VEM TAR HÄNSYN TILL
BARNETS BÄSTA?
EN STUDIE KRING BARNVRÄKNINGAR
ANNA AGESTAM
SIA BRORSSON
VEM TAR HÄNSYN TILL
BARNETS BÄSTA?
EN STUDIE KRING BARNVRÄKNINGAR
ANNA AGESTAM
SIA BRORSSON
Agestam, A & Brorsson, S. Vem tar hänsyn till barnets bästa? En studie kring barnvräkningar. Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö
Högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2016. Varje år vräks hundratals barn i Sverige. Detta trots att Sverige för 25 år sedan ratificerade Barnkonventionen, att barnets bästa är implementerat i svensk lag samt att Socialstyrelsen sedan år 2002 har haft ett särskilt uppdrag att förebygga vräkningar och att helt eliminera vräkningar av barn. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur barnets bästa tas i beaktande i domar som rör barnvräkningar och i verkställigheten av dessa. 34 domar har studerats och en intervju har genomförts med informanter från kronofogden i en skånsk kommun. Resultatet visar att barnet nämns i domar som rör vräkning men endast i ett fåtal fall i domskälen. I endast en av de studerade domarna nämns barnets bästa och påverkar utgången av fallet. Vidare framkommer det att kronofogden inte tar särskild hänsyn till om ett barn riskerar att vräkas, däremot läggs stor vikt vid ett gott bemötande och god kontakt med socialtjänst i dessa fall.
Nyckelord: barnets bästa, Barnkonventionen,barnvräkning, kronofogden,svensk rätt, vräkning
WHO TAKES THE BEST
INTEREST OF THE CHILD IN
CONSIDERATION?
A STUDY REGARDING EVICITON OF
CHILDREN
ANNA AGESTAM
SIA BRORSSON
Agestam, A & Brorsson, S. Who cares about the best interest of the child?
- A study regarding eviction of children. Degree project in social work 15 Credits. Malmö University: Faculty of health and society, Department of Social Work, 2016.
Each year, hundreds of children in Sweden get evicted. This despite the fact that the Swedish government 25 years ago confirmed the Convention on the Rights of the Child, the “best interest of the child” is implemented in Swedish law, and that the Health and Human Services Department since 2002 has been given the
assignment to prevent evictions and to completely eliminate evictions of children. The purpose of this study is to examine how the best interest of the child are taken into account in judicial decision concerning children who are evicted and the executions of these decisions. 34 judicial decisions have been studied and one interview with representatives of the Swedish Enforcement Authority in a city in Skåne has been carried out. The result of this paper shows that children are mentioned in judicial decisions concerning evictions, however this is stated in only a few of them. In just one of the studied judicial decisions the best interest of the child is mentioned and this has influenced the outcome of the case.
Furthermore, it appears that the Senior Enforcement Officer doesn’t take in consideration whether a child is likely to be evicted or not. The center of interest is on good treatment against the child and a specific contingence with social services is seen as necessary.
Keywords: best interest of the child, Convention on the Rights of the Child,
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING 5
Syfte och frågeställningar 6
Uppsatsens disposition 6 Begreppsdefinition 6 Barn 6 Vräkning 6 Barnvräkning 6 Barnperspektiv 6 BAKGRUND 7 Barnkonventionen 7 Barnets bästa 7
Barnets bästa i svensk rätt 8
Vräkningar i Sverige 9
Vräkningsprocessen 9
Barnvräkningar 10
Vräkningsförebyggande arbete 10
TIDIGARE FORSKNING OCH RAPPORTER 11
Att ha ett barnperspektiv - vad innebär det? 11
Barnperspektivet i ärenden gällande vräkning 13
Förekomst, orsaker och konsekvenser kring barnvräkningar 14 Hur arbetar socialtjänst, hyresvärdar och kronofogdar när det kommer till
barnvräkningar? 16
Kronofogden 16
Socialtjänsten 16
Hyresvärdarna 17
Hur ska barnvräkningar minska? 17
TEORI OCH METOD 17
Hermeneutik 17
Hermeneutik och vetenskap 19
Tillvägagångssätt 20
Urval 22
En kompletterande intervju 22
Arbetets fördelning 23
Etiska aspekter 23
RESULTATREDOVISNING OCH ANALYS 25
De som hyr i andra hand 28
De som får bo kvar 29
Kontakt med socialtjänst 31
Röster från kronofogden 31
SLUTDISKUSSION 35
De analyserade domarna 35
Om ingen talar om det, finns det då ett problem? 36
En ojämn fördelning 37
Dokumentation och riktlinjer 37
Intresse och ansvar 38
Slutsats 39
REFERENSER 40
INLEDNING
I juli 2015 publicerades en artikel i Aftonbladet där författaren menar att cirka fyrtio barnfamiljer riskerar att vräkas i Stockholmsområdet (Swedenmark 2015) och i kronofogdens statistik går det att utläsa att det under det första halvåret år 2015 rör sig om totalt 276 barn som blivit berörda av verkställd vräkning samt att Skåne är det län som ligger högst i statistiken (Kronofogden 2015). Under hösten år 2015 fick dessutom hemlöshetsfrågan ett stort utrymme i svensk
mediebevakning då EU-migranter blev avhysta från en privat mark i Malmö. Utifrån denna artikel, mediebevakningen, och statistiken väcks våra tankar kring hur det svenska samhället hanterar frågor kring barn och deras rätt till bostäder. Tankarna går även till barns rättigheter och Barnkonventionen vilken kan ses som ett verktyg för att säkerställa att barn får sina rättigheter tillgodosedda runt om i världen. Framförallt väcks frågan huruvida barnets bästa verkligen tas i
beaktande, eller hur stora skillnader det finns i olika personers tolkningar av ett och samma begrepp.
År 1990 ratificerade Sverige Barnkonventionen. Sedan dess har det beslutats att all svensk lagstiftning som rör barn ska överensstämma med Barnkonventionen. I Barnkonventionens tredje artikel fastslås det att barnets bästa alltid ska tas i beaktande vid beslut som rör barn, i den tjugosjätte artikeln beskrivs varje barns rätt till social trygghet, vilket kan kopplas till den tjugosjunde artikeln där det går att läsa att varje barn har rätt till bland annat skälig levnadsstandard och en bostad (UNICEF 2009). För att granska hur Sverige efterlever konventionen blir staten vart femte år kontrollerad av FNs Barnrättskommitté som många gånger
berömmer det arbete som gjorts kring utarbetande av strategier för att stärka barnets rättigheter i landet (Regeringskansliet 2012). Barnrättskommittén vill att svenska staten säkerställer att barnfamiljer inte vräks samt att barnens rätt till en skälig boendestandard tillgodoses (FNs barnrättskommitté 2015).
I vår utbildning till socionomer läggs ett stort fokus på hur socialtjänsten arbetar. Vi upplever att det ständigt tas upp hur barnets bästa tillgodoses inom
socialtjänsten utifrån Socialtjänstlagen. Vi är därförintresserade av att undersöka ett, för oss, nytt område som har koppling till socialt arbete. Något som också har fått stor uppmärksamhet under utbildningen är att ett barn mår bäst då de får bo ihop med sina vårdnadshavare på en trygg plats. Att resten av våra liv påverkas av hur vår barndom har sett ut är också något vi har fått lära oss. En vräkning kan skapa en mycket otrygg situation för ett barn och dess vårdnadshavare, något som alltså kan få konsekvenser för barnet både på kort och lång sikt. En stor del av det sociala arbetet handlar om barns välmående och uppsatsens ämne måste alltså ses som högst relevant för socialt arbete. Utifrån ovanstående, samt ett intresse för Barnkonventionen och barns rättigheter, väcks vår nyfikenhet kring hur barnets bästa verkligen tas i beaktande i det svenska samhället och i synnerhet när det kommer till barnvräkningar.
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur barnets bästa definieras och tas i beaktande i domar som rör barnvräkningar och i verkställigheten av dessa. Följande frågeställningar har formulerats
- Vilken roll har Barnkonventionen i vräkningsfall?
- Hur definieras “barnets bästa” i barnvräkningar och hur motiveras besluten
utifrån detta?
Uppsatsens disposition
Det första och inledande kapitlet innehåller en övergripande beskrivning av det område som studien berör. Här presenteras studiens syfte och frågeställningar samt en begreppsdefinition. En bakgrund för att läsaren ska få en djupare
förståelse för området följer och redovisar Barnkonventionen, begreppet barnets bästa samt statistik och historia om vräkningar i Sverige. Detta utvecklas
ytterligare under rubriken Tidigare forskning och rapporter med studier och statistik som rör det studerade området. Avsnittet Teori och metod utreder för läsaren hur datainsamlingen har gått till och även hur insamlad data har
analyserats. Metoden och teorin förstås lättare om de förklaras tillsammans och därför har avsnitten teori och metod slagits ihop. I det efterföljande kapitlet
redovisas och sammanfattas den data som framkommit under arbetets gång. Det är först i Resultatredovisning och analys som en redovisning och tolkning av
insamlad data görs. Sist i uppsatsen finns avsnittet Slutdiskussion där resultatet av undersökningen diskuteras.
Begreppsdefinition
I följande avsnitt kommer centrala begrepp för uppsatsen att definieras.
Barn
Med begreppet barn avses varje människa som är under 18 år (UNICEF 2009, Socialtjänstlag 2001:453)
Vräkning
Vräkning är ett vardagligare ord för termen avhysning och kommer i huvudsak att användas i denna uppsats. Med vräkning menas att en person, på grund av att denne inte kan betala hyra eller har ett störande levnadssätt, tvingas att flytta från sin bostad (Kronofogden 2015b).
Barnvräkning
En vräkning är en sanktion riktad mot en person som står på, och därmed är part enligt, det aktuella hyreskontraktet. Vräkningen drabbar även barnet i familjen, men barnet kan inte vräkas som hyresgäst utan vräks i rollen som tredje part. Begreppet barnvräkning syftar alltså till vräkningar av familjer där barn är en tredje part (Socialstyrelsen 2013a). Barnvräkning är det begrepp som
genomgående kommer att användas i denna uppsats då det handlar om fall där barn är berörda av vräkning.
Barnperspektiv
Ett barnperspektiv innebär att det involverade barnet ska behandlas med respekt och att man försöker se situationen utifrån det barnets ögon. Det är vuxna som fattar beslutet men det ska ske genom kunskap och erfarenhet om vad som är barnets bästa (Prop. 1997/98:182).
BAKGRUND
Barnkonventionen
Barnkonventionen är en internationell överenskommelse där det anges att alla barn är individer med samma rättigheter och lika värde. Denna konvention
färdigställdes i sin första version år 1989 och trädde i kraft den 2 september 1990. Då hade 20 stater skrivit under på att följa det som fastslagits i konventionen. Idag har 196 stater ratificerat Barnkonventionen och USA är nu det enda land som inte har skrivit på konventionen. Att ratificera en konvention innebär att en stat
förbinder sig att följa denna och konventionen blir i och med ratificeringen folkrättsligt bindande (UNICEF 2015a). Barnkonventionen preciserar vilka rättigheter alla barn, över hela världen, har. I stort syftar den till att ge alla världens barn rätt till liv, rätt att komma till tals samt att behandlas lika, oavsett ursprung. Barnkonventionens tredje artikel uttrycker att barnets bästa ska, i de situationer och åtgärder som rör barn, komma i första hand. Konventionen lägger även ansvaret på staten för att se till att ett barn skyddas mot övergrepp,
utnyttjande och vanvård (Barnombudsmannen 2015, UNICEF 2009). Konventionen är lagligt bindande då den är en del av den internationella
folkrätten. Det betyder att de stater som har ratificerat Barnkonventionen har en skyldighet att göra vad de kan för att följa vad som är fastslaget i konventionen. Däremot är det inte möjligt att ge en stat någon typ av rättsliga sanktioner i en internationell domstol för handlingar som strider mot Barnkonventionen. Det är FN:s barnrättskommitté som har i uppdrag att granska hur staterna arbetar kring barns rättigheter men det enda de kan göra då de ser att en stat bryter mot konventionen är att ge kritik och pressa den stat det gäller att genomföra förändringar (Barnombudsmannen 2015, UNICEF 2015b). Barnkonventionen består av 54 artiklar varav sex stycken nämns i denna uppsats. Dessa är artikel 1, där det fastslås att varje människa under 18 år räknas som barn, ovan nämnda artikel 3 samt artikel 16 där det står att läsa att varje barns rätt till privatliv ska respekteras. Vidare nämns i uppsatsen artikel 23 där det står att läsa att ett barn med funktionsnedsättning har rätt till ett fullvärdigt liv, artikel 26 som behandlar varje barns rätt till social trygghet samt artikel 27 vilken innebär att varje barn har rätt till en bostad (UNICEF 2009).
Barnkonventionen innebär inte att barnets bästa är det som ska avgöra varje fall som rör barn. Däremot ska barnets bästa beaktas och vara en del av det beslut som tas. Då andra intressen väger tyngre ska den myndighet som tar beslutet kunna visa att de vägt de olika intressena mot varandra på ett korrekt sätt. Det beslutande organet ska därför, så långt det är möjligt, kunna garantera att barnets bästa har vägts in i den bedömning som har gjorts. Detta innebär att alla beslut som rör barn ska utgå från barnperspektivet (Prop. 1997/98:182).
Barnets bästa
Att ta hänsyn till barnets bästa i frågor som rör barn är inget nytt inom det svenska rättsväsendet. Innebörden av vad som är barnets bästa är däremot i konstant förändring. På grund av detta är det också mycket svårt att entydigt definiera begreppet. Det är något som alltid måste avgöras i det enskilda fallet eftersom det beror på hur situationen och barnets behov ser ut (Singer 2012b).
Innebörden av barnets bästa är något som varierar över tid och beroende på vilket samhälle som det tillämpas på. Det är såväl kulturellt som socialt betingat vad som är det bästa för barnet (Singer 2012b). Schiratzki (2005) tar upp frågan kring barnets bästa kopplat till kulturella och religiösa normer och värderingar i ett mångkulturellt land. I dagens Sverige ser vi en hög grad av individualisering och fokus på det enskilda barnets bästa och vilja, samtidigt som det i andra länder är det kollektiva perspektivet som är normerande. Författaren problematiserar kring “barnets bästa” i förhållande till det faktum att det är varje barns rätt att uppfostras enligt kulturella eller religiösa normer, samtidigt som dessa inte får strida mot de lagar som finns i landet. Författaren ställer sig frågande till om det i verkligheten är så att barnets bästa och barns rättigheter, snarare än att vara en reell verklighet, bara är en slags symbolik.
Ytterligare en kritisk röst hörs från Singer (2012a) sommenar att barns rätt varit en aktuell fråga under flera decennier men ställer sig frågande till huruvida barns rättsliga ställning i samhället verkligen har förbättrats. Hon ställer även frågan om det verkligen är fler lagar som behövs för att barnets ställning ska stärkas samt om det ens finns en politisk förmåga och vilja att göra mer för att uppnå detta. Singer tar i sin text upp regeringens “Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige” som hon menar inte innehåller konkreta förslag och åtgärder.
Barnets bästa i svensk rätt
Idag är begreppet barnets bästa implementerat i svensk lag. I en av Sveriges grundlagar, Regeringsformen, 1974:152 (RF) 1kap 2§, står det att läsa att det allmänna ska verka för att barns rätt tas till vara. Enligt Socialtjänstlagen, 2001:453 (SoL) 1kap 2§ ska barnets bästa särskilt beaktas vid åtgärder som rör barn. Även i Föräldrabalken, 1949:381 (FB) 6kap 2a§ är målet om att ha ett barnperspektiv mycket tydligt. Här anges det att barnets bästa ska vara avgörande i fall som rör vårdnad, boende och umgänge. I Jordabalken, 1970:994 (JB) 12kap, även kallat Hyreslagen, regleras villkoren gällande hyrda bostäder. Här regleras bland annat vilken uppsägningstid som gäller för hyresgäst och hyresvärd, vilket ansvar de båda parterna har då de ingår ett hyresavtal samt vad som gäller då hyresrätten är förverkad. I Bostadsrättslagen, 1991:614 (BrL) regleras villkoren för boende i bostadsrätt. Till stor del liknar villkoren de som finns inskrivna i Hyreslagen. Varken i Hyreslagen eller Bostadsrättslagen står principen om barnets bästa inskrivet.
Att ta hänsyn till barnets bästa vid avgörandet av frågor som rör barn innebär att barnets intressen och behov tas i beaktande. Detta perspektiv har påverkats och utvecklats utifrån Barnkonventionen och har blivit mer och mer självklart i Sverige. Redan innan Barnkonventionen färdigställdes och skrevs under fanns alltså bestämmelser i svensk lag som syftade till att beslut på vissa områden, exempelvis vid avgörandet av vårdnadstvister, skulle tas efter vad som ansågs vara bäst för barnet (Prop. 1997/98:182, Singer 2012b).
Om barnets bästa ska kunna tillämpas i ett rättsfall måste hänsyn till flera olika aspekter tas. Situationen ska ses utifrån barnets perspektiv, den beslutande myndigheten måste försöka förstå hur barnet uppfattar det som händer. Alla barn upplever liknande situationer på olika sätt och därför måste uppmärksamhet ges till just det enskilda barnet som just detta fall rör. Ett barnperspektiv innebär att det involverade barnet ska behandlas med respekt och att man försöker se
ske genom kunskap och erfarenhet om vad som är barnets bästa (Prop.
1997/98:182). Beslutet ska enligt Rättegångsbalken, 1942:740 (RB) 17kap 2§ grundas på sådant som framkommit under huvudförhandling, alltså sådant som omedelbart händer vid förhandlingen. Domaren har bara rätt att ställa fördjupande och förklarande frågor om det som redan har framkommit. Det finns ingen
anledning för rätten att ställa fråga om det finns barn i bilden, om svaranden själv inte framför det. Detta kallas omedelbarhetsprincipen.
Vräkningar i Sverige
Varje år genomförs tusentals vräkningar i Sverige (Kronofogden 2015c). I
Hyreslagen står det att läsa att grunder för att få hyresrätten förverkad bland annat är försenad inbetalning av hyra, otillåten andrahandsuthyrning eller olika typer av störningar i boendet. Dessa regler gäller även för bostadsrätter och finns reglerade i BrL.
Flera av de vräkningar som genomförs i Sverige drabbar barn, enligt statistik från kronofogden (Kronofogden 2015c). Enligt svensk lag ska socialnämnden i varje kommun skydda den enskildes rätt till bostad och inte rätten till ett specifikt boende. Det finns dock ett normativt påbud som säger att “i första hand bör människors befintliga boende skyddas” (Kjellbom & Alexius 2011 s289). Kjellbom och Alexius (2011) menar att detta är något som bör diskuteras, alltså huruvida individen endast har behov av att ha en bostad eller om den snarare behöver ett hem. Rätten till boende fastslås i europarättsliga regler som en mänsklig rättighet (Kjellbom & Alexius 2011)och i Barnkonventionens tjugosjunde artikel fastslås varje barns rätt till boende (UNICEF 2009). Nedan följer en beskrivning av processen då en vräkning genomförs, en kort redovisning över hur staten har sett på barnvräkningar över årens lopp samt ett stycke om vräkningsförebyggande arbete.
Vräkningsprocessen
Den vanligaste orsaken till att en person blir vräkt från sin bostad är utebliven eller försenad inbetalning av hyra (Socialstyrelsen 2013b). Det finns två sätt på vilka en hyresgäst kan förlora rätten till bostaden. Den ena är att kontraktet sägs upp med uppsägningstiden tre månader och den andra är att hyresvärden säger upp kontraktet i förtid (Socialstyrelsen 2008). Hyresrätten anses förverkad då hyresgästen inte har betalt hyran inom åtta dagar från utsatt datum. Detta innebär inte automatiskt att kontraktet sägs upp, hyresgästen har fortfarande en möjlighet att betala in hyran till värden. Värden måste först informera hyresgästen om att denne riskerar att bli av med sin bostad och från det datum då hyresgästen fått detta besked, har denne tre veckor på sig att inkomma med betalning. I samband med att en hyresvärd informerar sin hyresgäst om att denne är föremål för vräkning måste socialnämnden i den aktuella kommunen informeras (Socialstyrelsen 2013b).
Om en hyresvärd vill vräka en hyresgäst måste värden vända sig till kronofogden för att försäkra sig om att denne har rätt att vräka gästen. Det är kronofogden som genomför vräkningen men innan detta kan ske måste det finnas ett formellt beslut på att värden har rätt att ansöka om vräkning. Detta beslut kallas exekutionstitel och kan vara exempelvis en dom som fastslår att hyresgästen måste lämna sin bostad (Socialstyrelsen 2013b). Hyresgästen har rätt att få information samt uttala sig om beslutet innan det verkställs. Kronofogden har en skyldighet att försäkra sig om att hyresgästen har kunskap om hur en vräkning går till samt att denne
varit i kontakt med hyresvärd och sociala myndigheter. I de flesta fall hanteras ärendet i hyresnämnden men om denna inte kan handlägga tvisten går ärendet vidare till tingsrätten eller kronofogden (Socialstyrelsen 2013b). I figur 1 visas en schematisk bild över vräkningsprocessen.
Figur 1. Bild över vräkningsprocessen. Ur Socialstyrelsen 2013a s8.
Barnvräkningar
Sedan långt tillbaka i tiden har familjer tvingats lämna sina hem till följd av vräkning. Det är dock inte förrän på senare år som vräkningar har börjat ses som ett socialt problem och barnperspektivet har börjat belysas i denna typ av frågor. I början av 2000-talet visade statistik att runt 1000 barn årligen vräktes från sina hem vilket ledde till att regeringen tillsatte en rad utredningar med särskilt fokus på barnen i fråga - målet var att inga barn i Sverige skulle vräkas (Socialstyrelsen 2013a). Sedan år 2008 har kronofogden fört statistik över antalet barnvräkningar. Det går att utläsa att färre barn över åren drabbas av vräkning - från 716 barn år 2008 till 459 barn år 2014. Detta innebär alltså en minskning på 36 %
(Kronofogden 2015c).
Det finns i Sverige inget lagstadgat förbud mot barnvräkningar. Däremot står det i lag inskrivet att barnets bästa i vissa fall ska vara avgörande, och i andra fall särskilt beaktas, i beslut och åtgärder som rör barn. Inte heller har socialtjänsten någon rättslig skyldighet att förhindra barnvräkningar. Detta trots att de ska arbeta vräkningsförebyggande. Detta skulle kunna tolkas som att det är
vårdnadshavarens handlingar och hyresvärdens rätt att vräka sina hyresgäster, som väger tyngre än barnets behov (Socialstyrelsen 2013a).
Vräkningsförebyggande arbete
Sedan år 2002 har Socialstyrelsen haft i uppdrag att arbeta förebyggande mot vräkningar. Ett förebyggande arbete mot vräkningar motverkar hemlöshet, vilket är en vanlig konsekvens vid vräkning. En speciell del av det förebyggande arbetet syftar till att helt och hållet eliminera barnvräkningar (Socialstyrelsen 2008) vilket ligger i linje med rekommendationerna från FNs barnrättskommitté år 2015.
Det främsta ansvaret i det förebyggande arbetet ligger på kommunens socialtjänst men även kronofogden och bostadsbolagen har en stor del i detta arbeta. För att kunna bedriva ett gott arbete är det viktigt att berörda parter har kunskap om lagstiftning och vilket handlingsutrymme som finns för varje instans. För att uppnå detta är det viktigt med tydliga policydokument, mål och strategier för att varje anställd ska veta hur den ska arbeta med dessa frågor. Likaså är samverkan mellan exempelvis socialtjänst, kronofogde och bostadsbolag en förutsättning för genomförandet av det förebyggande arbetet (Socialstyrelsen 2008). En helhetssyn på individens förhållande när det kommer till etablering på bostads- och
arbetsmarknaden, fritidsintressen och sociala relationer kan vara ytterligare en av de viktiga pusselbitarna för att kunna bedriva ett gott förebyggande arbete
(Kjellbom & Alexius 2011) Det är även av stor vikt att den som hyr en bostad har kunskap om de rättigheter och skyldigheter som följer med ett hyreskontrakt (Socialstyrelsen 2008).
Att arbeta förebyggande mot vräkningar kan inte ske utan att de etiska aspekterna noga övervägts. Att en myndighet går in i en persons liv och tillrättavisar denne måste ses som ett intrång i personens integritet och vardagsliv. Likaså måste det tas noga hänsyn till sekretessbelagda uppgifter. Dock skall, enligt Socialstyrelsens rådgivande nämnd, barnets bästa alltid gå före i fall som rör
vräkningsförebyggande arbete vilket således innebär att den vuxne personens integritet här får ses sekundär(Socialstyrelsen 2008). Detta kan ställas mot att det sedan, när det kommer till vräkning, är vårdnadshavarens handlingar som väger tyngre än barnets bästa (Socialstyrelsen 2013a).
TIDIGARE FORSKNING OCH RAPPORTER
Inför arbetet med denna uppsats har det varit svårt att hitta relevant forskning kring ämnet barnvräkning. Det finns en del skrivet och i många fall är studierna genomföra av Janne Flyghed, professor vid kriminologiska institutionen på Stockholms universitet. Övriga forskares arbeten, precis som Flygheds egna, refererar i många falltill tidigare studier genomförda av Flyghed. I flera av de studier som finns gällande vräkning ligger fokus på hemlöshetsfrågan, något som inte är aktuellt för denna studie. Ovanstående bekräftas av Nilsson och Flyghed (2004a) som menar att forskningen på det aktuella ämnet är bristfällig. Dessutom är den forskning som hittas i många fall tio år gammal vilket kan tyda på att intresset för barnvräkningar var stort runt år 2002 då Socialstyrelsen fick ett särskilt uppdrag för att minska förekomsten av det. Kanske är det ett slags “nyhetens behag” som styr förekomsten av forskning kring ämne.
Att ha ett barnperspektiv - vad innebär det?
Halldén (2003) menar att barnperspektivet är dubbelbottnat, det används retoriskt samt i Barnkonventionen och alla myndighetsbeslut som rör barn ska ha ett barnperspektiv. Även Qvarsell (2001) lyfter mångtydigheten i begreppet och menar att det blir problematiskt då det i flera fall leder till viss förvirring. Likaså skriver Schiratzki (2003) om att begreppet barnets bästa inte kan anses entydigt utan vad som är barnets bästa måste delvis ses ur ett individuellt perspektiv, samtidigt som de kulturellt rådande normerna väger tungt. Författaren menar att vad som kan anses vara barnets bästa i ett samhälle, kan krocka med innebörden av barnets bästa i ett annat. Vidare skriver författaren att det i svenska förarbeten föreslås att barnets bästa ska tolkas både objektivt och subjektivt. Objektiviteten
uppnås genom att besluten grundas på beprövad erfarenhet och vetenskap medan subjektiviteten innebär att barnets egna åsikter vägs in. Författaren lyfter
problematiken i detta som till viss del rör sig om att beslutsfattare inte besitter specifik kompetens i varje fråga och därmed kan få svårt att tyda vad forskning säger. Dessutom är det svårt att veta hur barn bildar egna uppfattningar utan att bli allt för influerade av de vuxna i deras närhet (Schiratzki 2003).
Barnperspektiv rör enligt Halldén (2003) bland annat vilket utrymme som barn ges i samhället, vilka erfarenheter barn tar med sig och hur de uttrycker dessa erfarenheter. Synsättet handlar inte bara om att återge barnets perspektiv, utan barnets röst måste tolkas för att vuxna ska kunna förstå vad som är barnets bästa. Vidare nämner författaren att begreppet måste sättas i relation till den kontext det används i. Det kan betyda att de vuxna ska arbeta för barnets bästa eller att barns egna perspektiv vävs in i ett beslut. Det finns olika sätt att se på barnperspektivet i det här avseendet, vissa menar att barnets perspektiv och erfarenheter måste inkluderas medan andra menar att det inte alltid är nödvändigt med information från barnet själv. Schiratzki (2003) menar att barnets bästa kan delas in i en rättslig och en utomrättslig standard och innebörden varierar beroende på om begreppet används inom juridiken eller i ett mer vardagligt sammanhang. I juridiken är ambitionsnivån begränsad efter vad rätten kan göra. Inom civilrätten handlar den största frågan om att lösa tvister och däribland vräkningsfall. Om frågan rör ett barn skall skyddsbehovet för detta barn vara den minsta
gemensamma nämnaren. Den utomrättsliga standarden rör mer vardagliga saker så som kärlek och omvårdnad av barnet. Inom rättslig standard finns det en miniminivå för barnets bästa och livskvalitet, något som den utomrättsliga standarden ofta överträffar. Barnets bästa i en rättslig standard handlar oftast om att skydda barnet från något och lagen förutsätts redan vara skriven för barnets bästa, vilket innebär att rätten inte alltid har utrymme att argumentera för det enskilda barnets särskilda behov.
Qvarsell (2003) ger exempel på olika perspektiv och hur vuxna ser på barn, och refererar till tidigare studier som hon själv bedrivit. Resultaten visar att vad lärare såg som en situation med besvärliga elever, av barnen själva beskrevs som
understimulans. Det som av lärare ansågs vara viktigt för barnen: omsorg/ kontroll, trygghet och barnen i centrum, stod emot barnens önskan om fria rum, spänning/utmaning och att sätta verksamheten i centrum. Författaren tydliggör att det i en av statens offentliga utredningar (SOU) gällande skolan, används ett barnperspektiv men att elevernas perspektiv glöms bort. Det är snarare de vuxna som står i centrum för åtgärder och beslut (Qvarsell 2003). Detta kan kopplas till Lindgren och Halldéns (2001) resonemang kring att Barnkonventionen används som ett politiskt verktyg för de vuxna beslutsfattarna. De menar att de vuxna låter barnen utöva inflytande, kring frågor som de vuxna har bestämt. Frågan som författarna ställer sig är om Barnkonventionen leder till reellt inflytande eller om den bara används som något att referera till. Alltså att politikerna kan säga att de har lyssnat på barnen och därmed följt Barnkonventionen, men att de i själva verket har fört fram sin egen politik med barnen som språkrör, och inte alls satt barnets bästa i centrum.
Halldén (2003) resonerar kring att barndomen är en social konstruktion och barnperspektivet kan därmed vara ett begrepp som stärker att det finns en skillnad mellan att vara barn och vuxen. Barndomen måste förstås utifrån det sociala och kulturella normsystem som är rådande. Konstruktionen kan innebära en
begränsning för barn att ta del av hela samhället och ett barnperspektiv kan användas för att se hur politiska beslut påverkar barns tillträde till samhället och även tvärt om. Barnperspektivet kan därmed anses användbart för att studera och förstå de strukturer som påverkar ett barns liv (Halldén 2003).
Barnperspektivet i ärenden gällande vräkning
Länsstyrelsen i Västra Götalands län genomförde mellan år 2004 och 2007 en granskning av hur barnperspektivet har använts i handläggningen och avgörandet av fall som rör vräkning och även långvarigt ekonomiskt bistånd inom
socialnämnden och andra nämnder. Nedan kommer resultaten som rör ärendena om vräkning av barnfamiljer att redovisas. Totalt rörde granskningen 227 ärenden då vräkningsfall har berört barnfamiljer i Västra Götalands län (Länsstyrelsen i Västra Götalands län 2007).
Länsstyrelsen studerade bland annat de riktlinjer och policys som nämnderna arbetade efter då det gäller barnperspektivet inom det studerade området men även personakter från flera olika nämnder i länet. En av de saker som framkommit under granskningen är att det endast är ett fåtal av nämnderna som har någon form av skrivna policys eller riktlinjer som ska styra arbetet med ett barnperspektiv i vräkningsfall. Flera av dessa nämnder meddelar att det är något som planeras att arbetas fram. Alla de nämnder som har studerats säger sig ha en rutin att erbjuda kontakt med de barnfamiljer vars vräkningsärende blir aktuellt hos kronofogden. Nämnderna prioriterar fall där barn är inblandade och vill i största möjliga mån undvika att barn blir vräkta. De stora nämnderna i länet har även speciella boendesekreterare som bland annat har i uppgift att förebygga hyresskulder och hindra att vräkningar verkställs. Det är hos dessa sekreterare som denna typ av ärenden först dyker upp och de har i uppgift att arbeta med de inblandade
familjerna. Kunskapen anses dålig kring hur arbetet med dessa fall faktiskt ser ut (Länsstyrelsen i Västra Götalands län 2007).
Vid Länsstyrelsens i Västra Götalands läns granskning framkom att de flesta handläggningar som rör vräkningar handlar om obetalda hyresskulder. Dock kom bara en del av familjerna som berördes av dessa ärenden i kontakt med
socialtjänsten på något sätt. I de fall då vräkningen inte genomfördes berodde det oftast på att nämnden gått in med en insats, exempelvis ekonomiskt bistånd, för att hjälpa familjen att kunna betala sina hyresskulder. Då en vräkning verkställdes och socialtjänsten sedan tidigarehade kontakt med familjen ville hyresvärden inte låta familjen bo kvar, trots socialtjänstens insatser. Det berodde ofta på att
familjen utöver hyresskulder även hade klagomål på sig från sina grannar om störande beteende. Då har socialtjänsten arbetat för att ge ett nytt boende åt familjen i någon form. Nären vräkning som berör barn verkställs meddelas nämndernas enheter som behandlar barn- och ungdomsärenden (a.a).
Länsstyrelsen har uppgett att vissa delar av granskningen har varit svår att dra slutsatser ifrån. De menar att detta beror på att nämndernas statistik kring
vräkningsförfaranden är varierande. Vidare framkommer att de olika nämnderna har skött dokumentation och statistik på mycket olika sätt och i olika utsträckning. Därför är Länsstyrelsen tveksam till hur representativ den statistik man har
faktiskt är (a.a).
Länsstyrelsen meddelar efter denna granskning att de anser att ett barnperspektiv bör vara utgångspunkten för alla vräkningsärenden som berör barnfamiljer.
Länsstyrelsen uppger även att samtliga nämnder bör ha enheter för
boendesekreterare eller liknande för att på ett bättre sätt kunna fånga upp och ha bevakning på de uppsägningar av hyreskontrakt som sker och även de
meddelanden om vräkning som inkommer till kronofogden. En systematisk och regelbunden uppföljning av vräkningsärenden bör genomföras av nämnderna. I varje enskilt fall anser Länsstyrelsen också att det är viktigt att genomföra en analys och redovisning av vilka konsekvenser denna händelse har för barnen i familjerna (Länsstyrelsen i Västra Götalands län 2007).
Förekomst, orsaker och konsekvenser kring barnvräkningar
Barnvräkningar förekommer i alla typer av kommuner. Det förekommer i stora och små kommuner med hög respektive låg bostadsbrist (Socialstyrelsen 2008). Att bli drabbad av en vräkning kan ses som en av de största händelserna i en människas liv (Nilsson och Flyghed 2004a). Den mest radikala förändringen kan barn anses utsättas för, då det är extra viktigt för dem med en fast punkt och trygg tillvaro. Det är i hemmets närmiljö som de finner vänner, trygghet och utvecklar sin identitet. De platser vi växer upp på formar hur vi ser på omvärlden och skolan är en av dessa viktiga platser (Nordström 2005).
I Sverige vräktes fram till 1991 uppemot 5000 barn per år i landet. Siffran har stadigt minskat men det går att se en ökning i samband med ekonomiska kriser som drabbar landet. Forskare menar att även om antalet barn som vräks har minskat, var andelen barnfamiljer som vräktes ungefär densamma i början av 2000-talet som i början av 1990-talet. (Nilsson och Flyghed 2004a). Sedan 2008 har kronofogden fört statistik där det framkommer att det skett en markant minskning när det kommer till antalet genomförda barnvräkningar (Kronofogden 2015c). För att minska antalet barnvräkningar har lagändringar genomförts och då främst i Socialtjänstlagen där det sedan år 1998 står inskrivet att socialtjänsten ska lyfta fram barnets bästa i frågor som rör barn. Viktigt att notera är att
vräkningsprocessen ofta är långdragen och att mindre än hälften av alla vräkningar faktiskt verkställs (Nilsson och Flyghed 2004a). Statistik från
kronofogden visar att det i tre av Sveriges län, Gotlands, Kronobergs och Uppsala län, under januari - juni 2015 inte vräktes några barn (Kronofogden 2015a). Som tidigare nämnts är det oftast på grund av att hyran inte har betalts in i tid av hyresgästen, i detta fall vårdnadshavaren, som en barnvräkning genomförs. Detta bekräftas av Nilsson och Flyghed (2004a) som vidare skriver att det finns fall där hyresgästen uppträtt störande men då detta är svårt att bevisa faller vräkningen ofta på obetalda eller för sent inbetalda hyror då det är lättare att bevisa rent kvantitativt. Ofta är det resurssvaga och ekonomiskt utsatta hushåll som till följd av vräkningen riskerar att bli än mer utsatta. I samma studie framkommer det att majoriteten av de som vräks är män, men att det är vanligare att barnen är skrivna hos kvinnor som vräks. Majoriteten av de som vräks har bott i lägenheten under en längre period och får således anses stabila på bostadsmarknaden. Vidare framkommer att psykisk ohälsa samt missbruk är vanligt hos de som vräks. Studien visar att de barn som drabbas av vräkning oftast är väldigt unga,
genomsnittsåldern för det yngsta barnet är sex år och i flertalet fall är det yngsta barnet i förskoleåldern. Vidare beskrivs det i samma studie att hyresvärdar och socialtjänst verkar ha större överseende med barnfamiljer och att de arbetar hårt för att barnvräkningar inte ska genomföras. Författarna till studien visar viss kritik till dessa siffror och det så kallade överseendet, då ett sätt för socialtjänsten att “få ned statistiken”av antalet barnvräkningar är att, i de fall där barnets
vårdnadshavare är skilda, skriva över barnet till den som inte blir vräkt. Vidare visar studien att socialtjänsten i de flesta fall är inkopplad då en barnvräkning genomförs. Socialtjänsten är även oftast närvarande vid själva vräkningstillfället, om det är så att familjen bor kvar i lägenheten och just vid verkställighet är hemma. Stödet från socialtjänsten när det kommer till att ta hänsyn till barnet verkar variera. Intervjupersoner i den aktuella studien känner sig svikna och upplever att socialtjänsten tycker att det är vårdnadshavaren som borde tagit ett större ansvar i situationen (Nilsson och Flyghed 2004a).
Studier visar att vräkning i många fall leder till stora konsekvenser.
Konsekvenserna kan tyckas orimligt stora i förhållande till den skuld som ofta är grund för vräkning, runt 20 000 kronor. Konsekvenserna av en vräkning kan bli att den redan socialt utsatta gruppen blir än mer marginaliserad, tvingas bo trångt, får ytterligare skulder, har svårt att komma in på bostadsmarknaden igen eller till och med blir hemlösa. Barnen blir definitionsmässigt hemlösa men de har oftast någonstans att bo, exempelvis hos släktingar (Nilsson och Flyghed 2004a). Att inte kunna behålla sin anställning och upprätthålla sociala relationer är en vanlig konsekvens av att förlora sin bostad. Detta gör att många personer som utsätts för vräkning står utanför sociala trygghetssystem, som ofta är kopplade till en
anställning, och intervjuade personer har angett att livet fallit samman totalt efter genomförd vräkning (Nilsson och Flyghed 2004b).
Sedan cirka tjugofem år har det blivit allt svårare att ta sig tillbaka in på
bostadsmarknaden och därmed har konsekvenserna av att bli vräkt blivit större. Konsekvenserna rör sig då om att det blivit svårare att hitta en egen ny bostad och därmed vräkas till hemlöshet (Nilsson och Flyghed 2004a). Studier visar att en vanligt förekommande orsak till vräkningar är obetalda hyror och hyresnivån spelar därför stor roll för hur många vräkningar som genomförs. Vidare visar studier att en minskning av antalet genomförda vräkningar inte enbart behöver ses som positivt, det kan också tyda på att antalet hemlösa och de som inte kommer in på bostadsmarknaden ökat (Nilsson och Flyghed 2004b).Till detta bör nämnas diskussionen kring huruvida Hyreslagen är en straffande lag som gynnar hyresvärden snarare än hyresgästen. Få förändringar har gjorts för att gagna hyresgästen (Nilsson och Flyghed 2004a). Studier visar att dagens samhälle blivit allt mer individualiserat och kraven hårdare. Att en individ inte lyckas behålla sin bostad ses som ett problem orsakat av individen själv (Nilsson och Flyghed 2004b). Ytterligare studier har gjorts där hemlösa barn, hemlösa ofta just på grund av vräkning, intervjuats och berättar att de känner sig otrygga och uppleveren känsla av utanförskap. Det kan handla om konkreta inskränkningar i barnets liv så som att tvingas att byta skola eller att inte längre kunna ta hem kamrater. Andra konsekvenser av en barnvräkning kan vara att barnet inte förstår vad som händer, att det blir oroligt, tvingas flytta runt mellan olika “korttidsboenden” samt att det blir av med sina tillhörigheter som i vissa fall blir magasinerade (Nilsson och Flyghed 2004a, Socialstyrelsen 2013a). Hos de vuxna som vräktes under år 2001 visar en undersökning att den självskattade dåliga hälsan är fyra gånger så hög i jämförelse med befolkningen i stort år 2000. Samma undersökning visar att de som vräktes angav att de saknar kontantmarginal i fem gånger så hög utsträckning som befolkningen i stort (Nilsson och Flyghed 2004b).
Sammantaget visar forskning att det är redan socialt utsatta grupper som utsätts för vräkning samt att de kortsiktiga konsekvenserna för barnen strider mot
barnperspektiv och en långsiktig konsekvensanalys (Nilsson och Flyghed 2004a, Socialstyrelsen 2013a).
Hur arbetar socialtjänst, hyresvärdar och kronofogdar när det kommer till barnvräkningar?
I en enkätstudie genomförd av Flyghed (2005) redovisas hur samarbetet ser ut mellan kronofogden, socialtjänsten och hyresvärdar. Samtliga parter har fått möjlighet att uttrycka sig kring samarbetet, de egna insatserna samt de andra verksamheternas arbete. Studien är en replikering, dock ej identisk, av den praxisstudie som Flyghed genomförde år 1994 med syftet att göra en jämförande undersökning av avhysningspraxis mellan åren 1989 och 1994. Studien från år 2005 har utökats och i denna finns även fokus på hushåll där det ingår barn och vräkningshot förekommer. I början av 1990 talet såg det väldigt olika ut när det kom till verkställighetsfrekvensen av vräkningar runt om i landet. Det antogs då vara olika praxis inom olika socialtjänster som bidrog till detta. Vidare beskrivs att det mellan åren 1989 och 1994 blivit en ökad formalisering i regelverken som minskat möjligheten för socialtjänsten att hjälpa de som utsätts för vräkning. Andelen vräkta hushåll med barn är den samma år 2005 som 1994 och det är av stor vikt att stärka och undersöka barnperspektivet hos socialtjänst, kronofogdar och hyresvärdar. I de båda studierna är Malmö, Stockholm, Uppsala och Umeå kronofogdedistrikt föremål för undersökningen.
Kronofogden
I studien från 2005 inleder Flyghed med att redovisa hur kronofogden ser på samarbetet med socialtjänst och hyresvärdar. Det framgår att i de flesta fall samarbetar kronofogden med hyresvärdar. Detta upplevs positivt då kronofogden kan få information bland annat kring huruvida det finns barn i familjen eller om den vräkningshotade har någon form av missbruk eller misstänks utgöra en hotbild för den som verkställer vräkningen. Det framkommer att majoriteten av kronofogdarna inte upplever att det finns något specifikt samarbete när det gäller barnvräkningar. I de fall där kronofogdarna menar att det finns ett specifikt arbete anges detta genom att man har god kontakt och kommunikation samt ger en så bra lösning som möjligt för familjen. Flyghed ställer sig kritisk till dessa svar och menar att de är svävande och generella. Kronofogdarna anger att de har ett samarbete med socialtjänsten och då på kronofogdens initiativ. Samarbetet anses underlätta det egna arbetet och det uppges att det finns ett särskilt samarbete kring barnfamiljer för att kronofogden ska förvissa sig om att socialtjänsten har
kännedom om fallet samt att barnet har någonstans att bo (Flyghed 2005).
Socialtjänsten
Av enkätsvaren i Flygheds studie genomförd år 2005 går det att utläsa att en majoritet av de tillfrågade inom socialtjänsten tar kontakt med samtliga hushåll som utsätts för vräkning, dock är andelen lägre än år 1994. Det har skett en positiv utveckling gällande hur många som har rutiner för handläggning av dessa
ärenden. Det framgår att det i de flesta fall finns ett samarbete med kronofogden vilket uppfattas positivt då det tydliggör myndigheternas skilda befogenheter. Det finns ett särskilt samarbete både med kronofogden och med hyresvärdar när det kommer till barnvräkningar vilket tar sig i uttryck i tätare kontakter och
förebyggande åtgärder. Socialtjänsten arbetar hårt för att barnfamiljer ska få bo kvar och menar att barnperspektivet stärkts med åren. Dock ställer sig Flyghed även här kritisk till vad han menar är svävande och generella svar när det handlar om specifika insatser (Flyghed 2005).
Hyresvärdarna
Som tidigare nämnts kan en konsekvens av att bli vräkt vara en ökad svårighet att ta sig in på bostadsmarknaden igen (Nilsson och Flyghed 2004a). I enkätstudien genomförd av Flyghed (2005) framkommer att fler hyresvärdar år 2005 än 1994 nekar personer med hyresskulder, betalningsanmärkningar och socialbidrag att flytta in i deras lägenheter.
Samtliga hyresvärdar i studien samarbetar med kronofogden och socialtjänsten och anser att ett samarbete underlättar arbetet och stärker värdens sak när det kommer till vräkningar. Majoriteten av hyresvärdarna tar inte särskild hänsyn till att det finns barn i hushållet då det förekommer störningar och har inte heller några särskilda åtgärder när det kommer till barnvräkningar. Hälften av de tillfrågade menar att de inte arbetar på något särskilt sätt med socialtjänsten i dessa frågor och den andra hälften menar att det förekommer en tätare kontakt i dessa fall. I denna studie uppger fyra av fjorton hyresvärdar att socialtjänsten närvarar vid barnvräkningar (Flyghed 2005), något som kan ställas mot tidigare nämnda uppgifter om att socialtjänsten närvarar i de flesta fall (Nilsson och Flyghed 2004a).
Hur ska barnvräkningar minska?
Samtliga aktörer menar att de arbetar hårdare för att undvika barnvräkningar än “vanliga” vräkningar, men inte i något fall nämns specifika satsningar. Istället framkommer det att kronofogden menar att antalet barnvräkningar ska minska genom att hyresvärdarna och socialtjänsten borde vara mer aktiva, samt att de sistnämnda borde arbeta förebyggande och uppsökande. Ett liknande svar ger även socialtjänsten som menar att hyresvärdarna borde arbeta hårdare för att samarbeta med hyresgästen. Det borde även finnas ett bättre samarbete mellan socialtjänst, kronofogde och hyresvärdar. Hyresvärdarna i sin tur menar att socialtjänsten bör agera snabbare och ta tydligare initiativ (Flyghed 2005).
TEORI OCH METOD
I detta kapitel beskrivs hermeneutik för att ge en förståelse för hur det empiriska materialet har analyserats. Vidare ges en utförlig beskrivning av hur arbetet har tagit form. I kapitlet finns även en redovisning över etiska aspekter.
Hermeneutik
Ordet hermeneutik härstammar från den grekiska mytologin (Ödman 2005) och handlar om att tolka människors handlingar, förstå dem och att förmedla denna förståelse (Westlund 2009). Hermeneutik kan användas i forskning med en kvalitativ ansats och lämpar sig väl för att analysera olika typer av skrifter, exempelvis officiella dokument, intervjuutskrifter samt dagböcker eller uppsatser (Bryman 2011, Westlund 2009).
Hermeneutik har i stor utsträckning använts för att tolka teologiska (religiösa) texter och syftar till att den som analyserar texten ska försöka förstå meningen i denna (Bryman 2011), bland annat utifrån den historiska och sociala kontext som texten skapades i. Läsaren måste försöka förstå författarens synvinkel och väl känna till vilken kontext, tid, rum och miljö som författaren verkade inom (Bryman 2011, Westlund 2009). Läsarens förståelse av textens helhet påverkar
förståelsen av textens delar och tvärt om (Vikström 2005). Det kan liknas vid att lägga ett pussel, pusselbitarnas färg och form ger en uppfattning om hur vissa bitar hänger ihop men det är inte förrän alla bitar är sammansatta som helheten framträder och kan förstås (Ödman 2005). Detta är ett bildligt och ganska enkelt exempel och i större utsträckning talas det om den hermeneutiska cirkeln (Ödman 2005) som innebär “en bild för hur tänkande, förståelse och tolkning fungerar” (Ödman 2005 s79). Denna cirkel kan ses som stängd, den går inte att komma in i om det saknas en förförståelse och den går inte att lämna då en cirkel inte har ett definitivt slut. Istället är det lättare att se processen som en spiral där förståelsen för texten fördjupas och läsarens egna värderingar sätts på prov. När det kommer till hur läsaren tolkar texten kan detta liknas vid en båge, se figur 2. I början av läsningen är förståelsen naiv och okritisk. Vid en andra läsning analyseras texten, läsaren försöker tolka och förklara vad som står och slutligen förstår läsaren texten på ett sätt som gör att läsaren kan tillämpa kunskapen som kommit ur läsningen. Det ska dock inte ses som tre skilda moment utan snarare i en växelverkan mellan olika dimensioner (Vikström 2005).
Inom hermeneutik framhävs att det finns flera olika sätt att betrakta och tolka världen på, varje individ tolkar verkligheten utifrån sina egna erfarenheter. En individ kan läsa andras arbeten, ta del av studier och iaktta samhället, men individen kan aldrig ställa sig utanför sig själv. Alltså kommer varje tolkning att färgas av individens tidigare erfarenheter (Ödman 2005). Hermeneutik kan delas in i olika grenar. Då läsaren försöker förstå författarens synvinkel kallas detta för existentiell inriktad hermeneutik (Westlund 2009) eller för medkännande tolkning (Vikström 2005). För att förstå författarens intention med texten använder sig läsaren av sin empati, inlevelseförmåga och förförståelse för ämnet.
Förförståelsen kan underlätta för läsaren då denne inte behöver bekanta sig med ämnet i förväg (Westlund 2009). Vi kan dessutom inte förstå något, om vi inte redan har förstått grunden. Likväl pekar förförståelsen ut riktningen för vår analys och tolkning. Genom att ha en viss förförståelse kan forskaren formulera en problemformulering, vilket på så sätt öppnar upp för denna att djupare undersöka ett fenomen. Förförståelsen kan även kopplas till läsarens intention med läsningen (Ödman 2005). Alltså, vilket intresse har läsaren när det kommer till uttolkandet av texten och har läsaren en dold agenda?
Förförståelsen kan enligt Westlund (2009) innebära olika hinder för läsaren. Ett hinder kan vara att läsaren inte går in med en öppenhet inför texten.Å andra sidan kan det vara så att om läsaren helt saknar kunskap på området kan detta skapa en distans mellan läsaren och det fenomen som ska studeras, vilket i sin tur kan ses som ett hinder för tolkningen. I detta läge är det viktigt att läsaren, innan hen börjar läsa texten, noga reflekterar över och beskriver sin förförståelse. Detta gör
Den hermeneutiska bågen
Förståelse Förståelse
Förklaring
att läsaren får syn på sin egen ingång och kan vara mer uppmärksam på hur denna påverkar resultatet av tolkningen. Om läsaren är intresserad av att förstå och förklara fenomenet som texten behandlar använder sig denne av misstankens hermeneutik. Inom denna typ av hermeneutik kan kvantitativa inslag vara av vikt, exempelvis att räkna hur ofta ett visst ord förekommer i en text (Westlund 2009). Misstankens hermeneutik kan även beskrivas som något ifrågasättande där läsaren undersöker hur texten har uppstått, använts och hur budskapet i denna förts vidare (Vikström 2005). Det kan sägas att läsaren vill förstå för att kunna kritisera. En tredje riktning inom hermeneutik kallas enligt Westlund (2009) för den allmänna tolkningsläran och fokuserar på att förstå budskapet i texten och inte att förklara vad som står.
Vad innebär det då att tolka och vilken funktion fyller tolkandet? Ödman (2005) hänvisar till Palmer som delar in funktionerna av tolkning i tre delar: att säga, att förklara samt att översätta. Att säga innebär att texterna beskriver ett fenomen, tillkännager eller fastställer något. Begreppet är nära kopplat till det talade ordet, där sagor och berättelser förmedlas muntligt. Då en text läses upp högt blir det ett slags framförande som därmed genast innebär en tolkning. Uttolkaren lägger inte ner lika mycket intellektuell energi för att utläsa budskapet som i Palmers andra begrepp, att förklara. Detta begrepp innebär att tolkningen klargör ett fenomen, har en argumenterande vinkel och tar hänsyn till den aktuella diskursen och kontexten. Denna funktion klargör sammanhang mellan begrepp och fenomen på ett mer vardagligt sätt än vad den skrivna originaltexten kanske gör. Slutligen innebär att översätta delvis att hitta synonymer till den befintliga texten, men det innebär även en tolkning för att anpassa texten till det språk den översätts till. Helheten är otroligt viktig i denna funktion av tolkning, om vi bara förstår och översätter de enskilda orden bildar de ingen korrekt mening (Ödman 2005).
Hermeneutik och vetenskap
Kanske väcks tanken huruvida hermeneutik kan anses vetenskaplig. Vetenskap kan ses både som en process och en summa av något. Ett krav för att något ska räknas som vetenskap är att det finns en specifik metodik för utförandet. Vad som räknas som vetenskap varierar dock över tid och skiftningar i tankemönster är inte ovanliga. Inom hermeneutik finns ingen tydlig metodik och den kan anses befinna sig i något slags mellanläge mellan rationalism och empirism. Därför är det viktigt att formulera en metodik som är anpassad till just hermeneutikens förutsättningar. Därmed är det inte orimligt att räkna hermeneutik till det vetenskapliga (Ödman 2005).
Vanliga begrepp inom forskning för att säkra tillförlitligheten är reliabilitet och validitet. Validiteten rör huruvida de slutsatser som dras utifrån en undersökning är logiska eller inte. Eller, hur väl mäts det som forskaren säger sig mäta?
Reliabiliteten handlar om i vilken utsträckning som undersökningen kan göras om igen och få samma resultat (Bryman 2011). Det kan i denna studie inte anses relevant att använda dessa begrepp då studien inte syftar till att mäta något utan snarare att tolka fenomen. Dessutom är underlaget begränsat, det är inte rimligt att under en period om tio veckor studera samtliga domar rörande vräkningsfall i Sverige, vilket gör att en generalisering inte kan göras utifrån denna studie. Intentionen är snarare att ge en inblick och en förståelse för hur det fenomen som undersöks, kan se ut. Tolkningen utgår enligt Ödman (2005) och Westman (2009) alltid från uttolkarens förförståelse och kan därmed inte sägas vara sann eller
falsk. Tolkningen kan sägas vara ett förslag på hur ett fenomen kan förstås utifrån vilken intention läsaren har vid tolkningen.
Tillvägagångssätt
I denna studie har en kvalitativ ansats använts. Denna typ av forskningsstrategi kan användas för tolkande och induktiva studier varför den passar bra för detta arbete. Till skillnad från en kvantitativ ansats, där utgångspunkten är deduktiv och fokus ligger på att kvantifiera data vid insamling och analys, ligger fokus i den kvalitativa ansatsen på ordens betydelse i de data som samlas in. Teorin tillämpas induktivt, utifrån de resultat som förvärvas under arbetets gång. Den
grundläggande inriktningen är tolkningen av ett fenomen eller ett fält och tyngden ligger på att förstå vad det är som sker, utifrån hur individerna i denna sociala verklighet tolkar den (Bryman 2011). Strukturen av en kvalitativ studie som denna är i grunden relativt generell för arbeten med samma ansats.
Vid denna studies start skapades övergripande frågeställningar och syfte som berörde området. Nästa steg var att ta reda på hur tillvägagångssättet för att få fram relevant information och data att analysera skulle se ut. Även var och hur denna data skulle inhämtas diskuterades. Att det var domar som skulle studeras stod klart redan i arbetets uppstartsfasmen inte var dessa skulle kunna gå att hitta. Kontakt togs via mail med Tingsrätten i Malmö varpå de skickade en lista över målnummer. Dock konstaterades det att det skulle bli svårt att göra så specifika sökningar som önskades genomföras, Tingsrätten har inget system för att se vilka mål som rör specifika ärenden så som barnvräkningar. Därför togs även
mailkontakt med kronofogden för att från dem få tillgång till domar rörande vräkningar. Från Tingsrätten i Malmö kom svaret inom några timmar men från kronofogden dröjde svaret allt för länge. Därför togs beslutet att använda informationsportalen InfoTorg.se. För att få tillgång till allt material på portalen togs kontakt med bibliotekspersonalen på Malmö Högskola som kunde bistå med inloggningsuppgifter till portalen.På informationsportalen InfoTorg.se och denna sidas rättsbank gällande avgöranden i domstolar genomfördes sökningar för att få fram den typ av domar som var relevanta för studien.
Till en början gjordes två olika sökningar begränsade på domstolar i Skåne och tvistemål. Sökningen skulle dessutom bara gälla avgöranden och endast
referat/notiser/domar.De sökord som användes vid dessa två sökningar var
avhysning i den ena och vräkning i den andra. De domar som hittades studerades
för att avgöra om det var en privatperson som berördes och i dessa fall gjordes sökningar, genom att använda datorns sökverktyg, på barn och på familj för att kunna plocka ut de domar som bevisligen berör barn. En likadan sökning gjordes på vräkning, alltså med samma avgränsningar som vid sökning på avhysning. Många av de domar som hittades vid sökning på vräkning berörde egentligen fall rörande skulder, där ordet avräkning nämndes. Resultatet från sökningarna som gjordes på domstolar i Skåne ansågs vara för litet för att kunna analysera. Beslutet togs då att göra snarlika sökningar på nytt, på precis samma sätt, med den enda skillnaden att den geografiska avgränsningen togs bort och domar från samtliga Sveriges domstolar skulle finnas med i urvalet. Sökningen på vräkning gav 91 träffar och sökningen avhysning gav 1398 träffar. Efter genomgång av dessa ansågs 39 vara relevanta för analys eftersom de stämde in på urvalskriterierna. Kriterierna var att domen skulle vara ett tvistemål rörande vräkning eller avhysning samt att den som blev vräkt skulle vara en privatperson. Dessutom skulle orden barn eller familj nämnas.
Efter ytterligare en granskning av domarna framkom att några av dessa rörde barn som var vuxna vid tillfället, att domen faktiskt inte rörde avhysning eller att en överklagan gjorts till höge instans. Av de domar som överklagats analyserades endast den ena av dem, den från den högsta instansen medan domar som inte var relevanta för uppsatsen inte granskades. De som inte längre ansågs vara aktuella för analys valdes bort.
Det fanns sedan tidigare vetskap om en dom från Högsta Domstolen (HD) där Barnkonventionen nämns, denna dom togs fram genom en sökning på Google. Domar från denna domstol kan ses som prejudicerande, alltså att dessa beslut ska vara vägledande. Domen från HD avkunnades i slutet av december år 2013 och har beslutats vara ett prejudikat (Högsta Domstolen 2014). Av de totalt 34 domar som har använts som underlag för denna uppsats är 14 stycken fällda tidigare än december 2013 och 19 stycken efter HDs dom. Fördelningen får anses relativt jämn mellan landets olika domstolar. Det finns dock en domstol som utmärker sig och från denna har 12 domar använts som underlag för denna uppsats. Resultatet hade blivit annorlunda om Malmö tingsrätts databaser använts. Det kan även tänkas att resultatet blivit annorlunda om en annan informationsportal använts vid sökningarna.
Sökningarna som gjordes i domarna kunde ha gjorts på andra sätt, främst med tanke på sökord. För att kunna få reda på om ett barn varit inblandat i en dom rörande vräkning hade alltså andra sökord också kunnat användas. Minderårig hade exempelvis kunnat ge en del resultat i de domar som berör vräkningar. Då sökningarna genomfördes låg stort fokus på Barnkonventionen och barnets bästa vilket kan förklara att ett bredare synsätt inte användes. Barn och familj var de sökord som var mest självklara och låg närmast till hands. Även sökord som son och dotter hade eventuellt kunnat användas. Däremot gav det en missvisande träffbild då det vid en snabb sökning visade sig attmånga träffar exempelvis berörde efternamn som slutade på -son eller ordet person. Det skulle då påverka resultatet om dotter ändå användes och inte son. De sökningar som faktiskt gjordes gav dessutom resultat som inte var relevanta för en analys. Exempel på detta är flerfamiljshus och barnbarn.
De domar som stämde in på urvalskriterierna och därmed ansågs vara relevanta för en analys sparades och studerades i sin helhet. De stycken och delar av
domarna som innehåller information om att ett barn finns med i bilden klipptes ut, koncentrerades och tolkades sedan. Det latenta innehållet i texterna togs fram, utifrån de egna infallsvinklarna. Detta tillvägagångssätt går att koppla till
hermeneutik som innebär att uttolkaren i sin första läsning ser okritiskt på texten för att sedan börja analysera den. Slutligen förstår uttolkaren texten och kan tillgodogöra sig den kunskap som kommit ur läsningen (Vikström 2005).
"Det är själva texten som ska tala till forskaren. Med en öppen inställning kan forskaren låta sig ledas i en oväntad riktning utan att förskräckas över att de ursprungliga forskningsfrågorna överskrids, fördjupas eller kompletteras. En hermeneutiker lägger inte locket på de oväntade eller okända dimensioner som öppnar sig i texten" (Westlund 2009 s72).
förändrats kontinuerligt. Tidigt i arbetet pekade resultaten på samma håll varpå en breddning ansågs vara nödvändig för att kunna fördjupa arbetet. Därför togs kontakt med kronofogden där vräkningar verkställs. Det var en riktning som från början inte var planerad men utifrån ett hermeneutiskt synsätt sågs detta som ett riktigt val att göra. Under en period av arbetet övervägdes huruvida kontakt borde tas med socialtjänsten för att undersöka om det är här barnets bästa tas i beaktande när det gäller barnvräkningar. Detta hade med stor sannolikhet gett en annan vinkel på arbetet och därmed andra resultat. Dock ligger intresset inte i att granska socialtjänstens arbete utan att gå utanför det som många tänker på när de hör socialt arbete, men som ändå kan anses vara just detta. Beslutet att inte gå till domare och tingsrätt togs utifrån tidigare kunskap om att domare inte uttalar sig om sina beslut då de anser sig ha sagt allt i domen. Dessutom gav det första mötet med kronofogden så pass bra resultat att ytterligare sökning efter informanter inte ansågs nödvändig. Det kan tänkas att resultatet hade sett annorlunda ut om en intervju hade kunnat genomföras med domare.
Urval
Det urvalsätt som använts i denna uppsats kan sägas vara ett bekvämlighetsurval, vilket innebär att forskaren använder sig av de respondenter eller det material som vid tillfället för urvalet finns tillgängligt. En situation då det är acceptabelt att använda ett bekvämlighetsurval är då ett urval av respondenter dyker upp av en tillfällighet och som anses allt för värdefullt för att inte ta vara på (Bryman 2011). Valet att använda denna urvalsmetod föll sig relativt enkelt då tanken om att använda den empiri som finns tillgänglig hela tiden varit styrande under arbetets gång. Rekryteringsprocessen av informanter för intervjutillfället skulle även kunna benämnas som ett snöbollsurval vilket enligt Bryman (2011) är en typ av bekvämlighetsurval men innebär att kontakten med en respondent leder forskaren vidare till en annan respondent som i sin tur öppnar dörren för forskaren att nå fler respondenter.
Både bekvämlighetsurvalet och snöbollsurvalet är så kallade icke-sannolikhetsurval vilket innebär att urvalet inte gjorts utifrån någon
sannolikhetsprincip och att vissa enheter ur en population har större chans att komma med i urvalet än andra. Ett sannolikhetsurval innebär att forskaren gör ett urval på slumpmässig grund och som syftar till att minimera urvals- eller
samplingsfel för att urvalet ska bli så representativt som möjligt. Ett icke-sannolikhetsurval lämpar sig för den kvalitativa ansatsen (a.a) och kan anses rimlig i denna uppsats då målsättningen inte är att ge ett generaliserbart resultat utan snarare en inblick i hur det studerade fenomenet kan se ut.
En kompletterande intervju
Då det ganska snart visade sig att domarna pekade på ett och samma håll, att barnets bästa inte tas i beaktande i ärenden gällande vräkningar, togs beslutet att göra en kompletterande intervju. Ett första steg var att besöka kronofogdens kontor i en skånsk kommun. Besöket gav positiv utdelning på så sätt att en person genast tog sig tid för en pratstund och delade med sig av kontaktuppgifter till fyra kollegor samt material för vidare läsning. Materialet som delgavs var
kronofogdens statistik över vräkningsfall samt ett dokument med allmänna upplysningar kring vräkningar.
Av de fyra kollegorna ansågs två vara relevanta för en intervju till denna uppsats, en som har speciell kunskap kring barnfrågor på myndigheten samt en som arbetar
som teamchef för verkställighetsteamet i den berörda kommunen. De som valdes bort arbetar med forskningsfrågor samt samverkan mellan olika myndigheter och kommuner. Personen som arbetar med forskningsfrågor kontaktades via mail för att eventuellt få material till kapitlet Tidigare forskning och rapporter men svar uteblev. Telefonkontakt togs med personen som har speciell kunskap kring barnfrågor på myndigheten. Hen inte hade möjlighet att ställa upp på en intervju inom rimlig tid för att uppsatsen skulle kunna färdigställas till utsatt datum, men delgav dokument relevanta för denna. Ett av dokumenten var riktlinjer som arbetats fram för hur kronofogden ska bemöta barn i alla sina verksamheter, dokumentet kommer i detta arbete att benämnas “barnriktlinje”. Mailkontakt togs sedan med teamchefen som tillsammans med en kollega som arbetar som
kronoinspektör ställde upp på intervju.
Intervjun genomfördes i ett stort konferensrum på kronofogdens kontor i den aktuella kommunen. Närvarande vid intervjutillfället, som tog 60 minuter och genomfördes under arbetstid, var författarna till denna uppsats samt teamchefen och kronoinspektören. Valet av plats föll naturligt då det skulle vara så enkelt som möjligt för intervjupersonerna att delta i studien. Att hålla intervjun på ett ställe där den ena parten känner sig mer bekväm kan leda till att denna på sätt och vis får ett övertag och blir ledande i intervjutillfället. Detta fenomen uppstod då en av intervjupersonerna tog en tydlig drivande roll i början av intervjun. Möjligheten för intervjupersonen att göra detta kan även bero på att det inför intervjun utformades en intervjuguide (se bilaga 1) som mailades i förväg till teamchefen. På så sätt var intervjupersonerna väl förberedda på vad som skulle komma att diskuteras. Utifrån frågorna hade intervjupersonerna dessutom förberett sig genom att ta med dokument som de ansåg vara relevanta för studien.
Intervjuguidens ordning följdes inte men alla frågor måste ändå anses besvarade. Intervjun leddes av en av författarna till denna uppsats medan den andra
antecknade och observerade deltagarnas samspel under samtalet.
Intervjupersonerna satt vid en sida av det stora bordet och författarna till denna uppsats satt mittemot. Intervjun inleddes med att teamchefen lämnade över samtyckesblanketterna och kort berättade om verksamheten samt sin bakgrund, varpå kronoinspektören berättade om sitt uppdrag vilket innebär att delge information om samt verkställa vräkningar. Efter detta tillfrågades
intervjupersonerna om godkännande för en ljudupptagning samt informerades om uppsatsens syfte och villkor för deltagande i intervjun. Inför intervjun
spekulerades det i huruvida maktförhållandet mellan de två intervjupersonerna skulle ge utslag i intervjun. Under intervjun observerades att samspelet mellan de båda intervjupersonerna och får anses ha fungerat bra. De gav uttryck för ett avslappnat och lugnt kroppsspråk, utbytte blickar med varandra och
kompletterade varandras meningar. Intervjun avslutades på ett naturligt och avslappnat sätt då samtalet gled in på andra ämnen.
Arbetets fördelning
Under arbetets gång har uppdelningen av arbetsuppgifter fallit naturligt. Båda skribenter har varit delaktiga i samtliga avsnitt av uppsatsen. Det arbete som endast utförts av en person är transkriberingen av intervjun.
Etiska aspekter
För att ett samhälle ska utvecklas framåt krävs att forskning bedrivs, något som Vetenskapsrådet (2015) kallar för forskningskravet. Samtidigt har medborgarna
