Pedagogers arbete med tvåspråkiga barns språkutveckling

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Barn unga samhälle

Ht 2012

Examensarbete 15 hp

Pedagogers arbete med tvåspråkiga barns

språkutveckling

Teachers working with bilingual children`s language development

Ifrah Elmi och Bettol Abdul Abbas

Höstterminen 2012 Examinator: Åsa Alftberg Handledare: Johan Söderman

Sammanfattning

Vårt syfte med detta arbete var att ta reda på hur pedagoger resonerar kring sin arbetsätt med barn som har annat modersmål än svenska, samt metoder som har betydelse för barns

språkutveckling och lärande. Vi var också intresserade av hur pedagoger ser på miljön, modersmålet och lekens betydelse för tvåspråkiga barns språkutveckling. För att få en tydlig uppfattning av pedagogers tankegångar valde vi att använda en kvalitativ metod. Två

förskollärare intervjuades. Lärarna finns på samma förskola, men arbetar på olika

avdelningar, den ena med småbarn och den andra med större barn. För att få djupare förståelse av hur pedagoger arbetar med språkutveckling hos tvåspråkiga barn, genomförde vi

observationer på både småbarnsavdelningen och avdelningen med större barn.

Vår undersöknings frågeställningar riktas mot miljö, modersmål, lek och lärarnas arbetsätt och vad respektive av dessa beståndsdelar har för betydelse för lärandet. De pedagoger som vi intervjuade var övertygade om att det egna modersmålet är en grund för god utveckling inom det nya språket. Pedagogerna betonade även att miljö och lek har mycket stor betydelse för barns lärande i allmänhet och språk i synnerhet. Lärarna påpekade också att lärande sker under förskoleverksamhetens olika situationer och aktiviteter.

Nyckelord

Tvåspråkighet, barn, förskola, arbetsätt, språkutveckling, miljö, modersmål, lek.

Innehållsförteckning

1. Inledning---5

1.1 Syfte och frågeställning---6

1.2 Disposition---6

2 Tidigare forskning och teori---7

2.1 Språkutveckling och lärande---7

2.2 Modersmålets betydelse i språkutvecklingen hos tvåspråkiga

barn-7

2.3 Lekens betydelse för språkutveckling---8

2.4 Pedagogernas arbetssätt och metodens betydelse i

språkutvecklingen---9

2.4.1 Dans och musik---10

2.4.2 Rim och ramsor---10

2.4.3 Sagor och berättelser---11

2.5 Miljöns betydelse för språkutveckling---12

3. Metod---13

3.1 Urval---14

3.2 Genomförande---15

3.3 Forskningsetiska överväganden---16

4. Analys av intervjuer och observation---17

4.1 Lyfta fram språket---18

4.1.1 Läsningsbetydelse---19

4.1.2 Den pedagogiska arbetsmetoden---20

4.2 Att vara konkret med sina budskap---21

4.3 Pedagogens syn på lärande---22

4.4 Trygghetens vikt för lärandet---23

4.5Tvåspråkiga pedagoger i förskolan---23

4.6Pedagogens kunskap viktigt för lärandet---23

5. Observation på småbarn och storbarnsavdelning---25

5.1 Observation på småbarnaavdelningen---25

5.1.1 Analys av situationen---26

5.2 Lekens situation---27

5.2.1 Analys av barnens lek---27

5.3 En samling på småbarnsavdelningen---28

5.3.1 Analys av situationen---29

5.4 Samlingsstund på den stora barnsavdelningen---29

5.4.1 Analys av pedagogens arbetsätt i samlingen---30

6. Sammanfattning och resultat---32

6.1 Vikten av modersmål för språk och lärande---32

6.2 Metodens inverkan på lärande---33

6.3 Miljöns betydelse för lärande---33

7. Slutdiskussion---34

7.1 Tankar som väcktes---35

Referenser---36

Bilaga---38

1. Inledning

Vi lever i ett land med rik variation av människor med olika bakgrund. I denna undersökning valde vi att ta upp området som handlar om tvåspråkighet i förskolan. Vårt examensarbete handlar om pedagogers arbetssätt, syn på lek, miljö, modersmål samt hur allt detta bidrar till barnens språkutveckling. Vi kommer att undersöka vad facklitteraturen säger beträffande pedagogernas arbetsätt och miljöns betydelse för barns lärande samt hur texternas innehåll överensstämmer med verkligheten.

Vi valde detta ämne för att vi båda två har utländsk bakgrund och för att vi inser vikten av att behärska det svenska språket för att lättare komma in i samhälle. Vi har också själva egna barn i förskolan och vi har personligen upplevt vad förskolan kan göra för att ge ett barn en god språklig start i livet. Vad gäller tvåspråkighet och språkutveckling redan i förskolan refererar vi till bl.a. Gunilla Ladbergsbok ”Barn med flera språk: tvåspråkighet och

flerspråkighet i familj, förskola, skola och samhälle”.Enorsak till vårt ämnesval är dessutom att språklig inlärning och dess pedagogisk ständigt är föremål för debatt och diskussion i såväl media som skolverksamhet.

Vårt mål med denna undersökning är att få insikt i olika arbetssätt och metoder som

pedagoger använder sig av för att stödja språkutvecklingen hos flerspråkiga barn. I läroplanen står:

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar nyanserat talspråk och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra (lpfö 98 rev 2010:28).

Vi hoppas att vi med denna forskning ska uppnå vårt syfte att beskriva hur pedagoger arbetar och vad de använder för metoder samt att klargöra miljöns betydelse för barns språkutveckling i verksamheten.

1.1Syfte och Frågeställning

Vårt syfte med denna undersökning är att forska fram hur pedagoger arbetar för att främja tvåspråkiga barns språkutveckling. Vidare vill vi undersöka vilken vikt modersmål har i förskolan och vad pedagoger använder för metoder för att underlätta de tvåspråkiga barnens språkutveckling både i modersmålet och i det svenska språket. Vi kommer även att undersöka hur pedagoger ser på miljöns betydelse för språk och lärande. Undersökningens

frågeställningar är:

1. Vilken betydelse har modersmålet i barns språk och lärande?

2. Vilka arbetssätt använder pedagogerna för att stödja språkutvecklingen hos barnen? 3. Hur ser lärarna på miljöns betydelse för tvåspråkiga barns språkutveckling?

1.2Disposition

Vårt arbete består av sex kapitel och här nedan kommer vi att presentera varje kapitels innehåll. Det första kapitlet består av inledning, syfte och frågeställning. Andra kapitlet handlar om tidigare forskning och teorier som rör vårt ämne. I det tredje kapitlet presenterar vi metod och vilken väg vi har gått för att uppnå svaret på våra frågor. Vår samlade empiri analyseras under kapitel fyra. Kapitel fem diskuterar resultatet och i det sjätte och sista kapitlet hittar ni slutsatsdiskussionen.

2. Tidigare forskning och teori

I detta kapitel hänvisar vi till vad man kommit fram till i tidigare forskning om språkutveckling hos flerspråkiga barn i förskolan.

2.1Språkutveckling och lärande

Piaget och Vygotskijs teorier om språkutveckling

Pedagogen och kunskapsteoretikern Piaget betonade att det finns en koppling mellan den kognitiva och den språkliga utvecklingen. Med det menade han att barnet pratar mer med sig själv än med omgivningen. Han ansåg att barnets språk och tänkande är medfött och kan utvecklas med hjälp av en vuxen. Barnens sociala kompetens utvecklas med tiden beroende på kommunikation med andra (Lindö, Rimor 2009:34).

Pedagogen Vygotskij ansåg att barnet redan från födseln brukar språket genom att använda ansiktsuttryck för att kommunicera med omvärlden. Vidare påpekade han att barnets

utveckling på alla områden sker i samspel med andra och på det sättet är det nödvändigt att barnet får kommunicera med både vuxna och barn (Lindö 2009:34).

2.2Modersmålets betydelse i språkutvecklingen hos

tvåspråkiga barn

Enligt språkpedagogerna Susanne Benckert och Karin Wallin har undersökningen om

modersmålet uppvisat att det är avgörande för barnets identitet, kunskap och språkutveckling. För att stärka barnens identitet, självkänsla och modersmål så tidigt som möjligt ska

modersmålsstöd vara en del av förskolans vardagliga aktiviteter (Benckert och Wallin 2008). Vidare hävdar författarna att pedagogen kan stimulera barnets språkutveckling genom att stärka barnets självförtroende och självkänsla. ”exempelvis genom beröm”. Pedagogen kan visa att barnets modersmål är tillåtet genom att låta barnet använda sitt modersmål på förskolan (Benckert, Wallin 2008).

Ladberg understryker att språket och identiteten hör ihop och att vi människor kommunicerar via språket och att det är genom språket vi ger uttryck för vår identitet.

Det är alltså oerhört viktigt att pedagogerna visar för barnen att deras modersmål är tillåten och har ett utrymme i förskolan. Pedagogen bör skapa en atmosfär där barnen uttrycker sig fritt och spontant samt visa för barnen som har två språk att alla språk är lika värda (Ladberg 2003:7, 145). Även Håkansson anger i sin forskning, att modersmålspersonal kan arbeta på många sätt för att stärka båda språken hos barnen. Personer som talar barnets språk är viktiga, inte enbart för språket, utan även just för identiteten och självförtroendet (Ladberg 2003). Skolverket har påpekat att barnet via modersmålet inte bara lär sig grammatik och utökar sitt ordförråd. Man får också kunskap om värderingar, normer och regler. Språk och identitet går hand i hand. Barn som kan behärska sitt modersmål utvecklar snabbare det nya språket samt blir tryggare i sig själva. Barn lär sig lättare det svenska språket om de redan har ett

tillräckligt stort ordförråd på modersmålet (Skolverket 2006:18).

2.3

Lekens betydelse för språkutveckling

I den reviderade läroplanen står det vad leken betyder för barns utveckling och lärande. Pedagogen måste vara medveten om att leken stödjer det lustfyllda lärandet och utvecklingen i olika kunskapsområden. Leken i förskolan ska främja barns olika former av lärande såsom fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga att hantera problem (Lpfö98 2010:6). Leken är således ett viktigt moment för barnets språkutveckling och lärande. Barn brukar prata med varandra och med vuxna när de leker. De hör varandras berättelser och använder sig även själva av det nya språket. På detta sätt får barnen berika sitt nya språk. Det är viktigt att pedagoger är medvetna om vad barnen är intresserade av för att kunna sätta ord på det som barnen gör. Då lär barnen sig något nytt vilket betyder att de så småningom utvidgar det nya språket. Ladberg understryker att leken utvecklar barnets språk, vid kommunikation och samspel med andra. Genom leken använder barnen sin fantasi och därför är leken viktig för språkutvecklingen. Hon hävdar också att barn helst inte ska bli störda i sin lek för att på ett varierande sätt kunna utveckla språket. Avbrott i leken kan leda till att barnets samtal och tankegångar inte hinner utvecklas. Leken ger barnen möjlighet att lära sig av sina andra kamrater från andra kulturer. Barn utväxlar erfarenheter och upplevelser vilka sedan ingår i lek. Pedagoger bör ordna upp barnen i olika grupper i leken för att få det bästa resultatet av språkutvecklingen och lärandet. Hon nämner även att en rik lek med lustfyllda upplevelser betraktas som näring i leken. När barnen upplever olika saker i vardagen kan det leda till ett rikt språk (Ladberg 2003:68, 146,147, 156).

Enligt Skolverket ska leken betraktas som en viktig grund för allt lärande. Barnen behöver uttrycka sig genom rörelser, ljud och gester för att kommunicera med varandra även då de inte har samma språk. För barn med annat språk än svenskan kan språket bli ett hinder i

barngruppen. För att undvika detta bör pedagogerna finnas till hands (Skolverket 2006:41). Pedagogen Gunilla Lindqvist påpekar också att leken är det viktigaste momentet för barnen, där de använder sig av fantasin och ofta berättar om sina upplevelser och erfarenheter. Den är lustfylld och gör att barnen fritt hanterar verkligheten. Leken har stor betydelse för barnens språkutveckling och lärande (Lindqvist, 1996:70). Pedagogen MonikaRöthle, har också skrivit om att leken är ett symbolspråk som sker i ett socialt rum, och därför är det viktigt att pedagogerna leder barnen i lekens värld (Röthle 2005:131).

2.4 Pedagogernas arbetssätt och metodens betydelse i

språkutvecklingen

I skolverket står det att pedagogen ska ta hänsyn till barnens tidigare erfarenheter och använda barnens sångskatt från hemlandet i sitt arbete vilket hjälper ett tvåspråkigt barn att utveckla sitt svenska språk. Pedagogen kan, som metod i sitt arbete med tvåspråkliga barn, använda sång och musik från egen kultur. Detta kan leda till att barnen känner igen sig i en situation vilket ger trygghet (Skolverket 2006:50).

Även Ladberg hänvisar i sin bok till att tryggheten är en viktig del i förskolans verksamhet och betraktas som grund för lärande och utveckling. Pedagogerna bör skapa trygghet hos barngruppen för att sedan börja satsa på att lära ut språket. Vidare understryker hon att alla pedagoger bör lägga stor vikt vid att skaffa sig kunskaper om olika kulturer. Mångfalden i Sverige ökar och pedagoger möter ofta tvåspråkiga barn från olika kulturer och med olika bakgrund. Sådana kunskaper främjar barns lärande och ger dem möjlighet till språkutveckling (Ladberg, 2003:145, 164)).

Enligt författarna Aul Lökken och Åsa Melkeraaen bör pedagoger använda olika arbetssätt och metoder för att synliggöra och förenkla ett budskap. I arbetet med flerspråkiga barn kan detta vara nödvändigt för att barnen ska förstå budskapet. Arbetsmetoder är ett viktigt stöd för språkutvecklingen och lärandet(Lökken& Melkeraaen 1996:43). Här nedan nämner vi tre metoder som kan vara användbara för ett rikt språk och ett rikt lärande.

2.4.1 Dans och musik

I den reviderade läroplanen står det att förskolan ska sträva efter att varje barn:

”utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelse, tankar och erfarenhet i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama” (Lpfö98:10).

Sång och musik överhuvudtaget kan tillföra förskolan en bra stämning och bra upplevelser. Musik från hemlandet kan hjälpa flerspråkiga barn att stärka sin identitet och känsla av tillhörighet. Sånger, rim och ramsor kan användas för att stimulera och utveckla språket (Lökken& Melkeraaen 1996:43-44).

Sång, musik och rörelser betraktas som ett fundament i tidig språkinlärning bland yngre barn. Musik och sång är ett bra hjälpmedel som pedagogen bör använda i förskolan. Detta kan stimulera barnens språkutveckling samtidigt som de får en lustfylld upplevelse som leder till att barnen blir bekanta med språkets ljud och uppbyggnad (Ladberg 2003:153).

2.4.2 Rim och ramsor

Rim och ramsor och lek med ord kan vara en bra metod att använda för lärande. Detta

arbetssätt utmanar språkutvecklingen. Barnen som tidigt lär sig de på ett kreativt sättutvecklar själva språklärandet. De kan t.ex. även hitta på sina egna rim och ramsor (Monika Arnqvist, 1993:130).

Även Pedagogen Carina Fast (2008) anser att rim och ramsor är ett stöd för barn att lära sig språkets rytm. Vidare menar hon att när barnen leker med språket lär de sig att skapa egna rim och ramsor på saker och ting som finns i deras omgivning.

Ramsor, sång och musik är roligt och lätt att minnas för ett barn som lär sig ett nytt språk. Orden är inte så många, rytmen och musiken fastnar lättare i minnet (Skolverket 2006:50).

2.4.3Sagor och berättelser.

En annan bra metod är sagor och högläsning. Fast (2008) hävdar i sin bok att högläsning är viktigt och betraktas som en väg till språkutvecklingen samt ökar barns förmåga att använda det nya språket i vardagliga situationer.

Det är viktigt att pedagogen visar antingen bilder eller figurer till sagan. Det ger barnen chans att uppfatta berättelsen och får barnen att koppla texten till bilden eller figuren. Detta leder till att barnen får se hur texten är konstruerad och så småningom utvecklar barnen språket i både läsning och skrivning (Lökken och Melkeraren 1996:83).

Pedagoger använder sig av bilder och olika material för att stödja barnens förståelse. Bilder kan också vara till hjälp för minnet. (Skolverket 2006:51).

Forskaren i didaktik och litteratursociologi Lena Kåreland anger att barnen bör komma i kontakt med olika slags skönlitteratur. Inte bara i form av böcker utan också i form av filmer, teater, data och teve. När man som lärare skall välja barnlitteratur bör man tänka på att sagan ska ge den goda förebilden och det goda budskapet. Pedagogen bör vara medveten om att litteratur kan ge en negativ bild för barnen såsom stereotypa könsroller och odemokratiska förhållningssätt m.m. Författaren menar att sagor och berättelser i form av högläsning i förskolan utgör ett viktigt inslag i barnens värld. Det är alltid bra att läraren använder sig av det så kallade ”bilderbokssamtalet”. Den typen av böcker hjälper barnen att få ett samtal mellan varandra och med lärare vilket i sin tur utvecklar barnens språk och ökar deras

ordförråd. Att läsa högt för barn skapar en lugnande och en harmonisk stämning som i sin tur leder till att barnen inspireras och engageras i läsningen och samtidigt får en trevlig stund tillsammans (Kåreland 2009).

Forskningen har visat att sagoläsning av läraren ökar läsförmågan hos barnen och ger en bred språkutveckling. Tvåspråkiga barn lär sig nya ord och så småningom utvecklar de sina språkfärdigheter genom bokläsning (Gibbons, 2006:92).

2.5 Miljöns betydelse för språkutveckling

I den reviderade läroplanen (2010) står det att

”förskolan ska erbjuda en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet. Den ska inspirera barnen att utforska omvärlden. I förskolan ska barnen möta vuxna som ser varje barns möjligheter och som engagerar sig i samspelet med både det enskilda barnet och barngruppen.”

Enligt pedagogerna Pramling Samuelsson och Sheridan (2006) ska pedagogen i förskolan skapa en miljö som kan inspirera barnen till att utforska och upptäcka och öka intressen hos barnen för att få kunskap. Det är viktigt att barnen kan vara med i utformningen av den pedagogiska miljön och det har en stor betydelse för lärande och språkutveckling. En bra fysisk miljö i förskolans verksamhet ger barnen möjlighet att utveckla sig genom att använda sig av olika uttrycksmedel såsom bild, musik, dans/rörelse, drama med flera.

I Reggio Emilia talar man om tre sorters pedagoger i bildlig bemärkelse: Den vuxne, rummet och barnet. Pedagogen ska i sin förhållningsätt till barnen ständigt ompröva miljön. Ibland behöver pedagogerna bryta med gamla konventioner och invanda rutiner och på ett kritiskt sätt granska de rum som barnen dagligen vistas i. Utifrån denna pedagogiska syn ska miljön vara anpassad till barnens egna upptäckter. Det är viktigt att pedagogerna synliggör barnen genom att dokumentera vardagliga aktiviteter (t.ex. bilder) vilka sedan blir en samtalskälla mellan pedagog och barn och mellan barn och barn. Detta kan på ett positivt sätt få ett tvåspråkigt barn att utveckla sitt svenska språk (Lindö, 2009: 27, 270).

En kreativ och stimulerande inlärningsmiljö ska vara en miljö som kan användas i olika inlärningsaktiviteter, vilket i sin tur utvidgar barnens kunskap i olika områden. Detta leder även till att barnen utvecklar sina kognitiva och sociala färdigheter. Det är viktigt att material alltid är framme och är tillgängligt för barnen och att barnen når det och kan ta det själva. Detta spelar en stor roll för barnens språkutveckling och samtidigt hjälper det dem att vara självständiga (Kennedy, 1999: 123, 124).

3. Metod

Under denna rubrik kommer vi att diskutera varför vi har valt att använda oss av kvalitativa intervjuer och observationer som metod. Intervjuer och observationer är ett bra sätt att få kunskap om pedagogers arbetssätt i förhållande till tvåspråkiga barn. Detta tillvägagångssätt ger oss möjlighet att undersöka hur pedagoger ser på lärande och vad de använder för inlärningsmetoder. Enligt metodforskaren Alan Bryman (2011) betraktas den kvalitativa intervjun som ett handlingssätt och innehåller två olika former av intervjuer, En

semistrukturerad intervju och en ostrukturerad intervju. I både semistrukturerade och ostrukturerade intervjuer ställer man samma frågor utifrån en intervjuguide. Men i en

semistrukturerad intervju kommer följdfrågorna, där deltagarnas svar kan variera utifrån vad de tycker är viktigt att lyfta fram. I en ostrukturerad intervju ställer man samma frågor, fast frågorna kan formuleras mer fritt med hänsyn till vem man intervjuar. Ostrukturerad intervju ger större möjlighet till egna tolkningar. Vi valde att använda ostrukturerad intervju eftersom det skulle ge informanterna mer utrymme att svara fritt samt möjlighet till egna tolkningar. Pedagogen Staffan Stukat framhåller att följdfrågor som används i en ostrukturerad intervju ger möjligheten att få mer utvecklade och fördjupade svar. Och just därför valde vi att använda ostrukturerade frågor för att få så fyllig information som möjligt (Stukat, Staffan 2005:39).

Metodforskare Steiner Kvalen (2009) menar att kvalitativa intervjuer är en bra metod att använda sig av när man vill genomföra en undersökning om syftet bakom detta är att man vill ta reda på enskilda personers uppfattningar eller åsikter. Vidare menar han att man inte kan uppnå någon slags generalisering vid kvalitativa intervjuer, eftersom deltagarna är för få. Den kvalitativa intervjun ger intervjupersonerna utrymme att tala om och beskriva sitt arbetssätt fritt och spontant samt utgå från sitt eget perspektiv som pedagog.

Vi har valt att använda kvalitativ metod och har använt oss av intervjuer och observationer för att närmare ge oss in i pedagogernas arbetssätt. Genom intervjuerna och observationerna som vi har genomfört i förskolans verksamhet menar vi att vi har ett vederhäftigt

insamlingsmaterial att analysera.

De två förskollärarna som vi har intervjuat har länge arbetat med tvåspråkiga barn.

Intervjuerna skedde enskilt med de båda förskollärarna som båda arbetar i samma verksamhet. På förskolan där vi genomförde vår undersökning är alla barnen tvåspråkiga.

På Kamelens förskola gjorde vi under en vecka observationer både på en småbarnsavdelning och de större barnens avdelning. Vi fick en bild av hur pedagogerna arbetade och vilka inlärningsmetoder de använde för att stimulera tvåspråkiga barns lärande av svenska språket. Tanken bakom observationerna var att undersöka kopplingen mellan pedagogernas teori och praktik. Enligt Stukat är det bäst att använda någon form av observation då man verkligen vill ta reda på vad människor gör och inte bara vad de påstår att de gör. Här påpekas det vidare att fördelen med observation jämfört med intervju är att man får kunskap som är direkt hämtad från sitt sammanhang (Stukat 2005).

Genom att gå igenom intervjuerna flera gånger och tolka vad pedagogerna berättade om, får vi en inblick i vad de gör och vilka metoder och arbetssätt de använder sig av och vad de har för erfarenheter kring tvåspråkighet. Forskarna Runa Patel och Bo Davidsson(2011) anger att syftet med kvalitativa intervjuer är att ta reda på åsikter som informanterna har om det valda ämnet.

3.1 Urval

I början planerade vi att göra intervjuer och observationer på två förskolor. När vi besökte dessa förskolor märkte vi att båda förskolorna hade samma arbetssätt. Därför valde vi att använda bara materialet från Kamelens förskola.

Vi valde att intervjua två pedagoger, som arbetar på Kamelens förskola. Pedagogerna arbetar på olika avdelningar. Jasmina arbetar med småbarn och Gunilla arbetar med lite större barn. Båda pedagogerna har arbetat länge med flerspråkiga barn. Vi gjorde flera observationer under en vecka med två olika barngrupper i samma förskola. Vi valde ut fyra observationer som vi ansåg vara relevanta för vår forskning och bestämde oss för att skriva om dessa. De namnen som vi har angivit ovan är fingerade namn på båda pedagoger och förskolan. Detta gjorde vi med syftet att anonymisera, vilket vi har lovat förskola och informanter. I vetenskapsrådet står det att anonymisering innebär att allt datainsamlat material ska bevaras men att all identifikation ska tas bort (Vetenskapsrådet 2002:10).

Informanten Jasmina har själv en utländsk bakgrund. Jasmina är förskollärare och har utbildat sig vid Malmö högskola. Hon kommer från forna Jugoslavien, är 37 år gammal, har arbetat 9 år med tvåspråkiga barn på Kamelens förskola och värdesätter sitt arbete högt. Den andra informanten heter Gunilla och har även hon utbildat sig till förskollärare vid Malmö högskola. Hon har arbetat i 35 år med tvåspråkiga barn, varav de senaste 20 åren på Kamelens förskola. Vi tyckte därför att våra båda informanter var väl kunniga inom detta område. Vi valde en förskola som ligger i ett invandrartätt område där alla barnen är tvåspråkiga. Eftersom en av oss har haft vft-perioden på denna förskola, så bestämde vi oss för att göra vår intervju och undersökning just där.

3.2 Genomförande

En av oss kontaktade förskolan och avtalade tid för intervjuer och observationer. Vi ansåg att det inte räckte med intervjuer och valde därför att även observera. Vi var en vecka dagligen på Kamelens förskola och observerade barngruppen på båda avdelningarna. Vi gjorde flera observationer och vi valde att skriva om fyra av dessa, två på avdelningen för småbarn och två på avdelningen för större barn. Anledningen till att vi genomförde intervjuerna med Jasmina från småbarnsavdelningen och Gunilla från stora barnavdelningen var för att se om det fanns några likheter och olikheter i deras arbetssätt och vilka metoder de anser är bra att använda sig av för att stimulera språkutvecklingen.

Varje intervju som vi genomförde med informanterna tog ungefär två timmar och samtidigt som vi intervjuade skrev vi ner vad informanterna sa. När vi var där för att intervjua

pedagogerna, presenterade vi oss och berättade varför vi ville intervjua dem samt undersöka deras arbetssätt genom observationer. Båda pedagogerna visade intresse för området som vi skulle undersöka.

Innan vi utförde intervjuerna gjorde vi en pilotstudie för att kontrollera att intervjufrågorna var korrekt utformade. Efter att informanterna några gånger påpekat att våra frågor gick in i varandra skrev vi om de frågor som vi tyckte hade samma innebörd.

Den ena intervjun utfördes på kontoret och den andra utfördes i personalrummet. Inget avbrott skedde under våra intervjuer och vi kunde i lugn och ro sitta och samtala. Vi har spelat in båda intervjuerna i en I phone för att sedan lättare kunna bearbeta, diskutera och tolka svaren på våra frågor. Vi har transkriberat båda intervjuerna. Kvale (2009) hävdar att inspelning av samtal som verktyg hjälper intervjuaren att lägga fokus på samtalet som sker under intervjun, vilket han menar kan vara nyttigt när man sedan koncentrerar sig på att anteckna, eftersom man då inte tappar några bitar som kan vara viktiga för arbetet.

Även Bryman förklarar angående inspelningen vid intervjun,

”att förbättra vårt minne med dess naturliga begränsningar, och de intuitiva och halvt omedvetna tolkningar av det som människor säger under en intervju kan kontrolleras” (Bryman, 2011:428).

3.3 Forskningsetiska överväganden

I de etiska principerna som finns i Vetenskapsrådet (2011) står det om de fyra

forskningsetiska principerna. Informationskrav, samtyckeskrav, konfidentialitetskrav och nyttjandekrav som man som forskare ska ta hänsyn till när man vill göra en undersökning. Informationskrav betyder att man som forskare är skyldig att informera intervjupersonerna om vad undersökningen handlar om och även berätta för dem att det är frivilligt att delta i

intervjun, och att de kan avbryta medverkandet när som helst.

Samtyckeskrav innebär att informanterna har rätt att bestämma över sin medverkan.

Deltagarna ska själva kunna bestämma om de vill fortsätta eller inte utan att bli berörda på ett negativt sätt. Om deltagarna är barn ska forskaren invänta svar från föräldrarnas sida.

Konfidentialitetskrav innebär att man ställer krav på sig själv som forskare så att obehöriga inte kan ha tillträde till de personliga uppgifterna, och ifall det behövs ska fingerade namn användas. Nyttjandekravet innebär att all datainsamlad information bara ska användas till arbetet.

I vårt arbete har vi tagit stor hänsyn till alla dessa fyra krav. Vi fick berätta lite om oss själva och vilken utbildning vi genomförde. Vi har också tillsammans med pedagogerna fått

bestämma vilken dag och tid som passade dem. Dessutom har vi berättat för pedagogerna att vi kommer använda det insamlade materialet endast till undersökningen och vi lovade att vi skulle förstöra all datainsamling efter att vi var färdiga med den.

Informanterna har själva rätt att bestämma om de vill delta och hur länge de ska delta (Stukat 2005).

4. Analys av intervjuer och observationer

När vi intervjuade de båda förskollärarna Jasmina på småbarnsavdelningen Gullvivan och Gunilla på stora barnavdelningen Prästkragen nämnde de ungefär samma sak, dvs. att här på förskolan sker lärandet hela dagen. Pedagogerna gör allt vad de kan för att bemöta barnen där de är och fånga barnens intresse för att sedan utvidga barnens kunskap kring språket.

Pedagogernas mening är att lärandet ska ske hela dagen på förskolan ända tills barnen har gått hem. Lärandet kan t.ex. ske vid matbordet om ett barn exempelvis ställer frågor om vad en grönsak heter eller om de pekar på ett föremål som för dem är främmande, griper

pedagogerna in och förklarar på ett pedagogiskt sätt vad det betyder och vad det heter.

Jasmina förklarade för oss att som pedagog ska man vara uppmärksam på när ett barn behöver stöd i en situation med det nya språket. Gunilla förklarade att på en förskola ska lärandet finnas och synas vid olika tillfällen. Pedagogerna nämnde vid intervjun några av sina arbetssätt för att lyfta fram språket.

4.1. Lyfta fram språket

Råd från pedagoger till tvåspråkiga föräldrar

Jasmina sade att hon uppmuntrar föräldrarna att låta barnen se på tv:s barnprogram Bolibompa och att läsa svensk skönlitteratur för sina barn under sommarlovet. Jasmina berättade att hon gör allt i sin makt för att övertyga föräldrarna att det är viktigt att barnen kommer i kontakt med det svenska språket under sommarlovet. Vidare nämnde hon att det pedagogiska magasinet på Bolibompa kan vara bra för de tvåspråkiga barnen att se på.

Pedagogen sade att man som förälder med utländsk bakgrund helst ska försöka undvika att prata svenska med sina barn eftersom detta kan leda till att barnet lär sig fel ordföljd och grammatik i tidig ålder. Jasmina fortsatte säga att hon själv har utländsk bakgrund och är mycket medveten om att man som förälder någon gång kan tycka att det är bra att tala svenska med sina barn. Det kan emellertid vilseleda barnet på ett negativt sätt med tanke på att man själv som förälder ofta inte helt kan behärska det svenska språket. Enligt lärarens erfarenhet kan det i värsta fall leda till att det tvåspråkiga barnet lär sig ingetdera. Jasmina är säker på att det är viktigt för en tvåspråkig förälder att till att börja med lära ut sitt eget modersmål till barnet så att barnet har ett bra språkligt underlag senare i livet.

När ett barn lär sig att hantera sitt modersmål blir det lättare för det barnet att lära sig svenska. I boken barn med flera språk: tvåspråkighet och flerspråkighet i familj, förskola, skola och

samhäll. står det att barnen i Sverige lever två olika liv, ett liv i skolan, där de lär sig både

svenska språket och svenska kulturen. Andra livet är hemma, där de lär sig föräldrarnas språk och kultur. Här har föräldrar en stor roll för modersmålsutveckling och kulturöverföring (Ladberg, 2003). Jasmina berättade vidare för oss att de på förskolan samarbetar med

modersmålsläraren för att stärka barnens lärande. Om förskolan har ett tema om vintern, ska modersmålsläraren prata om samma sak så att de på detta sätt ökar barnens förståelse och härigenom får bättre resultat. Detta stämmer med Ladbergs ord om att barnen ska uppmuntras att använda sitt modersmål i förskolan och pedagogerna ska visa uppskattning för barnets språk och kultur. Det gör att barnet känner sig tryggt. modersmålet betraktas som ett underlag för att barnen ska kunna lära sig nya språk (Ladberg 2003).

Gunilla har samma syn som Jasmina på modersmålet och hon sade att: ”De barn som har ett annat modersmål hemma än det svenska och som sedan ytterligare bygger på med svenska har enormt stora förutsättningar att kunna lära sig många nya saker, inte bara språk utan mycket annat, som t.ex. att knäcka koder och lösa problem”.

Gunilla sa att modersmålsträningen på förskolan börjar när barnet har fyllt tre år och att det är upp till föräldrarna att välja eller att välja bort denna. Hon berättade att de en gång har haft en mamma som på inga villkor ville att hennes dotter skulle läsa modersmål i förskolan.

Mamman tyckte att det räckte med modersmålet där hemma och sa då till pedagogerna att de skulle lära henne svenska istället.

Gunilla sa: ”Jag förklarade för den unga mamman att modersmålsträning också var mycket viktig, något för mamman att tänka på om hon ville ändra sig. Jag talade om för mamman att de båda språken ska gå parallellt i förskolan och att detta skulle den treåriga flickan ha stor nytta av senare i sitt vuxna liv”.

Detta stämmer överens med språkforskaren Leonore Arnberg (2004) Arnberg, som säger att det är oerhört viktigt att pedagogerna uppmuntrar föräldrarna att stödja barnens

modersmålsutveckling, eftersom föräldrarna har en stor betydelse för den. Det är viktigt att förskolan upplyser föräldrarna om att tala modersmålet hemma och att modersmålet har en stor vikt för barns inlärning och identitetsbildning. Även Ladberg (2003) menar att alla barn har rätt till eller behöver en tillhörighet och medvetenhet om sina rötter och varifrån de kommer, vad som är deras verkliga ursprung. Om de inte fått något med sig av dessa blir deras framtid meningslös och då har de ingenting att lämna över till kommande generationer.

4.1.1 Läsningens betydelse

Jasmina sade: ”Vi använder ofta sagopåsar för att främja barnens läsning och sagorna är översatta till barns olika språk som vi också försöker läsa så att barnen ska lära sig båda språken parallellt.” Vidare hävdade hon att de i småbarnsavdelningen varje dag brukar läsa böcker som ger ut så mycket kunskap som möjligt barnen.

Gunilla ansåg också som Jasmina att: ”Barnen blir språkligt berikade, när pedagoger läser sagor som lär ut någonting och att de här på Kamelens förskola ska ha kunskapsinriktade sagor för att lyfta upp dem.” Fast (2008) hävdar också i sin bok att man måste ta hänsyn till barnens erfarenheter och låta dem använda sin fantasi och skapa egna sagor tillsammans med sina lärare. Barnen kan hitta intressanta saker utifrån sina erfarenheter. När man låter barnen skapa egna sagor leder det till att de kommunicerar och talar med varandra.

4.1.2 Den pedagogiska arbetsmetoden

Båda informanterna utvecklar det svenska språket hos de tvåspråkiga barnen genom att använda mycket ord och genom att vara konkreta i sitt ordval. Man har mycket högläsning samt använder hand i hand-metoden, som innebär att man samtidigt och parallellt använder både barnets modersmål och svenskan.

4.1.3Pedagogernas arbetssätt

Jasmina berättade att som lärare ska man alltid vara lyhörd och försöka uppmuntra barnen i sin språkliga träning. Hon fortsatte säga att det är viktigt att sätta ord på det som barnen är intresserade av. Hon gav ett exempel på en flicka som en dag frågade och visade sitt intresse för gurka. Flickan sa till Jasmina att gurkan är grön och Jasmina bekräftade detta genom att upprepa att gurkan var grön och att den har samma färg som gräset. Jasmina gav oss detta som exempel på att man som lärare ska vara observant och se barnens behov. Sedan tillade hon följande: ”Ibland är barnen passiva. Då gäller det att följa det barnets intresse och försöka hjälpa barnet på traven genom att t.ex. läsa mycket för just det barnet. Utgå från det positiva”. Hon sade vidare att: ”Vi observerar varandras arbetssätt när vi jobbar med barnen och när barnen samtalar med varandra. Vi resonerar så här: Om en pedagog stöttar barnen blir de mer intresserade av det de gör”.

Gunilla sade också något som påminner om Jasminas ord: När en pedagog lyckas hjälpa tvåspråkiga barn att knäcka koden och sedan ser att barnen kan klara att t.ex. känna igen nästan alla bokstäver på svenska, kan skriva sitt namn etc. då vet pedagogen att det har skett en utveckling hos det tvåspråkiga barnet. Gunilla nämnde vidare att de tvåspråkiga barnen har ett plus, i livet just genom sin tvåspråkighet. Gunilla fortsatte säga att: Vi pedagoger arbetar mycket målinriktat. Om barnen bråkar försöker vi låta barnen lösa sina egna konflikter genom att fråga vad barnen tänkte på när de t.ex. knuffades”. Gunilla sade att pedagogerna på

Kamelens förskola frågar barnen vad de tänkte på och hon berättade att det har hjälpt. Barnen tänker efter varför de gör som de gjorde och detta får dem att ta hänsyn till varandra nästa gång. Hon berättade att deras rektor många gånger har kommenterat Prästkragens barn efter att hon ofta har hört barnen fråga varandra ”hur tänkte du?”

Gunilla sade att det är en enorm vardagsutveckling att barnen lär sig att träna sitt språk genom att prata med varandra. Och i den reviderade läroplanen står det att lek, metod och modersmål är viktigt för lärandet och språkutvecklingen (Lpfö 98, 2010).

4.2 Att vara konkret med sina budskap

Gunilla berättade att här på Kamelens förskola är man mycket medveten om hur man förhåller sig och på vilket sätt man som pedagog ska få de tvåspråkiga barnen att lättare lära sig svenska. Förskolläraren menade att som lärare är det viktigt att inte prata om det abstrakta med barnen utan att man helst ska gå ner till barnens egen nivå, ”lågkognitiva nivån”, så att det tvåspråkiga barnet förstår sig på saker och ting. Man översköljer t.ex. och låter barnet komma i kontakt med de nya orden, t.ex. så här: Nu ska vi ta på oss mössan, overallen, stövlarna osv. En lärare ska inte ta för givet att ett barn lär sig det svenska språket på egen hand. Man ska som lärare lyfta fram och introducera det nya språket för detta tvåspråkiga barn. Gunilla tyckte att barn med annat modersmål än det svenska oftast har svårare att lära sig det svenska språket än de barn som redan har svenska som sitt modersmål.

Jasmina påpekade också att: Stödja kontexten är en annan mycket viktig del för ett barn med svenska som andraspråk. Jasmina sade att det inte finns någon mall som säger hur man ska arbeta men att man själv som pedagog ska göra detta möjligt för sig själv och för barnen. Hon gav ett exempel på en situation där de hade en nyinflyttad flicka från Irak. När de skulle introducera det svenska språket för flickan för första gången började de att berätta om de svenska årstiderna för henne, såsom vintern, snö, istappar, snögubbe osv. Jasmina berättade att de då blev tvungna att använda bilderböcker eftersom flickan inte hade upplevt en svensk vinter tidigare i sitt liv.

Jasmina fortsatte berätta: ”Vi blev oroliga av att inte veta hur mycket av det vi sa som flickan förstod, detta med tanken på att hon inte alls talade svenska.Vi gjorde allt vad vi kunde för att introducera svenska för den nya flickan. Sedan när vi en tidig morgon satt vid matbordet och åt frukost med barnen hörde vi och barnen den nya flickan utropa ”titta det är snöflingor ute på trädet!” Både rektorn som skulle utbyta några ord med mig och alla vi pedagoger och inte minst alla barnen blev häpna. Med förundrade ansikten tittade vi alla från våra tallrikar upp på den nya flickan. ”Vad sa du gumman?” sa vi vuxna alla på en gång och den treåriga Hanna upprepade med stolthet i rösten ”titta det är snöflingor ute på trädet”.

Vi blev väldigt stolta och lyckliga över oss själva och över lilla Hanna som bara hade gått här i några månader”. Jasmina sade att rektorn upprepade Hannas ord och gratulerade fröknarna som hade kämpat så mycket för att lära Hanna det svenska språket. Jasmina menade att Hanna inte bara sa ”det snöar” utan använde hela meningen som ”titta det är snöflingor ute på trädet” och bara det visar att våra budskap hade gått hem konstaterar förskolläraren. Jasmina visade att man inte ska pressa ett barn att lära sig på ett påfrestande sätt utan istället bekräfta, uppmuntra och stödja dem tills man vet att man som lärare har gjort något bra.

4.3Pedagogens syn på lärandet

Jasmina fortsatte berätta med mycket entusiasm i rösten att detta inte ska bli ett hinder för förskolläraren att jobba med språkutvecklingen hos barn. Hon fortsatte säga att man som lärare ska granska sin avdelning och planera hur man ska lära ut det svenska språket, veta hur mycket barnen har lärt sig och om de reflekterar över sin aktivitet? Jasmina menade att man som förskollärare ska hålla utkik efter resultat och inte på ett passivt sätt hoppas på att ”det ska ordna sig”. Denna förskollärare var helt emot den tanken och menade att förskolan och dess pedagogik är ett komplement till hemmet.

Enligt Jasmina: ”Det tvåspråkiga barnet kan kanske inte tala en färdigt utvecklad svenska, men barnet förstår saker och ting i ett sammanhang. Pedagogen fortsatte tala om för oss att man som förskollärare inte ska använda mycket vardagsrelaterat språk i förskolan. Om ett barn är intresserat av t.ex. kaniner ska man enligt henne ta reda på så mycket fakta om kaniner som möjligt så att man sedan kan ge barnet en konkret och kunskapsrelaterad berättelse om just kaniner, samtidigt som man använder ett kunskapsrelaterat språk.”

Hon berättade att det inte räcker med vardagsspråk, vi ska också förmedla så mycket kunskap som möjligt. Om ett barn är intresserat av igelkottar ska man berätta om igelkottars

levnadssätt och detta på barnets nivå.

Gunilla har också sin egen syn på lärandet och hon berättade att tvåspråkiga barn behöver tid och omtanke de behöver känna sig betydelsefulla, sedda och viktiga och att man som barn alltid stärks när pedagogen ständigt pratar med en. Hon sade att barnen på stora

barnsavdelningen Prästkragen är väldigt verbala, självsäkra och stolta, de drar sig inte för att fråga om någonting.

Hon sade att de har arbetat mycket med att fråga sig själva hur de ska utveckla dessa barns svenska och att de då har kommit på att samtal, sagor och sånger stimulerar barnens språkutveckling.

4.4Trygghetens vikt för lärandet

Jasmina talade om för oss att personalen på Kamelens förskola först och främst jobbar med tryggheten. När t.ex. ett barn är nyinskolat ska man börja med att få barnet att känna sig tryggt och sedan fortsätta med andra saker. Detta påpekar Ladberg i sin bok. Trygghet är viktig i förskolans verksamhet och betraktas som grund för allt lärande och utveckling. Pedagogerna bör skapa trygghet hos barngruppen och sedan kan de inrikta sig på att lära barnen språket (Ladberg2003: 164).

4.5 Tvåspråkiga pedagoger i förskolan

Jasmina sade att det är en fördel att några av lärarna är tvåspråkiga. Detta kan stödja barn som inte alls behärskar det svenska språket när de är nya i förskolan. Ladberg understryker att pedagoger som talar barnets språk är viktiga, inte enbart för språket, utan just för identitet och självförtroende. Pedagoger blir språkliga och kulturella förebilder och kan ge barnen

självförtroende på ett sätt som inte är möjligt för svensk personal, just för att de tillhör samma grupp (Ladberg, 2003:167)

4.6Pedagogens kunskap viktigt för lärandet

Gunilla berättade att det inte alltid är lätt för ett tvåspråkigt barn att lära sig svenska. Hon sade att det ”tar sin lilla tid” för ett tvåspråkigt barn att lära sig ett nytt språk. Anledningen till detta kan vara att barnen i hennes förskola bor i ett segregerat område, där de möter enbart egna respektive andras modersmål och nästan ingen svenska alls. Gunillas berättelse stämmer överens med Peterson & Svensson, (2003:37) nämligen att barn som bor i ett segregerat område ofta får en rad sociala problem som berör kunskaper i svenska språket. Vi tolkar det som att barn som inte har kontakt med svenska barn får svårt att utveckla det nya språket.

Gunilla sade att man därför använder så mycket svenska som möjligt på förskolan. Förskolan är ofta den enda platsen där dessa barn möter svenska språket och att det då gäller att

introducera detta språk på bästa möjliga sätt. Det gäller att hitta olika strategier att lära ut, och i det sammanhanget är miljö en mycket viktig punkt. Barnet kan bli påverkat av sin miljö. Om förskolläraren t.ex. inte har så stora kunskaper om flerspråkiga barn, så kan detta påverka barnet. Jasmina underströk att det också behövs ett arbetslag som samarbetar för att stimulera det svenska språket hos de tvåspråkiga barnen. Enligt Lökken & Melkeraaen bör pedagogerna samarbeta med varandra och alla i arbetslaget ska engagera sig för att utveckla barnens språk och kunskaper (Lökken & Melkeraaen 1996).

Jasmina nämnde vidare att en förskollärare ska ha gedigna kunskaper i sitt område om vederbörande arbetar med utländska barn. Har en lärare goda kunskaper i sitt fack, så kan detta resultera i stort engagemang hos barnet. Eftersom vi bor i ett mångkulturellt land har pedagogernas kunskap om flerspråkighet stor betydelse när barnen börjar förskolan. Jasmina betonade att:

”Vi lärare på förskolan måste förnya vårt kunskapsrelaterade språk kontinuerligt. Det är viktigt som lärare att lära sig om saker och ting på barnens språk. Det gäller att gå igenom vad man har för litteratur i bokhyllan på en avdelning. Vad kan vi erbjuda dessa tvåspråkiga barn? Man ska ha lite variation på litteraturen”.

Hon fortsatte: ”Barn överhuvud taget har inte lätt att artikulera, forma sin mun och uttala alla ord rätt. Med aktiv hjälp av pedagoger kommer de så småningom att lära sig detta. Hon berättade att man Kamelens förskola sjunger mycket för barnen så att de tvåspråkiga barnen härigenom lär sig svenska och lär sig att uttala orden rätt samtidigt som de tränar sin

munmotorik. Jasmina hävdade att kunskapsinlärning och språkinlärning går in i varandra och är sammanflätade och att det är fel att som pedagog tro att ett barn uteslutande lär sig svenska. Samtidigt som det lär sig svenska lär det sig också hela tiden någonting nytt”.

5. Observationer på småbarn och

storbarnsavdelning

Vi gjorde vår observationsvecka i förskolan och vi har observerat på en småbarnsavdelning och en avdelning med stora barn.

5.1 Observation på småbarnavdelning

På småbarnsavdelningen Gullvivas matsal har pedagogerna hängt upp bilder på olika

grönsaker och olika slags mat och dryck som ofta serveras i förskolan. Under bilderna står det namn på olika språk beroende på de olika barnens modersmål. Förskollärare ansvarar för att skriva på svenska och ber föräldrarna att översätta till respektive modersmål och ber sedan föräldrarna att uttala ordet. De passar då på att skriva ordet med latinska bokstäver. Varje bild med sin förklaring är till för att dessa småbarn ska förstå de olika namnen på maten samtidigt som de alltså blir bekanta med orden både på svenska och på sitt modersmål. Ladberg anger i sin bok att familjens modersmål i förskolan behövs. Förskolan behöver arbeta medvetet på båda sidorna för att utveckla det nya språket samt understödja barnens modersmål (Ladberg 2003:152).

Under vår observation vid en måltid lade vi märke till att ett barn satt och tittade upp på en bild med fascinerad min. Bilden som fångade pojkens intresse föreställde en paprika. Vi upptäckte att även de andra barnen blev intresserade av vad Ali tittade på. Jasmina som följde barnen med blicken ställde sig upp och pekade närmare på bilden och talade om för barnen vad bilden föreställde och vad det heter på svenska och på andra språket.

Den dagen serverades det olika grönsaker vid mellanmålet och barnen visade särskilt intresse för paprika. När Jasmina serverade grönsakerna pekade hon på paprikaskivan som fanns på tallriken och talade om för barnen att det var röd paprika. Då tittade Ali på paprikaskivan som fanns på hans tallrik och sedan upp på bilden. Under vår observationsvecka lade vi märke till att Jasmina förklarade allt som serverades vid matbordet och att förskolläraren kom på att både Ali och de andra barnen behövde en utförligare förklaring på det här med paprikan. En dag vid mellanmålet hämtade fröken en hel röd paprika och förklarade för barnen vad hon tänkte göra med den och sedan delade hon den.

5.1.1 Analys av situationen

Anledningen till att pedagogerna har satt upp bilder på väggarna är att de vill visa sitt intresse för barnens bakgrund och barnens modersmål. Genom att visa upp och lyfta fram dessa på det här sättet fick man barnens uppmärksamhet. Vi valde Alis situation eftersom han var mycket mer intresserad av bilderna än något annat barn. Alis intresse för grönsaker, särskild paprikan, kanske väcktes av att läraren berättade för barnen att det som finns på tallriken är en paprika. Ali verkade vara förvirrad och såg frågande ut. Det verkade som om Ali inte förstod varför en paprika såg annorlunda ut på bilden jämfört med vad den gjorde på tallriken. Allt tydde på att Ali verkligen ville få svar på sina frågor. När förskolläraren som följde hela Alis

lärandeprocess märkte detta lyckades hon stödja honom och förklarade på ett sätt som ledde till språkutveckling och lärande. Efter den dagen märkte vi att den tvååriga Ali hade lärt sig skilja mellan en skiva paprika och en hel paprika samtidigt som han hade lärt sig säga ordet ”paprika”. Vi såg också att Ali blivit stolt över sig själv och att han senare på dagen pekade på bilden och visade denna för sina kamrater. Detta ledde i sin tur till ett samtal mellan barnen. Alla barnen tittade på honom och imiterade honom och vi upplevde att barnen blev

inspirerade av Alis intresse för bilderna. Benckert och Wallin anser att när barnets språk utvecklas, växer ”jag”-känslan och den goda självbilden. En god språkutveckling är

avgörande för kunskapsinhämtandet (Benckert och Wallin 2008). Även Fast anser att språket innebär mycket mer, bland annat att uttrycka sig, tänka, fantisera, drömma och att lära sig. Hon nämner vidare att texter som utmanar och väcker känslor är en väg till läsande och skrivande, samt väcker diskussion bland barnen (Fast 2008).

Vill man hjälpa ett barn i sin språkliga utveckling ska man röja undan hindren för barnets språkanvändning i situationer där barnet behöver använda språket. En pedagog ska hjälpa barnet att inse att det vill, behöver, kan, törs, orkar och får (Axelson, 2009:14).

5.2 Leksituation

Dani är två och ett halvt år gammal. Han tycker om att åka på rutschbanan. En flicka som heter Hanin och som är knappt två år gammal följer alltid med Dani till rutschbanan. Dani klättrade uppför rutschbanan framtill, ställde sig upp, och gick sedan ner med baken först. De tittade på varandra och log. Hanin stod framför rutschbanan och tittade noggrant på vad Dani gjorde.

Hanin såg på hur Dani åkte rutschbanan. Hon närmade sig så småningom rutschbanan och tittade på den nedifrån och uppåt några gånger. Hon började sedan klättra uppför rutschbanan nerifrån, såsom Dani gjort, men hon var mycket försiktig. Efter några försök kunde Hanin klättra uppför liksom Dani. När hon sedan var uppe utbrast hon glatt ”jag är högt uppe”. Dani svarade på hennes glädje med skratt.

När Dani såg sin kamrat stå där uppe sa han ett intressant ord ”vege” och förmodligen menade han ”vågar du?” Hon besvarade hans ord genom att åka ner. Det som också fångade vår uppmärksamhet var att den tvååriga Hanin kunde räkna på sitt eget sätt innan hon åkte ner och sa ”9,8,10”. Fröken använde både kroppsspråk och det verbala språket när hon pratade med flickan för att försöka få henne att förstå, att det inte fanns någon anledning att vara rädd. 5.2.1Analys av barnens lek

Hanin visade mycket stark vilja att lära sig våga åka nerför. Det verkade vara svårt för henne i början, men efter att ha kämpat många gånger med att åka som sin kamrat Dani lyckades Hanin till slut klättra uppåt rutschbanan, men när Hanin sedan satt högt upp vågade hon inte åka ner igen. Hon började se sig omkring och försökte få ögonkontakt med någon som kunde uppmuntra henne att åka ner och fick då syn på pedagogen och den lilla Dani som båda log mot henne. Dani tittade på pedagogen och sedan tittade han upp mot Hanin som stod högt upp på rutschbanan när han sa ordet ”vege” till henne med ett skratt. Det såg ut som om Dani frågade sin kamrat om hon vågade komma ner.

Både Danis och pedagogens leende var som en bekräftelse på att det inte var någon fara att åka ner igen. Pedagogen, som kände till Hanins bristande svenska, använde sig av både ord och kroppsspråk för att hjälpa den knappt tvååriga flickan ner.

Hanin förstod vad pedagogen och kamraten menade med sina leenden och åkte försiktigt ner. När förskolläraren förklarade för flickan vad som hänt, försökte hon synbarligen högst medvetet stärka hennes språk och lärande. Daniel Stern en av de främsta forskarna inom självpsykologin hävdar att barnet börjar samspel med blickar, mimik, kroppsspråk och röst. Den vuxne pratar med barnet och sätter ord på saker och ting, men det är fortfarande till största delen ett icke verbalt samspel. När en vuxen pratar lyssnar barnet och tolkar tonläge, tonfall och röststyrka i kombination med blick, mimik och kroppsspråk (Bordin, Marianne 2008:59). Glädjen syntes tydligt på Hanins ansikte och hon blev stolt över sig själv när hon klarade av saker som hon var intresserad av. Hanins sätt att räkna 9, 8, 10 tydde på att hon ville få uppmärksamhet från sin omgivning. Ett barn, som lärt sig klara av något nytt känner sig enligt Stern kompetent och upplever även känslor av glädje och självförtroende (Bordin 2008).

5.3 En samling på småbarnsavdelningen

Under våra observationer noterade vi hur pedagoger arbetar med språkutvecklingen i förskolan. T.ex. genom att använda dockor.

Barnen på avdelningen är mellan ett och två år gamla. Varje barn har en docka som förskolan brukar be mammorna att sy när de inskolar sina barn. Mammorna gör dockan så lik sitt barn som möjligt. Pedagoger använder dockorna i samlingen varje dag och ställer fram dockorna på golvet framför sig. Sedan tar pedagogen upp dockorna en efter en och frågar barnen vems docka det är. Barnen säger vems docka är och eftersom alla barn känner igen varandras docka kan de t.ex. lätt sluta sig till vilken kamrat som inte är närvarande.

Pedagogen ställer fram en liten docksäng där dockorna brukar ligga i när ett barn är sjukt. Varje dag väljer läraren ett barn som ska komma fram och lägga en docka i sängen när någon är sjuk eller ta ur sängen när barnet är friskt igen.

5.3.1Analys av situationen

I observationen utförde pedagogerna konstant olika aktiviteter med varierande innehåll. I barngruppen betraktas dockan som instrument och används för att förmedla olika innehåll, upplevelser samt nöje och stimulans. Samtidigt som aktiviteten är förståelig och lättillgänglig för barnen. Pedagogerna använder dockor som verktyg för att det är en metod som underlättar arbetet för dem själva samt skapar kunskaper hos barnen på ett roligt sätt. Forsberg Ahlcronas bok (2012:70) Förskolans didaktik och dockan som redskap, står det att när pedagogen använder sig av föremål skapar det roliga upplevelser och på det sättet utvecklar barnet språket. Det är viktigt att läraren använder sig av olika didaktiska strategier såsom dockor för att bemöta, framkalla, undersöka och bearbeta en viss kunskap eller vissa relationer.

Dockorna skapade en stämning där samspelet mellan barnen och läraren utvidgades på grund av dockans medverkan och detta bidrog till att barnen var aktivt delaktiga under hela

samlingsstunden. När pedagogen använde dockorna i sin samling hade hon olika mål framför sig, t.ex. att utveckla den språkliga identiteten i samspelet med barnen samt stödja barnen att utveckla sin fantasi. Vi anser att den typen av arbetssätt kan vara bra att använda med tvåspråkiga barn som har ett otillräckligt ordförråd. Detta främjar även barnens kommunikativa färdigheter.

5.4 Samlingsstund på de stora barnens avdelning

Barnen på stora avdelningen är mellan fyra och fem år.

Under vår observationsvecka lade vi märke till att en grupp fyraåringar hade en diskussion sinsemellan om vem som var bäst på att hålla så många legobitar som möjligt i sina händer. Detta upptäckte även en pedagog. Nästa morgon hade pedagogen planerat en samling om just ordet ”uppskatta”. Barnen kom in till samlingen. Läraren sade till barnen att sätta sig ner i en ring och att var och en skulle sitta på sitt namn som redan var fastklistrat på golvet. Barnen kände igen sina namn och satte sig direkt på dem.

Läraren började samlingen med att gå igenom närvaron och efter att alla barnen blev uppropade fortsatte läraren med att säga till de barn som kunde svenska att gå in i

legorummet. Där skulle de hämta en handfull med legobitar och lägga dem i mitten av ringen och detta gjorde barnen. Sedan fortsatte hon med att ge samma uppgift till de barn som kunde lite svenska.

Efter att alla barn hade gjort sin uppgift, började läraren fråga barnen ett och ett om hur många legobitar de trodde det fanns på golvet. Varje barn fick gissa hur många bitar de trodde att det fanns där. Läraren berättade för barnen att det som de nu gjorde var att uppskatta någonting som man inte riktigt visste mängden av. Läraren förklarade för barnen vad ordet ”uppskatta” betyder och sa till barnen att de skulle räkna legobitarna tillsammans, vilket de gjorde. Efter att de hade räknat färdigt berättade läraren att några av dem hade gjort en

uppskattning som låg mycket nära det rätta antalet. Läraren som då ville att barnen skulle lära sig ordet ”uppskatta” upprepade just det ordet igen vid olika situationer och aktiviteter. Senare på samma dag avdramatiserade barnen ordet i sin egen lek. Detta tyckte vi var mycket

intressant. När de t.ex. lekte att de skulle till affären och handla hörde vi att de flesta av dem använde dagens ord ”uppskatta” på ett entusiastiskt sätt.

5.4.1 Analys av pedagogens arbetssätt i samlingen

Pedagogen skapade en miljö som inspirerade barnen till utforskande och upptäckande. Rummet där barnen hade samlingen i var välsorterat, väl belyst och hade ganska stort och tomt utrymme. Tanken bakom detta var att få barnen att koncentrera sig så mycket som möjligt. Miljön ger barnen ett budskap om vad som ska ske i den pedagogiska stunden och därför ska rummet vara anpassat till barns lärande samt stimulera och utmana deras lärande (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2006:89). Pedagogen vände sig medvetet först till de barn som kan något mer svenska och gav den uppgiften till dem. Hon ville att de barn som inte förstår svenska skulle lära sig genom att se vad de andra gjorde.

Efter att pedagogen upptäckte barnens intresse för mängd tog hon upp det i en samling. Meningen med att pedagogen i samlingen har bett barnen att hämta en handfull med legobitar var att hon ville utnyttja barnens intresse, ett intresse som hon hade lagt märkte till medan barnen byggde med lego. När hon hade använt samma material som barnen lekte med (”legobitar”) ville hon underlätta för barnen att behärska det nya ordet ”uppskattning”. Med detta utvecklade hon barnens kunskap om språk och matematik på ett mycket bra sätt. Förskolläraren använde sig av barnens lek och inbördes samtal genom att de i grupp fick lära sig innebörden av ordet ”uppskatta”. Pedagogen var lyhörd, engagerad och uppmuntrande vid svaren på barnens frågor under samlingen. Barnen kände sig viktiga och motiverade att ställa fler frågor.

Barnens kunskap och lärande utvecklas mer när de ställer frågor. Genom språket förmedlas känslor, tankar och åsikter och därför är det viktigt att man utvecklar ett bra språk (Ladberg 2003). Det verkar som om ordet ”uppskatta” har fastnat i huvudet på de tvåspråkiga barnen. Så blir vår tolkning efter att vi sett och hört barnens samtal under dagen där ordet ”uppskatta” var mycket aktuellt. Pedagogen stöttade, och underlättade barnens samtal och utmanade medvetet barnens tänkande och fördjupade därmed också deras förståelse för sin omgivning. Samtalet nådde alla barn oavsett hur mycket svenska de kunde. Pedagogen använde öppna frågor som gav barnen utrymme att tänka på svaret, vilket gav insikt i vad ordet

”uppskattning” betyder. Klein angav i sin bok att lärande ofta bör ske genom samtal med barnen om lärandet ska bli långsiktigt. Även samtal mellan barn i samma ålder är en viktig väg till språkutveckling. Även Pramling Samuelsson & Sheridan skriver att när barn börjar uttrycka sig verbalt i mer än ett ordsats blir de också intresserade och fascinerade av språket i sig (Pramling Samuelsson & Sheridan 2006:75).

6. Sammanfattning och resultat

Utifrån pedagogernas syn på barnens modersmål, miljöns betydelse för barnens

identitetsstärkande samt språkutveckling har vi dragit slutsatsen att pedagogernas ord, tankar och arbetssätt vid lärandet har visat att följande metoder kan stimulera barnens

språkutveckling.

6.1 Vikten av modersmål för språk och lärande

Vår undersökning har visat att informanterna betraktar modersmålet som en avgörande grund för att lära sig ett nytt språk.

De förskollärare som vi intervjuade underströk särskilt att barn som kan sitt modersmål väl också blir starka i sin identitet och att detta påverkar utvecklingen i det nya språket.

Informanterna anser att det är viktigt och att det är en stor fördel att ha personal som har samma språk som barnen. Pedagogerna som arbetar på Kamelens förskola betraktar modersmålet som en bro till det nya språket under hela läroprocessen.

I styrdokumentet står det att:

”Förskolan ska sträva efter att varje barn som har ett annat modersmål än svenska utvecklar sin kulturella identitet och sin förmåga att kommunicera såväl på svenska som på sitt modersmål”(Lpfö 98 2010).

Pedagogerna uppmuntrar föräldrarna att i hemmet läsa sagor på modersmålet för att berika barnens ordförråd. I förskolans verksamhet skall barnen få möta det svenska språket under hela skoltiden.

Pedagogen ska utnyttja barnets tid i förskolan till att hjälpa barnet att stärka sin svenska genom att förmedla så mycket språkkunskap som möjligt.

6.2 Metodens inverkan på lärandet

Vår sammanfattning av föreskollärarnas resonemang angående deras sätt att arbeta med tvåspråkiga barn och deras språkutveckling är följande: Båda lärarna visade att lärandet dagligen sker vid olika situationer och att man måste fånga upp barnens intresse och på olika sätt ta tillvara intresset så att de lär sig något nytt varje dag. Pedagoger understryker starkt att modersmålet och det svenska språket ska gå parallellt. Vi har kommit fram till att man som pedagog bör skaffa sig goda kunskaper om olika kulturer och ha lust att arbeta med barn som har olika bakgrund.

Båda lärarna anser att det är viktigt att använda olika arbetssätt och material såsom

sagoläsning, musik, dans, lek, rim och ramsor, bildböcker med mera. Pedagogerna har visat att de mer eller mindre har lyckats stödja barnens språkutveckling genom sitt arbetssätt och med de metoder som förskolans verksamhet erbjuder. Pedagogerna hade en gemensam syn på sitt sätt att överföra kunskap till barnen.

6.3 Miljöns betydelse för lärande

Barn som går på Kamelens förskola är alla tvåspråkiga barn och har inga svenska kamrater med vilka de kan träna sin svenska. Förskolan ligger i ett segregerat område, vilket gör att de inte har kontakt med svenska barn och alltså inte heller kommer i kontakt med det svenska språket utanför förskolan.

Därför är det viktigt att lärarna i förskolan satsar på att barnen ska få övning i det svenska språket så mycket som möjligt. Samt att en väl ordnad miljö spelar en stor roll för barns språkutveckling. Enligt Vygotskij (iStrandberg, 2006:32) står det att miljön har stor betydelse för barnens språkutveckling och lärande. Omgivningen som barnen befinner sig i har stor betydelse för barnens utveckling och utformar barnens lärande.

7. Slutdiskussion

Vårt syfte var att undersöka hur förskolan arbetar med tvåspråkiga barns lärande. Vi var intresserade av att veta hur förskolepedagoger gör för att utveckla tvåspråkiga barns svenska språk, vilka metoder de använder, samt vilken betydelse miljön har för lek och språkkunskap. Pedagogerna har nästan samma arbetssätt och är båda eniga om att lek,

modersmålsundervisning i förskolan, sagoläsning, användning av varierad litteratur och miljö är helt nödvändiga beståndsdelar vid starten på ett barns tidiga språkinlärning. Enligt Fast (2009:90) innebär det att när ett litet barn hämtar en bok åt en vuxen för att barnet vill att man ska läsa den, så betyder det att läsprocessen har börjat hos barnet. Detta barn vet att de små krumelurerna förmedlar något roligt att höra.

Under vår undersökning upptäckte vi att förskolans pedagoger vid sitt arbete med tvåspråkiga barn lägger mycket stor energi på att främja såväl det svenska språket som modersmålet. Pedagogerna konstaterar att modersmålet är en nödvändig och användbar förutsättning för de tvåspråkiga barnen. Utan modersmålet kan de tvåspråkiga barnen inte lära sig svenska på ett bra sätt. Modersmålet är alltså underlaget för och nyckeln till förvärvandet av andra språk. Vi tror att det hade varit bra om modersmålsträning i förskolan började redan när barnet var ett år gammalt, så att barnet fick en möjlighet att lära sig båda språken parallellt redan från början. I läroplanen 98, står det att:

”förskolan ska sträva efter att varje barn som har ett annat modersmål än svenska utvecklar sin kulturella identitet samt sin förmåga att kommunicera såväl på svenska som sitt modermål”.

Vår undersökning har visat att miljön fungerar som ett barns andra lärare och vi har dragit slutsatsen att miljö och lek har stor betydelse för barns inlärning av det nya språket. Kennedy hävdar i sin bok att miljön talar sitt tydliga språk till barnen och att barnen formar rummet precis som de vill och efter sitt eget behov i leken (Kennedy 1999:126)

Pedagogerna lär barnen att hantera situationer som konflikter och dessutom lär de barnen att lösa sina konflikter på ett effektivt sätt. Pedagogernas avsikt är att få dessa tvåspråkiga barn att prata med varandra så att de tränar sitt svenska språk. I förskolan ska ett barn ha möjlighet att utveckla och nyansera sitt talspråk. Detta ska barnet göra med hjälp av en lärare (Pramling Samuelsson & Sheridan 2006:73).

De två pedagogerna hade alltså samma mål, vilket var att lyfta upp de tvåspråkiga barnens lärande. Vi funderade över vad vår studie skulle ha gett för resultat om vi hade intervjuat pedagoger som hade olika arbetssätt och olika metoder för att främja dessa tvåspråkiga barns lärande. Vi funderade också över vad mer man skulle kunna undersöka i vår studie och hur vårt arbete hade sett ut om vi t.ex. hade besökt en förskola där antalet tvåspråkiga barn var lite mindre och hur en sådan miljö hade påverkat deras språkutveckling. Vi upptäckte i samband med denna forskning att om förskolan har en förskollärare som talar samma modersmål som barnet bör läraren gärna prata modersmål med barnet. Även om barnets föräldrar talar modersmål med barnet i hemmet, så talar föräldrarna inte alltid ett kunskapsrelaterat språk med barnet. Just därför kan det vara bra om barnet får ett kunskapsrelaterat modersmål i förskolan.

8. Tankar som väcktes

När vi genomfört vår undersökning hade vi några frågor som vi under arbetets gång har reflekterat över. Vi tyckte att det hade varit mycket intressant att forska vidare, om hur det t.ex. hade varit om enspråkiga barn hade befunnit sig i en mångkulturell förskola. Hur skulle då kommunikationen se ut?

Om förskolan hade både enspråkiga och flerspråkiga barn hur skulle då pedagogernas arbetssätt ha sett ut? Vi tycker att det kunde ha varit intressant att undersöka hur Kamelens förskola hade sett ut om här hade gått både enspråkiga och flerspråkiga barn och hur detta då skulle ha påverkat förskolans miljö. Hur skulle dessa tvåspråkiga barns svenska språk ha blivit om de hade fått chansen att leka med enspråkiga kamrater?