i mars 2007 befann jag mig tillsammans med min familj i staden Felipe Carillo Puerto, tidigare Chan santa Cruz, i den sydöstra delen av den mexikanska delstaten Yucatan nära gränsen till belize. Äntligen skulle jag få chansen att besöka en av de mest centrala platserna i Cruzoob mayas historia. Det var inte helt lätt att finna vägen till santuario de la Cruz Parlante som ligger lite undanskymt i utkanten av staden. några nyfikna flickor och pojkar och även en och annan hund följde oss med blicken då vi sakta körde längs den dammiga, steniga och till hälften asfalterade väg som slutligen ledde oss fram till vårt mål flera kvarter från stadens centrum.
vi klev ur bilen och gick fram emot den slitna träskylten med texten santuario de la Cruz Parlante Ceremonia Maya vid ingång-en. så öppnade vi den rödmålade grinden och gick in på området som närmast kan beskrivas som en liten park med höga träd. vi gick uppför en liten stenig sluttning och längst upp fanns ett litet stenkapell och en trädkantad cenote, en naturlig vattenkälla som ofta springer fram ur en underjordisk grotta, och på den mur som omgärdade cenoten fanns tre murade kors i relief som utsmyck-ning framför det högsta trädet på vänster sida. Denna relativt oansenliga och undanskymda park utgör en av de mest centrala platserna, i det som kallas guerra de las castas, kastkriget, som offi-ciellt varade åren 1847–1901 på Yucatanhalvön.
Än idag talar anhängarna inte gärna högt om det talande kor-set men det är en viktig del av den vardagliga religiösa praktiken och står som stark symbol för Cruzoob mayas motstånd mot de vitas styre. Fyra av de viktigaste symbolerna i mayas kosmo logi
bodil liljefors persson
Cruzoob Maya
en berättelse om profeter, motstånd,
traditionalism och religiös förändring
återfinns på denna plats: cenoten, vattnet, trädet och korset. Dessa symboler kommunicerar än i dag andlighet till de Cruzoob mayas som lever och praktiserar sin religion på de särskilda heliga platserna i Cruzoob-området, det vill säga de sydöstra delarna av delstaten Yucatan och Quintana roo.1
i denna artikel tänkte jag att det kunde vara intressant att lyfta fram ett stycke karibisk historia som handlar om en förändrings-process som idag, mer än hundrafemtio år senare, fortfarande är i rörelse. Här följer således en berättelse – inte om ”pirater i Karibien” ute på äventyr – men väl om några ”profeter i Karibien” och deras aktivism och väpnade kamp för att få bibehålla sitt sätt att leva och sina traditioner. Men vad var det egentligen som hände i det så kall-lade kastkriget, varför skedde det just här i denna del av Mexiko och hur kan vi förstå den ideologiska traditionalism som fortfarande är märkbar i Cruzoob-området idag? i det följande ska jag försöka skri-va fram en berättelse som besskri-varar dessa frågor lite kortfattat.
Kolonialism och mayarevolter
ett spanskt skepp förliste år 1511 i Karibiska sjön utanför Yucatans östkust efter att ha kommit ur kurs på sin väg till santo Domingo från Panama. två män, Geronimo de aguilar och Gonzalo Guer-rero, var de enda spanjorer som överlevde, och deras möte med Yucatans befolkning markerar början på det vi idag kallar den tidigkoloniala perioden i mayas historia. Det var dock inte förrän 1527 som spanjorerna började erövra Yucatan under Francisco de Montejo’s den äldres ledning. Den yucatekiska historien har allt sedan år 1511 kännetecknats av olika konfrontationer mellan maya och dzuloob, främlingarna eller ”de andra”.2
Det tog Montejo över tjugo år att besegra maya på Yucatan och tillsammans med sin son grundade han staden Merida som är huvudstad i delstaten Yucatan, år 1547. Den så kallade
erövrings-1 bodil liljefors Persson, baserat på anteckningar från fältarbete på Yucatan, opublicerade, 19 mars 2007.
2 bodil liljefors Persson, ”Det talande korset – kolonialism och mayarevolt”, i Catharina raudvere, & leif stenberg (red.) Röster. Religionsantropologiska perspektiv, stockholm/stehag, brutus östlings bokförlag symposion 1998, s. 168–183. vissa delar av innehållet i detta kapitel är baserat på innehållet i den här nämnda referensen.
politiken är otydlig, eftersom vi i det källmaterial som finns kan utläsa att det fanns grupper av maya som inte ansåg sig erövrade utan tidigt allierade sig med de spanska militärerna och de tidiga bosättarna. Dessa fick därmed en del fördelar så som att de fick behålla byledarskapet, batabil, dock under spanskt överstyre, och de ledande familjerna behöll sina maktpositioner i samhället, framför allt i området runt Merida i den nordvästra delen av delstaten Yuca-tan.3 andra grupper av mayaindianer såg spanjorerna som erövrare
och fortsatte kampen mot dem länge. inte ens 1547 då spanjorerna under Montejos ledning intog staden tihoo, nuvarande Merida, erkände stadens invånare sig erövrade. Många flydde söderut in i regnskogen vid sjön Petén itzá på gränsen mellan Mexiko och Guatemala. Det dröjde ända till år 1697 då härskaren i tayasal vid Petén itzá lät döpa sig och därmed ansågs mayaindianerna där vara besegrade eller erövrade. Men det finns andra exempel på områden där maya fortsatte att göra uppror och det finns återgivningar av några mindre revoltförsök av mayaindianer mot spanjorerna under de århundraden som följde. Det mest kända, och även det mest framgångsrika för mayaindianerna själva, är det som alltså kallas kastkriget, guerra de las castas. Det finns de som också menar att kastkriget fortfarande pågår. Kastkriget drevs av grupper som var starka framför allt i de södra och östra delarna av delstaten Yuca-tan och särskilt i ett område mellan tulum och Chan santa Cruz, den lilla staden som vi redan nämnt och som numera heter Felipe Carillo Puerto. De främsta orsakerna till kriget härleds till ekono-miska och kolonialadministrativa problem mellan mayaindianer i sydöstra regionen av Yucatanhalvön och den mexikanska armén.4
Kastkriget startar och korset börjar tala
Då den mexikanska revolutionen avslutades 1821 och Mexiko blev självständigt från den spanska kronan förlorade Yucatan sin
3 ralph l. roys, The Indian Background of Colonial Yucatan, Carnegie insti-tution of Washington, Washington D. C. 1943 och Justine M. shaw, The Maya of the Cochua Region. Archaeological and Ethnographical Perspectives on the Northern Lowlands, University of new Mexico, albuquerque, 2015. 4 Paul sullivan, Unfinished Conversations. Mayas and Foreigners between two wars.
alfred a. Knopf, new York, 1989, och terry rugeley, Yucatan’s Maya Peasan-try & the Origins of the Caste War, University of texas Press, austin, 1996.
viktigaste handelspartner, Kuba. Under hela den koloniala tiden var jordbruket och boskapsskötsel den viktigaste försörjningen på Yucatan och den främsta exportvaran var boskap som främst såldes till Kuba som i sin tur sålde rom och socker till Yucatan. avbrottet i handeln med Kuba ledde till att man försökte intro-ducera sockerrörsodlingar på norra Yucatan vilket inte slog väl ut eftersom klimatet och jordmånen inte lämpar sig för detta, och då gjorde man i stället försök längre söderut. rika investe-rare köpte upp marken och mayaindianerna kunde inte längre försörja sig genom eget jordbruk. Dessutom följde en rad år av missväxt på grund av torka vilket fick till följd att mayaindian-erna flydde antingen längre söderut in i regnskogsregionen eller så tvingades de till arbete på sockerplantagerna som växte upp efterhand. situationen blev efterhand mer problematisk och missnöjet mot det mexikanska styret och de rika investerarna växte liksom också hatet mot dzuloob, de andra, vilket i detta sammanhang syftade på de vita yucatecos, de spanskättade planta-geägarna. Det är mot bakgrund av dessa ekonomiska och socio-politiska orsaker vi kan förklara det så kallade kastkrigets utbrott 1847. De som gav efter för mexikanska myndigheterna kallar sig än idag för yucatecos eller mestizos och de som fortsatte sin kamp, rebellerna, kallar sig mestadels för maseualiloob, bönderna eller otziloon, de fattiga. Det är bland maseualiloob vi finner dem som driver motståndet och som bildar det som numera kallas Cruzo-ob-religionen, det talande korsets religion.5
Upproren startade 1847, och till en början var mayarebellerna framgångsrika. redan i mars 1848 hade de tagit kontroll över stora delar av det sydöstra området. Det finns uppgifter på att 15 000 beväpnade män hade intagit valladolid, som var en strate-giskt viktig stad. De vita som flydde dödades på vägen till Merida. Men de vita mobiliserade igen och mot slutet av 1848 hade de på nytt besegrat mayarebellerna som återvände till
jordbruks-5 bodil liljefors Persson, ”Det talande korset – kolonialism och mayarevolt”, i Catharina raudvere, & leif stenberg (red.) Röster. Religionsantropologiska perspektiv, stockholm/stehag, brutus östlings bokförlag symposion 1998, s. 168–183 och victoria r. bricker, The Indian Christ, the Indian King. The Historical Substrate of Maya Myth and Ritual, University of texas Press, austin, 1981.
arbetet.6 Under 1849 dödades två av mayarebellernas ledare och
mayas motgångar växte. Det såg ut som om kampen om makten över markområdena på Yucatan var över. Men då inträffade det som leder till att Cruzoob-religionen växer fram. Korset manifes-terade sig och började tala.
en grupp mayarebeller hade flytt söderut och gömt sig i en obebodd del av skogsområdena söder om valladolid. en av dem som befann sig i gruppen, Juan de la Cruz Puc, var en utbildad man som kunde både läsa och skriva och han hade tidigare lett oli-ka ritualer i sin hemby Xocen. Då de slog läger och byggde upp en liten by med några hus vid en cenote upptäckte han ett mahogny-träd med ett inristat kors i och som växte upp ut cenoten, och det fick Juan de la Cruz Puc att tro att detta var det heliga korset från hans hemby Xocen. i den traditionella berättelsen om hur korset börjar tala återfinns här centrala delar i mayas kosmologi; ceno-ten, trädet, vattnet och korset vilket nämndes redan i inledningen till denna artikel.7 Den religiösa specialisten Juan de la Cruz Puc
menade att korset hade uppenbarat sig för honom för att ingjuta mod och nu förklarade han korset som ett helgon och som ett sätt att kommunicera med Gud som Jesus Kristus. Detta utvecklade han sedan tillsammans med en medhjälpare, Manuel nauat, som fungerade som den som faktiskt talade, då han behärskade tekni-ken att buktala. tillsammans förde de fram budskapet från Gud att mayarebellerna skulle fortsätta kampen för maseualiloob och deras rättigheter, mot de vita, yucatecos. Detta gällde inte minst kampen om att få utöva sina religiösa traditioner.
nu är det ändå så att det råder ett lite mer komplext förhål-lande mellan de olika grupperna involverade i kastkriget. Det går inte att som en del forskare tidigare gjort, hävda att detta till stor del är en etnisk konflikt som bygger på rasistiska åsikter enbart, för i gruppen bland mayarebellerna fanns också mestizos som allie-rat sig av ideologiska eller ekonomiska skäl. skillnaderna mellan mayarebellerna och dzuloob, eller de andra, härrör som det
före-6 Michael redclift, Chewing Gum. The Fortunes of Taste, routledge, new York and london, 2004, s. 50–51.
7 terry rugeley, Yucatan’s Maya Peasantry & the Origins of the Caste War, University of texas Press, austin, 1996 och nelson reed, The Caste War of Yucatan, stanford University Press, stanford, 1964.
faller i källmaterialet mer till skillnader i livsstil, klass och status och är förmodligen mer ett uttryck för social skillnad än etnisk skillnad. vanligt var också att mayarebellerna kallade sig för cris-tianoob, de kristna.8
Från 1850 har sedan korset talat till mayarebellerna och snart uppstod en kult kring korset, och dess anhängare kom att kallas Cruzoob maya. Platsen där korset började tala, Chan santa Cruz, blev tidigt en helig plats för mayarebellerna och här växte fram en mindre stad relativt snabbt. antalet anhängare växte och så små-ningom fanns det fem byar, eller mindre städer, där det förvara-des kors som ansågs heliga och som regelbundet talade till maya-rebellerna och stöttade dem i kampen mot dzuloob, de andra.9
Under de drygt femtio åren som följde levde mayarebellerna delvis under kontroll av armén även om de officiellt inte ansågs besegrade och de gjorde flera försök att ta tillbaks styret och mak-ten i området genom väpnade upprorsförsök och blodiga strider. i staden bacalar i södra Quintana roo besegrade mayarebellerna de vita som förskansat sig i ett fort år 1858 och därefter var fortet i mayarebellernas händer och de fortsatte att bekämpa den mexi-kanska armén under flera år. Utvecklingen ledde till att två grup-per så småningom kan urskiljas, de så kallade pacificos del sur, de som avstod från strider och levde fredfullt men stannade kvar i området, och de som fortsatte den väpnade kampen, som kallas sublevados bravos – de vilda mayarebellerna. Många av de lokala invånarna i området runt bacalar, i nuvarande belize, stöttade mayarebellerna och försåg dem med vapen. Detta ledde i sin tur till att en hamn byggdes vid flodmynningen av rio Hondo för att underlätta bland annat vapenhandeln i området. Här grundades 1898 Payo obispo som senare fått namnet Chetumal, nuvarande huvudstad i belize.
längre norrut drev den mexikanska generalen ignacio bravo en mer kraftfull strid och den 4 maj, 1901 intog han den heliga platsen, ”noh Cah balam na santa Cruz”, vilket kan översättas
8 Wolfgang Gabbert, Becoming Maya. Ethnicity and Social Inequality in Yuca-tan since 1500, University of arizona Press, tuscon, 2004.
9 Grant D. Jones, Anthropology and History in Yucatan, University of texas Press, austin, 1977, och Grant D. Jones, ”rebellious Prophets” i William F. Hanks & Don s. rice, (eds) Word and Image in Maya Culture, University of Utah Press, salt lake City, 1989.
med ”vår stad, Jaguarens Hus, i Chan santa Cruz”. år 1901 lades alltså mayarebellernas viktigaste stad under kontroll av mexikan-ska armén. Men även efter detta så var mayarebellerna fortsatt aktiva och de motsatte sig den kulturella och politiska makten. orsaken till att de hade möjlighet till detta kan härledas till den betydelsefulla roll chicle kom att spela i den ekonomi som hädan-efter har dominerat skogsbruket i hela det sydöstra området av Yucatan. Mayarebellerna drevs tillbaka in i djungelområdena men de fortsatte att förse sig med vapen genom att sälja saven från chicle. en cacique, mayaledare, General May hade stort inflytande såväl politiskt som militärt och han styrde handeln och beskyd-dade både de mayabönder som tappade gummiträden på sav och de engelsmän och amerikaner som köpte saven.10 i detta
sam-manhang stärktes också banden med stora engelska banker, bland annat the bank of london and Mexico. De stora gummifabri-körerna i Usa, särskilt William Wrigley, var beroende av Gene-ral May för att handeln med gummi skulle fungera och maya-rebellerna kunde på så vis få möjlighet att köpa vapen genom den förtjänst de gjorde på handeln. Mycket gummi såldes förmod-ligen illegalt för att man skulle slippa undan kraven på att betala skatt till mexikanska staten. Mayarebellerna kunde därmed leva förhållandevis självständigt under 1900-talets första årtionde. Det kan tyckas ironiskt att samtidigt som få amerikaner kände till denna lokala ”lilla ekonomiska historia”, som del av en i globalt perspektiv betydelsefull handel, så ledde västvärldens, och sär-skilt amerikanernas, tuggummituggande till att mayaindianerna kunde fortsätta sin kamp mot de vita i sydöstra Yucatan. Detta skedde samtidigt som de nordamerikanska indianerna förtrycktes och tvingades under politisk kontroll i reservaten som introduce-rades under samma historiska period.11
Man har uppskattat antalet Cruzoob maya i mitten av 1800-talet till ungefär 85 000 men sedan decimerades antalet efter strider och förluster. Många flyttade längre söderut i djungel områdena mot belize och ännu längre söderut in i Guatemala. andra flyttade
10 Michael redclift, Chewing Gum. The Fortunes of Taste, routledge, new York and london, 2004.
11 Michael redclift, Chewing Gum. The Fortunes of Taste, routledge, new York and london, 2004.
in i de områden som ansågs besegrade av mexikanska armén och vidare till det nordvästra området där inga stridigheter ägde rum. Här hade man börjat odla en ny produkt som verkligen var lycko-sam att producera i områden med de förutsättningar som finns på norra delen av Yucatan, nämligen henequen, eller sisal. Den produceras av bladen på den lokala agaven som växer över hela norra Yucatan. sisal användes till att tillverka rep och mattor och odlingen ledde till att markägarna på de många haciendorna blev rika och välbärgade.12 Man kan jämföra sisalproduktionen och
den ekonomiska tillväxt som följde i området med den betydelse bomullen fick i sydöstra Usa. i Merida levde de rika markägarna ett gott liv och stora pampiga villor byggdes längs de större gator-na i staden, till exempel längs Paseo de Montejo där vi än idag kan få en känsla av hur det kunde ha varit att leva här runt sekelskiftet. Det finns de som menar att livet i Merida vid tiden runt sekelskif-tet var mer likt livsstilen i Paris och london än i Mexico City. i Merida kunde man på tröskeln till det nya seklet, 1900-talet, finna en kosmopolitisk anda som påminde om den som återfanns i flera av de större europeiska städerna vid samma tid.13
en intressant händelse i sammanhanget är att den svenske Prins Wilhelm 1920 gjorde en resa till Karibien där resesällskapet skulle utforska några av de gamla ceremonistäderna, bland annat Quiri-gua och på sin resa stannade de vid stranden i tulum. Då vaktades ruinstaden av beväpnade Cruzoob mayas som först inte ville låta prinsen med sitt sällskap besöka området. efter samtal med utbyte av tändstickor och cigaretter fick sällskapet dock tillåtelse att vandra in på området och bland annat togs en del fotografier som numera förvaras på etnografiska muséet i stockholm. Denna händelse har i tidigare forskning betraktats som det första mötet mellan Cruzoob maya och det västerländska samhället i modern tid.14
12 victoria r. bricker, The Indian Christ, the Indian King. The Historical Substrate of Maya Myth and Ritual, University of texas Press, austin, 1981. 13 Michael redclift, Chewing Gum. The Fortunes of Taste, routledge, new York
and london, 2004, s 65–67.
14 Paul sullivan, Unfinished Conversations. Mayas and Foreigners between two Wars. alfred a. Knopf, new York, 1989, och bodil liljefors Persson, The Legacy of the Jaguar Prophet. An Exploration of Yucatec Maya Religion and Historiography, PhD Dissertation, lund studies in History of religions, lund University, studentlitteratur, 2000.
Gudar som talar och profeter som leder uppror
i ett bibliotek i Merida förvaras ett dokument med titeln ”Pro-clama en lengua Maya de Juan de la Cruz, adivino de X Balam Na, dirigida a sus conciudadanos”. Det är en proklamation på maya-than, yukatekiskt mayaspråk. Dokumentet innehåller de första talen som Juan de la Cruz höll och som startade den 15 oktober 1850. åhörarskaran är alltså mayarebellerna i Chan santa Cruz. Den språkliga retoriken och grammatiska strukturen, med paral-lellismer och återupprepningar, påminner om den som återfinns i de så kallade Chilam balamböckerna, jaguarprofetens böcker, som är tidigkoloniala källor nedskrivna på mayathan men med latinska bokstäver.15 Det finns flera versioner av denna text men
innehållet lär sammanfalla i stort. en av versionerna finns hos en skrivare i byn X-Cacal Guardia, som jag besökte i mars 2007. Här följer ett kortare citat ur det ovan nämnda första talet:
”Jesus, Maria. i Guds Faderns och Guds sonens, och den heliga andes namn. amen. Jesus. Det var i den månaden, på den femtonde dagen i oktober, som jag började att tala med mina barn, här under året 1850. Jag, Juan av korset, i byn. i Jaguarhusets by. /…/ redan har tiden kommit, och året, då mayas (Maseualiloob) ska resa sig mot de vita (dzuloob) på samma sätt som krig brukar uppstå. Jag befaller det, att må det bli så att i öronen hos alla de trupper som står under mitt befäl, kommer det jag befaller att ända till slutet hållas heligt av dem i deras hjärtan. /…/ För även om de kommer att höra larmen från fiendens gevärseld kommer ingenting att skada dem. För nu har tiden kommit en gång för alla. För min berömmelse och min välsignelse över de vita (dzuloob) /…/ För veten alla ni, kristna (cristiano) bybor, att det är Jag som kommer att göra er sällskap, att under vilken stund det än är, så är det Jag som kommer att gå i täten, före er, framför fienden. Ända till slutet så att det inte kommer att ske er det minsta skada. ni mina mayas. (Maseualileex).”16
15 bodil liljefors Persson, The Legacy of the Jaguar Prophet. An Exploration of Yucatec Maya Religion and Historiography, PhD Dissertation, lund studies in History of religion, lund University, studentlitteratur, 2000. 16 victoria r. bricker, The Indian Christ, the Indian King. The Historical
Sub-strate of Maya Myth and Ritual, University of texas Press, austin, 1981, s 185ff och bodil liljefors Persson, ”Det talande korset – kolonialism och maya revolt”, i Catharina raudvere, & leif stenberg (red.) Röster.
Religions-i denna text ser vReligions-i att Juan de la Cruz manar mayarebellerna att fortsätta sin kamp mot mexikanska armén. Han betonar att han kommer att skydda mayarebellerna så att de inte ska komma till skada. Med facit i hand vet vi att det första upproret slutade i ett blodbad i staden Kampokobche och efter detta uppror konfis-kerades korset av mexikanerna. Detta inträffade ett flertal gånger men det ersattes alltid av ett nytt kors. De nya korsen fortsatte att kommunicera med Cruzoob maya och det finns nio tal från det talande korset bevarade.17 så småningom bar man också med
sig ett kors ut i striderna. Det väste fram en stark hierarkisk orga-nisation med militära vaktkompanier som vaktade de platser där korsen bevarades och denna struktur med vaktkompanier som vaktar korsen finns kvar än idag i till exempel X-Cacal Guardia där vaktkompaniets bostad ligger intill kyrkohuset där ett av de talande korsen förvaras.
Här har man åtta olika vaktkompanier som turas om att vakta det heliga korsets kyrka. De ska hålla dzuloob, de andra, borta från kyrkan men man är inte lika fientligt inställda som tidigare till nyfikna utomstående. Detta kan jag intyga då jag fick en inter-vju med två ur vaktkompaniet när jag besökte byn i mars 2007. Jag fick till och med gå in i kyrkan och inbjöds att vara med om en religiös ceremoni. Dock fick jag inte tillstånd att fotografera under besöket inne i kyrkan.
Korset fortsatte att tala och meddela sina profetior om vad som borde ske. Under senare år förmedlades talen brevledes och 1871 uppträder en kvinna, Maria Uicab, som förmedlare av kor-sets budskap i staden tulum som ligger vid kusten norr om Chan santa Cruz. Det senaste brevet som finns bevarat och är signerat Juan de la Cruz är daterat den 19 december 1957 så vi kan se att det har fortsatt kommunicera som ett medium mellan Gud och män-niskorna åtminstone fram till dess.
talande gudar som fenomen har en lång historia i
mayakultu-antropologiska perspektiv, stockholm/stehag, brutus östlings bokförlag symposion 1998, s. 168–183. vi finner här en parallell till de osårbarhetsskjor-tor/klädedräkter som de nordamerikanska indianerna manades till att använ-da och som skulle göra dem osårbara i det så kallade andeanvän-dansupproret på prärien vintern 1890–91 och som slutade i massakern vid Wounded Knee. 17 victoria r. bricker, The Indian Christ, the Indian King. The Historical
ren och runt om i Mesoamerika. redan i förkolumbisk tid fanns det en särskild plats på ön Cozumel där mångudinnan ansågs tala till de församlade. i Chilam balamboken från Chumayel, en av de nio bevarade textsamlingarna från Yucatan, finns en berät-telse om en gudinna i izamal som sades kunna hjälpa barnlösa kvinnor att bli fruktbara. en av de mer kända profeterna kall-lades Chilam balam, jaguarprofeten, har gett namn till de nio textsamlingarna från Yucatan, och han levde i Mani i början på 1500-talet. Han mottog där en uppenbarelse inför en församling av andra präster och profeter. efter sin uppenbarelse uppma-nade han de församlade att ta emot den nya religionen som ska komma med ”de vita skäggiga männen från öst”. om de inte gjorde det skulle de komma att gå en farofylld tid till mötes. Det ligger nära till hands att tänka att Chilam balam, profeten, kan ses som en föregångare till det talande korset i Chan santa Cruz. Det finns också flera exempel på att chilanoob, profeterna, var rebelliska och att de ledde upprorsförsök mot spanjorerna från tidigkolonial tid och framåt.18 i tayasal berättas också att
itza-mayaindianerna dyrkade en talande gudabild fram till 1697 då de erövrades av spanjorerna och härskaren lät döpa sig. På 1500–1600-talen var staden tah itza ett andligt centrum dit de frihetskämpande mayaindianerna flydde och man kan dra en parallell till Chan santa Cruz som blev ett liknande andligt centrum under kastkriget. i san Cristobal de las Casas spred sig under 1800-talet en uppfattning att alla helgon-kulter hade i sig ett frö till uppror och det ledde till att mexikanska armén effektivt undertryckte de talande-helgon-kulter de fick känne-dom om. i Zinacantan är det fortfarande en levande tradition då ett flertal olika talande helgon är aktiva och de jämförs ibland med förfädersandar. Man kan se under historiens gång att de många upproren är djupt rotade och kan ses som en fort gående separatistisk process för mayas kamp för jämlika rättigheter och oberoende. 19
18 robert s. Chamberlain, The Conquest and Colonization of Yucatan 1517–1550, Carnegie institution of Washington, Washington D. C. 1948.
19 bodil liljefors Persson, ”Det talande korset – kolonialism och mayarevolt”, i Catharina raudvere & leif stenberg (red.) Röster. Religionsantropologiska perspektiv, stockholm/stehag, brutus östlings bokförlag symposion 1998, s. 168–183.
Cruzoob-religionen
– en postkolonial förändringsprocess i rörelse
Det pågår en ständig konflikt mellan de som vill förändra traditio-nerna och de som vill bevara dem. Då det gäller Cruzoob-religio-nen kan jag se detta tydligt i just problematiken med att rekrytera medlemmar till de vaktkompanier som vaktar de heliga korsen i de kyrkor där de nu förvaras, bland annat i X-Cacal Guardia.
De heliga korsen, la santissima, kopplas samman med Hahal Dios, vilket översätts med den högste, eller Gud, men det finns dessutom en mängd lägre rangordnade kors som anses besitta krafter på olika sätt. Många familjer har sina egna kors på husal-tare eller i små kapell. andra kors finner vi vid ingångarna till de små byarna där de motsvarar de fyra kardinalpunkterna i kosmos. Det finns också föreställningen att särskilt kraftfulla kors kan ned-ärvas och bli skyddspatroner för hela byar. De placeras ofta tre och tre och kopplas då till treenigheten; Dios Yumbil, Dios Mehen-bil och Espiritu Santo. ofta är de iklädda den kvinnliga traditio-nella klädedräkten, huipiloob och vid särskilda högtider för man samman de olika korsen så att de kan kommunicera med varandra i kyrkan. i byarna är det vanligt att man gör en uppdelning mellan santos och Yuntziloob som utgör olika lägre andliga krafter där Santos ansågs vara av katolskt ursprung och Yuntziloob av förko-lumbiskt ursprung.20
Forskare har tidigare velat göra en uppdelning för att se hur traditionerna har smält samman och kopplar då vissa delar i religionen till den förkolumbiska traditionen och vissa delar till katolskt ursprung. Detta kan ju diskuteras och kanske är det inte längre så meningsfullt att göra en sådan uppdelning. Det finns drag av både förkolumbisk tradition och katolsk religion i Cruzo-ob-religionen idag. Jag menar att vi ser en omtolkning av de två olika religiösa traditionerna där en ny helhet framträder och för maseualiloob, Cruzoob maya, och det är det denna helhet som är betydelsefull och ger mening idag.
20 bodil liljefors Persson, ”Det talande korset – kolonialism och mayarevolt”, i Catharina raudvere & leif stenberg (red.) Röster. Religionsantropologiska perspektiv, stockholm/stehag, brutus östlings bokförlag symposion 1998, s. 168–183.
Avslutande kommentar
Det finns de som anser att kastkriget fortfarande pågår och nume-ra menar forskare att vi finner flenume-ra olika orsaker till detta, bland annat handlar det om rätten till landområde, om självstyre, och om att få bestämma över sin religion och de heliga platserna själv. Många motsätter sig också mycket av det moderna samhällets levnadssätt och strävar efter att få leva i enlighet med det mer tra-ditionella sättet att leva. Här kan vi skönja en konflikt mellan de äldre i byarna och den yngre generationen som gärna ger sig iväg från byarna för att finna försörjning i turistorterna som vuxit fram längs östkusten på Yucatan.
som redclift skriver:
”the Mayans’ citadel of noh Cah balam na santa Cruz/…/ is, to all appearances a modern town making a quiet living from agriculture and commerce, well outside the loop of mass tourism that domina-tes most of the Mexican Caribbean coast today. However, the town hides a secret that is closely connected with the fortunes of chewing gum. Within the urban contours of Felipe Carillo Puerto today is a plot of land containing a church protected by a few devout Mayan families and dedicated to the memory of all the Mayan martyrs who died fighting the Mexican governmernt for almost four centuries culminating in the Caste War. For the Maya who live in the villages around Felipe Carillo Puerto, the battle has never ended, even if most of their great-grandparents returned to their villages from the forests almost a century ago.
today few tourists visit this shrine, and it can be difficult to find, but local people all know of its existence. Felipe Carillo Puerto is one of five villages that protect and house the talking cross, a powerful cultural emblem that nobody, even the most devout, is allowed to see and that represents the last vestiges of Mayan resistance to white rule. the talking Cross is whispered about rather than discussed. For while it is a part of everyday life for the devout rebel Maya, the Cruzoob, it remains a symbol of their resistance to white rule.”21
Cruzoob-religionen är en levande religion som befinner sig i en ständig förändringsprocess där tradition och förnyelse
kontinu-21 Michael redclift, Chewing Gum. The Fortunes of Taste, routledge, new York and london, 2004, s 80–81.
erligt omformar den religiösa diskursen. Det talande korset är fortfarande mytomspunnet och har en central plats för de troende inom Cruzoob-anhängarna vilket jag hoppas har kommit fram i denna berättelse om en profetisk rörelses väg ackompanjerad av aktiv väpnad kamp, ideologisk traditionalism och religiös föränd-ring från mitten av 1800-talet fram tills idag.
victoria r. bricker, The Indian Christ, the Indian King. The Historical Substrate of Maya Myth and Ritual, University of texas Press, austin, 1981.
robert s. Chamberlain, The Conquest and Colonization of Yucatan 1517–1550, Carnegie institution of Washington, Washington D. C. 1948.
Wolfgang Gabbert, Becoming Maya. Ethnicity and Social Inequality in Yucatan since 1500, University of arizona Press, tuscon, 2004. Grant D. Jones, Anthropology and
History in Yucatan, University of texas Press, austin, 1977.
Grant D. Jones, ”rebellious Prophets” i Hanks, William, F, Don s. rice, (eds) Word and Image in Maya Culture, University of Utah Press, salt lake City, 1989.
bodil liljefors Persson, The Legacy of the Jaguar Prophet. An Explora-tion of Yucatec Maya Religion and Historio graphy, PhD Dissertation, lund studies in History of reli-gion, lund University, student-litteratur, 2000.
bodil liljefors Persson, ”Det talande korset – kolonialism och
maya-revolt”, i Catharina raudvere & leif stenberg (red.) Röster. Religions antropologiska perspektiv, stockholm/stehag, brutus öst-lings bokförlag symposion 1998, s. 168–183.
Michael redclift, Chewing Gum. The Fortunes of Taste, routledge, new York and london, 2004. nelson reed, The Caste War of
Yuca-tan, stanford University Press, stanford, 1964.
ralph l. roys, The Indian Background of Colonial Yucatan, Carnegie insti-tution of Washington, Washington D. C. 1943.
terry rugeley, Yucatan’s Maya Peasantry & the Origins of the Caste War, University of texas Press, austin, 1996.
Justine M. shaw, The Maya of the Cochua Region. Archaeological and Ethnographical Perspectives on the Northern Lowlands, University of new Mexio, albuquerque, 2015. Paul sullivan, Unfinished
Conversa-tions. Mayas and Foreigners between two Wars. alfred a. Knopf, new York, 1989.
