Att bryta mot den könssegregerade arbetsmarknaden

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ och samhälle

Examensarbete

Att bryta mot den könssegregerade

arbetsmarknaden

– en analys av åtta personers (yrkes-) erfarenheter

How to handle the challenges of a

gender segregated labour market

- an analyze of eight people´s (professional-) experiences

Kim Falkenström

Maria Olsson

Studie- och yrkesvägledarexamen 120 poäng 2007-11-09

Examinator: Nils Andersson

Handledare: Marita Flisbäck

Sammanfattning

Examensarbetet syftar till att undersöka enskilda personers upplevelser av att arbeta i ett yrke som till antalet domineras av det motsatta könet. Vi har studerat de möjligheter och hinder som upplevs i den dagliga yrkesverksamheten, samt omgivningens bemötande och reaktioner på av yrkesvalet. Vi har använt oss av en kvalitativ undersökning i form av 8 samtalsintervjuer med personer, verksamma i ett arbete dominerat av det motsatta könet. Genom kunskaper om hur det är att bryta könsmönster på en segregerad arbetsmarknad samt hur man upplever sin plats i yrket hoppas vi att studien kan bidra till att fler får chansen att bryta ett traditionellt könsmönster på arbetsmarknaden. Vi har använt oss av teorier och forskning som beskriver ett könssocialiserat samhälle, en könssegregerad arbetsmarknad med könsmärkningsprocesser där mannen utgör norm. Vi har även tittat på tidigare forskning som tar upp könstillhörighetens för- och nackdelar i arbetslivet samt hur yrkesstatusen är kopplat till genus. Resultatet i vår studie visar att de intervjupersoner vi pratat med trivs bra på sitt jobb och ser inte några större problem med att arbeta i ett yrke dominerat av det motsatta könet. Alla anser sig ha blivit väl bemötta av sina kollegor, dock berättar några av kvinnorna att de anammat olika strategier för att enklare acklimatiseras i yrket. Samtliga kvinnor och en av männen anser sig ha dragit fördel av att vara en minoritet på arbetet. Nackdelen har för männen varit den lägre lönen samt den låga yrkesstatusen, för kvinnorna har lönen generellt ansetts som en fördel och de anser yrkesstatusen vara god. När det gäller omgivningens bemötande är den väldigt varierande, en del kvinnor har blivit ifrågasatta om de ens klarar av arbetsuppgifterna, några män har fått höra att de har ett feminint arbete, i ett fall har den sexuella läggningen blivit ifrågasatt just på grund av yrkesvalet.

Nyckelord

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING 4 1.1. Bakgrund 4 1.2. Syfte 5 1.3. Frågeställningar 6 1.4. Begrepp 6

2. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING 7

2.1. Hirdmans genussystem 7

2.2 Bourdieu och den manliga dominansen 9

2.3. Mäns inträde på den kvinnliga arbetsmarknaden 10

2.4. Den könsuppdelade arbetsmarknaden 11

2.5. Yrke, status & genus 13

2.6. Doktorer, systrar och flickor 14

2.7. Maktens kön 16

2.8. Könsmärkningsprocessen 17

3. METOD 19

3.1. Urval och avgränsning 20

3.2. Genomförande av intervjuerna 20

3.3. Bearbetning av intervjuerna 21

3.4. Validitet och reliabilitet 22

4. RESULTAT 22 4.1. Beskrivning av respondenterna 22 4.2. Yrkesvalet 23 4.3. För- och nackdelar 24 4.4. Omgivningens reaktioner 27 4.5. Yrkesstatus 27 5. ANALYS 29 5.1. Yrkesvalet 30 5.2. För- och nackdelar 31 5.3. Omgivningens reaktioner 33 5.4. Yrkesstatus 34 5.5. Slutsats 35

5.6. Förslag till vidare forskning 35

6. REFERENSLISTA 36

1. Inledning

Sverige är enligt The Global Gender Gap Report 2006 världens mest jämställda land där man lyckats överbygga hela 80 procent av könsskillnaderna (The Global Gender Gap Report 2006, s. 3). Rapporten som har kunnat bortse från ländernas ekonomiska status är den första av sitt slag. Trots Sveriges topplacering råder en stark könssegregering i arbetslivet där nära 90 procent är verksamma i yrken dominerade av antingen kvinnor eller män (Cox 2005, s. 22). Som framtida studie- och yrkesvägledare anser vi att med en större jämställdhet i arbetslivet skulle valmöjligheterna inom utbildning och yrken bli mer omfattande och öka individens möjligheter att göra yrkesval oberoende av könstraditioner. Åtskilliga rapporter presenterar statistik på antalet män och kvinnor i olika yrken. Vi vill se till människorna bakom statistiken och undersöka hur de personer som har brutit upp från det traditionella könsmönstret upplever sin yrkessituation.

Vi tycker att det är särskilt viktigt att vara medvetna om genus och dess påverkan i vägledningsskedet då det är den sökandes personlighet och intressen som bör styra valet, inte dess kön. Genom vår studie hoppas vi få en förståelse över individers tankar, känslor och upplevelser kring deras brytande yrkesval och vardag. Är det en nackdel att vara yrkesverksam i ett arbete dominerat av det motsatta könet eller kan man dra fördel av sin minoritet och sitt kön? Vilka hinder möter man och vilka möjligheter finns?

1.1. Bakgrund

Eftersom Sverige har ett gott internationellt rykte som ett demokratiskt och jämställt land där nästan lika stor andel kvinnor som män yrkesarbetar borde väl den gängse uppfattningen vara att arbetsmarknaden är jämställd, eller? (Göransson 2007, s. 12). Vi tror att det är få som är informerade om att bara en av tio finns i ett yrke med ungefär lika många kvinnor som män, att arbetslivet fortfarande i hög grad är könsuppdelat (Cox 2005, s. 22). Med statistik som syftar på att nära 90 procent arbetar i kvinno- eller mansdominerade yrken har vi valt att titta närmare på de personer som har brutit könsmönstret och arbetar som minoritet i ett yrke dominerat av det motsatta könet. Som blivande studie- och yrkesvägledare anser vi det extra viktigt att vara medvetna om genus och den rådande situationen på arbetsmarknaden när vi ska vägleda varje sökande

arbetsmarknad tror vi att man är tvungen att reflektera över dagens situation och att man arbetar efter ett genusperspektiv. Genom att vägleda den sökande att se möjligheter utifrån sin individ istället för sitt kön anser vi att vår framtida yrkesprofession kan bidra till ett mer jämställt samhälle.

Varför begrepp som horisontell-, vertikal- och intern segregering ännu finns i vårt jämställda land hoppas vi genom vår studie kunna svara på eller åtminstone få en klarare syn på. Hur kommer det sig att kvinnor arbetar i vissa branscher och yrken och män i andra? Uppfattar kvinnor det svårt att jobba med endast män eller ser de kanske fördelar med det? Har kvinnor och män strategier för att accepteras i ett yrke dominerat av det motsatta könet? Man kan konstatera att det råder en könsuppdelad arbetsmarknad i dagens Sverige. Vi har som mål med vår studie att se till individen och undersöka hur man har hamnat i ett yrke dominerat av det motsatta könet och vilken uppfattning man har om att vara minoritet.

Eftersom det ämne vi har valt att undersöka är så pass omtalat finns omfattande studier och rapporter om en könsuppdelad arbetsmarknad där både teorier som grundar sig på enkätstudier som på fördjupande intervjuer finns att erhålla. Vi har valt att begränsa oss till två huvudteorier samt ytterligare forskning som behandlar ämnet: Den manliga

dominansen av Pierre Bourdieu och Genus- om det stabilas föränderliga former skriven

av Yvonne Hirdman har vi valt till våra huvudteorier.

1.2. Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka enskilda personers upplevelser av att arbeta i ett yrke dominerat av det motsatta könet. Vi vill studera de möjligheter och de hinder som eventuellt upplevs i den dagliga yrkesverksamheten samt de eventuella strategier respondenterna använder sig av för att enklare acklimatiseras.

1.3. Frågeställningar

Mot ovan beskriven bakgrund vill vi söka kunskap om

1. Vilka orsaker anger de intervjuade till att de gjort ett yrkesval som bryter mot etablerade traditioner med avseende på kön?

2. Vilka för- och nackdelar upplever de med att arbeta i ett yrke dominerat av det motsatta könet?

3. Vilka reaktioner med avseende på yrkesvalet har de intervjuade erfarit från det omgivande samhället, t.ex. närstående och släktingar?

4. Hur upplevs deras yrkesstatus?

1.4. Begrepp

Vi vill här förtydliga en del begrepp som vi använder oss av i vår studie.

Genus

Genus kommer från det latinska gen-ere som står för sort, släkte och kön. Från början användes ordet endast inom språkläran men under 1980-talet fick det dagens betydelse. Avsikten med den nya betydelsen var att underlätta för en diskussion om män och kvinnors skilda villkor i samhället. Genus kan definieras som det sociala könet (till skillnad mot det biologiska) vilket genomsyrar hela samhället och bestämmer vad som anses manligt respektive kvinnligt (Hirdman 2003, s. 11).

Yrke

Med yrke avses den verksamhet eller det arbete som en person utför för att skaffa sig en inkomst. En persons yrke säger något om lön och därigenom även något om klass, levnadsvanor och värderingar (Ulfdotter Eriksson, 2006 s. 23 f).

Könssegregerad arbetsmarknad

Den statistiska definitionen om ett yrke är könssegregerat eller ej varierar men vi har valt att använda oss av den mest förekommande, 60/40 klassificeringen. Den menar att ett yrke är könssegregerat om den samlar mer än 60 procent av ett kön (SOU 2004:43 s. 42). Ett exempel på ett könssegregerat arbete är psykolog som samlar 80 procent

könsintegrerat, civilekonom som har 43 procent kvinnor är ett sådant yrke (Ulfsdotter Eriksson 2006, s. 74) .

Yrkesstatus

Yrkesstatus är den status ett yrke värderas till att ha. Ett yrkes status kan bero på flertalet komponenter så som utbildning, kompetenskrav, fysiska, psykiska och sociala arbetsvillkor, belöningar och prestige. Utefter komponenterna skapar sig omgivningen en uppfattning om yrket och sätter det i relation till andra yrken (Ulfsdotter Eriksson 2006, s. 24 f).

2. Teori och tidigare forskning

Som våra huvudteorier har vi valt Bourdieu Den manliga dominansen och Hirdman

Genus - om det stabilas föränderliga former. Dessa teorier beskriver samhällets

isärhållning av män och kvinnor samt männens dominerade position. Vi redogör även för tidigare forskning som är relevant för vår studie. Denna forskning bearbetar ämnen som genus, den uppdelade arbetsmarknaden, könsmärkningsprocessen samt makt och status.

2.1. Hirdmans genussystem

Yvonne Hirdman, professor i historia introducerade tillsammans med andra kvinnoforskare på 1980-talet det engelska begreppet gender till Sverige, vilket översattes till genus. Eftersom gender i engelskan är knutet till kön är genus ett begrepp som i stort konstruerats för att ersätta ordet könsroll, ett ord som förlorat sin styrka då det använts så frekvent att dess betydelse börjat bli tvivelaktig. Genus var enligt Hirdman innan introduktionen ett ”tomt ord” som nu fick belysa en aspekt av könens relation, ”åter behövdes ett begrepp för att kunna analysera kvinnors underordning och förstå mäns och kvinnors delaktighet i den” (Hirdman 2003, s. 11 f).

Hirdman beskriver i sin bok Genus - om de stabilas föränderliga former ett genussystem med två bärande logiker. Den första tar upp isärhållandet av manligt och kvinnligt och att dessa inte ska beblandas. Denna uppdelning kan man bland annat se på arbetsmarknaden som är starkt könssegregerad. Den andra logiken innebär att det som är manligt värderas högre än det som är kvinnligt, mannen är normen (Hirdman 2003, s.

66, 202). Dessa två logiker samspelar genom att en isärhållning av män och kvinnor förstärker den manliga normen. För att förklara mannens roll som norm använder sig Hirdman av tre olika formler av stereotyper där mannen ständigt betecknas som A, och kvinnan förklaras i relation till A. I formeln A – icke A benämns kvinnan som icke närvarande då hon till skillnad från mannen, människan, liknas vid ett djur. Den andra formeln Hirdman nämner är A – a där a står för den kvinnan även kallad den lilla mannen, en sämre sort inom könet. Kvinnan är i ständig jämförelse med mannen och hon formas efter mannens mått. A – B, den normativa formeln står för mannen och kvinnan som motsatser och dikotomier vilket innebär ett totalt åtskiljande av könen som om de vore av två helt olika arter. Genussystemet kommer till uttryck i genuskontraktet som enligt Hirdman bestämmer det önskade förhållningssättet mellan män och kvinnor, vad som anses manligt respektive kvinnligt. Det är ofta den så kallade naturliga ordningen som bestämmer vad som är manligt och kvinnligt och det är genom denna ordning som kvinnan har fått rollen som barnaföderska med ansvar för hushållet medan mannen står för försörjning och beskydd (Hirdman 2003, s. 77 f). Vidare skriver Hirdman att den naturliga ordningen inte i sig är orsak till kvinnors lägre plats i hierarkin:

Att hävda att något är naturligt betyder således inte att man måste acceptera en rad följdföreteelser som evigt givna som naturliga: att kvinnor ska vara bundna till hem/hus, det lilla livet, osv… Det legitimerar inte segregering. Det gör inte en segregering naturlig (Hirdman 2003, s. 83).

Även om de flesta kvinnor i dagens Sverige är yrkesverksamma förklarar ändå Hirdman att kvinnans entré på arbetsmarknaden varit en framgång med förhinder. Hon menar att kvinnan har sats i ett så kallat ”extra rum” där arbetsuppgifterna inte inkräktar på männens och där lönerna varit avsevärt lägre. Arbetsuppgifterna genusordnades och därmed genusvärderades. Genom kvinnans begränsade tillträde inom arbetet har ingen önskad integrering skett, man har istället segregerat integreringen (Hirdman 2003, s.114f). För att framkalla jämställdhet måste man medvetandegöra genuskontraktet och motverka både isärhållandet och värderandets logiker.

2.2. Bourdieu och den manliga dominansen

Den franska sociologen Pierre Bourdieu utgår i sin bok Den manliga dominansen från de antropologiska studier som han utförde i slutet av 1950-talet och i början av 1960-talet där han hämtar exempel från det kabyliska samhället där den manliga dominansen är absolut. Han vill med sina studier synliggöra det symboliska våldet samt den androdcentriska strukturen som genomsyrar även det västerländska samhället. Vi har valt att se närmare på Bourdieus begrepp habitus, könshabitus/genus och symboliskt våld. Med dessa begrepp förväntar vi oss att kunna förstå och analysera resultatet från våra intervjuer på ett tillfredsställande vis.

Bourdieu ser uppdelningen av män och kvinnor som en social konstruktion där könen sätts i relation till varandra och en maktrelation skapas. Det är denna sociala konstruktion som Bourdieu menar härstammar från varje människas habitus, ett ”system av dispositioner som tillåter människor att handla, tänka och orientera sig i den sociala världen” (Broady 1990 s. 228). Detta system som grundats av våra sociala erfarenheter finns inristat i varje människa och bestämmer tankar, handlingar och värderingar. Habitus värderas olika dels beroende på kapital och kultur men även beroende på kön (Broady 1990 s. 228 f). Bourdieu redogör för en speciell könshabitus som skapats genom uppfostran och socialt konstruerad könsuppdelning där mannen anses vara normen. Han menar att den biologiska skillnaden mellan könen tas som utgångspunkt för att legitimera en genus- och arbetsdelning. ”Den manliga ordningens styrka märks på att den inte behöver rättfärdigas: det androcentriska synsättet etableras som neutralt och behöver inte utsägas i legitimerande diskurser” (Bourdieu 1999, s. 21).

I relationen mellan kvinnors och mäns könshabitus blir den manliga dominansen berättigad och så djup rotad att den varken behövs förklaras eller försvaras. Den ständiga reproduktionen av männens dominans påverkas även av det Bourdieu kallar det symboliska våldet ”ett milt, omärkligt våld som offren inte ser och som huvudsakligen utövas på rent symbolisk väg, via kommunikation och kunskap, eller, närmare bestämt, via misskännande, erkännande och i extremfallet känslor” (Bourdieu 1999, s. 11). Det symboliska våldet genomsyrar samhället och utövas bland annat av institutioner som familj, skolan och staten och konsekvenserna blir att den felaktiga uppfattningen om den manliga dominansen förs vidare som något helt naturligt

(Bourdieu 1999, s. 48). Vidare menar Bourdieu att förutom den könsliga sociala ordningen påminns man även explicit om var och hur man passar in i samhället. Väljer man en väg som traditionellt sett bryter mot ens eget könshabitus kommer omgivningen (såsom familj och vänner) att reagera och försöka ändra ens uppfattningar (Bourdieu 1999, s 111).

2.3. Mäns inträde på den kvinnliga arbetsmarknaden

Ben Lupton försöker i artikeln Explaining Men’s Entry into Female-Concentrated Occupations: Issues of Masculinity and Social Class besvara varför vissa män går in i kvinnodominerade yrken och varför majoriteten inte gör det. Luptons förhoppningar är att hans undersökning ska ge en förståelse om hur och varför män har en viss uppfattning av att arbeta i kvinnodominerade yrken samt den sociala strukturens påverkan. Studien grundar sig på 27 kvalitativa samtalsintervjuer med män inom totalt sju yrkesgrupper, fyra kvinnodominerade och tre mansdominerade. Männen var antingen yrkesverksamma eller studerande inom området.

Lupton menar att man oftast ser på mäns inträde i kvinnodominerade yrken ur två vinklar. Den första är individuella orsaker till yrkesvalet och den andra är arbetsmarknadens fördelning det vill säga den horisontella uppdelningen där män och kvinnor arbetar inom olika yrken (Lupton 2006, s.104). Han nämner även tidigare studier som visar på för- och nackdelar för de män som bryter könsmönster inom arbetslivet. Fördelarna visar bland annat på snabbare befordran, det vill säga glashissen, samt att män oftare har högre lön än de kvinnliga kollegorna. Konkurrensen i kvinnodominerade yrken upplevs av männen dessutom som lägre. Nackdelar som nämns är lägre status, att man blir ifrågasatt i yrkesvalet samt att maskuliniteten betvivlas, något männen hanterar genom att kanalisera och specialisera yrket för att det ska uppfattas som mer manligt. Andra strategier är att identifiera sig med ett närliggande men mer manligt yrke, manliga sjuksköterskor kan komma att identifiera sig mer med de manliga läkarna än deras kvinnliga kollegor inom den egna yrkesgruppen (Lupton 2006, s.105f). Lupton tar även upp tidigare forskning som visar på att män i kvinnliga yrken ofta inte gjort ett aktivt yrkesval utan att de ”bara hamnat där”, men givetvis finns även de som valt yrke efter ett genuint intresse.

Luptons egen studie undersöker som ovan nämnt varför vissa män går in i kvinnodominerade yrken och varför majoriteten inte gör det. Studien visar bland annat mäns syn på att arbeta i yrken dominerade av kvinnor. De negativa sidorna stämmer till stora delar överrens med de tidigare studierna Lupton redovisat. Männen sätter stereotyper på yrken och förutom denna könsstämpel tillskrivs även yrket en sexualitet där män i kvinnodominerade yrken får sin sexuella läggning ifrågasatt, homo- och bisexualitet misstänks och ibland även perversioner som pedofili. En förskolelärare i studien uttrycker sig på följande sätt ”[T]hey looked me up and down: ”it´s a man”. You can see these things [in their faces]. “What´s wrong with him?” (Niall, primary-school teacher) (Lupton 2006, s. 113).

Även de positiva synvinklarna som männen har om kvinnodominerade yrken stämmer överens med den tidigare forskningen som artikeln tar upp. Här nämns glashissen och glastaket som syftar på männens fördel i karriären. Männen menar att dessa begrepp är orsaken till snabbare befordringar eftersom de till skillnad från kvinnorna inte på samma sätt satsar på familj och barn, något som de tror kan påverka karriären. Vidare menar männen att som minoritet i ett yrke står de ut ur mängden vilket ligger dem till fördel. Undersökningen visar även på att det oftast är män från arbetarklassen som entrar de kvinnodominerade yrkena. Männen pekar på följande tre aspekter som gör yrkena attraktiva: Den första är säkerheten med arbetet, den andra att jobben oftast finns i den offentliga sektorn samt att arbetet uppfattas mindre krävande vilket ger mer fritid (Lupton 2006, s. 118).

2.4. Den könsuppdelade arbetsmarknaden

År 2003 fick Åsa Löfström uppdraget att utreda segregeringen på den svenska arbetsmarknaden, detta resulterade i rapporten SOU 2004:43. Utredningen menar att den svenska arbetsmarknadens segregering inte bara innebär att kvinnor och män arbetar i olika yrken och att de har olika arbetsuppgifter och befattningar utan att det även medför en stor skillnad på löner, förmåner och möjligheter. Dessutom försvårar en starkt uppdelad arbetsmarknad matchningen på arbetsmarknaden då resurserna inte använts maximalt något som i sin tur kan hämma den svenska tillväxten (SOU 2004:43, s. 21 f). En förklaring till segregeringen på arbetsmarknaden som rapporten tar upp är att man under första halvan av 1900-talet uteslöt kvinnor från avlönade arbeten och att

man på det viset låste många arbeten till ”manliga yrken” (SOU 2004:43, s 32). Vidare beskriver rapporten könssegregeringens olika dimensioner, dessa finner vi relevanta för vår studie och det material som vi fått fram.

Den vanligaste formen av segregering på den svenska arbetsmarknaden är den horisontella könssegregeringen, vilket innebär ”att kvinnor och män har olika yrken, arbetsgivare, arbetar i olika branscher och organisationer och/eller finns vid olika arbetsplatser” (SOU 2004:43, s. 41). Definitionen på när ett yrke är könssegregerat eller könsintegrerat varierar men den vanligaste klassificeringen är att om ett yrke har mer än 60 procent av ett kön så betecknas det som könssegregerat. Den andra formen av segregering är vertikal könssegregering, ett särskiljande av män och kvinnor när det gäller chefsbefattningar. Kvinnor och män når generellt inte lika höga befattningar i arbetslivet och kommer inte lika långt i karriären. Den tredje och sista segregeringen som rapporten tar upp är intern könssegregering vilken tar upp det faktum att även när män och kvinnor befinner sig i yrke blir de tilldelade olika arbetsuppgifter eller har valt olika specialiteter (SOU 2004:41, s 41-42). Rapporten tar som exempel upp läkaryrket som räknas som ett könsblandat yrke men där intern segregering förekommer, som läkare kan man välja på ca 60 områden för att bli specialist, år 1998 var det endast 15 av dessa 60 områden som var könsblandade, resterande 45 var dominerade av män (SOU 2004:43 s. 55 f).

SOU 2004:43 visar dock på att arbetsmarknadens könssegregering minskat något under nittiotalet och att denna minskning till största delen beror på att kvinnor vidgat sina yrkesval och tagit sig in i yrken som dominerats av män. Andelen män i kvinnodominerade yrken har dock inte ökat på samma sätt och rapporten slår fast vid att man måste öka pojkar/mäns intresse för de jobb som idag är kvinnodominerade (SOU 2004:43 s. 16 f).

2.5. Yrke, status & genus

Yrke, status & genus är en sociologisk studie om yrken på en segregerad arbetsmarknad skriven av Ylva Ulfsdotter Eriksson. Avhandlingen belyser relationen mellan yrkesstatus och kön. Till grund för studien ligger främst en enkätundersökning i fyra olika upplagor där personer ombads rangordna yrken efter den statusen de anses ha i samhället. Sammanlagt omnämns 100 olika yrken och enkätstudien resulterade i en rangordning av dessa (Ulfsdotter Eriksson 2006, s. 59 f). För att få reda på hur respondenterna resonerade i bedömningen av status använde man sig även av fokusgrupper där man i grupper om tre till fem deltagare hade gruppdiskussioner som berörde ämnet (Ulfsdotter Eriksson 2006, s. 62 f).

Resultatet i studien visar på att det i huvudsak är yrken dominerade av män som toppar listan i rangordningen av de 100 undersökta yrkena. Främst ligger ambassadör följt av läkare, domare, professor, advokat och pilot. Det är först på plats nummer tio som ett könsintegrerat yrke i form av stadsråd placerar sig. Det kvinnodominerade yrke som placerats sig högst är veterinär som hamnar på plats nummer tretton. De yrken som hamnat i botten av listan är bland annat städerska, gatuköksbiträde och diskare. (Ulfsdotter Eriksson 2006, s. 72 f). För de yrken som hamnat högt upp i rangordningen krävs generellt sett högre utbildning och för de yrken som har fått bottenplaceringar krävs korta eller inga utbildningar. Man kan även se relationen mellan placeringar i form av lön då de yrken som bedöms ha hög status är välavlönade och yrkeskategorierna med låg status lågavlönade. När det gäller segregering inom de bedömda yrkesgrupperna är den tydlig, särskilt påfallande är den i de 20 yrken som placerats sig lägst i rangordningen, dessa yrken är näst intill enkönade. Studien visar även att antagandet att kvinnors förekommande inom ett yrke sänker statusen något som analysen av de 100 yrkenas rangordning visar, dock endast i de 50 yrkesgrupper som placerats sig på den övre delen av listan. En stor andel kvinnor i yrket är således negativt för statusen i dessa 50 yrkesgrupper (Ulfsdotter Eriksson 2006, s. 90 f).

Förutom utbildningsnivå, lön och i vissa yrken andelar män och kvinnor visade resultatet även på att nödvändigheten i ett yrke samt arbetsmiljön spelar roll. Yrken som antas ge status är de som innebär inflytande och makt i samhället, offentlighet och

kändisskap. Arbetsförhållanden som är fysiskt slitsamma och bedöms ha en mindre bra arbetsmiljö upplevs däremot som tecken på låg status (Ulfsdotter Eriksson 2006, s. 95). I fokusgrupperna diskuterades bland annat hur de ovan nämnda faktorerna bidrog till yrkesgruppers status och man gjorde ytterligare en rangordning när det gällde nyttigheten i samhället vilket resulterade i en justering av platserna (Ulfsdotter Eriksson 2006, s. 105).

Vidare tar studien upp den interna segregeringen i relation till statusen i det svenska samhället. Här nämner man bland annat läkaryrket som gått från starkt mansdominerat men som tack vare att kvinnorna tagit sig in i yrket numera är numerärt jämställt. Trots detta råder det en intern segregering, ett isärhållande inom yrket. Specialiteterna inom läkaryrket skiljer sig åt för män och kvinnor och inte oväntat är det de specialiteter som är dominerade av män som klassas att ha högre status (Ulfsdotter Eriksson 2006, s. 145 f). När det gäller intern segregering inom yrken dominerade av ett kön visar studien på att mottagandet som en minoritet i ett yrke är olika för män och kvinnor. Kvinnor får i högre grad än männen anpassa sig till medan männen får högre status just därför att de är män. Detta resulterar ofta i att män har större möjligheter att klättra inom yrkesgruppen, detta faktum nämns bland annat i yrken som sjuksköterska och affärsbiträde (Ulfsdotter Eriksson 2006, s. 152 f).

2.6. Doktorer, systrar och flickor

Gerd Lindgren, som är professor i sociologi, har skrivit boken Doktorer, systrar och

flickor som handlar om makt och informell organisation. Forskningsprocessen är

grundad på fördjupningsintervjuer och ska enligt författaren inte läsas som en studie av en specifik organisation. Även om boken beskriver en speciell sjukvårdsklinik har hon hela tiden varit ute efter att finna det generella i det specifika. Boken beskriver hierarkins olika nivåer baserad på intervjuer med flickornas, systrarnas och doktorernas uppfattningar om den informella maktens spelutrymme vid en vårdklinik (Lindgren 1992, s. 7). Lindgren valde att studera sjukvården då denna erbjuder arbetsplatser som både är kvinno- och mansdominerade beroende på var i hierarkin man tittar. Vi har valt att fokusera på det avsnitt som utforskar skillnaderna mellan den typiska manliga och den typiska kvinnliga arbetsplatsen (Lindgren 1992, s. 13)

En samverkan och konflikt mellan de tre system som författaren har valt att studera gav upphov till olika strategier hos kvinnorna.

Dessa strategier som i stort sett var spontant och omedvetet utvecklade bidrog till att kvinnorna anpassade sig till mansdominansen genom relativt underordning och de reproducerade på så sätt segregeringen mellan könen (Lindgren 1992, s. 13).

Fakta är att männens andel ökar ju närmre hierakitoppen vi kommer medan kvinnor samlas i botten. På vårdkliniken var de fullt medvetna om detta och ansåg att det fanns ”för få män i botten och för få kvinnor i toppen” (Lindgren 1992, s 33). Uppfattningen bland kvinnorna var att fler manliga sjuksköterskor skulle höja yrkets status, samt att män avstod eller lämnade yrket på grund av den dåliga lönen. De få män som trots allt valt yrket avancerade inom kort tid till överordnade poster. Många av sjuksköterskorna skulle dock finna det roligt med fler män på arbetet då de i de flesta fall leder till bättre stämning eftersom ”karlar tjafsar inte så mycket och de prioriterar nog jobbet mer än vad kvinnor gör” (Lindgren 1992, s. 33). Uppfattningen var att män har mer sakliga och arbetsmässiga relationer med sina arbetskollegor till skillnad från kvinnor som oftast blir ovänner och ogillar varandra som personer. Flickorna uttryckte sig på följande sätt angående fler män på arbetsplatsen ”ett par rediga karlar skulle underlätta vardagen” (Lindgren 1992, s. 33).

Vidare beskriver de kvinnliga doktorerna om deras problematiska situation just för att de är kvinnor. De menar att de ofta får finna sig i sämre service från övrig personal än vad manliga läkare behöver och att de ställer för höga krav på sig själva. Den generella inställningen hos de kvinnliga arbetarna är att om man ska bli accepterad är man tvungen att lägga sig till med ett manligt sätt eller är man också tvungen att utveckla en smidighet och lära sig lirka sig fram i tillvaron, ”vi är för få kvinnor, man lever i en mansroll, man är inne i en mansvärld” (Lindgren 1992, s. 35 f). Sköterskorna berättar även att de låter mannens inställning avgöra hur relationen ska förbättras. De använder både sin kvinnlighet och charm för att få mannen att besvara positivt. Ändå tycks grundinställningen hos de kvinnliga läkarna vara att män och kvinnor är lika bra, ibland kanske till och med kvinnan är bättre, ”Tron på sig själv kan vara rent enorm hos en del manliga kollegor även om de inte har så stor anledning till det vid närmare syning” (Lindgren 1992, s. 45).

2.7. Maktens kön

I Maktens kön har nio forskare vid Göteborgs universitet studerat vad som utmärker dem som nått den yppersta makten i det svenska samhället genom att kartlägga och analysera kvinnors och mäns olika villkor i dagens svenska maktelit (Göransson 2007, s. 11). Resultatet visar tydliga mönster när det gäller mäns och kvinnors placering på maktpositioner. Även systematiska likheter och skillnader visas när det gäller erfarenheter och resurser som makthavare av olika kön och samhällsområden tar med sig när de når toppen. Vi har valt att redogöra för utvalda delar ur denna skrift för att enklare förstå mäns och kvinnors olika förutsättningar på den svenska arbetsmarknaden.

Sverige har ett gott internationellt rykte som ett demokratiskt och jämställt samhälle där nästan lika många kvinnor som män yrkesarbetar och har en egen inkomst. Trots det visar det sig att uppdelningen mellan män och kvinnor i arbetslivet både är horisontell och hierarkisk.

De flesta kvinnorna arbetar inom kvinnodominerade yrken, och de flesta män arbetar inom mansdominerade yrkesområden. Det är endast 10 procent av kvinnorna respektive männen som arbetar inom yrken med ungefär lika många män som kvinnor. Ju högre upp i karriären man kommer, desto fler män finns det. Högst upp är mansdominansen som störst. (Göransson 2007, s. 12)

Kvinnor har lägre lön än män trots liknande arbetsuppgifter och är underrepresenterade bland cheferna med totalt sett 24 procent av alla chefer i landet. Ändå visar rapporter att på samtliga samhällsområden har kvinnor högre utbildning än män. Även om andelen kvinnliga beslutsfattare i Sverige ökar är det fortfarande mycket kraftig manlig dominans bland makthavarna (Göransson 2007, s. 13)

En rådande uppfattning är att de egenskaper och karaktäristiska drag som tillräknas individer, vad som betraktas som kvinnligt respektive manligt i ett visst samhälle, kan analyseras på flera nivåer så som, den symboliska, den normativa, den institutionella och den subjektiva identitetsnivån. Genom att jämföra historiska tidsperioder, kulturer, organisationer och yrken kan man idag dra teoretiska slutsatser om att det som ses som manligt respektive kvinnligt är mycket varierande över tid och rum. Ändå är den

samma arbetsuppgift kan värderas olika om den genomförs av en man eller kvinna. Övergår däremot arbetsuppgiften från kvinnlig till manlig eller tvärtom ändrar den status samt om positioner försvagas och mister sin förmånliga ställning så sjunker andelen män. ”Den främsta principen – om än inte den enda – genom alla förändringar av manligt och kvinnligt tycks vara just att sambandet mellan manlighet och

överordning alltid bevaras” (Göransson 2007, s. 22 f).

För att beskriva det osynliga men mycket märkbara hinder som kvinnor i karriären möter på en viss nivå myntades uttrycket glastaket i slutet av 1970-talet. Med enstaka kvinnor på höga positioner präglar denna minoritet en arbetsplats relation och arbetsmiljö. Detta sätter gränser för kvinnors möjligheter och avgör hur deras beteende och kompetens bedöms eftersom den dominerade kategorin präglar normer och agerande. Broderskapets logik och homosocialitet är begrepp som betecknar männens sammanhållning sinsemellan. Det bidrar till att ”männen har i egenskap av män större makt och kontrollerar större resurser än kvinnorna” (Göransson 2007, s. 30 f).

2.8. Könsmärkningsprocessen

Hanna Westberg-Wohlgemuth har i sin bok Kvinnor och män märks, Könsmärkning av

arbete – en dold lärandeprocess studerat orsaken till varför vissa yrken är och blir

könsmärkta. En så kallad könsmärkningsprocess ger med förändringar i historien orsak till föreställningar om vilka arbetsuppgifter och yrken som har vilket kön. Processen sker ofta genom att egenskaper kopplas samman med kön och sedan kopplas könsegenskaper samman med arbetsuppgifter. Det bidrar till att man får en uppfattning om vilket kön en person bör ha för ett specifikt arbete.

Vår uppfattning om vilket kön ett yrke eller en arbetsuppgift relateras till formas av det samhälle vi lever i, vad vi lärt av tidigare erfarenheter och kunskaper och vad vi lärt av den aktuella situationen, det vill säga hur vi tolkar den erfarenhet och kunskap vi har vid ett speciellt tillfälle” (Westberg-Wohlgemuth 1996, s. 5 f).

Kvinnors och mäns yrkesliv bör enligt Westberg-Wohlgemuth ses i hela sin sociala samhörighet som är kopplat till deras egna vardagliga situationer som utgörs av både arbetsliv och familjeliv.

Figur.1 Könsmärkningsprocessen (Westberg-Wohlgemuth 1996, s. 162)

Syftet med Westberg-Wohlgemuth avhandling är att med hjälp av enkätundersökningar få ökad kunskap om hur könsmärkning av arbetsuppgifter och yrken utformas. Detta genom att urskilja bakomliggande faktorer som leder till att de egenskaper, kvalifikationer och arbetsuppgifter och yrken får kön. Enligt författaren formas människan i ett ständigt pågående socialisationsprocess vilken innebär att ”normer, värderingar, vedertagna mönster i samhället, fostran i familjen och skolan, allt individen lärt av tidigare erfarenheter, inklusive de kunskaper hon/han tagit till sig samt det som pågår i den aktuella situationen” (Westberg-Wohlgemuth 1996, s. 160 f) utvecklar kvinnan och mannens olika egenskaper och kvalifikationer. Socialisationsprocessen består av två delar, dels medveten fostran och dels immanent pedagogik. Med immanent pedagogik menas den osynliga påverkan som människan utsätts för inom familjen och i våra institutioner och som genomtränger allt från skolan och organisationer till medierna. Processen påverkar den föreställning som människan har om feminina och

arbetsuppgifter. Genom socialisationen och den immanenta pedagogiken påverkas könsmärkningsprocessen av vad författaren nämner redskap, som överförs med hjälp av den immanenta pedagogiken. Redskapen finns över allt i samhället och genomtränger dess normer, kultur, historiska förhållanden och tradition. Dessa redskap utgörs bland annat av hög lön, status, socialt kön och tillgång till makt och inflytande och är enligt författaren faktorer som påverkar arbetsmiljö, arbetsorganisation och arbetsdelning. Dessa faktorer blir därefter redskap i påverkansprocessen.

Könsmärkningen ser jag alltså som kopplad till den socialisationsprocess som pågår livet igenom och som i stor utsträckning grundar sig på ett omedvetet inlärande av förhållningssätt, självuppfattning, symbolhandlingar och värdehierarkier (Westberg-Wohlgemuth 1996, s. 161 f).

3. Metod

För att på bästa sätt besvara vår frågeställning valde vi att använda oss av kvalitativa intervjuer i insamlingen av material. Enligt Trost innebär en kvalitativ intervjumetod att man får informationsrika och komplexa svar av informanterna genom att ställa raka och okonstlade frågor (Trost 2005, s. 7). En kvantitativ metod hade inte gett oss det djup och de personliga reflektioner vi efterfrågade för att kunna bemöta vår frågeställning. Vid intervjutillfället har vi använt oss av en intervjuguide med de frågeområden som vi ville täcka vilket byggde upp en viss struktur i intervjun, men det är respondenternas svar som avgör följdfrågorna1. En relativt stor mängd litteratur behandlades innan intervjuerna genomfördes då det är av stor vikt att ha relevanta kunskaper inom området, samt för att bättre förstå och tolka de svar informanten ger. Totalt intervjuade vi åtta personer, fyra män och fyra kvinnor. Under intervjutillfällena deltog endast en av oss då vi inte ville att informanten skulle känna det obehag eller den underlägsenhet som eventuellt skulle kunna uppstå av den skeva maktbalansen som kan skapas när fler än en intervjuare deltar (Trost 2005, s. 46). Samtalen bandades och transkriberades därefter av den person som genomfört intervjun, efter detta redogjorde vi intervjuerna för varandra.

1

3.1. Urval och avgränsning

Totalt intervjuade vi åtta personer fördelade på fyra män och fyra kvinnor där den yngsta var 23 år och den äldsta var 52 år. Intervjupersonerna presenteras mer utförligt i resultatdelen. Intervjupersonerna valdes till största del utefter de yrken vi var intresserade av att undersöka. Respondenterna var mer eller mindre kända för oss och vi är medvetna att det påverkar intervjusituationen. Enligt Thomson är det en fördel att redan känna till respondentens historia innan intervjun då man slipper kontaktetableringen som annars kan vara tidskrävande. Dessutom går det snabbare att komma fram till väsentliga delar av respondentens historia. Thomsson nämner även enkelheten i sökandet efter deltagare då respondenten är känd sedan tidigare. Vidare menar Thomsson att det dock kan uppkomma vissa problem när man intervjuar en bekant person, dels att man eventuellt undviker vissa frågor som man anser man redan vet och dels för att skydda sin vänskap med att medvetet låta bli vissa frågor (Thomsson 2002, s. 127-132). Detta har vi tagit i beaktning och genom vår intervjuguide som mall anser vi oss ha fått fram grundliga intervjuer trots kända respondenter.

I valet av informanter har vi försökt sprida yrkena samt ha en jämn fördelning av kön. Vi har däremot inte lagt någon ansats för att få en bredd på ålder, klass eller etnisk bakgrund då våra frågeställningar inte berör dessa ämnen. Vårt val av metod ger inte generella slutsatser, men vi anser att det är den lämpligaste metoden då man studerar enskildas upplevelser och erfarenheter, personliga hinder och möjligheter. Genom en kvalitativ metod anser vi oss på ett intressant vis kunna belysa våra frågeställningar. För att värna om respondenternas anonymitet har vi valt att använda oss av fingerade namn på både individerna och deras arbetsplatser.

3.2. Genomförande av intervjuerna

Vi tog kontakt med respondenterna via telefon och framförde studiens syfte samt den tid intervjun skulle ta i anspråk. Därefter bestämdes plats och tid för intervjun, alla tillfrågade deltog. Vi frågade respondenterna var det passade dem bäst att genomföra intervjuerna och träffades sedan på önskat ställe. Vårt redskap under intervjuerna var en intervjuguide där vi hade tydliga frågeområden, ett fåtal huvudfrågor samt nyckelord. Dessa betecknar de företeelserna vi önskade få svar på och bidrog till att relevant fakta

Vi valde att inte låta deltagarna få se intervjuguiden före intervjun då vi var ute efter spontana svar och reaktioner, det var inte heller någon som efterfrågade denna. Samliga intervjuer spelades med respondentens godkännande in, detta eftersom vi ville ha full koncentration och reflektera över det som sades samtidigt som vi guidade intervjun framåt, något som kan vara svårt om man undertiden för anteckningar (Thomsson 2002, s. 90). Vid bandinspelning kan man upprepande gånger lyssna på intervjun och ordagrant höra vad som sagts. Innan påbörjad intervju informerade vi respondenterna att det inspelade materialet endast är till för studien och att det efter behandling av stoffet kommer att förstöras.

Alla deltagare blev även informerade om att fingerade namn kommer att användas i studien för att skydda respondenternas identitet. Vi förklarade även att de när som helst under intervjuns gång fick avbryta om de ångrade sitt deltagande, samt att de kunde knäppa av bandspelaren om de kände obehag inför det. Därefter startades intervjuerna med neutrala frågor som respondentens ålder, familjesituation och allmän information om deras yrke och arbetsplats och avslutades med respondentens eventuella frågor. Att använda sig av neutrala frågor i början och slutet av en intervju är ett vanligt tillvägagångssätt (Patel & Davidson 2003, s. 73).

3.3. Bearbetning av intervjuerna

Vi har valt att transkribera intervjuerna för att få vårt material mer översiktlig och lättillgänglig vilket underlättar analysen. Enligt Thomson kan man genom att flertalet gånger lyssna på intervjuerna få en annorlunda bild och det är inte sällan man upptäcker data man missat under själva intervjutillfället vilket kan leda till ytterligare reflektioner (Thomson 2002, s. 148). För att kunna se tydliga kopplingar mellan resultat och teori samt för att underlätta både för oss själva och för läsaren sammanställdes resultaten i temaområden. Endast sammanfattningar från intervjuerna redovisas då enbart fakta som berör våra frågeställningar känns relevant för vår studie. I analysen har vi använt oss av vad Thomsson kallar den vågräta analysen som innebär att man efter genomgång av intervjuerna vad för sig analyserar olika temaområden som förekommer i alla intervjuer (Thomsson 2002, s. 157)

3.4. Validitet och reliabilitet

Vår uppsats grundar sig på en kvalitativ undersökning. Vi har eftersträvat hög validitet då vi har undersökt det som vi avsett att undersöka. Frågeställningarna vi använt oss av är väl återkopplade till vårt valda problemområde. Med hjälp av vår intervjuguide har vi fått fram det material vi önskade. Vi är dock medvetna om att intervjufrågorna kan påverka respondenterna och de svar som ges. Vi har på grund av detta använt oss till största del av öppna frågor samt försökt undvika ledande och alltför långa frågor. Reliabilitet är ett svårt begrepp i samband med en kvalitativ undersökning, men med intervjuguiden som vägledande metodredskap anser vi att intervjuerna blev likartade trots att vi intervjuade var för sig.

4. Resultat

Vi presenterar resultaten av intervjuerna upplagt i temaområden. Respondenterna och dess arbetsplatser omnämns med fingerade namn, intervjupersonerna har vi valt att kalla Anna, Josefin, Sandra, Ulrika, Fredrik, Nils, Peter och Pontus. Vi refererar till vad respondenterna sagt i intervjuerna och använder citat för att förstärka en del uttalanden vilket höjer validiteten i studien. Vi redogör delar ur varje intervju då berättelserna skiljer sig åt men när liknande inställningar finns väljer vi att omnämna dem tillsammans.

4.1. Beskrivning av respondenterna

Respondenterna hade vitt skilda bakgrunder när det gällde utbildning och arbetslivserfarenhet. Samtliga var positiva till att dela med sig av sina erfarenheter till vår studie, vilket gjorde att samtalen blev öppna och materialet innehållsrik .

Anna är 37 år gammal och jobbar sedan fem år tillbaka som skyddsvakt och väktare på en flygplats. Josefin jobbar som logistikdirigerare på en flygplats där hon har en chefstjänst, hon är 27 år gammal och har jobbat på företaget i sex år. Sandra är 34 år och har en tjänst på SJ: s bandriftsledning som filmottagare, ett yrke hon haft i sju år. Ulrika som är 52 år är lastbilschaufför sedan 1978, hon är egenföretagare inom branschen sedan sju år tillbaks. Fredrik jobbar som biblioteksassistent sedan 1999, han är 38 år

sedan tio år tillbaka på ett äldreboende som vårdare, han är 35 år gammal. Pontus som är 52 år är förskolelärare vilket han jobbat med sedan början av 80-talet.

4.2. Yrkesvalet

Anna berättar att hon blev tipsad av en bekant om jobbet som väktare då denna ansåg att jobbet skulle passa henne. Efter ett par månaders övervägande beslöt sig Anna för att söka jobbet och fick en anställning. Företaget krävde ingen utbildning utan internutbildar efter behov, idag är hon utbildad skyddsvakt, flygplatskontrollant och väktare. Idag innehar hon vad hon själv benämner ”en kvinnlig position” detta eftersom reglerna säger att endast kvinnliga väktare får handvisitera kvinnliga passerande.

Josefin beskriver sitt yrkesval som en ”ren händelse” då hon fick nys om jobbet som dirigerare genom en lastbilschaufför som hon kom i kontakt med genom hennes dåvarande yrke som ekonomiassistent. Det som fick henne att byta jobb var en utlovad högre tjänst på sitt dåvarande arbete. Då den uteblev valde Josefin att gå vidare. Innan hon fick tjänsten var transportbranschen okänd för henne. På hennes avdelning har hon fram tills för två månader sedan varit ensam kvinna.

Sandra nämner slumpen som en bidragande orsak till hennes val av yrke. Efter en tid av vantrivsel på sitt tidigare arbete som receptionist kontaktade hon arbetsförmedlingen i hopp om ett nytt jobb. Där fick hon kontakt med en kvinnlig arbetsförmedlare som tipsade henne om yrket. Efter intervjuer och stresstester fick Sandra jobbet, något hon var mycket nöjd över då hon verkligen ville bort från sitt gamla jobb.

Ulrika har arbetat inom transportbranschen sedan hon slutade grundskolan. Efter att ha jobbat som lastbilschaufför på diverse företag tog hon år 2000 sitt trailerkörkort och strax därpå blev hon egenföretagare. Hon jobbar idag, efter rekommendation av en vän hon tidigare kört lastbil för, som enda kvinna för ett transportföretag som distribuerar diverse flyggods.

Fredrik som jobbar som biblioteksassistent berättar att hans intresse för böcker varit med sedan tidig ålder och att tankarna på att jobba på bibliotek funnits länge. Han har ingen examen inom ämnet utan har studerat blandade kurser på universitet och

högskola. Efter studier och diverse andra jobb skickade arbetsförmedlingen honom på sex månaders arbetsprovning på biblioteket. När det löpte ut blev han fastanställd.

Även Nils säger att slumpen hade betydelse i hans yrkesval. Han hade jobbat en säsong utomlands och när vintern närmade sig åkte många av hans arbetskamrater vidare och jobbade på skidorter. Det var genom en av arbetskamraterna som han fick jobb på städavdelningen på ett större hotell, efter ett par veckor på den tjänsten blev han istället flyttad till hotellets SPA där han tjänstgör som värd med diverse arbetsuppgifter. På liknande sätt beskriver Peter sitt yrkesval då han berättar att han började jobba på äldreboendet av en ren slump. Han beskriver att han reste väldigt mycket som ung och att han hade haft diverse jobb för att bekosta resorna. Peter började på sitt nuvarande yrke som timvikarie och berättar att han trivdes bra, resorna avstannade och andra utgifter var nu tvungna att täckas. Han gick en tolv veckors vårdutbildning och efter att ha jobbat som vikarie i motsvarande tre år under en femårsperiod uppfyllde han kraven för LAS (lagen om anställningsskydd) och fick en fast tjänst. Han slår fast att yrkesvalet inte var aktivt, att han lika gärna hade kunnat ha ett annat yrke men att han valt att vara kvar då han trivs.

Pontus arbetar som förskolelärare sedan tio säsonger på en grundskola med elever från förskolan upp till mellanstadiet. Han påbörjade sin utbildning till förskolelärare 1978 och har sedan dess arbetat inom skolans värld. Även Pontus berättar att hans val av yrke var slumpartat då han i väntan på lumpen började jobba på en särskola. Efter avslutad militärtjänst sökte han sig till utbildningen efter påverkan av en vän som skulle studera på lärarhögskolan. Tanken var först att studera till mellanstadielärare men eftersom han inte kom in så började han på förskolelärarutbildningen.

4.3. För- och nackdelar

Trots att de för- och nackdelar som intervjupersonerna framhåller med att arbeta i yrken som domineras av det motsatta könet är vitt skilda, kan vi ändå se några återkommande företeelser. Alla respondenterna är medvetna om att de tillhör en minoritet på arbetsplatsen men flertalet upplever det som en fördel. De kvinnor som vi talat med upplever sin könstillhörighet som en fördel i ett mansdominerat arbete. Ulrika, Josefin

regelrätta tjänster, till största del beror på att de är kvinnor. De tre ovan nämnda kvinnorna berättar även att de ”spelar” på sin kvinnlighet i vissa situationer då de vill få igenom något specifikt. Sandra uttrycker följande ”jag tror som kvinna att jag kan ha en fördel och kan spela på min kvinnlighet, och det gör man ju”. Nils var ensam bland männen att uttryckligen utnyttja sin minoritet och tror att han enklare får sin vilja igenom då han är man. Han beskriver det som om kvinnorna anstränger sig extra för att han ska trivas.

Den fördel som de intervjuade männen tydligast lyfter fram är den gemenskap de känner bland kollegorna. Nils, Peter och Pontus listar gemenskapen högt bland fördelarna i sitt yrke och beskriver att de har en nära relation till kvinnorna de arbetar med. Ytterligare fördelar som de manliga intervjupersonerna framhåller är friheten i arbetet, något som även Ulrika tar upp. Tre av männen ser även möjligheter att kombinera arbetet med personliga intressen. Fredrik som är biblioteksassistent har ett gediget intresse för litteratur, även hans engagemang för ungdomar och teater är något han lyckats väva in i arbetet genom olika projekt han deltar i. Nils som arbetar i Åre kan kombinera sitt arbete med att åka snowboard vilket är den främsta anledningen att han sökt sig till sitt nuvarande yrke, därför är närheten till skidbackarna en av de främsta fördelarna han nämner med sitt arbete. Pontus har fått ansvar över datorerna på skolan eftersom det bottnar i ett personligt intresse. Detta är något som han upplever mycket positivt.

Ingen av kvinnorna nämner gemenskap på arbetet som en av fördelarna med att arbeta i ett mansdominerat yrke. De anser sig dock vara väl bemötta och respekterade av sina kollegor. En av de fördelar som framhålls är däremot att man slipper det ”skitsnack” som de menar förekommer i kvinnodominerade yrken. De upplever att män är mer rakare i kommunikationen och bättre står upp för deras åsikter. När det gäller männen tar två av dem upp som nackdel att det pratas mer bakom ryggen i yrken med mycket kvinnor. Pontus säger att han ”lärt sig överleva” i en värld full av tjafs och Nils berättar följande:

Det är skillnad på att jobba med killar än med tjejer, det blir mycket skitsnack. Tissel och tassel hit och dit, och så blir det nog lättare grupperingar, killar jobbar enklare ihop alltså.

Detta är något som Peter inte alls håller med om. Att det skulle vara mer tjafs i ett kvinnodominerat yrke menar han är en myt, ”skitsnack” förekommer i alla arbeten, en åsikt han baserar på tidigare erfarenheter där arbetsplatserna varit mer blandade.

Lönen omnämns både som negativ och positiv faktor beträffande yrkesvalet. Anna, Josefin och Ulrika upplever lönen som en stor fördel. Ulrika anger lönen som en av de orsaker till att hon började inom branschen och Josefin menar att det är en av de anledningarna som håller henne kvar. Männen däremot pratar om lönen som en nackdel, alla anser att de ”klarar sig” på sin lön men Patrik, Pontus och Pär uttrycker att den är väldigt låg.

Sandra ser inga nackdelar eller hinder med att vara kvinna i sitt yrke medan de övriga berättar att de mött hinder just på grund av sitt kön. Anna, Josefin och Ulrika tror alla att de behövt kämpa mer för att bli respekterad i sitt yrke. Trots att de anser sig väl bemötta vittnar alla om hur de till en början blivit ifrågasatta och ”testade” av sina kollegor och individer de mött i jobbet, både kvinnor och män. Josefin beskriver följande händelse då hon träffade en av få kvinnor i hennes bransch på en utlandskonferens:

Hon ställde sig på männens sida istället och mer eller mindre frågade mig rakt ut om jag bara var modell för företaget och om jag verkligen gjorde någonting, det var ingenting jag hade förväntat mig av en kvinna.

På grund av de ifrågasättanden kvinnorna anser sig vara utsatta för menar de att man måste vara tuff och som Anna säger ”ha skinn på näsan”. Vidare påpekar hon att bland kollegor har hon aldrig känt utanförskap utan alltid varit ”en av grabbarna”, det är snarare av de människor hon möter i sitt arbete hon känt sig ifrågasatt. Ulrika nämner att jargongen är råare och att man som kvinna måste kunna hantera den hårda atmosfären och lära sig att inte ta det personligt om man som kvinna vill jobba i hennes bransch.

4.4. Omgivningens reaktioner

Generellt för samtliga respondenter var att de mer eller mindre upplevde ett stöd från familj och vänner i yrkesvalet. I vissa fall hade föräldrarna liknande yrkesbakgrund vilket kan ha påverkat deras val av arbete. Frånsett detta är omgivningens reaktioner vitt skilda. Vad gäller reaktioner på arbetsplatsen upplever Ulrika precis som Anna att de får negativa reaktioner på grund av sin könstillhörighet. Ulrika berättar att när hon började inom transportbranschen upplevde hon att ”folk stirrade och gapade” när de upptäckte att hon som kvinna körde lastbil. Även Anna har känt sig ifrågasatt som kvinnlig väktare och berättar om följande händelse:

När jag var inne på fordonsvisitationen var det lite hårdare atmosfär för där är ju lastbilschaufförer och lite ”så du lille vän kom inte här”. Blond tjej kan inte bestämma här, så visar man då bara vem som bestämmer, ”gör som jag säger eller vänd på bilen” så blir det ändring och då kommer de inte in.

Nils fick försvara sin sexualitet för sin omgivning. Vännerna ansåg att jobbet var vad han själv benämner ”fjolligt” och arbetskollegorna trodde från början att han var homosexuell. Pontus menar att man som manlig förskolelärare är utsatt och ifrågasatt och säger ”jag tror man känner en kraftig osäkerhet, det har liksom svängt enormt vad som händer mellan män och barn”. Vidare berättar han om de reaktioner han mött då han som man på en skola inte innehar en högre position efter de år han har jobbat inom branschen. Då en lärare han tidigare haft på högskolan besökte hans jobb förutsatte denne att Pontus nu var rektor på skolan och visste inte riktigt vad han skulle säga när så inte var fallet. Reaktioner på en utebliven karriär är även något som Peter stött på i arbetet som vårdare, hans vänner har kommenterat det som ett ”småtöntigt” yrke som inte leder honom vidare. Pär är den enda av männen som inte mött några negativa reaktioner från omgivningen. Han anser snarare att alla varit positiva till hans yrkesroll.

4.5. Yrkesstatus

Anna anser sig ha samma status som sina manliga kollegor då hon känner sig som en av grabbarna. Hennes uppfattning är att folk i allmänhet antingen anser väktare vara låtsaspoliser eller nödvändiga i samhället. Hon tror att samhället kommer att behöva förlita sig mer och mer på hennes yrkesgrupp i framtiden då polisen inte kommer vara lika tillgänglig som idag, till följd av detta tror hon att yrkets status kommer att höjas.

Josefin upplever sin yrkesstatus som relativt hög. Hon tycker det är roligt att hon som kvinna nått så långt i en mansdominerad värld och är nöjd med sin position. Hon tror inte statusen rent generellt är hög för yrket eftersom branschen är så pass okänd för allmänheten. Inom yrkesgrenen tror hon dock att hennes tjänst anses betydelsefull, hon berättar att hon inte skryter om sitt jobb men att hon inte heller skäms över det. Sandra menar att hennes yrke är som vilket annat, och tror statusen varken är hög eller låg. Hon beskriver dock att hennes och många andras intryck vid besök på arbetsplatsen är överväldigande då man slås av alla skärmar och blinkande ljus som visar den fullständiga tågtrafiken i södra Sverige. Hon menar att detta möjligtvis kan höja yrkets status då bilden av hennes ansvar för säkerheten blir extra tydlig. Sandra tycker inte man kan jämföra hennes och kollegornas status då hon saknar utbildning samt har en lite annorlunda position, hon påpekar emellertid att medarbetarnas status anses högre, inte på grund av att de är män utan just för utbildningens skull. Ulrika berättar att hennes status har ökat allteftersom erfarenheten växt och nu anser hon ha uppnått en hög yrkesstatus. Hon menar dock att hennes manliga kollegor har högre status men att hon alltid har kunnat argumentera och svara för sig vilket har lett till att skillnaden inte är avsevärd.

Fredrik anser sin yrkesstatus hög ”folk ser ju inte att man bara är biblioteksassistent, man jobbar på bibliotek, punkt slut”. Han berättar att folk ofta visar uppskattning för hans arbete, även utanför arbetstid. På arbetsplatsen upplever han att det finns en viss skillnad med att vara biblioteksassistent och utbildad bibliotekarie då arbetsuppgifterna skiljer sig något åt. När det gäller statusen för yrkesgruppen i kommunen menar han dock att den är relativt låg, han anser biblioteket och dess personal vara en bortprioriterad grupp. Han hoppas dock på en förändring i framtiden men ser inte själv att han kan påverka situationen i nuläget.

Nils beskriver sin status som ”okej”. Den klass hotellet som han arbetar på håller tror han bidrar till en ökad status. Han tror emellertid kvinnorna på hans avdelning, som visserligen har andra arbetsuppgifter ser sin status som högre då de innehar utbildning. Han menar att de är mer yrkesstolta och att de ”nått fram” då de jobbar inom sitt utbildningsområde. Nils själv vill så småningom söka sig vidare och utbilda sig, först då tror han att han når en annan yrkesstatus.

Peter säger att han hans yrke inte är något man stoltserar med då han tycker statusen är låg, han vidhåller dock att han gör ett bra jobb och att han och hans kollegor behövs. Han förklarar att alla skriverier om vården bidrar till sänkt status, han menar att media endast lyfter fram det som är mindre bra med yrket och att folk då enbart får en negativ bild av jobbet. För att öka yrkets status tror han att mer personal och högre lön krävs, som det ser ut idag är de kraftigt underbemannade vilket gör jobbet tungt. Pontus anser sig inte ha någon hög yrkesstatus, detta på grund av lönen och samhällets värderingar av yrket. På grund av omgivningens syn på yrkesrollen tror han att många män med hans utbildning har gått tillbaka till sina tidigare arbeten eller omskolat sig till ett annat yrke där status och lön är högre. Pontus berättar att tanken ”vad fan håller jag på med” slog honom på en konferens för förskolelärare när han insåg avsaknaden av män.

5. Analys

Syftet med vår studie är att undersöka enskilda personers upplevelser av att arbeta i ett yrke dominerat av det motsatta könet. Vi vill studera de möjligheter och de hinder som eventuellt upplevs i den dagliga yrkesverksamheten. Vidare vill vi även få förståelse för individers upplevelser, strategier och förhållningssätt med att vara en minoritet i ett könssegregerat yrke. Vi kommer utifrån vår teoribakgrund samt tidigare forskning att analysera våra resultat i temaområden. Genom våra kvalitativa intervjuer har vi fått en större inblick i hur det är att bryta könsmönster och vilka för- och nackdelar det kan innebära att vara minoritet i ett yrke, vi är dock medvetna om att vår studie inte är generaliserbar.

Våra två huvudteorier är baserade på Bourdieu Den manliga dominansen och Hirdman

Genus – om det stabilas föränderliga former. Båda böckerna beskriver det delade

samhället utifrån två logiker där män och kvinnor hålls isär och där männen anses vara en norm. Vi anser att denna isärhållning av kvinnor och män är väl synlig på den svenska arbetsmarknaden samt att mannen som norm fortfarande är påtaglig. Detta är något vi har reflekterat över utifrån vårt resultat och analyserat i nedanstående temaområden.

5.1. Yrkesvalet

När vi ser till respondenternas yrkesval svarar flertalet att slumpen spelat en stor roll i deras yrkesval. Detta är något som Ben Lupton tar upp i sin studie av män i kvinnodominerade yrken då han skriver att männen inte gjort ett aktivt yrkesval utan att de endast ”hamnat där”. Han menar givetvis även att ett genuint intresse kan ligga bakom yrkesvalet och det har även vi sett bland våra respondenter under intervjuerna. Även om respondenterna anser att slumpen har haft en övervägande roll i yrkesvalet menar vi att intervjupersonerna ändå valt att gå i in i yrket oavsett hur aktivt valet var. I resultatet kan man avläsa att flera av respondenterna har haft åtskilliga faktorer som antagligen påverkat deras val. Både Luptons studie och SOU 2004:43 visar på att män i kvinnodominerade yrken oftare klättrar i karriären något rapporterna benämner som att åka glashiss. Detta är något som vi inte kan utläsa från vårt resultat då samtliga män har samma position som när de började på sitt arbete. Vi har dock noterat att männen i vår studie inte verkar ha något större intresse att avancera inom yrket. För två av männen krävs ytterligare utbildning för att nå en högre position något som inte heller lockar.

Bourdieu menar att alla är påverkade och styrda av könshabitus, en socialiseringsprocess som delar in allt i manligt och kvinnligt, detta inbegriper även våra utbildnings- och yrkesval. Vi anser att våra respondenter har brutit mot det traditionella könshabitus när de valt ett yrke dominerat av det motsatta könet. Samtliga av respondenterna har inte känt någon motverkan till deras yrkessval hemifrån och har alltså inte fått de explicita påminnelser som Bourdieu menar är vanligt förekommande. De har däremot, av vänner och människor de mött i arbetet blivit ifrågasatta angående sitt brytande val vilket vi tolkar som ett försök till ett tillrättavisande. Vi kan dock se könsskillnader i sättet att bli tillrättavisad. Kvinnornas position har blivit ifrågasatt då omgivningen tvivlat på deras kompetens, männen har däremot inte på samma sätt mött reaktioner på sin förmåga och kunskap utan snarare på deras position i ett kvinnodominerat yrke. Detta anser vi spegla den manliga dominans som Bourdieu menar genomsyrar samhället, en dominans som genom det symboliska våldet reproduceras från generation till generation. Likt Bourdieu nämner även Hirdman den manliga norm som har präglat vår historia och som fortfarande yttrar sig i vårt samhälle. En kvinna anses inte ha förmågan att utföra manligt arbete, en man däremot kan men

5.2. För- och nackdelar

Det framgår av vårt resultat att samtliga kvinnor som vi intervjuat har känt av en viss jargong i de mansdominerade yrkena, något de fått anpassa sig efter för att kunna samarbeta och trivas på arbetet. Att våra kvinnliga respondenter uttrycker att man måste ha ”skinn på näsan” för att klara arbetet tolkar vi som en strategi för att accepteras i den manliga dominansen. Lindgren tar i boken Doktorer, systrar och flickor upp liknande exempel då hon beskriver de kvinnliga läkarnas strategier för att känna acceptans i yrket. Även Ulfsdotter Eriksson tar i sin studie upp mottagandet för minoriteter i ett könssegregerat arbete. På liknande sätt beskriver hon hur kvinnor i högre grad än män måste anpassa sig till rådande normer. Ingen av våra manliga respondenter har upplevt att de har behövt ändra sitt beteende vilket stämmer överens med Ulfsdotter Erikssons studie. Genom att som kvinna anpassa sig till de rådande (manliga) normerna på ett yrke anser vi det är att falla i det symboliska våldets fälla då den manliga dominansen på så sätt får råda utan någon större störning. Kvinnor släpps in, på mäns villkor. Vi vill inte påstå att det är fel av kvinnor att använda sig av de ovan nämnda strategierna utan många gånger kanske man inte har ett val. Vi tycker däremot att det är synd att det fortfarande ska behövas då män och kvinnor borde kunna gå in i ett yrke med samma villkor och möjligheter oavsett kön.

Vårt resultat visar även på att en del av kvinnorna i vår studie upplevde att de blev testade och ifrågasatta av sina manliga kollegor för att bevisa sin kompetens, något vi kan dra paralleller till Ulfdotter Erikssons teori om kvinnans svårare väg till acceptans. Hon syftar på olika egenskaper hos män och kvinnor som när de dominerar kan påverka arbetsplastens syn på individen. En gemensam faktor för männen är att ingen av dem uttryckt något problem med att bli accepterad av sina kollegor något som stämmer överens med Ulfsdotter Eriksons teori. En av männen har även uppgett att han drar fördel av att vara minoritet då de kvinnliga kollegorna är mycket måna om hans välbefinnande. Eftersom de manliga egenskaperna inte ser till individen tolkar vi det som att kvinnan hittar egna strategier för att synas då samtliga kvinnor vi har intervjuat antyder att de spelar på sin kvinnlighet för att få sin vilja igenom. Denna strategi tar även Lindgren upp i sin studie där hon beskriver att kvinnor använder sig av sin kvinnlighet och charm för att få en bättre relation till de manliga kollegorna. En av nackdelarna som både män och kvinnor i vår studie tog upp angående yrken med många

kvinnor är att det lätt blir mycket ”skitsnack” vilket bidrar till en dålig stämning, kvinnorna uttryckte att det var en fördel att jobba med majoriteten män i detta avseende. De männen som upplevde ”skitsnack” på arbetsplatsen försökte i största möjlighet att undvika det. Detta kan man tolka som en strategi från männens sida för att bättre trivas på sitt jobb då de inte vill hamna i konflikt med kollegorna. Det kan också bero på ett svagare intresse för det typ av ”skitsnack” som tenderar att uppkomma i kvinnliga yrken. Även de kvinnor som Lindgren har intervjuat i sin studie bedömer att det blir mer osämja i ett yrke dominerat av kvinnor vilket vi anser är en likhet till vårt resultat.

Vår uppfattning som grundar sig på vårt resultat samt tidigare erfarenheter är att kvinnor på grund av ”skitsnack” och osämja i kvinnodominerade yrken inte stöttar och lyfter upp varandra lika mycket som vi uppfattar att män gör. Vi anser att män i större utsträckning håller varandra om ryggen och vi tror att många högre tjänster blir internt tillsatta genom männens nätverk. Detta tror vi kan bidra till kvinnors lägre chanser till högre befattning vilket vi kan utläsa i dagens rådande samhällsstruktur där män oftast besitter de högre positionerna. Göransson tar upp brödraskapets logiker och vi anser att även kvinnor behöver arbeta mot ett systerskap för att stärka, hålla samman och lyfta fram varandra mer.

En aspekt vi tittade närmare på var lönens betydelse för informanterna. Samtliga kvinnor var nöjda med sin lön och vissa såg den som en stor fördel. Männen uttryckte missnöje med inkomsten då de ansåg den var låg. I SOU 2004:43 tar man upp att den svenska arbetsmarknadens segregering innebär ett stort lönegap mellan kvinnor och män. Män tjänar generellt sett mer än kvinnor och av den orsaken är vi inte överraskade över respondenters inställning till deras inkomst. Vi kan se att lönen har haft olika påverkan för intervjupersonernas yrkesval men vi anser att alla har varit medvetna om lönens storlek när det entrat yrket. Det är dock endast en av intervjupersonerna som nämner lönen som en positiv påverkansfaktor till valet. Vi drar slutsatsen att lönen för våra intervjupersoner inte har någon avgörande roll även om lönen i flera fall ansågs vara låg.

5.3. Omgivningens reaktioner

I Luptons studie tar man upp det ifrågasättande män i kvinnodominerade yrken ibland får utstå. Förutom att deras maskulinitet ofta ifrågasätts kan även deras sexualitet granskas. Detta är något vi sett i vårt resultat då en av männen antogs vara homosexuell just på grund av sitt yrkesval. Ytterligare en av respondenterna nämner den syn som finns på män som jobbar med barn och menar att man misstänkliggörs, något Lupton tar upp i sin artikel. Även Cox nämner i boken Jämställt vägval de tuffare krav som ställs på mannen då han menar att de manliga normerna är hårdare än de kvinnliga. Kvinnor har det oftast lättare att göra ”manliga” arbetsuppgifter eftersom det inte hotar genusidentiteten. Den misstanken som vår respondent syftar på beskrivs av Cox som hotfull och kan ibland leda till att man väljer bort dessa yrken.

Två av de manliga respondenterna berättade att de har tagit ansvar över datorerna på respektive yrke och startat egna projekt något som vi tolkar som kanalisering och specialisering av yrket. Luptons rapport visar på att män i vissa fall inriktar sig på speciella ”manliga” arbetsuppgifter på ett yrke för att det ska uppfattas mer manligt. Rapporten menar även att män i vissa fall identifierar sig med ett närliggande men mer manligt yrke och tar gärna kontakt med de män som arbetar inom samma yrkeskår. Detta är något som våra manliga respondenter inte upplevde. Om det beror på de få män som faktiskt jobbade på samma arbete eller att de inte visade på samma behov är svårt att tyda. När det gäller män i kvinnodominerade yrken pratar man ofta om den så kallade glashissen, något som vi tidigare nämnt inte kan urskilja bland våra respondenter. Däremot har omgivningen i ett av fallen förutsatt att man avancerat och nått en högre position just för att respondenten var man i ett kvinnodominerat yrke. Även detta ser vi som en form av tillrättavisande där respondenten åter fick en påminnelse att han befinner sig i en position som inte riktigt är accepterad av det övriga samhället.

Som vi tidigare nämnt anser sig kvinnorna ha blivit testade av sin omgivning just på grund av sin könstillhörighet. Några av de kvinnliga respondenterna har mött starka reaktioner från omgivningen då man insett att det är en kvinna som innehar en manlig position. Detta kopplar vi till den isärhållning som både Bourdieu och Hirdman menar råder i vårt samhälle där allt delas in i manligt och kvinnligt och där de som bryter