Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola
15 hp Hälsa och samhälle
Socionomprogrammet 205 06 Malmö
Bemötande och delaktighet
En kvalitativ studie om äldres möjligheter att
påverka biståndsbeslut i mötet med
biståndshandläggare
DANIEL OLSSON
TOBIAS LINDHOLM
Attitude and involvement
A qualitative study of older people's opportunities
to influence aid decisions in the meeting with the
assistance officer
DANIEL OLSSON
TOBIAS LINDHOLM
Olsson, D & Lindholm, T. Attitude and involvement. A study of older people's opportunities to influence aid decisions in the meeting with the assistance officer. Degree in Social Work 15 hp. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of social Work, 2015th.
This study examines older people's experiences of attitudes and participation in connection with the aid decisions regarding home care. Our results demonstrate that people felt large confidence to the assistance officer and were involved in its aid application for the home care based on their comments and requests. The people have made contact with the assistance officer at the stage of life that help has been necessary to cope with everyday life in the home. The theory applied was symbolic capital and is based on cultural, social and economic capital that provides status in society, depending on the context.
FÖRORD
Som författare till denna studie vill vi visa tacksamhet genom att nämna personer som varit värdefulla och bidragit med sina erfarenheter och kunskaper. Utan Er hjälp hade det inte varit möjligt att genomföra studien. Tack till Malmö högskola och tack till Er som deltagit vid intervjuerna och delat med av erfarenheter och upplevelser. Ett särskilt tack till Dig som hjälpte oss i sökandet efter informanter.
- Daniel Olsson och Tobias Lindholm
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ...5
1.1 Lagstiftning och värdegrund ... 5
1.2 Problemformulering... 6
1.3 Syfte ... 7
1.4 Frågeställningar ... 7
1.5 Avgränsning ... 7
2. BAKGRUND ...7
2.1 Beskrivning av hemtjänsten och biståndshandläggares yrkesroll ... 7
2.2 En historisk tillbakablick av biståndshandläggning ... 7
2.3 Bemötande och delaktighet ... 8
2.4 Ansökan och beslut ... 9
3. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING ... 10
3.1 Symboliskt kapital/legitimitet ... 10
3.2 Bemötande ... 10
3.3 Delaktighet ... 11
3.4 Beslut och utförande ... 11
3.5 Det fysiska mötet ... 12
3.6 Vårdbehov kontra ekonomiska resurser ... 12
3.7 Biståndsbedömning i kommuner ... 13
4. METOD ... 13
4.1 Design ... 13
4.2 Urval ... 14
4.3 Datainsamling och tillvägagångssätt ... 15
4.4 Analysmetod ... 16
4.5 Validitet och reliabilitet ... 17
4.6 Forskningsetik ... 18
5. RESULTAT OCH ANALYS ... 20
5.1 Huvudkategori: Bemötande ... 20
5.1.1 Positiva upplevelser av mötet med biståndshandläggaren ...20
5.1.2 Professionellt bemötande ...21
5.2 Huvudkategori: Delaktighet ... 22
5.2.1 Positiva upplevelser av delaktighet...22
5.2.2 Med anhörigas närvaro...24
5.2.3 Biståndshandläggares förhållningssätt ...25
5.2.4 Biståndshandläggaren vet bäst ...25
5.2.5 Upplevd makt ...27
5.2.6 Delaktighet och ekonomi ...28
5.2.7 Ekonomisk förutsättning ...28 6. DISKUSSION ... 30 6.1 Metoddiskussion ... 30 6.2 Resultatdiskussion ... 32 6.3 Symbolisk kapital ... 32 6.4 Bemötande ... 33 6.5 Delaktighet ... 33 6.5.1 Biståndshandläggares förhållningssätt ...34
6.5.2 Delaktighet och ekonomi ...35
7. SLUTSATS ... 35
8. REFERENSER ... 37
8.1 Böcker ... 37
BILAGA 1 ... 40 BILAGA 2 ... 41
1. INLEDNING
Syftet med studien är att undersöka äldre personers upplevelser av bemötande och delaktighet i samband med biståndsbeslut gällande hemtjänst. I studien redovisas att ett engagerat bemötande är av vikt för att den enskilde ska känna sig delaktig i biståndsbeslutet i mötet med biståndshandläggare. Således finns det ett samband mellan biståndshandläggares bemötande och de äldres upplevelser av att vara delaktiga i biståndsbeslut.
Intresset för målgruppen väcktes genom att vi praktiserade inom detta fält, vilket varit en inspiration för att lära sig mer området. Målgruppen är växande och därför intressant att undersöka för framtida kunskaper inom vår kommande yrkesroll. Dessa personer föddes i en tid då Sverige var fattigt och möjligheterna att ställa krav var små. Dessutom har samhället över tid förändrats från ett kollektivistiskt synsätt till ett mer individualistiskt synsätt. Idag, betonas det från politiskt håll, en högre individuell delaktighet för att individen ska kunna påverka sina levnadsvillkor. Vilket kräver ett mer aktivt deltagande från den enskilde. Således kan det vara svårt för individerna att i dagens samhälle utnyttja rätten att vara delaktiga i biståndsbeslut, bland annat med anledning av att de vuxit upp under en annan tidsperiod. Utifrån förändringar som skett kan denna grupp ses som hjälplös och vi ville därför gripa tillfället att undersöka och studera individers upplevelse av verkligheten. Nedan redovisas aktuell lagstiftning, samt den
värdegrund som ger äldre möjlighet att vara delaktiga i biståndsbeslut och som vägleder biståndshandläggarna i deras agerande och förhållningssätt gentemot den enskilde.
1.1 Lagstiftning och värdegrund
I Socialtjänstlagen 5 kapitel 5 § står det att “Socialnämnden ska verka för att äldre människor får goda bostäder och ska ge dem som behöver det stöd och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service. Kommunen ska inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd. Den äldre personen ska, så långt det är möjligt, kunna välja när och hur stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service ska ges.” Lag
(2010:427).
Enligt förarbetena Regeringens proposition 2009/10:116 (prop. 2009/10:116) till lagstiftningen uppbär socialnämnden ett huvudmannaskap där den enskilde individen ska, i så hög utsträckning det anses möjligt, vara delaktig vid
biståndsbeslut gällande hemtjänstinsatser. Vidare, ska socialtjänsten tillsammans med den enskilde utforma biståndsbesluten för att främja delaktighet och
individuell anpassning. Ur socialtjänstlagen 3 kapitel 5 § understryks detta genom följande: “Socialnämndens insatser för den enskilde ska utformas och genomföras tillsammans med honom eller henne och vid behov i samverkan med andra
samhällsorgan och med organisationer och andra föreningar.” Lag (2012:776). Det står i Socialstyrelsen (2011) att en nationell värdegrund har införts i
socialtjänstlagen och den avser att äldre människor som är i behov av samhällets stöd i olika omfattning ska ha möjlighet att påverka sin delaktighet vid
biståndsbeslut. Den nationella värdegrunden är placerad i socialtjänstlagen 5 kapitel 4 § och beskriver att “Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande (värdegrund). Socialnämnden ska verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo
självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra.” Lag (2010:427). Tanken bakom införandet av en
nationell värdegrund är att en organisation ska genomsyras av etiska värden och normer som skapar tydlighet för ledningen, anställda och samhällets medborgare och vara i enlighet med det arbete som bedrivs. Det redogörs också för
betydelsefulla faktorer som målgruppen anser vara viktiga för att känna sig delaktiga. Det som framförts är kommunens prioriteringar, hur
biståndsbedömningar genomförs samt personalens förhållningssätt och bemötande.
Enligt riksdagen har en individ som inte är nöjd med sitt biståndsbeslut möjlighet att överklaga detta. Vilket är angivet i förvaltningslagen 22 § “Ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas.“ Lag (1986:223).
Det har framkommit att lagstiftning betonar äldre personers möjlighet och
rättighet till delaktighet i beslut kring de insatser som beviljas och att de utformats tillsammans med den enskilde.
1.2 Problemformulering
Sociallagstiftningen och propositioner framhåller bemötandets vikt, delaktighet och inflytande för äldre personer som söker hemtjänst. I prop. 2009/10:116 redovisas hur äldreomsorgen fått goda betyg i lokala brukarundersökningar, men det finns också påvisat brister. Särskilt i den individuella anpassningen av beslut om insatser. Enligt Socialstyrelsen (2011) kan en ansökan om hemtjänst ibland uppfattas av äldre personer som ett stort steg i livet. Utifrån prop. 2009/10:116 ska biståndshandläggare bemöta vårdtagaren med respekt för individens synpunkter, önskemål och klagomål.
Av SOU 2008:51 framgår att 17 procent av den svenska befolkningen är 65 år eller äldre. Enligt Regeringen (bilaga 9 till LU 1999/2000) är denna grupp en ökande andel av befolkningen. I SOU 2008:51 påvisas att äldre personers behov av hjälp ökar efterhand som de blir äldre. Vidare, har äldre personer, över 65 år, med avsaknad av anhöriga svårt att tillvara ta sina rättigheter vid biståndsbeslut och kan behöva särskilt stöd vid handläggningen. Äldre personer delar denna uppfattning om utrymme till individuell anpassning av insatser och att ha ett eget inflytande över sin vardag.
Enligt prop. 2009/10:116 är äldre personer som söker hemtjänst beroende av att samhället kan erbjuda tjänster som motsvarar behoven. Problematik uppstår om inte biståndshandläggaren utreder behoven i tillräcklig omfattning, vilket leder till att den hjälpsökande individen inte involveras i beslutet. I Socialstyrelsens
författningssamling om allmänna råd (SOSFS 2012:3) anges att insatserna vid vård- och omsorg alltid ska vara av god kvalitet där privatlivet och integriteten ska respekteras.
Enligt SOU 1996:163 beskrivs hur offentliga finanser ställer krav på
resursminskningar för landsting och kommuner. Konsekvensen för den minskade ekonomiska tillgången för landsting och kommuner är att anställda inom
vårdsektorn kommer att bli färre. Detta sker samtidigt som en ökad efterfrågan av vård av hög kvalitet och antalet äldre som når en hög ålder blir fler.
Mot bakgrund av lagstiftning och regeringens ambitioner för äldres delaktighet i vård- och omsorg har vi för avsikt att undersöka hur äldre personer upplever biståndshandläggares bemötande och sin delaktighet vid biståndsbeslut. 1.3 Syfte
Syftet med studien är att undersöka äldre personers upplevelser av bemötande och delaktighet i samband med biståndsbeslut gällande hemtjänst.
1.4 Frågeställningar
• Hur upplevs biståndshandläggares förhållningssätt i det fysiska mötet? • I vilken utsträckning ges det möjlighet att uttrycka synpunkter och
önskemål i samband med biståndsbeslut? 1.5 Avgränsning
Målgruppen för studien är äldre personer som har uppnått 65 år eller högre och som har/haft hemtjänst i ordinärt boende. Det är också av vikt att informanterna har/haft kontakt med biståndshandläggare vid beslut om hemtjänst.
2. BAKGRUND
I detta avsnitt hade vi för avsikt att beskriva de begrepp och kunskaper som ansågs viktiga för förståelsen av studiens syfte och frågeställningar. Vi redogör för hur förändringar av biståndshandläggningen har skett från början av 1990-talet, definierar begreppet delaktighet, beskriver handläggningen i
beslutsprocesser, beskriver hur påverkan från ekonomi för bistånd och vård- och omsorg ser ut.
2.1 Beskrivning av hemtjänsten och biståndshandläggares yrkesroll Enligt Nordström (2000) kan hemtjänsten räknas som en av statens
välfärdsorganisationer som tillhandahåller resurser för att hjälpa äldre och
funktionshindrade personer att klara av vardagliga sysslor som de har problem att utföra. Det är varje medborgares rättighet att få sina behov prövade för att få möjlighet till att använda hemtjänst. Malmö stad (2014) definierar hemtjänst som hjälp med dagliga sysslor. Till exempel den personliga hygienen, städning, tvätt, måltider och hjälp med inköp. Har individen en sjukdom som begränsar denne på olika sätt berättigas den enskilde hemtjänsten i bostaden.
Enligt Socialstyrelsen (2014) beräknades åren 2007-2012 en ökning av antalet äldre personer över 65 år, från cirka 1,6 miljoner till cirka 1,8 miljoner. År 2012 hade 219 600 personer hemtjänst i ordinärt boende (i hemmet), vilket motsvarade 12 procent av målgruppen. Under åren 2007-2012 beräknades att antalet personer med hemtjänst i ordinärt boende hade ökat med 20.000. Blomberg (2004) menar att en biståndshandläggare inom äldreomsorgen kan beskrivas som
semiprofessionell. Yrkesutövningen kan inte sägas baseras på en särskild teoretisk kunskapsbas och den saknar formella regler för vem som får utöva yrket.
2.2 En historisk tillbakablick av biståndshandläggning
Blomberg (2004) beskriver den specialiserade biståndshandläggningen inom den kommunala äldreomsorgen och redogör för att utredningar och prövningar av den äldres behov kan särskiljas från det faktiska utförandet. Författaren menar att handläggningen av äldreomsorgen i de flesta kommuner sker på en centraliserad
nivå medan det praktiska utförandet av de beviljade hjälpinsatserna och verkställigheten av biståndet sedan utförs av kommunala eller privata
omsorgsgivare. En sådan organisationsform med olika förvaltningsorganisationer kallas för en delad förvaltning. Den ska minst vara uppdelad med en
myndighetsutövande funktion och en mer praktisk funktion av biståndet. Författaren anger att fram till år 1995 var det samma tjänsteman som ansvarade för handläggningen och det praktiska utförandet av insatsen i kommunerna.
Därefter skedde en dramatisk förändring mellan åren 1995 och 1999, och enligt en kartläggning av Socialstyrelsen övergick de flesta kommunerna till användandet av delade förvaltningar och är idag den mest tillämpbara organisationsformen i kommunerna.
Blomberg (2004) beskriver hur ett nytt synsätt på styrning och kontroll fick genomslag inom den offentliga sektorn (staten) och förändringar infördes i organisationer under 1990- talet. En av förändringarna var decentraliseringen av staten som medförde ett utvidgat lokalt verksamhetsansvar i kommuner och kan beskrivas som kommunalisering. Decentraliseringen har också inneburit ett ökat handlingsutrymme för kommunerna. Det ökade handlingsutrymmet har hjälpt kommunerna att anordna och genomföra de offentliga åtagandena. Enligt Blomberg (2004) hade olika reformer under 1990- talet bidragit till att
kommunernas verksamhetsansvar expanderade och blev mer omfattande. En av reformerna var ädelreformen som hade för avsikt att bättre tillgodose och effektivisera utnyttjandet av resurser för vård och omsorg inom äldreomsorgen. Ett huvuddrag i genomförandet av ädelreformen (motion 1998/99:So436) var att den syftade till att ge kommunerna ekonomiska och organisatoriska
förutsättningar att arbeta i riktning mot övergripande mål. Därmed blev varje kommun mer självständig och kunde på egen hand genomföra organisatoriska förändringar. Kommunernas övergripande mål skulle vara att arbeta för
delaktighet, trygghet och integritet för äldre personer i vård och omsorg. Vidare, kan äldreomsorgen beskrivas som en lokal angelägenhet där det har införts förändringar vilket inneburit att äldreomsorgen har konkurrenssatts och privata aktörer har intagit en del av verksamheten.
En förändring som har påverkat äldreomsorgen enligt Nordström (2000) är införandet av socialtjänstlagen som utfärdades 1980 (riksdagen). Den trädde i kraft 1982 och har ändrats ett flertal gånger fram till idag. Huvudsyftet med införandet av socialtjänstlagen var inte längre att enbart fokusera på vård, utan också personers rättigheter att tillvarata samhällets tjänster. Författaren beskriver att när socialtjänstlagen blev aktuell inom det sociala området, expanderade hemtjänsten på diverse sätt. Bland annat tillkom nya yrkesroller och vårdbiträden ställde krav på fasta anställningar och att få tillgång till mer utbildning. Det medförde att kostnaderna för att bedriva hemtjänst ökade. Av den anledningen tvingades samhället att begränsa och bättre tillvarata resurser inom hemtjänsten. Detta gjordes bland annat genom införandet av ädelreformen, som tidigare har beskrivits.
2.3 Bemötande och delaktighet
Biståndshandläggarens bemötande och förhållningssätt är av vikt. Enligt Svensson, m.fl. (2013) kan begreppet bemötande förklaras vara hur man är, förhåller sig och uppträder mot en annan person. Författaren beskriver även bemötande som en attityd man använder i mötet med en annan person. Janlöv (2006) menar att om den professionelles attityd är engagerande och bekräftande
anses relationen gynnande eftersom den enskildes upplevelse av delaktighet blir större. Även de anhöriga gynnas av att biståndshandläggares bemötande är positivt då relationen mellan dem förbättras. Utifrån detta kan den enskildes vardag underlättas och en omställning från att klara sig själv till stöd från hemtjänst behöver inte upplevas lika ansträngande för den enskilde. Således påverkar biståndshandläggarens bemötande både den enskildes uppfattning om sig själv och upplevelsen av att vara delaktig i ett beslut som gäller den egna
personen.
Socialstyrelsen (2014) gör en detaljerad beskrivning av hur delaktighet bör tillämpas i arbetet med människor. Inflytande, självbestämmande och delaktighet är grundfundament när arbetet bedrivs och personen som ansöker om hjälp ska bli informerad om sin möjlighet att påverka biståndsbedömningen. Vidare, bör den enskilde blivit informerad om situationen den befinner sig i, vilka rättigheter respektive skyldigheter den har. Personen som ansöker om hjälp förväntas vara en del av den beviljade insatsen då myndigheterna eftersträvar en större delaktighet. Information kan ges både muntligt och skriftligt, det bör även lämnas information om vilket beslut som fattas, samt att den professionelle försäkrar sig om att den enskilde har uppfattat situationen. När informationen delges den enskilde ökar också dennes kunskap, vilket också är en förutsättning för delaktighet.
Socialstyrelsen (2014) menar att delaktighet i biståndsbedömning har en rad positiva effekter för den enskilde. Delaktigheten kan påvisas på olika sätt, exempelvis genom att påverka beslutet om vilken/vilka insatser som är aktuella. Vidare, kan självkänslan stärkas och motivationen för att genomföra insatser öka. Den enskilde ses som en tillgång för vården, någon som kan berätta om hur den vill ha det, detta medför även att den enskilde tillfredsställs. Det påpekas dock inte att den fysiska hälsan når ett mer positivt resultat trots en ökad delaktighet. Delat beslutsfattande innebär att den enskilde uppmuntras till att fatta ett beslut efter att den professionelle framfört vilka alternativ denne har. Detta kan liknas vid en förhandlingssituation. Delaktigheten kan också påvisas genom den enskildes möjlighet att välja. Detta kan gälla både vårdcentraler och vårdboende. Det kan också innebära att den enskilde kan, tillsammans med organisationer, arbeta fram nya riktlinjer eller vårdprogram. Andersson (2014) menar att valfrihet
uppkommit. Som en del av den förändring av synsätt som skett. Exempelvis finns möjlighet att vända sig till kommunal verksamhet eller privata aktörer.
2.4 Ansökan och beslut
Lindelöf & Rönnbäck (2004) beskriver hur bistånd i form av hjälp från hemtjänst och särskild bostad fördelas och regleras i socialtjänstlagen. Alla individer har inte rätt till bistånd utan prövas av myndigheter som förväntas ha en professionell yrkesutövare med kunskap om att fatta beslut. Författaren menar att detta är myndighetsutövning, vilket innebär att biståndshandläggaren har ett regelverk att förhålla sig till som ska vara bärande för rättssäkerheten. Myndighetsutövning innebär också inom äldreomsorgen, enligt Nordström (2000), att
biståndshandläggare i sin yrkesroll gör behovsbedömningar, fattar biståndsbeslut och verkställande av ett bistånd. Verkställandet sker i ett socialt sammanhang, genom flera formella och informella möten med de äldre, deras anhöriga, biståndshandläggare, vårdbiträden, och andra personer som är inkopplade i biståndet.
Enligt Blomberg (2004) kan en biståndsansökan se olika ut i olika kommuner och det finns tre vanliga sätt. Antingen sker det genom en muntlig eller en skriftlig ansökan. Det tredje alternativet är vid avslutat möte i enlighet med vad
biståndsbedömaren och vårdtagaren har diskuterat fram under ett möte. En ansökan kan också inledningsvis ske skriftligt från den sökande vårdtagaren. Beslutet ska upprättas tillsammans med vård och omsorgstagaren och det finns krav på att beslutet ska vara skriftligt. Eftersom att det gynnar inblandade att veta vad som beslutet omfattar, således är det rättssäkert och individen vet vad den betalar för.
Blomberg (2004) anger att mötet med personen som söker bistånd är ett viktigt inslag för vidare utredning ifall individen har rätt till bistånd. Författaren betonar också att det handlade om att tillgodose den enskildes behov och intressen. Han menar att anhöriga kan ha en viss påverkan och uppfattning om vad den enskilde behöver, men huvudsakligen inhämtas information om behoven från den enskilde. Eftersom individen i de flesta fall har kunskap om vilka svårigheter som finns och vilka intressen den själv har av att få hemtjänst.
3. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING
Nedan redovisas symboliskt kapital/legitimitet som är den valda teorin samt tidigare forskning för att kunna förstå äldres upplevelser av biståndshandläggarnas bemötande och sin delaktighet gällande hemtjänst.
3.1 Symboliskt kapital/legitimitet
Mattsson (2010) menar att det finns olika typer av kapital som skapar en högre status för personer i samhället. Kapitalen kan utvecklas av den enskilde och genom att inneha olika typer av kapital kan dessa förvaltas och således ge en ökad status. Kapitalet kan vara kulturellt, socialt, ekonomiskt och symboliskt. Nedan redovisas vad det kulturella-, sociala-, ekonomiska- och symboliska kapitalet innebär. Ett kulturellt kapital är en benämning på ett brett fält som innefattar utbildning, tal- och skriftspråk och vilken typ av kulturell underhållning som konsumeras. Utbildning på universitet eller högskola, samt en förmåga att kunna uttrycka sig väl i tal och skrift ger ett stort kulturellt kapital. Det sociala kapitalet innebär de personkontakter och de relationella kontakter en individ har. Det sociala kapitalet förvärvas främst under uppväxttiden och skapar möjligheter vid inträde i nya miljöer och förhindrar utanförskap. Det ekonomiska kapitalet innebär de materiella tillgångarna och kunskapen om hur ekonomiska funktioner i
samhället fungerar. Genom ekonomiska tillgångar skapas ekonomiskt kapital. Det symboliska kapitalet är relationellt och beroende på vilket värde som tillskrivs de andra kapitalformerna i olika kontexter. Värdet på de olika kapitalformerna avgörs således i sammanhang och miljöer där de anses betydelsefulla. Exempelvis kan en akademisk examen vara värdefullt i ett sammanhang, men mindre
värdefullt i ett annat. Det symboliska kapitalet handlar därmed om värdet av de olika kapitalen och hur dessa ger olika värden i olika sammanhang.
3.2 Bemötande
Janlöv (2006) genomförde en studie som inkluderade personer som sökte hemtjänst i kommunal vård- och omsorg, de enskildas anhöriga samt biståndshandläggare. Det framkom i studien att den enskilde kände sig mer
delaktig i beslutet vid kommunal vård- och omsorg om biståndshandläggaren hade en engagerande attityd. Detta skulle kunna innebära att relationen till den äldre sökande och anhöriga gynnades om biståndshandläggaren hade ett bekräftande förhållningssätt och inte enbart genomförde den uppgift bedömningen innebar. Utifrån denna attityd skulle delaktigheten kunna stärkas och underlätta en omställning från att klara sig själv till behov av stöd i vardagen.
I Hjalmarsons (2014) studie beskrevs att om de anställda arbetar i ett högt tempo i kontakt med de äldre, minskade förutsättningarna för att de äldre skulle känna sig bekräftade och upplevelsen av ett bra bemötande. Det beskrevs även att den sökande inte alltid kände sig tillfreds med att biståndsbedömaren arbetade utifrån myndighetsutövning och det påvisades också att en del personer i studien hade en negativ upplevelse av att bli biståndsbedömda. Det fanns också studier som visade att äldre personer som hade erfarenhet av biståndsbedömning, upplevde sig ha fått ett bra bemötande och kunnat utbyta information. En annan aspekt var
upplevelsen att biståndshandläggaren genom sitt bemötande hade varit ett stöd under processen. Vilket ansågs som en trygghet för den enskilde individen och medförde förtroende för biståndshandläggarens bedömning.
3.3 Delaktighet
Hjalmarson (2014) beskrev äldre personers upplevelser av att vara i behov av kommunal vård och omsorg, där många inte kände sig delaktiga i
biståndsbeslutet. Eftersom de inte hade någon kunskap om vilka rättigheter de hade och ansåg att det var kommunens direktiv som avgjorde vilken insats som kunde ges som stöd. Studier påvisade även att om individen hade anhöriga fanns det större förutsättningar för den enskilde att vara delaktig vid biståndsbeslutet. Det medförde att den enskilde kunde föra sin talan med hjälp av sina anhöriga, exempelvis om individen hade svårt att själv uttrycka sina behov. En annan bidragande faktor till att den enskilde var mindre delaktig kunde bero på individens sjukdomssituation, vilket påverkade möjligheten att argumentera för sin delaktighet i biståndsbeslutet. Författaren anser också att vissa av de äldre upplevde att det var svårt att förstå hur biståndsbedömningen fungerade och det ledde till att man inte hade något faktiskt inflytande över bedömningen. Det största skälet var att de inte hade någon kunskap om vilka rättigheter de hade och kunde därmed inte påverka bedömningen. En del av de äldre som intervjuades påstod att biståndshandläggaren arbetade utifrån kommunens riktlinjer, vilken styrde över den hjälpen som de äldre hade möjlighet att få.
Hjalmarson (2014) anser att det finns flera studier som visar att när en person når den fjärde åldern blir denne beroende av samhällets resurser. Den syftar till att beskriva tidpunkten av livet då man blir beroende av andra för att klara av sin vardag. Vidare, var det lättare att acceptera hjälpen, exempelvis påklädning, tvättning eller hygienvård, ifall beroendet av hjälp växte fram gradvis. Enligt Hjalmarson (2014) uppmärksammades att ju större behoven av hjälp var i olika äldreboenden, ledde fram till att de äldre i mindre utsträckning kunde påverka biståndsbedömningen. Studiens resultat skulle kunna signalera att äldre hjälpsökande uttrycker en tacksamhet över att få hjälp och stöd i vardagen. 3.4 Beslut och utförande
I en studie av Norman och Hedberg (2010) visade resultatet att det inte fanns ett samband mellan biståndsbeslutet och den hemtjänst som blev aktuell för den enskilde. Studiens resultat synliggjorde att endast en fjärdedel av pensionärerna som deltog som informanter i undersökningen, fick den insats som de var
beviljade enligt beslutet. Författarna menade att pensionärerna i undersökningen ansåg att det skulle vara fördelaktigt om de, tillsammans med hemtjänstpersonalen fokuserade på att utforma insatserna dagligen efter den enskildes behov. Istället för att biståndshandläggare gav instruktioner åt hemtjänstpersonalen. Eftersom pensionärerna ansåg att insatserna ibland var för specifika och skulle istället vara mer övergripande. Utredningen klargjorde också att pensionärerna ansåg att biståndsbedömarens arbetssätt skulle vara att kontrollera att den enskilde fått rätt hjälp av hemtjänstpersonalen. Trots att pensionärerna ansåg att
biståndsbedömarens arbetssätt skulle kunna förändras och insatserna för det mesta inte utformades utifrån biståndsbeslutet, var de nöjda med sin situation och den dagliga hjälpen de fick av hemtjänstens personal.
3.5 Det fysiska mötet
Billqvist (1999) beskrev i en studie mötet mellan socialarbetaren och klienten. I studien ingick socialsekreterare och klienter. En del informanter kände sig nöjda med hjälpen de fick, andra ansåg att socialsekreteraren inte litade på dem och deras upplevelse av situationen var således sämre. De personer som deltog i studien ville bli bemötta på ett sätt som fick mötet att kännas personligt och individuellt anpassat. De informanter som uttryckte missnöje ansåg att mötena var standardiserade och tidspressade, vilket uppfattades som en orsak till att mötet inte kunde bli personligt. Vissa personer i studien favoriserades, det var också dessa personer som upplevde mötet mer positivt. Utifrån detta kunde det påvisas att socialsekreteraren hade makt i mötet och utnyttjade den också. Vidare, liknas situationen i studien med en förhandling. Socialsekreteraren skulle förhålla sig till kommunens ekonomiska resurser, till förvaltningen samt till lagar och
förordningar. Den enskildes förhandlingsläge utgick ifrån de den personligen ansåg vara bäst i den aktuella situationen. Makten ansågs vara ojämnt fördelad och den enskilde befann sig i beroendeställning till socialsekreteraren som förfogade över kunskaper och maktresurser.
3.6 Vårdbehov kontra ekonomiska resurser
I SOU 2000:38 beskrivs hur de ekonomiska resurserna och personaltätheten inom äldreomsorg minskade i förhållande till antalet äldre och beviljade insatser. Personaltätheten minskade i början av 2000-talet med 15 procent, samtidigt som antalet personer över 80 år ökade med 17 procent. Vidare, var det färre individer som fick vård då de minskade resurserna krävde en större rationalitet och ett mer effektivt arbetssätt. Kommunerna hade valt att möta denna problematik genom att koncentrera sig på de som var i störst behov av vård. Detta ledde till att antalet äldre som hade hjälp av det offentliga kraftigt minskade. Vilket skedde samtidigt som antalet äldre över 80 år ökade. Enligt Lindelöf & Rönnbäck (2004) fick detta som följd att den enskilde tilldelades större ansvar att argumentera för sina behov för att kunna få sina intressen tillgodosedda. Ansvaret för de äldre hade därmed förskjutits från de offentliga myndigheterna till den enskilde och dess anhöriga. Förskjutningen resulterade i att den enskilde fick finna hjälp på annat sätt eller att helt avstå från hjälp.
Andersson (2004) genomförde en intervjustudie med sex deltagande
biståndshandläggare. I studien framkom att biståndshandläggarna var medvetna om att vissa beslut kunde vara extremt ekonomiskt krävande för kommunen. Biståndshandläggarna i studien var exempelvis införstådda med att det från ledningens sida fanns en uppmuntran om att “hålla igen” (ibid. s. 285) gällande om personen ansöker om att få bo på ett äldreboende. Det framkom även att
argumentationen ofta utgick från ekonomiska aspekter vad gällde beslut om bistånd. Enligt författaren ledde detta till en ökad gruppkänsla där riktlinjer framarbetats för att kunna värja sig från anhöriga och/eller landstingens kritik. Således kunde biståndshandläggarna argumentera för sitt beslut genom
kommunens riktlinjer, och därmed förskjuts ansvaret från biståndshandläggaren om något problem uppkom. Det framkom också att den organisatoriska strukturen kunde bidra till biståndshandläggarnas hushållande av resurser.
Biståndshandläggaren kunde känna en viss lojalitet till kommunen och dess ekonomiska situation. Janlöv (2006) menade att biståndshandläggare kunde uppleva en moralisk konflikt gentemot den sökande med dess anhöriga och kommunens ekonomiska resurser.
3.7 Biståndsbedömning i kommuner
Hellström (2003) beskriver att det över tid har funnits skillnader i
behovsbedömningen. Han menar att biståndshandläggares bedömning av vilket behov som var aktuellt, och i vilken utsträckning det skulle ges, skiljde sig åt. Detta kunde innebära en minskad rättssäkerhet för personerna beroende på var i landet individen bodde. Trydegård och Thorslund (2000) menar att om
kommunen tidigare agerat generöst sin vård av äldre har detta fortsatt och är således fortfarande generöst. Detta kunde ledas i bevis genom studien som påvisade att kommunernas hjälp till personer över 80 år varierade stort. Det skiljde 50 procentenheter mellan kommunen som gav mest hjälp till personer som var över 80 år och den kommun som gav minst hjälp.
4. METOD
I denna del av studien beskrivs hur designen ser ut, hur tillvägagångssättet har varit, hur urvalet har skett, vilka etiska överväganden som gjorts samt hur datainsamlingen genomförts. Här redovisas också den kvalitativa vetenskapliga metoden som valts ut för studien. Vidare, redovisas för och nackdelar som
metodvalet inneburit för studien. Sedan presenteras valet av intervjumetod, vilket var den semistrukturerade formen och vad som kännetecknar den. Urvalet av informanter presenteras och därefter vilken analysmetod som användes för att analysera det empiriska material som inhämtades. Slutligen presenteras
Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (2011) samt Etikprövningsnämndens ansökningsblankett (2013) och hur dessa följdes i studien.
4.1 Design
Utifrån undersökningens syfte och frågeställningar, som var av utforskande och beskrivande karaktär, föreföll den lämpligaste metoden vara den kvalitativa ansatsen. Rosengren & Arvidsson (2002) beskriver att inom det utforskande forskningsintresset studerar forskaren genom att observera, samtala och reflektera över det sociala fenomenet för att upptäcka något okänt. Vidare, besitter forskaren ingen eller mindre förkunskap om ämnet, vilket gör att begrepp som används inom valt fenomen är relativt obekanta. Den vanligaste formen för datainsamling inom det utforskande forskningsintresset är därför att använda sig av kvalitativ ansats. I studien tillämpades också det beskrivande forskningsintresset, vilket, enligt Rosengren & Arvidsson (2002), innebär studier där det redan finns en viss kunskap om det valda sociala fenomenet och därmed behöver forskningen inte utgå från teori. Vidare, ligger intresset i att göra en nära beskrivning av personers situationer eller egenskaper i förhållande till tidigare kunskap.
Vår förhoppning utifrån det utforskande och beskrivande forskningsintressena var att undersöka äldre personers upplevelser av bemötande och delaktighet i
samband med biståndsbeslut gällande hemtjänst. Det utforskande intresset valdes eftersom vi hade för avsikt att analysera materialet och det fanns därmed
möjlighet att göra nya upptäckter utifrån insamlad empiri. Det beskrivande intresset innebar att vi kunde jämföra tidigare forskning mot empirin i undersökningen vid analysen av det insamlade materialet.
Enligt Bryman (2002) är syftet med tillämpningen av kvalitativ metod inte att skapa representativa resultat som sedan kan generaliseras till hela befolkningen. Fokus ligger istället vid att samla in information och tolka denna i förhållande till intervjupersonernas omgivning och undersökningens syfte. Kvalitativa metoder är anpassningsbara för att kunna kopplas till intervjupersoners olika beskrivningar och livsvärldar. Enligt författaren finns det begränsningar med att använda kvalitativ metod eftersom information kan i vissa hänseenden i en intervju vara irrelevant för undersökningens syfte. Det betyder att det kan vara svårt att göra informationen generaliserbar och datan kan vara svår att analysera. Brymans (2002) beskrivning av vad en kvalitativ metod innebär överensstämde med studiens syfte. Utifrån de intervjuer som genomfördes fanns begränsningar då visst material föll utanför studiens syfte. Således fanns det material som var irrelevant för studien.
4.2 Urval
Urvalet grundade sig i ett strategiskt urval med typiska intervjupersoner i enlighet med studiens syfte och frågeställningar (Meeuwisse, Swärd, Eliasson-Lappalainen & Jacobsson 2008). Rosengren & Arvidson (2002) beskriver hur valet av
informanter i det utforskande och beskrivande forskningsintressena styrs av att finna individer som med fördel kan bidra till forskningen. Valet betyder i praktiken att den informant som valts ut är den som författarna tror bär på mest information. Enligt Sauer & Dahlgren (2009) kan det första urvalet av en informant leda till nästa individ som kan bidra med relevant information till forskningens syfte och frågeställningar. Eftersom dessa individer kan tipsa om andra personer med relevant kunskap och erfarenhet. För att studiens syfte och frågeställningar skulle uppnås var ett kriterium att informanterna skulle vara 65 år eller äldre, samt att de hade/haft hemtjänst i sitt ordinära boende och hade/haft kontakt med biståndshandläggare vid biståndsprocessen.
Vi genomförde sju intervjuer på olika mötesplatser för äldre i en stad i Skåne. Efter diskussion med handledaren kom vi fram till att kontakta en av Sveriges pensionärsföreningar. Efter att ha förklarat syftet var ordföranden för
organisationen intresserad av att hjälpa oss att finna informanter inom verksamheten. Ordföranden berättade att organisationens pensionärer skulle träffas i en lokal och vi kunde göra ett besök vid detta tillfälle. Vid mötet blev vi presenterade och därefter kunde berätta om studiens syfte samt att det var frivilligt att medverka i en intervju. Sedan satte vi oss avskilt och personerna fick på
frivillig basis uppsöka oss om de var intresserade av att delta. Vid
intervjutillfällena delades informationsbrev och samtyckesblanketter ut och personerna som deltog i studien gav sitt godkännande för att ställa upp (se bilaga 1). På detta sätt genomfördes fyra intervjuer.
Därefter var det svårare att finna informanter, vi försökte genom att kontakta olika verksamheter för äldre personer. Efter en tid fick vi kontakt med en verksamhet som möjligtvis kunde hjälpa oss i sökandet efter informanter. Vi kontaktade samlingslokalen via telefon i det första skedet och efter samtalet uppsöktes verksamheten. Vid besöket på samlingslokalen uppsökte vi anställda och berättade varför vi var där. Proceduren liknade den som skedde i
pensionärsorganisationens lokal. Vi presenterade oss och studien och påpekade att medverkan var frivilligt. Därefter uppsökte tre personer oss och ville deltaga i studien efter presentationen. Sedan bokades tider för intervjuerna och två genomfördes i lokalen, och en i intervjupersonens bostad. Platserna för
intervjuerna valdes av intervjupersonerna själva, syftet var att personerna skulle känna sig trygga i vald miljö. Informationsbrev och samtyckesblanketter delades ut vid intervjutillfällena.
4.3 Datainsamling och tillvägagångssätt
Tillvägagångssättet i datainsamlingen genomfördes med hjälp av intervjuer. Enligt Bryman (2002) innebär intervjuer ett fysiskt möte mellan forskaren eller forskarna och en eller flera intervjupersoner. Författaren anser att
tillvägagångsättet i en kvalitativ forskning inte kännetecknas genom strukturer. Frågeställningarna ska vara generella och intresset ligger i intervjupersonernas egna berättelser och beskrivningar. Vi intervjuade personer som hade/haft
hemtjänst och som varit i kontakt med biståndshandläggare. Utifrån detta fanns en viss svårighet att finna personer som kunde inkluderas utifrån denna avgränsning. Vidare, diskuterades hur personernas hälsa kunde påverka undersökningen och hur vi skulle agera om en situation uppstod där hälsan påverkade
intervjupersonen. Vid ett sådant tillfälle hanterades intervjun genom att avslutas i förtid.
Metoden för datainsamling byggde på kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Bryman (2002) menar att i semistrukturerade intervjuer tillämpas en frågeguide, som disponeras med ett antal förutbestämda frågor med olika teman eller rubriker som ska beröras. Rubrikerna innebär ett stöd för den som intervjuas eftersom intervjuaren kan förbereda intervjupersonen på vilket ämne som kommer att beröras. Den intervjuade ges därmed viss förkunskap om vilket område som efterfrågas. Frågorna i frågeguiden ska inte vara av detaljerad karaktär. Den som intervjuar kan på egen hand formulera om frågorna till intervjupersonen.
Författaren anser också att det finns en möjlighet i semistrukturerad intervju att frågor kan följas upp efterhand som intervjuaren uppfattar något som denne vill ställa följdfrågor på.
Den semistrukturerade intervjuformen som användes visade sig vara till fördel för studien. Vidare, var intervjuerna flexibla och frågeformuläret användes endast som stöd vid intervjutillfällena. Frågorna som ställdes var av öppen karaktär (se bilaga 2) vilket medförde att intervjupersonerna kunde svara utifrån sin verklighet och sina upplevelser. Öppna frågor gav oss också möjligheten att ställa
följdfrågor. De teman som användes vid intervjuerna var bemötande och delaktighet.
Bryman (2002) menar att forskare som använder sig av den kvalitativa ansatsen är intresserade av att spela in intervjun. Detta eftersom det ses som fördelaktigt att kunna lyssna igen på vad intervjupersonen sade och hur individen sade det. Vid sex av sju intervjutillfällen dokumenterades intervjuerna genom inspelning efter
deltagarnas godkännande. Vid tillfället då ingen inspelning förekom
dokumenterades intervjun genom anteckningar under samtalets gång. Efter att varje intervju genomfördes transkribering av materialet omgående. En av oss ansvarade för transkriberingen, utan någon inbördes ordning. Intervjuerna genomfördes, där den ena var intervjuledare vid intervjutillfället. Detta gjordes upp före intervjun genomfördes och tre respektive fyra intervjuer gjordes vardera. Den passiva intervjuaren stöttade intervjuledaren vid behov och ställde
följdfrågor. Intervjuernas längd varierade beroende på hur mycket kontakt personen hade haft med biståndshandläggare. En av intervjupersonerna hade träffat biståndshandläggaren för flera år sedan och vi uppmärksammade att specifika detaljer kunde vara svåra att komma ihåg. Intervjuerna varade från 25 minuter till 60 minuter.
4.4 Analysmetod
Analysmetoden som tillämpades i studien var den kvalitativa innehållsanalysen. Detta innebär enligt Graneheim & Lundman (2004) att forskaren eller författaren skapar koder och kategorier utifrån ett transkriberat material. Genom denna form av analys skapas ett strukturerat sätt att förstå det empiriska materialet. Vidare, kan det genom denna analysmetod, enligt Aspers (2007), uttryckas likheter och skillnader i det empiriska material som insamlats. Författaren menar att allt material som analyseras bör vara i skriven text. Graneheim & Lundman (2004) beskriver att den kvalitativa innehållsanalysen innehåller begrepp som
meningsenhet, kondenserad meningsenhet, kod, underkategori och huvudkategori. Meningsenhet innebär ett citat eller en del av det transkriberade materialet som framstår som intressant för undersökningens syfte. Därefter kondenseras meningsenheten, vilket betyder att essensen i meningsenheten skrivs ut för att sedan kunna kodas. Koden är i sig en kort beskrivning av det som framkommit sedan meningsenheten kondenserats. Sedan allt material kodats genomförs underkategorisering utifrån centrala begrepp i studien. Vidare, placeras dessa därefter i huvudkategorier. De huvudkategorier vi utgick ifrån genomgående i studien var, bemötande och delaktighet. Underkategorier var
biståndshandläggares förhållningssätt och delaktighet och ekonomi. Efter varje intervju diskuterades innehållet och vi skrev en notis med en beskrivning av intervjun för att i efterhand kunna minnas helhetsintrycket. Efter att
transkriberingen genomfördes läste vi igenom materialet som vi sedan, var för sig, valde ut meningsenheter, samt kondenserade dem. Detta gjordes med studiens syfte som bakomliggande tanke. Därefter diskuterades helhetsintrycket och tillsammans genomfördes de resterande stegen i innehållsanalysen, kodning, underkategori samt huvudkategori. Nedan finns ett exempel på hur vi med hjälp av den kvalitativa innehållsanalysen gick tillväga:
Tabell 1. Utdrag från kodningsschema MENINGSEN
HET KONDENSERAD
MENINGSE NHET
KOD UNDERKATEGORI KATEGORI
Ja, jag kunde ju klara mig, och jag fick den hjälpen jag behövde, och Fick hjälp efter önskemål och behov Fick den hjälpen som efterfrå-gades
det var ju det jag ville ha ju, och det var det jag fick! Nej det var bra, hon lyssnade och vi hade bra kontakt, hon svarade på de frågor jag hade, och mer kan man inte begära!
Bra kontakt, lyssnade på varandra, mer kan man inte begära av biståndshandlä g-garen Bra bemöta-nde, fått det som önskats Positiv uppfattning om bemötandet Bemötande Biståndshandlä gg-aren ska vara rädd om kommunens pengar, och jag sitter där och säger att jag ska ha allting, men man måste ju mötas någonstans, man får lägga fram sin sak så att den är trovärdig, det måste vara det.
Måste mötas någonstans, trovärdig, biståndshandlä g-gare ska vara rädd om kommunens pengar Hushål-la med resurser i kommu-nen
Ekonomi kontra behov Delaktighet och ekonomi
Njaa, det vet jag inte, hon hade ju den makten, att hon skulle bevilja det, eller inte bevilja det, det är ju den makten hon har, och det var ingen sån som hon utövade under det mötet vi hade, utan vi satt och pratade, som vanliga människor, så ska jag säga, och det var givande. Biståndshandl äg-garen har makt att bevilja insatser, naturligt möte, givande Bistånd- shand- läggar-en hade makt men den utövad-es ej Professionalitet, ingen
utövad makt Biståndshandläggares förhållningssätt
4.5 Validitet och reliabilitet
Validitet är ett mätinstrument för att kontrollera giltigheten hos ett
tematisering, etc. är relevanta. Enligt Kvale & Brinkmann (2009) kan det göras genom att arbeta källkritiskt för att motverka subjektiva felbedömningar i
forskningen. Bryman (2002) menar att validitet inte har en särskilt stor betydelse i kvalitativ forskning jämfört med i kvantitativ forskning på grund av att det ofta inte finns fokus på mätning av variabler. Reliabilitet syftar till
forskningsresultatens tillförlitlighet över tid. Det vill säga att ny forskning skall kunna ta stöd i tidigare forskning. Om reliabiliteten är hög ska tidigare forskning få samma resultat vid en ny undersökning av samma forskningsämne. Detta kallar författaren för extern validitet, vilket klargör om en undersökning kan upprepas. Han menar att det kan vara svårt att genomföra, eftersom att det inte är möjligt att miljön och de sociala betingelser som man använt för undersökningens syfte, kommer att kunna bevaras i framtiden på ett likadant sätt. Trots att
undersökningen sker på samma plats och samma intervjupersoner deltar. Vidare, beskriver Bryman (2002) den interna validiteten, som innefattar att forskaren eller forskarna av undersökningen tillsammans diskuterar fram hur man ska tolka vad de ser och hör. Forskarens syfte är att skapa en god
överrensstämmelse mellan observationer och den teoretiska utgångspunkten som valts för studien. Hög validitet förutsätter hög reliabilitet, Kvale & Brinkmann (2009). För att åstadkomma hög reliabilitet i studien har alla källor kritiskt granskats och noggrant valts ut. Sju kvalitativa intervjuer har genomförts. För studiens del var det lämpligt att välja kvalitativa intervjuer då validiteten ökade eftersom urvalet byggde på sju olika kontakter.
Bryman (2002) anser att det är aktuellt att fundera över metodens reliabilitet i en kvalitativ studie. Dock poängterar han att det kan vara problematiskt eftersom den sociala miljön förändras och således skulle samma resultat kunna vara svårt att upprepa i en ny undersökning. Vi kom fram till att studiens informanter endast utgjorde ett liten del av den målgrupp som var aktuell för studien och endast är ett förslag på hur verkligheten kan tolkas. Vår avsikt, med hänsyn till att urvalet inte var omfattande, var i gengäld att studera fenomenen desto djupare. Det blev därmed svårt att genomföra en tillfredställande koppling till reliabilitet i enlighet med författarens antagande. Eftersom studien inte beskriver på ett tillräckligt tillförlitligt sätt.
För att kunna bibehålla en god tillförlitlighet i en kvalitativ studie är transparens av vikt enligt Marshall & Rossman (2011). Genom att kunna följa forskaren genom studien som detaljerat beskrivit sitt tillvägagångssätt genom metoden kan en hög transparens och validitet erhållas. Vidare, bör forskaren reflektera över sin egen påverkan på intervjupersonen. Vi förde genom studien loggbok efter varje intervju. Genom detta tillvägagångssätt kunde en detaljerad beskrivning av vad som gjordes framföras. Vidare, var självreflektion närvarande vi momenten som genomfördes.
4.6 Forskningsetik
Robson (2011) anser att det är viktigt för forskaren eller forskarna att deltagare i en intervju är medvetna om vad studien har för syfte och vilka rättigheter de deltagande har. Etiken ska vara väl övervägd eftersom den kan röra sig inom känsliga ämnen som kan ge negativa efterverkningar för de intervjuade. Studien kan påverkas negativt om inte de etiska riktlinjerna följs och därmed förändras och försämra förutsättningarna för vidare forskning inom området.
Enligt Meeuwisse, Swärd, Eliasson-Lappalainen & Jacobsson (2008) är det viktigt att ha vetskap om vilken form av etisk problematik som är inblandad i ett möte med en intervjuperson. Studien hade sin grund i flera intervjuer, personernas namn fingerades på grund av att anonymiteten värderades högt. Utifrån studiens syfte och frågeställningar var inte de intervjuades namn väsentliga, utan deras erfarenheter och upplevelser. Meeuwisse, Swärd, Eliasson-Lappalainen &
Jacobsson (2008) beskriver också att studien kan röra sig kring ämnen som kan ha en stigmatiserande effekt om namnen offentliggörs. Hänsyn bör tas till vem individen är och vilka erfarenheter denne har. Överväganden skall också göras för vilka konsekvenser intervjun ger och om denne kan ta skada genom att ingå i studien. Vidare, fingerades informanternas namn, som ovan beskrivits, för att de skulle behålla sin anonymitet. Detta gjordes även för att det kön informanten tillhörde inte var av betydelse för studien. Således behöver ett manligt namn inte nödvändigtvis innebära att individen tillhör det manliga könet. Vi ansåg att studien blev mer tillfredsställande och lättläst om namn användes istället för siffror, exempelvis informant 1. Innehållet i frågor som ställdes granskades noggrant för att undvika att intervjupersonen skulle känna sig obekväm.
Information rörande studiens syfte och vilka som har tillgång till den delgavs de intervjuade.
Denna studie följer Vetenskapsrådets expertgrupp för etik (2011). I dokumentet beskrivs etik som medveten, reflekterad och motiverad moral och kallas inom forskning för forskningsetik. Vidare, innehåller forskningsetiken frågor gällande relationen mellan forskning och etik, olika etiska krav som ställs på forskaren och etiska krav på valet av forskningsområde samt hur genomförandet ska utföras. Forskningsetiken kan sammanfattas som att den fokuserar kring etiska frågor som vänder sig till dem som är medverkande i studien. Dokumentet innehåller också riktlinjer och krav gällande sekretess, anonymitet och konfidentialitet inom forskningen, vilket användes i denna studie.
Studien har inte genomgått någon etisk prövning av etikprövningsnämnden (2013). De etiska överväganden som gjorts har haft sin grund i vetenskapsrådets expertgrupp för etik (2011) och etikprövningsnämndens (2013)
ansökningsblankett för etisk prövning. Studien följer de anvisningar som finns och de frågor som särskilt noggrant övervägts utifrån ansökningsblanketten var, hur och från vem samtycken inhämtats, vilka risker som deltagandet i studien kan medföra, urvalet av forskningspersoner samt proceduren och innehållet i den information som lämnas då forskningspersoner tillfrågats om deltagande. Tanken med frågorna som ställdes till intervjupersonerna konstruerades på ett sätt som inte skulle påverka individerna negativt. Exempelvis genom att inte fråga om personliga relationer eller frågor kring deras integritet som kan härledas till deras person. Som tidigare nämndes bestod samtycket i en frivillig process där
individerna i studien uppsökte oss. Personerna informerades om deras rättighet att när som helst under intervjuerna avbryta, rätten att vara anonym och att materialet förvaras utan andras tillträde. Således är det endast studiens författare som har tillgång till materialet som förvaras i en dator där kod krävs för att kunna få tillträde. Materialet förstörs senast ett år efter avslutad studie. Vidare, informerades personerna om att materialet förverkas efter ett år.
5. RESULTAT OCH ANALYS
I denna del av studien kommer resultatet av det empiriskt insamlade materialet att redovisas, samt hur den kvalitativa innehållsanalysen använts. Som tidigare beskrivits i metoddelen består den av en meningsenhet, kondenserad meningsenhet, kod, underkategori och huvudkategori. Huvudkategorier i innehållsanalysen var bemötande och delaktighet, därefter framkom mönster i bemötandet och delaktigheten som vi valde att begreppsliggöra utifrån
biståndshandläggares förhållningssätt och delaktighet och ekonomi. Således redovisas resultatets två huvudkategorier bemötande och delaktighet, sedan biståndshandläggares förhållningssätt och delaktighet och ekonomi. Tidigare forskning har integrerats för ökad förståelse av resultatet.
Följaktligen redovisas i resultatet deltagarnas upplevelser av verkligheten. Personernas namn fingerades, för att studien skulle bli mer tillfredsställande och lättläst. Studiens syfte var att undersöka äldre personers upplevelser av bemötande och delaktighet i samband med biståndsbeslut gällande hemtjänst.
5.1 Huvudkategori: Bemötande
I avsnittet tidigare forskning framkom det att om biståndshandläggaren har ett bemötande som förefaller engagerat ökar känslan av delaktighet för den enskilde vid biståndsbeslutet, enligt Janlöv (2006). Således är bemötande av den enskilde, personen som ansöker om bistånd, av vikt vid mötet med biståndshandläggaren. Av de intervjuer som genomfördes i studien har deltagarna god erfarenhet och positiva upplevelser av just mötet med biståndshandläggaren. I detta avsnitt presenteras bemötandet utifrån positiva upplevelser från mötena som varit, samt ett professionellt yrkesutförande och bemötande från biståndshandläggarna. 5.1.1 Positiva upplevelser av mötet med biståndshandläggaren
Informanterna Asta, Sonja, och Agneta var väldigt nöjda och tillfredsställda med biståndshandläggarnas bemötande och deras upplevelse av mötet var positivt ur flera perspektiv. Agneta berättade om sitt möte med biståndshandläggaren, hon hade liknande upplevelser som Asta och Sonja och beskrev mötet enligt följande:
“Nej det var bra, hon lyssnade och vi hade bra kontakt, hon svarade på de frågor jag hade, och mer kan man inte begära”
Sonja menade att biståndshandläggaren lyssnade på henne. Hon tyckte att mötet framstod och utvecklades till ett trevligt litet samtal där det sakligt förklarades de saker som Sonja ansåg att hon behövde svar på. Vidare, ansåg Sonja att det gick att diskutera med biståndshandläggaren om det var något som hon tänkte på. Sonja säger i intervjun att hon inte haft kontakt med biståndshandläggare sedan mötet, dock är hon positiv till att fortsättningsvis i framtiden ha kontakt med biståndshandläggare om hon skulle behöva mer hjälp. Sonja beskrev situationen enligt följande vid frågan om hon upplevde att biståndshandläggaren lyssnade på henne och gav henne ett gott bemötande:
“ Ohja, Ohja! Jadåa! Det var inte alls, utan hon satt och lyssnade, och vi diskuterade, inga problem”
“Ja, det var ju positivt, man kunde prata sakligt med henne, och man kunde diskutera om man ville det, om det var något som man ville ha reda på, och då frågade man, och det fick man besked på, och sen har det ju varit, ja, och sen har
det ju inte varit mycket kontakt med henne sen, mer än detta mötet man hade, men, som sakerna har utvecklats, hos mig så vet man ju aldrig, en dag kanske jag
behöver ha mer hjälp, och då får jag kontakta henne igen, för allt ska ju gå igenom henne ju”
I intervjun med Asta förtydligade hon att mötet med biståndshandläggaren var positivt och att det inte fanns faktorer som kunde göras annorlunda. Asta berättade att mötet ägde rum i bostaden under cirka en timmes tid och menade att det inte var svårt att berätta om sin situation för biståndshandläggaren. Eftersom det var en inlyssnande och välbekant miljö. Asta skulle några veckor efter intervjun operera sin rygg och behövde då ansöka om mer hjälp. Hon beskrev att det är viktigt att komma till en biståndshandläggare som tar sig tid och lyssnar, eftersom alla inte arbetar på samma sätt. Dock menade hon att den hjälpen hon fick kunde tillgodose hennes dåvarande behov och hoppades att det skulle upprepas vid kommande kontakt med biståndshandläggaren. I intervjun berättade Asta om
biståndshandläggarens bemötande:
“Jag ansåg att jag blev bra bemött av biståndshandläggaren, och upplevde det som att hon lyssnade på vad jag hade att säga”
“Jag tyckte att samtalen med biståndshandläggaren har var bra, jag har inte känt mig underordnad och inte behövt beskriva min situation som värre än den varit
för att kunna få hjälp”
Flera personer i studien vittnade om att de kunde berätta om sin situation för biståndshandläggaren, och beskrev att det inte har varit svårt att göra det. De hade under sina möten med handläggarna inte känt någon nervositet över hur beslutet om bistånd skulle beviljas eller avslås. De beskrev att de hade vetskap om sina behov, därmed ingen anledning att vara nervös. Informanterna hade också en relativt klar bild om vart de skulle vända sig om deras behov skulle förändras och mer hjälp skulle behövas. Sonja beskrev:
“Ja, det var absolut ingenting, jag var så medveten om att jag var tvungen att få hjälp, så det visste jag ju, hjälpen behövde jag ju, så det var absolut inget
märkvärdigt alls”
Sammanfattningsvis visade resultatet av intervjupersonernas erfarenheter och beskrivningar att biståndshandläggarnas bemötande hade varit positivt och informanterna kände förtroende. De kunde tänka sig att vända sig till
biståndshandläggare även i fortsättningen vid förändrade omständigheter. Vilket överensstämmer med Hjalmarsons (2014) rapport som användes i tidigare forskning, och som beskriver hur äldre människor upplevt att de fått ett bra bemötande av biståndshandläggare. Således finns det liknande positiva upplevelser av biståndshandläggares bemötande, vilket ovan har beskrivits ur olika synvinklar.
5.1.2 Professionellt bemötande
Personerna i intervjuerna upplevde mötet med biståndshandläggaren som positivt. En aspekt av det positiva bemötandet var att mötet blev informativt, personerna
fick svar på det som efterfrågades och upplevde att bemötandet varit
professionellt. Gösta menade att han fått den hjälpen han ansåg sig behöva och mötet med biståndshandläggaren var sakligt och de hade i grunden en
professionell relation. Gösta menade att han och biståndshandläggaren kunde mötas och genom samtalet funnit passande insatser. Vidare, ansåg Gösta att de enskilda inte ska begära mer hjälp än det som faktiskt behövs, han förklarade:
“Jag har fått det jag begärt, så jag är helt tillfredsställd med att de har förstått mig och kunnat även så att säga den kontrollen de måste göra för att kunna följa och få ett besked av sin chef, vi har förstått varandra. Det har varit en verklighet som man kan klara av genom att ge igen, det är så jag ser det, det är så konstigt att man nuförtiden ska ha så mycket, så fort de ser att något är gratis, ja det finns,
jag kan inte göra mer än vad jag sagt här”
Sonja menade att relationen var professionell och skulle inte vilja förändra någonting i mötet med biståndshandläggaren. Hon beskrev att alla som
närvarande vid mötet kunde yttra sig och påverka biståndsbeslutet. Sonja och de anhöriga fick svar på sina frågor och biståndshandläggaren ansågs således kunnig i sin profession. Sonja beskrev situationen enligt följande:
“Nej, det var bra på alla sätt och vis, vet inte något som skulle varit annorlunda, och mina barn fick prata vad dem ville, och jag fick säga det jag ville, fick svar på
frågor och allt, så det var inga problem”
Vidare, var personerna som deltog i studien generellt sett nöjda med sitt möte med biståndshandläggaren. De flesta ansåg att mötet var som ett personligt samtal, medan andra såg det som ett informativt möte. Återkommande var upplevelsen av professionalism, inlyssnande och förstående miljö i mötet med
biståndshandläggaren.
5.2 Huvudkategori: Delaktighet
Som sedan tidigare presenterats i studien finns stöd i lagstiftningen för personer som har ett behov av hjälp i hemmet. Dessa personer har rätt till att vara delaktiga utifrån olika utgångspunkter, dels i beslutet om hemtjänst och vilken typ av hjälp som blir aktuell, dels i hur utförandet av hjälpen som beviljats ska genomföras. I socialtjänstlagen 5 kapitel 4 § beskrivs hur “Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande (värdegrund). Lag (2010:427). I förarbetena prop. 2009/10:116 till gällande lagstiftning beskrivs hur socialtjänsten ska verka för att den äldre personen ska känna sig delaktig i beslutsprocesser och utförande av biståndsbeslut. Genom att den äldre känner sig delaktig uppenbaras positiva effekter, enligt socialstyrelsen (2014), som exempelvis en stärkt självkänsla eller en större motivation till att genomföra beslutade insatser. Socialtjänstlagen befäster även delaktighetens vikt, i 3 kapitel 5 § med följande: “Socialnämndens insatser för den enskilde ska utformas och genomföras tillsammans med honom eller henne och vid behov i samverkan med andra samhällsorgan och med organisationer och andra föreningar”. Lag (2012:776).
5.2.1 Positiva upplevelser av delaktighet
En av deltagarna i studien, som vi valde att kalla Asta, reflekterade kring sin erfarenhet i mötet med biståndshandläggare. Asta beskrev att hon före mötet med biståndshandläggaren inte hade någon kunskap om myndighetens arbetssätt eller
sina egna rättigheter. Hon hade sedan tidigare varit i kontakt med socialtjänsten, eftersom hennes partner var svårt sjuk och fick dagligen hjälp av hemtjänst. Hon menade att de fick finna sig i biståndshandläggarens bedömning eftersom de litade på dennes kunskap. Under intervjun ställdes frågor kring hur Asta uppfattade sin delaktighet i sitt eget biståndsbeslut och hon beskrev att:
“Före kontakten etablerades hade jag inte någon vetskap om hur allt skulle fungera. Jag visste inte om att man kunde vara delaktig i biståndsbeslutet.” Efter att Asta blev medveten om att hon kunde vara delaktig i biståndsbeslutet, blev hon positivt inställd till att hon kunde påverka sin levnadssituation. Det medförde att Asta kunde utgå från sina egna behov och intressen, och ansåg att till största del var hjälpen som beslutades efter de önskemål som förespråkades. Hon förtydligade också att hon fick god respons på sina åsikter och sina beskrivningar av vad hon behövde hjälp med. Den hjälpen som hon fick, tvättning och
trygghetslarm, skulle hjälpa henne i vardagen. Hon berättade i intervjun:
“Den mesta hjälpen som jag fått var efter önskemål och jag fick god respons på mina åsikter”
Gösta, en av personerna i studien, beskrev hur han såg på biståndstagarens roll och hur biståndshandläggarens beslut har som funktion att sträva efter att den äldre personen får leva ett drägligt liv. I intervjun berättade han att de måste respektera varandra. Nedan ges ett exempel på där Gösta gav sin syn på de två olika rollerna:
“En biståndstagare har bara en lag, och det är att säga att jag ska ha allt, biståndshandläggare har sagt att allt du behöver för att få ett drägligt liv, två ska
mötas”.
Intervjupersonen Sonja var också positiv till hur delaktigheten i hennes möte med biståndshandläggaren utvecklade sig. Hon angav att mötet med
biståndshandläggaren var som ett trevligt litet samtal kring köksbordet. Vidare, ansåg Sonja att mötet var informationsrikt och hon fick svar på de frågor som ställdes. Hon tyckte även att det gick att prata med biståndshandläggaren på ett sådant sätt som välkomnade hennes åsikter. Sonja menade att hon inte haft någon regelbunden kontakt med biståndshandläggaren efter mötet, hon visste dock att alla beslut måste fattas av denne. Sonja förklarade att det är av vikt att veta eftersom hon är i den åldern då fysiska skador kan påverka kroppsfunktioner. I mötet med biståndshandläggaren ansåg Sonja att hon behövde viss hjälp och ansökte därefter om den. Biståndshandläggaren beviljade hjälpen och Sonja förklarade under intervjun om hennes insatser motsvarade hennes behov:
“Ja, jag kunde ju klara mig, och jag fick den hjälpen jag behövde, och det var ju det jag ville ha ju, och det var det jag fick”
Sammanfattningsvis, utifrån de sju intervjuerna som genomfördes, ansåg tre av informanterna att de i hög utsträckning var delaktiga i biståndsbeslutet eftersom de kunde påverka utgången. Personerna som kände sig delaktiga i beslutet om hemtjänst visste på förhand vilka behov de hade och kunde därmed berätta om dessa på ett fördelaktigt sätt. Intervjupersonerna upplevde att
Signifikativt för de personer som fick den hjälpen de ville ha, var att de kände att biståndshandläggaren lyssnade när de påpekade sina behov. Gösta, som tidigare arbetade för statligt, menade att han kunde påverka biståndsbeslutet. Han ansåg att det var viktigt att ha ett sanningsunderlag gällande sina behov. Annars skulle biståndshandläggare, oavsett vem han träffade, kunnat avslöja om han talade osanning. Han berättade att:
“Nej, jag tror om man lägger fram en sak så ska man för det första vara mycket noga med sanningen, man ska skaffa sig den information som är nödvändig, för att den ska se problemet den man överlämnar den till, och hur det ska lösas, om man försöker att fiffla och överdriva kan man säga, för att få någon sorts hjälp, jag har mött sådana som skulle, uppmärksamma på en gång att jag ljög, därefter
har jag alltid lagt fram det jag vet, punkt och slut, och jag har lagt så många kalkyler vad gäller att köpa lok, och gud vet allt, jag vet att det måste finnas ett
sanningsunderlag för att, och samma har jag behandlat Malmö stads representanter, vem det än är”
5.2.2 Med anhörigas närvaro
Det har tidigare i studien framkommit att anhörigas närvaro vid biståndsbeslut och mötet med biståndshandläggaren har positiv effekt för den enskilde. Hjalmarsson (2014) har under sina studier sett resultat i att med anhörigas närvaro ökar
möjligheten för den enskilde att känna sig delaktig i biståndsbeslutet. Anhöriga kunde i situationer när den enskilde inte själv kunde föra sin talan vara behjälpliga och argumentera för personen. I förarbetena till lagen om ett värdigt liv för äldre, prop. 2009/10:116, beskrivs att den enskilde ska vara i centrum för diskussionen och under ett möte kan detta inte förbises.
Av de intervjuer som genomfördes visade det sig vara vanligt förekommande att anhöriga till personen som ansökte om bistånd närvarade. Detta var genomgående för de som kände sig delaktiga. En av deltagarna i studien, Sonja, berättade om sitt möte med biståndshandläggaren. Sonjas två döttrar närvarade vid mötet och hon beskrev att de före mötet hade diskuterat med varandra om vilken hjälp som kunde bli aktuell. Vidare, genomfördes samtalet i Sonjas hem och hon tyckte inte att det var svårt att berätta om sin situation för biståndshandläggaren. Sonja uttryckte sig på detta sätt gällande hennes anhöriga:
“Det var nog bara mina döttrar, jag har 2 döttrar och en son, och det var döttrarna, som var där, och ja, hjälpte mig och vi satt och pratade, helt vanligt,
som vi sitter och pratar här”
När följdfrågor ställdes kring detta ämne uppstod en viss förvirring. Förvirringen bestod i huruvida Sonja själv kunde ge uttryck för sina åsikter. Det visade sig att Sonja fick god respons på det som hon och hennes anhöriga hade diskuterat före mötet. Sonja berättade följande vid intervjun:
“Och så kom det fram vad de tyckte att jag behövde hjälp med”
“Vi hade pratat om det lite innan, mina döttrar och jag, så dem framförde mina åsikter”
