Cynefin och svensk planerings- och ledningsmetod (SPL) : En kvalitativ uppsats om SPL och dess förmåga att hantera framtidens problem

Full text

(1)Jonas Hallberg HOP 19-21. 2021-06-20. Självständigt arbete (30 hp) Författare. Program/Kurs. Jonas Hallberg. HOP 19-21. Handledare. Antal ord: 19934. Linda Johansson. Beteckning. Kurskod. Självständigt arbete. 2HO013. mastersuppsats, krigsvetenskap. CYNEFIN OCH SVENSK PLANERINGS- OCH LEDNINGSMETOD (SPL): EN KVALITATIV UPPSATS OM SPL OCH DESS FÖRMÅGA ATT HANTERA FRAMTIDENS PROBLEM. Sammanfattning: Militära organisationer ställs idag allt oftare inför problem som de inte riktigt vet hur de ska hantera. Ofta hanteras dessa problem genom traditionella och linjära metoder som militära organisationer är vana vid att använda sig av, vilket då kan leda till oönskade resultat eller konsekvenser som inte kunnat förutses. Konsekvenser som kan vara oproportionerliga i förhållande till genomförda insatser. De metoder, som militära organisationer väljer att använda sig av måste därför vara anpassade för att kunna hantera framtidens problem. Cynefin-modellen används av flera olika organisationer för att förstå olika typer av problem, men även som ett sätt att kategorisera problem. Problemen delas in i uppenbara-, komplicerade-, komplexa problem och kaos. Denna uppsats fokuserar framför allt på komplicerade och komplexa problem då det är inom dessa kategorier som hanteringen är svårast bl.a. för att komplext ofta misstas för komplicerat. Den metoden Försvarsmakten nyttjar för att hantera dessa problem är Svensk Planerings- och ledningsmetod (SPL). Uppsatsens frågeställning är: Kan svensk planerings- och ledningsmetod (SPL) hantera komplexa militära problem och i så fall hur? Resultatet visar att SPL i stor utsträckning kan hantera komplicerade problem, men har begränsad möjlighet att hantera komplexa. Därför föreslås vidare forskning och utveckling av SPL för att undersöka om och i så fall hur SPL kan utvecklas för att bättre kunna hantera framtidens problem. Nyckelord: Komplicerade och Komplexa problem, Cynefin-modellen, Svensk Planerings- och Ledningsmetod (SPL). Sida 1 av 62.

(2) Jonas Hallberg HOP 19-21. 2021-06-20. Innehållsförteckning 1 INLEDNING ...................................................................................................... 4 1.1 FORSKNINGSÖVERSIKT ...................................................................................................... 7 1.1.2 Komplicerat eller komplext.................................................................................................... 7 1.1.3 Forskningens diskrepanser .................................................................................................. 10 1.1.5 Forskningslucka och uppsatsens forskningsbidrag ............................................................. 14. 1.2 PROBLEMFORMULERING .................................................................................................. 15 1.3 SYFTE .............................................................................................................................. 16 1.4 FRÅGESTÄLLNING ........................................................................................................... 17 1.5 MATERIAL, AVGRÄNSNINGAR OCH ANTAGANDEN .......................................................... 17 1.6 CENTRALA BEGREPP ........................................................................................................ 17 1.7 DISPOSITION .................................................................................................................... 18. 2 TEORI .............................................................................................................. 19 2.1 CYNEFIN-MODELLEN ........................................................................................................ 19 2.1.1 Ordnade domänen ............................................................................................................... 21 2.1.2 Oordnade domänen ............................................................................................................. 22. 2.2 TEORINS LÄMPLIGHET FÖR UPPSATSEN ............................................................................ 23 2.3 OPERATIONALISERING ..................................................................................................... 23 2.3.1 Utgångspunkt för kunskap ................................................................................................... 24 2.3.2 Kausalitet/Linjäritet............................................................................................................. 25 2.3.3 Tillvägagångssätt för hantering .......................................................................................... 26 2.3.4 Urvalskriterier för analys .................................................................................................... 28. 2.4 SAMMANFATTNING AV TEORIN ........................................................................................ 29. 3 METOD ............................................................................................................ 30 3.1 FORSKNINGSDESIGN ........................................................................................................ 30 3.1.1 Teorins förekomst i empirin ................................................................................................. 30. 3.2 METODVAL...................................................................................................................... 31 3.2.1 Genomförande av analysen ................................................................................................. 32. 3.3 VETENSKAPSTEORETISK UTGÅNGSPUNKT........................................................................ 33 3.5 VALIDITET OCH RELIABILITET ......................................................................................... 34 3.5.1 Validitet ............................................................................................................................... 34 3.5.2 Reliabilitet ........................................................................................................................... 35. 3.6 ETISKA ÖVERVÄGANDEN ................................................................................................. 36. 4 ANALYS OCH RESULTAT ........................................................................... 37 4.1 FAS 1 – FÖRDJUPAD KUNSKAPSUPPBYGGNAD.................................................................. 38 4.1.1 Utgångspunkt för kunskap ................................................................................................... 38 4.1.2 Kausalitet/Linjäritet............................................................................................................. 39 4.1.3 Tillvägagångssätt för hantering .......................................................................................... 39. 4.2 FAS 2 – OPERATIV INNEBÖRD .......................................................................................... 40 4.2.1 Utgångspunkt för kunskap ................................................................................................... 40 4.2.2 Kausalitet/Linjäritet............................................................................................................. 41 4.2.3 Tillvägagångssätt för hantering .......................................................................................... 42. 4.3 FAS 3 – OPERATIVT BEDÖMANDE .................................................................................... 42 4.3.1 Fas 3A Uppdragsanalys ...................................................................................................... 43 4.3.1.1 Utgångspunkt för kunskap ............................................................................................................................ 43 4.3.1.2 Kausalitet/Linjäritet ...................................................................................................................................... 44 4.3.1.3 Tillvägagångssätt för hantering .................................................................................................................... 45. 4.3.2 Fas 3B Överväganden ......................................................................................................... 46 4.3.2.1 Utgångspunkt för kunskap ............................................................................................................................ 46 4.3.2.2 Kausalitet/Linjäritet ...................................................................................................................................... 46. Sida 2 av 62.

(3) Jonas Hallberg HOP 19-21. 2021-06-20. 4.3.2.3 Tillvägagångssätt för hantering .................................................................................................................... 47. 4.4 FAS 4 – OPERATIV PLANERING ........................................................................................ 48 4.4.1 Utgångspunkt för kunskap ................................................................................................... 48 4.4.2 Kausalitet/Linjäritet............................................................................................................. 49 4.4.3 Tillvägagångssätt för hantering .......................................................................................... 49. 4.5 FAS 5 – GENOMFÖRANDE AV OPERATION ........................................................................ 49 4.5.1 Utgångspunkt för kunskap ................................................................................................... 50 4.5.2 Kausalitet/Linjäritet............................................................................................................. 50 4.5.3 Tillvägagångssätt för hantering .......................................................................................... 52. 4.6 FAS 6 – AVSLUTANDE AV OPERATION ............................................................................. 52 4.7 SAMMANFATTNING AV ANALYSRESULTAT ...................................................................... 52. 5 AVSLUTNING ................................................................................................ 55 5.1 SLUTSATSER OCH DISKUSSION ........................................................................................ 55 5.1.1 Slutsatser ............................................................................................................................. 55 5.1.2 Resultatdiskussion ............................................................................................................... 56 5.1.3 Metoddiskussion .................................................................................................................. 57. 5.2 REFLEKTION .................................................................................................................... 58 5.3 VIDARE FORSKNING ......................................................................................................... 59. 6 REFERENSER ................................................................................................. 60. Sida 3 av 62.

(4) Jonas Hallberg HOP 19-21. 2021-06-20. Cynefin och Svensk Planerings- och Ledningsmetod (SPL) En kvalitativ uppsats om SPL och dess förmåga att hantera framtidens problem.. “Doing wrong really right still goes wrong.” (Ellis och Black, 2018:114). 1 INLEDNING Fenomenet krig är under ständig förändring och om en militär organisation ska vara framgångsrik i sin huvuduppgift, d.v.s. krigföring, måste organisationen vara beredd att utvecklas i takt med verkligheten (McFate, 2019). Då kriget är en mänsklig förekomst (Gray, 2015), och då människan alltid hittar nya sätt att uppnå sin målsättning, kommer krigets natur att förändras i takt med människan. Även Carl von Clausewitz (2006) beskriver i sina teorier om kriget de inneboende osäkerheterna i krigets natur. Amerikanska och västeuropeiska militära organisationer är just nu fast i ett traditionellt tankesätt på hur krig ska utkämpas medan krigets natur har förändrats och utvecklats (McFate, 2019). ”It is true now and always has been: militaries must adapt or die” (McFate, 2019:23). Att Sverige och Försvarsmakten står inför en rad utmaningar vad gäller det militära försvarets utveckling är ingen nyhet. Den svenska riksdagen fattade i oktober 2020 beslut om det svenska totalförsvarets inriktning och utveckling fram till 2025, baserat på regeringens proposition 2020/21:30 (Regeringen, 2020). En stor del av beslutet avser numerära utvecklingar och finansiering, men för att möjligheten till utveckling och finansiering ska bli effektiv, måste även framtida scenarion ligga till grund för besluten. Försvarsmakten beskriver i sin doktrin för gemensamma operationer (DGO 2020) fyra kategorier för olika problem: uppenbara problem, komplicerade problem, komplexa problem och kaos (Försvarsmakten, 2020). Denna kategorisering är i sin tur baserad på David J. Snowdens modell för meningsskapande inom ramen för beslutsfattning, även kallad Cynefinmodellen (Kurtz och Snowden, 2003). Problemen måste förstås innan verktyg väljs och för att nå framgång i målsättningen måste de verktyg som väljs vara anpassade för de problem som avser hanteras. Uppenbara problem är situationer som vi känner igen och kan hantera då kopplingen mellan orsak och verkan är tydlig och linjär. Här finns ett rätt svar på problemet vilket ofta är självklart och uppenbart (Snowden och Boone, 2007). Sida 4 av 62.

(5) Jonas Hallberg HOP 19-21. 2021-06-20. Vid komplicerade problem kan mer än ett rätt svar finnas. Även här finns ett tydligt samband mellan orsak och verkan, men det är svårare att identifiera än vid uppenbara problem. Ofta behövs hjälp av experter inom det specifika området för att bringa klarhet i situationen, utvärdera de olika handlingsalternativen och fatta beslut om vilket alternativ som är det bästa (Snowden och Boone, 2007). Vad gäller komplexa problem finns minst ett rätt svar, men till skillnad mot komplicerade problem kan det rätta svaret inte identifieras (Snowden och Boone, 2007). Det finns en koppling mellan orsak och verkan, men den kan först fastställas i efterhand, då den däremot ofta uppfattas som logisk. När kaos råder är det ingen mening att försöka identifiera det rätta svaret då detta inte existerar. Det går inte att identifiera ett samband mellan orsak och verkan därför att detta samband inte existerar. Variablerna i ett kaosartat problem är ständigt under förändring och därför kan inget mönster eller samband hittas (Snowden och Boone, 2007). Att hantera uppenbara problem är något de flesta människor gör varje dag, så även i Försvarsmakten. Om det regnar ute tas regnställ på för att slippa bli blöt. Är det kallt ute förstärks klädseln och den fysiska aktiviteten ökar för att slippa frysa. Kaos infinner sig emellanåt genom situationer som upplevs hopplösa, och oavsett agerande upplevs de oföränderliga eller till och med att de förvärras. Exempel skulle kunna vara situationer som terroristattacker eller utbrott av en pandemi. Komplicerade problem utgör det område där analysverktyg kan nyttjas för att identifiera ett samband mellan orsak och verkan. Det kan behövas någon form av ”expertis” för att nyttja analysverktyget och tolka eller förstå dess resultat. Försvarsmakten använder sig ofta av metoder som Political, Military, Economic, Social, Information, Infrastructure (PMESII) för att samla in och strukturera data. Denna data kan därefter analyseras för att sedan i sin helhet nyttjas, för att bättre förstå sig på ett system. Ofta behövs en expert för att förstå vad insamlad fakta inom ett specifikt område innebär. Att samla in fakta om ett företags ekonomi kan många göra, men att förstå sig på och dra slutsatser utifrån ett företags ekonomiska data behövs ofta någon som är tränad för det specifika ändamålet. Komplexa problem är ständigt närvarande och ständigt återkommande. Inte sällan misstas komplexa problem för komplicerade problem (Poli, 2013) vilka, p.g.a. komplexa problems natur, först kan identifieras i efterhand. Hur kommer det sig t.ex. att situationen i Afghanistan är densamma eller i vissa fall värre, trots internationell intervention och militär närvaro i över 20 år (Zweibelson, 2015)? Detta antyder, baserat på erfarenheter från Sida 5 av 62.

(6) Jonas Hallberg HOP 19-21. 2021-06-20. olika internationella militära insatser, att militära organisationer ofta misstar komplext för komplicerat. När komplexa problem misstas för komplicerade problem finns en risk att situationen utvecklas på ett sätt som förefaller ologiskt. Vad händer när snickaren gång på gång använder hammaren för att sätta upp gipsskivan? Gipsskivan går sönder och faller i bitar. Innan val görs för hur ett specifikt problem ska hanteras måste problemets art förstås. Försvarsmaktens uppdrag innebär att ytterst kunna möta ett väpnat angrepp, att försvara Sverige, svenska intressen och svensk suveränitet. Detta ska kunna ske både nationellt och internationellt. Försvarsmakten ska även kunna genomföra detta enskilt eller med andra myndigheter, länder och organisationer (Försvarsmakten, 2016). I försvarsberednings rapport ”motståndskraft”, vilken inriktar det svenska totalförsvarets utformning mellan 2021–2025, beskrivs det förväntade väpnade angreppet som ”något som kullkastar de gjorda antaganden om tydlighet för vad som sker”. Vidare beskrivs detta som en ”gråzonsproblematik” vilken är svårbedömd och svårhanterad. I en gråzonsproblematik är det inte uppenbart att olika händelser beror på ett medvetet agerande hos en motståndare (Försvarsberedningen, 2017). Även rapporten ”värnkraft”, vilken inriktar den svenska säkerhetspolitiken och det militära försvaret 2021–2025, framhäver gråzonsproblematiken som något svårbedömt och svårhanterbart. Vidare kan även det väpnade angreppet utvecklas på ett oförutsägbart sätt (Försvarsberedningen, 2019). Försvarsmakten menar att hur ett krisförlopp kommer se ut beror på om det sker i närområdet eller vid en internationell insats, samt att det kommer att skilja sig mellan olika faser i krisförloppet (Försvarsmakten, 2016). Den inledande fasen kan förväntas vara otydligare än vad senare faser troligen är. Här används begreppet ”gråzonsproblematik” som ett sätt att beskriva det inledande skedet där dessa otydligheter manifesteras (Försvarsmakten, 2016). Vidare beskrivs ett framtida angrepp som icke-traditionella vilka utgörs av ”hybrida” hot och ”icke-linjär krigföring”. I korthet innebär detta att alla till buds stående medel används för att uppnå uppsatta målsättningar. Detta görs på ett sätt som är förnekbart och (för den angripne) otydligt (Försvarsmakten, 2020). De problem som framtidens konflikter utgör och vilka Försvarsmakten står inför att hantera, kan således utgöras både av komplicerade och komplexa problem, utifrån den kategoriseringsmodell som beskrivs i DGO 2020. Vidare innehåller detta kapitel en forskningsöversikt där aktuell forskning redovisas och diskuteras inom ramen för det aktuella problemområdet. En forskningslucka identifieras och Sida 6 av 62.

(7) Jonas Hallberg HOP 19-21. 2021-06-20. uppsatsens forskningsbidrag redovisas. Därefter beskrivs uppsatsens problemområde genom problemformulering, syfte och frågeställning. Slutligen återfinns en övergripande disposition av uppsatsen i sin helhet.. 1.1 FORSKNINGSÖVERSIKT Det aktuella problemområdet täcks i huvudsak av internationell forskning. Stor del av forskningen och aktuella teorier kommer ifrån ”business management”-forskning, d.v.s. hur olika organisationer ska utvecklas, företagsledning samt vilka metoder som kan användas vid just problemhantering. Exempel på detta är Snowdens Cynefin-modell (Kurtz och Snowden, 2003) som har fått ett stort genomslag inom komplexitetsforskningen och forskning om problemhantering. Vad gäller svensk forskning inom problemhantering är den begränsad. Ett exempel är Lundqvists artikel om hur Natos planeringsmodell Comprehensive Operations Planning Directive (COPD) ska nyttjas och tolkas för att uppnå bästa effekt vid planering av militära operationer (Lundqvist, 2015). Även om Lundqvist till del tar upp frågan om problemens art (komplicerade eller komplexa?), baseras dessa definitioner på Senges beskrivning av olika typer av problem (Senge, 2006). Ett annat exempel är Erdeniz avhandling om hur metodologi och metodologiska val påverkar militär operationsplanering (Erdeniz, 2017). Vidare kan viss svensk forskning om ”militär design” identifieras som till del tar upp frågan om olika typer av problem. Även här är problemets art beskrivet utifrån andras definitioner och tidigare forskning. Ett exempel på detta är artikeln ”The Emergent Art of Military Design” (Zweibelson et al., 2017) som i huvudsak beskriver vad militärdesign är, var begreppet kommer ifrån, hur den kan nyttjas och hur militär design kan implementeras i den svenska Försvarsmakten. 1.1.2 Komplicerat eller komplext Den mest tongivande diskussionen inom forskningen utgörs av hur komplicerade och komplexa problem kan eller ska definieras. Rittel och Webber (1973) ger uttryck för detta då de menar att den största utmaningen vid problemhantering är att lokalisera och definiera olika typer av problem. Även Sargut och McGrath (2011) menar att det är lätt att missta ett genuint komplext problem för att vara ett komplicerat problem. Zweibelson använder den militära insatsen i Afghanistan som ett exempel på en situation där ett komplext problem misstagits för ett komplicerat problem och vilka effekter detta kan få. Efter mer än 20 år av militär insats och miljarder av investerade dollar, där ett av målen var att Sida 7 av 62.

(8) Jonas Hallberg HOP 19-21. 2021-06-20. minska den illegala droghandeln, är mängden opium som exporteras från Afghanistan högre än någonsin (Zweibelson, 2015). Ändå fortsätter de berörda organisationerna på inslagen väg med samma metoder och med samma mål. En förklaring till detta kan vara att komplext misstagits för komplicerat. Ett sätt att skilja på komplicerade och komplexa problem är att se dem som två skilda typer av problem, inte att det komplexa problemet är ett ”mer avancerade” problem än det komplicerade problemet (Poli, 2013). Ett annat sätt att kategorisera problemen är Senges (2006) metod då han benämner problemens art som detaljerade komplexa och dynamiska komplexa problem. Denna kategorisering används även av Lundqvist (2015) i hans beskrivning av problemets art. Det Senge hävdar är detaljerade komplexa problem beskrivs på samma sätt som övrig forskning beskriver komplicerade problem. De dynamiskt komplexa problemen är mer likställt med övrigas beskrivning av komplexa problem. Även om Senges benämning för komplicerade och komplexa problem innebär detsamma som övrig forskning kan det bli förvirrande att nyttja begreppet ”komplext” för två olika typer av problem. Vidare kan Senges benämningar tolkas som en motsats till Rittel och Webber, men även Poli som gör en tydlig skillnad mellan komplext och komplicerat. Senges synsätt kan tolkas som att det inte handlar om två vitt skilda typer av problem utan att ett problem kan ”vandra” mellan de två kategorierna. Detta synsätt är inte helt olikt det som Kurtz och Snowden (2003) använder sig av vid beskrivningen av olika typer av problem och hur dessa kan förstås med hjälp av Cynefin-modellen. De menar att för att bättre förstå ett specifikt problems art måste man först förstå likheter och skillnader mellan vad de kallar ordning och oordning1. De menar att oordning inte är avsaknaden av ordning utan ska istället förstås som en annan typ av ordning (Kurtz och Snowden, 2003). Vidare menar Kurtz och Snowden att problem inte går från att ha varit ordnade till att bli oordnade. I verkligheten är begreppen sammanlänkade då de intervenerar och interagerar med varandra (Kurtz och Snowden, 2003). Vidare gör Snowden och Boone (2007) en skillnad i problemens art genom att beskriva olika typer av karakteristika för olika typer av problem. Komplicerade problem beskriver de som den domän där flera ”rätta” svar eller lösningar samt ett tydligt samband mellan orsak och verkan. 1. Författarens egen översättning av order and unorder.. Sida 8 av 62.

(9) Jonas Hallberg HOP 19-21. 2021-06-20. finns, även om dessa är svåra att tyda eller identifiera. I motsats till det komplicerade problemet finns inget ”rätt” svar på det komplexa problemet och något orsakssamband kan heller inte inledningsvis identifieras. Det finns oftast ett samband mellan orsak och verkan även i det komplexa, men då både orsaker och verkan i det komplexa är ständigt föränderliga kan sambandet ses först i efterhand (Snowden och Boone, 2007). Även om det ”rätta” svaret inte kan urskiljas innebär det inte att problemet i sig inte går att lösa. Genom att pröva möjliga orsakssamband, utvärdera resultatet och därefter pröva igen med nyvunnen kunskap kan orsakssamband stabiliseras och framgång nås i det komplexa (Kurtz och Snowden, 2003). Ritchey (2013) å sin sida beskriver de olika typerna av problem som ”tame problems” och ”wicked problems”. Han menar att ”tame problems” hanteras med linjära och analytiska metoder medan ”wicked problems” inte går att hantera med samma tillvägagångssätt. Vidare påstår Ritchey att ”wicked-problems” handlar om mellanmänskliga relationer och människors olika intressen i en specifika sakfrågor. Då dessa är under ständig förändring går de inte att hantera med analytiska och linjära metoder. Det Ritchey beskriver som ”wicked-problems” skulle mycket väl passa in på det andra forskare som Boone, Snowden eller Kurtz menar är komplexa problem. Likt Ritchey hävdar Poli (2013) att komplexa problem inte kan hanteras genom större insamling av data för analys och modulering för att förstå komplexitet. Som en kontrast till detta finns den mer naturvetenskapliga synen från Wang, Lai och Grebogi (2016). De menar att med hjälp av dagens moderna teknik kan en större mängd data analyseras och på så sätt förstå, förutse och kontrollera komplexitetens dynamik (Wang, Lai och Grebogi, 2016). En annan syn på hur skillnader mellan komplicerade problem och komplexa problem kan ses är hur Poli (2013) beskriver dessa skillnader. Han menar att ett komplicerat problem kan lösas en gång för alla, medan ett komplext problem aldrig riktigt kan lösas. De komplexa problemen måste istället ständigt åtgärdas (Poli, 2013). I denna mening är en lösning inte likställt med åtgärd. När en lösning är införd försvinner problemet. Detta kan likställas med skillnaden mellan att bota en sjukdom och att behandla dess symtom. Rittel och Webber (1973) menar istället att de lösningar som skapas för komplexa problem sannolikt kommer vara ”engångslösningar” som endast funkar för ett specifikt problem. För komplicerade problem kan likartade sådana lösas med likartade lösningar. Sida 9 av 62.

(10) Jonas Hallberg HOP 19-21. 2021-06-20. 1.1.3 Forskningens diskrepanser De diskrepanser som kan skönjas inom komplexitetsforskning kan i huvudsak förklaras genom olika vetenskapsteoretiska ståndpunkter. Detta tillsammans med diskussionen om kausalitet2 och dess koppling till komplicerade och komplexa problem, utgör en viktig del i komplexitetsforskningen. Den kan här härledas till hur en specifik forskare ser på världen, verklighetens uppbyggnad samt hur kunskap om denna verklighet skapas. Rittel och Webber (1973) menar att problem som ”planerare” inom en organisation hanterar i grunden är komplexa eller ”Wicked”. Detta då de problem ofta med är mellanmänskliga relationer, vilka är komplexa i sin natur. En slutsats som kan dras utifrån Rittel och Webbers argument är att endast problem, där de mellanmänskliga faktorerna är de drivande faktorerna, kan ses som komplexa. Detta argument stärks av Poli (2013) som beskriver den allmänna synen på vetenskap som att ”physics is the queen of science” och att all annan vetenskap är tillförlitlig under förutsättning att man utgår från fysikens grundregler. Grunden för denna synpunkt är att ur ett naturvetenskapligt perspektiv går allt att förklara genom matematiska formler. Naturligtvis finns det motsättningar även inom naturvetenskapen för hur olika typer av problem kan eller bör hanteras, men utgångspunkten är att ett problem löses genom att brytas ner i dess beståndsdelar vilka sedan enskilt analyseras. Om du inte kan bryta ner problem beror detta på att vissa beståndsdelar för tillfället inte kan identifieras, men så fort de är identifierade kan problemet lösas. Ett exempel på detta är Wang, Lai & Grebogi (2016) artikel om hur komplexa dynamiska system kan identifieras och förutses med hjälp av matematiska formler och med tillräckligt stor analyskapacitet. Som en motsättning till detta påstår Poli (2013) denna typ av metod inte kan nyttjas med framgång på komplexa problem. Han menar att komplicerade problem kan moduleras och ur ett teoretiskt perspektiv förstås i sin helhet, däremot kan komplexa problem aldrig till fullo bli greppbara med hjälp av modulering (Poli, 2013). Erdeniz (2017) framhåller, i sin avhandling om militär operationsplanering och metodologi, att problemhantering kan delas in i två olika kategorier när de gäller beslutsfattning vid. 2. Kausalitet: Ett tydligt mönster där ett resultat kan förutses genom mätning av beroende och oberoende variabler. (Della Porta och Keating, 2008).. Sida 10 av 62.

(11) Jonas Hallberg HOP 19-21. 2021-06-20. problemhantering: den algoritmiska och den heuristiska kategorin. Den algoritmiska kategorin kan enkelt beskrivas som ”en process eller samling av specifika regler som måste appliceras vid genomförandet av problemhantering” (Erdeniz, 2017:16). Den heuristiska kategorin kan istället ses som en process där fokus ligger på att identifiera en lämplig lösning genom att pröva sig fram eller att applicera regler som inte är specifikt definierade (Erdeniz, 2017). Utifrån dessa resonemang väcks två frågor: utgår forskarna från samma definition av vad ett komplext problem är? Kan komplexitet endast infinnas i samhällsvetenskapen och där de mellanmänskliga relationerna är drivande? Ett sätt att förklara dessa skilda synsätt på komplexitet kan vara olika ontologiska och epistemologiska utgångspunkter. Ontologi kommer ifrån grekiska orden óntos, vilket betyder varande och logos som betyder lärande. Ontologi är således läran om varandet (Åsberg, 2001), eller hur världen hänger ihop och hur vi kan förstå detta sammanhang (Della Porta och Keating, 2008). Epistemologi kommer från grekiska ordet epistéme vilket betyder kunskap. Epistemologi är således läran om kunskap (Åsberg, 2001). Epistemologi handlar om hur vi kan veta olika saker eller hur kunskap kan skapas (Della Porta och Keating, 2008). Beroende på vilken ontologisk och epistemologisk utgångspunkt du väljer kommer du att tolka ett problems art på olika sätt. Detta styr i sin tur vilken metodologisk ansats som används i problemhanteringen (Della Porta och Keating, 2008). Positivismen är, ur både ontologiska och epistemologiska aspekter, den filosofiska inriktningen som ligger närmast naturvetenskapen. Dess grundläggande ontologiska utgångspunkt är att allting är ett resultat av tidigare orsaker (David och Sutton, 2016). Den sociala verkligheten kan studeras ur ett objektivt perspektiv och således är den epistemologiska inställningen att en forskare och dess forskningsobjekt är två separata ting. Forskaren kan därför förhålla sig neutral och objektiv i förhållande till objektet (Della Porta och Keating, 2008). Vidare utgår positivisten ofta från empirisk data där orsak och verkan kan förklaras utifrån kausala samband. Som en motsättning till positivismen menar konstruktionismen att verkligheten är en konstruktion av det mänskliga medvetandet. Forskaren och forskningsobjektet kan inte ses som två separata ting och därför är objektivitet mellan forskaren och forskningsobjektet omöjligt att uppnå (Della Porta och Keating, 2008). De sociala sammanhangen förstås genom empati, och Sida 11 av 62.

(12) Jonas Hallberg HOP 19-21. 2021-06-20. då forskaren själv är en del av den sociala konstruktionen skapas kunskap genom deltagande i det sociala sammanhanget. På så sätt skapas förståelse för innebörden av detsamma (David och Sutton, 2016). Snowden och Boone (2007) belyser den ontologiska betydelsen då Cynefin-modellen mer är ett tankesätt om hur världen ter sig än ett nytt sätt att arbete med olika matematiska modeller. Enligt Poli (2013) har de flesta beslutsfattare ett positivistiskt synsätt och det är p.g.a. detta som komplexa problem ofta mistas för komplicerade problem. Poli (2013) menar att beslutsfattare ofta efterfrågar permanenta lösningar från konsulter och underställda, oavsett typ av problem. Naturligtvis är det önskvärt att hitta en permanent lösning på ett problem, men som Poli hävdar finns det inga bevis för att komplexa problem kan bli lösta (Poli, 2013). Även Rittel och Webber (1973) menar att ingen permanent lösning kan finnas på sociala problem, utan dessa måste ständigt hanteras om och om igen. En förekomst som också Ritchey (2013) adresserar i sin artikel om ”wicked problems”. Om beslutsfattare i huvudsak har en positivistisk inställning till beslutsfattning skulle detta i sig kunna förklara varför många organisationer, inte minst militära sådana, använder sig av linjära metoder sprungna ur naturvetenskap för att försöka lösa alla problem, inklusive de komplexa (Rittel och Webber, 1973). Zweibelson (2016) belyser vidare hur olika epistemologiska utgångspunkter färgar synsättet på olika problem. Istället för positivism använder sig han av funktionalism som han menar är samma sak, ur ett sociologiskt och filosofiskt perspektiv. Zweibelson (2016) menar att det funktionalistiskt perspektivet försöker mäta, dissekera och kontrollera komplexitet, medan dess motsats, som är konstruktionism, söker skapa mening och kontext för att bättre förstå innebörden av komplexitet. Vidare menar han att båda perspektiven behövs då de problem som ska hanteras, inte minst av militära organisationer, består av både komplexa och komplicerade sådana. Risken om båda perspektiven inte används är att militära organisationer faller tillbaks på att använda linjära metoder vid all planering. Detta därför att de ontologiska och epistemologiska synsätten begränsar möjligheten att se någon annan lösning (Zweibelson, 2015). Detta resonemang utvecklas och stärks ytterligare i Erdeniz (2017) avhandling där den metodologiska betydelsen i problemhanteringen framhålls. Han menar att beroende på vilken av de två metodologiska kategorierna, algoritmisk eller heuristisk, som anammas vid beslutsfattning kan olika typer av problem hanteras. Den algoritmiska kategorin används oftast. Sida 12 av 62.

(13) Jonas Hallberg HOP 19-21. 2021-06-20. vid tillämpad vetenskap eller operationsanalys där en matematisk struktur används för att hitta den optimala lösningen på ett problem (Erdeniz, 2017). Den heuristiska kategorin tillämpas då logik och sannolikhetsteori inte är applicerbar och en tillräcklig bra lösning eftersträvas för det aktuella problemet (Erdeniz, 2017). Så som Erdeniz (2017) beskriver de algoritmiska och heuristiska kategorierna kan en tydlig koppling göras till problemets art utifrån Snowden och Kurtz (2003) Cynefin-modell. De lösningar eller metoder som återfinns i den algoritmiska kategorin kan framför allt kopplas till de komplicerade problemen. De lösningar som återfinns i den heuristiska kategorin kan kopplas mot de komplexa problemen. Tidigare forskning framhåller att det finns en tydlig sammankoppling mellan problemens art och kausalitet, d.v.s. huruvida kausalitet kan identifieras inom ramen för ett specifikt problem. Forskningen pekar i tre olika riktningar gällande komplexitet och kausalitet; 1) att kausala samband mellan orsak och verkan absolut finns och kan identifieras i det komplexa; 2) att sambanden mellan orsak och verkan inte finns i de komplexa problemen och att ett försök att identifiera ett sådant samband således skulle vara slöseri med tid; 3) att de kausala sambanden mellan orsak och verkan finns, men inte på ett tydligt sätt kan identifieras förrän i efterhand. Dessa tre ståndpunkter kan tolkas som motsättningar inom forskningen, baserat på vilken vetenskaplig övertygelse forskaren utgår ifrån. Wang, Lai och Grebogi (2016) menar att det absolut finns kausala samband mellan orsak och verkan inom komplexa problem. Vidare menar de att genom att systematisk kategorisering och evaluering av ett problems eller systems beståndsdelar kan en matematisk ekvation skapas och komplexa problem lösas med hjälp av dessa matematiska formler. Deras synsätt återspeglar en naturvetenskaplig forskningsmetodik som ofta står i motsats till den samhällsvetenskapliga, framför allt den mer hermeneutiskt inriktade forskningen. Inte helt olikt den metod som Wang, Lai och Grebogi (2016) framhäver, nyttjar militära organisationer sig av liknande metoder vid hantering av komplexa problem (Zweibelson, 2015). Genom att bryta ner problemen i dess beståndsdelar kan de, med hjälp av vetenskapliga metoder, skapa bättre förståelse för de olika delarna och på så sätt kan problemen hanteras bättre i sin helhet (Zweibelson, 2015).. Sida 13 av 62.

(14) Jonas Hallberg HOP 19-21. 2021-06-20. Vidare menar Sargut och McGrath (2011) att komplicerade problem består av olika delar och att delarna i sig agerar på ett förutsägbart sätt. Även i ett komplext problem kan de olika delarna agera på ett förutsägbart sätt, dock med oförutsägbara interaktioner mellan varandra. Som en motsättning till ovanstående argument menar Ritchey (2013) att det är meningslöst att försöka identifiera kausalitet inom ramen för komplexa problem då de i huvudsak innefattar människor. Människor som tävlar mot varandra, som reflekterar och som är beredda att ändra sitt beteende baserat på slutsatser från de genomförda reflektionerna (Ritchey, 2013). P.g.a. att människans rationalitet är oförutsägbar kan inte heller kausala samband identifieras i problem som innefattar människor, framför allt om de agerar irrationellt (Ellis och Black, 2018). Senge (2006) beskriver att det underliggande problemet till tolkningen av kausalitet inom ramen för just komplexa problem, utgör antagandet att orsak och verkan ligger nära i tid och rum. Att bortse från denna förutfattade mening är en förutsättning för att minska luckan mellan hur verkligheten ser ut i komplexa problem och vårt övervägande sätt att se på verkligheten (Senge, 2006). Kurtz och Snowden (2003) gör en tydlig distinktion mellan uppenbara, komplicerade och komplexa problem vad gäller kausalitet. De uppenbara problemen har ett tydligt samband mellan orsak och verkan, och även lösningarna på problemen är uppenbara. För de komplicerade problemen är sambandet mellan orsak och verkan tydligt, men med skillnaden att alla variabler inte är kända. Det finns en relation mellan orsak och verkan även i komplexa problem, precis som för komplicerade problem. Skillnaden är att de i komplexa problemen är både antalet variabler och antalet relationer mellan variablerna okända, varför kategorisering och analys ej fungerar. Framväxande mönster kan uppfattas men inte förutses, dock identifieras i efterhand (Schultz, 2016). Vidare menar Kurtz och Snowden (2003) att en avgörande faktor för att skilja på komplicerade problem och komplexa problem är den kontextuella uppfattningen. För att hantera komplexa problem är det viktigare att förstå kontexten för problemen än att hitta lösningarna. 1.1.5 Forskningslucka och uppsatsens forskningsbidrag I forskningsöversikten framgår en diskrepans i hur komplicerade och komplexa problem identifieras, definieras och hanteras. Denna diskrepans kan möjligen förklaras genom forskares olika ontologiska och epistemologiska utgångspunkter. De metodologiska valen blir sedan Sida 14 av 62.

(15) Jonas Hallberg HOP 19-21. 2021-06-20. avgörande i hur de identifierade problemen hanteras, eller snarare om och i så fall hur olika problem kan hanteras (Erdeniz, 2017). Då de utmaningar som militära organisationer står inför att hantera kan utgöras av både komplicerade och komplexa problem (Zweibelson, 2015), måste en hanteringsmodell utgå från problemen i sig. Modellen måste alltså ha ett objektivt förhållande till de problem den avser hantera, oavsett enskilda individers subjektiva uppfattningar. Samtidigt måste den enskilde individen vara medveten om de metodologiska val som görs inom ramen för problemhantering och beslutsfattning. Dessa val kan direkt påverka vilka typer av problem som kan hanteras. Även om ett problems definition är avhängt på den enskilda individens subjektiva tolkning, kan Cynefin-modellen användas, eftersom modellen förhåller sig objektiv till själva problemet (Kurtz och Snowden, 2003). Snowden och Kurtz beskriver Cynefin-modellen som ett sätt att förstå olika typer av problem. Modellen i sig betonar vikten av både analytiskt och linjärt tänkande för de komplicerade problemen, samt den kontextuella förståelsen för mänskligt beteende i det komplexa (Kurtz och Snowden, 2003). Cynefin-modellen beskriver alltså, utifrån hur ett specifikt problem definieras, hur olika metodologier kan användas i hanteringen av själva problemet. Då denna uppsats nyttjar Cynefin-modellen för analys av SPL ger uppsatsen en ökad förståelse för hur metodologiska val påverkar problemhanteringen. ”SPL är den metod Försvarsmakten ska använda för att hantera militära kompliceradeoch komplexa problem” (Försvarsmakten, 2017:6). I forskningsöversikten framgår det att komplexa problem inte kan hanteras genom analys, vilket också framgår i SPL (Försvarsmakten, 2017). Samtidigt är ett vanligt och ständigt återkommande verktyg i SPL just analys. Det förefaller här finnas en motsättning mellan teori och verklighet. Denna uppsats bidrar med en ökad förståelse för huruvida SPL kan hantera komplexa problem eller ej, utifrån den komplexitetsteori som Cynefin-modellen utgör.. 1.2 PROBLEMFORMULERING Den största utmaningen vi står inför vad gäller problemhantering är att identifiera problemet i sig (Rittel och Webber, 1973). Oavsett människors ontologiska och epistemologiska utgångspunkter måste olika problem kunna hanteras. Tidigare forskning menar att metoder för hantering av komplicerade problem inte kan nyttjas för att hantera komplexa problem. Cynefin-modellen togs initialt fram för att förbättra förmågan att förstå olika typer av problem (Kurtz och Snowden, 2003). Modellen utvecklades sedan till Sida 15 av 62.

(16) Jonas Hallberg HOP 19-21. 2021-06-20. en modell som inte bara ökar förståelsen för olika typer av problem utan också till ett verktyg som nyttjas för kategorisering och hantering av problem (Snowden och Boone, 2007). Enligt McFate (2019) är fenomenet krig under ständig förändring. För att en militär organisation ska kunna vara framgångsrik inom ramen för sin huvuduppgift måste organisationen förändras i takt med krigets natur (McFate, 2019). Militära organisationer ställs idag inför situationer och problem som är svåra att förstå och därför också svåra att hantera. Ofta hanteras problemen med hjälp av traditionella och linjära metoder som militära organisationer är vana att använda sig av (Zweibelson, 2015). Detta kan då leda till oönskade resultat eller konsekvenser som inte kunnat förutses, vilka dessutom kan vara oproportionerliga i förhållande till de genomförda insatserna (Kurtz och Snowden, 2003). Försvarsmaktens problemhanteringsmetoder måste vara anpassade för att kunna hantera de militära problem som framtidens krigföring innebär, oavsett om de är komplicerade eller komplexa. SPL utgår från svensk militärstrategisk doktrin samt doktrin för gemensamma operationer med syftet att stödja beslutsfattare att inrikta och samordna militära operationer (Försvarsmakten, 2017). Vidare beskrivs SPL som den metod Försvarsmakten ska använda för att hantera komplicerade och komplexa problem (Försvarsmakten, 2017). Om SPL inte är lämpad eller anpassad för att hantera de uppgifter och utmaningar framtidens krigföring innebär kommer Försvarsmakten inte kunna uppnå de målsättningar som är uppsatta och således inte uppfylla sitt huvudsakliga uppdrag vilket är ”att försvara Sverige samt främja svensk säkerhet och svenska intressen genom operationer i Sverige och utomlands” (Försvarsmakten, 2016).. 1.3 SYFTE I SPL framgår det att metoden används som ”en generell problemlösningsmetod för att lösa olika komplicerade och komplexa problem” (Försvarsmakten, 2017:6). Tidigare forskning menar att de verktyg och metoder som används för att hantera komplicerade problem inte kan användas för komplexa (Kurtz och Snowden, 2003). Det förefaller som att det finns en diskrepans mellan hur SPL hanterar komplicerade och komplexa problem och vad den vetenskapliga forskningen säger att en metod kan göra. Syftet med uppsatsen är att undersöka denna eventuella diskrepans genom att analysera SPL baserat på Cynefin-modellen och dess syn på komplicerade och komplexa problem. Sida 16 av 62.

(17) Jonas Hallberg HOP 19-21. 2021-06-20. 1.4 FRÅGESTÄLLNING . Kan svensk planerings- och ledningsmetod (SPL) hantera komplexa militära problem och i så fall hur?. 1.5 MATERIAL, AVGRÄNSNINGAR OCH ANTAGANDEN Uppsatsens material utgörs uteslutande av skriftliga dokument. För att besvara uppsatsens frågeställning genomförs en analys av SPL, baserat på Snowdens Cynefin-modell. Artiklarna av Kurtz och Snowden (2003) samt Snowden och Boone (2007), vilka beskriver Cynefin-modellen, används som utgångspunkt för uppsatsens teoretiska ramverk. Detta ramverk nyttjas i analysen av uppsatsens empiri, vilken utgörs av SPL. Detta då SPL är den metod som Försvarsmakten använder sig av vid planering och genomförande av militära operationer, varvid identifierade problem ska hanteras (Försvarsmakten, 2017). Försvarsmakten står inför en rad olika problem och utmaningar i framtiden. Det kan vara allt från personalförsörjning och finansiering till genomförandet av militära operationer. Denna uppsats avhandlar endast de specifika problem som krigföring innebär och SPL är ämnad att hantera. Då uppsatsen endast undersöker militär problemhantering avgränsas den till operativ ledningsnivå, då den militärstrategiska nivån är i ständig interaktion med den politiskt strategiska nivån, vilket innebär att militärstrategiska nivån inte kan bortse från politiska agendor och inflytande. I inledningen återges hur Försvarsberedningen, i rapporterna Värnkraft och Motståndskraft, ser på framtidens krigföring. Vidare beskrivs Försvarsmaktens syn på detsamma vilket framgår i militärstrategisk doktrin 2016 samt doktrin för gemensamma operationer 2020. Den slutsats som kan dras, baserat på dessa skrifter, är att framtidens krigföring och militära problem utgörs av både komplicerade och komplexa problem, vilket också är ett antagande inom ramen för denna uppsats.. 1.6 CENTRALA BEGREPP I uppsatsen kommer olika begrepp att omhändertas och definieras fortlöpande. Dock är ett begrepp identifierats som centralt då detta förekommer både i teori, metod samt empiri, nämligen analys. Hur används då ordet ”analys” i det dagliga arbetet? Vad menas med ”att analysera något”?. Sida 17 av 62.

(18) Jonas Hallberg HOP 19-21. 2021-06-20. Begreppet analys används ofta som en synonym med att öka förståelsen för något, t.ex. i sammanhang som: att analysera en uppgift, att analysera ett vattenprov eller att analysera fakta. Genom analys förväntar vi oss en ökad förståelse eller kunskap om ett specifikt fenomen. I denna uppsats utgör ordet analys ett centralt begrepp i både teori, metod och empiri. Även i denna uppsats huvudkapitel (Analys och resultat) är ordet analys centralt då det är just analys av SPL som leder till denna uppsats resultat. Ordet analys härstammar från forna grekiska forskare så som Platon och Aristoteles men har sedan dess utvecklats avseende både form och betydelse (Beaney, 2014). Vidare används begreppet analys med fler olika ändamål vilket Beaney visar i sin artikel. Analys är dock inte det enda begrepp som kan användas för att skapa förståelse för något. Även syntes kan användas för detta ändamål (Beaney, 2014). Genom att ställa tes och antites mot varandra bildas en syntes och på detta sätt kan förståelse för ett specifikt fenomen skapas. Både analys och syntes tas upp i en utvecklad version av Blooms taxonomi, vilken ofta används för att beskriva vart i en lärandeprocess man befinner sig (Pappas, Pierrakos och Nagel, 2013). Oavsett om begreppet analys eller syntes används måste en medvetenhet finnas om dess betydelse och vad som egentligen menas och vad som ska uppnås med nyttjandet av begreppen. I denna uppsats definieras begreppet analys som att bryta ner ett fenomen eller ett problem i dess mindre beståndsdelar, där varje del kan undersökas var för sig. På så sätt skapas en bättre förståelse för helheten.. 1.7 DISPOSITION I kapitel två redovisas det teoretiska ramverket som uppsatsen använder sig av, en operationalisering av teorin utifrån framtidens problem samt hur dessa kan hanteras. I kapitel tre redovisas uppsatsens använda metod. Även de metodologiska val som uppsatsen inneburit återges och diskuteras här. I uppsatsens fjärde kapitel redovisas analysresultatet, vilket diskuteras i kapitel fem, där även slutsatser på det redovisade resultatet dras. I samband med att slutsatserna redovisas, presenteras även svaret på uppsatsens frågeställning. Det femte kapitlet avslutas med en kort reflektion, samt förslag på vidare forskning.. Sida 18 av 62.

(19) Jonas Hallberg HOP 19-21. 2021-06-20. 2 TEORI Uppsatsens teoretiska ramverk utgörs av David Snowdens Cynefin-modell (Kurtz och Snowden, 2003). Denna modell är välanvänd i dagens komplexitetsforskning samt av forskning för beslutsfattning och företagsledning (Snowden och Boone, 2007). Även militära organisationer använder sig av just Cynefin-modellen som ett sätt att förstå och kategorisera olika typer av problem. Detta för att bättre kunna tolka och identifiera problemets art och därefter kunna vidta lämpliga åtgärder för de aktuella problemen. Ett exempel på detta är DGO 2020 där just Cynefin-modellen används som ett sätt att kategorisera problemets art samt beskriva hur problemet bör hanteras (Försvarsmakten, 2020). Vidare i detta kapitel ges en mer detaljerad beskrivning av Cynefin-modellen, i syfte att bättre förstå hur modellen är uppbyggd samt hur den nyttjas. Därefter genomförs en kort reflektiv analys av modellen där för– och nackdelar tas upp, samt varför Cynefin- modellen är ett lämpligt analysverktyg. Därefter operationaliseras modellen till lämpliga kategorier, vilka sedan används i analysen av uppsatsens empiri. Slutligen sammanfattas kapitlet och de viktigaste delarna gällande uppsatsens teoretiska ramverk återges.. 2.1 CYNEFIN-MODELLEN Cynefin-modellen är i huvudsak framtagen i syfte att bättre kunna förstå olika typer av problem. Cynefin är ett walesiskt ord och översätts enklast till svenska så som ”hemvist”. Snowden och Kurtz (2003) likställer modellen med hur alla människor är sammanlänkade till sin ”hemvist” som in sin tur kan tolkas på flera olika sätt; hur man identifierar sig kulturellt, baserat på religion, geografiskt, genom stamtillhörighet mm. Modellen är således inte enbart ett sätt att. Figur 1. Cynefin-modellen enligt Snowden och Boone (2007).. ”placera” ett problem i en specifik kategori utan även ett sätt att förstå kontexten innan åtgärder börjar vidtas. Cynefin kan nyttjas för att kategorisera problem, så som Försvarsmakten gör i doktrin för gemensamma operationer (Försvarsmakten, 2020). Men utan att förstå kontexten och djupet i Cynefin-modellen är det lätt att misstolka och förbise viktiga nyckelaspekter av densamma. Sida 19 av 62.

(20) Jonas Hallberg HOP 19-21. 2021-06-20. Ett exempel på en av dessa nyckelaspekter är modellens domäner. Beroende på hur man väljer att tolka modellen kan olika mängder domäner identifieras. Det enklaste sättet är att utgå ifrån de fyra domänerna uppenbart (simple), komplicerat (complicated), komplext (complex) och kaos (chaotic) (figur 1) för att kategorisera ett specifikt problem så som Försvarsmakten gör i DGO 2020. Risken med det nämnda förfaringssättet är att man missar den fulla kontexten i modellen. För att undvika detta måste man utgå från de tre övergripande domänerna, ordning, oordning och osäkerhet3. Det är här viktigt att förstå att ordning och oordning inte är varandras motsatser utan att oordning endast är en annan form av ordning (Kurtz och Snowden, 2003). I den ordnade domänen kan kategorierna eller ”under-domänerna” uppenbara och komplicerade problem hittas. Med ordning menas att ett samband mellan orsak och verkan kan uppfattas och det ”rätta” svaret på problemet kan identifieras med hjälp av fakta (Snowden och Boone, 2007). I den oordnade domänen kan ingen uppenbar relation mellan orsak och verkan identifieras förrän i efterhand (Snowden och Boone, 2007). Den osäkra domänen infinner sig när ordning eller oordning inte kan fastställas. Ett exempel på detta är när beslutsfattare diskuterar problemet i fråga utifrån olika perspektiv och börjar agera utifrån sin egen konceptuella uppfattning av ett problem (Kurtz och Snowden, 2003). Resultatet av detta blir i värsta fall att ett och samma problem hanteras som om det vore uppenbart, komplicerat, komplext och kaosartat samtidigt. Detta leder till osäkerhet i problemhanteringen då man inte vet vilken typ av problem man står inför. Den sista aspekten som bör beaktas vid nyttjandet av Cynefin-modellen är dess gränser (figur 1). Dessa är viktiga att ha i beaktan därför att om en gräns korsas från en domän till en annan måste även tillvägagångssättet ändras. Vissa gränser är lättare att korsa åt ena hållet än åt det andra. Ett exempel på detta är när ett uppenbart problem förenklas i allt för stor utsträckning varvid man riskerar att korsa gränsen till kaos. I kaos kan inte samma tillvägagångssätt nyttjas som i den uppenbara domänen och när du väl befinner dig i kaos är det svårt att återgå till det uppenbara.. 3. Författarens egen översättning av order, unorder and disorder.. Sida 20 av 62.

(21) Jonas Hallberg HOP 19-21. 2021-06-20. 2.1.1 Ordnade domänen Som tidigare nämnts återfinns de uppenbara och komplicerade problemen i den ordnade domänen. Den stora skillnaden mellan uppenbart och komplicerat består i hur enkelt eller svårt sambandet mellan orsak och verkan kan uppfattas. I det uppenbara är sambandet mellan orsak och verkan linjärt och tydligt. Den typ av problem som återfinns i denna domän kan ofta åtgärdas med manualer och handböcker, då liknande problem kan hanteras med liknande åtgärder (Kurtz och Snowden, 2003). Exempel på denna kategori utgör de handböcker och manualer som tas fram och används i Försvarsmakten. Stående order inom ett förband är ett sätt att dra nytta av tidigare erfarenheter, där specifika åtgärder används på ett effektivt sätt och där ”best practice” nyttjas för att inte ”uppfinna hjulet på nytt” (Snowden och Boone, 2007). Detta är ett bra exempel på hur uppenbara problem kan hanteras. I det komplicerade finns ett samband mellan orsak och verkan men, till skillnad från det uppenbara är sambandet inte tydligt. Sambandet kan identifieras genom analys. Om man i det uppenbara kan utgå ifrån att ”ett rätt” svar finns, kan flera ”rätta” svar finnas i det komplicerade. Ofta krävs experter inom ett specifikt område för att kunna identifiera ett orsakssamband (Kurtz och Snowden, 2003). Även om ett komplicerat problem skulle kunna förstås genom att brytas ner i sina beståndsdelar, vilka i sin tur enskilt hanteras med samma förfaringssätt som det uppenbara kan detta vara tidskrävande. Det kan därför vara effektivare att nyttja experter inom området. Då flera ”rätta” svar kan finnas inom ramen för komplicerade problem kommer olika handlingsalternativ att behöva vägas mot varandra, baserat på tillgänglig information och det är här experterna spelar en stor roll (Snowden och Boone, 2007). För att exemplifiera ett komplicerat problem kan en bil och dess ingående delar användas. När en förare vrider om nyckeln och bilen inte startar kan föraren ofta se två orsaker; batteriet är slut eller drivmedel saknas. Om föraren hör att startmotorn på bilen låter så funkar batteriet. Föraren kan också, tämligen enkelt, kontroller att det finns drivmedel i bilen. Om bilen inte startar, trots att drivmedel finns och batteriet funkar, krävs expertkunskap som ligger utanför den normala kunskapen hos en bilförare. Genom att analysera de ingående delarna i bilens startsystem kan felet identifieras och därefter åtgärdas.. Sida 21 av 62.

(22) Jonas Hallberg HOP 19-21. 2021-06-20. 2.1.2 Oordnade domänen I den oordnade domänen hittas komplexa problem och kaos. I den ordnade domänen kan ett problem ses som summan av dess beståndsdelar (Kurtz och Snowden, 2003). Du kan plocka isär ett problem, hitta lösningar på enskilda delar av problemet, plocka ihop delarna och problemet återuppstår i sin helhet, varvid en bättre förståelse för problemet har skapats och en lösning kan hittas. I den oordnade domänen är problemet inte summan av dess beståndsdelar (Kurtz och Snowden, 2003). Om du plockar isär ett problem i den oordnade domänen för att sedan vidta åtgärder på en enskild beståndsdel kommer problemet i sin helhet förändras. Vad gäller komplexitet finns ett samband mellan orsak och verkan. Detta samband kan uppfattas men inte förutses (Kurtz och Snowden, 2003). Ett orsakssamband kan därför uppfattas som logiskt och orsaken till varför något händer kan uppfattas, men förts i efterhand (Snowden och Boone, 2007). I den ordnade domänen och vid hantering av uppenbara och komplicerade problem finns alltid minst ett rätt svar som kan identifieras. I det komplexa existerar inga ”rätta” svar. (Snowden och Boone, 2007). För att exemplifiera skillnaden mellan komplicerat och komplext använder sig Snowden och Boone av en jämförelse mellan en bil och en regnskog (Snowden och Boone, 2007). En bil är komplicerad, detta då en bilmekaniker kan plocka isär bilen för att sedan sätta ihop den igen utan att ändra på några delar och bilen kommer då att funka. Regnskogen o andra sidan är komplex, här kan en enskild djurarts existens påverka hur hela systemet fungerar. Väder och klimat påverkar regnskogen så som regnskogen påverkar både väder och klimat. Bara för att en del förändras i systemet kommer systemet i sin helhet inte att sluta fungera. I domänen kaos är det precis som det låter, kaos. I tidigare domäner har ett samband mellan orsak och verkan funnits. I kaos kan detta samband verken uppfattas eller förutses (Kurtz och Snowden, 2003). Att söka det ”rätta” svaret på ett kaosartat problem är slöseri med tid då det ”rätta” svaret inte existerar eftersom problemet är under ständig förändring (Snowden och Boone, 2007).. Sida 22 av 62.

(23) Jonas Hallberg HOP 19-21. 2021-06-20. 2.2 TEORINS LÄMPLIGHET FÖR UPPSATSEN I Cynefin-modellen återfinns både definitioner på olika typer av problem samt en förklaring för hur dessa problem bör hanteras. Teorin återfinns både i DGO 2020 samt i SPL och då som ett sätt att förstå problemets art. I SPL står det att teorin genomgående ska nyttjas i bedömningen och hanteringen av komplicerade och komplexa problem. Detta görs genom omfattande analysarbete i flera olika steg. Teorin säger i sin tur att analys inte kan nyttjas för att hantera komplexa problem. Genom att använda Cynefin-modellen som analysverktyg vid studerandet av SPL kan en undersökning göras om huruvida teorin genomsyrar metoden så som SPL framhåller. Cynefin-modellen gör en tydlig skillnad mellan olika typer av problem. Detta genom att förklara skillnaden mellan ordnat och oordnat (Kurtz och Snowden, 2003). Även om teorin beskriver det komplexa på ett motsvarande sätt som Rittel och Webber (1973) beskriver ”wicked problems” så finns här en tydlig motsättning. Detta då de menar att alla problem som innefattar människor är att betrakta som ”wicked”. Genom uppdelningen i domänerna ordnat och oordnat, som cynefin-modellen gör, skapas en möjlighet att skilja på olika typer av problem, även om de innefattar människor. Alla problem är inte komplexa (Kurtz och Snowden, 2003). Teorin använder sig av termen ”domäner” när beskrivningen av ordnat, oordnat och osäkerhet görs, men även när den beskriver uppenbart, komplicerat, komplext och kaos (figur 1). Detta ökar risken för missförstånd av hur teorin hänger ihop. Egentligen består teorin av tre domäner – ordnat, oordnat och osäkerhet, varvid de förstnämnda två innefattar ytterligare två (under)domäner vardera – uppenbart och komplicerat, respektive komplext och kaos. Detta i sig gör att man lätt kan se de sistnämnda fyra underdomänerna som tydliga kategorier utan att förstå den kontextuella tanken med teorin eller sammanhanget mellan huvuddomänerna och underdomänerna. Det är detta djup i modellen som utgör grunden för hur komplexitet kan förstås.. 2.3 OPERATIONALISERING För att besvara uppsatsens frågeställning, kan svensk planerings- och ledningsmetod (SPL) hantera komplexa militära problem och i så fall hur? fokuserar uppsatsen på skillnaderna mellan komplicerade problem och komplexa problem. Utifrån dessa skillnader kan olika kategorier av. Sida 23 av 62.

(24) Jonas Hallberg HOP 19-21. 2021-06-20. urvalskriterier identifieras. De identifierade urvalskriterierna används sedan i en textanalys av empirin. Utifrån Cynefin-modellens beskrivning av komplicerade och komplexa problem kan skillnader dem emellan indelas i två kategorier: Utgångspunkt för kunskap samt Kausalitet/Linjäritet. Tillsammans skapar dessa två kategorier olika tillvägagångssätt för hur respektive problem bör hanteras (figur 2). För komplicerade problem bör de först uppfattas genom inhämtning av data/fakta. Därefter analyseras inhämtad data/fakta och slutligen responderas eller ageras det utifrån resultatet av genomförd analys (figur 1). De komplexa problemen hanterar vi genom att först undersöka dem och pröva olika tillvägagångssätt. Därefter uppfattar vi vad som hände när vi prövade olika tillvägagångssätt och lär oss utifrån dessa resultat. Slutligen kan vi agera utifrån tidigare lärdom (figur 1).. Figur 2. Operationalisering av Cynefin-modellen.. 2.3.1 Utgångspunkt för kunskap För komplicerade problem är utgångspunkten för kunskap faktabaserad där generella regler och hypoteser sätts upp, vilka sedan testas för att empiriskt kunna bevisas. Den faktabaserade kunskapen kan därefter utvidgas och utvecklas (Kurtz och Snowden, 2003). Ett strukturerat och linjärt tillvägagångssätt är därför lämpligt vid hantering av komplicerade problem. Här kan också målbaserat arbete vara framgångsrikt för t.ex. en organisation eller arbetsgrupp. Den uppsatta målsättningen är då fokus för allt agerande. Precis som beskrivits i teorin kan Sida 24 av 62.

(25) Jonas Hallberg HOP 19-21. 2021-06-20. flera rätta svar finnas på komplicerade problem och genom ett målbaserat arbete kan flera ”rätta” svar finnas under förutsättningen att de leder till det uppsatta målet. Genom en nedbrytning av det komplicerade problemet kan dess beståndsdelar analyseras var för sig. Efter analysen kan problemet sättas ihop igen och baserat på de fakta som framkommit i tidigare analysarbete har större kunskap erhållits om problemet i sig. Då de komplicerade problemen består av linjära samband mellan orsak och verkan kan problemet i fråga analyseras och moduleras (Kurtz och Snowden, 2003). På detta sätt kan eventuella insatsers effekter förutses och kunskap om problemet i fråga skapas. Likheter kan dras till en läkare som diagnostiserar en patient. Genom denna diagnos kan erforderliga åtgärder vidtas och sjukdomen botas permanent. Om motsvarande sjukdom uppstår hos någon annan, (eller för den delen samma) patient, kan motsvarande åtgärder vidtas baserat på den kunskap som tidigare skaffats för att lösa problemet. Utgångspunkten för kunskap i de komplexa problemen är kontextbaserad. Kunskap kan således endast skapas genom undersökning av kontexten i sig och inte de ingående delarna i problemet. Då kontexten är basen för kunskap i det komplexa är linjära metoder ej nyckeln till framgång. Det kontextuella är avgörande för hantering av komplexitet och därför kan kunskap om ett komplext problem inte översättas till ett annat. Till skillnad från komplicerade problem är varje komplext problem unikt (Kurtz och Snowden, 2003). Då ingående delar i det komplexa är föränderliga går problemet inte att modulera och inte heller att förutse (Snowden och Boone, 2007). Vi kan lära och utveckla vår förmåga att agera i den dynamiska miljö och kontext som komplexitet innebär, men ett lyckat agerande inom ett komplext problem kan inte direkt översättas till ett annat då kontexten är annorlunda i alla komplexa problem. Kunskap kan skapas för vår eget lärande och vår egen förmåga att hantera dynamik men inte om det komplexa problemet i sig. Insatser och lösningar som nyttjas i Afghanistan kan inte direkt översättas till hur situationer i Irak ska hanteras. Men kunskap om hur vi själva anpassar oss till nya dynamiska och kontextuella förhållanden, som olika insatsmiljöer innebär, kan och bör skapas. 2.3.2 Kausalitet/Linjäritet Kausalitet är en av de tydligaste kategorierna där skillnader mellan komplicerat och komplext kan identifieras. För komplicerade problem är kausaliteten linjär, vilket innebär att vi kan identifiera individuella orsaker till en specifik verkan. Detta ska inte mistas för att kausaliteten i det komplicerade är tydlig och uppenbar. Som nämnts tidigare behövs oftast någon form av Sida 25 av 62.

No results found