Kemikalieförbrukning i industrin – En studie om uppfattningen angående uppströmsarbete

Kemikalieförbrukning i industrin

–

En studie om uppfattningen angående

uppströmsarbete

Chemical consumption in industry

–

A study on the perception regarding upstream work

Laura Karlsson 199207243966

Miljövetenskap 61-90hp (MV109C)

Kandidatuppsats i Miljövetenskap

Institutionen för Urbana studier Malmö universitet

15 hp

Sammandrag

Ett stort problem för miljön är utsläpp av kemikalier från tunga industrier. NSVA (Nord Västra Skånes Avlopp och Vatten) arbetar kontinuerligt för att minska utsläppen och stoppa det redan vid källan. Detta arbete benämns som uppströmsarbete. Studien syftar till att undersöka och belysa hur de verksamheter som blir påverkade av uppströmsarbetet reagerar och känner för det. Insamling av empiri har genomförts med dokumentstudier, studiebesök samt samtalsintervjuer med nyckelpersoner inom företagen. De verksamheter som deltog i studien ansåg att kommunikationen mellan verksamhet och reningsverk är viktig för att utveckla nya idéer, men även för att kunna hålla en öppen dialog mellan reningsverk och verksamhet.

Nyckelord; Uppströmsarbete, Kommunikation, NSVA, Kemikalier, Reaktioner.

Abstract

A major problem for the environment is the release of chemicals from heavy industries. NSVA (Northwest Scania's Sewer and Water) are continually working on reducing emissions and stop them at the source. This work is called upstream work. The study aims to examine and illustrate how the activities will be affected by the work how they will react upon it. Collection of empirical work has been conducted with dokumentary studies, study visits and interviews with key people within companies. The businesses that participated in the study felt that communication between operations and sewage treatment plants are important for developing new ideas but also to keep an open dialogue between the treatment plant and operations.

Förord

Detta examensarbete har utförts i samarbete med NSVA (Nord Skånes Avlopp och Vatten). Studien omfattar 15hp och avslutar mina miljövetenskapliga studier på kandidatnivå vid Malmö Högskola.

Jag vill tacka mina handledare Fredrik Björk och Göran Ewald men även de lärare på programmet som hjälpt mig nå hit från Malmö Högskola. Jag skulle även vilja tacka Cecilia Johansson från NSVA för hennes stöd och en lärorik tid i hennes sällskap.

Slutligen vill jag rikta ett hjärtligt tack till de intervjupersoner som ställt upp på intervjuer och visat mig deras verksamheter. Utan all hjälp från samtliga medverkande hade arbetet inte varit möjligt.

Malmö 2014

Innehållsförteckning

3.2MATERIALINSAMLING GENOM DOKUMENTSTUDIER ... 14

3.3 MATERIALINSAMLING GENOM SAMTALSINTERVJUER ... 14

3.4ANALYSBESKRIVNING & BEARBETNING AV MATERIAL ... 14

3.5FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDE ... 15 3.6KRITISK REFLEKTION ... 15 4. TEORETISKA REFERENSRAMAR ... 16 5. RESULTAT ... 18 4.1FÖRETAG A. ... 18 4.2FÖRETAG B ... 19 4.3FÖRETAG C ... 20

4.4JÄMFÖRELSE MELLAN VA-SYD,GRYAAB OCH NSVA. ... 21

5. ANALYS OCH DISKUSSION... 25

5.1KRÄVS DET GOD KONTAKT MED FÖRETAG FÖR ATT UPPNÅ ETT FRAMGÅNGSRIKT UPPSTRÖMSARBETE? 25 5.2KAN UPPSTRÖMSARBETE GE MOTIVATIONEN ATT ÄNDRA PÅ SINA KEMIKALIEVANOR? ... 25

5.3ÄR UPPSTRÖMSARBETE EN BRA METOD FÖR ATT MINSKA KEMIKALIEANVÄNDNINGEN ELLER KAN DEN FÖRBÄTTRAS? ... 29

5.4SLUTORD ... 30

1. Inledning

Sveriges riksdag har satt upp 16 miljökvalitetsmål som ska vara uppfyllda till år 2020 (Kemikalieinspektionen, 2014). Ett av dessa mål är Giftfri Miljö. År 2010 fastställde riksdagen en ny formulering för målet;

Förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Halterna av naturfrämmande ämnen är nära noll och deras påverkan på människors hälsa och ekosystemen är försumbar. Halterna av naturligt förekommande ämnen är nära bakgrundsnivåerna (Kemikalieinspektionen, 2014).

För att uppnå detta mål krävs det att kommuner, privatpersoner och företag samarbetar och för en öppen dialog medvarandra. Ska våra hav och sjöar ha ett fungerande ekosystem krävs det att det sker en drastisk förändring i vår förbrukning av kemikalier. Reningsverk är i dagens läge byggda endast för att rena vatten av hushållskaraktär och kan idag inte rena mer än kväve och fosfor. Det leder till att gifter, mediciner och kemikalier som spolas ner i avloppsvattnet försvinner ut i haven eller sedimenterar och lägger sig i det slam som sedan ska återföras till våra åkermarker eller som deponi på soptippar.

Svenska reningsverk producerar varje år cirka 230 000 ton slam. (Månsson, 2013). Slammet som innehåller bland annat fosfor, kväve, kalium och mikronäringsämne användas i vissa fall som gödningsmedel på våra åkermarker. Slammet är en stor näringskälla som gynnar tillväxten för grödor. I vissa fall innehåller slammet för höga halter kemikalier och tungmetaller så som PCB, PAH, kadmium och silver för att återföras till naturen som gödningsmedel och skickas istället till deponi hos LSR.

Trots nya regelverk och påtryckningar från myndigheter och företag ökar den svenska kemikalieanvändningen år för år (Kemikalieinspektionen, 2014). Detta leder till skador på vår närmiljö och våra ekosystem. Kunskapen om de giftiga ämnen som dagligen passerar våra reningsverk är låg. För att försöka åtgärda detta problem har reningsverk runt om i landet introducerat ett arbete som kallas uppströmsarbete. Uppströmsarbete är något som ligger NSVA (Nordvästra Skånes Vatten och Avlopp) varmt om hjärtat. NSVA är ett interkommunalt VA-bolag som bildades den 1 september 2009 (NSVA, 2012). De ansvarar

för all vattenverksamhet i kommunerna Båstad, Helsingborg, Landskrona, Svalöv och Åstorp. Alla kommuner är delägare i bolaget, en lösning som gör att även kommuner med färre invånare kan få tillgång till spetskompetens inom området. Lundåkraverket i Landskrona är ett av de reningsverk som arbetar kontinuerligt med uppströmsarbete då verkat är omgivet av tunga industrier. Verket i Landskrona togs i drift 1962 men har sedan dess byggts ut för att uppnå de utsläppskrav som satts upp under åren (NSVA, 2014). Som bilden nedan visar är verket är placerat strategiskt i Landskronas sydvästra industriområde, här kan man se en liten del av de industrier som är placerade nära verket. Varje dag tar de emot spillvatten från cirka 40 000 personer som är bosatta i Landskrona kommun, samt de industrier som är kopplade till verket. Lundåkraverket har länge haft problem med utslagningar på grund av höga kemikalieutsläpp från industrier. Det har i sin tur lett till att slammet som kommer från Lundåkraverket inte kan REVAQ certifieras. Istället skickas det till LSR som deponi.

Bild 1. Lundåkraverket i Landskrona. Källa: NSVA (2014).

Mitt syfte med denna studie är att undersöka hur företag reflekterar över uppströmsarbete. Undersökningen fokuseras på Lundåkraverket och de verksamheter som är anslutna till verket. Avgränsningen till Lundåkraverket grundar sig på verkets problem med utslagningar i det biologiska steget. Urvalet motiveras då verksamheterna ingår i Landskrona Miljöforum och arbetar för en hållbar framtid.

Frågor som studien syftar till att besvara är:

 Krävs det god kontakt med företag för att uppnå ett framgångsrikt uppströmsarbete?  Kan uppströmsarbete ge motivationen att ändra på sina kemikalievanor?

 Är uppströmsarbete en bra metod för att minska kemikalieanvändningen eller kan den förbättras?

Dessa frågor besvaras med hjälp av ett samarbete med NSVA (Nord Västra Vatten och Avlopp). NSVA har agerat stödjande och bidragit med hjälp att lokalisera aktuella kontakter samt med information och intervjuer från deras olika avdelningar. De har vidare bidragit med handledning, respons och studiebesök under processen.

Det inledande kapitlet i studien presenterar undersökningens inledning, syfte och frågeställningar. Det andra kapitlet behandlar bakgrund och det tredje representerar den empiriska studien. Därefter behandlas resultatdelen i kapitel fyra och i kapitel sex består av ett avslutande kapitel där analys och diskussion behandlas.

2. Bakgrund

Reningsverkens uppgift är att rena avloppsvatten från BOD, kväve och fosfor (NSVA, 2014).

Det finns ett stort utbud av tekniska lösningar för att genomföra detta, dock använder största delen av Sveriges reningsverk ett sätt som består av tre steg; mekanisk, kemisk och biologisk rening (Svenskt Vatten, 2014b). På Lundåkraverket omfattar reningsprocessen grovrening, mekanisk rening som går i två seriekopplade försedimenteringsbassänger, biologisk rening och en efterfällning med en lamellsedimentering som används som slutsedimentering (NSVA, 2012). Till Lundåkraverket kan ca 3000 m3_/h pumpas in för rening. Den hydrauliska belastningen på biosteget kan begränsas via ett särskilt system som pumpar den överskjutande mängd vatten till en biobädd och sedan till kemsteget. Biobädden används som en biologisk behandlingsanläggning för förbiledningsvattnet. Innan vattnet når reningsverket transporteras det genom ett galler som tar bort fasta föroreningar i form av papper, tops, tamponger, bindor osv. (NSVA, 2012). Efter det passerar vattnet genom ett sandfång där sand och andra tyngre partiklar skiljs från vattnet.

I försedimenteringsbassängerna skiljs slam som medföljer det inkommande vattnet (ibid, 2012). Först används hydrolys av slammet för att skapa bättre förutsättningar i efterföljande processer. Det mekaniskt behandlade vattnet blandas med det biologiska returslammet och passerar sedan de anaerobt drivna bio-P-bassängerna. Där sker det ett så kallat fosforsläpp som är en del av bio-P-processen. Därefter pumpas vattnet upp och fördelas på två Bio-Denipho enheter där de upplösta biologiskt nedbrytbara organiska föringarna oxiderar NH4-N till NO3-N samt reducerar NO3-N till N2. Detta steg är oerhört känsligt för kemikalier då denna process är biologisk. Sker det ett utsläpp kan hela det biologiska steget slås ut vilket innebär att stora mängder vatten inte renas och skickas orenat ut i Öresund (NSVA, 2012).

Därefter sker det ett upptag av fosfor i det aeroba steget, detta är det andra steget i Bio-P-reningen (NSVA, 2012). Där skiljs det biologiska slammet i två sedimenteringsbassänger och avleds efter biosedimenteringen till kemsteget. Där doseras AVR1 med en fosformängd-styrd signal. AVR-tillsatsen fäller därmed ut fosfor och hydroxider som bildar flockar i en flockningsbassäng som sedan avskiljs som ett slags kemslam i lamellsedimenteringen. På ett

reningsverk är många processer biologiska vilket innebär att de är känsliga för påverkan av kemikalier. Bild 2 demonstrerar de olika stegen i reningsprocessen på Lundåkraverket och bild 3 visar ett processchema för ett allmänt reningsverk.

Bild 2. Lundåkraverkets olika reningssteg ovanfrån. Källa: NSVA, (2012).

Bild 3. Reningsprocessen i ett reningsverk med Mekanisk, Biologisk och Kemisk rening. Källa: Sevab, (2014).

2.1 Kommunikation

Kommunikation kan betyda olika saker beroende på sammanhanget. Nationalencyklopedin (2014) formulerar det som;

Överföring av information mellan människor, djur, växter eller apparater. Kommunikation kräver dels ett språk eller en kod vari informationen uttrycks, dels ett fysiskt medium varigenom informationen överförs (Nationalencyklopedin, 2014).

Kommunikation är en bärande pelare inom uppströmsarbete. Det gäller att ha en god kontakt med de verksamheter som är kopplade till reningsverken för att ständigt få uppdaterad information kring deras arbete och utsläpp. För NSVA är det även viktigt att nå ut till allmänheten. År 2012 gick NSVA ut med en kampanj: Bara kiss, bajs och toapapper i toan, för att hålla allmänheten uppdaterade om företagets arbete (NSVA, 2014). Varje stadsbuss fick reklamskyltar som sände ut olika budskap på ett humoristiskt sätt. För att uppnå ett hållbart uppströmsarbete gäller det att nå industrier men även den enskilde individen. Genom att nå ut på ett lättsamt sätt har NSVA lyckats göra sig ledande inom kommunikation i VA-branschen. Nedan visas ett exempel på en av reklamkampanjerna som visades på stadsbussar.

Bild 3. NSVAs reklamkampanj som visades på stadsbussar i Landskrona och Helsingborg. Källa: NSVA, (2014).

2.2 Uppströmsarbetets omfattning

I Sverige har vi idag alltid tillgång till rent vatten (Svenskt vatten, 2014a). För att vi ska bibehålla denna fördel krävs det dock att vi minskar på utsläppen av miljögifter och miljöfarliga ämnen. Byggmaterial, kosmetika, mediciner och utsläpp från industrier står idag för den största delen av spridning av kemikalier. Varje dag pågår det en kamp för Sveriges VA-bolag att få sina kunder att förstå konsekvenserna av sina utsläpp och att få företagen att göra något åt det (ibid, 2014a). Arbetet kallas uppströmsarbetet och består av många olika moment beroende på vilket företag man riktar sig till. På NSVA arbetar man för att få en nära kontakt med företagen som är anslutna till reningsverken men även till den enskilde individen. God kommunikation är nyckeln för att uppnå ett lyckat uppströmsarbete (Wahlberg, 2010). Det krävs planering, observation och uppföljning av kommunikationsarbetet. Det finns även stöd och kunskapsunderlag samt regler och bestämmelser som kan användas som underlag för uppströmsarbete.

2.2.1 PRIOriteringsdatabasen (PRIO)

PRIOriteringsdatabasen (PRIO) är en databas som innehåller information om kemiska ämnen. PRIO används som ett hjälpmedel för att bedöma vilka kemikalier som är miljö- och/eller hälsofarliga (Kemikalieinspektionen, 2010). Databasen riktar sig mot produktutvecklare, miljöchefer, miljörevisorer samt för uppströmsarbete. I PRIO erhålls information om de olika kemiska produkternas egenskaper samt hur de påverkar vår miljö och hälsa. PRIO erbjuder även en utökad informationsenhet där man enkelt kan få djupare information om ämnena samt ämnesgrupper. Verktyget lämpar sig vid förbättring av rutiner vid inköp, riskhantering och utveckling av produkter och kan även användas som beslutsunderlag för att ersätta riskabla kemikalier.

I PRIO finns det två prioriteringsnivåer; utfasningsämnen samt prioriterade riskminksningsämnen. Det förstnämnda innebär att ämnena är så pass skadliga att det inte får förekomma eller brukas. Riskminskningsämnen har däremot egenskaper som bör observeras trots tillåten användning. Verktyget PRIO används framför allt för att tydliggöra riskerna med kemikalier i produkter och varor, men även som underlag vid informationssökande gällande kemiska ämnen samt vilka risker de kan medföra och hur hanteringen av dessa ska se ut. Databasen underlättar genom att beskriva de ingående ämnena i en vara eller produkt, bedöma

ämnets hälso- och miljöegenskaper, namnge de ämnen som bör bevakas extra noga, samt ta fram kunskap kring detta ämne och visa hur ersättningen av de farliga ämnena ska genomföras.

2.2.2 Miljöbalken

Miljöbalken trädde i kraft den 1 januari 1999 med syftet att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer kan leva i en hälsosam och god miljö (Naturvårdsverket 2014). När miljöbalken trädde i kraft ersatte denna 16 lagar som då trädde ur kraft. Alla typer av åtgärder som kan få betydelse för de intressen miljöbalken avser att skydda berörs. Detta oavsett om de ingår i den enskildes vardagsliv eller i form av näringsverksamhet. Detta innebär i många fall att bestämmelser som ingick i tidigare miljölagstiftning har fått en vidare tillämpning i och med miljöbalken.

Miljöbalken består av sju avdelningar som innehåller 33 kapitel och ungefär 500 paragrafer. Till detta hör ett stort antal förordningar och föreskrifter som meddelats med stöd av bestämmelser i miljöbalken (ibid). Förordningar beslutas av regeringen som i sin tur lämnar bemyndigande till myndigheter att besluta om föreskrifter inom respektive ansvarsområde. Miljöbalkens regelsystem omfattar sammanlagt tusentals bestämmelser. Utöver de bindande regler som är kopplade till lagstiftningen kan myndigheter utfärda allmänna råd. De innehåller generella rekommendationer om tillämpning av lagar och regler.

2.2.3 REACH

EUs Reach kemikalielagstiftning ersätter stora delar av de kemikalieregler som gällde före den 1 juni 2007 i EU och i Sverige, men bestämmelserna i Reach börjar gälla stegvis (Kemikalieinspektionen, 2010). Reach står för Registration, Evaluation, Authorisation and Restriction of Chemicals. På svenska: Registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier. Bestämmelserna i Reach omfattar kemiska ämnen, både ämnet som sådant och när ämnet ingår i en blandning. Vad som åläggs företagen enligt Reach varierar beroende på vilken typ av företag det är fråga om. Det är därför viktigt för företagen att veta om de betraktas som tillverkare, importör eller nedströmsanvändare osv. enligt terminologin i Reach (Petersson, 2007). Reach grundas på principen att det är tillverkare,

importörer och nedströmsanvändare som bär ansvaret för att de ämnen som de tillverkar, släpper ut på marknaden eller använder inte har några skadliga hälso- och miljöeffekter. Reach gäller i huvudsak för kemiska produkter, dvs. ämnen och blandningar. Registreringskraven gäller till exempel den som tillverkar kemiska ämnen eller den som importerar kemiska ämnen och blandningar. En ny tillståndsprövning införs för kemikalier som har allvarliga hälso- och miljöfarliga egenskaper (Kemikalieinspektionen, 2010). Reach innehåller krav på användare av kemikalier som inte har någon motsvarighet i tidigare lagstiftning. En del nya krav ställs också på de som hanterar varor som innehåller kemikalier.

Reach behövs för att öka kunskapen om de kemikalier som finns på den europeiska marknaden (Petersson, 2007). Av de cirka 100 000 ämnen som finns på den europeiska marknaden är det endast ett fåtal som har genomgått en riskbedömning. För de allra flesta ämnen saknas kunskap om egenskaper och risker helt eller delvis. Genom att införa Reach införs även ökade krav på kunskap. Ansvaret för att göra riskbedömningar och att utföra tester ligger på industrin. Industrin har också ansvaret för att ta fram information om hur risker med ett ämne ska hanteras och att vidarebefordra sådan information till kunder. Tillverkare och importörer av ämnen ska lämna in information om ämnet till den europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) vid registrerings-anmälningar och tillståndsansökningar. Ett syfte med Reach är också att gradvis ersätta de ämnen som har de allvarligaste egenskaperna för hälsa och miljö med säkrare alternativa ämnen eller tekniker. Om detta inte är ekonomiskt eller tekniskt genomförbart är avsikten att begränsa användningen av dessa ämnen till de områden där de samhällsekonomiska fördelarna med användningen överväger riskerna (Petersson, 2007). Genom Reach stärks skyddet för människors hälsa och miljön samtidigt som den europeiska industrins konkurrenskraft förbättras och utvecklingen av alternativa och säkrare ämnen främjas.

2.2.4 REVAQ

För att vi ska uppnå ett hållbart samhälle krävs det att reningsverken får ta emot renare avloppsvatten, vilket måste ses som en miljöinvestering (Finnson, 2013). Renare avloppsvatten medför renare sjöar, hav, vattendrag samt bättre slam utan gifter REVAQ är ett nationellt kvalitetssäkringssystem för reningsverk som är framtaget av Svenskt Vatten, LRF, Lantmännen, Svensk Dagligvaruhandel och Naturvårdsverket.

Idag är hälften av Sveriges reningsverk REVAQ-certifierade. Kvalitetssäkringssystemet är skapat för att minska flödet av farliga ämnen in till reningsverk och för att skapa en hållbar återföring av växtnäringen men även för att hantera riskerna på vägen till reningsverket. Återföring av växtnäring i slam krävs för att ett kretslopp ska slutas, många av de viktigaste näringsämnen, bland annat fosfor, är bundna i slammet och är nödvändiga för att vi ska kunna odla mat på våra åkrar. Med REVAQ kan man ta sig an en av framtidens stora utmaningar som innebär att skapa förutsättningar för att producera mat till en växande befolkning på ett hållbart sätt genom att sluta kretsloppet.

Idag är det stor skillnad på slam och slam. Det slam som kommer från certifierade reningsverk har genomgått flera kontroller för att säkerställa förekomsten av oönskade metaller och att de inte överskrider fastställda maxgränser. REVAQ har till skillnad från svensk lagstiftning och EUs regler mycket strängare regler vilket resulterar i att varje enskilt parti med slam måste genomgå en kontroll innan det lämnar reningsverket. Dessa gränser är strängare än vad både svensk lagstiftning och EUs regler kräver. Slam från REVAQ-certifierade reningsverk håller god kvalitet för spridning. Samtidigt måste kvaliteten bli ännu bättre för att vara hållbar i ett flerhundraårigt perspektiv (Finnson, 2013). Det finns i dag inga vetenskapliga belägg för att återföring av slam från certifierade reningsverk innebär risker för miljö och hälsa. EU-kommissionen, Naturvårdsverket, Nordiska ministerrådet och norska livsmedelsverket Matttillsynet anser att nyttan överväger riskerna. Vi söker ständigt ny kunskap vad gäller miljö- och hälsorisker och initierar forskningsprojekt för att ta fram ny kunskap.

Forskning tyder på att halterna av oönskade metaller i jordbruksmark inte kommer att öka (Finnson, 2013). Slammet innehåller kadmium men detta är av samma mängd som de flesta andra organiska gödningsmedel. Kvalitén måste dock bli bättre och detta är REVAQs mål. Genom att fastställa dessa mål kan man skapa en balans mellan till och utförsel och kadmium på jordbruksmark. Detta mål har redan uppnåtts av vissa av våra reningsverk i Sverige. Inom 5-10 år kommer återstående reningsverk uppnå detta. Varje dag görs framsteg tack vare uppströmsarbete. Idag erbjuder REVAQ den bästa lösningen i stor skala för att minska utsläpp. Dock är grundarna av REVAQ öppna för nya metoder och tillvägagångssätt för att minska föroreningar och för att sluta vårt kretslopp (Finnson, 2013). De samarbetar med

högskolor och medlemmar av Svenskt vatten som bedriver en rad av utvecklingsprojekt för att undersöka andra långsiktiga hållbara sätt att återföra fosfor till jordbruksmark.

2.2.5 Nationella miljömål

Giftfri Miljö

”Förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Halterna av naturfrämmande ämnen är nära noll och deras påverkan på människors hälsa och ekosystemen är försumbar. Halterna av naturligt förekommande ämnen är nära bakgrundsnivåerna” (Kemikalieinspektionen, 2014).

Många av dagens produkter, varor och byggnader innehåller miljöfarliga ämnen (Miljömål, 2014a). Dessa ämnen hamnar så småningom i vår natur och tas upp av människor, djur och växter. Höga halter skapar problem för människor och miljö. Kadmium, PCB och bromerade flamskyddsmedel ger skador så som benskörhet och nervskador. Idag har en miljon svenskar problem som man kan spåra till kemiska ämnen i vår inomhusmiljö. Dock har halterna av många välkända miljögifter i miljön minskat, dessa är bland annat DDT, PCB och bromerade flamskyddsmedel. Flera metaller har även minskat så som bly, kadmium och kvicksilver. Dock är långlivade ämnen fortfarande spridda i miljön och finns lagrade i varor och byggnader, detta kan ge upphov till problem under längre sikt. Vår ökade konsumtion leder också till ökad kemikalieproduktion och ökar spridningen ytterligare. Det stora problemet ligger i att kunskapen hos företag och konsumenter är låg och ofta är konsekvenserna av användningen okända för gemene man (Miljömål, 2014a). Risker bör förebyggas genom ökad kunskap, regler och begränsning av användande.

Tack vare svenska miljölagar, skärpt lagstiftning inom EU samt internationella överenskommelser har användningen av många farliga kemiska ämnen begränsats. Miljömärkning, miljöengagemang hos företag samt ekologisk odlande är andra bidragande faktorer som hjälpt till.

Hav i balans samt levande kust och skärgård

”Västerhavet och Östersjön ska ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden ska bevaras. Kust och skärgård ska ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård ska bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar” (Kemikalieinspektionen, 2014).

Våra hav påverkas till stor del av spridning av miljögifter och utsläpp av näringsämnen (Miljömål, 2014b). Detta leder till övergödning samt att den biologiska mångfalden störs. Hav, kust och skärgård erbjuder idag stora möjligheter till rekreation och ett rikt kulturarv. Dock påverkas detta negativt av mänskliga utsläpp och aktiviteter.

Innan våra kust- och havsvatten får tillbaka ett bra miljötillstånd är det många åtgärder som behövs åtas. Då haven är gränsöverskridande krävs det ett samarbete på internationell nivå. Samarbete för en bättre havsmiljö sker inom bland annat EU:s havsmiljödirektiv och vattendirektiv samt Helsingfors- och Oslo-Pariskonventionerna.

3. Metod

Studien har utformats med en induktiv metod. Metoden syftar till att dra slutsatser som baseras på erfarenheter och empiriinsamling från verkligheten (Patel & Davidsson, 2003). För att effektivt undersöka företags uppfattning om uppströmsarbete baseras studien på en kvalitativ vetenskapsmetod då största delen av studien grundar sig på ostrukturerade intervjuer (Bryman, 2011). Detta valdes för att inte styra intervjupersonens svar utan för att få deras egna åsikter och kommentarer om uppströmsarbete. Urvalet av intervjupersoner grundas på Landskrona Miljöforums kontaktlista där alla som är involverade i NSVAs uppströmsarbete finns med. För att uppnå maximal datainsamling ville jag att företagen skulle representera så bred verksamhetsutövning som möjligt. Antalet företag som intervjuades begränsades i brist på tid och engagemang från de företag som fick förfrågan. Eftersom kvalitativa undersökningar är djupgående ansåg jag inte att det var relevant med fler än tre intervjupersoner. De företag jag valt att intervjua kommer vara anonyma i texten. Detta är skäligt på grund av att det inte finns någon relevans i vad företagen arbetar med då det är deras åsikter kring NSVAs arbete som är viktig i detta fall. De företag jag har intervjuat kommer benämnas som Företag A, B och C. En jämförelse mellan olika VA-bolag har också genomförts. Detta är för att jämföra hur de olika företagen arbetar samt för att få en bredare överblick av vad uppströmsarbete egentligen innebär. De va-bolag som intervjuats är, NSVA, VA-syd och Gryaab. Dessa kommer inte vara anonyma i studien.

3.1 Urval

Verksamheterna som valdes ut är verksamma i Landskrona Miljöforum. Verksamheterna ingår i ett samarbete för att tillsammans uppnå en bättre miljöprestation. Ingår man i Landskrona Miljöforum hjälper man varandra med idéer samtidigt som de andra verksamheterna får en inblick i vad de andra gör för tillfället. I denna grupp ingår NSVA där de får information angående förbättringar och nya lösningar angående företagens avloppsvatten. Vidare grundar sig urvalet på att intervjua företag med så skiljda verksamheter som möjligt för att få en så bred bild av vad verksamheterna anser om uppströmsarbete.

av studien och vad jag ansåg vara en lämplig kvantitet. Intervjupersonerna som medverkat i studien kommer vara anonyma då det inte är väsentligt vilken slags verksamhet de utför utan endast intervjupersonernas åsikter angående uppströmsarbetet.

3.2 Materialinsamling genom dokumentstudier

Dokumentstudierna bygger på insamling av data från tidigare studier samt företagens egna dokument angående uppströmsarbete. Dokumenten samlades in under studiebesök hos verksamheterna samt på berörda parters hemsidor. Analys av dokumentation angående uppströmsarbete fokuserades på att jämföra olika VA-bolags arbete. Vidare material har insamlats via Internet.

3.3 Materialinsamling genom samtalsintervjuer

Mitt intresse med denna studie är att se hur dialogen mellan verksamhetsutövare och va-bolag fungerar, hur uppströmsarbetet från speciellt NSVA berör de verksamheter. Då den personliga uppfattningen från företagens miljöansvariga är av störst vikt har samtaslintervjuer fått störst fokus. Efter det att studiens syfte och omfattning fastställdes, gick jag igenom Landskrona Miljöforums telefonlista och valde ut de verksamheter jag fann av störst intresse. Intervjuerna genomfördes med miljöansvariga på respektive företag. Samtliga intervjuer varade 30-40 minuter och dokumenterades via diktafon utan vidare anteckningar då fokus lades på att studera attityder och intryck. Intervjuerna med Gryaab, VA-syd samt NSVA skedde genom mejlkontakt samt genom telefonsamtal.

3.4 Analysbeskrivning & bearbetning av material

Intervjuerna transkriberades och bearbetades för att skapa ett sammanhängande analysmaterial. Under transkriberingsarbetet skapades ett manus som förenklade kategoriseringsarbetet (Hartman, 2004). Undersökningen utformades genom en analytisk induktion då materialet speglade det essentiella för problemställningen och frågeställningarna (ibid, 2004). Materialet analyserades och för att eliminera allt som jag ansåg vara olämpligt för studien. Under transkriberingen framhävdes intervjupersonernas åsikter, deras uttryck och

begreppsval. Allt sattes sedan samman för att jämföras för att urskilja skillnader och likheter hos verksamhetsutövarnas svar på frågor.

3.5 Forskningsetiska övervägande

Mitt syfte med studien presenterades i ett introduktionsmejl till medverkande verksamheter där medverkande fick en introduktion till studien samt en förberedelse på material som hade kunnat tänkas diskuteras. I mejlet framgick det även att alla parter kommer till att vara anonyma i studien. Anonymiteten av medverkande uppkom för att studiens omfattning kan framstå som känslig för medverkande verksamheter. Studiens validitet och reliabilitet har stärkts genom de intervjuer som genomförts (Stjärnhagen et al. 2010).

3.6 Kritisk reflektion

När man arbetar utifrån ett induktivt perspektiv kan man ibland stöta på problem då de erfarenheter man upplever, inte alltid motsvarar den absoluta sanningen utan endast visar ett samband mellan insamlad data där man drar en sannolik slutsats (Esaiasson et al. 2012). Den analytiska induktionen kan bli problematisk då undersökningsmetoden riskerar anomalier som inte relaterar till de forskningsfrågor man ställt då ens material analyseras. Detta kan skapa ett resultat som kallas cirkelresonemang där ens frågeställningar inte utmanas till fullo. För att undvika detta har ett neutralt synsätt genomsyrat studien, för att möjliggöra detta vägdes positiva och negativa värderingar mot vartdera gör att göra en sammanfattande bedömning.

4. Teoretiska referensramar

Porter & Kramer – en gemensam värdegrund

Under årens gång har det skett en klar utveckling i företags arbete mot hållbarhetsfrågor. Tidigare har företag till största delen blivit styrda av lagar. Idag är det istället marknaden som ställer de största kraven. Genom ett aktivt hållbarhetsarbete kan företagen vinna stora konkurrensföredelar.

Intressemodellen

Det finns ett flertal förutsättningar för att nå hållbar framgång. Det kan vara att ha ett hållbart affärskoncept, en hållbar resursanvändning, hållbara relationer till viktiga intressenter samt att ha ett hållbart varumärke (Muntligt Marmgren M). Det gäller också för företagen att arbeta med riskhantering, integrera hållbarhet i ledningsstrukturen samt att ha en förmåga att lära, utvecklas och anpassa sig till omvärldens förväntningar och krav. Med intressenter menas alla som har ett intresse i organisationen och dess arbete så som kunder, myndigheter, ägare m.m. men det finns också mer otydliga intressenter så som miljön som inte har någon egen röst (Muntligt Book S. & Marmgren M.).

Det krävs inte bara kunskap och ny teknik för minska kemikalieanvändningen. I dagens samhälle besitter människor olika syn på naturen (Buttolph Johnson, Dutcher, Finley & Luloff, 2007). Kronlid (2004) menar att det finns tre olika sätt att se på naturen; smal natursyn, bred natursyn samt en blandad natursyn. Enligt honom speglar människans natursyn den etiska relationen till naturen (Kronlid, 2004). I dagens moderna värld finns det ett paradigm där samhället inte inkluderar miljön (Barry, 2010). Genom att belysa problemet med kemikalier uppmärksammar man det som människor inte kan se med det blotta ögat. Det är fastställt att den moderna människan har en tendens att endast se det som finns rakt framför ögonen. När man belyser samt talar om problem som kemikalier och dess påverkan har på både oss och naturen vidgar man människors synsätt vilket leder till nya möjligheter för utveckling av ny teknik och metoder (SOU 2003:72).

Det enda sättet, enligt Barry (2010) för att förhindra en ekologisk kris är att människan får en mer holistisk syn på miljön kontra samhället, istället för att se miljön kontradiktorisk till samhället. Uppströmsarbetet har kommit till att bli en hjälp för reningsverken, då det öppnar

ögonen på företagen och får de att se vilken skada de verkligen gör och inse att problemet måste stoppas vid utsläppskällan (ibid, 2010). Det största problemet ligger i att få företagen att ändra sina produktionsvanor (Kemikalieinspektionen, 2014). För att vi ska uppnå miljömålet Giftfri Miljö måste företag och privatpersoner minska sina utsläpp av kemikalier. Det är en svår uppgift då det är en tids- och kostnadskrävande för både företag, myndigheter och privatpersoner.

5. Resultat

Samtalsintervjuer med tre av verksamheternas nyckelpersoner genomfördes under våren 2014. De tre verksamheter utöver NSVA, Gryaab samt VA-syd har valt att vara anonyma. Verksamheterna är tre större industrier placerade i Landskrona kommun och har koppling till Lundåkraverket i Landskrona. De representerar tre skilda verksamheter för att få ett brett underlag i min studie. Alla tre personer som intervjuats har haft en position inom verksamhetens miljöarbete. Mejlkonversationer har förts mellan Hanadi Makie, Cecilia Johansson från NSVA. Lars Norden från Gryaab samt Katarina Hansson från VA-syd.

4.1 Företag A.

Verksamheten har under årets gång genomfört många förändringar. Bland annat genom att tillsätta en ny ledningsgrupp, men även genom att implementera nya miljöriktlinjer. Detta innebar en granskning av nuvarande reningsprocess av de maskiner verksamheten använde i sin produktion. Man kunde genom intervjuer av anställda komma fram till att maskinerna rengjorts med syra och vattnet som släpptes ut därmed inte höll standarden för hushållsvatten. NSVA’s mål är att enbart ta emot vatten av hushållskvalitet. Vattnet från Företag A innehåller kemikalier som gör att vattnet uppnår riskfas 51 och 53 vilket innebär att det är skadligt för vattenlevande organismer. Detta vatten ska renas innan det når reningsverket. Vatten av denna karaktär kan slå ut det biologiska steget på reningsverket och därmed skulle flera kubik orenat vatten nå havet fram till det biologiska steget återhämtat sig.

Anledningen till detta problem är att de som skriver kontrollprogrammet inte vet hur produktionen går till. Intervjuperson A menar att det måste finnas en tydlig kommunikation mellan personalen på golvet och de på kontoret så att alla moment är noga kontrollerade. Sker denna förändring kan verksamheten nå resultat på sitt utsläppsvatten som matchar NSVA’s.

Han menar att NSVA håller en öppen dialog med Företag A för att uppnå detta mål. De kommer med tips om förändringar och nytänkande angående produktionen och utsläppen. Detta är något Företag A uppskattar då det tillkommer en avgift för att hantera miljöfarligt vatten som företaget gärna vill undvika. Han säger dock att de flesta idéer om förbättringar kommer inifrån företaget själva och inte från NSVA.

I intervjun nämns det även att det krävs mer kunskap angående miljöfarliga ämnen och dess påverkan på reningsverken hos många företag. Han anser att skolor bör lära ut miljökunskap så att detta följer med eleverna ut i arbetslivet, samt att kunskapen hålls vid liv genom kurser som de anställda får gå när de får anställning på ett företag.

Man måste ha ett hundraårsperspektiv på slammet. Det är en fråga om inställning hos användaren men även en fråga om kunskap

Vidare menar han att det måste finnas ett intresse i att ta ansvar för vår omgivning och att samhället måste synkroniseras mer med naturen. Företag A:s största ambition när det kommer till miljöfrågor är idag att få så jämna siffror på sitt utsläppsvatten att de i framtiden kan avsluta mätningarna av dem. Detta är en kostnads- och tidskrävande uppgift. Han anser att dessa resurser kan läggas på viktigare uppgifter och förändringar inom företaget. Intervjuperson på företag A anser att man måste ha ett hundraårsperspektiv. Dessa kan enligt honom uppnås genom ökad kunskap inom området vilket han anser att NSVA är duktiga på att förmedla ut, både till allmänheten och till de företag de arbetar med.

4.2 Företag B

Företag B inleder med att nämna att deras samarbete med NSVA är väldigt bra. NSVA hjälper till i frågor om utveckling och rapporterar om deras utsläppshalter överskridits. Detta resulterar i att Företag B kan koncentrera sig på andra diverse uppgifter så som att hantera praktiska miljöfrågor så som logistik och dylikt.

Vi har ett gott samarbete med NSVA. Anledningen till att vi vill bygga ett internt reningsverk är dock de höga straffavgifterna om vi har för höga halter i utgående vatten, tror vi kommer tjäna på att införa det i längden

Dock menar intervjupersonen från Företag B att de största påtryckningarna kommer från andra myndigheten, till exempel Länsstyrelsen. De förändringar Företag B gjort för att uppnå NSVA’s önskemål att minska miljöfarligt avloppsvatten från produktionen är att bygga ett eget reningsverk som är direkt kopplat till verksamhetens produktion. Genom att införa detta skulle stora kostnader sparas in under en lång sikt då den avgift för det farliga avfallet skulle

försvinna och man skulle själv rena sitt avloppsvatten. Detta skulle även medföra att Företag B skulle slippa betala straffavgifter om deras vatten är otjänligt för Lundåkraverket.

Överskrider en verksamhet utsläppshalterna kräver myndigheter att en straffavgift betalas av verksamheten. Detta har Företag B fått uppleva. Fördelen, säger intervjupersonen från Företag B, med straffavgifter är att de tvingar verksamheter till förändring då straffavgifter är en hög utgift som inga företag vill betala. Detta är inte den enda förändringen företag B har planerat att införa. Under de senaste åren har verksamheten valt att fokusera mer på miljöfrågor och varit positiva till förändringar. Problemet som de ibland stöter på är att företag B är ett internationellt företag med bas i andra länder. Detta leder till att stora beslut fattas fler mil från själva produktionen och det är svårt att påverka besluten som fattas högre upp.

Eftersom olika länder har olika utsläppsregler och miljödirektiv är det svårt att anpassa ett multinationellt företag så att det passar alla.

Han menar dock att även om det är ett multinationellt företag så finns det regleringar från land till land. Detta har på senare år underlättat att driva igenom viktiga förslag som rör miljön. Avslutningsvis säger Intervjuperson B att hans största mål är en hållbar framtid för företaget, både ekonomiskt och miljömässigt.

4.3 Företag C

Företag C är det företag som ligger närmast Lundåkraverket i Landskrona. Reningsverket och Företag C har ett eget kretslopp där företagets avloppsvatten kommer genom en direktledning till reningsverket, där behandlas avloppsvattnet för att sedan slussas ut i havet igen. Avfallet från det renade avloppsvattnet att når dock Företag C igen i form av slam som läggs som deponi över företagets gamla avfall. Deponin kommer i sin tur omvandlas till rekreationsområde, vilket är något Landskrona Stad är i behov av.

Vi har ett gott samarbete. Det är viktigt att ha det då vi får lika mycket av dom som dom får av oss. Vi vill att slamkvalitén ska vara bra eftersom vi ska lägga det som deponi

Intervjuperson C nämner att det inte bara är fördelar att ligga så nära reningsverket. Vid kraftig vind skräpar Företag C ner allt runt omkring sig inklusive reningsverket. Detta kan skada reningsverkets reningsprocess och det blir en kostnad för Företag C som behöver samla upp avfallet. Intervjuperson C anser dock att de båda verksamheterna alltid har god kontakt och hjälper och informerar varandra vid behov. Båda företagen är medlemmar i Landskrona Miljöforum och kan där träffas och diskutera viktiga frågor angående avloppsvatten. De har även ett tätt samarbete då personal på Företag C kan använda Lundåkraverkets labb för att upptäcka eventuella förändringar i deras avloppsvatten. De tar tester regelbundet som rapporteras in till både NSVA och Länsstyrelsen.

Även Företag C har planer på att bygga ett externt reningsverk för att rena det vatten som släpps ut från verksamheten. Detta för att minska risken för straffavgifter om något oväntat skulle ske med deras vatten. Intervjuperson C nämner att de största påtryckningarna att hålla en god kvalitet på deras avloppsvatten kommer från olika myndigheter, men framför allt Länsstyrelsen.

4.4 Jämförelse mellan VA-syd, Gryaab och NSVA.

I Sverige har vi 20 VA-bolag som tillsammans arbetar för att vi ska få rent vatten. I detta stycke kommer jag att jämföra tre olika va-bolags uppströmsarbete för att se om det finns tydliga skillnader mellan dem. De tre bolag jag kommer jämföra är VA-Syd, Gryaab och NSVA. Dessa bolag utövar sin verksamhet i Malmö upp till Göteborg.

De 3 VA-bolag som jämförts arbetar väldigt lika. Genom intervjuer och mejlkonversationer har jag kommit fram till att uppströmsarbetet ser i stort sett likadant ut för alla tre bolag. De har en uppströmsenhet som utför alla formella delegationer från delägarkommuner. Varje kommun har en huvudman som ansvarar för sitt VA-system och egna abonnenter. För att kunna ställa krav på abonnenter krävs det att VA-syd, NSVA samt Gryaab representerar kommunerna. De har rätt att ställa krav och vidta interna reningsåtgärder som bygger på paragrafer i Vattentjänstlagen och de lokala bestämmelserna, ABVA (Allmänna Bestämmelser för brukande av kommunens Vatten- och Avloppssystem) som finns i varje

gäller industrianslutningar till verken. Detta delas sedan in i 3 grupper; förebyggande

åtgärder, uppföljning och projekt. Alla tre bolag arbetar förebyggande genom;

Policy: För att bedömningar skall ha någon slags röd tråd har man funnit det lämpligt att ha ett visst mått av policy nedskriven. Dessa finns nedtecknade i tre dokument. Den första är en övergripande policy, den andra kallas ”Råd och regler” som förklarar hur abonnenten ska tolka den övergripande policyn och den tredje är ”Riktlinjer” som mer detaljerat beskriver regler för standardbyggen.

Rådgivning: Man ska försöka ha ett så brett nätverk som möjligt, innefattande industrier, byggmyndigheter, byggkonsulter, byggföretag och miljömyndigheter. De hör av sig till bolagen för att få deras syn på projekt som planeras. Kontakterna sker tidigt och ofta informellt via telefon, e-post och fax.

Tillståndsprövningar enligt Miljöbalken: När ett företag vill syssla med miljöstörande verksamhet krävs tillstånd enligt miljöbalken. Tillståndgivande myndighet är Miljödomstolen eller Länsstyrelsen. Vid större ärenden hanterar Miljödomstolen dessa. Vid förhandlingar representerar bolagen och den aktuella delägarkommunens va-verk. Domstolen fattar därefter beslut. Beslutet kan överklagas till Miljööverdomstolen och i vissa fall även till Högsta Domstolen.

Avtal: Med vissa industrier skriver man ett avtal om hur deras processavloppsvatten skall vara utformat. Avtalet föregås av förhandlingar mellan VA-bolagen och industrin.

Information till industri, andra verksamheter och allmänhet. Här försöker man sprida att avloppssystemet enbart är till för kiss och bajs och inget annat. De sprider information på många sätt, i broschyrer, föredrag och vid industribesök. En strategi att ju mera uppmärksamhet ett fall får så förmedlas budskapet att de t ex faktiskt kan spåra utsläpp i avloppsnätet vilket i sin tur förhoppningsvis får några att inte välja avloppet som slutstation för diverse farligheter.

Registerhållning: Alla tre bolag har ett register innehållande cirka 4000 verksamheter. Här förvaras korrespondens, avtal, överenskommelser, ritningar mm för varje enskild verksamhet de varit i kontakt med. Ett antal uppgifter finns inlagda i en databas för att användas vid

sökning och spårning. Systemet är uppbyggt med avloppssystemets konstruktion som bas för att underlätta spårning av utsläpp. Registret behövs eftersom deras jobb i de flesta fall är långsiktigt och informationsöverföring från ”generation till generation” är nödvändig. En överenskommelse gäller tills dess en ny överenskommelse träffats och däremellan kan gå flera år.

Kontroll av delflöden i inkommande vatten: Provtagningsstationer finns upprättade i inkommande delflödena. Dessutom finns en station i den största pumpstationen ute på nätet. I dessa stationer tas kontinuerligt prov ur avloppsvattnet. Om en avvikelse på inkommande vatten till Ryaverket konstateras kan vi med hjälp av prover från stationerna konstatera från vilken del av nätet utsläppet kom ifrån. Detta underlättar vidare spårning ut på nätet.

Bevakning av att ingångna avtal och överenskommelser uppfylls. Görs mestadels genom att företagen redovisar mätresultat från undersökningar av sitt processavloppsvatten. Vad som skall mätas och med vilken frekvens finns skrivet i ett kontrollprogram för respektive företag. Vid misstankar att de skulle vara förda bakom ljuset kan de göra egna provtagningar och analyser eller kräva att företagen gör dem. Många av industrierna besöks av dem av olika orsaker. Orsaken till besöken kan vara en ny process, problem med rening, att man tänker söka nytt tillstånd eller ett konstaterat utsläpp samt årlig besiktning.

Spårning: De utför ett 30-tal spårningar per år av oönskade ämnen i avloppsnätet. Problemen upptäcks vid tillsyn och underhåll av pumpstationer samt ledningar. Spårningen sker oftast ute i det lokala nätet i kommunerna. Spårningen utförs med hjälp av kunskap om vilka industrier som finns i det aktuella området, industriregister, provtagning ute på nätet och genom att ”lyfta brunnslock”. När de får tag i den skyldige gör vi en bedömning av om utsläppet var medvetet eller omedvetet och om det berodde på ren chansning eller på okunnighet. Medvetna utsläpp polisanmäls, annars brukar de komma överens om att utsläpparen betalar kostnader för t ex spårning och sanering. Den rätten har de genom utslag i domstol. De flesta utsläpp görs faktiskt omedvetet eller genom olyckshändelse.

NSVA har efter många utslagningar av det biologiska steget utvecklat ett slags ”early warning system” som heter Toxicitetsmätare (NSVA, 2011). Tanken med denna är att skydda biosteget på Lundåkraverket från att slås ut. De har installerat en tank före reningsverkets

och inkommande vatten. Slammet testar hela tiden mängden syre, ammonium, nitrat och suspenderat material. Skulle det ske en avvikelse i denna tank går det ett larm till ansvarig drifttekniker och problemet kan åtgärdas innan det förgiftade vattnet når det verkliga biosteget.

5. Analys och diskussion

Studien syftar på att undersöka och belysa de effekter som uppströmsarbete uppnår hos industrier och företag. De frågor som skulle besvaras genom studien har i största omfattning besvarats. Dock har de ibland haft svårt att beskriva exakt vad uppströmsarbete gör för deras verksamhet. De verksamheter som deltog i studien ansåg dock alla att kommunikationen mellan verksamhet och reningsverk är viktig för att utveckla nya idéer, men även för att kunna hålla en öppen dialog mellan reningsverk och verksamhet.

5.1 Krävs det god kontakt med företag för att uppnå ett framgångsrikt

uppströmsarbete?

NSVA har genom ett framgångsrikt kommunikationsarbete väldigt god kontakt med de företag och verksamheter de arbetar med. Genom ett välutvecklat reklamarbete har de lyckats marknadsföra sig själva och även fått gemene man att få upp ögonen för vad de verkligen arbetar för; en renare framtid. De verksamheter som deltagit i intervjustudien har alla varit positiva till NSVAs arbete och ser gärna ett fortsatt samarbete med bolaget. Dock har de känt att de största påtryckningarna för förändring har legat hos Länsstyrelsen. Detta på grund av den straffavgift som delas ut vid utsläpp av miljöfarligt avfall. För att uppnå ett gemensamt värdeskapande (Porter & Kramer, 2011) krävs det att man börjar tänka om när det kommer till produkter och marknaden, omdefiniera produktiviteten i företagens värdekedja samt stödja byggandet av industrikluster där företag är placerade.

5.2 Kan uppströmsarbete ge motivationen att ändra på sina kemikalievanor?

Det krävs inte bara kunskap och ny teknik för minska kemikalieanvändningen. I dagens samhälle har människor olika syn på naturen (Buttolph Johnson, Dutcher, Finley & Luloff, 2007). Kronlid (2004) menar att det finns tre olika sätt att se på naturen; smal natursyn, bred natursyn samt en blandad natursyn. Enligt honom speglar människans natursyn den etiska relationen till naturen (Kronlid, 2004). I dagens moderna värld finns det ett paradigm där samhället inte inkluderar miljön (Barry, 2010). Genom att belysa problemet med kemikalier uppmärksammar man det som människor inte kan se med det blotta ögat. Det är fastställt att

den moderna människan har en tendens att endast se det som finns rakt framför ögonen. När man belyser samt talar om problem som kemikalier och dess påverkan har på både oss och naturen vidgar man människors synsätt vilket leder till nya möjligheter för utveckling av ny teknik och metoder (SOU 2003:72).

Det enda sättet, enligt Barry (2010) för att förhindra en ekologisk kris är att människan får en mer holistisk syn på miljön kontra samhället, istället för att se miljön kontradiktorisk till samhället. Uppströmsarbetet har kommit till att bli en hjälp för reningsverken, då det öppnar ögonen på företagen och får dem att se vilken skada de verkligen gör och inse att problemet måste stoppas vid utsläppskällan (ibid, 2010). Det största problemet ligger i att få företagen att ändra sina produktionsvanor (Kemikalieinspektionen, 2014). För att vi ska uppnå miljömålet Giftfri Miljö måste företag och privatpersoner minska sina utsläpp av kemikalier. Det är en svår uppgift då det är både tids- och kostnadskrävande för både företag, myndigheter och privatpersoner. Det krävs alltså inte bara ett aktivt uppströmsarbete för att minska kemikalieutsläppen för företag och industrier. Uppströmsarbete är en stor hjälp i arbetet med en mer hållbar kemikalieförbrukning dock krävs det också att företag och industrier inför ett heltäckande hållbarhetsarbete som innehåller alla moment; från det interna strategiarbetet till den externa kommunikationen. För att arbeta effektivt med en hållbar affärsutveckling krävs det att ett systematiskt arbete pågår. Ett sätt att arbeta med detta är genom CSV. Meningen med CSV (Creating Shared Value) är att skapa en ny sorts kapitalism som ska drivas av innovation och tillväxt, vilket de flesta företag idag vill åstadkomma. Genom detta arbetssätt arbetar företaget med alla aspekter som berör verksamheten. Detta visualiseras i bilden nedan.

Bild 5. Beskriver de parter man arbetar med när man implementerat CSV (The Partnering Group, 2014).

För att ett företag ska bli intresserat av miljöanpassade förändringar krävs det att företaget inte går med förlust på grund av förändringen (Nireus, Runestam, 2013). Skulle företag införa CSV parallellt med ett aktivt uppströmsarbete som bevakning skulle kemikalieförbrukningen minska och en mer hållbar syn uppstå.

Dock talar många emot teorin om att miljö och ekonomisk vinning går att koordinera. I en artikel av Arrow et al. (1995) diskuterar de sambandet mellan ekonomisk tillväxt och de förslitningar som sker på miljöresurser. De tar även upp relationen mellan ekonomisk tillväxt och miljökvalitet. Att ekonomisk tillväxt ska vara bra för miljön håller inte då nyttjandet av resurser till slut når sin bristningspunkt. Enligt Arrow et al. (1995) är det viktigt att våra resurser endast brukas till den nivå vilken naturen kan återhämta sig även om den ekonomiska tillväxten är hotad. För att illustrera detta använder han Kuznetskurvan som exempel.

Bild 6. Exempel på Kuznetkurvan (Arrow et al. 2005).

Det finns dock skäl till att tolka Kuznetkurvan med försiktighet då sambandet har visat sig gälla utsläpp av lokal karaktär och inte för ackumulerade nivåer. Teorin nämner även inte de konsekvenser som reduktionen av utsläpp leder till. En annan viktig sak att poängtera är att många utsläpp minskar vid en ökande inkomst då lagstiftning går in och förhindrar utsläpp. Lösningen på problemet miljöförslitning finns enligt Arrow et al. (1995) i institutionella reformer där privata brukare av miljöresurser får beakta de samhälleliga kostnaderna av deras handlande.

Förutom frågan om sambandet mellan ekonomisk tillväxt och förslitningar på miljön behandlar Arrow, et al. (1995) även frågan om hur mycket vi verkligen kan belasta miljön utan att gå över gränsen för dess återhämtningsförmåga. Våra resurser är ändliga och övernyttjandet av resurser kan leda till att naturens återhämtningsförmåga minskas. Det finns gränser för hur mycket vi kan belasta miljön utan konsekvenser. För att lösa detta problem krävs det att den tillväxtstimulerande ekonomiska politik följs av en strikt miljöpolitik. Reformer för ökande av naturresurspriser krävs för de som nyttjar resurserna. Slutligen menar Arrow et al. (1995) att den ekonomiska tillväxten inte är en lösning för miljöproblemen och att det inte ens är en huvudfråga att ta i beaktning. Han menar att det som är viktigt är vad tillväxten består av. Med detta menar han sammansättningen av insatsfaktorer så som miljöresurser men även dess avfall. För att skydda återhämtningsförmågan i ekologiska system krävs det att rätt incitament utformas efter de institutioner som styr mänskliga aktiviteter.

För att sammanfatta detta kan man säga att den ekonomiska aspekten är en stor del i vår syn på miljön. Människor är i dagens samhälle inställda på att göra så stor vinst som möjligt. Miljöaspekten kan därmed komma i kläm och göra det svårare att införa förändringar hos

företag. Detta är något vi kan se hos samtliga företag som vi intervjuat. De är positiva till en förändring, dock endast om det är lönsamt för företaget.

Det krävs upplysning och kunskap om kemikalier och detta är NSVA och andra VA-bolag duktiga på att förmedla. Kommunikationen mellan industri/verksamhet samt strängare regler och anpassning är nyckeln till en hållbar framtid.

5.3 Är uppströmsarbete en bra metod för att minska kemikalieanvändningen

eller kan den förbättras?

Det finns alltid rum för utveckling när det kommer till miljöförbättring. Dock anser jag att NSVA har goda förutsättningar för utveckling och resultat inom området. De har en övergripande handlingsplan när det gäller uppströmsarbete samt ny teknik som andra Va-bolag inte tillhandahåller. De tre Va-Va-bolag som jämförts i studien har alla arbetat på liknande sätt. Dock sitter NSVA på en stor tillgång; Toxicitetmätaren.

För att få industrier att ändra sina kemikalievanor krävs det inte bara uppströmsarbete. Det krävs utbildning inom ämnet, och för att få bästa effekt behövs det utbildning ända från grundskolan. Skulle skolsystemen utveckla en mer miljöinriktad utbildning, skulle kommande generationer ta med sig detta till företagen och det skulle få högre miljökompetens. Det är viktigt att företag börjar arbeta tillsammans för att uppnå mål som gynnar båda parterna. De menar att det är företagets uppgift att se till att deras miljöpåverkan på samhället blir så liten som möjligt. Samtidigt ska staten ta sitt ansvar och börja införa skatter på sådana ting som företagen inte direkt kan påverka; som bland annat föroreningar.

Det är även viktigt att industrier börjar se över sina möjligheter. I framtiden krävs det inte bara att kemikalieförbrukningen minskar, utan även att kemikalier byts ut mot mer hållbara alternativ. Ekins (2011) och Gibson (2001) menar att de flesta principer för ekologisk hållbarhet går att spåra till principen om att materiella flöden ska hålla sig inom planetens bärförmåga. När dessa bedömningar om huruvida en substitution är god nog att acceptera görs, är det väsentligt att de ekologiska funktioner som är viktiga respektive kritiska för funktionen bestäms. Enligt Ekins (2011) är inte alla ekologiska funktioner nödvändiga för mänsklig välfärd utan att vissa ekologiska funktioner finns i överflöd eller kan ersättas av

finnas som substitut för ekologiska funktoner. Med att ekologiska funktioner kan vara utbytbara menar han att olika kapital empiriskt måste visas innan utbytet sker. Dock måste det empiriskt visas att det håller innan ett utbyte sker (Ekins, 2011). Försiktighetsprincipen bör tas i beaktande innan naturkapital kan accepteras att gå förlorat då det råder en ignorans mot viktiga ekologiska funktioner. Han menar att det råder en stor osäkerhet kring vilka funktioner som är viktiga för mänskligheten. För att en substitution ska bli acceptabel måste vissa bedömningar göras. Det är viktigt att avgöra vilka ekologiska funktioner som är viktiga och att sätta de mot substitutet. Det råder dock stora svårigheter för hur man avgör detta.

Båda har tagit fram sju hållbarhetsprinciper som kan jämföras med våra nationella miljömål. Dessa hållbarhetsprinciper lyfter fram saker som integritet, rättvisa, effektivitet och försiktighet.

Med detta menar Ekins (2011) och Gibson (2001) att vi måste säkerställa de resurser vi har genom att tänka ett steg längre genom att se på hållbarheten ur ett mjukare perspektiv. Människan är en viktig del i att kunna uppfylla miljökraven. För att kunna uppfylla dessa måste man uppnå förståelse och att se på helheten vad gäller människan och dess omgivning. Man ska kunna upprätthålla och om möjligt öka rättvisa och levnadsstandard och undvika att på något sätt göra något som bidrar till försämringar för individen. Långsiktighet i åtgärderna är en annan viktig del som även bidrar till synergieffekter. Ekins (2011) och Gibson (2001) utgör tillsammans det essentiella i att kunna uppfylla en hållbar framtid. Det är viktigt att säkerställa tydliga mål och åtgärder men samtidigt måste helheten och hur man ska genomföra åtgärderna tas i beaktelse.

5.4 Slutord

Resultatet utifrån denna studie är att NSVA utför ett effektivt uppströmsarbete, med hjälp av engagerade medarbetare och en god kontakt med anslutna verksamheter. Den gemensamma nämnaren hos de tre företag jag besökt och intervjuat har varit att de producerar farligt avfall som vid fel hantering kan skada Lundåkraverket och naturen runt omkring. Det är därför viktigt att man hanterar, övervakar, följer upp, informerar och arbetar mot ett gemensamt mål. Alla medverkande i studien har haft som gemensamt mål att förbättra sina kemikalievanor på ett sådant sätt att det inte längre riskerar att skada miljön. De anser alla tre att kommunikation

är en bärande pelare i arbetet och att NSVA spelar en stor roll i deras utveckling mot en hållbar kemikalieförbrukning. De känner alla ett stort ansvar för miljön och hur deras verksamhet påverkar den. Dock är det den ekonomiska aspekten, samt krav från myndigheter som styr verksamheterna på ett sådant sätt att en förändring införs. De straffavgifter som måste betalas när de överskrider utsläppshalterna är höga och för att dra ner på kostnader krävs det ny innovativ teknik. Två av tre verksamheter som deltagit i intervjuer har funderingar på att bygga egna reningsverk för sin produktion för att slippa straffavgifter. För att denna förändring ska införas krävs det omfattande beräkningar för produktionskostnader, driftskostnader samt underhåll. Det är många faktorer som ska spela in när en förändring ska genomföras. Det krävs att personalen som arbetar med det har rätt kompetens att utföra arbetet korrekt samt en personal som är villig att förändra sitt sätt att arbeta.

De verksamheter som deltagit i studien har alla tre varit överens om att de håller god kontakt med NSVA. Det är en vänskaplig relation som gynnar både NSVA och berörda verksamheter. Detta är grunden för ett gott uppströmsarbete. NSVA utför ett viktigt arbete när det gäller kemikaliehantering hos företag. De ligger både i framkant när det kommer till ny teknik och även när det gäller nya sätt att sprida sitt budskap.

Då NSVA arbetar som ett icke-vinst drivande bolag svarar de inför såväl kommunallagen såsom lagen om allmänna vattentjänster. Detta gör att resurserna ibland kan vara knapra och att de måste arbeta utifrån de medel de har att tillgå. Trots detta lägger de stora summor på både uppströmsarbete och reklam för verksamheten för att få upp ögon på allmänheten då arbetet börjar på gräsrotsnivå. Syftet med va-bolag är maximal samhällsnytta.

I slutändan handlar det om att vi ska sluta ett kretslopp. I en rapport från 2013 som Länsstyrelsen gjort angående slamkvalitén i Skåne län är endast 22% av de 40 reningsverk som använts i rapporten REVAQ certifierade (Månsson, 2013). Det är alltså, trots stora satsningar, många reningsverk som idag inte uppnår kraven för certifieringen. Reningsverk såsom Lundåkraverket är byggda för att rena vatten av avloppskvalité och kan i dagens läge inte rena de kemikalier som släpps ut. För att uppnå det mål som va-sektorn har; att avloppsslam ska kunna spridas som näringsresurs på produktiv mark, krävs det ett fortsatt produktivt arbete från NSVA och andra VA-bolag runt om i landet.

Källförteckning.

Ammenberg, J. (2004) Miljömanagement, Studentlitteratur, Lund.

Arrow, K., Bolin, B., Costanza, R., Dasgupta, P., Folke, F., Holling, C. S., Jansson, B-O., Levin, S., Mäler, K-G., Perrings C. och Pimentel D. (1995). Economic growth, carrying capacity and the environment, Ecological Economics

Barry, C. (2010). The Environment/Society Disconnect: An Overview of an Concept Tetrad of Environment. The Journal of Environmental Education, 41(2)

Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Liber. ISBN: 9789147090686

Davidsson,B. Patel, R (2003). Forskningsmetodens grunder: att planera, genomföra och rapportera en undersökning.

Dutcher, D.D,. Finley, J.C,. Luloff, A.E & Buttolph Johnson, J. 2007, Connectivity with

nature as a measure of environmental values. Environment and behavior.

Ekins, P. (2003). Identifying critical natural capital - Conclusions about critical

natural capital. Ecological. Economics 44:277-292.

Ekins, P. (2011). Environmental sustainability: From environmental valuation to the

sustainability gap. Progress in Physical Geography 35:629-651.

Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H. & Wängerud, L. (2012). Metodikpraktikan – konsten att studera samhälle, individ och marknad. Stockholm: Nordtedts juridik.

Finnson, A. (2013). Det här är REVAQ. Svenskt Vatten.

Gibson, R. B. 2001. Specification of Sustainability-Based Environmental Assessment

Decision Criteria and Implications for Determining the "Significance" in Environmental Assessment. Canadian Environmental Assessment Agency

Research and Development Programme.

Hartman, J. (2004). Vetenskapligt tänkande: Från kunskapsteori till metodteori. Lund: Studentlitteratur.

Johnsson, C. (2011). Flödesanalys av spårelement från källa till slam. Uppsala: Uppsala universitet.

Kemikalieinspektionen (2010). Reach – Eu:s kemikalieförordning. Faktabladet, best. nr. 510975.

Kemikalieinspektionen. (2014). Giftfri Miljö. Kemikalieinspektionen. Hämtad; 2014-04-03. http://www.kemi.se/Start/Giftfri-miljo/