Kandidatuppsats i arkeologi Stockholms universitet Höstterminen 2020 Sofia Briving Handledare: Jan Apel
Vad fanns innan?
Innehållsförteckning
Abstract ... 1
Inledning ... 1
Legenden ... 1
Edsleskogs kyrka/or ... 1
Att bygga en kyrka ... 2
Syfte & frågeställning ... 3
Landskapet ... 5
Metod & teori ... 6
Avgränsning ... 6 Fornminnesanalys ... 8 Resultat ... 10 Fornlämnings bild ... 10 Edsleskog ... 10 Laxarby ... 15
Fynd & Ortnamn ... 21
Varför Edsleskog? ... 21 Träkyrkan ... 21 Pilgrimsleden ... 24 Marknaden ... 27 Pengar ... 27 Slutsats ... 28 Sammanfattning ... 30 Litteraturförteckning ... 31
Abstract
In my work I try to understand why a church built in brick in the early 13th century is built in a place with no evident significance. Is it built there because of some for now unseen
purposes? Were there a rich elite or community who lived there and, in some way,
disappeared during history. If so, can this be seen in the few seeable monuments from the past? Or was the church built for some other reason?
Omslagsbild: Kartan från Fornsök med redigering av Sofia Briving. Bild på kyrkogårdsingång av Sofia Briving: År 2020.
1
Inledning
Legenden
Prästen Nils går ut från sin kyrka efter mässan för att besöka en församlingsmedlem i behov av nattvarden. På kyrktrappan möter han två druckna drängar som kommit sent och kräver att mässan skall hållas igen. Prästen
Nils förklarar för drängarna att detta inte är möjligt då han har andra ärenden och lämnar de två männen och vandrar söderut. De två drängarna tog inte
nekandet bra och började i sin ilska jaga prästen Nils. De får tag på honom och tumult utbryter Nils tappar sin hätta och platsen döps om till Munkhättan. Nils kommer fri och rusar mot en bäck, förföljarna
kommer ikapp och pinar honom. Platsen döps därför om till Pinhagen. Nils undkommer sina förföljare och springer norrut. Sorgligt nog hinner de druckna
drängarna ikapp och denna gång blir prästen dräpt. På platsen för mordet springer en helande källa upp, fig.1, och en sockenkyrka av tegel byggs för den nu
helgonförklarade Sankt Nils (Nicolai).
Edsleskogs kyrka/or
Tegelkyrkan användes fram till att den brann ner 1568. En ny kyrka restes och användes fram till 1902, då även denna kyrka olyckligt brann ner, fig.2. Efter branden på 1900-talet beslöts att den nya kyrkan ska byggas på annan plats, det nya bygget flyttas 100m från den förra. De murar som stått kvar efter branden rivs och
området används idag för begravningar (Lazarides & Mühlenbock, 2020:18).
Figur 1. Sankt Nicolias källa. Foto: Sofia Briving, 2020.
Figur 2. Den gamla kyrkan efter branden. Foto:Nils Iivan Svensson från ATA.
2
Tegelkyrkan har undersökts vid två tillfällen av arkeologer ena gången under 1900-talet och den andra under 2000-1900-talet.
Den första nedtecknade arkeologiska undersökning som gjordes var på Edsleskogs gamla kyrka (1568–1902) denna utfördes utav Nils-Ivan Svensson 1947. Han
konstaterade att kyrkan innan branden 1568 torde varit 48 meter lång och 28 meter bred med korsarmarna (Lazarides & Mühlenbock, 2020:18).
Nästa undersökning skedde åren 1989–90 utav dåvarande museichef vid Lödöse museum, Rune Ekre. Dock var det inte kyrkan som var undersökningens fokus utan den källa som skall ha sprungit upp på platsen där lokalhelgonet Nils dräptes. Vid undersökningen upptäcktes en stensatt lämning som Ekre tolkade som Sankt Nicolais källa (Lazarides & Mühlenbock, 2020:19).
Tegelkyrkan fick åter stå i rampljuset för undersökning 2019. En datering på den gamla tegelkyrkan var önskvärd då man kommit över ett brev från Påve Honorius III. I Påvens brev blir dateringen mycket tidig och skulle byggts redan under 1220-talet vilket, om den var av tegel, skulle göra kyrkan sensationell (Lazarides & Mühlenbock, 2020:13).
Det som framkom under den arkeologiska undersökning under 2019 var att kyrkan troligen var 40–50 meter lång och med korsarmar som gjorde kyrkan 29 meter bred. En absid tillverkad av tegel lokaliserades (en absid är typisk för romansk
kyrkoarkitektur). Då romansk arkitektur användes flitigt under den tidigaste fasen av byggandet av stenkyrkor i Sverige och avklingade mot mitten av 1200-talet (Nilsson, 2009:49), i favör för den nya gotiska stilen därför antas kyrkan vara byggd senast i början på 1200-talet (Lazarides & Mühlenbock, 2020: 21).
Att bygga en kyrka
1164 utfärdade påven ett tillstånd för Sverige att ha sin egen kyrkoprovins och domkyrkan i gamla Uppsala byggdes, den blev 60 meter lång (Bonnier, 2000:44) och uppfördes i sten. Kyrkan placerades på ett område som tveklöst är en plats för vikingatida kultur och religion. De mäktiga kungshögarna och hednatemplet
3
befinner sig i området, kyrkan blir alltså en stark markering av både kungen och den kristna kyrkan.
De flesta tidiga kyrkorna var dock i största allmänhet mindre kyrkor som byggdes på privata initiativ. Att bygga en kyrka är ur ekonomisk synpunkt kostsamt och arbetet med byggnationen var mödosamt. Det var ett långdraget arbete som utfördes av olika specialister samt befolkningen på orten. Man kan säga att byggnationen av en kyrka engagerade hela bygden (Nilsson, 2009:42).
Hur kom det sig då att denna monumentala kyrka sprang upp på en visserligen vacker men ändå avlägsen plats som Edsleskog, långt ifrån maktkamperna i
Mälardalen eller det närmaste biskopssätet placerat i Skara grundat på 1000 talet. Var det en markering i likhet med Uppsala kyrka genom att man försåg platsen för
mordet på ett av Sveriges första helgon med en pampig kyrka? Eller fanns det en rik elit i trakten som stammar från vikingatiden/ yngre järnålder?
Syfte & frågeställning
Varför byggdes en kyrka utav denna kaliber i Edsleskog? Är det på grund utav den helgonförklarade Nils eller finns det fler förklaringar till detta?
Tiden mellan vikingatid och medeltiden är en tid under stora förändringar. De
största av dessa reformer tillkomsten av kungamakten och byte av religion. Där båda ovan nämnda börjar forma det stadssamhälle vi har idag. Dessa reformer är mycket väl dokumenterade i östra Sverige, där skiftena tydligt kan skönjas i Gamla Uppsala, högsätet för asatron och där senare den första domkyrkan uppfördes. Samt i Birka, den största vikingatida stad lokaliserad i Sverige som lades ned i slutet på
vikingatiden till förmån för gamla Sigtuna.
I Dalsland finns mindre kunskaper om dessa reformer. Detta tydligt då en kyrka nästan i samma storlek som domkyrkan i Uppsala upprättats utan att någon större notis har gjorts. Sveriges yta är stor och för att få en helhetsbild över forntida Sverige behöver blicken lyftas och mindre orter få en grundligare undersökning.
4
För att kunna undersöka kontinuiteten och den möjlighet att landskapet varit utav betydelse har jag delat upp frågeställningen i tre kategorier som i största möjliga mån skall svaras på i denna undersökning.
• Vilka fornminnen från vikingatid och/eller tidig medeltid pekar mot en längre kontinuitet i Edsleskog innan 1200-tals kyrkan uppfördes?
• Vilka arkeologiska lösfynd visar på ett vikingatida/tidigmedeltida-samhälle i Edsleskog?
• Vilka ortnamn skulle kunna indikera på religiöst viktiga vikingatida platser i området nära Edsleskogs tegelkyrka?
För att göra det så klart som möjligt kommer jag benämna kyrkorna framöver som tegelkyrkan 1200–1500, gamla kyrkan 1500–1900 och den nya kyrkan 1900-.
5 Landskapet
Besöker man platsen där kyrkan låg är det svårt att tänka sig att lokalen vid ett tillfälle var plats för en utav de största
sockenkyrkorna i landet.
På en liten kulle kan man idag gå in på kyrkogården där ett
minnesmärke är utplacerad för den gamla kyrkan i Edsleskog. I direkt anslutning till
kyrkogården ligger den gamla prästgården och förutom den nya kyrkan är prästgården den
pampigaste byggnaden i området.
En landsväg klyver landskapet mitt itu och placerad snett över denna väg lätt sydöst ca hundra meter från den gamla kyrkans minnesmärke står den nuvarande nya kyrkan placerad. Bredvid denna kyrka står idag en
skolbyggnad och förutom ett fåtal bostadshus finns inte många fler byggnader i nutid. De största arealerna används som åkermark och horisonten får lysa med sin frånvaro då ett fjäll omsluter området både i norr och söder.
Den högsta toppen i Dalsland ligger nästintill rakt ovanför kyrkan. Väster om kyrkan ligger en större sjö (Edlsan), fig.3. Och även om den pilgrimsled som går igenom landskapet inte är lika trampad på som förr är platsen mycket vacker och stora områden runtom är nu naturreservat
6
Vilka spår i landskapet kan då ge en indikation och tyder på en längre kontinuitet? Vikingatiden sträcker sig från 800-talet fram till 1050 vilket borde ha satt sina spår i det nuvarande landskapet?
Metod & teori
Med utgångspunkt i att kyrkan är placerad med ett syfte, antingen ett ekonomiskt eller religiöstlite, har jag gjort en landskapsanalys där fornlämningar fått stå i centrum för att utröna om det funnits en kontinuitet på platsen. Till största del har informationen om fornlämningarna hittats på RAÄ:s hemsida (Fornsök), där de flesta fornlämningarna inventerades 1988. Därefter har fornlämningarna som till största delen är stensättningar fått en trolig åldersbestämning för att bedöma om de är relevanta för undersökningen. Besök på vissa platser gjordes vilket kan ses i fig.1,
fig.8 för att kunna se landskapet annat än på karta.
Lösa fynd som kan höra till vikingatid men även tidig medeltid kan beroende på hur fyndbilden ser ut vara av vikt för att avgöra om den förmodade
vikingatida/tidigmedeltida bygden tillhörde en elit eller inte. För att lokalisera lösa fynd i området har jag sökt i samlingarna på både historiska museet och på
GöteborgStadsmuseum (databas Carlotta) för att få en överblick. Dessutom har jag gått igenom korrespondens gällande Laxarby och Edsleskog på A.T.A (Antikvarisk-Topografiska Arkivet).
Ortnamn har även de varit av intresse för att kunna hitta möjligheter för en längre, möjligen religiös, kontinuitet som sträcker sig från vikingatiden. Sålunda är gamla namn kopplade till vikingatid, med främst en religiös betydelse, av intresse då man med hjälp av dem kan få en bild av det samhälle som möjligen fanns innan kyrkan. För att studera ortnamnen har jag använt mig av litteratur samt historiska och nutida kartor för att få en klarare bild av platserna.
Avgränsning
Tanken från start var att enbart blicka mot Edsleskogs socken. Dock insåg jag ganska snabbt att detta område var mycket litet. Därför bedömde jag att
undersökningsområdet skulle utökas. Med hjälp av en karta Fornsök kunde en mätning göras för att avgöra den nya avgränsningen.
7
En distans som man med enkelhet kan röra sig i utan större fysisk ansträngning är 1 mil. Därför mättes denna distans ut med kyrkan som bas, fig.4. med marginal lämnas då Edsleskogs socken och avgränsningen hamnar mer eller mindre i alla närliggande socknar.
Figur 4. Avgränsning med en mil. Från Fornsök år 2020.
Detta resulterade i att Laxarby socken valdes och avgränsningen blev Edsleskog samt Laxarbysocken. Detta då Laxarbys sockengräns ligger enbart ca 3 km från kyrkan i Edsleskog samt att en tydlig fornminnesansamling ligger mycket nära båda
sockengränserna, se fig.7 och fig.9.
8 Fornminnesanalys
Efter markeringen av de fornminnen som var av intresse för denna undersökning och som finns inom det avgränsade landskapet behövde de delas in i rätt
tidsperioder. Stensättningar är de fornminnen som främst syns i landskapet och är en gravsättning som använts över tiden från bronsålder till yngre järnålder (vikingatid) därför behövdes en generell indelning göras.
De verktyg som användes för detta är en generell indelning som Mats Burström använt 1991 (Burström, 1991:65), fig.5 samt en av Åke Hyenstrands generella
grupperings indelning från 1974 (Hyenstrand, 1974:23), fig.6. Med hjälp av dessa två kan en säkrare indelning göras.
Figur 5. Generell indelning efter Mats Burström 1991
FORNLÄMNING
DATERING
Treuddar Äldre & yngre järnålder Skeppssättningar Yngre järnålder Ovala stensättningar Yngre järnålder Högar på gravfält samt
med 90% andra högar
Yngre järnålder Runda Stensättningar Bronsålder, äldre & yngre
järnålder Övertorvade runda
stensättningar på gravfält Yngre järnålder Domarringar Äldre järnålder
9
Figur 6. Generell indelning efter Åke Hyenstrand 1974
Till största delen är det Hyenstrands generella indelningar som har varit grunden för den generella indelning som har gjorts. Detta då han tar upp den ensamma
övertorvade stensättningen, vilket inte Burström gör. Den ensamma stensättningen är till större del vanlig i Edsleskog och Laxarby, dock stöter jag på ett nytt uttryck i dokumentationen från fornsök, sekundärt övertorvad ett exempel av denna
övertorvning finns i fig.8. Detta är en svårplacerad fornlämning då de inte behandlas i de generella indelningarna och jag har därför lagt in en ytterligare kategori i
resultatet som benämns som just så. Jag har i min undersökning daterat dem som eventuellt yngre järnålder.
GRUPP
DATERING
1. Triangulära stensättningar, resta stenar
och rösen
Äldre Järnåldern
2. Minst fem högar, treuddar och skeppssättningar
Yngre järnålder men kan förekomma på gravfält
med grp.1 3. Runda övertorvade
stensättningar, ensamliggande eller i anslutning till fyra högar
Yngre Järnålder
4. Samma som grp.3 men med tillägg av kvadratiska
och rektangulära stensättningar
Yngre järnålder samt in i tidig medeltid
10
Resultat
Fornlämnings bild
Edsleskog
Figur 7. Fornlämningsbild över Edsleskog med in zoom över eventuell plats för träkyrka. Bild Ursprung Fornsök redigerad av Sofia Briving år 2020
11 Yngre järnålder
Stensättning: L1967:9281. Rund, 7 meter i diameter och 0,3 meter hög, ursprungligen möjligen fylld, övertorvad.
Stensättning: L1966:2919. En rund stensättning, 13 meter i diameter och 0,8 meter hög, övertorvad. I SV kanten finns två resta stenar den ena 0,4-meter hög och den andra stenen 0,3-meter hög. Den innersta delen i stenröset är plan, den platta ytan är 8-meter i dia8-meter och enligt uppgifter från ortsbor 1988 har den använts som
dansbana sedan sekelskiftet (1800–1900). Möjligen har avplaningen kommit till i sen tid. Enligt invertering 1964 upphittades ett engelskt silvermynt från 1200-talet här. Myntet hittades och skickades för undersökning samt lämnades tillbaka med mer information 1962. Det visar sig att myntet är en engelsk penny slagen 1282/83 i Canterbury för Edward I (Janson, 1962).
Stensättning: L1967:8731. Närmats rund, 4 meter i diameter och 0,2 meter hög.
Stensättning: L1967:9230. Rund,5,5 meter i diameter och 0,4 meter hög, har ett
mittblock som är 0,7×0,4 meter och 0,2 meter hög. Stensättningen har möjligen varit fylld och SSÖ samt SÖ finns flera förhöjningar som är fornminnesliknade. Dessa är 3–5 meter i diameter och kan enligt inventerare vara möjliga gravar.
Stensättning: L1967:9237. Närmast rund, ca 4 meter i diameter och 0,4 meter hög i Ö och V finns indikation på en möjlig kantkedja. Ligger i anslutning med en
12 Sekundärt övertorvad
Stensättning: L1967:9291 se fig.8. Rund,12 meter i diameter och 0,6 meter hög med en gles och delvis friliggande kantkedja bestående utav klumpstenar. I NNV är
kantkedjan bestående av ett block,0,8 meter hög och 1,1 meter lång, sekundärt
övertorvad. Det ska finnas 4 rösen enligt uppgift av Lignell, 1850 samt 5 griftrör men dessa är inte synliga under dokumentation 1988. Inte heller synliga vid besök 2020.
Stensättning: L1967:9226. Rund, 4,5 meter i diameter och 0,2 meter hög, har en kantkedja som är 0,1–0,2 meter hög, sekundärt övertorvad.
Äldre järnålder
Gravgrupp: Domarring L1967:9279 var i nedtecknades stund, 1988, bestående utav tre klumpstenar, en rest sten och en sten liggandes utmed markytan, två stenar är enligt dokument återställda. Under en restaurering utav domarringen som utfördes 1971 framkommer att domarringen skall bestå utav fem klumpstenar varav två flyttades 1930 för att underlätta odling. Dessa åter placerades under restaureringen men
13
verkar ånyo kommit på villovägar. Ungefär 2 meter VSV om domarringen finns en ansamling av block och stenar, denna ansamling är 4 meter i diameter och 0,5 meter hög. I dokumentationen antas denna stensamling möjligen vara ett röjningsröse men kan mycket väl vara en rest av en fornlämning. Hög L1967:9280 är 7-meter i diameter och 0,7 meter hög. I högen upphittades 1960 ett avbrutet bryneliknande föremål i lerskiffer. Föremålet var 12 cm lång, 3,5 cm bred och 0,5 cm tjock. Det förmodade brynet har förvarats utav upphittaren.
Förmodad hög: L1967:8647. 10 meter i diameter och 1,6 meter hög. Under 1930-talet grävdes en källare in i högen och under dokumentationer under 1964 och 1988 är bedömningen svår då den mest ger intryck av att vara en jordkällare.
Stensättning: L1967:8650. Rund, 5 meter i diameter och 0,2 meter hög, den V kanten kan möjligen bestå utav en rest kantkedja ligger direkt på en bergsklack och i anslutning med en uppbruten hällkista.
Stensättning: L1967:8892. Närmast rund ca 3,5 meter i diameter och 0,2 meter hög, 0,3 meter V om kanten ligger ett block, 1 meter i diameter och 0,6 meter i höjd.
Stensättning: L1967:8699. Rund stensättning, 9 meter i diameter och 0,6 meter hög, med en bitvis otydlig kantkedja. Mittenpartiet består utav två gropar, 1 meter och 0,5 meter i diameter båda är 0,4 meter djupa. Två meter från stensättningen finns en upphöjning, 3 meter i diameter och 0,3 meter hög med kännbara stenar på ytan en möjlig fornlämning.
Stensättning: L1967:8638. Kvadratisk stensättning som är 7,5×7,5 meter och 0,5 meter hög. Hörnstenarna består utav klumpstenar vilka är 0,6–,01 meter långa, 0,45–0,1 meter breda och 0,3–0,6 meter höga. I S hörnet är hörnstenen otydlig och i kanten ligger mellan de båda stenarna ytterligare en sten, 0,7 meter lång och 0,45 meter bred. Även i norra kantens hörn finns en sten, 0,8 meter lång och 0,55 meter bred. Både i V och i Ö är kanterna något raserade. Stensättningen har från början troligen haft en kantkedja men det går ej att säkert bedöma då ytan är skadad av trädrötter och får. Ca 30 meter från denna stensättning finns en stensättningsliknande lämning, 10×6 meter (NV-SÖ) och 0,3 meter i höjd. Ej ytterligare bedömt.
14
Stensättning: L1967:8737. Röseliknande rund stensättning, 5 meter i diameter och 0,4 meter hög vid bedömning 1988 ansågs läget vara bra då det finns närhet till andra fornlämningar och inga före detta odlingsytor i omedelbar närheten men som
författaren i dokumentet skriver kan vara ett mycket ålderdomligt röjningsröse. Och 30 meter NÖ finns två röjningsrösen.
Stensättning: L1967:8643. Rund stensättning med mittblock, den är 9 meter i diameter och ca 0,3 meter hög. Den inre delen av stensättningen är i det närmaste ofylld. Mittblocket är 2,5 m i diameter och 0,6 meter högt. Kantkedja finns NV-Ö och består av friliggande klumpstenar.
Stensättning: L1967:8889. Närmast rund, 2,5 meter i diameter och 0,2 meter hög, ingen ur skiljaktig kantkedja och med en ojämn yta. De största stenarna ligger i NÖ-NV, stensättningen innehåller mycket kvarts.
Stensättning: L1967:9283. Närmast rund stensättning, ca 2 meter i diameter och 0,15 meter hög och består utav skarpkantade kvartsliknande stenar. Belägen direkt på en berghäll och kan vara en naturbildning enligt inventeraren 1988.
Stensättning: L1967:9315. Närmast rund, 1,5 meter i diameter och 0,1 meter hög, fyllning av skarpkantade kvartsliknande stenar. Osäkerhet finns pga. den obetydliga storleken.
Stensättning: L1967:9314. Närmast rund rösliknande stensättning, 4 meter i diameter och 0,4 meter hög. En möjlig mittsten finns vilken är 0,6×0,4 meter lång och 0,1 meter hög.
15
Laxarby
16 Yngre järnålder
Gravfält: L1965:5706. Består utav tre synliga stensättningar, en förmodad stensättning och en domarring.
Stensättning 1 L1965:6307 är rund, 7 meter i diameter och 0,5 meter hög med en 3 meter i diameter och 0,3 meter djup grop i mitten, övertorvad.
Stensättning 2, L1965:6305 är rund, 5 meter i diameter och 0,3 meter hög och en delvis synlig kantkedja, övertorvad.
Stensättning 3, L1965:6308 är rund, 8 meter i diameter och 0,5 meter hög med en 4×2 meter stor och 0,3 meter djup grop i mitten. Ej övertorvad och kan anses som äldre, denna ligger säkerligen runt samma ålder som den domarring som ligger på
gravfältet.
Förmodad stensättning nr 4 var inte synlig under inventering 1988 men det finns uppgifter om den från Anders Lignell 1850.
Domarring L1965:6306 är 5-meter i diameter och består av 5 klumpstenar som är 0,2– 0,4 meter höga och 0,6–1 meter i diameter dock är domarringen osäker då den är något ojämn, men kan ej enligt inventerare vara naturbildning. Då domarringar klassas till äldre järnålder bör den ej kategoriseras i yngre järnålder. Däremot ingår den i ett gravfält tillsammans med stensättningar som klassas som yngre.
Sekundärt övertorvad
Stensättning: L1965:5765. Rund, 11 meter i diameter och 0,5 meter hög. Kantkedjan är som mest uttalad i S och V, i mitten av stensättningen finns en grop, denna är 2 meter i diameter och 0,3–0,4 meter djup. I S kanten står ett block, 1,2 meter i diameter och 0,5 meter hög. I N finns spår efter en före detta åker i form av en sträng av röjnings sten, sekundärt övertorvad.
Stensättning: L1965:6323. Rund, 8 meter i diameter och 0,5 meter hög med synlig kantkedja. I anslutning finns röjningsröse liknande fornminnen vilka några möjligen skulle kunna vara gravar enligt inventering 1988, sekundärt övertorvad.
17
Gravgrupp: Består utav två stensättningar. StensättningL1965:5737. är närmast rund, 2 meter i diameter samt 0,1 meter hög, ej övertorvad men ligger i anslutning med nästkommande stensättning. Stensättning L1965:5738 är närmast rund, 2 meter i diameter och 0,1 meter hög inventeraren ställer sig något tveksam till fornlämningen 1988, sekundärt övertorvad. Denna stensättning skulle kunna anses som yngre, dock är den ansluten med en stensättning som kan anses äldre vilket gör den generella dateringen svårare.
Stensättning: L1965:5191. Närmast rund, 5 meter i diameter och 0,5 meter hög, sekundärt övertorvad.
Stensättning: L1965:5192. Rund, 8 meter i diameter och 0,5 meter hög med en delvis synlig kantkedja. I den SV delen finns en grop som är 4×1 meter stor och 0,3 meter djup, sekundärt övertorvad.
Stensättning: L1965:6282. Närmast rund, 7 meter i diameter och 0,3 meter hög, sekundärt övertorvad.
Gravgrupp: Består utav en stensättning och ett röse. StensättningenL1965:5681är
närmast rund 8 meter i diameter och 0,4 meter hög, sekundärt övertorvad.
Stensättning: L1965:5679. Närmast rund 3 meter i diameter och 0,3 meter hög, sekundärt övertorvad.
Äldre järnålder
Gravfält: L1965:4588. Gravfältet är 100×25–70 meter, består utav 5 Rösen vilka är 6–11 meter i diameter och 0,6–1 meter höga samt två runda stensättningar dessa är 6 meter i diameter och 0,3 meter höga. Bägge stensättningar har en grop i mitten, groparna är 1,2–1,5 meter i diameter och 0,2–0,3 meter djupa. Ett utav rösena är
stensättningsliknande enligt inventering 1988.
Hög: L1965:5242. Uppgift från Lignell,1850, men som inte syntes under inventering 1988. Möjligt att Lignell syftat på röjningsrösen.
Hög: L1965:5243. Uppgift från Lignell,1850, men som inte syntes under inventering 1988. Möjligt att Lignell syftat på röjningsrösen.
18
Hög: L1965:6331. Enligt uppgift ska en skaftbåtsyxa hittats 1,5 meter ned i en mindre gravhög på platsen. Denna är inte synlig vid inventering 1988.
Högar: L1965:6338. Enligt uppgift från Lignell 1850 skall tre små grifthögar ha funnits och en markering har gjorts med hänsyn till detta.
Gravgrupp: L1965:5188. Består utav tre stensättningar samt två rösen. Stensättning 1 är rund, 10 meter i diameter och 0,5 meter hög och med kantkedja. Stensättning L1965:5190 är triangulär 7 meters sidor samt 0,4-meter hög med synlig kantkedja. Stensättning 3 är närmast rund och 3 meter i diameter samt 0,4 meter hög.
Begränsningen mellan nummer 2 och 3 är oklar och troligen överlappar nummer två nr tre. I röse ett hittades brända ben och krukskärvor. I röse 2 hittades en kvarnsten, krukskärva och kolbitar
Stensättning: L1965:5683. Närmast rund, 4 meter i diameter och 0,2 meter hög.
Gravgrupp: Bestående utav ett röse samt en stensättning. Stensättning L1965:5685 är närmast rund och 3 meter i diameter samt 0,1 meter hög. Röset är 11 meter i diameter och 1 meter hög.
Stensättning: L1965:5710. Närmast rund, 7,5 meter i diameter och 0,5 meter hög.
Gravgrupp: Består utav två stensättningar. Stensättning, L1965:5768 är rund, 3 meter i diameter och 0,2 meter hög. Den har antydan till inre kistkonstruktion, 1,2×1 meter stor som begränsas delvis utav kantställda stenar. Stensättning, L1965:6367 är närmast rund, 1,5 meter i diameter och 0,1–0,2 meter hög. Enligt inventeraren 1988 finns antydan till stensamlingar, om dessa är naturliga eller förstörda stensättningar kan inte utrönas.
Arkeologiskt undersökt område
Gravfält L1965:6309. Undersöktes första gången av Nils Ivan Svensson 1935, då grävdes grav 1 och 2, och igen 1945 denna gång grav 3 och 4. Detta på grund av en grustäkt. Gravfältet består utav dessa gravar men enligt utsagor från Lignell 1850 ska det funnits på platsen 8 ”grifthögar”.
19
Grav 1 har undersökts och var 9 meter i diameter och troligen 1 meter hög. Under
undersökning fann Svensson en flat sten, under denna fanns en samling brända ben, några ornerade kamfragment samt en ornerad sländtrissa. En möjlig halv kvarnsten uppdagades bland stenarna. Vid fornlämningens högsta punkt fanns fragment av ett brandlager under detta fanns brända ben, kol, fragment av bränd lera, slagg och nötskal. Dessutom en bränd flintbit, en slaggklump och ett bronsfragment.
(Svensson, A.T.A nr 21191, 1935). I en anteckning Svensson gör benämner han vissa av fynden närmare. Sländtrissan var tillverkad av sandsten och ornerad med en stjärna inuti en cirkel. Bronsföremålet var ett bronsbeslag med en isittande bronsnit. Han nämner även en bennål varav udden på den är avbruten men att tjockändan är ornerad med ett genomgående hål (Svensson, Anteckning 21191).
Grav 2 var redan skadad under undersökning och endast 2.5*7m återstod, troligen
var den 0,4 meter hög. I denna grav gjordes inga fynd (Svensson, A.T.A nr 21191, 1935).
Grav 3 var 6,5 meter i diameter och 0,4 meter hög. Under undersökningen hittade
Svensson brända ben samt 7–8 krukskärvor (Svensson, A.T.A nr 23513, 1946).
Grav 4 var 4,5*6 meter i diameter och 0,5 meter hög. Vid undersökningens början
hade markägaren ”för att underlätta arbetet” låtit gräva ett hål i lämningen. Detta gjorde att storleken var svår att bedöma. Mycket lite var återfunnet i graven, enbart en krukskiva, en kolfläck samt några få kolbitar. (Svensson, A.T.A nr 23513, 1946).
20
Figur 10. Uppdelningen mellan övertorvade, sekundärt övertorvade och ej övertorvade stensättningar. Av Sofia Briving år 2020
Figur 11. Fördelningen av övertorvade och sekundärt övertorvade stensättningar i landskapet. Bild: ursprung. från Fornsök redigerad av Sofia Briving år 2020
5 2 9 9 2 8 Edsleskog Laxarby
Övertorvning runda stensättningar
Ja Nej
21 Fynd & Ortnamn
Inga ortnamn kan i vare sig Laxarby eller Edsleskog peka på fornnordiska religiösa platser det samma gäller kategorin lösa fynd.
Varför Edsleskog?
Andra alternativ som finns för att rättfärdiga tegelkyrkan och som knyter an till den teori som framställts är de, till viss del, nedan.
Träkyrkan
I sägnen om Nils nämns att han kom från en mässa, i nutida alternativa texter kommer han från en kyrka, men detta finns det ingen information om i de äldre versionerna. Om en träkyrka varit placerad i landskapet innan tegelkyrkan
upprättats hade det pekat mot en möjlig elit och/ eller att allmogen rest träkyrkan. Detta hade tytt på ett etablerat samhälle i Edsleskog och Laxarby under vikingatid.
För att spåra den eventuella träkyrka ger ortnamnen i sägnen ledtrådar, då Nils sprungit från sin kyrka genom de platser som nämnts bör man kunna lokalisera dem för att skatta vart träkyrkan möjligen stått. De namn som är aktuella är Munkhättan, Kapellängen (i äldre versioner) och Pinhagen (i nyare versioner). Dessa spårades på ISOF:s hemsida (Intutitutet för språk och fornminne) två utav namnen blev därmed aktuella, Munkhättan och Kapellängen. Dessa namn nämns i de äldre versionerna av sägnen och blir snabbt intresseväckande. I fig.12 finns de noteringar som gjorts utav
Figur 12. Noteringar från ISOF om Kapällängen och Munkhättan. Bilder. ursprungligen från ISOF redigerade av Sofia Briving år 2020.
22
dessa platser och spårningen av lokalerna syns i fig.13. Noteringarna i fig.12 leder till området mellan Mölnerud och sankt Nicolais källa vilket placerar den eventuella träkyrkan i området i eller runt Mölnerud. I detta scenario förflyttar sig Nils ungefär strax under en km från träkyrka innan han lämnade jordelivet, denna distans är fullt rimlig.
I de nedtecknade versionerna av sägnen befinner dig platserna Munkhättan och Kapellängen på andra platser än de ISOF anteckningarna indikerar. I lovtal över Hesselskog skriven 1672 beskriver Nils Hesselgren.
Capellängen, i vars mitt finnes en av stenar infattad källa av det slag som mycket gamla källor pläga ha i sin närhet. Man säger, att denna först upprunnit, sedan en kyrkoherde på denna plats vid namn Nicolaus blivit dödad, och att den än i dag kallas S. Niclas källa
(Hesselgren, 1672:2).
Detta ger en ganska exakt placering utav Kapellängen. Munkhättan nämns även den i lovtalet.
Det finnes även en annan källa på den jordägda, som kallas Munkhyttan, av
lokalbefolkningen Monkhätta (Munkhättan), vilken på södra sidan ligger invid kyrkan och vilken man kallar S. Olas källa, men av den har intet anmärkningsvärt förutom namnet blivit kvar (Hesselgren, 1672:2). Det skall alltså finnas/ funnits ytterligare en källa som med
största sannolikhet tillägnats det norska helgonet Olaf söder om kyrkan. De nya platserna kan även de ses i fig.13.
23
Figur 13. Platser som nämnts i sägnen. Bild: ursp. från Lantmäteriet redigerad av Sofia Briving år 2020.
Då Hesselgrens lovtal är den litteratur närmast den blodiga händelsen i tid kan det uppfattas att det är störst sanningshalt i den. Dock är även denna text skriven ca 400 år efter och sanningshalten i denna text kan också variera. Hesselgren uppfattas även som möjligen lätt subjektiv bara i titeln av sitt verk (Lovtal över Hesselskog) samt att berättelsen har upprepats oralt i flera hundra år och med detta har delar ändrats och lagts till innan den fördes ned på papper. Det blir därför svårt att bedöma
sanningshalten utan vidare bevis, källan och kyrkan har uppenbarligen funnits men mycket litet övrigt visar att träkyrkan existerat.
Det äldsta evidens för sägnens riktighet är ett brev som påve Honorius III
skriver till biskopen av skara den 4 november 1220 fig.14.
Du har, vördade broder, meddelat oss att man i ditt stift börjat bygga en kyrka till Guds ära och för att hedra den i åminnelse salige präst Nikolaus, som blivit grymt mördad av
Figur 14. Brev från påven till biskop, sammanfattning högst upp med texten i latin under. Från: Riksarkivet , 2020
24
ogärningsmän, medan han skulle bära Kristi lekamen till en sjuk, och som nu strålar genom härliga underverk. Och du har bett oss att meddela någon befrielse från botgöring för dem som besöker nämnda kyrka. Emellertid har vi ännu icke fått fullständig kännedom om det hela, och eftersom vi i Herren hyser fullt förtroende till din klokhet, vördade broder, så beviljar vi dig full rätt att på ett klokt och samvetsgrant sätt meddela sådan avlat åt dem som besöker kyrkan. Översättning, Tryggve Lundén. (Lundén, 1983:160)
I brevet skrivs varken om Munkhättan, Kapällängen, en kyrka eller druckna drängar. Detta kan ha rimliga förklaringar så som att det inte är eller för den delen var
relevant i ett brev formulerat från en påve i Rom till en biskop i Skara och vise versa eller för att det möjligen inte har hänt. Även här blir bevisningen tunn och mer går inte att utvinna i varken ting eller text.
Pilgrimsleden
Träkyrkans existens är möjligen bara ett påhitt, den nämns inte i annat än i litteratur långt senare i tid och kan eventuellt ha blandats ihop med den tegelkyrka som stått på platsen. Ett alternativ till att Nils var en stationerad präst med egen kyrka skulle vara att han var resande, en missionär eller pilgrim. Pilgrimsleden som går rakt genom Edsleskog söderifrån till Trondheim i Norge, fig.15, fanns troligen tidigare än Nils. Sankt Olav dog 1030 och
pilgrimsleden kan ha upprättats strax därefter. Många kyrkor i Dalsland är byggda under 1000-talet (Runer, 2006:259) och det finns tydliga bevis för influenser i dessa
25
från Olav kulten. Exempelvis byggdes runt 1200-talet en Olav-kyrka, den uppskattas ha haft en byggtid på 100 år (Runer, 2006:259), i Holms socken och i Mellerud är kommunvapnet två Olavs yxor.
Det sägs att pilgrimsvandring var mycket vanligt under medeltiden och mellan åren 1150–1450 skall upp till 50% av den vuxna europeiska befolkningen ha vandrat på en pilgrimsled (Fors, 2016:5). En väg borde funnits innan tegelkyrkan byggdes, om den var en pilgrimsväg eller en vanlig landsväg tidigare är svårt att säga. I fig.7 följer några av stensättningarna vägen, dessa är kategoriserade till äldre järnåldern, möjligen har alltså en led funnits här redan då. Det var inte säkert för en pilgrim att färdas på redan lagda vägar där risken för överfall var stor (Jörälv, 2000:40), men att knyta ann till större vägar var troligen oundvikligt och detta kan varit just en sådan väg då det är svår terräng runt Edsleskog.
Ordet ed härstammar från den allmänna betydelsen ”gångsträcka, gångställe eller väg”. Framförallt i relation med vatten där ordet kommit betyda ”gångställe mellan vatten eller utmed vatten” (Svenskt ortnamns lexikon, 2003:63). Edslan, sjön som ligger i förbindelse med platsen, skall ha gett Edsleskog sitt namn
(Kung.Ortnamnskommittén, 1913:2). Ortnamnet Edsleskog har däremot förändrats mycket och i den första skrivna versionen från 1305 heter orten Ethlæskogh, 1379 skall namnet ha skiftat till Ezlaskogh men bytts igen 1434 och kommer närmare det nutida namn som det har idag till Edhsleskog (Hellquist, 1903-06:102). Ortnamnet är någorlunda stabilt vid denna tidpunkt och de största skiftningar ligger i stavningen. Däremot benämn orten 1571 som Äsleskog (Hellquist, 1903-06:102) och under 1600-talet skrivs namnet som Hesselskog. Äsleskog och Hesselskog, är mycket lika varandra dialektalt och möjligt är att namnet skiftat då det troligen är nedtecknat som det låter. Namnet som socknen har idag sattes någon gång under 1900-talet. Innan slutet av 1300 talet var således sjöns namn Ætla, då sjöns namn sägs ha bestämt namnet för orten, vilket härstammar från fornnordiska och betyder den ”svällande, rasande, svulst” (Kung.Ortnamnskommittén, 1913:2) Hur skall detta namn då tolkas, vattnet i Edslan är mycket lugnt och sjön har inte ökat betydande i storlek utan snarare minskat, fig.16. Är det då rimligt att man kallat sjön för detta
26
eller är det möjligt att det är orten som fått detta namn utan koppling till sjön?
socknen var under denna period så att säga svällande. En mycket dyr och betydande kyrka placerades i Edsleskog under 1200-talet och en betydande pilgrimsled gick genom orten. Här samlades och passerade många
pilgrimer för att besöka kyrkan och för att resa vidare, kan möjligen orten varit ”svällande”? En annan möjlighet finns även i att namnet har haft betydelsen ”skogig bergstrakt” (Hellquist, 1903-06:103) detta passar bra in på orten som har både rikligt med berg och skog. Namnet Ætla byts ut eller förändras relativt snabbt och ed
begynnelsen i ortnamnet tar vid. Det är inte helt omöjligt att orten då döps om för att namnen är någorlunda lika samt för att begynnelsen ed passande då en pilgrimsled ledde genom området.
Figur 16. Strandlinjekarta för 1000 år sedan hämtad från SGU år 2020. Områdena runt sjön vilket har en mörkare färg är de gränser vattnet hade då. Detta visar att mycket lite har förändrats under de 1000 år som gått.
27 Marknaden
För att hylla Nils hålls en marknad på hans dödsdag, intressant nog infrias denna marknaden på midsommar (Hultqvist, 1995, s. 16). Även om kunskapen gällande midsommarens start i Sverige är vag (Nordiska Museet , u.d.) är det inte helt otroligt att marknaden fanns innan mordet på Nils. Det ger delen i sägnen om arga och eller druckna män på platsen som hotade Nils en större betydelse. Om marknaden fanns på platsen innan Nils borde det funnits ett välmående samhälle på platsen. Ponera att Edsleskog höll i en stor marknad varje år vid midsommar. Denna marknad skulle då varit lukrativ då Danmark ägde markerna fram till 800-tal strax väster om de båda socknarna och i norr tillhörde markerna en annan kultur (Haywood, 1995:35) än ”vikingarnas”, vilket placerar Edsleskog mycket nära en skärningspunkt. Danmark i väst samt ”utmarkerna” i norr.
Under vikingatid var Sverige till stor del ett lantbrukssamhälle men de nordligare delarna habiterades av ett jägar-samlarsamhälle båda med olika kulturer och religion. I Anders Carlssons bok Tolkande Arkeologi och Svensk Forntidshistoria
benämner han det ”norra” Sveriges som utmarker detta då den ”södra” delen gjorde skillnad på ute och inne i enlighet med midgårdsideologin (Carlsson, 2015:164).
Skinn, päls och järn var starka handelsvaror under järnåldern och var eftertraktade resurser som såldes vidare till Europa, dessa varor var vanligare i norra Sverige. Om denna marknad på något sätt var relaterad till en handel i denna knytpunkt för vidare frakt av det som ”utmarkerna” kunde erbjuda, innan Nils, skulle även det bevisa att Edsleskog kunnat varit ett vinstdrivande elitistiskt samhälle. Dock finns inte mycket klarhet kring detta då som innan pekar varken fornminnen eller fynd på det, men tanken är intressant och borde kunna undersökas vidare.
Pengar
Ett skäl till att Edsleskog blev plats för en av de tidigaste tegelkyrkor i Sverige kan ha motiverats av ekonomiska skäl. Kyrkan var en av de mest lönsamma i Skara stift efter sitt uppbyggande och var senast 1308 prebende åt domprosten i Skara
(Hultqvist, 1995:16). Nikolauspenningen, prostskäppan, offergåvor samt böter från marknaden men även jordegendomar och arrendeinkomster var betydelsefulla och hjälpte Skaras biskopssäte att gå runt. I retrospektiv var det otroligt lönsamt att
28
placera en kyrka i området. Möjligen såg Biskopen i Skara en möjlighet att placera en kyrka på platsen för inkomst, det hade fungerat utmärkt i Trondheim, Norge, varför inte Edsleskog? Kanske Nils aldrig existerat och blev uttänkt som ett svepskäl för att rättfärdiga byggnationen av kyrkan. Eller fanns han och likt andra historiska
individer blev myten om honom större än människan. Borde inte sankt Nikolaus från Edsleskog fått en större följarskara i området där han huserade? Eller blev han händelsevis bortglömd då St :Olavs kulten redan hade befäst sig i området? Frågor som är svåra att få svar på då mycket lite finns i både de historiska och arkeologiska materialen. Men något som kan konstateras är att även om det var kostsamt att bygga en kyrka i tegel. Frakta kunniga inom området till Edsleskog och hushålla dem där medan kyrkan byggdes var det troligen en droppe i havet jämfört med vad de tjänade i kyrkliga inkomster när tegelkyrkan väl var uppe.
Slutsats
De fornlämningar som finns i området, och kan delas in i yngre järnålder/vikingatid är stensättningar, dessa finns det ett stort antal av, 39 stycken, däremot är väldigt få undersökta och daterade och i skrivandets stund finns för tillfället fyra undersökta och daterade stensättningar lokaliserade i Laxarby. Alla fyra är daterade till romersk järnålder-folkvandringstid. Då stensättningar har använts som gravsättning redan på bronsåldern kategoriserades de efter den generella indelningen i fig.5 och fig.6. Övertorvning på en rund stensättning är en markering för tillhörandet av yngre järnålder (vikingatid) och mycket få av de runda stensättningarna i landskapet kom att kategoriseras in i den tidsspannen.
Enbart 5 av de runda stensättningarna i Edsleskog och 2 stycken i Laxarby kan
kategoriseras in i den yngre järnåldern. Placeringen i landskapet ger en tydligare bild över hur den yngre järnåldern såg ut.
De övertorvade stensättningarna är troligen från yngre järnålder och ligger
klumpade i både Edsleskog och i Laxarby de är dessutom till viss del kompletterade av de sekundärt övertorvade stensättningarna fig.11. Högst sannolikt fanns det ett samhälle här, både långt innan men även strax före upprättandet av tegelkyrkan.
29
Även om inga husgrunder har återfunnits är det troligt att de finns i nära anslutning till de grupperingar som finns då gravar placerades i anslutning till gården.
Keramiken som fanns i en av de utgrävda gravarna på gravfält L1965:6309, fig.17, finns i samlingarna på historiska museet
(Historiska , 2011), har efter bedömning daterats till romersk
järnålder-folkvandringstid. Det är med hjälp av detta material som stensättningarna kunnat daterats. Tyvärr är dessa dock inte inräknade i den tidsram jag ställt och kan inte hjälpa i denna undersökning. Jag är emellertid helt övertygad
om att skulle det bli aktuellt och fler stensättningar undersöks kommer mer fynd att göras vilket kommer resultera i korrekta dateringar på stensättningarna samt ge en klarare bild över vilken plats i samhället individerna hade. Inte bara i området men även i ett större perspektiv.
Mängden yngre järnålders stensättningar är nedslående, kombinerat med fyndbilden i området är det väldigt lite som visar på en elitistisk bygd innan tegelkyrkan
upprättades. Religiöst verkar Edsleskog ej varit en mittpunkt, innan tegelkyrkan, baserat på saknaden av ortnamn kopplade till hednisk kultur. Däremot kan det argumenteras för att Edsleskogs socken inte valdes ut på måfå för att bli en stark befästning för kristendomen vilket diskuterats i tidigare avsnitt. Detta är dock svårt att bevisa så länge ingen ytterligare forskning eller grävningar görs i Edsleskog med omnejd.
Figur 17. Keramik skärva från gravfält L1965:6309. Bild: från sök i samlingarna historiska museet år 2020
30
Sammanfattning
Syftet med undersökningen var att förstå varför en teglkyrka byggdes under 1200-talet i en ort med, till synes, liten betydande roll i det svenska samhället under vikingatid fram till dess byggnation. I frågeställningen har jag försökt ringa in möjliga alternativ som bevisar om en möjlig elit faktiskt funnits innan byggnationen för att därför rättfärdiga kyrkan.
Frågeställningen delades upp i tre, finns det fornminnen som tyder på detta? Möjligen lösa fynd? Eller kanske ortnamn kopplade till järnålderns gudar?
Avgränsningen, geografiskt, för arbetet kom att inkludera både socknen Laxarby och Edsleskog, i tid blev spannet från vikingatid (yngre järnålder), ca 800–1100, till 1250. De fornminnen i landskapet som passade dessa kriterier var stensättningar. Dessa fornminnen sträcker sig över en lång tidperiod och en generell indelning gjordes. Detta resulterade i att mycket få stensättningar kategoriserades till yngre järnålder. Det fanns dessutom inga lösa fynd eller ortnamn, vilket motbevisade antagandet att ett blomstrande samhälle med stark elit funnits i området. Däremot finns det andra trådar att dra i vilket diskuteras, tyvärr går mycket litet att bevisa då inget stöd går att hämta i det arkeologiska materialet. Men förhoppningen om att nytt material skall dyka upp över tiden genom antingen exploatering eller uppdragsarkeologi är stark då mycket litet vid tillfället är undersökt i Edsleskog socken.
31
Litteraturförteckning
Bonnier, A. C. (2000). Från hednatempel till sockenkyrka . i Myt, makt och människa: 10 uppsatser om Gamla Uppsala . Stockholm: Författarna och Riksantikvarieämbetet .
Burström, M. (1991). Arkeologisk samhällsavgränsning: en studie av vikingatida samhällsterritorier i Småland inland . Stockholm: Akademitryck AB.
Carlsson, A. (2015). Tolkande arkeologi och svensk forntidshistoria- från stenålder till vikingatid . Stockholm: Stockholms Universitet .
Fors, M. (2016). Pilgrimsleder i Västra Götaland- En förstudie om hur pilgrimslederna i Västra Götaland långsiktigt kan säkerställas och samordnas . Vänersborg: Västarvet. Haywood, J. (1995). The Penguin Historical Atlas of the Vikings . London: The Penguin Group.
Hellquist, E. (1903-06). Studier öfver de svenska sjönamnen deras härledning ock historia. Stockholm: Kungl. Boktryckeriet P.A. Norsted & söner .
Hesselgren, N. (1672). ENCOMIUM HESSELSKOGIE DALENSIUM-LOVTAL ÖVER HESSELSKOG. Hämtat från
https://shfstor.blob.core.windows.net/edsleskog/files/uploaded/355/146787_encomium_he sselskogie_dalensium.pdf
Historiska . (2011). Hämtat från Sök i Historiska museets samlingar: http://mis.historiska.se/mis/sok/sok.asp
Hultqvist, P. (1995). Lokalhelgonet Nicolaus i Edsleskog . i Hembygden 1996. Vänersborg: Dalslands fornminnes- och hembygdsförbund Färgelanda .
Hyenstrand, Å. (1974). Centralbygd –Randbygd. Strukturella, ekonomiska och administrativa huvudlimjer i mellansvensk yngre järnålder. Stockholm: Almqvist & Wiksell.
ISOF. (11 2020). Hämtat från Intutitutet för språk och fornminne: https://www.isof.se/
Janson, S. (den 27 03 1962). ang lösfynd fr. Edskleskog, Åmål. L/7328/61; (L/203/62) . Stockholm: A.T.A.
Jörälv, L. (2000). Vägen till Nidaros- Längs medeltida pilgrimsleder genom Sverige och Norge . Värnamo: Wahlström och Widstrand .
Kung.Ortnamnskommittén. (1913). Ortnamnen i Älvsborgslän- Tössbo härad . Stockholm : Aktiebolaget Ljus .
Lazarides, A., & Mühlenbock, C. (2020). Åter till Edsleskog. i Hembygden 2020. Uddevalla : Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförening.
Lundén, T. (1983). Sveriges missionärer Helgon och kyrogrundare en bok om sverigies kristnande . Storuman: Artos.
Museet, N. (u.d.). Nordiska Museet . Hämtat från
32
Nilsson, I.-M. (2009). Mellan makten och himmelriket: perspektiv på Hallands medeltida kyrkor . Lund : Lunds Universitet.
Riksantikvarieämbetet. (09 2020). Hämtat från Fornsök : https://app.raa.se/open/fornsok/ Riksarkivet . (den 06 12 2020). Hämtat från Sök i arkiven :
https://sok.riksarkivet.se/sdhk?EndastDigitaliserat=false&DatumFran=1220&DatumTill=1220 &Innehall=p%c3%a5ven&TrycktUtgava=true&TrycktRegest=true&Brevtext=true&Extratext=t rue&Sigill=true&Original=true&MedeltidaAvskrifter=true&MedeltidaRegest=true&Eftermede l
Runer, J. (2006). Från hav till land eller Kristus till Odalen- en studie av Sverige under äldre medeltid från de romanska kyrkorna . Stockholm: Stockholms Unviversitet .
Svenskt ortnamns lexikon. (2003). Uppsala : Språk-och folkminnesinstitutet. Svensson, N. I. (den 4 11 1935). A.T.A nr 21191. Vänersborg .
Svensson, N. I. (den 16 02 1946). A.T.A nr 23513. Vänersborg. Svensson, N. I. (u.d.). Anteckning 21191. Vänersborg .
