1964:1

INNEHALL

# UPPSATS

Förste intencknten docent Amw-llfaja ~7\,1_y!t:n, Stockholm: Swnsk landsbygd i omvandling . Swedish countrysidt: in transformation . . . 8

STRöDD.·1 11IEDDEL..J.NDEN OCH . .J.KTSTJ-CKEN

Professor sz:gjrid S<.'t'llSStHl, Lund: Medeltids-arkeologi, ett nytt läroämne . . . 10

uVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR

Avdelningschefen fil. lic. llfats Rehnberg, Stock-holm: Folkmusiken i Finlands svenskbygder 13 Ornulv Vorren: Finnmarksamenes nomadisme,

1-::?. Anmäld av docent Plzebe Fjdlström, Uppsala ... .

-] lans Lidman : Fä l 10•hr. Anmäld av docent Nils-.-lr-<.•id Bring,:us, Lund ... . Lars Furul::tnd: Statarna i litteraturen. Anm~i.ld

av 1Uats R,'hnbtT(I ~,· . ...... .

Axel Steensberg: Dagligliv i Danmark i det nittendc on· tvvencle :lrhundrede, I. Anmälcl av d•:ocent Brita L'.•l<trdt, Lund ... . ~(i Nils G. \ Vollin: .:\..Q·;;:koppar. ~:ig_g·ställare och

äggstälL Anm;.iJd av intendenten fil. lic. E1.•a

N<Hdetzsotz, Stockholm . . . 27 Jan-Öjvind Swahn: Jubelfest. Anmäld av Nils

• ..J. r-~·id B ring ,~u s. . . . 29

KORT.-1 BOKXOTIST.R

E. E. Larsson: Swedish commentators on Ame-rica 1638-1865 . . . 31 Från Sonunabygd till Vätterstrand, 7 :de saml. 31 Från G~i.strikland, 1959-1963 . . . 32

RIG · ÅRGÅNG 47 · HÄFTE

l

Universitetsbiblio

t

eke

t

LUND

Svensk landsbygd i omvandling

Av

Anna-Maja Nylén

S

tatliga ingrepp har sedan medeltiden va­

rit av avgörande betydelse för svenskt

jordbruk. Jorddelning och brukningsfor­

mer har med större eller mindre framgång

dirigerats genom lag. Fram till 1700-talets

mitt var statens intresse framför allt att

hindra en alltför långtgående ägosplitt­

ring, detta för att tillförsäkra staten ett

hållbart skatteunderlag. På 1600- och

1700-talen tvingade emellertid befolk­

ningsökningen till en successiv modera­

tion av förbudet mot ägodelning, och en

mycket stark hemman sklyvning skedde

under 1700-talets slut och 1800-talets bör­

jan. Den ekonomiska liberalismen under

senare delen av 1800-talet tillät ännu stör­

re frihet i detta avseende. År 1896 tillkom

en lag som tillät praktiskt taget obegrän­

sad delning av jord, vilket gav upphov till

ett stort antal smålägenheter.

Utomordentligt vittgående

reformer

genomfördes under senare delen av 1700-

talet och 1800-talets början, framför allt

laga skiftes förordningen 1827. Härige­

nom förändrades jordbrukets struktur ge­

nom en omgruppering av de olika ägo­

partierna som bildade en brukningsenhet,

men de förändrade inte deras storlek.

Som en följd av framför allt laga skif­

tets genomförande bröts byarna sönder

genom utflyttning av gårdarna till deras

resp. ägor. Mot slutet av 1800-talet inten­

sifierade staten sina ingrepp i jordbruket.

Den s.k. egnahemsrörelsen startades med

avsikt att erbjuda den ökande jordbruks­

befolkningen bättre existensmöjligheter

(och därmed också begränsa emigratio­

nen). Fram till 1939 var huvudändamålet

att öka den agrikulturella produktionen

genom att uppmuntra småbruk både av

sociala och befolkningspolitiska skäl. När

den allmänna ekonomiska situationen för­

bättrades i slutet av 30-talet visade sig eg­

nahemsrörelse allt annat än lämplig. Han­

delns och industriens ökade behov av ar­

betskraft innebar att jordbrukspolitiken

inte längre kunde syfta till upprättandet

av småbruk, vilka tog i anspråk en bety­

dande arbetskraftstillgång. Ett riksdags­

beslut 1939 förändrade radikalt statens

jordbrukspolitik. Härigenom slutade del­

ningen av större och bildningen av små

jordbruk helt. Efter en tid av trevande

försök att forma en linje tillsattes 1942

års jordbrukskommitté, vars resultat pre­

senterades 1947 och utgör grundvalen för

statens nu projekterade program för jord­

brukets utveckling fram till 1970.

Grundtanken är att ge samma möjlig­

heter för i jordbruket sysselsatta att nå

en rimlig levnadsstandard som den in­

dustriarbetarna har uppnått. Likaså att få

del i den allmänna standardhöjning som i

framtiden kan komma.

Detta mål vill man nå på två vägar:

1. Genom statligt prisstöd i den utsträck­

ning att det gör effektivt planerade

och drivna familjejordbruk lönande.

2

Anna-M aja Nylén

Detta innebär att jordbruket skall ge

en avkastning som möter alla drifts­

kostnader, inkl. avbetalning och ränta

på investerat kapital. Vidare att det

skall ge jordbrukets arbetare samma

levnadsstandard som andra jämförli­

ga arbetargrupper.

2. Genom fortsatt och intensifierad ra­

tionalisering av jordbrukslägenheter-

na, reducering av produktionskostna­

derna och höjning av jordbrukarens

inkomst. Denna rationalisering skall

beröra

A. Jordbrukens storlek

( Storleksrationalisering)

B. Arronderingen

( Strukturrationalisering)

C. Förbättring av jordbrukets fasta

anläggningar

D. Tillämpning av rationella drifts­

former

(Driftsrationalisering)

Rationaliseringsprogramme t.

Det organ som under överinseende av

jordbruksdepartementet har att utföra

dessa direktiv är lantbruksstyrelsen. Den

är den centrala myndigheten. Lantbruks­

nämnderna i varje län underställda lant­

bruksstyrelsen är de lokala myndigheter­

na under ledning av en lantbruksdirektör.

Dessa lantbruksnämnder upprättades ge­

nom riksdagsbeslut 1947 som en följd av

det statliga rationaliseringsprogrammet.

De instrument som ger dessa myndig­

heter möjlighet att handla är en rad lagar,

delvis stiftade för ändamålet, som berör

jordförvärv, expropriation, sammanlägg­

ning, jorddelning, vanhävd, jordbrukseg-

nahemsverksamhet, egnahemslån, stöd­

lån, skördeskadeersättning m.m. Målet är

enligt regeringsprogrammet att garantera

jordbrukets lönsamhet och grundar s ig på

föresatsen att svenskt jordbruk skall fort­

sätta som familjeföretag och att rationali-

seringssträvanden skall ta sikte på att

upprätta och upprätthålla lägenheter av

till en början en familj sstorlek 10— 20

hektar (vilket innefattar flertalet av små­

bruken), senare reviderat att även avse 2-

familjsstorlek upptill 30 hektar. Rationa­

liseringen skall i första hand vara jord­

brukarens egen angelägenhet, men myn­

digheterna skall underlätta och stödja ge­

nom att ställa ekonomisk och annan hjälp

till förfogande.

Ursprungligen var avsikten i 1947 års

jordbruksprogram att statens bidrag till

rationaliseringen skulle föregås av en

brett lagd utvecklingsplanering. Grundele­

menten i denna skulle vara dels en regional

planering, dels en individuell. Från början

begränsades den regionala planeringen till

små representativa områden, vanligen ett

à två i varje län. Varje företag blev ett

testfall avsett att etablera en praktisk ru­

tin för fortsatt rationalisering. Dessutom

gjorde lantbruksstyrelsen några få länsun-

dersökningar med avsikt att göra en ekono­

misk, geografisk och social översikt över

ett helt län. Denna metodik har emellertid

övergivits till förmån för jordbruksöver-

sikter, vanligen i samband med övrig

kommersiell och industriell verksamhet,

bebyggelse och bosättning inom större

områden.

Bland de problem vilka ha blivit evi­

denta som ett resultat av dessa länsunder-

sökningar är den snabba utvecklingen in­

om glesbygderna, jordens användning,

strukturella förändringar, arbetskrafts­

behov och arbetstillgång. Arbetet med

dessa problem har lett till ett utvidgat

samarbete mellan olika statliga organ

om ett program för

landsbvgdsplanerhg-Svensk landsbygd i omvandling

3

en. I ett antal län har länsutredningar en­

gagerat speciella planeringsexperter för

att handlägga inventerings- och undersök­

ningsuppgifter. Dessa har resulterat i ett

antal länsutredningar vilka nu föreligger i

stencil och ger ett ännu inte fullständigt,

men mycket intressant material till belys­

ning av vad som nu sker och inom en snar

framtid kommer att ske med svensk

landsbygd.

I samband härmed bör framhållas att

riksdagens beslut år 1947 syftade till en

långsam och gradvis skeende strukturför­

ändring av jordbruket, inte en revoultion.

I själva verket vidtogs åtgärder för att

bromsa en utveckling som eljest skulle ske

alltför fort. E tt m ycket betydelsefullt skäl

va r att minskningen av jordbruk slägen­

heter och avfolkningen av landsbygden

skedde i alltför snabb takt. Hänsynen till

småbrukarna, som av olika skäl inte kun­

de överföras till andra arbetsfält eller nya

omgivningar, skulle ha givit icke önskvär­

da förhållanden. Man ansåg det inte hel­

ler ekonomiskt hållbart med en alltför

snabb utveckling med hänsyn till att in­

vesteringar i byggnader och inventarier

skulle gå till spillo.

Den planmässiga rationaliseringen kan

inte ses i riktigt perspektiv utan att man

först tar i betraktande befolkningsutveck­

lingen på landsbygden. Minskningen av

aktiva inom jordbruket är mellan 1930

och 1950 40%, dvs från 936.000 till

545.000. Detta avspeglar en djupgående

förändring inom jordbruket och innebär

att antalet arbetande på varje 100 hektar

jord minskat från 25 till 15. Under de

sista 10 åren har produktiviteten ökat

med 50%. Antalet jordbruk på över 2

hektar minskade från 1932 till 1951 med

1.300 per år. De senaste åren har takten

ökat så att antalet är 3.000 pr år. Sam­

manläggningen av jordbruk är ansvarig

för en mindre del av den totala minsk­

ningen av personal i jordbruket. I stället

är det driftsrationaliseringen, delvis me­

kaniseringen som är det främsta skälet

för det minskade arbetskraftsbehovet. Ett

mått härpå är att traktorernas antal har

ökat från 20.000 1944 till 150.000 år

1959 och har under senare år ökat i ac-

celerande takt.

I samråd med lantbruksstyrelsen har

inom ett antal län skett en inventering av

jordbrukets rationaliseringsobjekt för att

få en fördjupad kunskap om utvecklings­

tendenserna. De utgör samtidigt en del

av mera omfattande länsutredningar som

företas av arbetsmarknadsstyrelsen för

att ge ett underlag för industrilokalise­

ringen, vilken ju också har en problematik

som ingriper i jordbruksrationaliseringen.

För Lantbruksnämnderna kommer utred­

ningsmaterialet att få betydelse vid den

långsiktiga planeringen såväl för yttre

som inre rationaliseringsuppgifter. Upp-

giftsinsamlingen har skett rörande länens

samtliga brukningsenheter med arealer

över 2 har åker. Underlaget består dels

av uppgifter grundade på jordbruksregis-

ter och statistiska uppgifter ur administra­

tiva akter, dels också av de lokala med­

arbetarnas, ortsombudens kännedom om

sina kommuner samt uppgifter insamlade

vid gårdsbesök och genom enkäter.

De länsutredningar som hittills utkom­

mit omfattar Dalsland, Gävleborgs län,

dvs Hälsingland och Gästrikland, Hal­

lands län, Jämtlands län, delar av Norr­

bottens län och Östergötlands län. Utan

att i detalj redogöra för det mycket omfat­

tande siffer-, tabell- och kartmaterial som

här insamlats skall jag ange några huvud­

linjer i utvecklingen, som det ter sig uti­

från de samlade uppgifterna. Jag tar då

4

Anna-M aja Nylén

också med en länsutredning gjord av ar­

betsmarknadsstyrelsen från Kalmar län

för att ge exempel från län med olikar­

tade förutsättningar med avseende på nä­

ringsliv.

Under de sista åren har avfolknings-

tendenserna i Norrland varit föremål för

bekymmer. Utflyttning har nu där nått en

sådan omfattning att åtgärder måste vid­

tas. De fyra nordligaste Norrlandslänen

hade år 1961 en nettoutflyttning på inte

mindre än 10.000 personer. Men också

andra delar av landet har kommit i lik­

nande avfolkningssituation. Framför allt

gäller detta sydöstra Sverige. Punktvis har

strömmen hejdats. Blekinge län, som tidi­

gare haft en stark utflyttning, har nu en

helt annan mera positiv situation. På Got­

land har industrietableringar bromsat ut­

flyttningen som tidigare var alarmerande.

Nettominskningen väger nu över mot en

långsam nettoökning. För Kalmar län är

läget ovisst. Under de senaste 10 åren har

befolkningen inom länet minskat med ca

4.000. I en undersökning rörande väntade

strukturförändringar inom jordbruket i

Kalmar län, som utfördes av lantbruks­

nämnden i samverkan med andra organ,

redovisas den väntade strukturutveck­

lingen fram till år 1970. Under en 15-

årsperiod kommer åkerarealen i länet att

minska med 28.000 hektar fram till

1970. Åkerbortfallet kommer nästan helt

att ske i åkerglesa bygder. Parallellt sker

en ökning av skogsarealen med 40.000

hektar. Vidare beräknas en kraftig minsk­

ning av antalet brukningsdelar, de i stor­

lek 2— 5 hektar med 70% och upptill 10

hektar med 30%. Undersökningsresulta­

ten tyder slutligen på en kraftig befolk-

ningsminskning vid jordbruket, drygt

1.000 personer om året fram till 1970,

dvs att 2 à 5 jordbruk varje vecka skulle

avvecklats i länet fram till 1970. I skogs­

bygden väntas något över 35% av åker­

arealen bli överförd till skogsmark till

1970, närmare 50% till 1975. I jord­

bruksbygden väntas däremot ca 6% bli

överförd till skogsmark. Mellanbygden

intar i detta avseende en mellanställning.

Endast en fjärdedel av brukningsenhe-

terna kommer att överföras till skogs­

mark och en del av smålägenheterna blir

bestående motiverade av kombinationen

med skogsbruk.

Inom

jordbruksregionen

har

folk­

minskningen uppgått till ca 1.300 perso­

ner trots ett relativt stort födelseöver­

skott. Här är en av anledningarna till ut­

flyttning typisk för områden med starkt

utvecklat dominerande jordbruk. Den

långt drivna rationaliseringen och det

minskade arbetskraftsbehovet har friställt

arbetskraft som sökt sig till andra yrken

och särskilt då industrier vilka saknas in­

om de av jordbruket högexploaterade om­

rådena.

Samma är förhållandet inom t.ex. Ös­

tergötlands slättbygd, där en stark ratio­

nalisering avseende storlek, struktur och

drift givit som resultat ett starkt minskat

behov av arbetskraft. En man kan nu där

sköta ett kreaturslöst jordbruk på 60 hek­

tar.

I Halland kan 3,1% av åkern komma att

övergå i betesmark, skogsmark och annan

mark. Detta innebär att ca 2.000 enheter

bedöms sakna förutsättningar att bestå.

C:a 1.500 personer kommer att friställas

från jordbruket.

I Dalsland kommer ca 30% av gårdar

med över 2 har åker att upphöra, som

självständiga brukningsenheter utgörande

i genomsnitt 15%. Av- brukningsenhe-

terna har 9% överförts från åker till be­

tesmark, totalt uppskattat till 1.300 har.

Svensk landsbygd i omvandling

5

Vid 4% av brukningsenheterna har åker

planterats med skog eller ca 1.100 har, 7%

har en klar tendens till igenbuskning. Det­

ta är genomsnittssiffror och beräknade i

underkant. I Bergsbygden är siffran för

minskning av åkerarealen 25%. För hela

landskapet skulle skogsarealen öka med 7

%. Den pågående utvecklingen visar att

det närmaste decenniet kommer att med­

föra en sammandragning av det egentliga

jordbruket till den centrala slätten och

större öppna områden i dal- och skogs­

bygderna vilka måste öka sin areal med

åker från dem som inte kommer att bestå

samt med fastigheter som läggas igen till

skogsmark. I skogsbygden kan det finnas

anledning för speciellt utformade bruk-

ningsenheter såsom stödjordbruk

för

skogsarbetare och rena skogsfastigheter.

Den hastigt fortgående skogsmekanise-

ringen gör dock framtiden för dylika

brukningsenheter osäker.

I Gästrikland och Hälsingland bedöms

11,5% komma att övergå i betesmark,

skogsmark och annan mark. 42% av an­

talet brukningsenheter anses sakna förut­

sättningar att bestå. Antalet män i arbets­

föra åldrar som successivt under de när­

maste 10— 15 åren kommer att friställas

från jordbruket är uppskattningsvis 3.100

man. 35% av den nuvarande jordbruks­

befolkningen hänför sig till brukningsen­

heter som beräknas upphöra som själv­

ständiga företag. De beräknas komma att

övergå till andra näringar på grund av den

fortgående rationaliseringen av jordbru­

ket.

I Jämtlands län omfattande Jämtland och

Härjedalen beräknas omkring 30% av lä­

nets brukningsenheter om över 2 har åker

upphöra under den kommande 10-årspe-

rioden som självständiga enheter. Den

största nedläggningsprocenten, ca 35%,

F ig 1. Nedläggning i relation till befintlig åkerareal i Gävleborgs län. Enligt en sammanställning av länets lantbruksnämnd juni 1960.

kan förväntas inom silurområdet, det

område som har det bästa jordbruket och

där det har störst betydelse. Inom detta

område har man anledning förutse en be­

tydande storleksrationalisering. Inom öv­

riga områden, speciellt de båda fjällregi­

onerna, kan förväntas en lägre nedlägg-

ningsprocent, ca 20%. Inom dessa områ­

den är brukningsenheternas skogsmarks-

areal större och kommer att kompensera

behovet av större åkerarealer.

6

Anna-M aja Nylén

Konsekvenser fö r den kulturhistoriska

forskningen.

Den utveckling som skisseras i dessa

länsutredningar har hittills förverkligats

i en utsträckning som överträffar beräk­

ningarna och kommer givetvis att få kon­

sekvenser för natur och kulturbygd. Den

öppna bygdens successiva förvandling :

åker blir betesmark eller skog, betesmar­

ken skog. Hittills har 61.000 hektar odlad

jord tagits ur agrikulturell produktion och

det beräknas att ytterligare 300.000 hek­

tar åkerjord och 200.000 hektar odlad

jord bör gå samma öde till mötes fram till

1975. Åtminstone 90% av denna areal

bör med fördel kunna användas till skogs­

produktion. Det är ungefär en sjundedel

av den nuvarande åkerarealen1). U r na-

turvårdssynpunkt har redan ett dystert

perspektiv förutsetts. Den öppna bygden, i

århundraden försvarad av bonden och

hans arbete och kreatur mot en icke öns­

kad växtlighet försvinner. Den svenska

landskapsbilden skulle onekligen bli myc­

ket torftigare om åker och äng får växa

igen eller planteras med skog. Detta är en

aspekt.

Hur är då perspektivet sett ur kultur­

forskarens synpunkt. Utan att lägga någ­

ra sentimentala synpunkter på denna ut­

veckling kan man med utredningarna

konstatera förändringar av jordbruket

som är helt revolutionerande. Maskiner

ersätter människor på åkrar och ängar

i en utsträckning som verkar otrolig. Hela

arbetsgrupper och arbetskomplex försvin­

ner, människor, metoder, teknik,

organi-x) Enligt muntligt meddelande av byråchefen H. Ståhlberg, chef för Kungl. Lantbruksstyrelsens yttre rationaliseringsbyrå, har denna andel nu stigit till en fjärdedel.

satoriska bildningar, redskap, arbets- och

festliv, föreställningar, sed, sång och saga.

Bebyggelse försvinner. Ganska exakta

siffror kan nämnas ur utredningarna.

I Hallands län beräknas ca 1.500 bostads­

hus vara sådana att de icke kommer att

bebos.

I Dalsland är 45 % av bostadshusen bygg­

da före 1900 och 26% av ekonomibygg­

naderna.

I Gävleborgs lån har för brukningsenhe-

ter, som saknar förutsättningar bestå,

18,1% bedömts som möjligen bebodda

och 17,5% som obebodda. Detta blir till­

sammans ca 5.000 byggnader som med all

sannolikhet skall försvinna.

I Jämtlands län är motsvarande siffror:

40% av byggnadsbeståndet på bruknings-

enheterna är uppförda före sekelskiftet. 1

mellanbygden 52%.

Som kriterier vid bedömningen av

brukningsenheters fortbestånd har följan­

de tillämpats: 1) minst 10 har åker, 2)

högst 5 km från närmaste tätort, 3) till­

fredsställande utfartsvägar, dvs genom­

förbara mjölkbilstransporter, 4) högst 3

km till närmaste skola för de första årens

skolgång, 5) bra bostäder och ekonomi­

byggnader, 6) förekomst av vuxna barn,

villiga att överta skötseln av gården. Kri­

terier för bedömning av bostäderna har

varit ålder, datum för senaste reparation

och teknisk utrustning; för ekonomibygg­

nader ålder, datum för senaste reparation,

inomhustemperatur under vintern, före­

komst av fukt, mjölkrum.

Det står ju av detta utan vidare klart

att rationaliseringen kommer att beröra

ett äldre byggnadsbestånd och, eftersom

rationaliseringen av jordbruket starkast

berör just de gamla genomodlade bygder­

na, även den äldsta kulturbygden. Det f ö ­

refaller högst angeläget att den

kulturhis-Svensk landsbygd i omvandling

7

Fig. 2. Bedömda antalet upphörande brukningsenheter i Jämtlands län. Enligt en utredning av länets lantbruks­ nämnd oktober 1961. 20.1 . 25/0 25,1 - 30,0 30,1 - 35P 35,1 - 40,0

\.3fL

W *

toriska forskningen, de kulturhistoriska

museerna och dess fält forskningsinstru­

ment noggrant överväger situationen mec!

hänsyn till den utveckling som har ägt

rum och i som det synes accele rande takt

kommer att fortlöpa. Vad som i första

hand är nödvändigt är att berörda parter

får diskutera hela frågan och formulera

de angelägnaste arbetsuppgifterna och

hur dessa bör bedrivas. Ett samarbete

mellan olika discipliner torde vara nöd­

vändigt liksom också gemensamma aktio­

ner för att få anslag till registrering inom

de områden, som är särskilt utsatta för

omvandling.

Källor:

Sammanställning av huvudresultaten rörande jordbruket i Gävleborgs län, inventeringen 1958. Lantbruksnämnden i Gävleborgs län i samråd med Kungl. Lantbruksstyreisen. Juni 1960.

Meddelanden från Kungl. Lantbrukssty reisen. Ser. C. Nr. 6:1960. Strukturförändringar i jordbruket i Kalmar län 1956—1970.

Utredning rörande lantbrukets struktur inom Jämtlands län. Lantbruksnämnden i Jämtlands län under medverkan av Kungl. Lantbruksstyrelsen. Okt. 1961. Stencil.

Utredning rörande lantbruket i Dalsland. Lant­ bruksnämnden i Älvsborgs läns norra område un­ der medverkan av Kungl. Lantbruksstyrelsen 1963. Stencil.

Utredning rörande jordbruket inom Arvidsjaur, Arjeplog, Yokkmokk. Lantbruksnämnden i N orr­ bottens län under medverkan asv Kungl. Lant­ bruksstyrelsen 1963. Stencil.

8

Anna-M aja Nylén

Summary

Swedish countryside in transformation

In every E u ro p ean country one can observe th e de-population of the countryside and a g en eral m ovem ent tow ards the tow ns and u r ­ ban areas. In Sw eden th is m ovem ent sta rted a t th e end of th e 19th century. T he ag ricu l­ tu ra l policy o f th e S tate rig h t up until 1939 w as to encourage the fo rm ation o f small farm s. Sw eden now has a highly developed system of small fa rm s; 77.8% of th e total

num ber of a g ric u ltu ral units have up to 10

h ectares, 20.4% have 10— 50 hectares and only 1.8% have over 50 hectares. H ow ever, the increasing need o f labour in tra d e an d ind u stry m ean t th a t a t th e end o f th e ’th irties, th e S ta te ’s ag ric u ltu ra l policy of establishing small farm s could no longer be continued. A n a g ri­ cu ltu ral com m ittee w as set up and in 1947 it presented its re p o rt w hich is th e basis fo r a S ta te ratio n alisatio n program m e extending up to 1970. T h e fundam ental idea is to give those who are engaged in farm in g the sam e chances of reach in g a reasonable sta n d ard of living as th e industrial w orkers, i.e. to give ag ric u ltu re a chance to com pete in the labour m arket. A n o th er aim is to m aintain properties big enough for one or tw o fam ilies i.e. 10— 30 hectares. T he S tate provides both financial and technical aid in various ways. Local and ce n tral organizations have been form ed and new laws have been passed to help ca rry out the program m e.

T h is planned ratio n alisatio n w hich concerns both the size and th e ru n n in g o f the a g ric u l­ tu ra l units cannot be seen in its tru e perspec­ tive unless one takes into consideration the population tren d s in the co u n try d istricts. T he decrease in th e to tal num ber o f those a c ti­ vely engaged in farm in g betw een 1930 and

1950 w as 40% , i.e. from 936,000 to 545,000. T h is reflects a pro fo u n d change in ag ric u ltu re and m eans th a t th e num ber o f w orkers on each h ec ta re o f arable land has decreased from

25 to 15. D espite this, productivity has in­ creased by 50% in th e last ten yars. T he num ­

b er o f farm s w ith m ore th a n 2 hectares dec­

reased by 1,300 per y ea r betw een 1932 and 1951. In recent y ears th e num ber has risen to 3,000 per year. H ow ever, com bining farm s accounts fo r a m inor p roportion o f the total decrease in ag ric u ltu ral w orkers. Instead, m echanisation is the m ain reason fo r th e de­ creased dem and fo r labour.

In conjunction w ith the cen tral authorities, a num ber of counties have taken stock o f the th ings to be achieved in ratio n alisin g a g ri­ culture in o rd er to get a fu rth e r know ledge of th e tren d s in developm ent. O ne o f the m ost obvious problem s th a t has em erged in these in vestigations is th a t stru c tu ra l changes and th e tra n sfo rm a tio n of th e countryside are ta k in g place a t a g re a te r ra te th a n had been estim ated and in e ffe c t th e de-population of the countryside is going too fast and m easures m ust be taken to slow dow n this tendency.

T h e tren d s outlined in these reports and w hich up to now have been fully confirm ed by the actual sta te of a f f a ir s h av e been and will be very im p o rtan t fo r the countryside and the cultivated regions. T he open countryside is being tra n sfo rm e d ; tilled land is being tu r n ­ ed into pastu re or forest, p astu re into fo rest. U p to now 61,000 hectares of cultivated land have been taken out o f ag ric u ltu ral production, and it is estim ated th a t a fu rth e r 300,000 h e c ­

ta re s o f arable land and 2 0 0 ,0 0 0 hectares o f

cultivated land will have gone th e same w ay by 1975. A t least 90% o f this a re a could p ro ­ fitab ly be used fo r tim ber production. T h is is ap proxim ately one seventh — in rec en t rep o rts the fig u re has risen to one q u a rte r — o f th e p rese n t a re a un d er cultivation. A s fo r th e p rese rv a tio n of scenery, a black fu tu re h a s a lread y been predicted. T h e Sw edish la n d ­ scape will undoubtedly be less rich and v a rie d

Svensk landsbygd i omvandling

9

w hen th e arab le land and m eadows a re allo­ w ed to become o vergrow n o r are planted w ith tim ber. T h is is one aspect.

B u t w h at is th e p icture like fro m sch o lar’s point o f view ? W ith o u t expressing any sen­ tim ental reflec tio n s on these tendencies, we can co n firm th e findings o f the local rep o rts th a t the changes in a g ric u ltu re a re revolution­ ary. M achines a re replacing people in the fields and m eadow s to an alm ost unbelievable extent. W hole groups o f w orkers and system s o f w orking a re d isappearing ; people, m ethods, techniques, o rg an isatio n al groups, im plem ents, tra d itio n a l w ays of w orking, celebrations, con­ ceptions, custom s, songs and tales are disap­

p ea rin g w ith them and the people. T h e buil­ dings a re disappearing. F a irly ex act figures can be found in the reports.

In this study th e au th o r w anted to draw the atten tio n of cultural rese arch w o rk ers firstly to the records given h ere and secondly to the research m aterial w hich is to be found in the p rim a ry m aterial alread y collected. T h e tra n s ­ fo rm atio n of the countryside will create con­ siderable problem s fo r the preserv atio n of cultu ral m oum ents. I t is desirable th a t in­ tere ste d organisations and scholars of cultural h isto ry should have an opportunity to discuss the situation and draw up a program m e of work.

STRÖDDA M E D D E L A N D E N OCH A K T S T Y C K E N

Medeltidsarkeologi, ett nytt läroämne

Av

Sigfrid Svensson

I en diskussion i Bonn 1961 om föremåls-

studiet inom folklivsforskningen framhöll

den berömde, nu avlidne germanisten Ju­

lius Schwietering sådana studiers betydel­

se genom att hänvisa till vad som saknades

på andra områden: Vad som fattas oss i

modem filologi är att vi inte efter den

klassiska arkeologins förebild har en ar­

keologi, en vetenskap som inte bara såsom

konsthistorien frågar efter formen utan

också efter funktionen. Nu är det så, att

vi vet vida mer om romersk stadskultur

än om högmedeltidens städer eller om ka-

rolingertidens föremålsbestånd. Enbart

som litteraturhistoriker, fortsatte Schwie­

tering, kan vi inte riktigt tolka ett medel-

högtyskt epos och dess föreställningsvärld.

Våra studenter läser om en turnering men

kan inte konkret föreställa sig hur en så­

dan gick till. Det ges ut ett internationellt

verk om medeltida inskrifter, men där

finns inte ett ord om hur de är utförda, om

de är huggna i sten eller skurna i trä. Detta

är dock av betydelse för att förstå formen

och komma fram till en datering. Schwie­

tering menade alltså, att historiker och fi-

loger behövde en arkeologi — i detta fall

underförstått en medeltidsarkeologi —

som hjälpvetenskap.

Vid Lunds universitet föreligger sedan

vårterminen 1962 en av universitetskans­

lern fastställd studieplan för fil. lic.-exa-

men i ämnet medeltidsarkeologi. Kungl.

Maj :t har också föreskrivit att ämnet skall

vara examensämne så länge docenten Erik

Cinthio ”är villig och oförhindrad att för­

rätta examination i ämnet”. Det citerade

anger dock en ohållbar situation. Exami­

nation förutsätter givetvis undervisning,

men att en sådan tills vidare kan lämnas

beror enbart på universitetets möjlighet

att tillfälligtvis erbjuda docent Cinthio —

sedan hans docentbefattning i fjor utgick

— extra docenttjänst. Dock endast med

kort varsel och en termin i taget. Semina­

riet består å andra sidan redan av två dok­

torander och tio licentiander bortsett från

deltagare som i andra ämnen kommer i be­

röring med hithörande problem.

Att medeltidsarkeologi vuxit fram som

akademiskt läroämne just i Lund är givet­

vis ingen tillfällighet. Lunds jord har gett

fynd som i sin rikedom har varit unika i

Europa, även om de nu fått konkurrens

genom resultaten från utgrävningarna av

världskrigets tyska ruinstäder. Fynden

från det underjordiska medeltida Lund

har samlats på Kulturhistoriska museet

och har framkommit genom museets sys­

tematiska övervakning av alla grävningar

i staden från storbyggen till kloakbrunnar.

Historiska museet i Lund med Domkvrko-

museet äger därtill stora medeltidssam-

lingar av annan art. Examensämnet för

den till Historiska museet knutna lärosto­

len är Nordisk och jämförande

fornkun-Strödda meddelanden och aktstycken

11

skap. Men genom att medeltidsarkeologi

sedan Otto Rydbecks tid ingått i professu­

rens benämning har från museet också

kunnat bedrivas hithörande fältarbete.

En ordnad utbildning i ämnet är vida

mer än ett lokalt intresse. Framför allt

kräver den forcerade planerings- och ny-

byggnadsverksamheten i våra gamla stä­

der en utbildad arbetskraft som kan före­

taga nödvändiga arkeologiska undersök­

ningar. Detta är ett starkt praktiskt krav

för att inte planerad byggenskap skall för­

dröjas med därav följande ekonomiska

konsekvenser. Men det är också ett stort

vetenskapligt behov. Vid Visby symposiet

förra sommaren, som gällde stadsgrun-

dandets tid i Östersjöområdet, framgick

med all tydlighet, att de viktigaste källorna

till medeltidsstädernas äldsta historia är

att söka i jorden. Detta gäller inte minst

Norden med den brist på skriftliga doku­

ment som här föreligger. Medeltidsarkeo-

login är en nödvändig förutsättning för

denna del av vår stadshistoriska forskning.

Men även utgrävningen av medeltida bo­

platser och enstaka byggnadsmonument

kräver specialkunskaper.

Praktisk utgrävningserfarenhet måste

alltså vara en viktig del av utbildningen.

Men ingen än så skicklig teknik kan göra

ett ämne till vetenskap. Tekniken blir lätt

självändamål, därest insikter ej finnes om

de större sammanhangen. Den ger också

bristfälliga resultat om kunskap saknas om

vad man egentligen är ute efter. De teore­

tiska studierna i ämnet medeltidsarkeologi

måste alltså med nödvändighet bli omfat­

tande.

Den tryckta studieplanen definierar äm­

net: ”Medeltidsarkeologi omfattar i vi­

dare bemärkelse den nordiska kulturut­

vecklingen under medeltiden samt dess

viktigaste förutsättningar i den motsva­

rande allmäneuropeiska kulturen. Det för

ämnet och studierna grundläggande käll­

materialet utgöres av fasta fornlämningar

och byggnader samt det till epoken höran­

de föremålsbeståndet. Huvudparten av

detta senare har tillvaratagits och tillvara-

tages i samband med utgrävningar.” Av­

slutningsvis framhålles : ”Medeltidsarkeo-

logien omfattar således primärt studiet av

epokens monument och föremål men vid­

gas med hjälp av delämnena och de orien­

terande översikterna, så att tolkningen av

ämnets källmaterial kan bidraga till kun­

skapen om den allmänna kultur- och sam­

hällsutvecklingen under i första hand den

nordiska medeltiden.” I studie fordringar­

na ingår också en överblick av den medel­

tida samhälls- och idéhistorien.

För den enskilda forskningsuppgiften

är en definierad avgränsning gentemot

grannvetenskaperna av föga intresse. Men

när det gäller att ge allmänna riktlinjer

för ett nytt akademiskt ämne är det något

annorlunda. En teoretisk diskussion kan

behövas beträffande förhållandet till när­

liggande ämnen och om vad som är äm­

nets egenart. Ett inlägg i sådan debatt har

Erik Cinthio framlagt i den nyutkomna

digra dubbelårgången 1962— 1963 av

Meddelanden från Lunds universitets his­

toriska museum. Hans uppsats har rubri­

ken Medieval archaeology as a research

subject. Cinthio summerar inledningsvis

medeltidsarkeologins ställning i Frankri­

ke, Polen och England, där man också teo­

retiskt diskuterat dess omfattning. Den

bredaste inriktningen har ämnet i Eng­

land. Cinthio nämner bl. a. de utgrävning­

ar som där igångsatts av medeltida byar.

Han hänvisar också till bidragen i tid­

skriften Medieval archaeology, som ge en

föreställning om ämnets omfattning.

12

Strödda meddelanden och aktstycken

hållande till grannämnena skiljer Cinthio

på vad han anser vara för sitt ämne mate­

rial av primär, resp. sekundär karaktär.

Uppdelningen innebär inte en värdesätt­

ning av ett materials betydelse i det enskil­

da fallet utan hänför sig till om ett visst

källmaterial faller inom en annan redan

existerande vetenskapsgren med sin speci­

ella metodik, det kan gälla mynt, konst­

föremål eller kyrkliga inventarier. I detta

sammanhang finns anledning att erinra

om vad Wilhelm Heinrich Riehl för över

ett sekel sedan med skärpa betonade ifråga

om folklivsforskningen: en vetenskaps

självständighet framträder icke i dess iso­

lering, utan mer däri att den befordrar

andra vetenskapsgrenar i samma mån

som den själv främjas av dessa.

Medeltidsarkeologins förhållande till

nordisk fomkunskap och folklivsforsk-

ning synes helt klar. Den avskiljer sig ge­

nom den tidsmässiga avgränsningen sam­

tidigt som den sysslar med ett material

som förbinder objekten för de båda andra

vetenskaperna. Historieforskningens lit­

terära och medeltidsarkeologins av monu­

ment och föremål bestående källor kom­

pletterar varandra samtidigt som de till sin

art är klart olika. Förhållandet till konst­

historien kan däremot synas mer kompli­

cerat och Cinthio uppehåller sig också

särskilt härvid. När medeltidsarkeologin

analyserar t.ex. föremål och konstruktio­

ner är den främst intresserad av tillverk­

ning och funktion. Den har en allmänt so­

cial och kulturhistorisk inställning. Funk-

tionsbegreppet framträder i studiet av de

tekniska omständigheter, de praktiska

behov och de sociala förhållanden som be­

tingat det undersökta objektets utform­

ning. En central uppgift för medeltidsar­

keologin är undersökningen av hela mil­

jöer, dess utgångspunkt är de

stratigra-fiskt konstaterbara sammanhangen och

det material som framkommer vid en sam­

lad undersökning.

Erik Cinthios teoretiska avvägningar

har givetvis fått taga sig ett praktiskt ut­

tryck i de av honom uppsatta studieford­

ringarna i ämnet. För avläggande av fil.

lic.-examen i medeltidsarkeologi fordras

högre betyg i kandidatexamen i ett av äm­

nena nordisk fornkunskap, historia eller

konsthistoria jämte vissa kunskaper i de

båda övriga, motsvarande minst betyget

godkänd i nordisk fornkunskap och medel-

tidskurserna i de båda andra.

Hade en de senare motsvarande delstu­

diekurs förelegat i folklivsforskning t. ex.

begränsad till föremålsstudier synes den­

na också naturligt bort komma med. i

kraven på förkunskaper. De inventarier

och redskapsbestånd som medeltidsar-

keologerna gräver upp har

folklivs-

forskaren ofta tillfälle att studera i levan­

de miljö. För folklivsforskaren är det å

andra sidan av stor vikt att med medeltids­

arkeologins hjälp få möjligheter att vidga

perspektivet bakåt i tiden.

Lunds universitet har i sina petita an­

hållit, att en preceptur måtte inrättas i me­

deltidsarkeologi. Universitetskanslern har

tillstyrkt denna anhållan med motivering,

att han finner det ”angeläget att ämnets

bestånd och framtida utveckling vid uni­

versitetet tryggas”. Även om framställ­

ningen ej förts vidare i årets statsverks-

proposition är det dock nödvändigt, att den

inom det snaraste förverkligas. Till grund

för en förnyad begäran om preceptur i me­

deltidsarkeologi ligger en framställning

undertecknad av ämnesrepresentanterna

vid Lunds universitet för nordisk fornkun­

skap, konsthistoria, historia och folklivs-

forskning.

Ö VE R SIK TE R OCH G R A N S K N IN G A R

Folkmusiken i Finlands svenskbygder

Av

Mats Rehnberg

Ot t o An d e r s s o n: F olkdans A.l. I n ­

strum entalm usik, m enuetter, polskor, polonäser. S k rifte r u tgivna av Sven­ ska L itte ra tu rsä llsk a p e t i F in lan d n r

4 0 0. F inlands svenska folkdiktning V I. H elsin g fo rs 1 9 6 3, 7 4 8 s., ill.,

1 1 0 0 m elodier. P ris M k 5 0: — D ansen k v arle v er frä m st genom benäm ning­ ar, b esk riv n in g ar och ä r i bästa fall dokum en­ te ra d genom m usiknoter, som dock b a ra om­ fa tta r en sida av dansen som företeelse. I sk riftse rie n F in lan d s svenska folkdiktning u t­ gav Y n g v ar H eikel 1 9 3 8 en desk rip tiv t in rik ­ ta d översikt med titeln D an sb esk riv n in g ar1. E tt kvartssekel senare fö relig g er nu av O tto A ndersson en ny volym med titeln Folkdans.

H uvuddelen av v erk et b estår av en publice­ rin g av n o tm aterialet — en slags m otsvarighet till S venska lå tar. S am lingen o m fa tta r dock endast m enuetter, polskor och polonäser. B röl- lopm usikcn sam t det yngre m e lodistoffet h a r av utrym m eskäl m åst sparas till en kom m ande volym. I föreliggande verk in g å r endast tra - ditionsuppteckningar, m edan äldre h a n d sk riv ­ n a notböcker uteslutits. Dylik konsekvens h a r icke ia k tta g its vid publiceringen av Svenska låtar, som d ä rfö r kom m it a tt innehålla käll­ m aterial av olika k ara k tär.

O tto A ndersson h a r upprepade g ån g e r u tta ­ la t sig m ot de principer, som kom till använd­ n ing i det svenska sam lingsverket, d ä r sto ffe t icke endast uppdelades to p o g rafisk t e fte r land­ skap utan inom dessa g ru p p er fram lades ”bio­ g ra fis k t” som olika spelm ansrepertoarer. D et­ ta fö rfa rin g ssä tt kan ge den okritiske u tn y ttja - ren u ppfattningen, a tt de skilda m elodierna

1 Anmäld av Mats Rehnberg : Svensk och fin­ ländskt i folklig dans, Folkminnen och folktankar 1941.

m öjligen h a f t dessa olika spelm än till upp­ hovsm än. D essutom m edför det natu rn ö d v än - d igt a tt sto ffe t fra m trä d e r i en m elodim ässigt oöverskådlig ordning.

Ä ven i F in lan d skedde un d er 1 8 0 0-talet en­ d ast ett m ycket b eg rä n sat upptecknande av folklig musik, främ st beroende på svårigheten a tt skriva noter, en o frånkom lig färd ig h et fö r uppgiften. Sam m a förhållande h a r i sto r u t­ sträc k n in g r å tt även i Sverige, d ä r tusen tals visor ligger stum m a u ta n m elodier i v årå a r ­ kiv.

E tt g o tt exempel på äldre tid ers sv å rig h e te r h ärv id lag re p re se n te ra r J. W . W e fv ar, en av R anckens m edarbetare, som v a r särsk ilt flitig i a tt tillv a ra ta g a m elodierna. H a n m åste till­ g rip a en både beun d ran sv ärd och riskabel om­ väg, näm ligen a tt själv fö rst lä ra sig m elo­ dien e fte r gehör och sedan å terg iv a den för en n o tkunnig person.

D å om kring 1 9 0 0 olika k r a fte r sträv a d e e f­ te r a tt re p a re ra tid ig are försum m elser gäl­ lande m elodiskatten, fick bl.a. ju s t O tto A n ­ dersson i u ppdrag a tt deltaga i d etta vik tig a arbete. H ärig en o m kom denne a tt i flera av ­ seenden g ö ra en insats som m otsvarade N ils A nderssons vid räddningen av svensk folkm u­ sik.

I en o m fattan d e inledning till den fö re lig ­ g ande volym en h a r O tto A ndersson publicerat ett rik t och tid ig a re till stor del okänt m ate­ rial rö ra n d e spelm än och dansm iljöer. T e r ­ m er som pipare och fid lare ä r i svenska F in ­

land belagda frå n 1 4 0 0-talet och m o tsv arar

med säk erh et svenska yrkesu tö v are med dessa b enäm ningar. H aa v io h a r delat N orlinds upp­ fattn in g , a tt m usikerna i äldre tid till stö rsta delen v a r v an d ran d e lekare, n åg o t som O tto A ndersson med sto r rä tt d ra r i tvivelsm ån, sä rsk ilt som han frå n nyare tid k u n n at påvisa a tt ett sto rt antal h a f t an d ra y rken och även lokalt bek lätt olika fö rtro en d ep o ster i sam häl­ let. F örm odligen h a r det e x iste ra t både

fast-14

Översikter och granskningar

boende och m er vagabonderande m usikutöva­ re. L andsbygdens liksom städ ern as m usikanter h a r till a n tale t v a rit förhållandevis fåtaliga, v a r fö r de m åst u töva sin verksam het inom ett stö rre rev ir än t.ex. sm eder, m jö ln are eller an d ra yrkesm än. B ehovet av m usik h a r även re n t tidsm ässigt v a rit beg rän sat till enstaka evenem ang som bröllop eller till fritidssyssel­ sä ttn in g a r som danskvällar. U n d er den ö v riga

befolkningens ”p ro duktiva n o rm alarb etstid ”

h a r spelm annen icke h a f t någon egentlig m u­ sikalisk funktion a tt fylla.

O tto A ndersson h a r äg n a t uppm ärksam het ju s t åt det in tre ssa n ta problem et i vilken u t­ sträck n in g m usicerandet v a r v erkligt y rk e el­ ler bisyssla. A tt kän d a spelm än o fta re v a rit h an tv erk are än bönder kan rim ligen icke to l­ kas som om denna yrkesgrupp vore m er m usi­ kalisk. Med säk erh et finnes sociala, ekonom is­ ka eller socialpsykologiska skäl h ä rfö r. S jä lv ­ ägande bönder kan, även om de v a rit spelkun­ niga, v a rit m indre benägna a tt le ja sig som spelmän, m edan h an tv erk are, som även i sitt v anliga yrke b etjän a d e an d ra, kan tän k as ha h a f t lä tta re a tt å ta g a sig m usikuppdrag.

E n analys av h u r spelandet g å tt i a rv h a r

g iv it vid handen, a tt c :a 3 3 % av spelm ännen

h a f t en fad er som likaledes v a rit m usicerande. D essutom förekom m er åtskilliga exem pel på a tt m usikutövande hoppar över en generation. D å O tto A ndersson u n d erstry k er, a tt inusik- a rv e t ej sällan g å tt kvinnolinjen, bör m an h å l­ la i m innet, a tt den p a triark alisk a a rv s fö lj­ den så dom inerat v å rt tänkande, a tt vi lä tt rä k ­ n a r det som n ågot in tre ssa n t då egenskaper ärvs längs kvinnolinjen, vilket sjä lv fallet bör v a ra lika vanligt. S pclm ansarv e fte r t.ex. en m o rfa d er ä r em ellertid icke u ta n vetenskapligt intresse, ty det skulle onekligen k unna tydas som a tt m usikaliteten i högre g ra d ä r ett arv än en m iljöpåverkan. D etta k an em ellertid icke med säkerhet avgöras u ta n a tt m an i v a rje en­ skilt fall ä g e r kunskap om i vilken u tsträ ck n in g m o rfa d ern och dottersonen förekom i sam m a m iljö med m öjlighet an tin g en till direk t m iljö­ påverkan eller m iljöbetingad utlösning av en nedärvd la ten t m usikalitet. O tto A nderssons sta rk a intresse fö r spelm ännens personlighe­ te r h a r lockat honom till fö rd ju p a d e undersök­ n in g a r rö ran d e ett sto rt a n ta l s.k. ”spelm ans- slä k te r”, d.v.s. fa m ilje r i vilka nam nkunniga spelm än u p p trä tt un d er flera gen eratio n er. F ö r

folkm usikens del finnes åtm instone i K orden ingen m otsv arig h et till dessa u n d ersökningar. I S verige h a r n ågot liknande endast äg n a ts bonadsm ålarna.

E tt rätteg ån g sp ro to k o ll f rå n Å land 1 7 8 3 rö j­ er förekom sten av ett så sto rt an tal fiolspels- kunniga personer, a tt O tto A ndersson v åg a t d rag a slutsatsen, a tt det vid denna tid fu n ­ nits spelm än i n ästan v a rje by. H a n h a r velat tolka d etta som sp år av in fly tan d e f rå n riks- h uvudstaden m ed dess vid d enna tid livliga hö g k o n ju n k tu r fö r stråkm usik. D et synes dock y tte rst osäkert, a tt ett sam tidigt uppsving fö r stråkm usik i Stockholm så n ä ra i tid en skulle ge eko bland bondsöner och h a n tv e rk a rp o jk a r på Å land. H ad e det g ällt m odebetonade m elo­ dier vore det rik tig a re a tt fö ru ts ä tta en p å v e r­ kan, m en konsten a tt spela fiol synes så svår, a tt det e rfo rd ra s en län g re tids in te rn utveck­ ling, innan den kan fö rv ä n tas sä tta sp å r i en m ä rk b a r ökning av spelm anskadern. D ärem o t ä r det en y tte rs t in tre ssa n t iakttagelse, a tt spel- m a nsfrekvensen synes ha sk ifta t m ellan olika tid e r och olika bygder. E tt folkligt ta le s ä tt i D a la rn a h a r a n ty tt d e tta m ed o rd en : ” M öter m an tre rä ttv ik sk a rla r ä r tv å av dem m ålare och tre av dem spelm än.”

H u ru v id a alla de nam ngivna p erso n e rn a i ovannäm nda rättegångsprotokoll skall u p p fa t­ ta s som egentliga spelm än kan inte h eller a n ­ ses klarlagt, särskilt som m an h ittills a ld rig n ärm a re d e fin ie ra t begreppet spelm än, evad d etta skall avse v a rje fiolspelkunnig individ eller frä m st de som m er eller m indre k o n tin u ­ erlig t u p p träd e r i denna funktion utom den eg­ n a fam iljekretsen.

D en äldsta kän d a upp g iften om fiolm usik i F in lan d gäller h e rtig Jo h an s hov på Åbo slo tt

1 5 5 7, alltså förhållandevis sent. S irelius upp­ g ift, a tt fiolen icke begagnats på landsbygden fö rrä n på 1 7 0 0-talet, kan em ellertid O tto A n ­ dersson vederlägga. V issa u p p g ifte r om fö re ­

kom sten av ryska spelm än på 1 6 0 0-talet öpp­

n a r m öjligheten fö r östlig k u ltu rp å v erk an in ­ om finländsk folkm usik, n ågot som dock k n ap ­ p ast kan spåras i svenskbygderna.

V id behandlingen av allm ogeinstrum enten få r fö rfa tta re n anledning a tt behandla nyckel­ h a rp a n i F inland. Genom o m fattan d e inv en te­ r in g a r h a r h an tid ig a re p e n e tre ra t detta p ro ­ blem även i S verige. D en enda bevarade h a r ­ pan frå n F in lan d d a te ra r O tto A ndersson p å

Översikter och granskningar

15

tekniska g ru n d e r till 1 6 0 0-talet, då den sta rk t e rin ra r om den äldsta kända svenska, d aterad

1 5 2 6 och fö rv a ra d i Z ornm uscet. Å tm instone på 1 7 0 0-talet om näm nes nyckelharpan som gängse i vissa tra k te r.

K larin e tte n h a r begagnats i icke rin g a u t­ sträc k n in g på finländsk landsbygd, något som i S verige m est v a rit m ä rk b a rt i B ergslagen. S äckpipan synes v a rit m indre vanlig. M ungi- g an (tillh ö ran d e de s.k. knäppidiofonerna, allt­ så icke det senare m unspelet) blev särsk ilt nam n k u n n ig t genom a tt tra k te ra s av tig g a ren A ro n i R unebergs Ä lgsk y ttarn a. D ragspelet

gick u n d er 1 8 0 0-talet den vanligen förekom ­

m ande novationsvägen och g jo rd e sitt inträde ” fö rst inom borg ersk ap et i stä d ern a och e fte r­ h and även på landsbygden.” D ess i begynnel­ sen b egränsade ton o m fån g och läm plighet frä m st fö r durm elodier u p p fo rd rad e olika k r a f te r till m o tanfall u nder fältro p e t ”b rän n d rag h a rm o n ik an .” L iknande sig n aler hade av ­ h ö rts ett k nappt halvsekel tid ig a re och då rik ­ ta ts m ot fiolen fö r dess fö rm en ta syndfullhet. E fte rso m O tto A ndersson endast b erö r den p ro fa n a m usiken, behandlas ej de med väckel­ se rö relsern a u ppträdande nya s trä n g in stru ­ m enten, som k nappast hade med folkm usik och dans a tt g ö ra på an n a t sä tt än a tt de u tg jo rd e en svuren fiende till dans och v ärldslig musik.

O tto A ndersson h a r p åv isat folkm usikens sta rk a beroende av stilm usiken. ” S täd e rn a vo­ ro de ce n tra frå n vilka m usiken liksom övriga k u ltu rfo rm e r strålade u t över b y g d ern a”. D et­ ta invändnings fria k o n stateran d e k o n tra ste ra r em ellertid m ed en i a n n a t sam m anhang fra m ­ fö rd u ppfattning. ”F olkm usiken b estår således ingalunda endast av k u ltu rs to ff Ö vertaget frå n de högre bildningsskikten. — D en b estår d ä r­ jä m te i betydande u tsträ ck n in g av o riginala skapelser av själv a folket, lå t v a ra a tt dessa ska­ pelser form ats e fte r lånade m önster.” D essa bägge y ttra n d en i sam m a v erk b etecknar i hög g ra d den ald rig a v b ru tn a diskussionen, d ä r folk­ k u ltu rfo rsk a rn a med olika medel fö rsö k er visa folkkulturens sjä lv stä n d ig h e t och o avhängig­ h e t gentem ot stads- eller h ö greståndskulturen. O tto A ndersson ä r en alldeles fö r k u nnig fo r­ skare fö r a tt icke se m usikkulturen som en sto r och enhetlig företeelse, d ä r vissa rik tn in g ­ a r h a r religiös funktion, a n d ra p ro fa n , d ä r nyskapande in sa tse r göres av de sto ra kom po­ sitö rern a, m en alltid inom cn tid sra m också

för deras del, och d ä r folkm usiken på givna m odem önstcr fö rm ått skapa otaliga v a ria n ­ te r som h ör till dess speciella kännem ärke.

Genom ett rik t m aterial h a r O tto A n d ers­ son k u n n at påvisa, vilken m usikalisk förm ed­ larro ll org an ister, stadsm usikanter och m ili­

tä rm u sik er in n e h aft. ” N ya m usikform er,

m arscher, dan ser och cerem onistycken spredos genom dessa yrkesm än frå n land till land och f rå n d et ena sam hället till det an d ra. D en ’nya’ m usiken nådde även allm ogebefolkningen via tä to r te r och h e rrg å rd a r, M elodierna blevo d ä r­ u nder u tsa tta fö r v arie rin g a r, då de o fta in lä r­ des e fte r geh ö r.”

F rå n 1 6 0 0-talets U leåborg fö relig g er upp­

g ifte r om h u r stadens o rg an ist ägde ko n trak ts- m ässigt fö rsä k ra d en sam rätt till m usikutöv­ ning i staden och dess n ärh e t. U tdelan d et av dylika rä ttig h e te r m öjlig g jo rd e tro lig e n för o rg an isten a tt uppbära en lä g re lön fö r sin kyrkliga tjä n st. D ylika spelm ansm onopol ä r välkända m en icke tillfred sställan d e u tred d a fö r svenskt vidkom m ande. D e icke sällan om­ talad e ”h äradsspelm ännen” i t.ex. S kåne bör icke m issuppfattas såsom någon av h ära d e t anställd utö v are av musik. Istället v a r de g ä r ­ ningsm än, som av vederbörande m yndigheter få tt tillstån d a tt u ta n k onkurrens u töva sin v erksam het inom ett visst om råde, en rä ttig ­ het som delvis erin rad e om de tig g arp ass, vilka p rä ste rn a tid ig a re u tfä rd a d e fö r b ettlare.

E n m indre uppm ärksam m ad företeelse, som

O tto A ndersson åtm instone frå n 1 8 0 0-talet

k u n n at skildra ä r h u r landsbygdens spelm än i viss u tsträ ck n in g kunde erhålla m usikaliska engagem ent i närbelägna stä d er liksom hos h e rrg å rd a rn a s ståndspersoner. L ik t otaliga a n d ra yrkesm än v a r spelm annen en slags ”m u sik h an tv e rk a re”, som u tfö rd e sina tjä n s te r å t hög och låg. I vilken u tsträ ck n in g han s re ­ p e rto a r v äxlade e fte r u p p dragsgivare ä r om öj­ ligt a tt avgöra, m en förm odligen fick alla n ö ja sig m ed de m usikaliska p resta tio n e r vederbö­ ran d e lyckades fram b rin g a.

E n m ycket vik tig funktion hade m usiken som ackom panjem ang å t dansen, v ilket med all tydlighet fra m g å r av det bevarade m elodi­

sto ffe t. Ä nda sedan 1 6 0 0-talet h a r en av de

viktigaste källo rn a till kunskap om dansens förekom st u tg jo rts av m yndigheternas kam ­ panj m ot d etta nöje. D om stolarnas klagom ål