Från ohälsa till återhämtning : En litteraturstudie utifrån sjuksköterskornas perspektiv på patienternas återhämtning

Akademin för hälsa, vård och välfärd

FRÅN OHÄLSA TILL ÅTERHÄMTNING

En litteraturstudie utifrån sjuksköterskornas perspektiv på patienternas

återhämtning

ANGELICA WESTERFALK

ANNSOFI SPÅNG

Handledare:

Examinator: Lena-Karin Gustafsson Seminariedatum: 2021-06-03 Betygsdatum: 2021-06-18

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Sjuksköterskorna bör se människan bakom patienten. Patienterna upplever en

emotionell ambivalens i återhämtningen. Avdramatiserar sjuksköterskorna ohälsan som patienterna ställs inför och är vänliga, upplever patienterna att det underlättar

återhämtningen. För de anhöriga är det viktigt att göras delaktiga och att få relevant information. Att ha någon att vända sig till med funderingar är också betydelsefullt. Det är sjuksköterskans ansvar att skapa relationer inom vården vilka gynnar omvårdnaden.

Syfte: Att beskriva sjuksköterskans roll vid patienters återhämtning. Metod: En

beskrivande litteraturstudie grundad på 11 kvalitativa vårdvetenskapliga artiklar. Resultat: Sjuksköterskorna menade att det vara gynnsamt för återhämtningens resultat att engagera patienterna. De ansåg att relationerna som grundades på tillit främjade återhämtningen. Genom att involvera de anhöriga i återhämtningen kunde sjuksköterskorna tillgå kunskap om patienterna som annars hade gått förbi dem. Dock upplevde sjuksköterskorna att de samtidigt behövde vara ett emotionellt stöd till de anhöriga. Genom återhämtningen fann sjuksköterskorna ett behov av att prioritera tiden inom vårdteamet där de uppfattades vara arbetsledare. Slutsats: Sjuksköterskornas ansvar sträckte sig mellan patienter, anhöriga och vårdteamet för att uppnå en lyckad återhämtning. I detta utgjorde relationerna inom vården en betydelsefull faktor, som påverkades av tidsbristen.

ABSTRACT

Background: Nurses should see the human inside the patients. Patients experienced an

emotional ambivalence during recovery. If nurses normalized the unwellness and were kind, the patients experienced an eased recovery. It is important for relatives to be involved and informed. They want someone to turn to if they have questions. Nurses should create

relationships based on trust, benefiting the care. Aim: To describe the nurse’s role regarding patients’ recovery. Method: A descriptive literature study based on 11 qualitative nursing science articles. Result: Nurses experienced it beneficial for the outcome of the recovery to engage patients. They also experienced that relationships built on trust gave a better outcome to the recovery. Nurses gain knowledge through relatives that otherwise had remained

unknown. At the same time, nurses experienced a need to provide emotional support for the relatives. Throughout the recovery, nurses experienced a need to prioritize the time within the care team where they were perceived as team leaders. Conclusion: The nurses’ responsibility stretched between patients, relatives, and the care team, to accomplish a successful recovery. Relationships composed a meaningful aspect, that was affected by lack of time.

INNEHÅLL

1 INLEDNING ...1

2 BAKGRUND ...1

2.1 Centrala begrepp ... 1

2.1.1 Hälsa och ohälsa ... 2

2.1.2 Återhämtning ... 2 2.1.3 Omvårdnad ... 2 2.2 Tidigare forskning ... 3 2.2.1 Patienternas perspektiv ... 3 2.2.2 Anhörigas perspektiv... 3 2.3 Sjuksköterskans ansvar ... 4 2.4 Vårdvetenskapligt perspektiv ... 5

2.4.1 Caritasprocess IV: Omsorgsrelationer ... 5

2.4.2 Caritasprocess VII: Lärande interventioner ... 6

2.4.3 Caritasprocess IX: Respektera personliga behov ... 6

2.5 Problemformulering ... 6

3 SYFTE ...7

4 METOD ...7

4.1 Datainsamling och urval ... 7

4.2 Genomförande och analys ... 9

4.3 Etiska överväganden ...10

5 RESULTAT ... 11

5.1 Sjuksköterskans roll tillsammans med patienterna ...11

5.1.1 Att engagera patienterna ...11

5.1.2 Att skapa relationer med patienterna ...12

5.2 Sjuksköterskans roll gentemot anhöriga ...13

5.2.2 Att stötta anhöriga ...14

5.3 Sjuksköterskans roll utifrån förutsättningarna ...14

5.3.1 Att prioritera tiden ...15

5.3.2 Att vara en del av vårdteamet ...16

6 DISKUSSION... 17

6.1 Resultatdiskussion ...17

6.2 Metoddiskussion ...21

6.3 Etiskdiskussion ...23

7 SLUTSATS ... 23

7.1 Förslag till vidare forskning ...24

REFERENSLISTA ... 25

BILAGA A. SÖKMATRIS

BILAGA B. KVALITETSGRANSKNINGSMATRIS BILAGA C. ARTIKELMATRIS

1

INLEDNING

Att återhämta sig som människa efter att ha drabbats av någon form av upplevd ohälsa kan vara en utmaning. Sjuksköterskan finns där även under denna del av vården och åtar sig flera uppgifter för att stötta återhämtningen. Vården består av olika kompetenser som ansvarar för olika delar av människans behov. Att vara sjuksköterska innebär att vara kapabel att ta del av alla dessa delar och därmed även återhämtningen. Återhämtningen kan ta många former och detta examensarbete avser att fokusera på återhämtningen som görs för att patienten

återigen ska kunna uppleva sig ha hälsa. Intresset för detta väcktes hos examensarbetets författare genom en insikt i att sjuksköterskans roll sträcker sig längre än inträffandet av ohälsa hos patienterna. Genom upplevelser på verksamhetsförlagd utbildning och arbete inom vården växte intresset för vilka delar av sjuksköterskans kompetens som får uttryck i denna del av vården. En önskan om att förstå vilka åtaganden som sjuksköterskan har

gällande återhämtning drev examensarbetets författare till att skriva utifrån intresseområdet:

som sjuksköterska och/eller närstående/anhörig stödja patienters återhämtning.

Intresseområdet är framtaget av forskare vid akademin för hälsa, vård och välfärd vid Mälardalens högskola. Intresseområdet valdes för att lyfta sjuksköterskornas roll gällande denna del av vården, samtidigt som det ansågs relevant av examensarbetets författare att utforska en del av vården som de sällan kommit i kontakt med.

2

BAKGRUND

I bakgrunden presenteras de delar som utgör den teoretiska grunden för examensarbetet. Dessa kommer att ligga till grund för examensarbetets resultatdiskussion tillsammans med resultatet. Bakgrundens delar innefattar centrala begrepp, tidigare forskning avseende patienternas och de anhörigas perspektiv på återhämtning, sjuksköterskans ansvar, ett vårdvetenskapligt perspektiv av Jean Watson (2008) och slutligen problemformuleringen.

2.1

Centrala begrepp

Ett begrepp kan förstås och tolkas på många sätt utifrån förförståelsen i ämnet, något som kommer att påverka hur väl två människor förstår varandra men även ligga till grund för missförstånd (Nilsson & Waldemarson, 2016). För att minimera att det uppstår sådana missförstånd presenteras nedan tre begrepp: hälsa och ohälsa, återhämtning samt omvårdnad.

2.1.1 Hälsa och ohälsa

Patientens definition av den egen upplevda ohälsan ligger till grund för vad målsättningen blir för att kunna uppleva hälsa (Ekebergh, 2015; Willman, 2020). Begreppet hälsa blir ett filosofiskt begrepp som kan ses som allt från frånvaro av sjukdom till att må bra trots

sjukdom. Ohälsa blir därmed något som patienten kan uppleva trots en frånvaro av sjukdom, såväl som vid sjukdom. Hälsa blir ett förlopp i vardagen som patienterna strävar mot att uppnå när de upplever ohälsa (Willman, 2020). Vården har dock ofta ett biologiskt synsätt på människan och då även på hälsa och ohälsa. Detta gör att det lätt blir en fråga för

naturkunskapen, där hälsa definieras av att kroppens system är i balans men om det av någon anledning sker ett skifte kan ohälsa uppstå. Vårdvetenskapen syftar till att ge detta en bredare betydelse. Patienterna kan ha alla de biologiska systemen i balans och fortfarande uppleva ohälsa av någon anledning och tvärtom. Genom detta behöver sjukvården arbeta utifrån den individuella upplevelsen hos patienterna (Ekebergh, 2015). I examensarbetet har inte en specifik sjukdom valts ut som utgångspunkt, begreppet ohälsa inkluderar här allt det som patienterna kan tänkas återhämta sig från.

2.1.2 Återhämtning

Svenska Akademien definierar begreppet ”återhämta sig” som att återfå krafterna (Svenska Akademien, 2009a) och ”återhämta” som få tillbaka ett normalt tillstånd efter ansträngning (Svenska Akademien, 2009b). Återhämtningen bör ses som en resa mot bättre hälsa, där sjuksköterskor tillsammans med patienten behöver förstå den individuella utgångspunkten. Patienten bör ges möjligheten att reflektera över vad som nu är annorlunda och vad

återhämtningen behöver innefatta (Kärner Köhler, 2020). Dessa definitioner av

återhämtningen ämnas användas vidare i examensarbetet. Återhämtningen blir då för detta examensarbete att upplevelsen av ohälsa upphör, och resan mot hälsa fullbordas för

patienten genom att denne återgår till sitt normaltillstånd, även om det blir ett nytt sådant.

2.1.3 Omvårdnad

Arman m.fl. (2015) menar att omvårdnad är det som för sjuksköterskans yrkesroll är vårdspecifika handlingar. Det är sjuksköterskornas ansvar och kunskap i vården som utgör omvårdnaden. Willman (2020) påpekar att omvårdnaden i sig kan delas in i två olika aspekter: den allmänna och den specifika omvårdnaden. Genom att ta hand om och vårda patienten oberoende av dess ohälsa kommer den allmänna omvårdnaden att vara

framträdande. I kontrast till detta är den specifika omvårdnaden där patienternas ohälsa är utgångspunkten gällande insatserna som utgör omvårdnaden för vägen till hälsa.

Omvårdnaden bör utgå ifrån de behov som patienterna har, så som hjälp med mat,

toalettbesök, rörelse eller liknande. En bedömning av patienternas förmåga att fatta beslut bör göras och tas i beaktande för de handlingar som väljs i samband med patienternas omvårdnad (Willman, 2020). Omvårdnaden som lyfts i examensarbetet har sin utgångpunkt i den allmänna omvårdnaden och patienternas behov, upplevelser och målsättning.

2.2

Tidigare forskning

Vården består av flera aktörer som alla har en upplevelse av det som sker. I samband med återhämtningen är både patienterna och de anhöriga inblandade för att uppnå ett resultat. Nedan kommer tidigare forskning gällande patienternas och anhörigas perspektiv att presenteras.

2.2.1 Patienternas perspektiv

Under patienternas återhämtning från ohälsa återfinns det en viss kluvenhet hos dem över hur de ska känna, de upplever glädje men samtidigt oro. Glädje över att vara vid liv, men även en oro över hur livet kommer att te sig och hur de kan hantera att kroppen eventuellt inte fungerar som tidigare (Kyte m.fl., 2018; Loft m.fl., 2017a). Patienterna upplever dock att när sjuksköterskorna avdramatiserar deras ohälsa och uppmuntrar dem ger det en positiv effekt på återhämtningen (Loft m.fl., 2017a). En del av patienterna ser sin ohälsa som en nystart då de på grund av situationen behöver omvärdera tidigare uppfattningar. Patienterna upplever att tiden de får tillbringa med familjen blir mer värdefull, insikten att livet inte är för evigt blir starkare. De upplever att de behöver ändra den roll de tidigare haft, och nu anpassa sig efter ett nytt jag (Harris Walker m.fl., 2020).

Patienterna upplever att det finns tid då de är sysslolösa, vilket gör dem uttråkade. De menade att tiden kan användas till något mer produktivt än att bara bli sittande (Loft m.fl., 2017a). Att få hjälp när de ringer på klockan får dem att känna sig sedda och hörda av sjuksköterskorna, även om de bara får en kort respons där sjuksköterskorna säger att de ska återkomma så snabbt de kan. Det är även av betydelse för patienterna att sjuksköterskorna inte agerar stressat under mötet mellan dem. En så enkel sak som att sjuksköterskorna kommer in, säger god morgon och presenterar sig gör en stor skillnad för hur patienterna upplever tiden som återhämtningen tar. Att sjuksköterskorna tar sig tid att sitta och prata med patienterna en kort stund hade även en positiv effekt (Mako m.fl., 2016). Patienterna upplever att det gynnar återhämtningen när sjuksköterskorna behandlar dem med respekt och värdighet, och ser patienterna för vilka de faktiskt är (Loft m.fl., 2017a; Mako m.fl., 2016).

Patienterna kände även att det är betydelsefullt när de anhöriga medverkar och motiverar, dels för att patienterna känner att de får hjälp att minnas all information, dels för att känna att de anhöriga är med dem. Att få besök av de anhöriga lyfts också fram som en positiv aspekt i återhämtningen. Att de anhöriga är med och uppmuntrar ser patienterna som en positiv aspekt (Andersen m.fl., 2017; Loft m.fl., 2017a; Mako m.fl., 2016).

2.2.2 Anhörigas perspektiv

För de anhöriga är det av betydelse att få ta del av den information sjuksköterskorna har angående patienternas återhämtning. För att förstå patienternas ohälsa vill de anhöriga ta del av vårdplanen som sjuksköterskorna har. Att de anhöriga kan ställa frågor och veta att sjuksköterskorna kommer att ge svar är även det en betydande aspekt under vårdtiden. Dock

upplever de anhöriga att det finns frågor som ingen har svaret på (Andersen m.fl., 2017; Larsson m.fl., 2013; Tapp, 2004; Tobiano m.fl., 2012). De anhöriga upplever att det i början av patienternas ohälsa är än mer betydelsefullt att få information direkt från

sjuksköterskorna, då det lätt kan bli fel när de anhöriga själva söker information. Det är varierat hur de anhöriga upplever om de blir välinformerade eller saknar information om patienternas återhämtning från ohälsan. Likaså varierar önskan om hur mycket information de anhöriga vill ha under vårdtiden. Vid de tillfällen de anhöriga själva söker information upplever de att missförstånd lätt uppkommer, kopplat till att de inte förstår allt de läser. De menade även att det är skrämmande att läsa själva på internet då den informationen ofta överväldigar dem. Dock upplever de anhöriga vid vissa tillfällen att de får information från sjuksköterskorna enbart för att de lyckas vara på rätt plats vid rätt tidpunkt (Andersen m.fl., 2017; Kristensson & Björkdahl, 2020). Något som uppskattas av de anhöriga är när de får skriven information, som till exempel broschyrer eller informationsblad (Kristersson & Björkdahl, 2020; Larsson m.fl., 2013).

Det är även betydelsefullt för de anhöriga att känna att de får möjlighet att dela med sig av den information de får av andra delar av vårdteamet till sjuksköterskorna. De anhöriga upplever sig som länken mellan alla de olika kompetenserna som är delaktiga i patienternas vård. I många fall tar de på sig rollen som tolk åt patienterna, en roll där de själva kan få vidarebefordra information till patienterna (Tobiano m.fl., 2012; Andersen m.fl., 2017). Genom kommunikation med vårdteamet lär de anhöriga sig alla delar av patienternas vård och känner på så sätt att de hjälper till med återhämtningen även hemma efter utskrivningen från sjukhuset. När de anhöriga upplever att de inte har tillräckligt med kunskap om

patienternas ohälsa upplever de det också svårare att finnas där som stöd (Andersen m.fl., 2017). En relation till vårdteamet som tillåter att det uppstår en diskussion kring

patienternas vård gör det lättare för de anhöriga att vara delaktiga i omvårdnaden. De anhöriga upplever även ett stort behov av stöd under patienternas ohälsa. Dels från vänner och familj, dels från sjuksköterskorna på avdelningen (Larsson m.fl., 2013). De anhöriga erfar en mängd känslor och tankar när patienterna upplever ohälsa. De upplever att de ställs in för val och beslut samt att de fick offra stora mängder tid och energi för att kunna finnas där som stöd (Holloway, m.fl., 2019). Upplevelsen hos de anhöriga är ett behov av att dölja sina känslor för patienterna, för att inte tynga dem med mer än de redan behöver hantera (Holloway m.fl., 2019; Tapp, 2004).

2.3

Sjuksköterskans ansvar

Den legitimerade sjuksköterskan bör ha flera kompetenser. Sjuksköterskan ska kunna göra en bedömning av patienten genom subjektiva data likväl som den objektiva. Denna

bedömning ska göras i samarbete med patienten och dennes eventuella anhöriga.

Bedömningen ska också ligga till grund för de mål som sätts med omvårdnaden, vilka ska genomföras tillsammans med patienterna. Detta sätt att arbeta beskrivs som personcentrerad omvårdnad. Den sker på ett sätt så att den är anpassad för patienten. Utöver det är

ska ha förmågan att kommunicera mellan professionerna på ett sätt som säkerställer att information om patienterna inte förändras (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Hälso- och Sjukvårdslagen (SFS 2017:30) ålägger vårdverksamheter och dess personal med ansvaret att bedriva vård som är säker för patienterna. Detta ska göras genom att tillgodose behovet av trygghet och säkerhet. Det ska främjas en god kontakt mellan patienten och sjuksköterskan samt att alla instanser har respekt för patientens självbestämmande. Denna lag ska följas av all personal och alla verksamheter inom hälso- och sjukvården, vilket innefatta

sjuksköterskeprofessionen (HSL, SFS 2017:30). Genom detta belyses ett genomgående koncept när det kommer till sjuksköterskans ansvar; att möjliggöra för patienten att vara autonom och självbestämmande (HSL, SFS 2017:30; Svensk sjuksköterskeförening, 2017).

2.4

Vårdvetenskapligt perspektiv

Till detta examensarbete ämnas Jean Watsons (2008) teori för omvårdnad att användas. Denna teori lämpar sig för omvårdnaden vid återhämtning eftersom den beskriver hur sjuksköterskan bör agera i vårdandet och vikten av relationerna i vården. Detta anses för examensarbetet vara en relevant teori då varje möte i vården sker inom relationerna mellan patienterna och sjuksköterskorna. Teorin lyfter relationen mellan människan och

sjuksköterskan och beskriver ett möte mellan två själar som sträcker sig bortom titlarna sjuksköterska och patient, vilket i stället resulterar i det medmänskliga. Teorin består av tio caritasprocesser i omvårdnaden. För detta examensarbete anses nummer IV, VII samt IX vara relevanta, dessa presenteras nedan.

2.4.1 Caritasprocess IV: Omsorgsrelationer

Vikten av att forma och bevara en hjälpande-tröstande relation, menar Watson (2008) handlar om att relationerna inom vården kommer att påverka vården. Detta oavsett om relationen är sjuksköterskor emellan, eller med patienten. Dessa relationer är viktiga då de i sig ofta kan vara en läkande kraft. Det kräver en eftertänksamhet i handling och tanke för att generera tillit. ”It is about being reflective, mindful, and skillful step, sentence, mid-action” (Watson, 2008, s.73). En fungerande kommunikation är även viktig i omvårdnaden. Genom att kommunicera kan patienten förmedla sina behov till sjuksköterskan och denne kan anpassa situationen till det patienten önskar. Detsamma gäller i alla relationer som sjuksköterskan befattar sig med. Andra delar av den fungerande vården, som närvaro i situationen, bidrar till en fungerande relation som gynnar patienten. Relationen mellan vårdpersonalen, oavsett om den är intern inom professionen eller professionerna emellan, kommer att påverka hela vården. Goda relationer genererar en god vård, genom att

kompetensen i varje profession värdesätts. När personalen som arbetar i vårdteamet finner värde i varandras olika kompetenser kommer det att gynna individerna i teamet och

patienten som är målet för omvårdnaden. Sjuksköterskorna bör möta människan genom att vara närvarande, kommunicera trots meningsskiljaktigheter och ha respekt för den

2.4.2 Caritasprocess VII: Lärande interventioner

Watson (2008) betonar den lärande rollen som sjuksköterskorna besitter och lyfte fram den som självklar för många inom yrket. Dock är det en roll som sällan får uppmärksamhet. Inlärningen handlar om mer än att ta till sig fakta och information, den involverar en meningsfull relation som är byggd på tillit. Kontexten och relationens natur ligger till grund för lärandeprocessen. Vid vilken tidpunkt sjuksköterskan ger information, och hur redo mottagaren är, är faktorer som påverkar lärandet. Detta ligger till grund för behovet av att bilda en relation till patienten, för att med finkänslighet kunna avgöra om det är tillfälle eller ej att ge information som kommer tas emot av patienten. Ord som foglighet i behandlingen är ett föråldrat sätt att se på vården, och åsyftar till att det är patienten som ska anpassa sig. Det nyare sättet att närma sig patienten och dennes behov är genom relationen till patienten eller de anhöriga. Sjuksköterskan ska inte använda sin auktoritet i lärandet utan möta patienten genom relationen. För att vara kapabel att arbeta på detta sätt är förmågan att utgå från en annan människas referensramar en kärnkompetens för sjuksköterskan. Genom hela processen ska sjuksköterskan finnas där som stöd, oavsett om patienten möter fram- eller motgångar (Watson, 2008).

2.4.3 Caritasprocess IX: Respektera personliga behov

Sjuksköterskans största privilegier är att få finns där för en annan människa, dock finns det en oro att det fallit i glömska. ”It seems that somewhere along the way we have forgotten that one of the greatest honors and privileges one can have as a nurse is to be able to care for another person” (Watson, 2008, s.143). Det är också mer än privilegiet att få röra vid en annan människas kropp, det är privilegiet att få vidröra en annan människas sinne och medvetande. Arbetet bör göras med en stor respekt för den individ som sjuksköterskorna befinner sig framför. Det måste skapas en plats inom människan som är en källa till lugn och kraft. Uppgiften måste göras på ett sätt som inte stör det lugnet, på ett sätt som inte

överväldigar människan. Därmed hävdar Watson (2008) att sjuksköterskan måste möta patienterna fridfullt och utan stress, för att inte riskera att storma in med en sådan kraft att patienten metaforiskt tappar fotfästet. När människan blir patient, och inte längre kan tillgodose sina egna grundläggande behov, faller detta på sjuksköterskan. Den basala

omvårdnaden syftar till att tillgodose behov som näring, vätska, uttrycka sig själv, utvecklas, kunskap, rörelse och återhämtning (Watson, 2008).

2.5

Problemformulering

Sjuksköterskornas ansvar i vården är att se människan bakom patienten och tillgodose denne med en omvårdnad på villkor som stämmer överens med individens önskemål. Detta gäller även när det kommer till patienternas återhämtning från ohälsa. Patienterna vill känna sig sedda samt befinna sig i en situation där stress bland sjuksköterskorna inte märks av. De anhöriga till patienterna vill ha information om situationen för att känna delaktighet i vårdplanen. Dock är det en emotionell situation som gör att de anhöriga behöver stöd.

Watsons vårdvetenskapliga teori betonar vikten av att skapa relationer med dem som sjuksköterskorna möter för att underlätta omständigheterna de alla befinner sig i.

Sjuksköterskornas roll i det hela är däremot svår att identifiera med den forskning som finns att tillgå. Det är svårt att få en helhetsbild av vilka svårigheter och möjligheter som finns för sjuksköterskorna vid patienternas återhämtning på sjukhus, vilka delar av sin roll som de ser som begränsande eller främjande. Sjuksköterskornas roll i att möta de anhöriga, ta hand om patienterna och om det är nödvändigt att skapa en relation till dem för att återhämtningen ska främjas behöver tydliggöras. Detta för att stärka sjuksköterskorna i sin roll i

återhämtningen. En sammanställning av flera olika studier skulle kunna generera en

helhetsbild som gör det lättare för sjuksköterskor att finna andra vårdteams strategier för att främja patienternas återhämtning. Något som möjligtvis ytterligare skulle kunna främja återhämtningen.

3

SYFTE

Syftet är att beskriva sjuksköterskans roll vid patienters återhämtning.

4

METOD

Till examensarbetet användes Evans (2002) beskrivande analysmodell för en litteraturstudie, för att skapa en djupare förståelse för sjuksköterskornas roll. Denna analysmodell ger ett strukturerat arbetssätt och tydligt tillvägagångssätt att gå igenom och analysera data till resultatet. En djupare förståelse nås med hjälp av kvalitativ forskning och därmed har sådana artiklar legat till grund för examensarbetets resultat. Evans (2002) beskrivande analysmodell för litteraturstudier består av fyra steg. Nedan kommer dessa att presenteras under

Datainsamling och urval, där steg I: samla data beskrivs, och Genomförande och analys, där steg II: identifiera nyckelfynd, steg III: relatera teman över artiklarna samt steg IV: beskriva fenomenet beskrivs. Även de etiska överväganden som varit aktuella under examensarbetet presenteras nedan.

4.1

Datainsamling och urval

Evans (2002) steg I av en litteraturstudie, samla data, består av att sökningar genomförs för att finna relevanta artiklar utifrån satta inklusion- och exklusionskriterier. Detta

valdes med eftertanke i dess inriktning. Cinahl Plus inriktar sig på vårdvetenskapliga artiklar, PubMed både mot medicin och vårdvetenskap medan Primo är en allmän databas som går att begränsa till vårdvetenskapliga tidskrifter. Sökningarna i databaserna gjordes med flertalet sökord.

De sökord som användes i Cinahl Plus var nurse, nurses role, rehabilitation, experience, nurse help, health promotion, nurses contribution och qualitative. De sökord som användes i PubMed var nurses role, nurses, support, recovery, rehabilitation, experience och

perspective. De sökord som användes i primo var nurses rehabilitation. För att se

kombinationer av dessa sökord se bilaga A. När sökningar gjordes i Cinahl Plus, PubMed och Primo användes begränsningar som peer reviewed, årsbegränsning 2011–2021 samt

English/engelska. För att se kombinationer av begränsningar och i vilken databas vilka begränsningar använts se bilaga A. Sökordet rehabilitation valdes att användas eftersom återhämtning kan översättas både till detta och recovery på engelska. Dock övervägdes sökträffar med ordet rehabilitation noga då det även kan betyda rehabilitering vilket inte var relevant, då detta har en stark koppling till fysioterapeutiska behandlingar. Sökningarna genomfördes med ambitionen att få maximalt 150 sökträffar. Totalt genomfördes 10 sökningar i de tre databaser. Dessa sökningar genererade 1005 sökträffar, där rubrikerna överblickades innan artiklarna lästes och värderades som relevanta eller ej. Relevanta

rubriker föranledde till läsning av syftet som presenterades i abstract. Totalt lästes 358 syften för att värdera om dessa kunde vara relevanta för examensarbetets resultat. Abstract som visade potential för vidare relevans föranledde till läsning av hela artikeln. Detta för att se vad som presenterades i artikelns resultat och om det svarade på examensarbetets syfte. Totalt lästes 72 hela artiklar och av dessa valdes 11 ut till examensarbetets resultat. För att se urvalet i varje sökning se bilaga A. Ett stort antal av de artiklar som valdes bort handlade

Dessa 11 artiklar valdes utifrån inklusion- och exklusionskriterier, vilka Östlund (2017) menar på behöver sättas för att skapa en tydlig riktning i arbetet. För att en artikel skulle anses vara relevant och svara på examensarbetets syfte var inklusionskriterierna

allmänsjuksköterskor, återhämtning från ohälsa, sjuksköterskornas perspektiv, studier på engelska och att studien var kvalitativ. Vissa av artiklarna som valdes ut presenterade fler perspektiv än sjuksköterskans, dessa kunde väljas ut trots detta om det var tydligt vad sjuksköterskorna ansåg och vilka intryck som tillföll andra deltagare. Detsamma gäller en av artiklarna vars metod inte strikt var kvalitativ, då det var enkelt att urskilja vilka delar av resultatet som framkom ur intervjuer kunde denna inkluderas i resultatanalysen. Dock blev en del artiklar bortvalda trots att de passade in på inklusionskriterierna. Detta för att exklusionskriterier som specialistsjuksköterskor, kvantitativa studier och specialistvård återfanns i artikeln. Även artiklar som enbart lyfte patienters eller anhörigas perspektiv på återhämtning exkluderades från urvalet. Dessutom behövde artiklarna vara aktuella vilket gjorde att ett av exklusionskriterierna var att artikeln inte kunde vara publicerad före 2011 för att utgöra en del av resultatanalysen.

De artiklar som valdes granskades även utifrån deras kvalitet med inspiration från Fribergs (2017) granskningsfrågor för kvalitativa artiklar. Nio frågor valdes ut och besvarades utifrån artiklarna, detta resultat redovisas i bilaga B. Varje fråga besvarades ja eller nej, där ett ja

resulterade i 1 poäng. Högst poäng kunde bli 9 poäng per artikel. Denna poängsättning användes för att bedöma artikelns kvalitet. I detta examensarbete har en poäng mellan 0–4 bedömts som en låg kvalitet, poäng mellan 5–6 medelkvalitet och poäng mellan 7– 9 ansåg vara av hög kvalitet. De artiklar som fick för låg poäng, under 7, ansågs vara av låg kvalitet och valdes bort ur arbetet medan de av hög kvalitet innefattades i resultatet. En sammanställning av artiklarnas innehåll samt deras totala poäng redovisas i bilaga C.

4.2

Genomförande och analys

Steg II i Evans (2002) analysmodell, identifiera nyckelfynd. Detta gjordes genom att varje artikel lästes flera gånger för att identifiera nyckelfynden. För att underlätta för kommande steg markerades nyckelfynden med olika färger och skrevs sedan in i ett Word-dokument med samma färger. Totalt återfanns 158 nyckelfynd. Steg III, relatera teman över artiklarna, innefattar enligt Evans (2002) att nyckelfynden sammanställs och liknande mönster

identifieras i artiklarna enskilt. I analysen till detta examensarbete gjordes

sammanställningar, i Word-dokumentet med nyckelfynd, av ord och fraser som återfanns ofta och dessa skrevs intill varandra. Nyckelfynden placerades till en början in under fyra teman och genom att läsa nyckelfynden flera gånger visade det sig att några nyckelfynd passade bättre in under ett annat tema än där de primärt placerats. Det framkom även att vissa nyckelfynd inte passade in någonstans och dessa blev då bortvalda från resultatet, vilket ledde till att 130 nyckelfynd användes till analysen. När detta gjorts analyserades varje tema enskilt för att finna likheter och skillnader inom temat och på så sätt utvecklades subteman. Även denna analys gjordes flera gånger och nyckelfynd flyttades mellan olika subteman för att få fram enhetliga subteman. Ett exempel på detta återfinns i tabell 1 nedan. En sista genomgång av teman och subteman gjordes innan steg IV som enligt Evans (2002) är att skapa en beskrivning av fenomenet gemensamt med refereringar och citat till

originalartiklarna. Detta gjordes genom att samla alla nyckelfynd som placerats in under ett subtema och formulera en beskrivande text för varje subtema. Lämpliga citat togs ut från artiklarnas resultat för att styrka den beskrivande texten. Genom att skriva detta kunde sedan resultatet läsas igenom tema för tema för att formulera en ingress som beskriver varje tema. När detta var klart gjordes korrigeringar och subteman valdes bort och lades till för att ytterligare bearbeta materialet. När resultatet var fastställt kvarstod tre teman och sex subteman.

Tabell 1. Illustrerar processen att ta ut nyckelfynd, bilda teman och sedan subteman.

Nyckelfynd Tema Subteman

” Patient’s preferences, goals and progress were guided and supported” – (Loft m.fl., 2017b s. 4911)

” The nurses were all there for the same reason: to care for the patient ”– (Bennett,

2016 s. 12) Sjuksköterskans roll tillsammans med patienterna

Att engagera patienterna

” Engage in a purposeful and meaningful relationship” (Bourke & Doody, 2012 s. 36) ” Nurses make it a virtue to know the human being behind the patient” (Dreyer m.fl., 2016 s. 113)

Att skapa relationer med patienterna

4.3

Etiska överväganden

Under examensarbetet har etiska överväganden gjorts. Källor i detta examensarbete refereras enligt APA referenssystem från Kjellin m.fl. (2021) vid Göteborgs universitet. Grunden för vetenskapliga arbeten är hederlighet och ärlighet, saknas detta är arbetet oredligt. Tolkningar ska undvikas och översättningar bör återges så nära originaltexten som möjligt. Forskning måste även ha full disclosure, det innebär att resultatet måste vara ärligt i sin presentation (Kjellström, 2017; Polit & Beck, 2021). Detta är något som har tagits i beaktande under arbetet, det finns dock en oundviklig risk att tolkningar gjorts. Beslutet togs även att inte översätta citat från artiklarnas bearbetade material som användes till examensarbetets resultat. Codex (2021) påvisar nyttan av att kunna använda tidigare forskning för att bedriva vidare forskning, detta för att utveckla kunskapen inom ämnesområden. Utifrån detta användes tidigare forskning i examensarbetet för att jämföra mot resultatet i

5

RESULTAT

Examensarbetets resultat presenteras under denna rubrik. Tre teman skapades, vilka var Sjuksköterskans roll tillsammans med patienterna, Sjuksköterskans roll gentemot anhöriga samt Sjuksköterskans roll utifrån förutsättningarna. Denna rubrik är uppbyggd enligt dessa teman och deras respektive subteman, vilka presenteras i tabell 2 nedan.

Tabell 2. Presenterar samtliga teman och subteman.

TEMAN SUBTEMAN

Sjuksköterskans roll tillsammans med

patienterna

Att engagera patienterna Att skapa relationer med patienterna

Sjuksköterskans roll gentemot anhöriga

Att få anhöriga delaktiga Att stötta anhöriga

Sjuksköterskans roll utifrån förutsättningarna

Att prioritera tiden

Att vara en del av vårdteamet

5.1

Sjuksköterskans roll tillsammans med patienterna

Sjuksköterskornas roll i vården gällande patienternas återhämtning utgjordes av varje patients engagemang och relationen till dem. Det behövde finnas målsättningar som var realistiska och satta i samförstånd med patienterna. Behov, kapacitet och önskemål hos patienterna var det som var riktmärket för sjuksköterskornas roll. Vägen till återhämtningen skapades med patienternas engagemang och vetskap om deras förväntningar på framtiden, något som framkom genom relationen mellan dem och sjuksköterskorna. En relation som skapades genom tillit och låg till grund för den roll som sjuksköterskorna tog i

sammanhanget.

5.1.1 Att engagera patienterna

Sjuksköterskornas roll innefattade att engagera patienterna i återhämtningen och

omvårdnaden för att minska upplevelsen av ohälsa (Cheruiyot & Brysiewicz, 2019). Utifrån patienternas begräsningar i vardagen skapades förutsättningar för att engagera dem i den omvårdnad som sjuksköterskorna utförde. Det framkom även att sjuksköterskorna såg det som sin roll att genomföra den dagliga träningen med patienterna. Detta för att det var sjuksköterskorna som var med dem under majoriteten av dagen. Upprätthållandet av

funktioner, exempelvis bibehållen rörelseförmåga och munhälsa, hos patienterna var något som ingick i sjuksköterskornas roll under återhämtningen. Sjuksköterskorna upplevde patienternas vardagliga återhämtning som sitt ansvar (Dreyer m.fl., 2016; Witte & Handberg, 2019). Sjuksköterskorna ansåg att det ibland fanns en brist hos patienterna att engagera sig i sin återhämtning. De upplevde även att patienterna ansåg att det var vederbörandes uppgift att göra saker åt dem (Digby m.fl., 2020; Lim m.fl., 2020). Sjuksköterskorna upplevde även att det ingick i deras roll att försöka uppmuntra patienterna till att engagera sig i

återhämtningen och omvårdnaden. Samtidigt behövde förståelse finnas för balansen mellan att engagera och att ha respekt för patienternas vilja (Høgsgaard Andersen m.fl., 2021). Sjuksköterskorna upplevde att patienternas valda nivå av engagemang också behövde finnas i målsättningen med återhämtningen, utöver att återfå hälsa. Detta var något som

sjuksköterskorna menade bidrog till en lyckad återhämtning. Sjuksköterskorna menade även att deras roll innefattade att de stöttade och vägledde patienterna i deras målsättningar. ”they helped the patients redefine realistic goals” (Cheruiyot & Brysiewicz, 2019, s. 5). Det fanns en uppfattning av att detta var något som hjälpte patienterna framåt (Bourke & Doody, 2012; Cheruiyot & Brysiewicz, 2019; Loft m.fl., 2017b). Dock var det nödvändigt att den

information som gavs till patienterna gällande situationen var realistisk. Sjuksköterskorna upplevde att patienternas återhämtning från ohälsa kunde vara långdragen. Det var därför en viktig del i sjuksköterskornas roll att vara ärliga mot patienterna för att bibehålla deras engagemang hela vägen (Cheruiyot & Brysiewicz, 2019; Christiansen & Feiring, 2016).

5.1.2 Att skapa relationer med patienterna

I sjuksköterskornas roll var det ett betydelsefullt första steg att lära känna patienterna och skapa tillit mellan varandra. Detta för att kunna anpassa omvårdnaden på bästa sätt och därmed värdesätta patienternas autonomi (Bourke & Doody, 2012; Dreyer m.fl., 2016; Loft m.fl., 2017b). Sjuksköterskorna upplevde att de i sin roll var de som lärde känna patienterna bäst och det var därför betydelsefullt för dem att se människan bakom patienten. På så sätt kunde sjuksköterskorna stötta patienternas normer och egna val. Genom att lära känna patienterna upplevde sjuksköterskorna att det skapades en relation som bidrog till att de kunde arbeta med varje patients bästa i åtanke. Utifrån detta framkom att sjuksköterskorna såg det som nödvändigt att lära känna patienterna av fler anledningar; dels för omvårdnaden, dels för bemötandet (Aadal m.fl., 2017; Christiansen & Feiring, 2016; Dreyer m.fl., 2016; Høgsgaard Andersen m.fl., 2021). Kännedomen om patienterna och hur stark relationen med dem var såg sjuksköterskorna som en stor del av sin roll i omvårdnaden och återhämtningen. Styrkan i relationen påverkade hur stöttningen till varje patient såg ut, ”the strength of these relationships that enabled the nurses to provide support” (Bennett, 2016, s.14). Likaså hur sedda och hörda patienterna kände sig, menade sjuksköterskorna påverkade relationerna och i förlängningen även återhämtningen. Utifrån detta ansåg sjuksköterskorna att det var

betydelsefullt att skapa en relation med patienterna i ett tidigt skede. Tilliten upplevdes genom detta bli bestående, och bidrog på så sätt med en positiv inverkan på patienternas omvårdnad och återhämtning. Sjuksköterskorna hade även känslan av att närhet till patienterna stärkte relationerna dem emellan (Bennett, 2016; Bourke & Doody, 2012; Loft m.fl., 2017b). Samtidigt bör de förhålla sig på en professionell nivå i relationerna med

patienterna för att på så sätt kunna ge patienterna de bästa förutsättningarna för återhämtning (Loft m.fl., 2017b).

5.2

Sjuksköterskans roll gentemot anhöriga

Sjuksköterskorna upplevde de anhöriga som en resurs i arbetet med patienternas

återhämtning. Därför var det viktigt för sjuksköterskorna i sin roll gentemot de anhöriga att göra dem delaktiga. Samtidigt behövde de vara medvetna om att det kunde finnas mycket känslor och vara en ny situation som kunde uppfattas som obehaglig av de anhöriga.

Sjuksköterskornas roll innebar att dels vara mellanhand mellan patienterna och de anhöriga, dels ta hand om de anhöriga. Denna roll krävde en finkänslig hand för att ge de anhöriga det stöd som behövdes och samtidigt göra dem delaktiga och utbilda dem angående patienternas ohälsa och vägen till återhämtning.

5.2.1 Att få anhöriga delaktiga

Den rollen som sjuksköterskorna hade gentemot de anhöriga bestod till viss del av att göra dem delaktiga i återhämtningen. Genom att göra detta gavs möjligheten till de anhöriga att hjälpa patienterna. Sjuksköterskorna menade att de anhöriga spelade en essentiell roll för att motverka den uppkomna ohälsan. Sjuksköterskorna ansåg även att de anhöriga hade en viktig funktion när det kom till hur väl återhämtningen lyckades (Aadal m.fl., 2017; Bourke & Doody, 2012; Dreyer m.fl., 2016; Witte & Handberg, 2019). Sjuksköterskorna såg att

samarbetet mellan de anhöriga och patienterna var något som borde betraktas i likhet med ett partnerskap. Något som sjuksköterskorna menade på ingick i deras roll att främja, och som kunde användas för att förstärka återhämtningen. I detta partnerskap upplevde sjuksköterskorna att de i sin roll borde göra sig delaktiga och på så sätt arbeta tillsammans med både de anhöriga och patienterna. ”The nurses expressed that they have a threefold purpose: to take care of the patient, to take care of the relatives and to support the interaction between patient and relatives” (Aadal m.fl., 2017 s. 874). Sjuksköterskorna upplevde att deras roll därmed inte bara var att se till patienterna under återhämtningen, de måste även se till de anhöriga och relationen mellan de två (Aadal m.fl., 2017; Bourke & Doody, 2012; Dreyer m.fl., 2016). De anhöriga uppmuntrades att ta del av patienternas ohälsa tillsammans med dem, sjuksköterskorna menade att återhämtningen därmed var beroende av en enad syn på hur omvårdnaden skulle genomföras för att uppnå resultat (Aadal m.fl., 2017; Bennett, 2016). Utöver detta framhöll sjuksköterskorna att det var av vikt att göra de anhöriga delaktiga för att de kunde ge insikt i patienterna. De hade information om patienter som ingen annan hade. ”nurses work hard to involve the relatives as they are important for the nurses to understand the patient’s perspective” (Aadal m.fl., 2017, s.874). Sjuksköterskorna upplevde att de anhöriga kunde vara dem till hjälp för att förstå patienterna, på så sätt kunde de anhöriga underlätta återhämtningen och ge ett mer lyckat resultat (Aadal m.fl., 2017; Christiansen & Feiring, 2016; Witte & Handberg, 2019). Emellanåt kunde förståelsen av återhämtningen skilja mellan de olika parterna, men det var en del av sjuksköterskans roll att

samla bilden och återigen få de anhöriga att förstå och arbeta tillsammans med patienterna (Digby m.fl., 2020).

5.2.2 Att stötta anhöriga

Sjuksköterskorna upplevde att en del av deras roll var att stötta de anhöriga, att bli den trygghet de anhöriga behövde under patienternas återhämtning. ”Reassuring patients and relatives that they were in good hands was also a way of helping them feel secure” (Bennett, 2016, s.12). Sjuksköterskorna såg det som sin roll att stötta de anhöriga under krisen de genomgick. Detta för att stärka de anhörigas möjligheter och självförtroende när det handlade om att hjälpa patienterna med återhämtningen (Bennet, 2016; Lim m.fl., 2020). Vidare uppfattade sjuksköterskorna att det var dem som kommunicerade med de anhöriga och informerade om vad som skedde med patienterna. Sjuksköterskorna ansåg även att de i sin roll var dem som hade möjligheten att utbilda och stötta de anhöriga under tiden

patienterna var inlagda på sjukhus (Aadal m.fl., 2017; Bourke & Doody, 2012; Digby m.fl., 2020). Det var sjuksköterskorna som hade kontakt med de anhöriga och därmed de som kom dem nära. I rollen var det deras uppgift att även ta hand om de anhöriga. När patienterna drabbades av ohälsa hamnade även de anhöriga i en form av kris som sjuksköterskorna behövde vara medvetna om och förhålla sig till. ”The nurses are very aware that the families are in a crisis and need care and assistance” (Dreyer m.fl., 2016 s. 114). Sjuksköterskorna påpekade att det var dem som de anhöriga i första hand kunde prata om sina känslor med, eftersom det var sjuksköterskorna som fanns där för dem. Det fanns en upplevelse hos sjuksköterskorna av att det ingick i deras roll att upptäcka och agera på det känslomässiga lidandet som de anhöriga kände. Under tiden som patienternas upplevelse av ohälsan minskade, genom att återhämtningen skedde, började de anhöriga att prata mer öppet med sjuksköterskorna om deras känslor inför situationen. Det kunde kännas som en utmaning att inte alltid kunna ge det besked som de anhöriga ville höra. Det var emellertid något som var en del av sjuksköterskornas roll att framföra med ett försiktigt tillvägagångsätt. Det var även uppenbart för sjuksköterskorna att återhämtningen var ansträngande för de anhöriga likväl som för patienterna. Sjuksköterskorna uppmuntrade därför dem att ta en paus ibland för att det inte skulle bli alltför mycket för de anhöriga (Aadal m.fl., 2017; Bennett, 2016: Dreyer m.fl., 2016).

5.3

Sjuksköterskans roll utifrån förutsättningarna

Sjuksköterskorna upplevde yrkesrollen som mångsidig, men samtidigt ibland svår att definiera när det kom till återhämtningen. Det var en variation av uppgifter som behövdes utgöras utifrån de förutsättningar som fanns. Brist på tid och olika professioners viljor att prioriteras i återhämtningen utgjorde delar av dessa förutsättningar. På grund av detta blev kommunikationen ett viktigt verktyg i att hjälpa patienterna återhämta sig från ohälsa. Denna kommunikation var även viktig mellan professionerna inom vårdteamet.

5.3.1 Att prioritera tiden

Kvaliteten på omvårdnaden betonade sjuksköterskorna vara beroende av tiden som gavs för att genomföra den. ”Nurses verbalized shortage of health care professionals and time

available” (Lim m.fl., 2020, s.611), denna brist på personal pressade den befintliga

personalen att prioritera. Dessa förutsättningar minskade möjligheten att genomföra den personliga omvårdnaden på ett bra sätt. När avdelningarna var underbemannade upplevde sjuksköterskorna att de i sin roll var tvingade att göra prioriteringar bland patienterna. Personalbristen kunde grundas i både att det var en hög arbetsbelastning med många patienter, men också i att personal som var lediga eller sjuka inte alltid ersattes på

avdelningen. Dock upplevde sjuksköterskorna det som sin roll att försöka göra det bästa av situationen och trots en ökande arbetsbelastning och minskande resurser gjorde de vad de kunde (Bourke & Doody, 2012; Lim m.fl., 2020; Loft m.fl., 2017b). Sjuksköterskorna uppmärksammande att bristen på tid i arbetet medförde ändrade förutsättningar och ett behov att omfördela arbetsuppgifterna. Detta för att balansera tiden på ett sätt som

möjliggjorde för en acceptabel omvårdnad trots tidsbrist. Det gjorde dock tiden till en faktor som blev ett hinder för sjuksköterskorna. ” The faster option was to do the tasks for the patient, to achieve the rehabilitation goals, nurses needed to stand back, support and

encourage patients to be independent” (Digby m.fl., 2020, s.2264). Sjuksköterskorna såg det som en del av sin roll att behöva göra val utifrån förutsättningarna som kunde påverka patienternas möjlighet för återhämtning. Detta för att hinna med resterande arbetsuppgifter. Sjuksköterskorna menade att de i sin roll tvingades välja mellan det som gick fortast och det som ansågs vara bäst för patienterna för en lyckad återhämtning. Samtidigt upplevde sjuksköterskorna att de i hög grad behövde spara in på tiden för att hinna med alla arbetsuppgifter på avdelningen. På grund av tidsbristen upplevde sig sjuksköterskorna behöva offra både tid och energi för att kunna stötta patienterna under återhämtningen. Något de gjorde för att återhämtningen skulle bli så lyckad som möjligt (Aadal m.fl., 2017; Cheruiyot & Brysiewicz, 2019; Digby m.fl., 2020; Loft m.fl., 2017b).

Sjuksköterskorna ansåg att tidsbristen hade en negativ inverkan på relationen mellan patienterna och dem, i och med detta vägde det tungt för sjuksköterskorna att i sin roll vara lugna och uppföra sig som att de inte var stressade. Samtidigt kände sjuksköterskorna att det kunde vara svårt att få tiden att räcka till utifrån de förutsättningarna de hade. Detta gällde även för att ha tid för de anhöriga, vilket sjuksköterskorna upplevde att de ofta behövde prioritera bort (Dreyer m.fl., 2016). Sjuksköterskorna menade att tiden de hade till att vara sociala med patienterna samt se till att det fanns någon sysselsättning för dem var begränsad. Sjuksköterskorna lyfte att bristen på sysselsättning för patienterna kunde bidra till deras upplevelse av ohälsa och negativt påverka återhämtningen, men detta blev trots det bortprioriterat. De menade även att det fanns tillfällen då det var än mer angeläget att ge patienterna extra tid och bara lyssna på vad de ville ha sagt utan avbrott. Dock kände

sjuksköterskorna att tidsbristen ibland tvingade dem att ignorera en del av patienterna för att prioritera andra (Bennett, 2016; Cheruiyot & Brysiewicz, 2019). Känslan av tidsbrist hos sjuksköterskorna fanns även när de behövde duscha och klä på patienterna inne i

sjukhussalarna. Var då badrummen upptagna av andra patienter och sjuksköterskor hade de inte möjlighet att vänta på ett ledigt badrum på grund av tidsbristen, de fick då omfördela

resurserna till att arbeta fort. Under tidsbrist hamnade även upplevelsen att det saknades möjlighet till träning med patienterna i den grad sjuksköterskorna önskade. Tidsbristen påverkade även möjligheten för sjuksköterskorna att främja patienternas autonomi (Bourke & Doody, 2012; Digby m.fl., 2020; Loft m.fl., 2017b).

5.3.2 Att vara en del av vårdteamet

Sjuksköterskorna upplevde att arbetet i vårdteamet ofta var närvarande och de lyfte sin roll i vårdteamet som mångsidig. Sjuksköterskorna såg sin roll som patientens förespråkare i vårdteamet. De lyfte relationen med patienterna som en unik kompetens i vårdteamet. Sjuksköterskorna kunde bidra med patienternas upplevelser av ohälsa till diskussionen angående planen för dennes återhämtning (Dreyer m.fl., 2016). Sjuksköterskorna framhöll vikten av den ömsesidiga respekten inom vårdteamet på följande sätt ”Above all, it is

important that the interdisciplinary team has respect for each other’s mono-professionalism” (Dreyer m.fl., 2016, s. 115). Inom vårdteamet hade de olika professionerna egna

arbetsuppgifter men sjuksköterskorna menade att de emellanåt var tvungna att ta på sig ansvaret för andra professioner (Bourke & Doody, 2012; Dreyer m.fl., 2016). När det kom till sjuksköterskerollen i vårdteamet upplevde sjuksköterskorna att omvårdnaden var

kärnkompetensen i vården. Sjuksköterskorna prioriterade högt den basala vården och behandlingen de gav patienterna (Lim m.fl., 2020; Loft m.fl., 2017b). Tillgodoseendet av patientens omvårdnadsbehov och vägen från ohälsa till återhämtning ansågs vara grunden för sjuksköterskornas roll i vårdteamet, det var anledningen till att de var där (Bennett, 2016; Witte & Handberg, 2019). Deras observationer och kunskaper var avgörande faktorer för hur väl vårdteamet lyckades med patienternas återhämtning (Dreyer m.fl., 2016).

Sjuksköterskorna kände att de hade en central roll i mötena mellan patienterna, de anhöriga och vårdteamet. De såg sig själva som något av en arbetsledare då de skulle finnas till för att täcka upp i alla delar av patienternas återhämtning. I sin profession upplevde

sjuksköterskorna ofta att de hade en försvarande roll, där störst fokus skulle vara på

patienterna. Sjuksköterskorna uppfattade sin roll som komplicerad och diffus. De skulle ha den generella överblicken över omvårdnaden och återhämtningen. Sjuksköterskorna menade att ytterligare en aspekt av deras yrkesroll var att vara förstående, positiva och

uppmuntrande, både mot patienterna men även i vårdteamet (Bennett, 2016; Bourke & Doody, 2012; Digby m.fl., 2020; Dreyer m.fl., 2016). Sjuksköterskorna ansåg att de olika kompetenserna inom vårdteamet krävde en samordning och prioritering, en roll som de tog på sig. De såg sig själva som vårdteamets arbetsledare. Detta arbete krävde en ständig kommunikation mellan de olika professionerna för att säkerställa att inget glömdes bort i återhämtningen (Christiansen & Feiring, 2016; Digby m.fl., 2020; Dreyer m.fl., 2016).

6

DISKUSSION

Nedan kommer tre diskussioner att föras för examensarbetet. Detta avsnitt inleds med att resultatet att diskuteras mot bakgrunden för att binda samman den nyfunna kunskapen med tidigare kunskap. Därefter kommer en metoddiskussion och styrkor och svagheter med den valda metoden. Slutligen kommer en etiskdiskussion utifrån de val som gjorts under arbetet med examensarbetet.

6.1

Resultatdiskussion

I resultatet framkom att sjuksköterskorna såg det som sin roll att tillgodose patienterna med en personcentrerad vård som möjliggjorde för maximal upplevelse av hälsa. Till följd av detta kunde det ses som god sed av sjuksköterskorna i resultatet att måna om patienternas

självbestämmande. Det faktum att det framkom i resultatet att relationerna, och tilliten i dem, mellan patienterna och sjuksköterskorna var avgörande för vården stämde överens med Svensk sjuksköterskeförenings (2017) konstaterande. Det stämde även överens med det Watson (2008) belyste att relationerna som skapades mellan sjuksköterskorna och

patienterna var en unik relation som i sig kunde vara en läkande kraft. Att vara noga med att vara närvarande och samtala med patienterna blev ett sätt som gynnade utfallet av vården. Det personliga bemötandet tillät möjligen för sjuksköterskorna att kunna finnas där för patienterna på ett sätt som, utan en förförståelse om varje patient, inte hade varit möjligt annars. Att vara närvarande i relationen mellan sig och patienterna handlade möjligen om att skapa ett utrymme för patienterna att inte bara vara engagerade i vården utan även styra den på det sättet som Watson (2008) till viss del förespråkar. Vikten läggs då vid att

sjuksköterskorna ska anpassa sig till patienterna och vara lugna i mötet för att inte störa deras inre rum.

Resultatanalysen fann att det var svårt att engagera patienterna, men att detta kunde vara något som främjade återhämtningen, en situation som för sjuksköterskorna uppfattades som tudelad. Det handlade möjligen om mer än att nå bästa möjliga resultat med återhämtningen. Det framkom att sjuksköterskorna ofta fick välja att backa för att låta patienterna göra saker för sig själva i stället för att hjälpa dem med den snabbare lösningen. Sjuksköterskorna behövde förmodligen även ta hänsyn till patienternas ork likväl som viljan till att engagera sig. Watsons (2008) idé om sjuksköterskornas roll i vården, att skapa en relation som var grundad på tillit och förståelse, framkom av resultatet även var viktigt för sjuksköterskorna. Det blev möjligt att se som en del av deras ansvar inom återhämtningen att skapa en relation till patienterna. Relationen bör vara unik för varje individ som genom detta unika skapade möjligheter till återhämtning. Samtidigt fann den tidigare forskningen (Loft m.fl., 2017a; Mako m.fl., 2016) att patienterna vill bli bemötta med respekt. Kan det vara så att respekten för just rätten att välja hur mycket en som patient vill vara engagerad i återhämtningen faller in under detta? Var går i så fall gränsen för att uppmuntra och tvinga patienterna till något de inte vill? Möjligtvis är även denna gräns individuell som så mycket annat i omvårdnaden. I

resultatet framkom dock att det var fördelaktigt att engagera patienterna så det är säkerligen värt att lägga tid på.

Resultatet lyfter vikten av att lära känna patienterna, något som även går att återfinna i patienternas perspektiv på återhämtningen. Detta kan relateras till forskningen angående patienternas perspektiv som lyfter att patienterna upplever behovet av att ses som den människa de är och behandlas med värdighet under vårdtiden (Loft m.fl., 2017a; Mako m.fl., 2016). Den tidigare forskningen visade på vikten av att patienterna kände sig hörda av sjuksköterskorna, att de hade någon som kunde höra den oro de upplevde (Kyte m.fl., 2018; Loft m.fl., 2017a). Även tankar kring att anpassa sitt nya jag var något som var skönt att kunna diskutera med sjuksköterskorna (Harris Walker m.fl., 2020). Watsons (2008) tankar, om relationerna, kunde möjligen klargöra en del stor del av nyckeln till engagemanget. Kan det vara så att sjuksköterskans kunskap om patienten, på en mer personlig nivå än vad som stod i journalanteckningarna, var vägen till att finna vad som engagerade just den patienten denne vårdade för stunden? Att sjuksköterskorna såg det som del i sin roll att uppmuntra patienterna att engagera sig blev möjligen tydligt just i ljuset av att de var så medvetna om att det hade en positiv inverkan på återhämtningen. Det må vara hänt att den kunskapen i sig motiverade sjuksköterskorna att engagera dem. Kan det vara så att resultatet som visade att sjuksköterskorna upplevde en positivitet i att vara nära patienterna och skapa en relation till dem någonstans också grundades i detta, det främjade återhämtningen att de fanns där. Patienterna (Mako m.fl., 2016) upplevde att det var en fördel att bli sedda, att få

uppmärksamhet och att det var någon som såg dem som mer än en patient. Något som kan relateras till att det i resultatet framkom att sjuksköterskorna ville finnas där och förstå patienterna. Behovet hos patienterna och önskan hos sjuksköterskorna hade ett gemensamt slutmål: att omvårdnaden blev så lyckad som möjligt. Vägen dit verkade de alla vara överens om, det var relationerna som avgjorde resultatet.

Resultatet fann att sjuksköterskorna såg det som sin roll att främja relationen och samarbetet mellan patienterna och de anhöriga under återhämtningen. Detta kan relateras till den tidigare forskningen (Andersen m.fl., 2017; Larsson, m.fl., 2013; Tapp, 2004; Tobiano m.fl., 2012) beskrev en önskan hos de anhöriga att få veta allt som hände med patienterna under vårdtiden. Samtidigt lyftes patienternas önskningar om att de anhöriga är delaktiga i deras vård (Loft m.fl., 2017a; Mako m.fl., 2016). Enligt resultatet var det initialt en viktig faktor för samarbetet mellan de anhöriga och patienterna att båda parterna var villiga att vara en del av återhämtningen. Utifrån resultatet och den tidigare forskningen var det en önskan som fanns från samtliga: sjuksköterskorna, patienterna och de anhöriga. Det var en fördel att

sjuksköterskorna dessutom såg det som sin roll att vara en del av deras relation för att den skulle fungera under återhämtningen och samtidigt då kunna främja resultatet av denna. Det var sjuksköterskornas roll att verka för patienternas önskan och under detta faller även patienternas anhöriga in, de var där för att ta hand om och stötta dem bägge. Resultatet visar att sjuksköterskorna såg de anhöriga som en uppgiftslämnare. I enighet med detta fann den tidigare forskningen (Tobiano m.fl., 2012; Andersen m.fl., 2017) även att de anhöriga hade en önskan om att få vara en informationskälla till sjuksköterskorna. Denna symbiotiska relation gynnade omvårdnaden så den blev mer lyckad. Det var en grund som utgjordes av de

Samverkan i återhämtningen var ett återkommande koncept som i sin helhet verkar

gynnsamt på utfallet av vården, vilket i sig var något som Watsons (2008) teori också belyste. Relationerna är oumbärliga för en positiv upplevelse i vården.

Sjuksköterskorna i resultatet ansåg att de behövde finnas där för de anhöriga under återhämtningen för att kunna tillgodose dem med det stödet de önskade. Andersen m.fl. (2017) samt Kristensson och Björkdahl (2020) beskrev att de anhöriga å sin sida önskade möjligheten att ställa frågor och få svar direkt av sjuksköterskan då de ofta blev upprörda av att söka all information själva. Resultatanalysen fann att sjuksköterskorna hade rollen att undervisa de anhöriga gällande den ohälsa som patienterna ställts inför. Undervisning som i den tidigare forskningen framkom uppskattades av de anhöriga (Andersen m.fl., 2017). Watsons (2008) syn på den undervisande rollen som sjuksköterskorna hade, blev extra tydlig just för att den framkom i resultatet. Kan det vara så att dessa upplevelser stämmer överens i sin grund? Sjuksköterskorna upplevde det som sitt ansvar att reagera på det emotionella lidandet hos de anhöriga, kanske blev även det en avgörande faktor för vilka de anhöriga kände en anknytning till. Genom att de anhöriga sökte efter aktuell information som gällde för patienterna såg sjuksköterskorna behovet av att åta sig den uppgiften. Watsons (2008) tankar om att den information som ges i undervisande syfte måste ges i en kontext där mottagaren är öppen för att ta emot den behöver tas i beaktande. Att veta vilken information som kunde ges när blir då avgörande. Den finkänslighet som Watson (2008) syftade till blir då än viktigare i den kontexten. Krisen som resultatet kom fram till att de anhöriga upplever gjorde dem kanske inte mottagliga för all den information som sjukvårdspersonalen hade att komma med, oavsett om det var sjuksköterskorna eller läkarna. Möjligen var det när denna finkänslighet saknas som de anhöriga hellre ville ha informationen skriftlig för att kunna ta till sig den när de var mer mottagliga (Kristersson & Björkdahl, 2020; Larsson m.fl., 2013). I resultatet framkom situationer där sjuksköterskorna mötte flera individer som ställdes inför något främmande, där sjuksköterskorna tog rollen att stötta. Detta gjorde att sjuksköterskans gärningar fick ett positivt utfall i flera aspekter. Dels uppfylldes behovet av stöd och trygghet. Dels fick de anhöriga kunskaper som kom att vara nödvändiga längre fram i återhämtningen. Någonstans kanske detta har en grund i att både hjälpa patienterna och de anhöriga att få känna sig behövda och hjälpsamma.

I resultatet framkom det att sjuksköterskorna upplevde att bristen på tid hade påverkan på förutsättningarna för omvårdnaden av patienterna. Detta var något som resulterade i att de behövde prioritera bland patienterna när tiden blev för knapp. Watson (2008) skriver att sjuksköterskornas möte med patienterna skulle ske utan stress. Något som framkom i resultatet var att sjuksköterskorna försökte med detta så gott de kunde. Sjuksköterskorna menade även att bristen på tid kunde påverka relationerna de hade till patienterna och de anhöriga. Detta var något som även patienterna kände av och tiden de var sysslolösa gjorde dem uttråkade (Loft m.fl., 2017b). Ytterligare en aspekt som framkom var att de anhöriga upplevde sig ibland ha fått information enbart för att de varit på rätt plats vid rätt tidpunkt (Kristensson & Björkdahl, 2020). Något som kunde knytas an till att sjuksköterskorna var begränsade i den tid de hade för att informera patienterna och de anhöriga. Ett logiskt resonemang utifrån det som framkom i resultatet var att om tid funnits för sjuksköterskorna, hade denna aspekt kunnat sett annorlunda ut. Patienterna hade kunnat få mer tid med

sjuksköterskorna och mer att sysselsätta sig med, exempelvis den dagliga träningen. Bara att få en möjlighet att prata med sjuksköterskorna en stund kunde bidra positivt, än mer om sjuksköterskorna hade möjlighet att lyssna utan avbrott.

I resultatet framkom att sjuksköterskorna upplevde sin roll som mångsidig och att de var en del av vårdteamet. De såg sin roll som att vara spindeln i nätet och patienternas förespråkare. Ses detta tillsammans med Watsons (2008) tankar om kommunikation och en god relationen i vårdteamet går det att se en nödvändighet av en ömsesidig respekt. som alldeles nödvändig. En respekt för de olika kompetenserna bidrar på så sätt till en lyckad omvårdnad, som går att relatera till vad resultatet kom fram till. Resultatet lyfte även nödvändigheten av att inse begränsningar i den egna professionen och kompetenserna inom de andra professionerna i vårdteamet. Dock framkom det i resultatet att sjuksköterskorna upplevde sin roll som diffus. Det var svårt att identifiera vilka åtaganden som borde fallit på dem. Det framkom däremot i resultatet att sjuksköterskorna besatt en unik kompetens som dock, i likhet med Watsons (2008) uttalande om den undervisande rollen, passerade obemärkt. Denna kompetens innefattade en kunskap om patienterna som genererats genom deras relation emellan varandra.

Det gavs intryck, både i resultatet och Watsons (2008) teori, av att det var vedertaget i stora drag att samarbetet var viktigt, rent av avgörande, för vårdens utfall. Dock verkar det även falla på sjuksköterskorna att se till att detta samarbete faktiskt fungerar. Den koordinerande rollen som resultatanalysen kom fram till fick en mer central inverkan på återhämtningen än vad som vid första anblick kunde verka nödvändigt. Även Svensk sjuksköterskeförening (2017) lyfter samarbetet som en kompetens som sjuksköterskan skulle besitta när denne erhöll sin legitimation. I resultatet framkom det att det var viktigt att det fanns någon i vårdteamet som hade ett övergripande perspektiv på patienterna, och möjligen var det sjuksköterskorna som hade den mest kvalificerade kompetensen för det. Om det nu är så att det är sjuksköterskorna som både patienterna och de anhöriga upplever vara mest

närvarande, blev det då inte ett rimligt antagande att denne bör veta mest om patienterna och dess vård. Detta ansvar kanske inte bör läggas på patienterna samtidigt som de upplever ohälsa, det i sig är tillräckligt omvälvande för patienterna.

Utöver detta fann resultatanalysen att sjuksköterskorna upplevde det som sin roll i

vårdteamet att utföra den vardagliga och basala omvårdnaden. Kunskapen om människan bakom patienten som sjuksköterskorna mottog under omvårdnaden upplevdes som något viktigt för dem att bidra med till vårdteamet. Den basala omvårdanden var något Watson (2008) lade stort värde i. Det lades en stor vikt vid att det var sjuksköterskans uppdrag att vårda. Kan det kanske vara så att det var därför sjuksköterskorna lade en sådan betoning i att vara en förespråkare, en försvarare, för patienterna. Det var de som stod dem närmast, tog hand om dem. I detta sammanhang kanske patienternas önskan om att behandlas med respekt och värdighet förenas med Watsons (2008) teori om att det är sjuksköterskans uppdrag att vårda med kärlek. En människa som blir patient behövde ofta sjuksköterskorna för sina basala behov, och det var sjuksköterskornas största ära att få ta hand om dessa.

6.2

Metoddiskussion

Valet av analysmodell till examensarbetet landade i Evans (2002) beskrivande analysmodell för litteraturstudier. Denna analysmodell hade både fördelar och nackdelar i sitt

genomförande. En nackdel var att endast kvalitativa artiklar kunde användas till

resultatanalysen. Dock har en artikel använts till resultatanalysen vars metod var mixed methods, vilket inte stämmer överens med detta antagande. Vid granskningen av artikeln framkom det att denna, likt artiklar som innehöll flera perspektiv, på ett tydligt sätt kunde särskilja vad som kom från intervjuer och vad som kom från observationer. Detta gjorde att det var en betydande del av den befintliga forskningen som valdes bort redan i

urvalsprocessen, en del av den befintliga forskningen som hade kunnat lyfta andra perspektiv på fenomenet. Dock blir det till examensarbetets fördel till följd av dess syfte, då de

kvalitativa artiklarna gav en djupare insikt i sjuksköterskornas roll i återhämtningen. Då syftet var att beskriva sjuksköterskans roll vid patienters återhämtning blev valet av Evans (2002) analysmodell den mest lämpliga. Datainsamling och urval till resultatet har även sina styrkor och svagheter. Genom att begränsa sökningarna med olika inklusion- och

exklusionskriterier som Östlund (2017) förespråkar begränsades även sökträffarna. Fördelen med detta blev att sökningarna oftast genererade relevanta träffar i ett hanterbart antal. Dock blev nackdelen att träffarna kunde sålla bort artiklar som hade kunnat vara av intresse för examensarbetet. Nackdelen fick däremot åsidosättas för att sökningarna som användes skulle kunna generera ett trovärdigt resultat som höll sig inom ett relevant tidsspann, inkluderade allmänsjuksköterskor och vars syfte stämde överens med det som examensarbetet ville undersöka.

Vissa artiklar valdes, som nämnt, trots att de innehöll andra deltagares upplevelser än endast sjuksköterskornas. I och med detta var det viktigt att artiklarna granskades med noggrannhet så att det ändå var tydligt vilka påståenden som tillhörde vem. Svagheterna med detta var dock att artiklarna inte enbart undersökte sjuksköterskornas perspektiv. De fick då inte samma utrymme i studierna som de hade kunnat få om det endast var sjuksköterskornas perspektiv som lyftes fram. Styrkan med att ändå inkludera dessa var att författarna till artiklarna eventuellt haft möjligheten att se fenomenet ur flera perspektiv. Tillvägagångsätt för att analysera data som samlats in skedde som tidigare nämnt i enlighet med Evans (2002) analysmodell för litteraturstudier. Något som gjorts med både för- och nackdelar. Det som dock var examensarbetets nackdel var det faktum att examensarbetets författare inte varit vana eller kunniga i att analysera data på den nivå som krävdes. Det ledde till att moment har behövts genomgås fler gånger, vilket gjorde processen flytande i större utsträckning än vad som presenteras i Evans (2002) analysmodell. Exempelvis behövde de valda artiklarna till resultatet läsas flera gånger för att identifiera nyckelfynden och resultatet i examensarbetet behövde omarbetas för att bli färdigställt. Examensarbetets analys har dock, i den mån det varit möjligt, följt Evans (2002) analysmodell vilket har stärkt resultatet genom ett

systematiskt arbetssätt. Det metodiska tillvägagångsättet att sätta färgkod och föra över nyckelfynd till ett separat dokument underlättade och stärkte analysen. Det blev då enklare att finna likheter mellan artiklarna. Examensarbetets författares ovana att arbeta med denna analysmodell behöver också tas hänsyn till. Det kunde innebära att nyckelfynd som varit av eventuell vikt försvunnit under processen. Denna ovana tillförde en svaghet för