PROGRAM: Medie- och kommunikationsvetenskap FÖRFATTARE: Alice Sverker, Svilena Todorova EXAMINATOR: Peter Petrov
TERMIN: HT19
Twitter VS Dagordningen
En kvantitativ innehållsanalys av Trumps twitterföljares
JÖNKÖPING UNIVERSITY School of Education and Communication
Box 1026, 551 11 Jönköping 036–101000
Kandidatuppsats, 15 hp Program: Medie- och kommunikationsvetenskap Termin: HT19 SAMMANFATTNING Författare: Titel: Underrubrik: Språk: Alice Sverker Svilena Todorova Twitter VS Dagordningen
En kvantitativ innehållsanalys av Trumps twitterföljares interaktion och tweetarnas förekomst i nyhetsmedia
Svenska
Antal sidor: 101
Syftet med denna studie var att undersöka om nyhetsmedia har börjat anpassat sig alltmer till allmänhetens intresse när det kommer till nyhetsurval. Detta för att se om folkets agenda har ökat i signifikans. Vi studerar vilka av Donald Trumps tweetar (från oktober 2019) som var de mest och minst populära, samt om och hur två amerikanska
nyhetstidningar rapporterade om dem. Tidningarna, New York Times och New York Post, undersöks för att upptäcka om ämnena som rapporterats om överlappar med de mest intresseväckande twitterinläggen. Eftersom de valda tidningarna har olika ståndpunkter gentemot Trump och hans politik, observeras det huruvida det finns en skillnad mellan tidningarnas representation av presidenten och hans följare. Ämnet är relevant att studera då det i nuläget råder en forskningslucka kring hur allmänheten påverkar
nyhetspublicering, i samband med sociala mediers tillväxt. Denna studie är även viktig då den granskar två viktiga aspekter - journalisters ifrågasatta lojalitet mot medborgarna och Trump betydelse för både USA och världen.
En intressant upptäckt var att New York Times, som generellt är negativt inställda
gentemot Trump, rapporterade om hans inlägg mer frekvent. Trots att New York Post inte uppmärksammade lika många inlägg, tilldelade de mer utrymme till det som de faktiskt lyfte i sina artiklar. Resultatet visade dessutom att tweetar med högre interaktion
uppmärksammades i högre grad av tidningarna. Det upptäcktes att de ämnen som var viktigast för allmänheten också prioriterades av nyhetsmedierna. I och med detta går det att dra slutsatsen att privatpersoner får mer och mer påverkan över både den mediala och politiska dagordningen. Dock har inte alla faktorer beaktats, vilket gör att studien inte är generaliserbar, men trots detta bidrar resultaten till en betydelsefull grund för framtida forskning.
JÖNKÖPING UNIVERSITY School of Education and Communication
Box 1026, SE-551 11 Jönköping +46 (0)36–101000
Bachelor Thesis, 15 credits
Programme: Media and Communication Science Term: Autumn 19 ABSTRACT Written by: Title: Subtitle: Language: Alice Sverker Svilena Todorova
“Twitter VS The Agenda”
A quantitative content analysis of Trump’s followers’ interaction and the tweets presence in news media
Swedish
Pages: 101
This study intends to research whether the media has catering more to the publics’ interest in the context of news selection, and if therefore the public agenda has gained further significance. We analyzed which of Donald Trump’s tweets (from October 2019), were the most and least popular, and if and how two American newspapers reported on them. The papers, New York Times and New York Post, were examined to see if the topics reported on overlapped with the topics of most prominent twitter posts. As the papers also have opposing views, this study observes whether there is a difference in the
representation of the president and his followers in the newspapers. This subject is relevant to research, as there currently is a scientific gap in how the general public affect newsfeeds, in a connection to of the growth of social media. Furthermore, this study observes the significant aspects of the questionable loyalty of journalist towards society and Trump’s importance for both the US and the world.
An interesting find was that, despite their anti-Trump stance, The New York Times reported on far more of the president’s posts but gave them less attention, than the New York Post. Analyzed on the basis of journalistic theories, the study’s results show that tweets with greater follower interaction, generally generate greater media buzz. An overlap between the topics the public mostly engage with and the ones brought up by the newspapers, was discovered. Thus, this study shows that non-journalists are gaining more influence over both the political and the media’s agenda. However, as not all possible aspects have been fractured in, the results of this study are not generalizable, but still provide a ground for further research.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
2. Problemformulering, syfte och frågeställningar ... 2
2.1 Problemformulering ... 2
2.2 Syfte ... 3
2.3 Frågeställningar ... 3
3. Bakgrund ... 4
3.1 Twitter ... 4
3.2 Trumps användning av Twitter ... 4
3.3 Journalisters användning av sociala medier som källor ... 5
3.4 Medier och demokratin ... 7
3.4.1 Konsekvenser av kommersialiseringen av medier ... 7
3.4.2 Partiskhet inom media ... 7
3.4.3 Pågående krisen på sociala medier ... 8
4. Teoretiskt ramverk ... 9
4.1 Teorier om nyhetsurval och nyhetsvärdering ... 9
4.1.1 Nyhetsurval i dagens medielandskap ... 10
4.1.2 Medielogik som faktor i nyhetsurval ... 11
4.2 Dagordningsteorin ... 11
4.2.1 James Dearing & Everett Rogers tre dagordningar ... 12
4.2.2 Intermedia Agenda-Setting ... 12 4.3 Gatekeeping ... 13 4.3.1 Gatewatching ... 13 4.3.2 Networked gatekeeping ... 13 4.4 Teorival ... 14 5. Tidigare forskning ... 15
5.1 Från gatekeeping till gatewatching ... 15
5.2 Online-engagemangsstatisikens påverkan på nyhetsredaktionsprocessen ... 15
5.3 Networked gatekeeping på Twitter ... 16
5.4 Networked-journalisms effekt på nyhetsmedier ... 17
6. Metod och material ... 18
6.1 Metod och metodval ... 18
6.2 Hjälpmedel ... 18
6.3 Tillvägagångssätt ... 19
6.4. Material ... 19
6.6 Tidningarna ... 21
6.6.1 The New York Times ... 21
6.6.2 The New York Post ... 22
6.7 Validitet och reliabilitet ... 22
7. Resultat ... 24
7.1 Förekomsten av de 20 högsta och 20 lägsta tweetarna i tidningarna ... 24
7.1.1 De mest uppmärksammade tweetarna ... 24
7.1.2 De minst uppmärksammade tweetarna ... 26
7.2 Tweetarnas förekomst och roll i artiklarna ... 27
7.3 Ämnen som engagerar följarna och tidningarna ... 30
7.3.1 De mest populära tweetarna bland följarna ... 30
7.3.2 De minst populära tweetarna bland följarna ... 30
7.3.3 De mest och minst populära ämnena i nyhetsmedia ... 31
8. Analys ... 32
8.1 Kopplingen mellan interaktion och publicering ... 32
8.2 Ämnen som är viktiga för Trumps twitterföljare jämfört med nyhetsmedia ... 35
8.3 Skillnader i rapportering mellan New York Times och New York Post ... 37
9. Slutdiskussion ... 39
9.1 Alternativa tolkningar av studiens resultat ... 39
9.2 Generaliserbarhet, reliabilitet och validitet ... 40
9.3 Resultatets betydelse för allmänheten och journalistyrket ... 41
9.4 Studiens bidrag till forskningsfältet ... 43
9.5 Vidare forskning ... 44
Referenslista ... 45
Bilaga 1: Trumps alla tweetar från oktober-månad ... 51
Bilaga 2: Interaktionsstatistik på alla tweetar & 20 lägsta & 20 högsta ... 80
1
1. Inledning
I dagens digitala samhälle, beskrivs allmänheten få allt större makt över vad som sätts på nyhetsagendan. Så har det inte alltid varit, år 1960 skrev A.J. Liebling “Freedom of the press is guaranteed only to those who own one.” (1960, 14 maj). På grund av tillkomsten av sociala medier har nu alla en chans att publicera tankar och åsikter, och kan på så sätt direkt interagera med pressen. Ett exempel på en arena som erbjuder möjlighet till detta är Twitter. Plattformen har i över ett decennium varit ett sätt för människor att sprida de budskap de är intresserade av. Twitters retweet-funktion, det vill säga att dela någon annans inlägg i sitt eget flöde, används flitigt av allmänheten och journalister. Att retwittra är ett medel för att uppmärksamma relevanta budskap och innehåll. Med hjälp av sådana funktioner har den tidigare passiva publiken fått möjlighet att aktivt delta i dagordningssättandet, istället för att endast iaktta den (Xu & Feng, 2014).
I och med detta, har de mäktiga medierna nu beskrivits förlora makt. Men är denna förändring verkligen så drastisk som den ofta framställs vara? Forskning kring ämnet visar blandade resultat. Den digitala tillväxten har lett till att traditionella medier förlorat stora mängder publik (Pew Research Center, 2019). Samtidigt som det inte heller går bra för tidningarnas digitala upplagor (Chyi & Tenenboim, 2017, s. 810–811). Traditionella nyhetsvärderingar påstås blekna eftersom medierna lägger alltmer fokus på publikens intressen (Barnard, 2018, s. 179). Genom att
dessutom publicera snabbare och framställa större mängder innehåll (Örnebring, 2015, s. 503– 504), uppstår en ny typ av journalistik, som gör allt för att inte förlora fler läsare (Strömbäck, 2015b, s. 311).
I denna studie syftar vi till att undersöka om det som allmänheten är intresserad av på sociala medier, specifikt Twitter, överensstämmer med det som tas upp av nyhetsmedia. För att slutligen undersöka om allmänheten får allt större påverkan över vad som hamnar på dagordningen. Detta görs genom att iaktta om de mest uppmärksammande av Donald Trumps inlägg på Twitter, även lyfts i media. För att nyansera studien ytterligare, observeras även de tweetar med minst
2
2. Problemformulering, syfte och frågeställningar
Nedan beskrivs problemet som ligger till grund för denna uppsats. I följande avsnitt presenteras även syftet och frågeställningarna som vår forskning kommer att utgå ifrån och som kommer besvaras under resultat-, analys- och slutdiskussionskapitlet.
2.1 Problemformulering
Förändringen, i och med utvecklingen av sociala medier, har lett till att många viktiga teorier inom kommunikationsfältet ifrågasätts. Dagordningsteorin är bara ett exempel på en teori där medierna anses ha makten, och som idag är kritiserat. I samband med att allmänheten anses ha större möjlighet att påverka agendan är frågan: har sociala medier förändrat denna traditionella maktstruktur?
Idag läggs fler och fler tidningar ner (Abernathy, 2018), då nyhetsorganisationer har fastnat mellan en minskad efterfrågan på deras tryckta upplagor och brist på tillväxt av digitala läsare. På grund av detta är det viktigare än någonsin att inte förlora ytterligare konsumenter (Chyi & Tenenboim, 2017, s. 810–811). Eftersom medier inte kan finnas utan en publik, sägs det att de anpassar innehållet efter vad folket är intresserade av. Men, görs detta verkligen och vänder sig medierna mer till folket för att hitta vad som är en relevant nyhet? Därmed, går det att iaktta någon koppling mellan interaktion och hur stor uppmärksamhet de får av tidningarna? Människorna, som tidigare var kända som publiken, kan nu hjälpa till och ge vägledning till reportrar och redaktörer angående vilka historier och sakfrågor som är viktiga (Barnard, 2018, s. 127). Nyhetsorganisationer har börjat iaktta engagemangmetriker, såsom antal klickningar och följningar, för att förstå och svara på det som individer tycker är intressant (Vu, 2014, s. 1004). Intresse som styrfält i nyhetsurval beskrivs därmed bli allt viktigare, speciellt för
kommersialiserade mediekanaler. Forskare påpekar även att detta borde studeras vidare kring, och därför betraktar denna studie detta ämne. Ytterligare vill vi bidra med forskning från ett bredare perspektiv teorimässigt, för att se vad den förändringen i journalistiska värderingar innebär för dagordningen. Vi har även valt att studera ämnet med inslag av aspekter som inte tidigare studerats inom den kontexten, så som Trump och Twitter.
Tucker et al. (2018, s. 60) påpekar att det finns en stor forskningslucka då den forskning som behandlar kopplingar mellan traditionell media och sociala medier inte är tillräcklig. Detta beror
3
bland annat på de nya faktorer som tillkommit, i detta fall gillningar och delningar, som det senaste har börjat spela stor roll för vad som blir nyheter. Ytterligare en forskningslucka finns kring hur allmänheten involveras i nyhetsskapande. Vu (2014, s. 1098) skriver att fältet är i behov av fler kvantitativa undersökningar, då ämnet får stor betydelse genom att gränserna mellan läsare och producenter suddas ut. Xu och Feng (2014, s. 434) beskriver även att det behövs mer forskning som undersöker om allmänheten faktiskt påverkar dagordningen.
2.2 Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka om det som människor tycker är viktigt på Twitter överensstämmer med det som medierna tar upp, på två olika plan. Det första är att se om tweetarna som engagerar följarna också engagerar tidningarna. På det andra planet kommer tweetarnas ämnen identifieras för att urskilja huruvida de viktigaste ämnena för följarna stämmer överens med det som är viktigast enligt nyhetsmedierna. Vi syftar även att undersöka om det skiljer sig mellan två olika amerikanska tidningar, en som har ett positivt ställningstagande när det kommer till Trumps politik och en som har en mer negativ syn. Detta görs för att se vilken tidning som bäst representerar Trumps följare på Twitter, och därmed en stor del av
befolkningens tankar och åsikter kring vad som är viktigt. Med tanke på att journalisters lojalitet främst är gentemot medborgarna (Nygren, 2015, s. 69) och att Trump är en mäktig person vars uttalanden spelar stor roll, är dessa två aspekter viktiga att undersöka tillsammans.
2.3 Frågeställningar
1. Av Trumps 20 högsta och 20 lägsta interagerade med tweetar under oktober 2019, vilka förkommer i New York Times och New York Post?
2. Av de tweetar som uppmärksammas i tidningarna, hur många artiklar förekommer de i och på vilket sätt?
3. Av de ämnen som kan identifieras i tweetarna, vilka (i stort) interagerar följarna och tidningarna mest med?
4
3. Bakgrund
I följande kapitel presenteras bakgrundsfakta och allmän sammanställning av ämnet. Kapitlet innehåller information om sociala mediet Twitter, samt presidentens och journalisters
användning av det. Följaktligen tas ett perspektiv in kring mediernas koppling till demokrati.
3.1 Twitter
Sedan webbplatsen startades 2006, har Twitter erbjudit en kostnadsfri möjlighet för användare att uttrycka sig och dela i princip vad som helst. Med sina mikrobloggar på 280 tecken, får
användarna delta i en ständig diskussion med andra runt om i världen. Inlägg på plattformen kallas för tweet och att publicera dem är att twittra. Tjänsten är lika populär bland privatpersoner som bland kändisar, myndigheter, företag och politiska figurer. Twitter själva menar att alla ska ha möjlighet att bli hörda, och värderar därmed yttrandefrihet. Dessutom anser företaget att varje röst ska ha kraften att påverka världen vi lever i (Twitter, u.å.). I början av 2019 hade
webbplatsen 330 miljoner aktiva användare per månad (Twitter, 2019a). 3.2 Trumps användning av Twitter
USA:s president Donald J. Trump är en av världens rikaste personer och har länge varit omtalad. Trots hans brist på politisk erfarenhet vann han presidentvalet 2016, till viss del genom sitt ihärdiga användande av Twitter (“Donald Trump”, u.å.). Hans användning av det sociala mediet, har minst sagt skapat debatt. Trump började använda sig av Twitter i mitten av 2009, främst för att marknadsföra sin bok Think Like A Champion (BBC, 2016, 12 december). Ursprungligen var temat på Trumps tweetar främst hans bedrifter, samt citat från honom. Senare utvecklades hans twitterinlägg till att innehålla politisk kritik mot båda sidorna av USA:s politiska spektrum. Förutom innehållsmässigt, förändrades hans twittrande även i frekvens. Från knappt 150 tweetar per år, mellan 2009 och 2010 (ibid.), till nästan tretusen under första halvan av 2019 (Trump Twitter Archive, 2019).
Hans kontroversiella användande av plattformen har visat att han gärna bemöter kritik. Samtidigt svartmålar presidenten både företag och personer, samt delger framtida politiska planer. Genom att bemästra användandet av sociala medier har Trump beskrivits vinna på sina ofiltrerade meddelanden till folket (O’Rourke, 2017). Genom hans twittrande har Trump aktivt förändrat normerna för politisk kommunikation. Han ersätter officiella uttalanden med inlägg på sociala medier och på grund av detta är Donald Trump den president som hållit i minst enskilda
5
presskonferenser under hela USA:s historia (The American Presidency Project, 2018).
Presidenten har själv erkänt att han föredrar de sociala medierna framför de traditionella. Trump (2016) anser att de traditionella medierna inte skapar en rättvis bild av honom och uttrycker regelbundet kritik mot medieföretag och journalister. Han ser dessutom sin användning av sociala medier, som Twitter, som ett sätt att anpassa sig efter dagens politiska kommunikation (Trump, 2017).
Trump är en maktspelare på Twitter, med 66,7 miljoner följare på hans privata konto (Twitter, 2019b) och ytterligare 27,1 miljoner på hans officiella presidentkonto (Twitter, 2019c). Hans twitterpublik är blandad, med både supporters, kritiker, journalister och politiska aktivister. Sedan han tillträdde som president har hans följarantal mer än dubblerats, och hans följarbas blir större för varje dag som går (Barnard, 2018, s. 150). Dock, när det kommer till hans möjlighet att influera pressen, har studier visat att han är bra på att få deras uppmärksamhet (Wells et al, 2016), men att han endast har en liten påverkan på skapandet av agendan (Barnard, 2018, s. 150). En studie av USA:s största mediekanalers rapportering av Trump visade att ungefär hälften av inslagen handlade om något han eller hans administration hade sagt eller gjort, men att endast 16 procent av inslagen citerade någon av hans tweetar (Mitchell, Gottfried, Stocking, Matsa & Grieco, 2017, s. 9–10).
Presidentens inlägg på plattformen tenderar att förhålla sig till fyra alternativa mål, s. att
presentera en idé, att avleda uppmärksamhet från andra viktiga ämnen, att undvika kritik genom att attackera källan eller för att testa publikens reaktion till hans policyidéer. Det som gör tweetarna intressanta för journalister är inte bara deras innehåll. Även det faktum att han aktivt väljer att undvika mediernas filter och själv nå ut till allmänheten, gör att han erbjuder medierna material att rapportera om (Barnard, 2018, s. 150–151). Detta är också en av anledningarna att hans tweetar utgör ett bra studiematerial för oss.
3.3 Journalisters användning av sociala medier som källor
Användningen av sociala medier som journalistiska källor har ökat i samband med deras växande popularitet. Globalt har journalister, speciellt under de senaste åren, allt oftare visats använda sig av sociala medier som källa. Forskare har kommit fram till att Twitter är den mest föredragna journalistiska källan i jämförelse med Facebook. Detta trots Facebooks överlägsenhet när det kommer till mängden användare (von Nordheim, Boczek & Koppers, 2018, s. 807, 822)
6
Journalister erkänner själva vikten av de digitala kommunikationsverktygen. Nyligen genomförda studier av amerikanska journalister visar att 48 procent av deltagarna anser att de inte skulle kunna sköta sitt jobb utan sociala medier. Vidare, anser endast 9 procent att sociala medier inte är en viktig nyhetskälla för dem (von Nordheim, Boczek & Koppers, 2018, s. 807). Larsson (2015, s. 488–489) presenterar även liknande resultat i sin studie. Där rapporterade 43 procent, av journalisterna som deltog, att de använder sig av sociala medier för att samla in återkoppling från sina publiker. 25 procent ansåg även att samarbete med allmänheten var ett viktigt arbetsområde. Därmed är journalister, bevisligen, intresserade av att bygga agendan tillsammans med publiken, åtminstone till en viss del (ibid.). Dock tenderar journalister att vara skeptiska mot “folkets röster” när de kommer från sociala medier. Trots den större inkluderingen av sociala medier inom nyhetsrapportering håller journalister fortfarande starkt fast vid sina traditionella gatekeeping-krafter. Inlägg från sociala medier anses därför inte vara en trovärdig källa. Ytterligare en viktig faktor måste inkluderas i denna ekvation, s. ekonomin. I tuffa tider för journalistiken är sociala medier en bra metod för att minska kostnaden, när det kommer till att samla in information (von Nordheim, Boczek & Koppers, 2018, s. 807).
Ike Picone (2007, s. 104) använder termen “prod-user” (producer-user) för att beskriva processen där användarna inte endast konsumerar nyheter utan även delar, betygsätter och själva producerar eget innehåll. I fallet av nyhetsrapportering har prod-users en makt att förändra den
maktställningen som finns hos nyhetsorganisationer. Även stora tidningar som bl.a. The New
York Times samarbetar med sina läsare för att undersöka händelser och sakfrågor. Participatory
journalism, eller deltagarjournalistik, innebär att allmänheten får bidra till rapporteringen av nyheter genom att skapa eget eller uppmärksamma andras innehåll. Trots att detta kan ses som något som bidrar till en mer nyanserad rapportering, förblir många journalister oroade av att den typen av innehåll saknar substans. Således resulterar det i en uppfattning av inkludering och demokratisk påverkan som sedan inte har någon riktig demokratisk kraft (Jones & Salter, 2012, s. 29–30).
Det allt tuffare ekonomiska läget för tidningar, har lett till att journalister är i större behov av att använda sociala medier. De sociala mediernas användbara egenskaper, såsom snabba och ekonomiskt effektiva sätt för både research och publicering, har gjort dem till viktiga redskap i journalisters dagliga arbete. I samband med denna utveckling, samt det ständigt växande
nätverkssamhället, ifrågasätts om journalistikens yrkesgränser och professionella institutioner har blivit allt mer otydliga (Nygren, 2015, s. 75–76).
7 3.4 Medier och demokratin
Kärnan i vår uppsats är att undersöka om människor, genom sociala medier, har fått mer makt över dagordningen. En starkare allmän dagordning tenderar att uppfattas gynnsam för
demokratin. Men stämmer detta idag? Under detta kapitel av bakgrunden behandlas mediers, både sociala och traditionella, nuvarande skick och dess påverkan på demokratin.
3.4.1 Konsekvenser av kommersialiseringen av medier
Redan när de första tidningarna startades hamnade journalistiken i spänningsfältet mellan deras politiska och ekonomiska ansvar. Samtidigt som journalister förväntas bidra till demokratin, genom opartisk informationsspridning, förväntas de även få in ekonomiska vinster för att gynna deras ägare och verksamhet (Strömbäck & Jönsson, 2005, s. 3). När konkurrensen mellan olika medier ständigt växer (ibid., s.6), blir pressen på kommersialiserade mediekanaler ännu hårdare. Med kommersialisering menas processen där fler mediekanaler blir vinstdrivna, men när ordet används idag kan det även antyda hur medier lägger mer fokus på ekonomisk vinst än innan (ibid., s. 10). Denna förändring orsakar därmed skillnader i materialet som bland annat
journalister producerar. Journalistikens syfte, syn på publiken, värderingar och ansvar förskjuts när deras primära fokus inte längre är att arbeta i demokratins tjänst. Huvudfokusen blir att sälja, istället för att informera. Allmänheten betraktas som konsumenter, istället för medborgare med demokratiskt ansvar. Och allt mer fokus läggs på sådana nyheter som är efterfrågade, snarare än det de bör veta (ibid., s. 4).
3.4.2 Partiskhet inom media
Dessa problem är inte de enda med kommersialiserad media. På grund av bristande resurser, blir allt fler nyheter sämre underbyggda (Strömbäck & Jönsson, 2005, s. 19–20). När nyheterna inte längre är välgrundade kan de hota människors opinionsbildning, då de lätt kan bidra med falsk information. Nyheter av denna typ kan vara sanna, men samtidigt även vinklade eller osakliga. En sådan nyhet kan innebära att felaktiga perspektiv lyfts på bekostnad av annan relevant information, som (o)medvetet inte inkluderas (Ahlberg & Vries, 2019). Trots nyhetsmedier ansvar mot medborgarna (Strömbäck & Jönsson, 2005, s. 5), kan denna negativa typ av nyhet uppskattas och även föredras av läsare. Därmed kan dåligt underbyggda och falska nyheter gynna medierna ekonomiskt (Ahlberg & Vries, 2019).
Alla nyhetsartiklar innehåller dock ett urval när det kommer till perspektiv, information och detaljer. Med urvalet i åtanke, går det att argumentera för att ingen artikel någonsin kommer vara
8
opartisk. Och att alla då, på sätt och viss kan vara propaganda. Det vill säga, material som används för att sprida eller göra en viss uppfattning mer accepterad hos allmänheten (Ahlberg & Vries, 2019). Varför detta sker beskrivs också i Herman och Chomskys (2002) modell som behandlar propaganda. Modellen beskriver att journalister har liten autonomi när det kommer till vad de publicerar. När de måste se till att anpassa sig till både publikens, företagets och andra eliters intressen, kan det i slutändan svårt att prioritera opartiskhet.
3.4.3 Pågående krisen på sociala medier
Generella uppfattningen om sociala medier är att de förbättrar det politiska klimatet genom att göra det lättare för människor att kommunicera politiska åsikter och sprida information. Målet med dem var aldrig att de skulle användas för att sprida trångsynthet, hat och lögner, som de i många fall gör idag (”Do social media threaten democracy?”, 2017). Inte heller var tanken att plattformarna, som ämnade att göra samhället mer demokratiskt, i vår samtid skulle missbrukas som verktyg för manipulering från främmade stater. Allt fler länder börjat använda internet och sociala som ett verktyg för digital auktoritärism (Shahbaz & Funk, 2019). Med det menas sättet regimer använder internet för att förtrycka sin egen befolkning eller som vapen för politisk snedvridning. Ryssland med sin inverkan på det amerikanska valet 2016, är bara ett fall i den ständigt växande listan på stater som gör detta (ibid.). Det bekräftades av likväl Twitter som Youtube och Facebook, att bland annat världens största land har spridit falsk information och propaganda, via deras sociala medier (”Do social media threaten democracy?”, 2017).
Denna nya typ av digitalt krig utförs även med nya vapen. Robotkonton, bottkonton eller bottar är automatiserade program gjorda för att skapa och dela innehåll. Bottar kan dock användas på både positiva och destruktiva sätt, för att sprida information eller innehåll fyllda av illvilja (Chu, Gianvecchio, Wang & Jajodia, 2012, s. 811). Även internettroll kan skapa osämja online. Troll på nätet är människor som med mening skapar och delar kontroversiellt innehåll för att skapa en reaktion hos andra, ofta vid opassande tillfällen (Hanson, u.å.).
9
4. Teoretiskt ramverk
Nedan presenteras de teorier som kommer ligga till grund för denna studie. Först presenteras nyhetsurval och nyhetsvärdering, för att sedan gå in på hur dessa teorier ser ut i dagens medielandskap och medielogik. Därefter introduceras dagordningsteorin och tre utvecklade varianter av denna teori. Slutligen tas gatekeeping-teorin upp, och även två grenar som uppstått på grund av digitaliseringen. Dessa teorier kommer senare användas för att analysera och diskutera studiens resultat.
4.1 Teorier om nyhetsurval och nyhetsvärdering
Det finns olika teorier och modeller kring vad nyhetsurval innebär, och de val som görs när det kommer till vad som blir och publiceras som nyheter (Strömbäck, 2015a, s. 154). Strömbäck (2015a, s. 160) beskriver att det finns två olika styrfält som har betydelse för utväljandet av nyheter. Det första är betydelse där vikten av vad publiken bör veta, enligt nyhetsmedierna, står i centrum. Det andra är intresse, som marknadsmässigt kan ses som att efterfrågan ses som det viktigaste, alltså det som nyhetsmedierna antar att deras publik är mest intresserad av. En fråga som är viktig att ställa är hur den fortlöpande digitaliseringen kommer influera nyhetsurvalet i framtiden. “Bara under de senaste åren har exempelvis delningar av nyheter på sociala medier blivit viktigare för att locka publik, och därmed för nyhetsurvalet, och det finns skäl att tro både att den trenden fortsätter och att nya trender dyker upp.” (Strömbäck, 2015, s. 165). Detta innebär att nyhetsurvalsprocessen blir alltmer dynamisk.
Harcup och O’Neill (2016) påpekar att det finns 15 uppdaterade nyhetsfaktorer i sin teorimodell, som de baserat på Galtung och Ruges ursprungliga faktorer, som påverkar nyhetsurvalet och -värdet. Dessa är hur exklusivt något är, dåliga nyheter och bra nyheter, konflikter, överraskning, audiovisuellt innehåll, delbarhet, underhållning, drama, uppföljning, makteliten, relevans, magnitud, kändisskap och nyhetsorganisationernas agenda. Dessa faktorer behandlar inte bara sådant som bör hamna på nyhetsagendan, utan även sådant som läsarna har intresse för. Strömbäck och Jönsson (2005, s. 15) påpekar att, trots att det alltid kommer finnas människor som är intresserade av politik, majoriteten av läsarna vara mer intresserade av humana ämnen. Såsom sex, brott och skandaler. Detta reflekteras kring i Harcup och O’Neills (2016) modell, i faktorer som konflikter, drama, överraskning och ofta även makteliten och kändisskap.
Kommersialiserade medier, vill fånga så många läsare som möjligt, och därmed kommer de de mer fokus fångar marginalläsarna. De nyttjar intresset för sensationella berättelser (Strömbäck &
10
Jönsson, 2005, s. 18), men konsekvensen av det blir att nyheter som bidrar till den politiska opinionsbildningen prioriteras bort (ibid., s. 15). Detta fenomen beskrivs även växa i takt med en allt mer kommersialiserad nyhetsjournalistik (ibid., s. 17).
4.1.1 Nyhetsurval i dagens medielandskap
Trots journalistikens grundläggande mål att sakligt förmedla samhällshändelser, avviker journalistik i allmänhet från att objektivt spegla verkligheten. Detta kan förklaras genom att observera dagens medielogik (se kap. 4.1.2.). Medier är i grund och botten företag med vinstkrav, vilket innebär att deras innehåll måste säljas så att de kan gå med vinst. Utöver marknadsdrivet kan även journalisters syn på den egna professionaliteten och världsuppfattningen påverka hur något framställs. Vad objektivitet innebär kan även variera inom olika kulturer (Strömbäck, 2000, s. 160–163).
För att människor ska kunna ta ställning i samhällsfrågor på ett självständigt sätt har den politiska nyhetsjournalistiken en stor och betydelsefull roll. Den förväntas bidra med tillräckligt mycket och relevant information att människor får en ärlig chans att göra detta. Den forskning som gjorts inom ämnet har därför visat att nyhetsjournalistiken i dagens samhälle befinner sig under stor press. Hård konkurrens och kommersialisering är bekräftade faktorer, som har lett till att nyhetsjournalistiken har blivit alltmer inriktad på vad som fångar människors uppmärksamhet. Därmed bekräftas det som Strömbäck (2015b, s. 310–311) skriver om att medierna prioriterar bort att ge medborgarna den information de faktiskt behöver. Interaktiviteten, som kommit med sociala medier, har bidragit till att medborgare och journalister på ett nytt sätt kan kommunicera med varandra och utforma journalistiken. Michael Karlsson (2015, s. 430–431) menar att journalistrollen och journalistikens innehåll kan påverkas av detta då “medborgarna får mer egenmakt på bekostnad av etablerade mediers och journalisters makt.”.
Uppsnabbningstesen, enligt Örnebring (2015, s. 503–504), är något som har framkommit på grund av mediekonkurrensen och teknikutvecklingen. Den innebär att den journalistiska processen idag har ett mycket högre tempo än under tidigare decennier. Medieföretagen vill producera mer och snabbare för att vara konkurrenskraftiga. Tack vare den teknik som finns kan de nu göra det, vilket leder till allt mer stress bland journalister. Dessutom måste journalisterna, utöver att bara publicera innehåll, även uppdatera innehållet kontinuerligt (Örnebring, 2015, s. 508).
11 4.1.2 Medielogik som faktor i nyhetsurval
Teorin om medielogiken innebär att innehållet i medierna styrs av och anpassas till det specifika mediets format, interna arbetsvillkor, normer, organisation och uppmärksamhetsbehov.
Mediernas behov formas i ett samspel mellan olika faktorer, förutsättningar och villkor.
Exempelvis teknologiska, institutionella och organisatoriska faktorer, likväl som konkurrensen om mediepublikerna och deras uppmärksamhet. Utöver detta finns det även ekonomiska och politiska aktörer som bör ses som faktorer i detta samspel. Det faktum att mediernas behov styr vad de rapporterar om gör att det som tidigare varit av stor vikt – att visa och spegla verkligheten, hamnar i skymundan (Strömbäck, 2009b, s. 387–388). Strömbäck skriver “Här är den tid då utgångspunkten därmed blir vad man tror ger publicitet. Vad man tror passar mediernas sätt att fungera - deras logik. Politik som vilja att förändra har ersatts av politik som vilja att synas.” (1998, s. 16).
4.2 Dagordningsteorin
Dagordningsteorin fokuserar på vem som sätter dagordningen och hur de går tillväga för att göra detta. Den studerar hur problemen och frågorna, som anses som viktiga, väljs ut och presenteras för att hamna på agendan (Gripsrud, 2011, s. 72–73). Första gången dagordningsteorin
undersöktes var i samband med presidentvalet i USA 1968. Maxwell McCombs och Donald Shaw, grundarna till teorin, ville undersöka om de problem som medierna främst
uppmärksammar, även hamnar högt på allmänhetens agenda. Resultatet visade ett nästan perfekt samband, men trots att dagordningsteorin innebär att medierna påverkar vad människor anser viktigt, kunde resultaten lika gärna tolkas som att folket påverkar medierna. I deras andra studie från 1972, motbevisade forskarna problematiken och kom slutligen fram till att det är medierna som styr den slutliga agendan (Strömbäck, 2000, s. 151–152). I samband med detta utvecklades dagordningsfunktionen. Eftersom medierna anses utöva en grundläggande makt menar Gripsrud (2011, s. 72–73) att politiker och diverse intressegrupper gärna utnyttjar den till sin fördel.
Strömbäck (2009, s. 113) beskriver att denna makt kan grundas i bristerna i människors kognitiva kapacitet. Eftersom den är begränsad, är folk mer eller mindre i behov av orientering kring vilken del av det konstanta informationsflödet omkring dem som är viktigast. Genom att
uppmärksamma vissa ämnen mer än andra, erbjuder medierna dessa ledtrådar. Konsekvensen blir därmed att medierna ofta får en makt över hur händelser och företeelser uppfattas, samt vad
12 allmänheten har åsikter om (Strömbäck, 2009, s. 113).
4.2.1 James Dearing & Everett Rogers tre dagordningar
Strömbäck (2000, s. 153–154) skriver om James Dearing och Everett Rogers, som 1996 identifierade tre olika dagordningar som samspelar med varandra, s. mediernas dagordning, medborgarnas dagordning och den politiska dagordningen. Dearing och Rogers upptäckte även vilka faktorer som potentiellt kan ha störst betydelse för hur dessa tre utformas. De ansåg att mediernas agenda påverkar både den politiska dagordningen och allmänhetens dagordning. Dock har medborgarna knappast någon makt att påverka mediernas agenda, men istället kan de påverka den politiska dagordningen. Den politiska dagordningen ansågs hypotetiskt påverka både
mediernas och allmänhetens agendor. Med tanke på att allmänheten har makt att påverka
politikens dagordning, har de även en indirekt kraft att påverka den mediala dagordningen genom att engagera sig mer i de politiska frågor som sätts på agendan (ibid.).
Men hur väljer medierna vad som ska publiceras och därmed sätts på deras agenda? Indikatorer från verkligheten är delvis involverade, dock är det inte de som avgör vad som blir en nyhet. Journalistiska nyhetsvärderingar, medielogiken samt vad som kommer anses intressant för läsare påverkar denna urvalsprocess. Detta innebär att utomstående aktörer får chansen att påverka vad som blir en nyhet. Bland annat kan politiska partier göra det genom att presentera budskap på ett sätt som passar medierna (Strömbäck, 2000, s. 196–197). Timothy E. Cook beskriver processen av dagordningssättande som att “[p]olitical actors and journalists (and only occasionally citizens) interact in a constant but implicit series of negotiations over who controls the agenda” (Cook 1998, s. 12).
4.2.2 Intermedia Agenda-Setting
Nutida forskning har visat att det inte längre råder maktmonopolen över mediernas dagordning (Boynton & Richardson, 2016, s. 1930). Sociala medier, specifikt Twitter har idag visats ha upprätthållit en symbiotisk relation till traditionella medier, såsom tidningar, då de turas om att sätta dagordningen (Conway, Kenski & Wang, 2015, s. 374). Intermedia agenda-setting studerar just hur ett problem eller ämne kan överföras från en medial plattform till en annan. Delar av det som skrivs på sociala medier kan hamna i nyhetsrapporteringen av de traditionella medierna. I och med att Twitter är en så välanvänd plattform av både politiker, intresseorganisationer och allmänheten är den en utomordentlig källa för journalister som försöker följa den politiska debatten. Detta leder därför till att mycket av innehållet som publiceras på plattformen överförs
13
till nyhetsmedia, och påvisar därmed ett klart exempel på intermedia agenda-setting (Skogerbø et al., 2015, s. 107).
4.3 Gatekeeping
En teori som behandlar varför vissa nyheter sprids och andra inte är gatekeeping-teorin. Enligt denna teori finns det gatekeepers, alltså grindvakter på svenska, som gallrar det innehåll som senare ska bli nyheter. Journalister och redaktörer är exempel på vilka som ses som gatekeepers (“Gatekeeper”, u.å.). Wallace (2018, s. 276) menar således att, av alla de biljoner budskap som blir åtkomliga dagligen, blir endast ett par hundra publicerade och därmed når flera eller åtminstone en mottagare.
4.3.1 Gatewatching
Gatewatching är en utvecklad version av gateekeping-teorin och myntades av Axel Bruns (2003). Teorin innebär processen där den aktiva publiken deltar genom att kuratera medieinnehåll, filtrera och förstärka nyheter, och dela preferenser på sociala medier-appar. Apparna använder sig av algoritmer för att samla och avslöja vad som är populärt bland den aktiva publiken (Bruns, 2005 se Meraz & Papacharissi, 2016, s. 100). De flesta sociala medier gör det möjligt för sina
användare att publicera innehåll samtidigt som det går att gilla populära inlägg. På grund av de tidigare nämnda algoritmerna kan vissa inlägg enkelt ta sig till webbsidans huvudsida. Det har visat sig, genom tidigare studier av ämnet, att nyhetsurvalet på den här typen av sidor i många fall återspeglar, men också avviker från de nyheter som uppmärksammas av traditionella medier (Meraz & Papacharissi, 2016, s. 100).
4.3.2 Networked gatekeeping
Som nämnts tidigare, har allmänheten börjat få mer makt. Tack vare att den förändrade maktställningen, kan människor interagera med ett visst innehåll i sociala medier och på sätt försöka få pressen att uppmärksamma vissa budskap. Enligt networked gatekeeping-teorin får den före detta passiva publiken, chans att aktivt uttrycka sig och förmedla sina egna agendor och preferenser till de traditionella medierna (Xu & Feng, 2014). Funktioner, som exempelvis retwittring, används av både journalister och medborgare för att göra ett visst innehåll mer synligt, och på så sätt kan de framhålla vad de anser vara viktigt.
14 4.4 Teorival
Teorierna som denna studie grundar sig på kan fördelas i två kategorier: övergripande teorier om informationsförmedling till samhället och teorier som fokuserar på framtagandet av nyheter. Dagordnings- och gatekeeping-teorin faller under den första kategorin. Dessa teorier anses vara passande då studien behandlar samspelet mellan allmänheten och medierna i processen av dagordningssättandet. Trots att teorierna är någorlunda lika behandlar de olika delar av
opinionsbildningen. Exempelvis väljer journalisterna att släppa igenom viss information genom ”portarna” och detta är det som senare hamnar på agendan. Anledningen till att flera aspekter tas in i denna studie är för att få en bred grund och för att de hör ihop. Eftersom denna studie även behandlar det nutida digitaliserade medieklimatet, är det väsentligt att inkludera olika versioner av dessa teorier. Med det menas teorierna som har utvecklats för att beskriva hur samspelet i dagordningssättandet ser ut idag. Dessutom är det viktigt att uppmärksamma dessa nya teorier, då mycket forskning påpekar att dessa bör forskas vidare kring. Studien grundas även i teorier om nyhetsurval, just då den behandlar processen om hur något väljs ut för att bli en nyhet. Således även teorin om medielogik, då det är delvis det som nyhetsurval grundas i. Denna studie har ett bredare perspektiv eftersom den gjordes med hjälp av en kvantitativ metod, därmed blir det logiskt att basera den på en bred teorigrund.
15
5. Tidigare forskning
I detta kapitel redovisas forskning som behandlar tidigare studier kring gatekeeping,
gatewatching, engagemangsstatistik, och hur journalistiken fungerar på Twitter och i dagens digitala samhälle. Dessa studier tas upp då de ligger till grund, och stödjer behovet, för vår undersökning. Som förberedelse inför denna studie skrev vi ett uppsats-PM, där tidigare forskning inom området behandlas. Då studierna som nämndes fortfarande är relevanta för denna studie är två delar (5.3 & 5.4) hämtade från detta PM.
5.1 Från gatekeeping till gatewatching
Urval och spridning av information har under de senaste åren alltmer utförts av icke-journalister. Sociala medier, bland annat Twitter, kan användas för att undkomma den kontroll som medier tidigare har utövat över informationsflödet. Därmed har det gått att se att allmänheten har fått mer och mer inflytande över vad som sätts på dagordningen med hjälp av sociala medier och dess funktioner. I samband med denna maktförflyttning, har teorier som gatekeeping varit i behov av förändring (Wallace, 2018, s. 274–275).
Jensen (2015) har kallat legitimeringen av sociala medier som relevant källa för nyhetsmedier för “second-screen gatekeeping”. Förändringen i journalisters roll, från att vara de som konstruerar allmänhetens uppfattning av verkligheten, till att helt enkelt sprida vidare information publicerad av allmänheten själva, har skakat om det journalistiska forskningsfältet. Idag ifrågasätter forskare att journalism kommer förbli relevant, eller om individuella medieanvändare kommer ta full kontroll över rollen som gatekeepers. Journalister har i dagsläget mer av en gatewatching-, snarare än gatekeeping-roll. Istället för att vara de enda som väljer vilken information som når allmänheten, samspelar journalisterna med allmänheten kring vad som hamnar på agendan (Wallace, 2018, s. 275).
5.2 Online-engagemangsstatisikens påverkan på nyhetsredaktionsprocessen Genom en enkätundersökning av 318 gatekeepers (Vu, 2014, s. 1094), visades det att de flesta redaktörer potentiellt är villiga att ändra publicerat innehåll på grund av onlinestatistik.
16
resultat överlappar med flera liknande tidigare studier, går det att se att journalister, till en viss gräns, i digitala newsrooms blir allt mer påverkade av publikens intressen (Vu, 2014, s. 1106).
Vus (2014, s. 1096) artikel hänvisar till en studie av MacGregor (2007) som genom intervjuer med journalister, kom fram till att journalisterna observerar deras läsarstatistik samt anpassar och redigerar deras material baserat på detta. I de fall en artikel fick många klick, förlängde
journalisterna den eller publicerade flera liknande nyheter (Vu, 2014, s. 1097). Att gatekeeping i dagens samhälle är publikcentrerad är något som Vu (2014, s. 1105) betonar. Bland annat genom att redaktioner idag är mer benägna att göra ändringar grundat på om det finns ekonomiska fördelar, och om det genererar fler läsare (ibid.).
Fenomenet att dela gatekeeping-roller må peka på en förändring i det journalistiska arbetet (Vu, 2014, s. 1098), men i nuläget beskriver Vu (2014:1106) att kunskapen kring hur involverade vanliga medborgare är i nyhetsskapande är begränsad. Dock beskriver hon också att det ämnet blir allt viktigare att undersöka (ibid.).
5.3 Networked gatekeeping på Twitter
Weiai Wayne Xu och Miao Feng (2014, s. 420) undersökte teorin om “networked gatekeeping”, genom att ta en närmare titt på medborgares konversationer med journalister på Twitter. De påpekar att allmänheten har fått mer makt när det kommer till att välja vad de vill se för nyheter, och har nu möjlighet att ha en direkt konversation med pressen (ibid). Som följd har medborgarna förvandlats till aktiva deltagare istället för att passivt iaktta vad som tas upp i nyhetsmedia (Xu & Feng, 2014, s. 431–432). Xu och Feng (2014, s. 424) lyfter dock det faktum att journalisterna, the gatekeepers, ofta har fler följare på Twitter än vanliga medborgare och därför har mer makt när det kommer till att nå ut till folk genom det sociala mediet.
Författarna uppmärksammade att allmänheten främst interagerar med journalisterna när det kommer till politiska och mediala frågor (Xu & Feng 2014, s. 430). Deras resultat tyder på att the gated försöker påverka och forma medieagendan genom att retwittra och kommentera. Det finns även de medborgare som har försökt påverka gatekeepers genom att betona individuella agendor (Xu & Feng 2014, s. 432–433). Något som betonas i artikeln är att om “the gated” lyckas skapa en bra relation med gatekeepers, kan relationen leda till att gatekeepers faktiskt blir påverkade av medborgarna, och således förändrar sitt ursprungliga ställningstagande (Xu & Feng, 2014, s.
17
433). Xu och Feng (2014) påpekar att the gated försöker påverka och med detta som grund är det för oss väsentligt att undersöka huruvida eller om människorna faktiskt lyckas influera agendan.
5.4 Networked-journalisms effekt på nyhetsmedier
Eftersom det är omöjligt att undgå förändringarna som har skett inom dagordningsskapande och gatewatching, är det även viktigt att uppmärksamma exakt vad som står bakom den utvecklingen. Genom att analysera mängder av tweetar har Vandon Genes studie upptäckt hur
informationsdistributionen har decentraliserat från traditionella medier (Gene, 2017, s. iii).
Gene (2017) har funnit att specifikt Twitter har visats ha en stor påverkan på traditionell nyhetsrapportering. De tidigare uppgifterna, som att välja ut vad som ska presenteras eller undanhållas, eller manipulera hur detta ska ske, är något som nyhetsmedier inte längre kan göra obehindrat. Nyhetsmedierna har heller inte monopol över vilka ämnen och frågor som ska anses vara viktiga. Detta kan ses i de fall där traditionella medier har valt att undvika en nyhet, som senare uppmärksammats starkt på Twitter. Minskningen av inflytande kan även märkas av i de fall där en nyhet har blivit stor på sociala medier först, och senare rapporterats av medier (Gene, 2017, s. 56–57). Genes (2017, s. 49–50) studie har statistiskt bevisat hur detta förekommer allt oftare. Medierna verkar ha tappat sin förståelse för publiken, då de inte längre hänger med på vad publiken vill ha. Alternativt att publiken har blivit mer självsäker, i samband med tillgången till sociala medier, och därmed har mer självständigt börjat välja ut vilka nyhetskällor de ska följa. Då nyhetsmedier inte kan existera utan en publik, borde frågan ställas om medierna har börjat vända sig mer till folket för att “hitta” sina nyheter.
18
6. Metod och material
I detta kapitel presenteras studiens metod som är kvantitativ innehållsanalys, hur den tillämpas och varför den är passande för denna studie. Kapitlet presenterar även studiens material, tillvägagångssätt och avgränsning.
6.1 Metod och metodval
I denna studie undersöktes Trumps tweetar och deras förekomst i nyhetsartiklar, samt hur stort utrymme de fick i dessa och vilka ämnen som uppmärksammades mest. En kvantitativ
innehållsanalys är ett passande verktyg när det kommer till att undersöka och få svar på frågor som behandlar “förekomsten av olika typer av innehållsliga kategorier i ett material.” (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns & Wängnerud, 2017, s. 198), och med tanke på att det var vad vi ville göra valdes denna metod. Metoden består av två olika komponenter, en kvantitativ del och en innehållsanalys. En kvantitativ undersökning baseras på jämförbara uppgifter om ett större antal analysenheter, som sedan kan beskrivas och analyseras med hjälp av numeriska värden. Med innehållsanalys menas att ett visst innehåll i form av, till exempel, skriftlig eller muntlig framställning undersöks (ibid.). I vår studie är detta tweetarnas innehåll och artiklarnas
presentation av dessa, samt de ämnen som tas upp. Generellt sett är kvantitativa metoder som bäst lämpade för att få en överblick, och även undersöka, hur utbredda specifika attityder och
förhållanden är inom en grupp (Eliasson, 2018:30). I och med att detta främst är en kvantitativ metod, trots de kvalitativa inslagen, går det att kritisera det faktum att denna studie inte kommer kunna gå in på djupet på samma sätt som en fullvärdig kvalitativ undersökning. Vidare
diskussion kring val av metod, i specifikt detta fall förs i kap 9. Slutdiskussion.
6.2 Hjälpmedel
Forskningsprocessen underlättades genom användningen av Excel, som är ett digitalt verktyg för att analysera data. Programmet kommer användas för att lägga ihop det totala värdet av
följarinteraktionsstatistiken och sedan rangordna dessa värden för att hitta de tweetar med högst och lägst värde. Tweetarna placerades i en exceldatamatris, där inläggen var analysenheterna. Programmet användes även för att skapa sammanställningar av empirin i form av tabeller.
19 6.3 Tillvägagångssätt
Studien påbörjades med att alla Trumps tweetar från oktober laddades ner genom Trump Twitter Archive. Under denna process tilldelades alla inlägg ett referensnummer som senare
representerade dem i Excel. Steg två blev att anteckna det sammanlagda interaktionsvärdet av varje inlägg, genom att lägga ihop antalet gillningar och retweetar. Utifrån denna data
identifierade vi de 20 med högst värde och de 20 med lägst.
För att besvara den andra frågeställningen, som behandlar tweetarnas förekomst i artiklar, matades alla 40 tweetarna in i mediedatabasen Retriever. Detta för att undersöka om inläggen förekommer i nyhetsrapporteringen. Vi tittade även på vilka ämnen, i stora drag, som engagerade publiken mest under denna period, samt vilka ämnen som rapporterades om i tidningarna. Dessa ämnen är likaledes de innehållsliga kategorier som Esaiasson, et al. (2017, s. 198) påpekar ska urskiljas ur ett material i en kvantitativ innehållsanalys. Sökorden som användes var Trump AND (tweet* OR twit*), med tillägg av ett till tre ytterligare sökord beroende på tweetet, för att göra resultaten mer specifika.
Insamlingsperioden vi förhöll oss till var från och med den dagen som twitterinlägget kom ut till och med två veckor efter att tweetet hade publicerats. I de fall ett tweet förekom i flera artiklar (i samma tidning) nedtecknades detta, men endast den artikel med publiceringsdatum närmast den tid tweetet lades ut uppmärksammades. Om en artikel, som har uppdaterats, förekom två gånger räknades denna ändå som en enda artikel. De källor som användes i Retriever var alla som var benämnda som New York Times, New York Times Company, New York Times via och The New
York Times Company. Vi kom även att använda oss av alla som hette New York Post samt New York Post via. I det fall när det inte fanns några träffar, byttes sökningsfrasen tre gånger innan
den specifika sökningen lades ner. När artiklarna undersöktes individuellt studerades det hur det specifika tweetet förekom och hur stor plats det fick. Till exempel om hela artikeln handlade om tweetet eller hur mycket fokus författaren lade på tweetet i allmänhet. Baserat på detta ansågs det även vara av stor vikt att uppmärksamma hur långa artiklarna var, för att kunna analysera hur stor roll tweetet fick i jämförelse med artikelns längd.
6.4. Material
Analysenheterna för studien är alla Donald Trumps tweetar från oktober 2019. Denna period valdes för att det är den mest nyligen avslutade månaden under empiriinsamlingen. Tweetarna
20
har inte valts ut strategiskt, utan har direkt hämtats från Trumps twitterflöde. Studien inkluderar inte retweetar och direkta svar, då det inte är Trump som är den ursprungliga författaren av tweeten. Även tweetar som innehåller bilder eller videor kommer exkluderas, såvitt Trump själv inte har skrivit något som kommentar, på grund av att det var svårt att definiera vilka sökord som bör användas. Inlägg som var kvar i arkivet, men inte på Twitter, filtrerades bort vid
insamlingstillfället. I studiens material ingår även de artiklar som tweetarna förekom i.
6.5 Avgränsningar och urval
Avgränsningen för denna studie sker på tre nivåer. Första avgränsningen sätts genom vårt val av forskningsperson. I en bredare studie, hade det varit bra att undersöka fler personer, möjligen även huruvida privatpersoners tweetar påverkar nyhetsagendan. Men på grund av begränsad tid och forskningskapacitet på kandidatuppsatsnivå, krävs denna avgränsning. Trump är dock en relevant person att studera, när det undersöks vad som blir en nyhet. McCombs (2014, s. 112– 113) skriver att det finns mängder av bevis att USA:s president är deras största “nyhetsskapare”. Allt han gör från internationella konferenser till att ta en eftermiddagspromenad kan ses vara av högt nyhetsvärde. Denna konstanta mediala bevakning gör Trump, och därmed hans twitterflöde, till en bra fokuspunkt för vår studie. Då hans flöde och innehåll inte bara uppmärksammas av alla hans följare, utan även av nyhetsmedier. Dessutom, i samband med normaliseringen av
användningen av Twitter inom både politisk kommunikation och journalistik, kan studerandet av just Trumps tweetar skapa en utmärkt möjlighet att få förståelse för den förändrade dynamiken (Barnard, 2018, s. 148).
Den andra avgränsningen sätts av tidningarna studien kommer att observera. The New York Times [NYT] och The New York Post [NYPost] är båda stora dagstidningar, med stort digitalt fokus, utöver deras pappersupplagor. Deras viktigaste egenskap är dock att The New York Times har en negativ inställning till Donald Trump (Leonhardt & Thompson, 2019), medan The New York Post är positivt inställda gentemot honom (Post Editorial Board, 2016). Trump själv har bekräftat detta (Trump, 2019). Valet att ha med båda tidningarna grundas i att vi vill undersöka om och hur de skiljer sig i deras representation av den allmänna opinionen bland Trumps följare. The New York
Times är en av landets största tidningar, samtidigt som den är negativt inställd till presidenten.
Detta innebär att de som skriver för tidningen förmodligen kommer presentera honom och hans tweetar på annorlunda sätt än The New York Post.
21
Den tredje avgränsningen är tidsperspektivet. För att undersöka ett så stort ämne som
dagordningssättande hade det, för optimalt resultat, behövts göras under en mycket längre period. Det kan också vara bra att göra en jämförelse mellan början på Trumps presidentskap och
dagsläget, när hans tid som president lider mot sitt slut. Vi har dock valt att utföra vår studie under oktober 2019, då det gav oss de allra senaste resultaten. En hel månad valdes även då tidsspannet på forskningsprocessen är begränsat, men även eftersom denna tidsperiod ger bra grund för en hög validitet på uppsatsens resultat.
Valet att begränsa oss på detta sätt gjordes därmed på grund av bristande tid och resurser. Detta urval leder självklart till bortfall, vilket kan påverka resultatet. Ytterligare bortfall orsakas av våra sökord. I flera fall fann vi att artiklar skrev att Trump “sa” något, när de syftade på det han hade tweetat. Då vår sökning var begränsad till artiklar som innehåller ord som börjar på “tweet” eller “twit”, kan vi därför ha missat sådana artiklar, vilket är medvetna om är ett signifikant bortfall. Detta kan således påverka resultatet, men om alla artiklar där Trump ”sa” eller ”säger” något hade inkluderats hade det gett oss alldeles för mycket material för studiens undersökningsperiod. Alla artiklar som däremot nämnde att Trump har sagt något specifikt på Twitter kom dock med. Detta ansågs av oss vara mer relevant än om artiklarna endast nämnde att hans uttalande utan att författarna kommenterade att det var på Twitter. Vidare kan det vara så att vissa tweetar inte heller förekom i artiklar under vår studieprocess, på grund av att det finns en risk att sådant som behandlar liknande ämnen redan har uppmärksammats under tidigare tillfälle.
6.6 Tidningarna
För att undersöka vilka tweetar som förekommer i media har två tidningar valts ut: The New York Times och The New York Post. Då tidningarna och deras artiklar ses som material presenteras nedan sammanfattande bakgrundsfakta.
6.6.1 The New York Times
Nyhetstidningen The New York Times, även kallad “The Grey Lady”, startades 1851 och ses som en av de allra främsta tidningarna i USA:s historia (Harcup, 2014b). En av anledningarna till att den är så pass känd beror på att den har vunnit mer Pulitzerpriser än någon annan tidning. The New York Times Company äger både pappersformatet och den digitala versionen av New York Times. År 2013 blev NYT den näst största tidningen när det kommer till läsare, både digitalt och i tryck. Endast Wall Street Journal har fler (ibid.). NYT:s vision är att alltid sträva efter sanningen
22
och hjälpa människor att förstå världen vi lever i, och genom att göra detta skapa ett mer rättvist samhälle (The New York Times Company [The Company], 2018, s. iii). The Company (2018, s. iii) lägger även vikt i att upprätthålla traditionella journalistiska värderingar, att ligga i framkant med den digitala utvecklingen och ge sina prenumeranter en hög kvalité på nyhetsrapporteringen. Deras innehåll når en bred publik och de hade i slutet av 2018 runt 4,3 miljoner betalande
prenumeranter runtomkring i världen (The Company, 2018, s. 2).
6.6.2 The New York Post
The New York Post är en populär amerikansk nyhetstidning som startades 1801, då som New York Evening Post. År 1934 förkortades namnet till New York Post och 1970 köpte
mediemogulen Rupert Murdoch upp tidningen. Den anses vara autentisk och har sedan Murdochs köp varit känd för sensationell rapportering av sex, brott och kändisar, samt det faktum att de öppet stöttar republikanska politiker. Till skillnad från klassiska tabloider är de hängivna att publicera krönikor och ledare, samt attackera sina liberala medierivaler: New York Times
(Harcup, 2014a). New York Post ligger fyra, efter New York Times som ligger trea, av landets 10 största dagliga nyhetstidningar när det kommer till spridning (Cision Media Research, 2019, 4 januari).
6.7 Validitet och reliabilitet
Två viktiga perspektiv att bedöma en studie utifrån är validitet och reliabilitet.
Validitetsbegreppet i sig består av två delar. Det kan innebära en god överensstämmelse mellan en studies forskningsprocess och dess teoretiska ramverk. Ytterligare, betyder validitet att forskningen ska vara inriktad på det den syftar att undersöka (Esaiasson, 2012, s. 57). För att uppnå detta såg vi till att förhålla oss till vårt syfte, som grundades i det teoretiska ramverket. Detta ledde till att frågeställningarna, som är baserade på syftet, förhåller sig till teorierna. För att se till att det som syftades att undersökas även var det som studerades, samlades all empiri in innan analysprocessen påbörjades. Genom att använda oss av en klar datamatris i Excel där vi antecknade alla resultat, sågs det även till att forskningsprocessen sköttes på ett korrekt sätt.
Reliabilitet innebär studiens pålitlighet, alltså hur trovärdigt resultatet är och hur ordentligt undersökningen är genomförd. En enklare definition är frånvaro av systematiska fel (Esaiasson, 2012, s. 57). För att motverka detta har vi tillsammans studerat analysenheterna under studiens gång, och även använt Excel som hjälp för att motverka fel vid hanteringen av sifferdata. Vi har
23
även utfört ett reliabilitetstest på den färdigställda datamatrisen, för att undersöka om felaktig inmatning har förekommit, vilket i sig höjer trovärdigheten. Vi har studerat 20 slumpmässigt utvalda tweetar, och dubbelkollat deras interaktionsvärde. Ytterligare har interaktionsvärdet på de 20 tweetar med högst och lägst interaktion kontrollerats, då de ligger i fokus för vår studie. Vi har beskrivit vårt tillvägagångssätt på ett transparent sätt och med noggrannhet, vilket ökar chansen att det kommer bli samma resultat om någon gör om vår undersökning med samma material.
När det kommer till denna studiens reliabilitet måste det hållas i åtanke att det inte riktigt går att veta vem som ligger bakom följarinteraktionsstatistik på Twitter. Även om det går att se alla konton, är det omöjligt att undersöka de tusentals som har interagerat med varje tweet. Det går inte heller att veta identiteten på varje användare då många väljer att hålla sig anonyma, samtidigt som det även kan finnas flera botkonton.
24
7. Resultat
Nedan presenteras studiens resultat och det är strukturerat med fokus på frågeställningarna. Följaktligen kommer förekomsten av de 20 högsta och lägsta interagerade tweetarna
introduceras först, och de kommer delas in två underkapitel för att göra det tydligare. Efter att dessa har presenterats kommer de ämnen som engagerar Trumps twitterföljare och medierna tas upp. I den sista delen behandlas tweetarnas förekomst i artiklarna och deras roll i dessa.
7.1 Förekomsten av de 20 högsta och 20 lägsta tweetarna i tidningarna Efter urvalet undersökte vi totalt 432 tweetar varav vi fokuserade på de 20 med högst total följarinteraktion och de 20 med lägst. Detta för att undersöka om de förekommer i de utvalda tidningarna och hur mycket uppmärksamhet de har fått. För att skapa en översikt, hade högsta tweetet (nummer 397; se bilaga 1) 705 904 i total följarinteraktion och det lägsta (nummer 306) 33 170. Under resterande delar av uppsatsen kommer de tjugo högsta tweetarna refereras som P1-20 och de lägsta som N1-P1-20, beroende på interaktionsrank.
7.1.1 De mest uppmärksammade tweetarna
Tabell 7.1 De mest uppmärksammade tweetarnas förekomst i NYT och NYPost.
Tweet-nummer Tidning Antal träffar
P1 397 New York Times 7
New York Post 3
P2 427 New York Times 0
New York Post 1
P3 392 New York Times 11
New York Post 1
P4 409 New York Times 1
New York Post 0
P7 46 New York Times 1
New York Post 0
P8 27 New York Times 2
New York Post 3
Tweet-nummer Tidning Antal träffar
P9 11 New York Times 7
New York Post 1
P13 285 New York Times 1
New York Post 0
P14 398 New York Times 1
New York Post 0
P16 331 New York Times 12
New York Post 3
P20 8 New York Times 3
25
När det kommer till uppmärksamhet i nyhetsmedia förekom två av de tre högsta tweetarna i båda tidningarna, till olika grader. Tweet P4 omnämns endast av NYT, trots den höga följarinteraktion, och efter detta uppstår ett glapp där tre tweetar inte förekommer i någon tidning. Rapporteringen efter det blir allt mer gles, men av de tweetar som förekommer får flera mycket uppmärksamhet. Under denna studie var det mest uppmärksammade inlägget bland medierna omnämnt femton gånger i tidningarna. Samma tweet ligger på sextondeplats (bland de högsta) när det kommer till följarnas interaktion.
Rapportering saknas på flera tweetar med tema och/eller innehåll som liknar tidigare tweetar publicerade av Trump. Exempelvis handlar P5 och P6 om Trumps sedan länge pågående
konflikter. I inläggen ger han sig på Hillary Clinton och Nancy Pelosi (USA:s representationshus talman som Trump anklagade för att vara mentalt instabil). Detta verkar inte vara något nytt för presidenten, då Clinton och Pelosi under studiens gång omnämns tolv respektive 23 gånger, enbart på negativa sätt. Dessa personliga attacker kan ses förekomma i tidningarnas arkiv, men oftast uppmärksammas endast det första tweetet som behandlar händelsen. I detta fall är det inte de som har fått störst uppmärksamhet av presidentens följare. Ett exempel på detta är P9, där Trump anklagar demokraterna för att ha startat en kupp för att fälla honom. Tweetet är det första av sex gånger han nämner “kuppen” under oktober månad, och är dessutom den enda av kupp-tweetarna som omnämns i tidningarna.
Trump har, som tidigare nämnts, blivit känd för hans extrema kommunikationssätt och tvära kommentarer. Ett exempel av detta är det tidigare nämnda P16 där han kallar det pågående åtalet mot honom för “lynchning”. Liknande användning av värdeladdade ord som har resulterat i stor uppmärksamhet av medierna är P8. I inlägget anklagar han inte bara det demokratiska partiet för att inte göra något, utan även poängterar att demokraterna har slösat allas tid och energi på “bullshit”. Med fem omnämningar i tidningarna, är detta tweet det fjärde mest uppmärksammade av medierna. Detta tweet är förövrigt en av de två fall om ett inlägg citeras mer i New York Post än i New York Times.
Dock är inte presidentens inlägg alltid negativa. Av de tweetar med högst interaktion fanns det några som höll en positiv ton. Exempelvis P10, P12 och P13. Av dessa tweetar uppmärksammas endast P13, som handlar om Trumps “ovanliga” beslut kring det nuvarande läget med kriget i Syrien. Det inlägget omnämns en gång, endast i NYT. P10 och P12 handlar däremot båda om den
26
minskade arbetslösheten i USA, och trots att en av dem beskrivs av Trump som “breaking news”, förekommer ingen av dem i de undersökta tidningarna. I de näst sista två tweetarna, P18 och P19, bifogar Trump nyhetsinslag från Fox News och ABC News. Trots deras höga uppmärksamhet bland följarna publicerades inte dessa. Av de tjugo mest populära twitterinläggen förekom 11 tweetar i totalt 58 olika artiklar. Av dessa var majoriteten (46 st) publicerade i NYT.
7.1.2 De minst uppmärksammade tweetarna
Tabell 7.2 De minst uppmärksammade tweetarnas förekomst i NYT och NYPost.
Tweet-nummer Tidning Antal träffar N2 106 New York Times 1
New York Post 0 N4 107 New York Times 1 New York Post 0 N14 189 New York Times 3 New York Post 0 N19 229 New York Times 1 New York Post 0
I denna tabell presenteras de minst uppmärksammade tweetarna som förekommer i tidningarna. Tweetarnas namn baseras på deras interaktionsnivå med N1 som är lägst. Där N står för negativt. Tweet-nummer står för vilket nummer tweetet har bland alla undersökta inlägg, inte endast de 20 högst och 20 lägsta.
Få (4 st.) av de tweetar med minst följarinteraktion förekom i tidningarna. Även här dominerade NYT, då ingen av de tjugo lägsta tweetarna kunde hittas i NYPost. Likt de tweetar med högst interaktion, uppmärksammades i flera fall tweetar med liknande tema och/eller innehåll i båda tidningarna, men inte just dessa tjugo. Ett exempel är N13. I tweetet kritiserar Trump guvernören John Bel Edwards, samtidigt som han uppmanar folket att istället rösta på republikanen Eddie Rispone. Eftersom Trump tidigare har uppmanat invånarna i Louisiana att rösta på Rispone (tweet 9, 189, 199, 201, 202, 387, 428), har båda tidningarna redan rapporterat om detta.
27
Liknande situation uppstod för N14 och N16. I N14 attackerar Trump, återigen, Adam Schiff som är en av huvudutredarna i åtalet mot honom. Vidare kritiserar han, i N16, det demokratiska
partiet. Bara fram tills dessa tweetars publicering under oktober, har Trump gett sig på Schiff i 36 tweetar och demokraterna i 15. Av dessa två tweetar förekommer endast den om Schiff i en artikel i NYT.
Många av de lägsta tweetarna går ut på att Trump tackar eller marknadsför inför intervjuer och rapportering kring honom, vilket varken följarna eller medierna väljer att uppmärksamma. I tweetet som hade fått lägst interaktion (N1) händer just detta och det kan även ses i N5, N6, N12, N15 och N20. En annan trend som går att se bland de lägsta tweetarna är att tweetar som är i mittendelen av en tråd, varken får uppmärksamhet av tidningarna eller följarna. N2 till N4 ligger alla som andra del av en tråd på fyra eller fem tweetar, och presenteras inte i några artiklar.
Bland de tweetar med lägst interaktion återfanns även ett tweet (N10) där Trump ger sig på NYPost, som anses ha en positiv inställning till honom. Tidningen uppmärksammar dock inte kommentaren. Ingen av tidningarna uppmärksammar heller när Trump meddelar att han har valt att ge ytterligare stöd för North Carolina efter orkanen Dorian. Hans följare har inte reagerat på detta så mycket heller.
7.2 Tweetarnas förekomst och roll i artiklarna
De tweetar med högst interaktion är också de som är mer uppmärksammade i tidningarna. Det mest omnämnda tweetet i de valda nyhetsmedierna är det 16:e populäraste bland följarna, med tolv omnämningar i NYT och tre i NYPost. I detta tweet beskriver Trump demokraternas försök att stämma honom som en lynchning. NYT publicerade en artikel om det två timmar efter tweetet. Det är en kort artikel på under 200 ord där tweetet har en central roll, då artikeln endast handlar om detta uttalande på Twitter. Direkt citat förekommer, men bara av en del av tweetet, dock diskuteras det sedan genom hela texten. Artikelförfattaren, Eileen Sullivan, påpekar att Trump inte har använt ordet lynchning sedan 2015. NYPost publicerade sin artikel lite snabbare, på mindre än två timmar efter att Trump delat sitt tweet. Den är relativt kort på under 300 ord och Trumps tweet har en central roll precis som i den förstnämnda artikeln. Även här bygger texten på tweetet, men till skillnad från NYT förekommer hela tweetet som citat.
