Att vårdas av sjuksköterskestudenter : En litteraturstudie om patienters upplevelser

Akademin för hälsa, vård och välfärd

ATT VÅRDAS AV

SJUKSKÖTERSKESTUDENTER

En litteraturstudie om patienters upplevelser

HILJA GUNNARSSON

MICHELLE HAMNSTEDT

Huvudområde: Vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad

Nivå: Grundnivå Högskolepoäng: 15 hp

Program: Sjuksköterskeprogrammet Kursnamn: Examensarbete i vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad

Kurskod: VAE209

Handledare: Annelie Gusdal Maria Överholm

Examinator: Sofia Skogevall Seminariedatum: 21 06 04 Betygsdatum: 21 06 11

SAMMANFATTNING

Bakgrund: I samtliga vårdverksamheter kommer patienter i kontakt med

sjuksköterskestudenter, som under den verksamhetsförlagda utbildningen förväntas erbjuda patienter god vård under handledning av legitimerade sjuksköterskor. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av att vårdas av sjuksköterskestudenter. Metod: Systematisk

litteraturstudie med en beskrivande syntes, grundad i kvalitativ ansats.Resultat: Patienter

upplevde att studenters bemötande kunde präglas av ett genuint förhållningssätt vilket ökade patienters välbefinnande. Studenters närvaro kunde även bidra till en vård utöver det

vanliga, en förbättrad vård som var mer anpassad efter individen. En ömsesidig gemenskap kunde infinna sig i mötet mellan studenter och patienter, men att som patient vara navet i lärandeprocessen kunde även upplevas som sårbart.Slutsats: Patienters upplevelser av

sjuksköterskestudenter var övervägande positiva. Studenter bidrog med genuin närvaro och var generösa med sin tid, vilket bidrog till ökat välbefinnande hos patienter. Med studenter närvarande kunde patienter hamna i ett lärande sammanhang vilket kunde påverka

patienters vårdupplevelse både positivt och negativt.

Nyckelord: handledning, patient, relation, sjuksköterskestudent, upplevelse,

ABSTRACT

Background: In all care activities, patients come into contact with nursing students.

Students are expected to offer patients good care at their clinical placements under the supervision of licensed nurses. Aim: To describe patients’ experiences of being cared for by nursing students. Method: Systematic literature study with a descriptive synthesis, based in qualitative approach. Results: The patients experienced an increased well-being through students’ genuine approach. The presence of students could also result in a care beyond the ordinary, as an improved care which was more adapted to the individual. A mutual

togetherness could occur in the encounter between students and patients, but as a patient being the hub of the learning process could also be perceived as vulnerable. Conclusion: Patients' experiences of nursing students were predominantly positive. Students contributed with a genuine presence and were generous with their time, which contributed to increased well-being of patients. With students present, patients could end up in a learning context, which could affect patients' care experience both positively and negatively.

Keywords: counseling, experience, nursing student, patient, relation, work integrated

INNEHÅLL

2.4 Sjuksköterskestudenters erfarenheter av VFU ... 3

2.5 Vårdvetenskapligt teoretiskt perspektiv ... 4

2.5.1 Vårdande och vårdrelationen... 4

2.5.2 Lidandet... 5

2.6 Problemformulering ... 6

3 SYFTE ... 6

4 METOD ... 7

4.1 Datainsamling och urval ... 7

4.2 Genomförande och analys... 8

4.3 Etiska överväganden ... 9

5 RESULTAT ... 10

5.1 Det mellanmänskliga mötet ... 10

5.1.1 Att bli genuint bemött ... 10

5.1.2 Att få det lilla extra ... 11

5.2 Ett lärande sammanhang ... 13

5.2.1 Att vara en del av lärandeprocessen ... 13

5.2.2 Att vara sårbar... 14

6 DISKUSSION ... 15

6.1 Resultatdiskussion ... 16

6.2 Metoddiskussion ... 20

7 SLUTSATS ... 22

8 FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING ... 23

REFERENSLISTA ... 24

BILAGA A; SÖKMATRIS

BILAGA B; TABELL FÖR KVALITETSGRANSKNING BILAGA C; ARTIKELMATRIS

1

INLEDNING

Under sjuksköterskeutbildningen får sjuksköterskestudenter möjligheter att både uppleva och prövas i vårdens verklighet genom den verksamhetsförlagda utbildningen, som är en central del i studenters yrkesutveckling. Patienter har rätt till god vård, vilket studenter förväntas erbjuda under handledning av legitimerade sjuksköterskor. Studenter uppmuntras till självreflektion för att vidga sina perspektiv och kunna utveckla ett professionellt

förhållningssätt. För att uppnå detta tror författarna att det vore gynnsamt för studenter med ökad inblick även i patienters perspektiv. En undran över hur vårdupplevelsen påverkas när patienter vårdas av sjuksköterskestudenter har väckts hos författarna och förhoppningen med denna litteraturstudie är att bidra till ökad förståelse för patienters upplevelser kring detta. Detta intresseområde kommer från den kliniska verksamheten på Mälarsjukhuset och är ett av flera urval intresseområden som akademin för hälsa, vård och välfärd på Mälardalen Högskola valt ut.

2

BAKGRUND

Följande avsnitt avser att inledningsvis definiera och beskriva begreppet verksamhetsförlagd utbildning. Därefter beskrivs handledning och dess betydelse för det praktiska lärandet i sjuksköterskeutbildningen i Sverige. Därefter presenteras sjuksköterskans ansvar, följt av tidigare forskning. Slutligen beskrivs det vårdvetenskapliga teoretiska perspektivet i vilket denna litteraturstudie utgår ifrån, följt av en problemformulering.

2.1

Verksamhetsförlagd utbildning

Enligt Gustavsson (2002) delas kunskap in i två uppfattningar, där den ena avser att

erfarenhet ligger till grund för kunskap, och den andra att kunskap grundas i vårat tänkande. Oavsett uppfattning räcker inte någon av grunderna i sig utan kräver att vi aktivt bearbetar våra erfarenheter och erhåller våra tankar utifrån en gemensam verklighet. Därav förenas teori och praktik i utbildningar. Sjuksköterskeutbildningen i Sverige omfattar tre år och motsvarar 180 högskolepoäng, varav VFU (verksamhetsförlagd utbildning) är ett

obligatoriskt moment (Universitets - och högskolerådet, 2019). Under nästan en tredjedel av utbildningen ägnar studenter åt att observera verkligheten och praktisera sina teoretiska kunskaper i vårdverksamheter inom bland annat äldrevård, somatisk vård, psykiatrisk vård och primärvård (Mälardalens högskola, 2020). Enligt Liljedahl m.fl. (2014) får studenter

under VFU träna på och ge vård till patienter under handledning av en eller flera legitimerade sjuksköterskor. Det ger även tillfälle att bekanta sig med arbetsrutiner och samarbetet mellan de professioner som ingår i patienters vårdteam (Liljedahl m.fl., 2014).

2.2

Handledning

Handledares roll är att vara en förebild och trygghet för studenter. Samtidigt ska handledare se till att patienter får adekvat vård. För att mötet mellan lärande och vårdande ska gagna både patienter och studenter är en lyckad handledning central. En lyckad handledning präglas av stöttning och feedback från närvarande handledare som bjuder in studenter till patientmöten. Patientmöten kräver dock samtycke av patienter och ett gemensamt

ansvarstagande av studenter och handledare, studenter genom att vara initiativtagande och handledare genom att bekräfta och vara närvarande (Andersson, 2015). När studenter får öva på att ta eget ansvar kan de med handledares stöd nå ökad självständighet (Mälardalens högskola, 2017). Andra professioner i vårdteamet kan också med fördel ge studenter stöd och utrymme vilket ger dem möjlighet att uppleva hur det är att vara ansvarig för patienter, och förhoppningsvis bli bättre rustade inför det ansvar som yrkesrollen innebär (Holst &

Hörberg, 2013). Bristfällig handledning kan vara en följd av frånvarande handledare som inte engagerar sig i studenters lärande (Andersson, 2015). Studenter kan då bli fråntagna

möjligheten att ta ansvar eller också känna sig tvungna att vara självständiga mot sin vilja (Holst & Hörberg, 2013). Det kan även innebära uteblivna reflektioner eller att studenter inte ges chans att möta patienter. Detta får studenter att känna sig vilsna, otrygga och ensamma vilket har en negativ inverkan på deras utveckling. När handledningen misslyckas sjunker studenters motivation. Att handledare även deltar i studenters betygssättning kan orsaka ett maktunderläge som hindrar studenter från att våga ifrågasätta saker i rädsla om att bli underkända. Något annat som kan störa studenters utveckling är att jämföra sig med

kurskamrater. När det verkar gå bättre för andra kurskamrater är det lätt att börja ifrågasätta sin egen förmåga. Samtidigt kan studenter finna stöd hos varandra, i form av feedback och samhörighet, vilket är extra viktigt vid bristfällig handledning (Andersson, 2015).

Patientfokuserad handledning grundar sig i att studenters lärande utgår från patienter och präglas av ett reflekterande förhållningssätt. Reflektion är grundläggande för studenters utveckling och inlärning (Mälardalens högskola, 2017). Genom reflektion får studenter ventilera och sortera tankar och känslor (Holst & Hörberg, 2013). Handledare kan vägleda genom att ställa frågor som väcker reflektion hos studenter (Mälardalens högskola, 2017). Att reflektera med handledare främjar på så sätt både studenters personliga utveckling såväl som utvecklingen av den kommande sjuksköterskerollen (Andersson, 2015). Reflektion kan även göra att studenters lyhördhet för patienter ökar vilket ger goda förutsättningar för att

etablera vårdrelationer. I vårdrelationer kan studenter utveckla sina kunskaper och

färdigheter. Studenters självförtroende kan växa och motivationen förstärkas (Mälardalens högskola, 2017). Det är även värdefullt för studenter att få träna på och utveckla sitt

förhållningssätt i möten med patienter för att lära sig att sätta sig in i patienters perspektiv (Andersson, 2015), medan träning på praktiska moment möjliggör en förening med den teoretiska kunskapen vilket resulterar i fördjupad kunskap (Gustavsson, 2002).

2.3

Sjuksköterskans ansvar

Det är sjuksköterskor som ansvarar för omvårdnaden av patienter. Sjuksköterskor ska med ett helhetsperspektiv på patienters livssituation och tillstånd leda och genomföra

omvårdnadsarbetet. Sjuksköterskor ansvarar även för omvårdnadskompetensen hos övriga professioner i vårdteamet. I sjuksköterskans kärnkompetens ingår ledarskap och pedagogik, vilket innebär att sjuksköterskor också har ett lärande ansvar gentemot patienter, anhöriga, medarbetare och studenter. Handledningsaktiviteter för sjuksköterskestudenter ska även planeras, genomföras och utvärderas av sjuksköterskor. De pedagogiska insatserna ska främja sjuksköterskestudenters förmåga att applicera sina teoretiska kunskaper i möten med patienter och anhöriga (Svensk sjuksköterskeförening, 2017a).

Sjuksköterskors arbete ska samtidigt präglas av ett reflekterande förhållningssätt som bygger på respekt för människors värderingar, integritet och autonomi (Svensk

sjuksköterskeförening, 2017a). Sjuksköterskor ska även vara lyhörda, trovärdiga och ha medkänsla gentemot patienter (Svensk sjuksköterskeförening, 2017b). Att följa regler och riktlinjer utan att reflektera över sitt handlande kan leda till att det centrala i arbetet, som ska vara patienters välbefinnande, blir åsidosatt (Andershed m.fl., 2010). En förmåga att inleda och upprätthålla förtroendefulla relationer med patienter och anhöriga, är en förutsättning för att kunna ge god omvårdnad (Svensk sjuksköterskeförening, 2017a). Sjuksköterskors ansvar att inge trygghet hos patienter är därför viktig då sjuksköterskor många gånger är närmast vid patienters sida i svåra och känslosamma stunder (Ekwall & Jansson, 2016). För patienter kan ett tryggt bemötande vara avgörande för att kunna känna förtroende för sjuksköterskor. Att patienter uppfattar sjuksköterskor som kompetenta är en annan viktig faktor som främjar trygghet och som förstärker förtroendefulla relationer (Ewers & Schaepe, 2017).

2.4

Sjuksköterskestudenters erfarenheter av VFU

Sjuksköterskestudenter kan uppleva ångestladdade känslor och psykisk påfrestning både inför och under en VFU period. Ofta är dessa upplevelser relaterade till att studenter ställs inför en ny och obekant miljö i samband med VFU (Liljedahl m.fl., 2014; Sun m.fl., 2016). Studenter kan även uppleva självtvivel som grundar sig i en rädsla att inte ha tillräckliga kunskaper eller färdigheter för att kunna möta alla patienters behov, och på så sätt skada patienter eller mista patienters förtroende (Sun m.fl., 2016). Lin m.fl. (2018) hävdar även att sjuksköterskestudenter upplever svårigheter i kommunikationen med svårt sjuka patienter. Svårigheter i form av att inleda och hålla en konversation med patienter, men också en upplevelse av att vara oförmögen att hantera svåra samtal. Den sviktande kommunikationen bidrar i sin tur till emotionell stress hos studenter. Bakgrunden till studenters osäkerhet är bland annat den tunga och dystra stämning som kan råda på avdelningar för svårt sjuka patienter. Men också en rädsla för att begå misstag, att vara bevakad av anhöriga, att bli avvisad av patienter eller att tappa kontrollen över egna känslor i jobbiga situationer kan bidra till studenters osäkerhet. Dessa känslor av rädsla och osäkerhet kan i sin tur resultera i att studenter hellre flyr eller undviker samtal och möten med patienter, vilket försvårar

möjligheten till en god student- och patientrelation men även möjligheten till en god relation mellan studenter och anhöriga (Lin m.fl., 2018). Sun m.fl. (2016) beskriver att de emotionella svårigheter studenter upplever dessutom kan leda till andra problem såsom sömnsvårigheter, minskad aptit, men även en minskad koncentration och inlärningsförmåga.

Enligt Arieli (2013) är emotionell stress hos sjuksköterskestudenter under VFU starkt förankrat till relationen med handledare och andra studenter men i synnerhet till relationen mellan studenter och patienter. Möten med funktionsnedsatta, svårt sjuka eller skadade patienter och deras anhöriga visade sig ge upphov till känslor som stress, frustration och ambivalens. Men enligt Solvoll och Heggen (2009) är det de faktum att närma sig och skapa relationer med främlingar, som är utmanande för studenter. Även Holst och Hörberg (2012) menar att möten med patienter som lider kan vara svårt och bekymmersamt för studenter, men hävdar samtidigt att dessa möten triggar i gång ett reflekterande tankesätt hos

studenter. Svåra möten med patienter utvecklar även studenters förmåga att sätta sig in i patienters känslor och situation, vilket samtidigt utvecklar studenters vårdande

förhållningssätt. Manninen m.fl. (2012) menar att studenter förstår betydelsen av att utsätta sig för svåra möten och situationer, trots rädslor och osäkerheter, för att få ökad erfarenhet och lära sig bemästra dessa.

Självständiga möten mellan sjuksköterskestudenter och patienter, utan handledares närvaro, har visat sig ha betydelse för huruvida relationer etableras. Dessa möten ger studenter tid och utrymme att lyssna och lära känna patienter (Manninen m.fl., 2012). Studenter betonar även vikten av att vara generös med tid gentemot patienter. Genom tid och lyhördhet upplever studenter ökad förståelse för personen bakom patientrollen och ökad förståelse för patienters behov (Holst & Hörberg, 2012). En god student- och patientrelation ökar studenters

engagemang i patienter och deras tillstånd, och påverkar studenters lärandeprocess positivt (Manninen m.fl., 2012). Småprat kan vara början på ett ömsesidig förtroende, som utgör grunden för en relation mellan studenter och patienter (Andersson, 2015). Dessutom stärker självständigt arbete studenters självförtroende och bidrar till ökad erfarenhet och tillit till den egna förmågan (Holst & Hörberg, 2012).

2.5

Vårdvetenskapligt teoretiskt perspektiv

Nedan beskrivs det teoretiska perspektiv som denna litteraturstudie utgår från. Avsikten med denna litteraturstudie är att beskriva upplevelser i relation till sjuksköterskestudenter, ur ett patientperspektiv. Därför utgår detta arbete från Katie Erikssons teori om vårdande,

vårdrelationen och hennes definition av vårdlidande.

2.5.1 Vårdande och vårdrelationen

Eriksson (1987) beskriver människan som betydligt mer än bara en biologisk varelse. Hon menar att varje människa är av komplex natur och är en unik enhet av kropp, själ och ande. Gemenskap med andra människor är vad människan både längtar och strävar efter, för att

känna ömsesidig kärlek och erfara tro och hopp. Människan är även reflekterande, tänkande och sammanhangssökande. Hen söker sin mening med det mänskliga livet, vilket emellertid grundar sig i att människan är religiös, med eller utan en uttalad gudstro. Denna beskrivning av människan syftar i sin tur till att vårdandet av patienter inte stannar vid fysiska problem, utan sträcker sig längre än så. Att vårda kräver en helhetssyn på människan, att kunna se den unika personen bakom sjukdomen (Eriksson, 1987).

Att främja för hälsa menar Eriksson (2015) är lika med att främja för livet och är därmed den yttersta meningen av vårdandet. Ansa, leka och lära är kärnan av vårdandet och krävs för en god omvårdnad. Värme, närhet och beröring är vad som kännetecknar ansandet och är synnerligen en av de mest fundamentala omvårdnadsåtgärderna. Att ansa innebär att bry sig om och vara närvarande för en annan människa, att skapa upplevelser av välbefinnande genom till synes små handlingar. Beröring behöver dock inte vara fysisk, utan kan handla om att bekräfta en annan människas existens genom exempelvis ögonkontakt. Leken kan

beskrivas som ett uttryck för hälsa och är ett viktigt element i vårdandet. I leken kan

patienter växla mellan den inre och yttre verkligheten. Där den inre verkligheten står för det trygga och bekanta medan den yttre står för det nya och okända. Detta gör det i sin tur möjligt för patienter att behärska och förstå den nuvarande situationen. I leken är det patienter som besitter kontrollen, där vårdarens uppgift är att vara följsam till patienters behov och önskan. I lärandet är det upp till vårdaren att stödja patienter. Genom lärandet kan vårdaren erbjuda patienter nya möjligheter och kunskap som kan hjälpa patienter att återfå sin självständighet. I lärandet krävs det dock att vårdaren har ett lärande

förhållningssätt i sitt vårdande (Eriksson, 2015).

Relationen mellan vårdare och patienter, vårdrelationen, beskriver Eriksson (2014) som en akt mellan två människor, som tillsammans bildar en helhet. Relationen syftar till att främja hälsoprocesser hos patienter men bygger främst på en ömsesidighet mellan vårdare och patienter, vilket innebär att relationen måste tillåtas av båda parter. Vårdandet ska vara något naturligt och relationen till patienter ska därför inte forceras fram. Vårdrelation ska genom kontinuitet skapa ett tryggt utrymme för människan, där hen ges möjlighet att utvecklas och uttrycka sina behov, begär eller problem. En ogynnsam relation kan hämma hälsoprocessen hos patienter. Vårdrelationen kan därför med andra ord beskrivas som mycket centralt i vårdandet och är vad som ligger till grund för god omvårdnad. För att skapa en god relation är det viktigt att som vårdare inte utnyttja sin makt eller på något sätt kränka patienten, då detta kan resultera i ett vårdlidande (Eriksson, 1994, 2014).

2.5.2 Lidandet

Lidandet anser Eriksson (1994) vara en naturlig del av livet, en nödvändig komponent i människans relation till hälsa. Det är varken en definition av det onda eller goda, utan skapar tillsammans med hälsa en konstant balansgång mellan det som är friskt och sjukt och det som är gott och ont, som en existentiell kamp mellan det levande och det döda. Lidandet kan därefter, enligt Eriksson (1994) gestaltas i olika former – i ett livslidande, sjukdomslidande och vårdlidande. Ett lidande som påverkar människans tillvaro och situation, eller verkar som ett hot mot människans existens beskrivs som ett livslidande. Det är förenat med det

lidande en människa upplever när livet och vad det omfattar känns hotat. Sjukdomslidandet kan tolkas som det fysiska lidandet, som uppstår vid sjukdom eller smärta men kan

emellertid yttra sig som både ett själsligt och andligt lidande, främst till följd av de känslor och förändringar som sjukdomar kan föra med sig. Eriksson (1994) beskriver ytterligare fyra olika kategorier som var för sig eller tillsammans utgör det lidande som är direkt förankrat till vården, nämligen vårdlidandet. Dessa fyra kategorier är utebliven vård, kränkning av värdighet, maktutövning, fördömelse och straff. Utebliven vård kan innebära att vårdaren omedvetet vårdar patienter på ett skadligt sätt till följd av bristande kunskaper. Kränkning av värdighet kan exempelvis handla om att patienters autonomi inte blir respekterad.

Maktutövning betyder att patienter manipuleras till att, direkt eller indirekt, att uppträda som vårdaren önskar. Indirekt maktutövning kan ske genom att vårdaren medvetet försätter patienter i en situation där patienter är maktlös, exempelvis genom att inte uppmärksamma patienters synpunkt. Patienter kan bli utsatt för fördömelse om vårdaren anser sig ha rätt att bedöma att patienters agerande är felaktigt. Som en konsekvens av fördömelsen kan straffet komma, bland annat genom nekad vård.

2.6

Problemformulering

Verksamhetsförlagd utbildning är en central del i sjuksköterskeutbildningen. Det ger

studenter tillfälle att applicera teoretiska kunskaper i praktiken och att se verkligheten i form av möten med kollegor, patienter och anhöriga. Detta innebär att många patienter möter och vårdas av studenter. Tidigare forskning visar på att studenters upplevelser av att vårda patienter kan präglas av ångest och emotionell stress vilket främst grundar sig i osäkerhet och brist på kunskap. Samtidigt upplever studenter att patientmöten öppnar dörrar för nya insikter vilket främjar en helhetssyn på patienten. Ur ett vårdvetenskapligt perspektiv ska sjuksköterskor se patienter som en helhet bestående av kropp, själ och ande. Detta innebär att vård av patienter sträcker sig längre än enbart fysiska behov. En god relation mellan studenter och patienter kan utgöra ett tryggt utrymme och främja för hälsoprocesser hos patienter. Detta kräver dock att relationen bygger på en ömsesidighet hos båda parter. Att ta emot vård innebär ett utelämnade vilket kan resultera i att patienter upplever sig sårbara och utsatta i vårdsituationer. Denna beroendeställning ställer krav på att studenter och

handledare tar ett gemensamt ansvar i att värna om patienters välbefinnande. Det är därför av både intresse och behov att få ökad kunskap om patienters upplevelser av att möta och vårdas av studenter. Genom att skildra patienters upplevelser förväntas denna

litteraturstudie bidra till ökad inblick i och förståelse för patienters upplevelser av att vårdas av sjuksköterskestudenter, vilket förhoppningsvis kan främja patienters välbefinnande.

3

SYFTE

4

METOD

Denna litteraturstudie grundade sig i en kvalitativ ansats. Detta bedömdes som lämpligt då studiens syfte hade som avsikt att beskriva upplevelser, i vilket en kvalitativ metod kan beskriva utförligt (Henricson & Billhult, 2017). Materialet analyserades i enlighet med Evans (2002) analysmetod i fyra specifika steg. I det första steget utfördes en systematisk sökning av vetenskapliga artiklar som kunde svara på syftet. I det andra steget identifierades

nyckelfynd i artiklarnas resultat som kunde besvara syftet. I det tredje steget utformades teman respektive subteman utifrån likheter och olikheter i nyckelfynden. I det fjärde steget beskrev författarna de fenomen som uppkom under respektive subtema och besvarade därmed syftet. Totalt var det tolv artiklar med kvalitativ metod som valdes ut och

analyserades i denna litteraturstudie. I följande avsnitt redovisas det hur artiklarna valts ut, hur de analyserats samt vilka etiska överväganden som genomförts.

4.1

Datainsamling och urval

Datainsamlingen genomfördes av författarna genom att söka vetenskapliga artiklar i databaserna Cinahl Plus och PubMed som ansågs vara relevanta då de inriktar sig på vårdvetenskaplig forskning. Ett fåtal sökningar utfördes även i SwePub som bland annat publicerar vetenskapliga artiklar av forskare vid svenska universitet och högskolor. I sökningen användes orden service users, perceptions, student/students, student*, nurs*, care/caring/cared, “patient* experienc*”, patient, experience, clinical, learning, practice, qualitative, “patient relationship” och assess*. För att sökningarna skulle resultera i ett tillräckligt bra urval av artiklar, kombinerades sökorden med så kallade booleska

sökoperatorer ”OR”, ”AND” och “NOT” (Östlundh, 2017). För detaljerad presentation av sökorden, se sökmatris bilaga A. Vid sökningen av artiklar användes sökvägen advanced search och avgränsningarna english language, peer reviewed och publikationsåren 2011– 2021. För att få fler träffar utökades sökningarna med ytterligare tio år, 2001–2021. Att avgränsa artikelsökningen med peer review innebar att sökresultatet sorterade ut artiklar som inte publicerats i vetenskapliga tidskrifter (Östlundh, 2017). Då peer review inte är ett alternativ i PubMed gjordes sökningar av artiklar som hittats i PubMed även i Ulrichsweb. Trunkering användes vid flera sökord kunna söka på delar av ord och på så sätt få fler sökträffar. Även citattecken användes för att få ett mer träffsäkert sökresultat som bättre svarade på studiens syfte (Östlundh, 2017). Inklusionskriterier innefattade kvalitativa studier med patientperspektiv. Inga exklusionskriterier användes då författarna ansåg att

sökresultatet inte behövde smalas av. Med hjälp av den booleska söktekniken utfördes en del sökningar med ”NOT” review för att få ett sökresultat med originalartiklar. Dock blev

sökresultatet emellanåt för begränsat och av den anledningen användes denna kombination enbart ett fåtal gånger. Endast den kvalitativa delen på en av artiklarna som har mixad metod har använt.

Den samlade urvalsprocessen genererade totalt 392 träffar, 57 lästa abstract, 20 lästa fulltext och 17 kvalitetsgranskade artiklar, se bilaga A. Utöver databassökning gjordes även manuella sökningar efter att ha hittat artiklar av intresse i andra artiklar. Artikeln “Patients’

approaches to students’ learning at a clinical education ward- an ethnographic study” (Manninen m.fl., 2014) som hittades i artikeln “Psychiatric patients’ perspectives of student involvement in their care” (Öster m.fl., 2015), inkluderades i denna litteraturstudie. De artiklar som ansågs trovärdiga och svarade på litteraturstudiens syfte kvalitetsgranskades med hjälp av Fribergs (2017) förslag på kvalitetsgranskningsfrågor, se bilaga B. Författarna valde att använda artiklar som enligt kvalitetsgranskningen ansågs vara av hög kvalitet (9–10 poäng) samt medelhög kvalitet (7–8 poäng). Artiklar med låg poäng (1–6) valdes bort. Totalt valdes tolv artiklar ut till resultatet i denna litteraturstudie och fem artiklar sorterades bort då de inte uppfyllde kvalitetskraven. De valda artiklarna finns presenterade i en

artikelmatris, se bilaga C.

4.2

Genomförande och analys

Enligt Evans (2002) består det första steget i dataanalysen av en datainsamling. Detta steg har författarna till denna litteraturstudie redovisat i föregående avsnitt, datainsamling och urval. Enligt det andra steget i analysen lästes de valda artiklarna upprepade gånger av författarna för att få en helhetsbild samt en djupare förståelse av resultatet i artiklarna. I samma steg identifierade författarna tillsammans nyckelfynd som bestod av meningar, delar av meningar och stycken. Totalt kunde 130 nyckelfynd identifieras och i steg tre av analysen staplades dessa upp med respektive artikelnummer i ett Exceldokument för att få en bättre översikt över nyckelfynden. Utefter likheter och olikheter bland nyckelfynden kunde dessa kodas med varsin bokstav för att sedan grupperas under ett eget blad i Excel. Utifrån

nyckelfynden skapades två teman. Nyckelfynden som kodades med bokstav A utgjorde tema 1, Det mellanmänskliga mötet, och nyckelfynden som kodades med bokstaven B utgjorde i sin tur tema 2, Ett lärande sammanhang. I både tema 1 och tema 2 kunde nyckelfynden ytterligare delas in efter likheter och olikheter vilket formulerade fyra subteman. Två subteman, Att bli genuint bemött och Att få det lilla extra tillhörande tema 1 och två

subteman, Att vara en del av lärandeprocessen och Att vara sårbar tillhörande tema 2. Ett exempel på nyckelfynd, tema och subteman presenteras nedan i tabell 1. I det fjärde och sista steget beskrev författarna i löpande text det fenomen som kunde urskiljas av de insamlade nyckelfynden under varje subtema.

Tabell 1. Exempel på nyckelfynd, tema och subteman.

Nyckelfynd Tema Subteman

Patients also express that they gain knowledge about their own

condition when they communicate with students (Manninen m.fl., 2014, s. 6).

Patienten i ett lärande sammanhang

Att vara en del av lärandeprocessen

The patients are more or less tied within the learning space and

receive care based on the students’ ability, which means

that the attention the patient receives is dependent on the learning conditions (Holst m.fl.,

2017, s. 6).

Att vara sårbar

4.3

Etiska överväganden

Vid en litteraturstudie krävs ingen ansökan från en etisk kommitté, däremot har etiska överväganden tagits hänsyn till (Polit & Beck, 2012). Författarna har varit ansvariga för att materialet är moraliskt godtagbar och erhåller god kvalitet. För att godtas som forskning krävs det att materialet har granskats kritiskt av andra oberoende forskare, så kallad peer review (Codex, 2021). Därför har författarna till denna litteraturstudie endast valt artiklar som blivit peer reviewed för att öka trovärdigheten ytterligare, utöver den

kvalitetsgranskning som genomförts av författarna. Forskare bör även ha följt en god forskningssed för att minska risken för vetenskaplig oredlighet (Codex, 2021). Enligt

Vetenskapsrådet (2017) innefattar oredlighet bland annat förvrängning och plagiat av andras text. Med plagiat menas att författare felaktigt hävdar att andras text och data är författarnas egna. Författarna till denna litteraturstudie har inte plagierat någon annans text med avsikt. Risken för oavsiktligt plagiat är liten då författarna är väl förtrogna med innebörden, därav har all text bearbetats och beskrivits med egna ord. En genomgående referenshantering enligt APA har underlättat spårning till ursprungskällan. Eftersom samtliga artiklar varit engelskspråkiga har översättning varit ofrånkomlig. Det har medfört viss risk för

5

RESULTAT

I följande avsnitt har det resultat som framkom av de tolv artiklar som analyserades i enlighet med Evans (2002) analysmetod presenterats, Resultatet beskrev patienters

upplevelser av att vårdas av sjuksköterskestudenter under två teman, Det mellanmänskliga mötet och Ett lärande sammanhang. Varje tema mynnade ut i två respektive subteman som finns redovisade i tabellen nedan.

Tabell 2. Översikt av teman och subteman

Teman Subteman

Det mellanmänskliga mötet

Att bli genuint bemött

Att få det lilla extra

Ett lärande Sammanhang

Att vara en del av lärandeprocessen Att vara sårbar

5.1

Det mellanmänskliga mötet

Temat Det mellanmänskliga mötet formulerade ett första subtema, Att bli genuint bemött, i vilket beskrev vikten av sjuksköterskestudenters genuina bemötande och hur det påverkade patienters upplevelser av att ha sjuksköterskestudenter involverade i vården. Därefter formulerades ett andra subtema, Att få det lilla extra som beskrev hur

sjuksköterskestudenters närvaro kunde bidra till en positiv vårdupplevelse.

5.1.1 Att bli genuint bemött

Patienter som vårdats av sjuksköterskestudenter har uttryckt att det var viktigt att studenter var genuina i bemötandet gentemot patienter.När mötet mellan patienter och studenter kännetecknades av en genuin natur, vågade patienter öppna upp sig och visa sig sårbara för studenter (Andersson m.fl., 2020; Eskilsson m.fl., 2015; Holst m.fl., 2017). Genuinitet hos studenter bidrog till att patienter fick ett ökat förtroende för studenter, men även till en student- och patientrelation som kunde karakteriseras av närhet, engagemang och vänskap (Andersson m.fl., 2020; Eskilsson m.fl., 2015; Strömwall m.fl., 2018). Enligt patienter präglades ett genuint bemötande av ärlighet, nyfikenhet och en vilja hos studenter att lära känna patienter och ha förståelse för patienters känslor och situation. Likaså att aktivt lyssna och ge patienter tid och utrymme att få berätta om individuella problem respektive behov (Andersson m.fl., 2020; Holst m.fl., 2017; Moores m.fl., 2015; Strömwall m.fl., 2018).

Patients describe how the pair treats them calmly and with compassion, and how they try to understand the patient’s situation by taking the time to talk and listen to them, which helps the patients feel acknowledged and seen as human beings. (Strömwall m.fl., 2018, s. 100)

Generellt sett upplevde patienter att studenter var genuina, både i sitt bemötande och vårdande. Studenter visade medkänsla, och uttryckte också en vilja att finnas där för patienter (Andersson m.fl., 2020; Eskilsson m.fl., 2015; Mukumbang & Adejumo, 2014; Strömwall m.fl., 2018). I möten med studenter som visade ett genuint intresse och

engagemang, var det enklare för patienter att dela med sig av livserfarenheter (Andersson m.fl., 2020; Eskilsson m.fl., 2015; Holst m.fl., 2017). I studenters inbjudande förhållningssätt och förståelse kunde patienter uppleva ett välbefinnande. ” In encounters with students, however, patients gain power and can experience well-being through the students’

commitment to wanting to understand the patient and his or her situation” (Andersson, m.fl., 2020, s. 144). Ett välbefinnande i form av ökad kraft och ork, både fysiskt och psykiskt

(Andersson m.fl., 2020; Suikkala & Leino-Kilpi, 2005).

I studenters lyhördhet och försök att förstå, upplevde även patienter att studenter tog dem på allvar (Eskilsson m.fl., 2015; Strömwall m.fl., 2018). Patienter uppskattade när studenter var ärliga om sin brist på kunskap, men huruvida ett möte betraktades som genuint eller inte grundade sig emellertid inte i studenters kunskapsnivå (Andersson m.fl., 2020; Eskilsson m.fl., 2015). I möten med studenter som trots allt visade sig ha goda kliniska kunskaper, kunde patienter uppleva att mötet saknade genuinitet om studenter saknade värme och empati i deras bemötande (Eskilsson m.fl., 2015). Dessa möten resulterade i att patienter hade svårigheter i att dela med sig av sin historia och låta sig överlämnas till studenters vård (Eskilsson m.fl., 2015; Holst m.fl., 2017; Mukumbang & Adejumo, 2014).

”

encounter is not of a genuine nature, it is more difficult for the patient to turn him/herself over to the students” (Eskilsson m.fl., 2015, s. 355). Patienter upplevde tillika en frustration över att behöva vårdas av studenter som inte upplevdes som genuina. Enligt patienter bidrog detta till upplevelser av maktlöshet men det bidrog även upplevelser av att vara ett objekt på vilket studenter kunde öva (Eskilsson m.fl., 2015).

5.1.2 Att få det lilla extra

Enligt patienter kunde sjuksköterskestudenters närvaro bidra till en vård utöver den vanliga (Andersson m.fl., 2020; Eskilsson m.fl., 2015; Moores m.fl., 2015; Mukumbang & Adejumo, 2014; Strömwall m.fl., 2018). Patienter upplevde att studenter hade mer tid och utrymme att spendera på samtal och olika aktiviteter, än vad ordinarie sjuksköterskor hade. Med

studenter närvarande var det dessutom möjligt för patienter att utföra aktiviteter utan att behöva anpassa sig efter den dagliga rutinen (Andersson m.fl., 2020;Mossop & Wilkinson, 2006). Genom den extra tid studenter hade att erbjuda patienter, tilläts patienter att få ta del av studenters livserfarenheter och vice versa (Manninen m.fl., 2014; Mossop & Wilkinson,

2006). I dessa möten och i studenters sällskap kunde patienters ensamhet och lidande lindras (Andersson m.fl., 2020; Mossop & Wilkinson, 2006) En del patienter beskrev att ”…the students spread joy and that they are invigorating… They talk of how the students can cheer them up, which is described as stimulating” (Strömwall m.fl., 2018, s. 102). Enligt en del patienter hade studenter även egenskaper som ordinarie sjuksköterskor stundtals saknade (Andersson m.fl., 2020; Eskilsson m.fl., 2015; Mukumbang & Adejumo, 2014).

So, I think in some way that the students can give the little thing, which the regular staff do not have the opportunity to. It will be a little extra, so you can feel better. So it has been for me. They have helped me in the bad moments to feel better. (Andersson m.fl., 2020, s. 145)

Vårdupplevelsen förändrades enligt patienter, i positiv bemärkelse, när studenter var involverade i patienters vård (Eskilsson m.fl., 2015; Moores m.fl., 2015; Strömwall m.fl., 2018). Dels utav den anledningen att patienter uppfattade ordinarie sjuksköterskor som mer uppmärksamma när studenter var närvarande, vilket resulterade i en mer personcentrerad vård (Moores m.fl., 2015). Och dels för att studenter var generösa med sin tid och ansträngde sig för att patienter skulle vara nöjda och bekväma, på ett sätt som stack ut från den

vardagliga vårdramen. Studenters försök och vilja att ge en god omvårdnad uppskattades av patienter som upplevde att studenter ville det bästa för patienterna (Andersson m.fl., 2020; Mossop & Wilkinson, 2006; Mukumbang & Adejumo, 2014; Strömwall m.fl., 2018). Patienter uttryckte att “… students add an extra dimension to healthcare when they stay with them and go above and beyond what is expected.” (Eskilsson m.fl., 2015, s. 356).

Enligt patienter var det stundtals svårt att urskilja sjuksköterskestudenter från ordinarie och färdigutbildade sjuksköterskor (Manninen m.fl., 2014). Patienter ansåg att studenter var minst lika kompetenta och professionella som färdigutbildade sjuksköterskor (Manninen m.fl., 2014; Mossop & Wilkinson, 2006; Mukumbang & Adejumo, 2014). …” Sometimes the patients forget that the students are not yet graduated nurses, since the patients feel that the students have taken care of them in an equally qualified manner as graduated nurses”

(Manninen m.fl., 2014, s. 5). Och en del patienter konstaterade att studenter gjorde ett bättre jobb än ordinarie sjuksköterskor. Patienter fann studenters förhållningssätt, både i

bemötande och vårdande, försiktigare och mer noggrant i jämförelse med ordinarie sjuksköterskors förhållningssätt (Eskilsson m.fl., 2015; Strömwall m.fl., 2018). … ”During these moments it appears that students provide care in a more tender and careful manner than previously experienced from professional carers … The attitudes of the students are thus seen as an ideal for good care.” (Eskilsson m.fl., 2015, s. 356). När studenter inte var på plats upplevde patienter ett tomrum, och saknade att ha studenter involverade i vården

5.2

Ett lärande sammanhang

Patienter beskrev upplevelser som var relaterade till det lärande sammanhanget. Ur temat Ett lärande sammanhang formulerades två subteman. Det första subtemat, Att vara en del av lärandeprocessen, behandlar patienters förståelse och upplevelser som deltagare i lärandeprocessen. I det andra subtemat, Att vara sårbar, beskrivs hur patienter upplever sårbarhet i att vara navet i lärandeprocessen.

5.2.1 Att vara en del av lärandeprocessen

Patienter hade en förståelse för att VFU var en viktig del i studenters lärandeprocess, vilket bidrog till att patienter lät sig vårdas av studenter (Andersson m.fl., 2020; Manninen m.fl., 2014; Mossop & Wilkinson, 2006; Strömwall m.fl., 2018). De ansåg även att det var viktigt för studenter att interagera med så många patienter som möjligt för att kunna utveckla ett empatiskt förhållningssätt (Öster m.fl., 2015). Att se studenter utvecklas till blivande sjuksköterskor upplevdes inspirerande (Andersson m.fl., 2020; Strömwall m.fl., 2018; Suikkala & Leino-Kilpi, 2005; Öster m.fl., 2015).

De flesta av patienter hade positiva upplevelser av att vårdas av sjuksköterskestudenter (Moores m.fl., 2015; Mossop & Wilkinson, 2006; Mukumbang & Adejumo, 2014). Positiva egenskaper hos studenter ansågs vara att de var engagerade, glada och positiva (Öster m.fl., 2015). När patienter kunde märka att studenter var pålästa vågade patienter lita på studenter och deras förmåga att ge god omvårdnad (Mossop & Wilkinson, 2006; Mukumbang &

Adejumo, 2014; Strömwall m.fl., 2018). De uppskattade den omvårdnad de fick (Mossop & Wilkinson, 2006). De tyckte också att studenter var professionella (Mukumbang & Adejumo, 2014). Vissa föredrog att diskutera med studenter framför ordinarie sjukvårdspersonal, då studenter ibland upplevdes vara mer engagerade (Andersson m.fl., 2020). “They [the

students] listen to me and they explain as good as they can and even better… that is different from other wards where they [nurses and physicians] think that because they know

something everybody knows it.” (Manninen m.fl., 2014, s. 6). Patienter kände sig även inkluderade i den sociala och professionella interaktionen och upplevde att deras åsikt efterfrågades, vilket fick dem att känna sig respekterade som individer (Stockhausen, 2009). Patienters syn på hur studenter skulle bete sig under handledning skiljde sig åt. Medan vissa föredrog en mer tillbakadragen attityd hos studenter föredrog andra att studenter var aktivt deltagande i samtal och omvårdnad (Öster m.fl., 2015). Vissa kunde uppleva det tröttsamt att studenter var långsammare än ordinarie personal (Mossop & Wilkinson, 2006). Att behöva repetera information eller påminna om önskemål kunde också vara irriterande (Manninen m.fl., 2014; Mossop & Wilkinson, 2006). Trots att studenters närvaro kunde upplevas som stressande, upplevde patienter samtidigt ett ansvar i att stötta studenter i deras lärande genom att erbjuda studenter möjligheter att utvecklas i vårdandet (Andersson m.fl., 2020).

Sometimes they take a little bit longer, or it causes you a little more discomfort but you tell them they are doing a really good job, they have to learn and I feel as if I’m helping to be part of that learning for them. (Stockhausen, 2009, s. 187).

När studenter lyckades skapa en god stämning och relation till patienter blev patienter aktiva deltagare i studenters lärande. De kunde delta genom att låta studenter praktisera olika moment på deras kroppar, ge råd, hjälpa till med att hålla saker och påminna dem om saker (Manninen m.fl., 2014). Det var särskilt stimulerande att få dela med sig av upplevelser, som hur sjukdom påverkade deras liv och kunna vägleda studenter (Moores m.fl., 2015). ”I told her things about my life and problems with my health that I thought would help her learning, like…. to understand what it is like for me to have to struggle to breath” (J. Stockhausen, 2009, s. 187). Patienterna engagerade sig i och stöttade studenters utveckling genom att ha en positiv inställning, vara tålmodiga och inbjudande vilket även fick dem att själva känna sig än mer delaktiga i lärandeprocessen (Eskilsson m.fl., 2015). Att delta i studenters

lärandeprocess gav även patienter nya lärdomar. De fick bättre förståelse för hur

sjukvårdssystemet fungerade och insikt och kunskap i sin sjukdom och behandling (Eskilsson m.fl., 2015).

5.2.2 Att vara sårbar

Patienter uttryckte nedsatt ork och energi vid sjukdom. Att utöver sjukdom även hantera studenter kunde leda till upplevelser av utsatthet och sårbarhet hos patienter. Patienter kunde känna både sjukvårdspersonalens och studenters förväntningar om att vara tillgänglig för studenters lärande (Andersson m.fl., 2020).

When there have been three conversations in one day, I can get very tired when the fourth comes. I can feel like, though you have the freedom to say no, at the same time you might not be able to do so the third time, even if you had wanted to say no to them (Andersson m.fl., 2020, s. 145).

Att bli mittpunkt i lärandeprocessen kunde göra att patienter hamnade i en

beroendeställning utan möjlighet att försvara sig (Holst m.fl., 2017). Vissa patienter upplevde att de blev informerade snarare än tillfrågade om de ville ha studenter delaktiga i sin vård (Mossop & Wilkinson, 2006). Andra patienter kunde få veta först efteråt att ett moment utförts av en student (Mukumbang & Adejumo, 2014). Trots att patienter var mittpunkten i lärandeprocessen kunde de känna sig exkluderade, de blev tysta åskådare av studenters handlingar (Suikkala & Leino- Kilpi, 2005). En oro fanns hos patienter att studenter

betraktade dem som träningsobjekt (Moores m.fl., 2015). ”We didn’t have a conversation, she treated me rather than informed me…I stay silent while she works…” (Manninen m.fl., 2014, s. 5). Några patienter menade att studenters VFU perioder avlöste varandra i så högt tempo att det inte var någon mening i att etablera någon nära relation till studenter. Patienter försökte hålla distans till studenter (Barksby, 2014). Det upplevdes blottande att släppa in främmande människor i sin personliga sfär (Moores m.fl., 2015; Strömwall m.fl., 2018; Öster

m.fl., 2015). Att vara en del av lärandeprocessen kunde upplevas som ett krävande åtagande (Holst m.fl., 2017).

Studenters attityder avgjorde om patienter vågade lita på studenter (Mukumbang & Adejumo, 2014). Exempelvis upplevde patienter otrygghet när studenter uppträdde på ett osäkert eller otrevligt sätt (Eskilsson m.fl., 2015; Mukumbang & Adejumo, 2014). När studenter verkade ha en human människosyn upplevde patienter trygghet i deras närvaro (Öster m.fl., 2015). Bristande erfarenhet och kunskap hos studenter var en vanligt

förekommande oro hos patienter (Andersson m.fl., 2020; Eskilsson m.fl., 2015; Mossop & Wilkinson, 2006). En oro som för vissa tillkom efter negativa erfarenheter med studenter (Eskilsson m.fl., 2015; Mossop & Wilkinson, 2006; Mukumbang & Adejumo, 2014). Patienter kunde bland annat uppleva smärta i samband med injektioner (Mukumbang & Adejumo, 2014). Patienter upplevde också att studenter inte alltid hade full kontroll, sa fel saker och att sjuksköterskorna upprepade gånger var tvungna att tala om vad studenter skulle göra

(Barksby, 2014). Därtill växte oro över studenters förmåga att följa regler kring sekretess (Öster m.fl., 2015). Några patienter var tveksamma till om studenter fick tillräckligt mycket stöd från handledare (Eskilsson m.fl., 2015). Oron avtog för vissa patienter när de lärde känna studenter och insåg att de var kapabla att ge god omvårdnad (Strömwall m.fl., 2018). Patienter betonade vikten av att få ordentlig information om studenters medverkan i förväg. Information om utbildningen och mer detaljer kring studenters roll samt hur de skulle delta i patienters vård (Moores m.fl., 2015; Öster m.fl., 2015). Det upplevdes viktigt att ha möjlighet att tacka nej eller att kunna begränsa antalet personer i rummet. Att studenter presenterade sig ansågs också viktigt (Öster m.fl., 2015). Att få en förklaring av vad studenter skulle göra och varför, gjorde att patienter kände sig trygga (Strömwall m.fl., 2018). Andra betryggande faktorer berörde handledarens roll. Patienter såg handledares närvaro som en garanti för säker vård, där studenters eventuella okunskaper inte riskerade att orsaka lidande

(Andersson m.fl., 2020; Eskilsson m.fl., 2015; Moores m.fl., 2015; Strömwall m.fl., 2018).

6

DISKUSSION

I följande avsnitt diskuteras litteraturstudiens resultat, metod och etiska överväganden. I resultatdiskussionen diskuteras resultatet i förhållande till material i bakgrunden, bland annat tidigare forskning och det valda vårdvetenskapliga perspektivet. I metoddiskussionen diskuteras den valda metoden utifrån trovärdighet, pålitlighet, bekräftelsebarhet och

överförbarhet. Avslutningsvis diskuteras etiska överväganden och principer i en etikdiskussion.

6.1

Resultatdiskussion

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters upplevelser av att vårdas av sjuksköterskestudenter. I denna diskussionsdel har resultatet diskuterats med start i det första temat Det mellanmänskliga mötet och avslutats i det andra temat Ett lärande sammanhang.

I resultatet under subtemat Att bli genuint bemött, framkom det att det var av stor betydelse för patienter att sjuksköterskestudenter var genuina i bemötandet gentemot patienter. Ett genuint bemötande av studenter kännetecknades enligt patienter av nyfikenhet och en vilja att lära känna och förstå patienter och patienters situation. Det var uppskattat när studenter var ärliga om aktuell kunskapssnivå men det var emellertid inte kunskap som utgjorde grunden för en god relation mellan patienter och studenter. Det var genuinitet i studenters bemötande som bidrog till att patienter fick ett ökat förtroende för studenter och till en god student- och patientrelation. I möten med intresserade och engagerade studenter, upplevde patienter att det var möjligt att dela med sig av respektive livserfarenheter. Vidare bidrog genuina möten med studenter till ett välbefinnande hos patienter, i form av ökad kraft och ork. Med denna beskrivning av studenter kan en parallell dras till det vårdvetenskapliga perspektivet och Erikssons (2015) beskrivning av att ansa. Ansandet beskrivs som en av de mest fundamentala omvårdnadsåtgärderna. Det innebär att bry sig om och vara närvarande för patienter och genom till synes små handlingar bidra till ett välbefinnande hos patienter. Enligt tidigare forskning har studenter dock upplevt svårigheter i att närma sig och skapa en relation med patienter (Lin m.fl., 2018; Solvoll & Heggen, 2009). Studenter har uttryckt att osäkerheter och just brist på kunskap resulterat i att studenter hellre undvikit samtal och möten med patienter, vilket i sin tur försvårat möjligheten till att utveckla en god relation till patienter (Lin m.fl., 2018). Studenter har däremot, i tidigare forskning, även uttryckt

förståelse för att konfrontera dessa rädslor och osäkerheter som uppstår i samband med samtal och möten med patienter. Att lära sig bemästra dessa osäkerheter och rädslor menar studenter bidrar till ökad erfarenhet men även till ökade chanser att etablera en relation till patienter (Manninen m.fl., 2012). Eriksson (2014) beskriver hur vårdrelationen kan skapa ett utrymme för patienter att uttrycka diverse problem och behov, och på så sätt utgör grunden för en god omvårdnad. Relationen mellan patienter och vårdare kan främja för

hälsoprocesser hos patienter men det krävs, likt det resultat som framkommit i denna

litteraturstudie, ett genuint bemötande av vårdare. Författarna till denna litteraturstudie drar därför slutsatsen att det är av betydelse att studenter fokuserar på bemötandet gentemot patienter och inte låter rädslor, som att inte ha tillräckliga kunskaper, försvåra mötet med patienter.

Under subtemat Att få det lilla extra, framkom det att studenters närvaro kunde bidra till en bättre vårdupplevelse för patienter. Patienter upplevde att studenter ansträngde sig för att bemöta patienters behov, på ett sätt som stack ut från det vanliga. En del patienter fann studenter mer försiktiga, lyhörda och noggranna i sitt förhållningssätt än ordinarie sjuksköterskor. Och en del patienter upplevde även att ordinarie sjuksköterskor blev mer uppmärksamma och noggranna när studenter var närvarande, vilket resulterade i en mer personcentrerad vård. Men framför allt upplevde patienter att studenter, i jämförelse med

ordinarie sjuksköterskor, hade betydligt mer tid för patienter. Studenter hade dessutom egenskaper som ordinarie sjuksköterskor stundtals saknade. Med studenter involverade i vården ansåg patienter att det fanns mer tid för samtal, möten och olika aktiviteter som inte behövde anpassas efter den dagliga rutin som kunde råda på olika vårdavdelningar. Dessa samtal och möten kunde i sin tur bidra till ett ökat välbefinnande, genom att lindra patienters ensamhet och lidande. Studenters tillgänglighet gentemot patienter kan liknas vid Erikssons (2015) beskrivning av leken, som är ett viktigt element i vårdandet. I leken ska vårdare vara följsamma gentemot patienters behov och önskningar, med avsikt att underlätta och göra det möjligt för patienter att behärska situationen de befinner sig i. Tidigare forskning tyder på liknande upplevelser av sjuksköterskestudenter. Enligt Holst och Hörberg (2012) har studenter uttryckt vikten av att vara lyhörd och generös med tid gentemot patienter.

Lyhördhet och tid har bidragit till att studenter fått en helhetsbild och en bättre förståelse för patienter och patienter behov, vilket påminner om Erikssons (1987) beskrivning av

vårdandet. Enligt Eriksson (1987) kräver vårdandet en helhetssyn på människan för att i sin tur kunna se och förstå den unika människan bakom sjukdomen. Även Manninen m.fl., 2012 har hävdat att det är viktigt för studenter att spendera tid med patienter. Särskilt i

självständiga möten med patienter, utan att vara bevakade av handledare. Dessa möten har bidragit till utrymme och möjligheter för studenter att lära känna och även bygga upp en ömsesidig relation till patienter. Att studenters närvaro på ett eller annat sätt bidrog till en positiv eller till och med en förbättrad vårdupplevelse för patienter, var ett utmärkande fynd i resultatet till denna litteraturstudie. Författarna undrar om studenters förståelse av att spendera tid med patienter i kombination med studenters försiktiga, engagerade och även kunskapssökande förhållningssätt ibland kan komplettera och stundtals även ersätta egenskaper hos ordinarie sjuksköterskor.

I subtemat Att vara en del av lärandeprocessen beskrevs hur en god student- och

patientrelation kunde göra patienter aktiva deltagare i studenters lärandeprocess genom att bland annat dela med sig av upplevelser och kunskaper. Att få vägleda studenter beskrevs som stimulerande, och att få följa studenters utveckling som inspirerande. Genom att vara aktiva deltagare i lärandeprocessen fann patienter även nya lärdomar. Eriksson (2015) förklarar att vårdaren, genom ett lärande förhållningssätt, kan ge patienter lärdomar vilket kan främja patienters självständighet. Enligt resultatet fann patienter, i studenters närvaro, lärdomar i form av insikt i sitt hälsotillstånd och ökad förståelse för hur sjukvårdssystemet fungerade. Patienter upplevde studenter som engagerade när de förklarade saker, till skillnad från ordinarie sjuksköterskor som patienter ibland upplevde tog för givet att patienter skulle ha samma kunskaper som dem. Därför kunde patienter föredra att samtala med studenter, den engagerade inställningen hos studenter gjorde att patienter upplevde trygghet. Enligt Andersson (2015) kan samtal väcka ett ömsesidigt förtroende mellan studenter och patienter. Utrymme för självständiga möten mellan patienter och studenter menar Manninen m.fl. (2012) var betydelsefullt för att kunna etablera en god student- och patientrelation. Det ökade studenters engagemang i patienter och främjade samtidigt för studenters inlärning. Självständigt arbete gav dessutom studenter ökad erfarenhet och kunskap (Holst & Hörberg, 2012). Författarna till denna litteraturstudie uppfattar ovanstående som att ett ömsesidigt lärande kan infinna sig i student- och patientrelationen om utrymme ges för självständiga möten mellan patienter och studenter. Därför drar författarna slutsatsen att självständiga

möten är bra att sträva efter under VFU, förutsatt att patienter och studenter känner att det är förenat med trygghet. Författarna drar även slutsatsen att det är viktigt att patienter och studenter kan lita på att en handledare finns tillgänglig i bakgrunden.

Vidare i resultatet framkom att patienter hade förståelse för studenters behov av träning under den verksamhetsförlagda utbildningen. Patienter förstod att träningen var viktig för att studenter skulle kunna bli kompetenta framtida sjuksköterskor. Att kunna betrakta sin sjuksköterska som kompetent menar Ewers & Schaepe (2017) gör att patienter upplever trygghet och möjliggör även en förtroendefull relation till sjuksköterskan. Sun m.fl. (2016) har, utifrån studenters perspektiv, beskrivit en rädsla för att mista patienters förtroende just på grund av otillräckliga kunskaper. I resultatet framkom att kompetens hos studenter var en viktig faktor för att patienter skulle känna förtroende för studenter och den omvårdnad de erbjöd. Studenters förhållningssätt var något annat som patienter ansåg avgjorde huruvida de upplevde trygghet i studenters närvaro eller inte. Att studenter fick möjligheter att

utveckla ett empatiskt förhållningssätt menade patienter var viktigt. Detta är något som även Andersson (2015) uppger är värdefullt, för att studenter ska kunna få förståelse för patienters perspektiv. Att kunna se den unika människan i patienten menar Eriksson (1987) är en central del i vårdandet, och reflektion en naturlig egenskap hos människan. Sjuksköterskans arbete ska präglas av ett reflekterande förhållningssätt med ett helhetsperspektiv på

patienten (Mälardalens högskola, 2017; Svensk sjuksköterskeförening, 2017a). Reflektion gör att sjuksköterskan kan vara lyhörd i vården av patienter (Mälardalens högskola, 2017), och hjälper på så sätt sjuksköterskan att behålla patienters välbefinnande i fokus (Andershed m.fl. 2010). Patientmöten väcker reflektion och däri kan studenters empatiska

förhållningssätt utvecklas (Holst & Hörberg, 2012). Ovanstående indikerar, enligt författarna till denna litteraturstudie, på att reflektion är en central del i studenternas utveckling.

Reflektionen verkar leda till en förbättrad vård för patienter, och även bidra till att patienter får ett mer empatiskt bemötande. Författarna anser därför att studenters handledare och lärare bör erbjuda tillfällen för reflektion i största möjliga mån, men anser även att studenter ansvarar för självreflektion.

I subtemat Att vara sårbar framkom att patienter upplevde en förväntan hos studenter och handledare att patienter skulle vara tillgängliga för lärandeprocessen. Detta kunde i sin tur leda till upplevelser av utsatthet och maktlöshet. Då patienter upplevde sig betraktas som lärandeprocessens mittpunkt kunde det kännas svårt att avböja studenters medverkan. Att vara tillgänglig för lärandeprocessen kunde därav upplevas som ett krävande åtagande. Patienter uttryckte att de inte ens blev tillfrågade om studenter fick medverka i deras vård. Andersson (2015) påpekar att patientmöten kräver patienters samtycke. Vårdandet ska också bygga på respekt för patienters integritet och autonomi (Svensk sjuksköterskeförening, 2017a). Sjuksköterskan ska samtidigt vara lyhörd inför patientens åsikter och känslor (Svensk sjuksköterskeförening, 2017b). Att inte värna om patienters autonomi menar Eriksson (1994) kan orsaka ett vårdlidande hos patienten genom att värdigheten blir kränkt. Eriksson (2014) beskriver hur vårdrelationen ska karakteriseras av ömsesidighet, alltså ska relationen tillåtas av både patienter och studenter. Vårdrelationen ska inge trygghet hos patienter och får aldrig forceras fram. Vårdare får heller aldrig missbruka sin makt gentemot patienter, en skadlig relation kan leda till att hälsoprocessen hos patienter hämmas och

patienter kan komma att uppleva ett vårdlidande. Vidare beskriver Eriksson (1994) att maktutövning innebär att vårdaren får patienten att uppträda som vårdaren vill.

Maktutövningen kan ske indirekt genom att inte uppmärksamma patienters faktiska åsikter. Att patienter upplever sårbarhet enligt ovan anser författarna till denna litteraturstudie innebär att handledare och studenter kan orsaka ett vårdlidande hos patienter. Författarna anser att handledare bär yttersta ansvaret i att tillfråga patienters samtycke, men även vara lyhörd inför om det patienter säger verbalt stämmer överens med vad patienter uttrycker genom exempelvis kroppsspråk.

Sun m.fl. (2016) har tidigare beskrivit en rädsla hos studenter för att bli avvisade av patienter vilket kunde göra att studenter undvek patientmöten. Det hindrade i sin tur en god student- och patientrelation. I resultatet framkommer att patienter bar på liknande känslor. Patienter försökte hålla distans till studenter för att inte fästa sig och sedan bli besvikna när de blev lämnade vid slutet av studenters VFU. Patienter upplevde otrygghet när studenter verkade osäkra. Bristande kunskap och erfarenhet hos studenter var både en oro och erfarenhet hos patienter. Negativa erfarenheter av studenters vårdande var bland annat förknippat med smärta och en upplevelse av att studenter inte hade full kontroll. Detta kunde leda till att patienter upplevde sig bli betraktade som träningsobjekt. Eriksson (1994) menar att om vårdandet inte tillgodoser patienters behov eller saknar en vårdande dimension kan patienter uppleva ett vårdlidande. Enligt Eriksson (1994) kan denna felaktiga vård bero på otillräcklig kunskap hos vårdare. Tidigare forskning visade att studenter faktiskt upplevde osäkerhet i patientmöten (Arieli, 2013; Lin m.fl., 2018; Sun m.fl., 2018). Denna osäkerhet kunde grunda sig i just otillräcklig kunskap eller färdighet (Sun m.fl. 2016). Studenter visade sig även vara rädda för att tappa kontrollen (Lin m.fl., 2018), som patienter i resultatet uttryckte både oro och negativa erfarenheter kring. Men osäkerheten hos studenter kunde även, enligt tidigare forskning, vara förankrad i studenters relation till handledare (Arieli, 2013). Stödet från handledare var något som också patienter i denna litteraturstudies resultat ställde sig tveksamma till, de ansåg att studenter inte alltid fick det stöd de hade behövt från sina handledare. Handledares närvaro var även en viktig betryggande faktor för patienter då den upplevdes vara en garanti för säker vård. En bristfällig handledning kunde, enligt tidigare forskning, bero på att handledare var frånvarande och oengagerade (Andersson, 2015). Det kunde leda till uteblivna reflektioner, att studenter blev tvungna att ta ansvar mot sin vilja eller också inte gavs möjlighet att ta något ansvar över huvud taget. En misslyckad

handledning kunde sänka studenters motivation, de upplevde otrygghet och ensamhet vilket hämmade deras lärandeprocess.Att träna på att ta eget ansvar menar Mälardalens högskola (2017) är viktigt för att studenter ska kunna utveckla självständighet, och reflektion

nödvändig för att studenter ska kunna etablera goda vårdrelationer till patienter. Resultatet i denna litteraturstudie beskriver att en god stämning och relation mellan studenter och patienter kunde inge trygghet, nya lärdomar och insikter hos patienter. Författarna till denna litteraturstudie uppfattar att handledares närvaro är av betydelse för både patienters och studenters upplevelse av trygghet. Eftersom frånvarande handledare verkar vara ett problem, anser författarna till denna litteraturstudie att det vore fördelaktigt att lägga större vikt vid handledning i sjuksköterskeutbildningen. Att få ta del av patienters och studenters

upplevelser kring handledare och handledning skulle kunna bidra till ökad förståelse och medvetenhet i studenters framtida handledarskap.

6.2

Metoddiskussion

Denna litteraturstudies kvalitet diskuteras nedan utifrån kvalitetskriterier vid kvalitativa studier av Mårtensson och Fridlund (2017). Trovärdighet innebär att studiers resultat är realistiska och därmed giltiga. Om studier anses vara överförbara betyder det att resultatet kan appliceras i andra motsvarande sammanhang. Studiers pålitlighet kan påvisas om författarna beskrivit sin förförståelse och hur denna kan ha påverkat datainsamling och dataanalys. Studiers bekräftelsebarhet förstärks om författarna förhållit sig neutrala genom processen, verifierat sina ställningstaganden samt redogjort för analysprocessen på ett tydligt sätt.

Kvalitativa studier fokuserar på att bidra till ökad förståelse för bland annat upplevelser (Friberg, 2017). Därav valde författarna en kvalitativ ansats som grund för att kunna ge en djupgående förståelse för ämnet. Författarna övervägde inledningsvis att göra en empirisk studie men avråddes av handledare då empiriska studier innebär ett omfattande och tidskrävande arbete vilket skulle kräva både mer kunskap och tid än vad författarna besatt. Det bedömdes även olämpligt att belasta vården med intervjuer mitt i en pågående pandemi. Diskussionen fortsatte och landade i att en systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes enligt Evans (2002) ansågs mest lämplig för att besvara syftet. Med denna metod kunde upplevelser beskrivas djupgående, likt empiriska studier. Fördelen var att metoden samtidigt kunde ge en bättre helhetsbild av ämnet då fler patienters upplevelser tillvaratogs. Att inkludera en större mängd upplevelser uppger Polit och Beck (2012) stärker studiers trovärdighet. Ambitionen var att undersöka upplevelser hos en viss typ av patientgrupp, men alla typer av patienter som vårdades av sjuksköterskestudenter under grundutbildning fick inkluderas för att få ihop minst tio artiklar som datamaterial. Inga geografiska avgränsningar tillämpades, inte heller valdes någon specifik vårdkontext. Dessa avgränsningar gav inte tillräckligt många träffar för att kunna ge en trovärdig litteraturstudie. Att inkludera olika länder kan innebära skillnader i miljö, kultur eller sjuksköterskeutbildning vilket kan göra det svårt att applicera fenomenet i ett specifikt land. Likaså kan det vara svårt att tillämpa i en specifik vårdkontext. En styrka kan dock ses i att en bredare överförbarhet kan erhållas, något som Mårtensson & Fridlund (2017) menar handlar om i vilken utsträckning resultatet kan appliceras i andra sammanhang.

Vid datainsamlingen upptäcktes att ämnet var relativt outforskat vilket innebar att författarna fick problem att få ihop tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Därav övervägde författarna att ändra studiemetod till litteraturöversikt för att kunna inkludera även artiklar med kvantitativ ansats. Författarna bestämde sig dock för att hålla fast vid litteraturstudie som metod för att kunna ha djupare fokus i upplevelser genom kvalitativa studier. Istället utökades intervallet för artiklarnas publikationsår för att nå önskat

datamaterial. Således inkluderades artiklar mellan 2001–2021 istället för mellan 2011–2021. Fördelen med att utöka intervallet var att tillräckligt många artiklar hittades. I de artiklar som var äldre, det vill säga över tio år, fann författarna inga avgörande skillnader som skulle haft betydelse för denna litteraturstudies resultat. Författarna har tagit i beaktande att sjuksköterskeutbildningen troligtvis har ändrats under de senaste 20 åren, exempelvis avseende kursutbud. Kursutbudet kan ha betydelse för både studenters kompetens och

förhållningssätt. Detta i sin tur kan påverka hur patienter upplever sjuksköterskestudenter och innebär därmed en svaghet i denna litteraturstudie. Datainsamlingen gjordes via

databaserna Cinahl Plus, PubMed och SwePub. Fördelen med Cinahl Plus och PubMed är att de inriktar sig på vårdvetenskaplig forskning, därav gjordes majoriteten av artikelsökningen i dessa. I Cinahl Plus och SwePub finns möjlighet att enbart få träffar som är peer reviewed. Artiklar som erhållits via PubMed har därför även kontrollerats via Ulrichsweb för att se om dessa är vetenskapligt granskade.

Kvalitetsgranskningen utfördes av författarna var för sig för att sedan jämföra och diskutera sinsemellan. Flera artiklar blev tvungna att bytas ut efterhand vilket berodde på låg kvalitet, fel metod eller för att artikeln ej svarade på syftet för denna litteraturstudie. Mycket tid lades ned på analysprocessen där samtliga teman respektive subteman ändrades i flera omgångar. Efter ett omfattande analysarbete blev resultatet tydligt för författarna och den beskrivande delen kunde skrivas relativt enkelt. Datamaterialet lästes på artiklarnas originalspråk, engelska, vilket ökar risken för feltolkning då språket inte är modersmål för författarna av denna litteraturstudie. Författarna har försökt minska denna risk genom att använda lexikon och webbaserade översättningsprogram vid behov. Författarna valde att illustrera med originalcitat i resultatets löpande text då inkluderandet av dessa gör det lättare för läsaren att bedöma om resultatet anses trovärdigt (Polit & Beck 2012).

Att beskriva författarnas förförståelse ökar studiers pålitlighet (Mårtensson & Fridlund, 2017). Författarna till denna litteraturstudie är sjuksköterskestudenter vilket innebär en förförståelse för ämnet. Under VFU har författarna fått kännedom om patienters upplevelser av studenter, vilket mestadels varit positiva upplevelser. Det finns en risk för att denna förförståelse speglats i datainsamling och analysprocess. Författarna har varit medvetna om denna förförståelse genom arbetets gång vilket förhoppningsvis bidragit till ett neutralt förhållningssätt. Att ha ett neutralt förhållningssätt menar Mårtensson & Fridlund (2017) ökar studiers bekräftelsebarhet. Vidare beskriver Mårtensson & Fridlund (2017) att

bekräftelsebarheten även ökar om författarna redogör för hur analysprocessen genomförts, vilket författarna till denna litteraturstudie gjort.

På grund av rådande pandemi och restriktioner har författarna ej haft möjlighet att arbeta tillsammans mer än enstaka gånger. Under tidigare terminer har författarna hunnit bli vana vid distansstudier vilket har givit fördelaktiga erfarenheter även till denna arbetsprocess. Bland annat kunde möten genom kommunikationsverktyget Zoom underlätta under arbetets gång. Vissa texter har författarna skrivit var för sig medan andra skrivits gemensamt över Zoom eller Google Drive. Författarna anser att det varit lätt att samarbeta genom hela skrivprocessen, bland annat tack vare samma ambitionsnivå. Författarna kunde emellanåt tycka att det var svårt att diskutera över Zoom då det var lätt att avbryta varandra. Fysiska träffar hade kunnat underlätta vid dessa, författarna upplever att det vid fysiska träffar kan vara lättare att uppfatta det en annan person kommunicerar både verbalt och genom

kroppsspråk. Däremot har författarna sparat tid genom att arbeta över digitala verktyg. Den återkoppling som erhållits av handledare har uppskattats, likaså har handledningstillfällen i grupp över Zoom varit lärorika. Vid handledningstillfällena har författarna fått möjlighet att