Mödrars upplevelse av stress relaterat till
föräldraskapet
Annelie Nasenius
C-uppsats i psykologi, VT 2014 Kurskod: SPS126
Program: Beteendevetenskapliga programmet Handledare: Magnus Elfström
Examinator: Jakob Eklund
Akademin för hälsa, vård och välfärd Avdelningen för psykologi
Mödrars upplevelse av stress relaterat till föräldraskapet*
Annelie Nasenius
Långvarig stress kan medföra negativa konsekvenser för individens hälsa både fysiskt och psykiskt. Föräldraskap anses vara en stressor och forskning tyder på att kvinnor upplever stress relaterat till föräldraskapet i större utsträckning än män. Syftet med studien var att synliggöra de centrala komponenterna i upplevelsen av stress relaterat till föräldraskapet då detta kan bidra till en preventiv verkan gällande mödrars hälsa. Studien bestod av åtta mödrar med barn i åldrarna tre till sex år och genomfördes med halvstrukturerad intervju. Med hjälp av meningskoncentrering tolkades data utifrån det hermeneutiska perspektivet. Analysen resulterade i sju komponenter vilka är socialt
stöd, krav, ansvar, irritation och tålamod, self-efficacy, skuld och ångest samt autonoma fysiologiska reaktioner. Resultaten bidrar till
att mer konkret än i tidigare studier belysa centrala komponenter i mödrars upplevelse av stress relaterat till föräldraskapet. Resultaten indikerar att det sociala stödet kan vara så centralt gällande moderns upplevelse av stress att det skulle kunna vara den mest centrala komponenten.
Keywords: stress, mothers, stress responses, coping, social support
Enligt Lazarus och Folkman (1984) framkallas stress i relationen mellan individens personliga karaktärsdrag, förmågan att förhålla sig till situationen och omgivningen samt yttre händelser vilka står utanför individens kontroll. Detta innefattar två kognitiva förlopp; primär tolkning, vilket innebär hur individen bedömer situationen och sekundär tolkning, vilket belyser hur individen bedömer sina befintliga resurser för att hantera den stressfyllda situationen (Lazarus & Folkman). Stress definieras enligt Selye (refererad i Schneiderman, Ironson & Siegel, 2005) som ett uppfattat hot som kan orsaka allvarlig skada för individen. Detta hot kallas stressor och responsen hotet framkallar hos individen benämns som stressrespons (Schneiderman et al.). Upplevelsen av hur allvarligt hotet är eller hur individen anser sig kunna hantera hotet, skiljer sig med avseende på individens biologiska sårbarhet och copingstrategi (Lazarus & Folkman). Individens förmåga att hantera stress benämns som coping (Lazarus & Folkman). Enligt Lazarus och Folkman uppmärksammar vissa individer styrkor de inte tidigare var medvetna om i samband med coping detta bidrar till att de kommer ur stressupplevelsen starkare än innan, medan andra individer ej är kapabla att hantera stressen på ett tillfredsställande sätt och tillåts därmed ej återhämta sig från stressupplevelsen. Detta långvariga, och i vissa fall konstanta, stresspåslag kan åstadkomma en negativ inverkan på individens psykiska och fysiska välmående (Lazarus & Folkman).
När individen utsätts för en stressrespons försöker hypotalamus, hypofysens samt binjurarnas hormoner att dämpa stressens effekter på kroppen genom att öka utsöndringen av hormonet kortikotropin vilket transporteras till binjurarna via blodet och i sin tur utsöndrar *Författaren riktar ett innerligt tack till mödrarna vilka generöst delat med sig av sina upplevelser vilket möjliggjort denna uppsats.
adrenalin, kortisol samt noradrenalin till blodet (Seyle, refererad i O´Leary, 1990). Utsöndringen av dessa hormoner bidrar till att insulinhalten sjunker och därmed ökar glukoshalten i blodet vilket kan utgöra en risk för att insjukna i diabetes (Seyle, refererad i O`Leary, 1990). Kortisol är ett skyddande stresshormon då det i lagom utsöndring utgör ett skydd mot inflammationer i immunsystemet, dock medför större utsöndringar kortisol en nedbrytning av immunförsvaret enligt Saplosky (1994). För hög utsöndring av kortisol kan även orsaka hjärnskador som kan resultera i kognitionssvårigheter (McEwen & Magarions, refererad i Richardson, Rice & Divine, 2014). Adrenalinet bidrar till att kroppen ökar sin prestationsförmåga, möjliggör att individen ska kunna handskas med det hot, stressor, denne ställts inför vilket resulterar i kamp- eller flyktberedskap (Sapolsky, 1994). Detta innebär att hjärtfrekvensen stiger, blodtrycket ökar, musklerna spänns och andningen blir snabbare, för att individen antingen ska vara kapabel att slåss mot hotet eller fly från det (Cannon, refererad i Schneiderman et al., 2005). Noradrenalin är ett förstadium till adrenalin vilket utsöndras i mindre mängd än adrenalin och har visat sig besitta en betydande roll gällande regleringen av oxytocin vilket är ett hormon som har en rogivande och lugnande effekt (O´Leary, 1990).
Sapolsky (1994) menar att individen är kapabel att hantera akuta och kroniska fysiska belastningar, däremot utgör psykologiska och sociala stressorer en större fara för individens hälsa eftersom det innebär att individen handskas med dem inom sig. Psykologiska och sociala stressorer innefattar även oro inför eventuella framtida händelser (Sapolsky, 1994), exempelvis en förälders oro över att barnet inte känner sig tillräckligt älskat eller eventuella hot om uppsägning från arbetet vilket påverkar den ekonomiska standarden. Den avgörande skillnaden består enligt Sapolsky (1994) av att kroppen aktiverar samma stressaktivering vid psykisk stress som vid ett akut fysiologiskt hot, detta medför att psykologisk stress under en längre tid resulterar i en konstant aktivering av den fysiologiska kamp- eller flyktberedskapen. Detta benämns som kronisk stress (Girotti, Donegan & Morilak, 2013) och medför allvarliga negativa konsekvenser för individens hälsa, exempelvis högt blodtryck vilket medför en högre belastning för hjärtat vilket kan resultera i hjärtsjukdomar (Rau, 2006). Kronisk stress kan även leda till ett sämre immunförsvar som kan öka risken att insjukna i virussjukdomar, samt att kroppens celler ej klarar av att stå emot sjukdomar såsom cancer och reumatism (O´Leary 1990).
En självskattningsskala konstruerades av Holmes och Rahe på 1960-talet (Hobson & Delunas, 2001) vilken bestod av 43 påståenden vilka utgjordes av identifierade livshändelser som kunde uppfattas som stressorer. Självskattningsskalan benämns som Social readjustment raiting scale (SRRS) och används än idag dock i en uppdaterad version bestående av 51 påståenden utformad av Hobson et al. i slutet på 1990-talet (Hobson & Delunas, 2001). Enligt en studie av Hobson och Delunas (2001) skattade kvinnor högre på påståenden vilka relaterade till föräldraskap såsom graviditet, ny familjemedlem samt att finna lämplig förskola till barnet. Även byte av arbetsuppgifter eller arbete samt ekonomiska svårigheter skattades högt relaterat till frambringandet av stress (Hobson & Delunas, 2001). Detta kan även knytas an till föräldraskapet i avseende på föräldraledighet vilket innebär en försämrad inkomst. Währborg (2002) benämner bland annat förändringar som individen inte vet hur denne ska förhålla sig till samt oförutsägbara händelser vilka individen ej tillåts kontrollera som stressorer. Dessa stressorer kan relateras till föräldraskapet då tillkomsten av ett barn ofta innebär en stor förändring och vid tillkomsten av första barnet kan detta utgöra en okänd upplevelse vilken inte kan kontrolleras med avseende på barnets sovvanor och födointag. Vidare belyser Währborg (2002) fysikaliska stressorer såsom oönskad ljudexponering som individen ej förmår kontrollera vilket kan relateras till barnskrik.
Enligt en studie utförd av Richardson et al. (2014) utsöndrar individer som anser sig ha höga krav på sig själva högre kortisolhalter än individer vilka anser sig ha lägre krav på sig själva. Högre kortisolutsöndring kunde även generaliseras till de individer som upplevde en
psykologisk tristess, svårigheter med sociala relationer, problem med emotionshantering samt individer vilka upplevde en daglig stress och ej besatt förmågan till coping (Richardson et al., 2014). Enligt Evans, Allen, Tafalla och O´Meara (1996) utbringar multipla stressorer en starkare stressrespons, exempelvis individens höga krav på sig själv i kombination med låg upplevd kontroll samt tidspress kombinerat med hot. Utifrån dessa multipla stressorer kan paralleller dras till föräldraskapet gällande individens krav på sig själv som moder och den avsaknad av kontroll relaterat till barnets agerande, samt upplevd stress gällande matsituationen då tiden kan vara avgörande om barnet ska bli missnöjt på grund av hunger.
Med avseende på specifika faktorer gällande mödrars stress så tyder tidigare forskning på att arbetande mödrar upplever ett högre stresspåslag redan på morgonen de dagar de arbetar till skillnad från de dagar mödrarna ej arbetar (Hibel, Mercado & Trumbell, 2012). Dessa stressorer menar Hibel et al. (2012) kan bero på att mödrarna fordras göra sig själva representativa inför arbetsdagen och även bistå barnet med omvårdnad, men även att arbetet kan bestå av höga krav och låga nivåer av kontroll vilket är centralt i upplevelsen av stress samt utgör en multipel stressor. Enligt Manuel, Martinson, Bledsoe-Mansori och Bellamy (2012) utgör socialt stöd en resursfaktor som kan lindra eller förvärra mödrars stressreaktion relaterat till föräldraskapet. Bland annat belystes ekonomiskt bistånd, delaktighet i den fysiska omvårdnaden av barnet samt moderns upplevelse av visad uppskattning. Enligt Nicolson (1990) kan det sociala stödet påverkas av mödrarnas subjektiva förväntan på det sociala stödet snarare än upplevelsen av det faktiskt erhållna sociala stödet. Tron på den egna förmågan, self-efficacy, samverkar med hur individen förhåller sig till sitt föräldraskap (Rogers & Matthews, 2004) vilket även kan ses som en resursfaktor med avseende på mödrars stressreaktion.
Stress kan under intensiva och kroniska former leda till psykisk ohälsa (Sapolsky, 1994) vilket kan resultera i allvarliga negativa hälsotillstånd. Detta kan medverka till att fler mödrar än fäder sjukskriver sig enligt en avrapportering från Angelov, Johansson, Lindahl och Lindström (2010). Stress kan bland annat resultera i depression (Slavich & Irwin, 2014), posttraumatisk stress (Schelling, 2002), panikångest (Petrowski, Wintermann, Schaarschmidt, Bornstein & Kirschbaum, 2013) samt ångest (Fisher & Newman, 2013).
Med hjälp av kvalitativa intervjuer kunde deltagarnas subjektiva upplevelser av stress relaterat till föräldraskapet synliggöras då deltagarna själva tilläts sätta ord på sina upplevelser. Till skillnad från kvantitativa studier kunde ytterligare aspekter framträda då deltagarna beviljades möjligheter att vidareutveckla sina berättelser. I relation till kvantitativa mätningar skulle en kvalitativ intervjustudie möjliggöra för författaren att fokusera på det centrala i deltagarnas upplevelser och därmed bibehålla den röda tråden i deltagarnas berättelser genom att ställa följdfrågor. Detta kunde leda till att författaren skulle komma närmare kärnan i deltagarnas upplevelser av stress relaterat till föräldraskapet.
Syftet med studien var att synliggöra den subjektiva upplevelsen gällande stress relaterat till föräldraskapet hos mödrar med barn i åldrarna tre till sex år. Då långvarig och intensiv stress kan utgöra ett hot mot individens hälsa (Sapolsky, 1994) är det angeläget att uppmärksamma dessa tendenser innan de hinner utvecklas till allvarligare tillstånd. Genom att medvetandegöra vilka stressorer som kan relateras till föräldraskapet, kan dessa identifieras och användas i utbildningssyfte exempelvis på MVC och BVC. Detta kan ha en preventiv verkan då mödrarna får möjlighet att vara extra uppmärksamma med avseende på dessa stressorer vilket kan leda till att de inte utvecklas till en stressupplevelse. Studiens frågeställning löd: vilka utgör de centrala komponenterna i upplevelsen av stress relaterat till föräldraskapet hos mödrar med barn i åldrarna tre till sex år?
Metod
Deltagare
Deltagarna bestod av åtta mödrar med barn i åldrarna tre till sex år vilka erhölls med hjälp av ett handplockat urval för att på så sätt tillföra en variation på deltagarna med avseende på ålder, civilstånd, sysselsättning och barnantal. Deltagare ett är 33 år, studerar heltid på högskola och lever tillsammans med man och ett barn på fyra år. Deltagare två är 36 år, föräldraledig och lever tillsammans med sambo och fyra barn i åldrarna sju, sex, tre och sju månader. Deltagare tre är 29 år, arbetar heltid som egen företagare och lever tillsammans med man och ett barn på fem år. Deltagare fyra är 35 år, hemmafru och lever tillsammans med sambo vilken är biologisk pappa till det yngsta barnet och tre barn i åldrarna 14, 10 och fem. Samtliga barn är hemmaboende hos modern på heltid. Deltagare fem är 36 år, arbetar heltid som undersköterska och lever ensam tillsammans med tre barn i åldrarna 11, sex och fem. Det äldsta barnet är hemmaboende hos modern varannan vecka och de två yngre är hemma boende hos modern måndag till torsdag varje vecka. Deltagare sex är 47 år, arbetar deltid som vårdare och lever ensam tillsammans med ett barn på sex år. Barnet är hemmaboende hos modern två till tre dagar åt gången. Modern hämtar alltid barnet på förskolan och lämnar sedan över till pappan då han slutat arbeta för dagen. Deltagare sju är 33 år, arbetar heltid som egen företagare och lever tillsammans med man och två barn i åldrarna åtta och fem. Deltagare åtta är 28 år, arbetar heltid som servicerådgivare och lever ensam med två barn i åldrarna sju och fyra. Barnen är hemmaboende hos modern med undantag för varannan helg. Deltagarnas boendeformer bestod av villor och lägenheter på olika orter samt landsbygd i Mälardalen. Deltagarna erhöll ej någon kompensation för sin medverkan i studien.
Material
Intervjuguide. Studien genomfördes med hjälp av en halvstrukturerad intervju (Kvale &
Brinkmann, 2009). Intervjuguiden bestod av fyra fasta teman relaterade till stress vilka gav utrymme till deltagarna att själva utveckla och tillföra ytterligare beskrivningar till sina upplevelser av stress relaterat till föräldraskapet. De fyra temana utgjordes av tanke, känsla, handling samt fysiologiska reaktioner. Enligt Lazarus och Folkman (1984) står tanke, känsla och handling i relation till varandra gällande upplevelsen av stress. Tanken påverkar hur individen känner och hur denne handlar. Känslan påverkar individens handlande och hur denne tänker. Individens handlande påverkas av individens känsla och tanke. Kroppen påverkas i sin tur av tanke, känsla och handling. Om individen upplever ett kraftigt stresspåslag kan detta resultera i fysiska symptom (Sapolsky, 1994). Det första temat behandlade individens känsla ”kan du beskriva så detaljerat som möjligt hur det kändes när du upplevde stressen?” Det andra temat berörde individens tankemönster ”hur kändes det psykiskt, vad tänkte du?” Det tredje temat belyste individens fysiska reaktioner ”hur kändes det fysiskt, hur kändes det i kroppen?” Det fjärde temat synliggjorde individens handlande i stressupplevelsen ”vad gjorde du när du kände dig stressad i din föräldraroll?”
Frågeteknik. Enligt Kvale och Brinkmann (2009) bör frågorna utgöras av inledande frågor
till exempel ”kan du minnas något tillfälle då du har upplevt stress i din föräldraroll?”. Uppföljningsfrågor där författaren fångade upp aspekter vilka ansågs vara av stor vikt för undersökningen såsom att be deltagarna utveckla känslan av panik samt tillämpa tystnad eller ett ”mm” för att få deltagaren att fortsätta utveckla sin berättelse. Specificerande frågor med avseende att bryta ned begreppet stress till att fråga ”hur kändes det psykiskt, vad tänkte du?”
och ”hur kändes det fysiskt, hur kändes det i kroppen?” Direkta frågor användes i slutet av samtalet som ”vad tycker du själv det är som gör dig stressad som förälder?” och ”hur tycker du själv att du hanterar stressfyllda situationer?” Tolkande frågor vilket innebär att författaren omformulerade och sammanfattade det som deltagaren nyligen sagt för att klargöra, enligt författaren, otydligheter samt undvika missförstånd exempelvis då deltagaren yttrade ”man vill kunna hjälpa men man vet inte hur man ska hjälpa” omformulerade författaren det yttrandet till ”du kände dig otillräcklig?”
Genom att lyssna aktivt (Kvale & Brinkmann, 2009) följde författaren upp deltagarnas svar med följdfrågor vilka tillbringade ytterligare utförlig information gällande upplevelsen av stress relaterat till föräldraskapet. Författaren strävade efter att bibehålla den röda tråden under samtalet för att på så sätt hålla samtalet flytande samt generera spontana beskrivningar av deltagarnas upplevelser av stress relaterat till föräldraskapet.
Intervjuerna spelades in med iPhone 5.
Procedur
Författaren fick kännedom om möjliga deltagare genom personliga kontakter, och tog en första kontakt med möjliga deltagare via telefon och mejl. Deltagarna blev informerade om studiens frågeställning och syfte samt de etiska principerna. Därefter tillfrågades deltagarna om de ville medverka i studien. Intervjuerna genomfördes sedan i författarens hem, hemma hos deltagarna eller utomhus, enligt deltagarnas önskemål. Efter att författaren ännu en gång presenterat studiens frågeställning och syfte samt att deltagarna läst missibrevet, informerades deltagarna ytterligare en gång om de etiska principerna (Vetenskapsrådet, 2011). Deltagarna underrättades om informerat samtycke, som innebär att deltagandet är frivilligt och att deltagarna när som helst under intervjuns gång har rätt avbryta sin medverkan, samt undersökningens syfte och frågeställning. Deltagarna informerades även om konfidentialitetskravet vilket innebär att deltagarnas uppgifter är konfidentiella och förvaras på ett sätt så ingen obehörig kan ta del av dem. Slutligen informerades deltagarna om nyttjandekravet som betyder att deltagarnas uppgifter endast kommer användas i forskningssyfte.
Stress kan väcka starka känslor hos deltagarna då det är en privat upplevelse som tenderar att bli starkare då de ombeds sätta ord på känslorna. Att deltagarna dessutom är mödrar, kan bidra till en starkare upplevelse då detta relateras till moderskapet, detta informerades deltagarna om innan intervjun trädde i kraft. Författaren utlovade tystnadsplikt gällande deltagarnas berättelser.
Intervjuerna spelades in vilket möjliggjorde antecknandet av kroppsspråk i egenskap av gestikulationer och kroppshållning om deltagaren satt tillbakalutad och avslappnad eller rakryggad och spänd, pauser och emotionella uttryck såsom ögonkontakt och sinnesstämning. Intervjuernas längd varierade mellan 33 till 76 minuter.
Databearbetning
Förhållningssätt till data. Studien utgick från en kvalitativ induktiv inriktning med inslag
av deduktion (Maxwell, 2013) där stress analyserades genom författarens subjektiva synvinkel i relation till befintliga stressteorier, i avsikt att utvidga författarens förståelsehorisont och på så sätt komma djupare i analysen. Författarens huvudsakliga fokus utgjordes av att försöka inta deltagarnas perspektiv och därmed erhålla en djupare förståelse av mödrarnas subjektiva upplevelser av stress relaterat till föräldraskapet. Kvale och
Brinkmann (2009) anser att den kvalitativa forskningsintervjun bör ses som ett professionellt samtal där kunskapen produceras i interaktionen mellan intervjuaren och deltagaren. Insamlad data tolkades utifrån det hermeneutiska synsättet (Selander & Ödman, 2004) vilket innebär att författarens egen förförståelse konstant är närvarande i tolkningen av data. Inom det hermeneutiska synsättet är det centrala förhållningssättet till data att tolkningen utgörs i samförståelse med den hermeneutiska cirkeln (Selander & Ödman, 2004) vilket innebär att datas insamlade delar tillsammans utgör en helhet. För att kunna förstå helheten förutsätts att varje mening synliggörs och tolkas vilket leder till ett samband som i sin tur resulterar i en helhet. Exempelvis då deltagarnas upplevelser under intervjuns gång, var för sig, ej tenderar vara ångestrelaterade men tillsammans utgör upplevelserna en ångestupplevelse. Till exempel utgör ej endast hjärtklappning vid sporadiska tillfällen en ångestupplevelse, dock kan hjärtklappning i relation till övriga symptom såsom yrsel, overklighetskänslor samt domningar utgöra en ångestupplevelse (Niles, Lebeau, Liao, Glenn & Craske, 2012).
Analysteknik. Intervjuerna transkriberades, återgavs ordagrant i textform med undantag för
personnamn, vilka ersattes med ”barnet”, ”pappan”, ”sambon” eller ”mannen” i transkriberingen. Antecknandet av kroppsspråk, kroppshållning, pauser, tonläge, skratt samt emotionella uttryck såsom ögonkontakt och sinnesstämning tillfördes materialet. Detta genomfördes för att författarens egen tolkning inte skulle utfalla missvisande på grund av otydligt material. Transkriberingarna resulterade i 80 sidor rådata. Data lästes flera gånger för att tillåta författaren att se data utifrån flera dimensionella plan samt upptäcka eventuella ytterligare aspekter.
Analystekniken influerades av meningskoncentrering (Kvale & Brinkmann, 2009). Författaren fokuserade på deltagarnas subjektiva upplevelse och bortsåg därmed från irrelevant information för studien såsom upprepningar samt sammanfattade deltagarnas svar mer koncist. Detta utfördes genom att författaren markerade relevant information gällande deltagarnas upplevelser i den utskrivna transkriberingen. Exempelvis meningskoncentrerades följande rådata: ”Man kräver ju ganska mycket av sig själv också (1.0) att man ska uppnå vissa <ideal> liksom att man ska vara på ett visst sätt och jag vill alltid vara såhär pedagogisk med han och jag vill liksom att han ska känna att han alltid är liksom (1.0) att han kan prata hur mycket som helst med mig och att det liksom att man finns där hela tiden och det är väl det att man lägger den pressen på sig att man inte liksom (2.0) ja.” Därefter tolkade författaren den data som meningskoncentrerats (understruken), och genom abstraktion genererades olika delkomponenter, i exemplet ovan abstraherades meningskoncentrerad data till delkomponenten ”inre krav”. Delkomponenten ”yttre krav” skapades ur följande rådata: ”På morgonen och sådär då styrs man ju av annat än sig själv (1.0) allt ska ju vara så inom ramarna hela tiden man kan inte sitta och äta frukost i 45 minuter man måste äta på en kvart max.” Den understrukna texten utgörs av meningskoncentrerad data. Tillsammans bildade dessa två delkomponenter; ”inre krav” och ”yttre krav”, den centrala komponenten ”krav”.
Författaren synliggjorde ett mönster i deltagarnas upplevelser av stress relaterat till föräldraskapet efter hälften av intervjuerna genomförts. Bland annat med avseende på det sociala stödet vilket tenderade påverka upplevelsen av stress, samt liknade de psykiska och fysiologiska upplevelserna varandra dock i varierande intensitet beroende på hur intensiv stressupplevelsen var. Resterande intervjuer bekräftade att detta mönster utgjorde de centrala komponenterna i upplevelsen av stress relaterat till föräldraskapet då upplevelserna ej tenderade att avvika från de tidigare erhållna samt att deltagarnas upplevelser, enligt författaren, ej genererade okända komponenter.
Resultat
Analysen resulterade i sju komponenter varav fem komponenter delades upp i två delkomponenter. De komponenter som framkom i analysen var; socialt stöd vilket delades upp i praktiskt stöd och emotionellt stöd, krav vilket delades upp i inre krav och yttre krav,
ansvar vilket delades upp i självvalt ansvar och påtvingat ansvar, irritation och tålamod vilket
delades upp i konflikt med partner och konflikt med barnet, self-efficacy vilket delades upp i hög grad av self-efficacy och låg grad av self-efficacy, skuld och ångest samt autonoma
fysiologiska reaktioner. De sju komponenterna redovisas i den följande texten enligt
ordningen i Tabell 1.
Tabell 1
Centrala komponenter i upplevelsen av stress hos mödrar relaterat till föräldraskapet
Meningskoncentrerad enhet (exempel)
Abstrakt enhet (exempel)
Delkomponent Komponent
”Han är inte typen att hjälpa till mycket hemma.”
”Låg upplevelse gällande praktiskt stöd.”
Praktiskt stöd Socialt stöd
”Det är aldrig någon som frågar hur man mår.”
”Låg upplevelse gällande
emotionellt stöd.”
Emotionellt stöd Socialt stöd
”Jag känner att jag måste prestera max hela tiden.”
”Höga inre krav.” Inre krav Krav
”Jag tycker det är stressigt på morgonen när man har en tid att passa.”
”Hög upplevelse gällande yttre krav.”
Yttre krav Krav
”Man måste aktivera hundarna också.”
”Hög upplevelse gällande självvalt ansvar.”
Självvalt ansvar Ansvar
”Allt hängde på mig att fixa allt, jag hade verkligen ingen alls.” ”Jag fräser åt karln.”
”Man skäller på barnet när det ska hoppas i varenda vattenpöl.” ”Hög upplevelse gällande påtvingat ansvar.” ”Upplevelse av irritation, konflikt med partner.” ”Upplevelse av sämre tålamod, konflikt med barnet.” Påtvingat ansvar
Konflikt med partner
Konflikt med barnet
Ansvar
Irritation och tålamod
Irritation och tålamod
Meningskoncentrerad enhet (exempel)
Abstrakt enhet (exempel)
Delkomponent Komponent
”Jag är duktig på att hantera stressen.”
”Jag hanterar det inge bra alls.”
”Jag fick hjärtrusning, yrsel, overklighetskänslor och panik.”
”Man har konstant dåligt samvete för sina barn.”
”Det känns som man är ute och springer, pulsen går upp och man får hjärtklappning.” ”Hög upplevelse gällande self-efficacy.” ”Låg upplevelse gällande self-efficacy.” ”Upplevelse gällande ångestattack.” ”Upplevelse gällande dåligt samvete.” ”Upplevelse gällande fysiska reaktioner.” Hög grad self-efficacy Låg grad self-efficacy Self-efficacy Self-efficacy
Skuld och ångest
Skuld och ångest
Autonoma fysiologiska reaktioner
Socialt stöd
Socialt stöd avsåg det sociala nätverk vilket deltagarna uppfattas ha tillgång till och kan utgöras av barnets andre förälder, partner, familjemedlemmar samt övrig släkt och vänner. Författaren delade upp socialt stöd i två delkomponenter; praktiskt stöd och emotionellt stöd (se Tabell 1).
Praktiskt stöd. Med praktiskt stöd avsågs det stöd som hjälpte deltagarna i vardagen, såsom
delaktighet gällande den fysiska omvårdnaden av barnet och delaktighet i övriga hushållssysslor exempelvis städning, matlagning, diskning, inköp samt ekonomiskt bistånd. Även delaktighet gällande eventuell nattlig omvårdnad av barnet vilket verkar avlastande gällande sömnpåverkan. Hos sju av åtta deltagare kopplades det sociala stödet med avseende på praktiskt stöd, till deltagarnas intensitet på den upplevda stressen relaterat till föräldraskapet. Fem av åtta deltagare vilka upplevde starka stressreaktioner som nästan varit outhärdliga, upplevde ett litet eller obefintligt praktiskt stöd. En av deltagarna berättade: ”Man är stressad över hemsituationen också, jag får ju inte så mycket hjälp av min sambo han är inte typen att hjälpa till hemma.” En annan deltagare sade: ”Jag var ju alltid själv med alla fyra barnen, min dåvarande sambo jobbade ju och var nästan aldrig hemma.” Två av åtta deltagare upplevde att de tilldelades praktiskt stöd och upplevde därmed att de ytterst sällan var stressade relaterat till föräldraskapet. En deltagare berättade: ”Mannen lagar mycket mat, han är väldigt duktig på det där han städar nog mer än vad jag gör så det är jätteskönt jag hade nog inte pallat om jag skulle göra alla hemmagrejer själv.”
Emotionellt stöd. Emotionellt stöd uppenbarades som deltagarnas subjektiva upplevelse av
visad uppskattning, som bland annat utgjordes av uppvisad omtanke och aktning av det sociala nätverket. Att deltagarna upplevde stöd gällande sitt beslutsfattande kring barnet hörde även till det emotionella stödet. Fyra av åtta deltagare upplevde en avsaknad av det emotionella stödet. En deltagare berättade: ”Bara den där omtanken att du då, hur mår du gumman? Just det att det inte finns någon som frågar hur mår du?” En annan deltagare sade: ”Visst kunde man ju ventilera med kompisar men det är ju svårt att sätta ord på det, det är svårt för andra att förstå om man inte har upplevt det själv, det går liksom inte.” Två av åtta deltagare upplevde ett emotionellt stöd. En av deltagarna berättade: ”Det är ju inte bara barnens pappa jag kan prata med man har ju mor- och farföräldrar, jättebra personal i skola och förskola man känner sig omgiven av stöd i vardagen man har många att prata med.”
Krav
Med krav ansågs vilka krav deltagarna ställdes inför, vilka har delats upp i två delkomponenter; inre krav och yttre krav (se Tabell 1).
Inre krav. Med avseende på inre krav uppmärksammades deltagarnas personliga krav på
sig själva. Fem av åtta deltagare upplevde att de befattade sig med höga inre krav vilket påverkade deras stressupplevelse negativt, stressupplevelsen var intensiv och långvarig. En av deltagarna berättade: ”Som mamma så vill man självklart fixa allting och alltid orka med fast man kanske inte orkar alla gånger men det är så man vill vara.” Tre av åtta deltagare befattade sig med lägre inre krav där stressupplevelsen gav sig till känna genom ett mildare uttryck och var relativt övergående. En annan deltagare sade: ”Jag har släppt det där med städning, nu säger jag att ja du får gärna komma och hälsa på men du får ta att det ser ut som det gör.”
Yttre krav. Yttre krav gav sig gällande vilka yttre påverkansfaktorer deltagarna upplevde
påverkade dem negativt i avseende på stressupplevelsen. Dessa utgjordes bland annat av den sociala omgivningens krav på deltagarna. En deltagare berättade: ”Vännerna ville träffas hela tiden och det skulle åkas runt, jag kände mest att jaha nu ska vi träffas igen och hur ska jag hinna med allt?” Även krav från förskola och arbete gällande bestämda tider att passa samt semesterplanering och liknande praktiska krav från förskola. En annan deltagare sade: ”Det är det här med föräldraskapet i relation till jobb och vardagliga saker som jag inte kan kontrollera, som med tider att passa och pussla med som kan bli stressigt.” Sju av åtta deltagare upplevde dessa yttre krav som stressande.
Ansvar
Ansvar bestod av deltagarnas uppfattning av hur ansvaret påverkade deras stressupplevelse, vilket omfattade två delkomponenter; självvalt ansvar och påtvingat ansvar (se Tabell 1).
Självvalt ansvar. Självvalt ansvar belystes som ansvarstagande vilket deltagarna själva
valt, såsom att ansvara för husdjur, vara klassförälder i förskolan och studera. Tre av åtta deltagare upplevde att självvalt ansvar utgjorde en stressor. En deltagare berättade: ”Jag har ju satt mig i en värre sits eftersom jag har massor med djur också.” En annan deltagare sade: ”Så man var själv från före lunch till tio på kvällen plus att jag började plugga på heltid då också.”
Påtvingat ansvar. Påtvingat ansvar befattades av ansvar vilket deltagarna ej själva aktivt
har utsett, exempelvis ansvaret att minnas födelsedagar och införskaffa födelsedagspresenter, att själv ansvara för såväl praktisk och emotionell omvårdnad av barnet och ansvara för det sociala upprätthållandet av kontakt med släkt. Sex av åtta deltagare påverkades negativt gällande stressupplevelsen med avseende på det påtvingade ansvaret. En deltagare berättade: ”Visst jag har ju valt att skaffa alla mina barn det har jag ju gjort, men inte att göra allting själv vi var ju ändå två om att skaffa dem.” En annan deltagare sade: ”Det är ju så att i och med att vi har ett stort nätverk så ska det kommas ihåg födelsedagar och köpas presenter och såna praktiska grejer.”
Irritation och tålamod
Samtliga deltagare upplevde irritation då de blev stressade vilket hos samtliga deltagare resulterade i negativ påverkan gällande tålamodet. En deltagare sade: ”Jag blir ju känsligare humörmässigt typ irriterad, det stör mig för det gör att jag får mindre tålamod.” En annan deltagare berättade: ”Man tänder ju till för minsta lilla grej som egentligen kanske inte var så stor från början egentligen.” Hos fyra av åtta deltagare övergick irritationen i ilska vilket orsakade konflikter. Dessa har delats upp i två delkomponenter; konflikt med partner och konflikt med barnet (se Tabell 1).
Konflikt med partner. Med irritation mot partner menades att deltagarnas stressrelaterade
ilska orsakade irritation mot partnern. Hos fyra av åtta deltagare ledde den stressrelaterade ilskan till irritation mot partnern. En deltagare sade: ”Jag kan bli jättearg då skriker jag åt karln att nu får du ta över.” En annan deltagare sade: ”Sen ska ju han hålla på och prata om andra saker när man är mitt uppe i matlagningen och har tusen andra saker att tänka på, då kan jag bli galen.”
Konflikt med barnet. Irritation mot barnet avsåg att deltagarnas stressrelaterade ilska
resulterade i irritation mot barnet. Tre av åtta deltagares stressrelaterade ilska orsakade irritation mot barnet. En deltagare berättade: ”Man får utbrott på barnen över saker som egentligen inte är så stora.” En annan deltagare sade: ”Om det dessutom ska väljas kläder då blir jag galen för jag tycker inte att det spelar någon roll vad en sexåring har på sig.”
Self-efficacy
Self-efficacy avsåg deltagarnas tilltro till sina egen förmåga i hur väl deltagarna själva ansåg att de hanterade stressfyllda situationer relaterat till föräldraskapet. Self-efficacy delades upp i två delkomponenter; hög grad av self-efficacy och låg grad av self-efficacy (se Tabell 1).
Hög grad av self-efficacy. Hög grad av self-efficacy innebar att deltagarna ansåg att de
besatt förmågan att klara av att hantera stressfyllda situationer på ett, för dem själva, tillfredsställande sätt. Två av åtta deltagare besatt en hög grad av self-efficacy då de ansåg att de hanterade stressfyllda situationer på ett bra sätt. Dessa deltagare var även dem vilka ej upplevde stress lika ofta som de övriga deltagarna. En deltagare sade: ”Jag är ju relativt stresskänslig men duktig på att hantera den, jag jobbar mycket med andningen och vet att det hjälper.”
Låg grad av self-efficacy. Låg grad av self-efficacy ledde till att deltagarna ansåg att de ej
av åtta deltagare hade en låg grad self-efficacy då de ansåg att de skötte stressfyllda situationer mindre bra. Ju lägre grad av self-efficacy deltagarna besatt desto mer intensiv tenderade stressupplevelsen bli. En deltagare berättade: ”Som sagt jag är nog väldigt dålig på det där att känna att jag är stressad och ta tre djupa andetag istället blir stressen bara värre och värre.”
Skuld och ångest
Skuld kännetecknades i studien av dåligt samvete gällande deltagarnas uppvisade ageranden under stresspåslag gentemot barnet (se Tabell 1). Detta bidrog till att deltagarna upplevde ett behov av att reparera det dåliga samvetet genom att be barnet om ursäkt eller att på andra sätt glädja barnet såsom att köpa en leksak, bjuda på godis eller spendera extra tid tillsammans med barnet.
I deltagarnas upplevelser av skuld utgjorde ledsnad en central emotion, samt upplevelsen av otillräcklighet. Denna otillräcklighet med avseende på att deltagarna ej ansåg sig förmå ge barnet tillräckligt med uppmärksamhet, affektion eller tid, stressade deltagarna till den grad att det i vissa fall resulterade i ångestupplevelser. Samtliga deltagare upplevde att de fick dåligt samvete över hur de agerat gentemot barnet under stress och reparerade det dåliga samvetet genom att medvetet agera i avseende att glädja barnet. En deltagare berättade: ”Om morgonen varit stressig så kan man ju göra eftermiddagen lite mysigare, man kan se en film tillsammans och ta fram lite godis.” Sju av åtta deltagare upplevde att de blev ledsna då de drabbades av skuldkänslor. Sex av åtta deltagare kände sig otillräckliga relaterat till sitt föräldraskap vilket skapade skuldkänslor. En annan deltagare sade: ”När man har nekat barnen att åka och bada ett antal gånger, nästan för många gånger, för man måste göra all marktjänstgöring då bryter jag nästan ihop för den där känslan av att inte räcka till är väldigt nedbrytande.”
Tre av åtta deltagare påvisade ångestsymtom vilka författaren ansåg relatera till skuldkänslor som deltagarna upplevde svårigheter med att hantera (se Tabell 1). En deltagare sade: ”Jag vet att jag måste sänka kraven som jag har på mig själv som mamma, men jag vet inte hur jag ska sänka dem utan att få dåligt samvete för att jag är en dålig mamma om jag sänker dem.” Ångestupplevelserna utgjordes av flera av följande reaktioner vid samma tillfälle i en kraftig intensitet. Bland annat hjärtklappning, ökad hjärtfrekvens, tryck över bröstet och övriga muskelspänningar i käkar och axlar samt skakningar, klump i halsen eller mellangärdet, andningssvårigheter, domningar och stickningar i arm och ansikte, värmeökning i form av svettningar, overklighetskänslor såsom försämrad syn och hörsel samt att befinna sig i en bubbla avskärmad från verkligheten, ologiskt tänkande, kognitionssvårigheter såsom minnesluckor och koncentrationsproblem, rastlöshet, ihållande trötthet, panikattacker, nedstämdhet, uppgivenhet vilket i ett fall ledde till apatiska tillstånd, initiativlöshet samt självmordstankar. En deltagare berättade: ”Jag var ju väldigt säker på att jag skulle dö varje gång panikattackerna kom och ju oftare de kom desto mer kände jag att kan jag inte bara få dö för såhär vill jag inte leva.”
Autonoma fysiologiska reaktioner
Med autonoma fysiologiska reaktioner avsågs den fysiska aktivering vilken skapas i kroppen under ett stresspåslag och därmed ej är viljestyrd. Till skillnad från ångestupplevelser utgjordes autonoma fysiologiska reaktioner i detta tema av att deltagarna endast upplevde en till två autonoma fysiologiska reaktioner vid samma tillfälle och med en mildare intensitet (se Tabell 1). Samtliga deltagare upplevde att de fick en ökad hjärtfrekvens då de upplevde stress
relaterat till sitt föräldraskap. En deltagare berättade: ”Det känns som om man är ute och springer, pulsen går upp och man får hjärtklappning.” Fem av åtta deltagare upplevde att de drabbades av hjärtklappning. Fem av åtta deltagare känner en ökad trötthet vilken kunde vara ihållande några dagar. Fyra av åtta deltagare drabbades av värmeökning vilket resulterade i svettningar. Fyra av åtta deltagare fick huvudvärk då de var stressade. Tre av åtta deltagare uppfattade muskelspänningar i nacke och axlar. Tre av åtta deltagare tillkännagav att de drabbades av andningssvårigheter, att det är svårt att andas in. Andra autonoma fysiologiska upplevelser under stress utgjordes av skakningar, magsmärtor samt nedsatt immunförsvar vilket ledde till flera förkylningar under en period då deltagaren levde under intensiv stress.
Diskussion
Resultaten påvisar att de centrala komponenterna i upplevelsen av stress relaterat till föräldraskapet hos mödrar med barn i åldrarna tre till sex år utgörs av socialt stöd, krav,
ansvar, irritation och tålamod, self-efficacy, skuld och ångest samt autonoma fysiologiska reaktioner.
Socialt stöd avsåg deltagarnas upplevelse av sitt sociala nätverk vilket delades upp i praktiskt stöd och emotionellt stöd. För de flesta deltagare var det praktiska stödet avgörande
för hur stressframkallande stressorerna upplevdes, både upplevt praktiskt stöd och emotionellt stöd kunde minska stressupplevelsen. Krav innebar vilka krav deltagarna ställdes inför och delades upp i inre krav och yttre krav. De flesta deltagare upplevde att de inre kraven liksom de yttre kraven påverkade hur stressframkallande stressorerna upplevdes. Ansvar belyste deltagarnas upplevelse att förhålla sig till stressorerna i relation till upplevelsen av ansvar. Ansvar delades in i självvalt ansvar och påtvingat ansvar. De flesta av deltagarna upplevde att påtvingat ansvar påverkade hur stressframkallande stressorerna upplevdes, medan några av deltagarna upplevde att det självvalda ansvaret relaterade till hur stressframkallade stressorerna upplevdes. Irritation och tålamod var centralt hos samtliga deltagare i upplevelsen av stress. Hos hälften av deltagarna övergick irritationen i ilska vilket resulterade i riktad irritation, vilket delades upp i konflikt med partner och konflikt med barnet.
Self-efficacy innefattade deltagarnas tro på sin egen förmåga gällande hanteringen av stressorerna
och delades upp i hög grad efficacy vilket omfattade några få deltagare och låg grad
self-efficacy vilket innefattade de flesta deltagare. Skuld och ångest innefattade dåligt samvete
vilket samtliga deltagare upplevde. De flesta deltagare upplevde sig otillräckliga och drabbades av skuldkänslor gentemot barnet, några av deltagarna upplevde ångestsymptom.
Autonoma fysiologiska reaktioner upplevde samtliga deltagare i form av ökad hjärtfrekvens,
ungefär hälften av deltagarna upplevde hjärtklappning, en ihållande trötthet, svettningar och huvudvärk. Några deltagare upplevde muskelspänningar i nacke och axlar, andningssvårigheter, skakningar, magsmärtor samt nedsatt immunförsvar.
Då resultaten grundar sig på författarens tolkningsförmåga kan detta medverka till att deltagarnas subjektiva upplevelser inte återspeglas på ett korrekt sätt. Författarens personliga upplevelser av stress relaterat till föräldraskapet kan ha överförts i tolkningen av data då denne kan känna igen sig i vissa upplevelser deltagarna återger. Författarens personliga tolkning utgör ej en ensidig sanning av resultaten (Selander & Ödman, 2004). Resultatens giltighet kan bestå av författarens intervjuteknik, ordagrann transkribering inklusive kroppsspråk, kroppshållning, tonläge, pauser, skratt samt emotionella uttryck. Resultatens giltighet kan ha påverkats då författaren kände till samtliga deltagare vilket kan ha bidragit till en social önskvärdhet hos deltagarna, vilket kan ha påverkat deltagarnas berättelser på så sätt att de svarat så som de tror att författaren önskar samt utelämnat information de ansett som känslig. Det tål också att diskuteras om deltagarna i denna studie besatt den främsta informationen gällande upplevelsen av stress relaterat till föräldraskapet, då vissa deltagare
inte upplevt stress i så stor utsträckning. Dock utgjordes studiens ambition ej av att finna deltagare vilka upplevt den intensivaste stressen relaterat till föräldraskapet, studien fokuserade snarare på deltagarnas subjektiva upplevelse av stress relaterat till föräldraskapet. Deltagare vilka besitter varierande stressupplevelser kan underlätta förståelsen av vad som är centralt i deltagarnas upplevelser. Gällande de deltagare vilka upplevt stress relaterat till föräldraskapet under mildare former, tillät deras upplevelser bekräfta den uppfattning författaren erhållit under intervjuerna med deltagare vilka upplevt en intensivare stress. Exempelvis stärkte deltagarna, vilka upplevt stress under mildare former, författarens tolkning av att det sociala stödet har en påverkan i upplevelsen av stress relaterat till föräldraskapet då dessa deltagare uppfattade ett socialt stöd. Då resultaten grundar sig i deltagarnas egna berättelser kan det medverka till en påverkan gällande resultatet då deltagarna kan ha glömt att återge någon, för studien, viktig aspekt samt medvetet utelämnat information de inte velat tillkännage. Exempelvis tillkom för studien betydelsefulla upplevelser då författaren för tredje gången frågade deltagaren samma fråga. Deltagarnas berättelser kan ha påverkats av situationsbundna händelser vilka inträffat innan intervjuerna. Exempelvis om deltagarna haft en extra stressig morgon kan detta bidra till att deltagarens upplevelse gällande stress relaterat till föräldraskapet tillfälligt förstärkts, vilket kan leda till att deltagarna vid tillfället för intervjun upplever stressen mer intensiv än vad de skulle göra gällande en annan dag då de ej upplevt stress. Detta kan göra att resultaten förefaller mer extrema än vad de egentligen är. Studiens mättnad avgjordes när författaren ansåg att deltagarnas berättelser ej präglades av några okända aspekter relaterat till de tidigare erhållna berättelserna. Författaren ansåg sig uttyda ett mönster i deltagarnas berättelser vilket i sin tur bidrog till att centrala komponenter i upplevelsen av stress relaterat till föräldraskapet kunde urskiljas. Det är sannolikt att ytterligare aspekter tillkommit eller att dessa komponenter sett annorlunda ut om fler deltagare applicerats till studien.
Resultatens överförbarhet tål att diskuteras eftersom barn är individuella med skilda behov och ageranden. Detta medför att vissa deltagare lever under mer stressiga förhållanden än andra med tanke på stressorer såsom ljudexponering samt fysisk och psykisk aktivering relaterat till barnets behov. Vidare spelar den personliga sårbarheten samt hanteringen av stressorerna (Lazarus & Folkman, 1984) in i hur deltagarna upplever stress vilket medför att resultatet inte kan generaliseras på mödrar över lag. Generalisering till populationen kan inte göras eftersom representativiteten hos deltagarna är okänd. Gällande analytisk generalisering anser författaren att det sociala stödet vilket återgavs i samtliga intervjuer, kan ha en påverkan med avseende på upplevelsen av stress relaterat till föräldraskapet. Om modern helt ensam, utan socialt stöd såväl praktiskt som emotionellt, ansvarar för barnet kan detta resultera i skuldkänslor relaterat till otillräcklighet vilket i sig kan utgöra en stressor. Då modern befinner sig helt ensam i sitt föräldraskap utan någon form av socialt stöd kan hennes förmåga att hantera dessa stressorer försämras och resultera i ett stresspåslag.
Deltagarnas upplevelser av magsmärtor kan vara svåra att relatera enbart till stresspåslag då det även kan orsakas av bakterier vilka i sin tur stressade individer tenderar en högre risk att drabbas av då deras immunförsvar ej är lika motståndskraftigt (O´Leary, 1990). Vidare kan det medföra svårigheter att relatera förkylningar till enbart ett stresspåslag då deltagaren i fråga hade flera barn vilka vistades i förskola och skola under denna period vilket kan medföra ökad smittorisk samt större exponering för virus. Deltagarnas ångestsymptom var i vissa fall identiska med de stressrelaterade symptomen. Författaren såg i dessa fall till helheten gällande deltagarnas berättelser och därmed utgjorde författarens tolkning delar av berättelsen som i slutfasen vävdes samman till en helhetstolkning. Exempelvis då upplevelsen av hjärtklappning och ökad hjärtfrekvens endast förekommer i samband med stress tolkade författaren detta som stressrelaterade symptom i form av fysiologiska reaktioner. Om upplevelsen av hjärtklappning och ökad hjärtfrekvens vidareutvecklas till domningar och
stickningar i armen eller om symptomen ej uppkommer i samband med ett stresspåslag kan detta enligt författaren istället utgöras av ångestsymptom. Författarens förförståelse kan bidra till att tolkningen inte överensstämmer med deltagarnas subjektiva upplevelser vilket kan leda till att skilda slutsatser kan dras och därmed påverka resultatens utfall. Alternativa tolkningar kan med fördel genomföras för att frambringa ytterligare slutsatser av data, enligt författaren lämpligen av personer vilka ej har barn och därmed inte upplevt stress relaterat till föräldraskapet. En alternativ tolkning skulle kunna vara att närma sig resultaten ur ett krisperspektiv istället för ett stressperspektiv, mer precist livskris och därmed sammanhängande krav på att hitta nya förhållningssätt.
Socialt stöd visade sig ha en påverkan gällande hur deltagarna hanterade stressorerna relaterat till föräldraskapet vilket bekräftar Manuels et al. (2012) resultat. Dock framkom det ej om det handlade om deltagarnas upplevelse av det faktiskt erhållna stödet eller om det snarare grundar sig i deltagarnas subjektiva förväntningar av det sociala stödet vilket Nicolsons (1990) studie behandlar. Detta skulle kunna studeras mer utförligt i kommande studier. Self-efficacy visade utgöra en bidragande faktor till hur väl deltagarna upplevde sig hantera stressorerna relaterade till föräldraskapet. Detta stödjer Rogers och Matthews (2004) teori gällande self-efficacys verkan på stresshantering. Enligt Richardson et al. (2014) samverkar individens krav med hanteringen av stressorerna vilket resultatet styrkte. Ju högre krav deltagarna satte på sig själva desto svårare artade sig stresshanteringen. Lägre krav medförde till en effektivare stresshantering. Immunförsvaret påverkades negativt hos deltagarna vilket ledde till magbesvär samt intensiva och upprepade förkylningar. Detta överensstämmer med O´Learys (1990) studie vilken tydde på att stress kan påverka immunförsvaret negativt vilket kan leda till ökad infektionsrisk. Fysiologiska reaktioner uppkom hos samtliga deltagare såsom ökad hjärtfrekvens och muskelspänningar i upplevelsen av stress vilket stärker Cannons (refererad i Schneiderman et al., 2005) teori gällande kroppens fysiologiska reaktion vid en kamp-eller flyktberedskap. Vissa deltagare upplevde ångestsymptom vilka bland annat uppstod av oro över deltagarnas förmåga att vara tillräckliga i sin föräldraroll. Detta avspeglade sig exempelvis i skuldkänslor vilka deltagarna ej förmådde hantera. Genom att deltagarna ständigt befattade sig med dåligt samvete gällande hur mycket tid de spenderade tillsammans med barnet, om barnet kände sig tillräckligt älskat samt handskades med begränsade ekonomiska resurser, upplevde deltagarna samma fysiologiska reaktioner som vid en akut stressreaktion fast deras stress var kronisk (Girotti, Donegan & Morilak, 2013). Skillnaden hos dessa deltagare utgjordes av att dessa fysiologiska symptom var centrala och ihållande vilket i sin tur påverkade deltagarnas välbefinnande negativt. Detta bekräftar Sapolskys (1994) tankar kring den psykologiska stressen vilken aktiverar samma fysiologiska kamp-eller flyktberedskap som vid akut stress, dock är den fysiologiska beredskapen inte övergående eftersom stressen är kronisk. Detta bekräftar även Fisher och Newmans (2013) teori om att stress kan utvecklas till ångest. Panikångestattacker förekom hos deltagarna vilka upplevt problem med att hantera stressorerna relaterat till föräldraskapet och därmed upplevt intensiv och långdragen stress utan återhämtning. Det verifierar Petrowskis et al. (2013) slutsats att stress kan utvecklas till panikångest vilket kan påverka deltagarnas livskvalité i den utsträckningen att de kan hamna i en depression (Slavich & Irwin, 2014).
Resultaten bidrar till att mer konkret än i tidigare studier belysa centrala faktorer i mödrars upplevelse av stress relaterat till föräldraskapet. Då resultaten visade att socialt stöd utgör en central roll gällande hur deltagarna hanterade stressorerna relaterade till föräldraskapet, skulle det vara intressant att undersöka den andre förälderns upplevelse av dennes bidragande sociala stöd. Detta med avseende av att utesluta att deltagarnas förväntningar på det sociala stödet påverkar upplevelsen av det faktiskt erhållna sociala stödet som Nicolson (1990) hävdar. Denna studies resultats kan med fördel användas av MVC och BVC i syfte att
informera mödrar om stresshantering och vilka stressorer som kan uppkomma i samband med föräldraskap. Resultaten indikerar att det sociala stödet kan vara så centralt i hur modern upplever stress att det skulle kunna vara den mest centrala komponenten.
Referenser
Angelov, N., Johansson, P., Lindahl, E., & Lindström, E-A. (2010). Kvinnors och mäns
sjukfrånvaro. Avrapportering från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering.
Hämtad från http://www.ifau.se/Upload/pdf/se/2011/r11-02-Kvinnors-och-mans-sjukfranvaro.pdf
Evans, G. W., Allen, K. M., Tafalla, R., & O´Meara, T. (1996). Multiple stressors: Performance, psychophysiological and affective responses. Journal of Environmental
Psychology, 16, 147-154. doi: 10.1006/jevp.1996.0012
Fisher, A. J., & Newman, M. G. (2013). Heart rate and autonomic response to stress after experimental induction of worry versus relaxation in healthy, high-worry, and generalized anxiety disorder individuals. Biological Psychology, 93, 65-74. doi: 10.1016/j.biopsycho.2013.01.012
Girotti, M., Donegan, J. J., & Morilak, D. A. (2013). Influence of hypothalamic IL-6/gp130 receptor signaling on the HPA axis response to chronic stress. Psychoneuroendocrinology,
38, 1158-1169. doi: 10.1016/j.psyneuen.2012.11.004
Hibel, L. C., Mercado, E., & Trumbell, J. M. (2012). Parenting stressors and morning cortisol in a sample of working mothers. Journal of Family Psychology, 26, 738-746. doi: 10.1037/a0029340
Hobson, C. J., & Delunas, L. (2001). National norms and life-event frequencies for the revised social readjustment rating scale. International Journal of Stress Management, 8, 299-314. doi: 10.1023/A:1017565632657
Kvale, S., & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Lazarus, R. S., & Folkman, S. (1984). Stress, appraisal, and coping. New York, NY: Springer.
Manuel, J. I., Martinson, M. L., Bledsoe-Mansori, S. E., & Bellamy, J. L. (2012). The influence of stress and social support on depressive symptoms in mothers with young children. Social Science & Medicine, 75, 2013-2020. doi: 10.1016/j.socscimed.2012.07.034
Maxwell, J. A. (2013). Qualitative research design. An interactive approach. Thousand Oaks, TO: Sage.
Nicolson, P. (1990). A brief report of women's expectations of men's behaviour in the transition to parenthood: Contradictions and conflicts for counselling psychology practice.
Counselling Psychology Quarterly, 3, 353-361. doi: 10.1080/09515079008256705
Niles, A. N., Lebeau, R. T., Liao, B., Glenn, D. E., & Craske, M. G. (2012). Dimensional indicators of generalized anxiety disorder severity for DSM-V. Journal of Anxiety
Disorders, 26, 279-286. doi: 10.1016/j.janxdis.2011.12.007
O`Leary, A. (1990). Stress, emotion, and human immune function. Psychological Bulletin,
108, 363-382. doi: 10.1037/0033-2909.108.3.363
Petrowski, K., Wintermann, G.-B., Schaarschmidt, M., Bornstein, S. R., & Kirschbaum, C. (2013). Blunted salivary and plasma cortisol response in patients with panic disorder under psychosocial stress. International Journal of Psychophysiology, 88, 35-39. doi: 10.1016/j.ijpsycho.2013.01.002
Ponse, A. N., Lorber, W., Paul, J. J., Esterlis, I., Barzvi, A., Allen, G. J., & Pescatello, L. S. (2008). Comparisons of varying dosages of relaxation in a corporate setting: Effects on stress reduction. International Journal of Stress Management, 15, 396-407. doi: 10.1037/a0013992
Rau, R. (2006). The association between blood pressure and work stress: The importance of measuring isolated systolic hypertension. Work & Stress, 20, 84-97. doi: 10.1080/02678370600679447
Richardson, C. M. E., Rice, K. G., & Devine, D. P. (2014). Perfectionism, emotion regulation, and the cortisol stress response. Journal of Counseling Psychology, 61, 110-118. doi: 10.1037/a0034446
Rogers, H., & Matthews, J. (2004). The parenting sense of competence scale: Investigation of the factor structure, reliability, and validity for an Australian sample. Australian
Psychologist, 39, 88-96. doi: 10.1080/00050060410001660380
Sapolsky, R. M. (1994). Varför zebror inte får magsår. Stockholm: Natur och kultur.
Schelling, G. (2002). Effects of stress hormones on traumatic memory formation and the development of posttraumatic stress disorder in critically ill patients. Neurobiology of
Learning and Memory, 78, 596-609. doi: 10.1006/nlme.2002.4083
Schneiderman, N., Ironson, G., & Siegel, S. D. (2005). Stress and health: Psychological, behavioral, and biological determinants. Annual Review of Clinical Psychology, 1, 607-628. doi: 10.1146/annurev.clinpsy.1.102803.144141
Selander, S., & Ödman, P.-J. (2004). Text & existens: Hermeneutik möter samhällsvetenskap. Göteborg: Daidalos.
Slavich, G. M., & Irwin, M. R. (2014). From stress to inflammation and major depressive disorder: A social signal transduction theory of depression. Psychological Bulletin, 140, 774-815. doi: 10.1037/a0035302
Vetenskapsrådet. (2011). God forskningssed (Rapport nr. 1). Stockholm: Vetenskapsrådet. Währborg, P. (2002). Stress och den nya ohälsan. Stockholm: Natur och kultur.
