pedagogerna att kunna reflektera över sitt eget beteende och kunna göra självkritiska och medvetna val innan de agerar.

25

5.3 Vårdnadshavarnas delaktighet sett ur pedagogers perspektiv

Enligt pedagogerna beskrivs vissa vårdnadshavare som lugna och redo att lämna sina barn medan andra beskrivs som oroliga och inte kan lämna sina barn förrän allt fungerar. Det förekommer även vårdnadshavare som förväntar sig att de kan lämna barnet redan första dagen.

Vissa föräldrar har ju faktiskt rätt så svårt att släppa. Så att det handlar väldigt mycket om arbete med föräldrarna. Ja, då blir det ju svårt. (Pedagogen Sara).

Här kan vi göra en koppling till relationskompetens som Juul och Jensen (2003) menar behöver finnas hos den professionella, i detta fall pedagogen, som bör sitta inne med förmågan att kunna skapa relationer. Vi tolkar det som att pedagogerna behöver yrkeskompetensen med en förmåga att kunna hantera situationer som exemplet ovan vid överlämningar med vårdnadshavarna.

För skapar man inte en relation till föräldrarna så är det ju väldigt svårt att göra det till barnen, trygga föräldrar ger trygga barn. (Pedagogen Jenny).

Vår tolkning är att det enligt pedagogerna är viktigt att lyssna in och visa både för barn och vårdnadshavare att pedagogerna finns till för dem och vill lära känna dem, så att relationer kan byggas upp på ett positivt sätt. Enligt pedagogerna i vår studie är det betydelsefullt att ha en väl fungerande kommunikation och samverkan med vårdnadshavarna, där de får en helhetssyn och inblick i förskolans värld samt involvering i sina barns inskolning. Niss och Söderström (2015) menar att vårdnadshavare bär på enorma kunskaper om sina barn där de kan fungera som ett stort stöd om de ges möjligheten att få vara med och påverka i sina barns utveckling. Pedagogerna beskriver hur vårdnadshavarna ges det utrymme som de behöver för att kunna följa och veta hur det går för deras barn under dagen på förskolan. Ami berättar om hur lugnande det kan vara för vårdnadshavarna att kunna veta hur deras barn har det. Detta förklarar Ami kan göras med en bild på deras sovande barn med sin snuttefilt och genom att hålla en daglig telefonkontakt med vårdnadshavare för att hålla dem informerade om barnets situation. Vi kan tolka detta som att pedagoger kan göra medvetna val i sina handlingar och att det ligger i deras förfogande om de vill göra det där lilla extra som kan lugna vårdnadshavarna. Vi tolkar det som att Ami är medveten om att hon som pedagog väljer att involvera vårdnadshavarna, detta menar Juul och Jensen (2003) ligger i pedagogernas processuella ansvar.

26

Vårdnadshavarna har en aktiv roll och är väldigt viktiga personer menar pedagogerna. Det är vårdnadshavarna som kan förmedla information och har kunskap om barnet.

De måste ju förbereda barnet för att komma till en ny miljö. Kanske inte barnet fattar direkt men de har ju i alla fall fått höra ordet förskola och att nu så ska vi dit och kanske ha någon emotionell förberedelse. (Pedagogen Sara).

Vi förstår Saras resonemang som att vårdnadshavarna har rollen i att kunna förbereda sina barn emotionellt innan inskolningen. Sara tycks mena att vårdnadshavarna hemifrån kan nämna förskolan och pedagogernas namn för att bygga på barnets trygghetskänsla. Vår tolkning är att de personer vårdnadshavare talar om hemma, kanske ger barnet intrycket av att det måste vara bra personer eftersom vårdnadshavarna talar bra om dem.

5.4 Betydelsen av anknytning under inskolning ur ett

pedagogperspektiv

I frågan om vilken betydelse anknytningen har när det kommer till inskolning fick vi olika definitioner på anknytning. Pedagogerna använde sig av ord som trygghet, närhet, att knyta an och tillgänglighet, det vill säga att finnas där för barnet. Alla fyra pedagoger uppger att anknytningen är det viktigaste av allt och har stor betydelse för inskolningen eftersom den påverkar barnets trygghetskänsla. Precis som Hagström (2010) menar, vill vi lyfta fram anknytningsrelationen i interaktionen mellan pedagoger och barn där kvaliteten på anknytningen är beroende av de vuxnas insatser. En pedagog anser att anknytningen kan ha en väldigt stor betydelse för inskolningen.

Man blir den trygga personen för både barn och föräldrar att vända sig till. (Pedagogen Ami).

Vi kan tolka det Hagström (2010) menar som sådan att det ligger på pedagoger och vårdnadshavare som de vuxna att få relationen och samarbetet att fungera.

Pedagogerna uppger det vara bäst att vänja barnet vid flera anknytningspersoner med tanke på att förskolan är föränderlig med vikarier som tas in och byte av personal kan ske.

Viktigt att all personal har delningen. Viktigt att kunna knyta an till andra personer då den primära anknytningspersonen kan vara sjuk, ledig, börja senare eller sluta senare. (Pedagogen Ami).

27

Vi tolkar Amis resonemang som sådan att det är till fördel för barnet att vänja det vid flera anknytningspersoner eftersom det i längden kan bli ohållbart med endast en anknytningsperson. Enligt Broberg, Hagström och Broberg (2012) behöver barnet inte ha en anknytningsrelation till andra personer den söker tröst hos, det viktiga är att det finns personer i närheten att kunna vända sig till när den anknytningsperson som barnet har en djupast relation till inte finns nära till hands. Även pedagogen Jenny berättar att de är medvetna om att forskning visar på att det är mer gynnsamt för barnet med endast en anknytningsperson, men att de ändå föredrar att barnet kan knyta an till flera pedagoger. Dock menar Hagström (2010) att det bästa för barnet vore att bli mottagen av samma pedagog varje gång och det näst bästa vore om en annan pedagog tog emot. Vår tolkning är att pedagogerna helst ser att barnet skapar relationer med alla för att barnet ska kunna vända sig till andra pedagoger och kunna få sina behov tillgodosedda, då den anknytningsperson barnet är van vid inte är tillgänglig. Därav förstår vi pedagogernas resonemang som att både barn och pedagog gynnas av att barnet kan knyta an till flera personer.

Pedagogerna säger sig fokusera på att bekanta sig med barnet och visa intresse för vad den gör för att lära känna barnet bättre och veta hur det fungerar. Pedagogen Sara förklarar att det är viktigt att låta barnet känna in den nya miljön och själv närma sig de vuxna på förskolan och berättar också att de är flexibla om de märker att barnet tyr sig mer till en viss person, då får den gå till den personen. Saras resonemang gör att vi kan förstå det som en omsorg om barnet och dess egen vilja att själv få bestämma hur, när och vem det ska vända sig till i sitt utforskande (Halldėn, 2016). Även Jenny påpekar att barn ges möjlighet till utrymme vid inskolningen.

Vi försöker fokusera på att lära känna barnet och vara nära barnet och låta barnet komma lite till oss, och sen kan det ju bli lite spretigt när barnet inte bara ska knyta an till en, men vi känner ju också så att tyr sig barnet mer till en person så klart får den gå till den personen. (Pedagogen Jenny).

Jenny och Sara tycks mena att barnet ska kunna välja den person som känns rätt för stunden att gå till och inte skynda på anknytningsprocessen. Vi kan tyda det som att pedagogerna enligt dem själva ska vara närvarande, ha tålamod och vänta på att barnet ska vilja komma fram självmant. Som förskolan ser ut så kommer barnet oavsett om det vill eller inte behöva möta olika personer, som exempelvis vikarier och annan personal vid öppning och stängning.

28

När det kommer till avsked menar pedagogerna att de lägger stor vikt vid att förklara att vårdnadshavarna alltid måste säga hejdå och aldrig smita, det är bättre att barnet blir ledset och kan lita på de vuxna menar de. Enligt Edith är det viktigt att vårdnadshavarna känner sig trygga med och pratar väldigt mycket om själva lämningsögonblicket. Att lämna över barnet med glädje till personalen och inte ta tillbaka barnet om det blir ledset, även om det är jobbigt.

Att föräldrarna känner sig trygga och något vi pratar väldigt mycket med föräldrarna om är det här lämningsögonblicket, att när de lämnar så måste de lämna över med glädje, räcka över barnen till oss, aldrig backa utan, de måste lämna och säga hejdå. (Pedagogen Edith).

Citatet ovan tolkar vi som att pedagogerna uppmuntrar vårdnadshavarna att visa för barnet att förskolan är ett bra ställe, här kommer du att ha det bra, jag är trygg med detta. Med stöd i anknytningsteorin som Broberg, Hagström och Broberg (2012) skriver om kan vi förstå att pedagogens uppgift vid överlämning är att visa sig tillgänglig för barnet så att dess anknytningssystem förs i viloläge. Barnet ska kunna känna trygghet i att utforska förskolemiljön och knyta an till den tillfälliga anknytningspersonen då vårdnadshavaren som den primära omsorgspersonen inte är närvarande. Pedagogerna tycks mena att om vårdnadshavare litar på och känner sig trygga med pedagogerna och förskolan, smittar detta av sig på deras barn. Broberg, Hagström och Broberg (2012) betonar att en viktig del av inskolningen är att ha ett tydligt överlämnande så att barnet får lära sig att stå ut med en kortare separation från vårdnadshavarna och lita på att de kommer tillbaka. Utifrån pedagogens synvinkel kan detta också förstås genom Hagströms (2010) förklaring till betydelsen av dagliga rutiner som återkommande och igenkännande mönster som ett sätt att underlätta för barnets anknytningssystem. Vi förstår det även som att det är viktigt att både som pedagog och vårdnadshavare kunna ha förmågan att trösta och lugna ett barn samtidigt som det är viktigt att barnet låter sig tröstas (Broberg, Hagström & Broberg, 2012).

5.5 Sammanfattning av resultat och analys

Pedagogernas redogörelse för tidigare upplevda inskolningar, erfarenheter och kunskaper har hjälpt oss i vår förståelse för att kunna tolka de olika synsätten på inskolningen. Enligt pedagogerna tycks vårdnadshavarnas roll vara att förbereda barnet emotionellt hemifrån innan förskolestarten och dela

29

med sig av sina kunskaper och kännedom om barnet och dess behov. Samtidigt uppger pedagogerna att de delger informationen om barnet till all personal. Vårdnadshavarna blir trygga med vetskapen om att all personal har en viss kännedom om deras barns behov, enligt pedagogerna. Pedagogerna poängterar att inskolningen måste följa barnets takt och inskolningen anpassas först och främst efter barnets behov, dock måste de vara flexibla inför vårdnadshavarnas önskemål. Pedagogerna tycks uppfatta vårdnadshavarnas förväntningar på inskolningen som väldigt individuellt utifrån varje familjs behov och förutsättningar. Relationen till vårdnadshavarna tycks stå i centrum för pedagogerna och för vårdnadshavarna tycks tilliten till pedagogerna vara viktig för att de ska kunna veta att de lämnar sitt barn i trygga händer, enligt pedagogerna.

När det kommer till betydelsen av anknytningen under inskolningen så uppger samtliga pedagoger den gemensamma uppfattningen om att barnet behöver lära sig att knyta an till flera personer för att kunna känna sig trygg i alla situationer där vårdnadshavaren är en viktig del för att barnet ska kunna knyta an till flera. Vi förstår det som att tryggheten är en viktig faktor för att barnet ska kunna hantera en separation lättare från sina vårdnadshavare och samtidigt kunna knyta an till andra personer. Vi kan ana hur omsorgen genomsyras i pedagogernas tankesätt och arbetsmetoder, med uttryck i deras förklaringar på hur viktigt det är att bekräfta genom att trösta, se och finnas där för barnet. Utifrån pedagogernas svar går det att förstå att tryggheten för barnet i början av inskolningen byggs upp genom att tillmötesgå vårdnadshavarna och skapa tillitsfulla relationer. Vi kan förstå det som att pedagogernas erfarenheter kan skapa olika normer som kan påverka hur de väljer att förhålla sig till inskolningar. Den uppfattningen som vi får av pedagogernas resonemang tyder på att det är pedagogerna som sätter ramarna, för hur mycket, på vilka sätt barn och vårdnadshavare kan göras delaktiga och hur vårdnadshavarna bemöts. Att förhålla sig kritiskt till normer som pedagog och försöka vända på dem, kan vi uppfatta som ytterst relevant då inskolningar handlar om människor med olika behov och förutsättningar. Påverkas inskolningen så påverkas pedagogiken, utvecklingen och synen på barnets bästa om pedagoger arbetar enligt förutfattade meningar och normer (Niss & Söderström, 2015). Kan en individanpassad inskolning vara möjlig om normer efterföljs, vem vet vad som är det bästa för det enskilda barnet och vem är det egentligen som känner barnet bäst? Vi tolkar det som att barnets röst kan göra sig hörd genom både vårdnadshavare och pedagoger. Med detta sagt menar vi att vårdnadshavare talar för barnet

30

som de som känner barnet bäst. Pedagogerna talar för barnet genom sin erfarenhet av tidigare inskolningar och utifrån sin kompetens.

31

6. Diskussion

I detta kapitel presenteras diskussion kring valet av metod i vår studie. Vidare följer resultatdiskussionen i förhållande till tidigare forskning med förslag på eventuell vidare forskning inom vårt ämne. Därpå följer avslutande ord och reflektioner kring vår framtida yrkesroll.

6.1 Metoddiskussion

Som det framgick i vårt tidigare metodkapitel bygger vår studie på en semistrukturerad intervjumetod där det insamlade materialet bestod av fyra röstinspelade intervjuer som transkriberades. Intervjuerna genomfördes av oss själva och spelades in på förskolornas egna Ipads. Analysen av det transkriberade materialet genomfördes med hjälp av anknytningsteorin och omsorgsetisk teori samt de teoretiska begreppen relationskompetens och trygghet.

I vår studie utgick vi från underlag från två förskolors pedagogperspektiv. I början tänkte vi att vi skulle behöva fler intervjupersoner men genom noga överväganden insåg vi att fyra intervjuer gav oss tillräckligt med material till vår analys. Materialet blev mer omfattande än vad vi hade trott där varje svar gav ett djup som ledde till mer förklarande svar som även blev lättare för oss att tolka än om vi haft fler intervjuer att analysera. Ur forskningsetiska aspekter anser vi att vårt val av att endast förhålla oss till pedagogerna som deltagande i vår forskning besparar barn och vårdnadshavare från att bli observerade i en potentiellt känslig situation. Vi har ställt oss frågan huruvida resultatet kan ha fått en viss påverkan av att informanterna delgetts intervjufrågorna i förväg och om svaren hade sett annorlunda ut om vi gått tillväga på ett annat sätt. En annan tanke som möjligen kan ha påverkat intervjusvaren i studien är att informanterna är personer som för oss är kända sedan tidigare och vi ställer oss frågande om intervjusvaren hade kunnat bli mer varierade, om intervjuerna hade gjorts med okänd personal i stället. Vi såg det som en fördel att pedagogerna i våra intervjuer hade stora åldersskillnader mellan varandra, vilket möjligen kan ha gett oss fler ingångar till olika arbetsmetoder kring inskolning. Vi såg det positivt med att kunna jämföra de äldre pedagogers erfarna metoder med de senare komna metoderna för inskolning, där erfarenheter och nya kunskaper interagerar.

32

Vi kan instämma med Berglund (2019) om att det stora arbetet i den här studien har inneburit att sortera empirin efter innehåll och läsa materialet flera gånger om för att kunna se olika mönster i det som sägs. Utmaningarna i själva arbetets omfattning tyckte vi var själva bearbetningen och analyseringen av empirin. Under arbetets gång upptäckte vi att allt insamlat material inte kunde återges i texten och det gällde för oss att reducera och i huvudsak framhäva det som är inom ramen för studiens syfte. Ett skäl till att vi valde de citat som framgick i analys- och resultatkapitlet var att dessa resonemang tydligt visade det vi önskade synliggöra. Kategoriseringarna av intervjusvaren hjälpte oss att koppla teman till forskningssyftet och att lättare få grepp om och kunna pussla ihop det som i början var så stort, samtidigt som vi kunde hålla oss till frågeställningarna. För att öka reliabiliteten i undersökningen lyssnade vi på ljudinspelningarna flera gånger för att försäkra oss om att vi uppfattade respondenternas svar korrekt.

6.2 Resultatdiskussion

Syftet med vår studie har varit att få en förståelse för och att undersöka hur alla inblandade parters intressen enligt pedagogerna vägs mot varandra i valet av inskolningsmetoder. Vår studies resultat kommer nu att ställas i förhållande till tidigare forskning och diskuteras i linje med vår undersökning.

Vår studies resultat i enighet med Cugmas (2007) studie visar att pedagoger helst ser att barn ska kunna knyta an till flera personer på förskolan. Förklaringar vi fick som anledning till detta kunde vara att ordinarie anknytningsperson kan vara sjuk, ledig eller frånvarande av olika skäl. Detta gav oss en insikt i hur katastrofalt det kanske hade varit för barnet om pedagoger strikt hade följt Bowlbys teori där barnet endast hade haft en anknytningsperson. Bowlbys teori enligt vår mening fungerar kanske bättre i en miljö där barnet är ensam om att omhändertas. Däremot i en institution som på en förskola ser förutsättningarna annorlunda ut då barnet lämnas på en avdelning med flera barn som alla söker kontakt hos några få pedagoger. Till skillnad från Simonsson och Thorells (2010) studie som visar barnet som aktiv i formandet av sitt eget liv och i den sociala involveringen, visar vår studies resultat på att vårdnadshavarna ses som de med den aktiva rollen i att tillsammans med sitt barn ta steget in till det sociala samspelet i inskolningsprocessen. I den föräldraaktiva

33

inskolningen ingår aktiva vårdnadshavare och deltagande barn samt pedagoger med övrig personal som möter barnet. Resultatet visar att samtliga pedagoger uppger att en tvåveckors inskolning är den mest förekommande arbetsmetoden. Dock framgår det även att pedagogerna är flexibla och metoden kan anpassas efter barns behov och vårdnadshavares önskemål. En annan slutsats vi också kan dra är att oavsett arbetsmetoder är det ändå vårdnadshavarna som enligt pedagogerna utgör den trygga basen för sitt barn under inskolningstiden.

Det framkommer i våra resultat enligt pedagogerna, att för att kunna inge trygghet för barnet i barngruppen, är det betydelsefullt att hela arbetslaget har kunskapen om små barns anknytning och är informerade om hur det enskilda barnet fungerar och dess behov. Resultatet visar att anpassningar tycks ske med hänsyn till barnets bästa och vårdnadshavarna är de första man vänder sig till för att få information om barnet i öppna dialoger, sedan går informationen vidare till all personal som barnet kommer i kontakt med. Niss och Söderström (2015) hävdar att ett öppet förhållningssätt är en viktig förutsättning för att pedagoger ska kunna vara mottagliga för både barns och vårdnadshavares behov och önskemål. För ett positivt samarbete mellan parterna anser vi det vara viktigt för vårdnadshavare att kunna våga komma med funderingar och uttrycka sina åsikter kring inskolningen. Här förstår vi även hur viktigt det kan vara om pedagogen med ett öppet sinne och hela sitt kroppsspråk kan närma sig det lilla barnet som saknar den verbala kommunikationsförmågan, för att skapa trygga och tillitsfulla band till barnet.

I analysen av pedagogers synpunkter på inskolningar framkom det att pedagogerna helst såg att barn i åldrarna ett till ett och ett halvt fick den känslomässiga närhet som behövs först och främst av sina primära omsorgspersoner, för att barnet ska kunna få en trygg anknytning till andra personer. Detta är i likhet med Ebbeck och Yims (2009) studie som visade att en trygg anknytning gynnas om barnet får tillräckligt med tid och närhet till sina primära omsorgspersoner i första hand. Genom att involvera vårdnadshavarna mer, ser pedagogerna i vår studie det som en möjlighet att lära känna barnet bättre samtidigt som de ger vårdnadshavarna insyn i deras pedagogiska arbete. Däremot visar Cugmas (2007) studie att vårdnadshavarnas inflytande kan påverka barnets emotionella utveckling i början, som i sin tur kan påverka barnets relationsskapande och anknytning till andra personer på förskolan. Vi kan även dra en parallell till Ebbeck och Yims

34

(2009) studie, där kontakten mellan pedagoger och vårdnadshavare spelar en viktig roll för att en trygg anknytning ska kunna ske.

Vi kan ana hur omsorgen genomsyras i pedagogernas tankesätt och arbetsmetoder, med uttryck i deras förklaringar hur viktigt det är att bekräfta och finnas där för både barn och vårdnadshavare. Tryggheten framgår i våra resultat som avgörande för att barnet ska kunna hantera en separation lättare och samtidigt kunna knyta an till andra personer. Av resultaten kan det förstås som att barnets behov av anknytning och närhet inte behöver uteslutas för att inskolningen är avklarad utan det är en kontinuitet som följer barnets behov och utveckling genom hela förskoletiden.

Resultat gällande hur vårdnadshavarnas perspektiv tillvaratas enligt pedagogerna framkom tydligast när pedagogerna uppgav hur situationer kan skapas som kan göra vårdnadshavare delaktiga i inskolningsprocessen. Små gester som ett telefonsamtal eller en bild på deras sovande barn, kan göra vårdnadshavarna delaktiga och ge dem en uppfattning av hur deras barn mår och upplever förskolevistelsen. På så vis skapas en ömsesidig relation med barnet i fokus där pedagogen tar första steget i sina konkreta handlingar. Pedagogens ansvar föreskrivs även i Läroplan för förskolan (Lpfö, 98/2018), att vara tydlig i fråga om barnets trivsel, informera om barnets personliga omständigheter och utveckla en tillitsfull relation till vårdnadshavarna. Vi kan relatera detta till Cugmas (2007) studie där vårdnadshavarnas delaktighet uppgavs underlätta för relationen mellan pedagog och barn. Även andra studier visar samarbetet med vårdnadshavare som en betydande faktor i sociala samspel där relationen mellan hem och skola står i centrum för inverkan på barnets utveckling (Ebbeck & Yim, 2009).

Pedagogers utbildning och erfarenhet påverkar kvaliteten på omsorgen som i sin tur påverkar barns utveckling enligt Cugmas studie (2007). Deras studie visar i likhet med vår studie att pedagogers förmågor och kunskaper för att kunna samspela med barnen är viktiga förutsättningar för att kunna bygga upp meningsfulla relationer med hemmen. Juul och Jensen (2009) uttrycker också vikten av ett meningsfullt samarbete i relationen som byggs upp mellan pedagoger och vårdnadshavare. Första intrycket kan vara avgörande för hur relationen utvecklas mellan parterna. Ett bra exempel på detta är när pedagogen Ami lyfter fram hur viktigt det är att bemöta vårdnadshavare i sin första kontakt med förskolan på rätt sätt, även om personalen inte delgetts information om en ny