Fotbollens regler i skolans kontext

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

10 poäng

Fotbollens regler i skolans kontext

Football rules in a school context

John Gunnarsson

Abstract

The purpose of the essay is to examine whether the current guiding documents for the compulsory school admits a discipline model based on the rules of football. The essay is based on text analysis, as it examines what the curriculum, the school law and other guiding documents say about the preservation of rules and its consequences in school. In order to compare the preservation of rules between school and football I chose four fields that are present in both contexts. These fields are democracy, power, security and zero tolerance. The result of the examination shows that the existing documents admit usage of my own discipline model, which I have named the Frisk model.

Keywords: discipline, school rules, consequences, democracy, power, security, zero tolerance. Uppsatsen handlar om huruvida dagens styrdokument för grundskolan medger en disciplinmodell som grundar sig på fotbollens spelregler. Uppsatsen bygger på textanalys, då den undersöker vad läroplan, skollag och övriga styrdokument säger om upprätthållandet av regler och dess konsekvenser i skolan. För att kunna jämföra upprätthållandet av regler i en skolkontext och en fotbollskontext valde jag ut fyra områden som återfinns i de båda kontexterna: demokrati, makt, trygghet och nolltolerans. Resultatet av undersökningen visar att det finns utrymme i de rådande dokumenten för att tillämpa Frisk-modellen, som jag kallar min disciplinmodell.

Förord

Att arbeta med den här texten har varit mycket lärorikt och jag hoppas kunna använda min disciplinmodell i min framtida yrkesroll.

Jag vill tacka min älskade sambo, Frida Brodin, för hennes stöd och tålamod under den här perioden.

Jag vill även tacka min handledare, Cilla Larsson Månsson, för tips, råd, feedback och ett gott samarbete.

Innehållsförteckning

EXEMPEL PÅ DISCIPLINMODELL I PRAKTIKEN:BERINGSSKOLAN I ÖRKELLJUNGA 12

SYFTE 13

TEORETISK REFERENSRAM 13

METOD 16

JÄMFÖRELSE AV OLIKA KONTEXT UTIFRÅN TEXTDOKUMENT 16

PRESENTATION AV VALDA OMRÅDEN 16

Demokrati 16 Makt 17 Trygghet 17 Nolltolerans 18 RESULTAT 19 GENOMGÅNG AV TEXTER 19 Demokrati 19 Makt 21 Trygghet 24 Nolltolerans 25 DISKUSSION 29 MAKTBEGREPPET 29

VARFÖR BEHÖVS DISCIPLIN? 30

TILLGÄNGLIGA DISCIPLINÄRA ÅTGÄRDER MOT ELEVER 31

ORDNINGSREGLER 31

ETT FÖRSLAG TILL DISCIPLINMODELL: FRISK-MODELLEN 34

KONSEKVENSPYRAMIDEN 34

Nivå ett: Tillsägelse 35

Nivå två: Varning 35

Nivå tre: Lindrig utvisning 36

Nivå fyra: Grov utvisning 37

ORDNINGSREGLER ANPASSADE FÖR FRISK-MODELLEN 38

SUMMERING 42

Inledning

Ett stort problem i den svenska skolan idag är bristen på god arbetsmiljö för lärare och elever. En del av detta problem har sitt ursprung i lärarnas sätt att hantera elever som bryter mot reglerna. Det saknas en fungerande disciplin i klassrummen på många håll idag, vilket leder till otrygghet både för lärare och för elever. Ingen vill ha tillbaka den ensamme despoten på sin höga träbänk såsom läraren såg ut i slutet av 1800-talet, men det måste till en förändring av skolans attityd och handlingar gentemot de elever som beter sig illa

Dagens lärare har stora möjligheter att påverka hur deras arbete ska läggas upp och hur det ska se ut. Men som blivande lärare har jag många gånger under min verksamhetsförlagda tid upplevt att jag varit tvungen att skapa instrumenten för att upprätthålla ordningen i klassen på egen hand. Jag har vid dessa tillfällen saknat klara direktiv för hur man agerar som lärare i situationer som stör arbetsmiljön. Det behövs ett ramverk för hur lärare ska se till att få ordningsreglerna att bli efterföljda som man ska kunna falla tillbaka på. Detta ramverk för regler är något som jag anser borde vara obligatoriskt i alla blivande lärares utbildning. Under min verksamhetsförlagda tid upplevde jag att eleverna tyckte att jag var för snäll och gav de elever som störde ordningen för många varningar. Majoriteten av eleverna tyckte att det var bra att läraren var snäll, men de tyckte att jag var för snäll. Många elever ansåg att deras lärare borde bli ordentligt arg eller förbannad då och då, så att klassen skulle förstå att det var någon som gjort något som inte var accepterat. Om läraren tillämpar en fungerande disciplinmodell minskar behovet av att bli förbannad inför klassen, istället kan läraren hänvisa till de gällande ordningsreglerna som eleverna själva genom en demokratisk process godkänt. Huvudsyftet med det här examensarbetet är att försöka skapa ett ramverk för ordningsregler i skolan och en konsekvensmodell som används när en elev bryter mot reglerna. Ordningsreglerna och konsekvensmodellen tillsammans bildar en disciplinmodell som kan tillämpas i skolan. Jag har döpt den modell som jag skapat i detta examensarbete till Frisk-modellen, av två anledningar. Dels för förkortningen Fotbollens regler i skolans kontext, och dels som en hyllning till Sveriges mest meriterade fotbollsdomare, Anders Frisk. Svenska fotbollförbundets regeldokument Spelregler för fotboll, som har många gemensamma områden med skolans verksamhet, utgör grunden för Frisk-modellens utformning.

Jag har erfarenhet av både skolkontexten och domarkontexten. Jag har dömt fotboll i sex år och har utbildat mig till lärare nästan lika länge. Detta har för mig inneburit att jag fått uppleva hur det är att både leda klasser och fotbollsmatcher. I jämförelsen mellan idrotten och skolan så framstår det som lättare att få igenom sina konsekvenshandlingar på fotbollsplanen än inom klassrummets fyra väggar. Skillnaderna mellan fotbollen och skolan är bland annat att reglerna inom fotbollen är väletablerade som ett resultat av att de inte ändrats nämnvärt under de senaste hundrafemtio åren. Dessutom är de konsekvenser som följer regelöverträdelser inom fotbollen klara och rimliga och därför accepterade. Regler och konsekvenser i skolan är, i jämförelse med fotbollen, varken lika tydliga eller accepterade och blir därför inte efterföljda på samma sätt.

Regelverket för skolan genomgår en förändring som en följd av det förslag till ny skollag som presenterats efter valet 2006. Politikerna verkar övertygade om att det är dags att ta i med hårdhandskarna gentemot eleverna i skolan. Därför skall enligt den nya skollagen lärare och rektorer ges större befogenheter att ta itu med de elever som bryter mot reglerna. Syftet är att det ska leda till ordning och god arbetsmiljö i den svenska skolan.

Elever ska kunna gå till skolan och känna sig säkra och trygga, därför är det viktigt att lärarna och skolan ser till att klargöra vilka konsekvenserna blir för de elever som bryter mot reglerna. Tryggheten och säkerheten kommer genom att det existerar ett tydligt och inarbetat regelsystem med konsekvenser som är anpassade till regelbrotten. Jämför man en utvisningssituation i skolkontext gentemot en i fotbollskontext, så vet alla fotbollsspelare vad som gäller när man får en utvisning vilket skiljer sig från skolan. En fotbollsspelare som under match gör sig skyldig till en varningsberättigad förseelse vet om riskerna med att fortsätta spela på gränsen. Om spelaren gör sig skyldig till en andra varningsberättigad förseelse innebär det rött kort och spelaren måste lämna planen. Elever som stör ordningen kan däremot få en hel uppsjö varningar under en lektion utan vidare påföljd, om läraren inte tillämpar en fungerande disciplinmodell. De signaler som skickas ut till eleverna i sådana fall är att de tillsägelser de får av läraren bara är tomma ord, utan någon handlingskraft bakom. Det här examensarbetet ämnar inte jämföra idrotten med skolan på något annat sätt än regelmässigt, eftersom det handlar om helt olika kontexter. Den enda reella likheten mellan

skapar trygghet för dem som lyder under detsamma. Fotbollen har lytt under i stort sett samma regelbok under etthundrafemtio år medan skolans ordningsregler, för att vara demokratiska, bör revideras varje gång nya elever börjar låg-, mellan- eller högstadiet. Min förhoppning är att detta examensarbete kan visa att de rådande dokumenten som styr skolan och dess verksamhet medger en disciplinmodell som baseras på fotbollens regeldokument. I övrigt är inte syftet att jämföra de två institutionerna,

Min erfarenhet är att det som är gemensamt för bra lärare och bra domare är att de är som bäst när de leder sin grupp. En lärare som inte låter eleverna få säga sin mening om saker och ting i klassrummet har svårare att få förtroende hos eleverna än en lärare som litar på dem och som vågar ge eleverna ansvar.

Ett steg mot en bättre arbetsmiljö i skolan anser jag är att lärarna, genom att lära sig vad de får göra åt stökiga elever, blir mer trygga i sin yrkesroll och lägga all lektionstid åt att försöka se till att eleverna når de uppsatta kunskapsmålen.

Problemformulering

Lärarförbundets Undersökning rörande konflikthantering och studiero i grundskolan

respektive gymnasieskolan (2005) visar att 43 procent av lärarna i grundskolan måste ägna betydande lektionstid varje dag för att skapa trygghet och studiero. Totalt är det 14 procent av alla lärare som får göra detsamma minst en gång om dagen. Resultatet av detta merarbete som det innebär för läraren är att eleverna går miste om viktig lektionstid och får svårare att klara kursmålen.

Enligt undersökningen så har mer än 60 procent av lärarna någon gång varit inblandade i situationer där de inte vet vilka befogenheter de har eller vilken rätt som lagstiftningen ger dem gentemot eleverna. Om mer än hälften av de svenska lärarna tvekat angående vilka rättigheter de har i klassrummet så innebär det att ett väldigt stort antal elever är eller har varit osäkra på vad lärarna har för rättigheter gentemot dem. Enligt Mathiasson (2006) visar undersökningen även att det finns ett stort stöd för att lärare borde få mer befogenheter för att få ordning och reda i klassrummet. Dessutom anser 90 procent av de tillfrågade att läraren bör ha rätt att konfiskera föremål som stör arbetsmiljön i klassrummet. Ett stort antal lärare i den

svenska skolan känner enligt undersökningen obehag inför sitt yrke och sin vardag. Det finns en risk att detta resulterar i långsiktiga problem för rekryteringen av lärare till de svenska skolorna. För att kunna säkerställa att de svenska lärarna håller hög kvalitet är det av yttersta vikt att lärarna får de verktyg som behövs för att de ska kunna känna sig säkra i sin yrkesutövning.

Exempel på disciplinmodell i praktiken: Beringsskolan i Örkelljunga

Beringsskolan i Örkelljunga fungerar i detta examensarbete som exempel på hur en disciplinmodell, som påminner om Frisk-modellen, tillämpas i den dagliga verksamheten. På skolan använder man en modell som kallas för BRAK, vilket står för Beteende- och RelationsAKut och gäller för elever i förskolan upp till år 6. På skolan har man en extra resurs, en BRAK-lärare, som blir tillkallad av klasslärare för att ta hand om elever som missköter sig och blir utvisade ur klassrummet. BRAK-läraren sysselsätter eleven genom antingen skolarbete eller lätt fysiskt arbete på skolan, till exempel att städa skolans lokaler eller kratta löv. På Beringsskolan har man konstaterat att det fysiska straffet fungerar bäst eftersom det inte är ett positivt alternativ till klassrummet. Åtgärden gäller högst till skoldagens slut och måste verkställas i samband med den lektion då eleven misskötte sig. När eleven fullgjort sin uppgift och känner sig redo att återgå till klassrummet är det eleven själv som tar beslutet om att återvända. Eleven ska även informeras om att ett upprepat dåligt uppförande inte kommer att resultera i liknande konsekvens som vid första tillfället.

Klassläraren får en rapport utfärdad av BRAK-läraren som berättar om vilket BRAK-tillfälle det rör sig om, orsaken till åtgärden, beskrivning av elevens arbetsuppgifter samt hur länge eleven har tillbringat tid med BRAK-läraren. Det är sedan klasslärarens ansvar att reda ut situationen med eleven samt se till så att vårdnadshavarna blir informerade om att deras barn blivit utvisad ur klassrummet och varför.

Andra gången som en elev blir utvisad så använder BRAK-läraren all tid denne har tillsammans med eleven för att ingående samtala om hur eleven upplevde situationen och vad som eventuellt ligger bakom. Efter samtalet är det BRAK-läraren som avgör när eleven kan återvända till klassrummet. Allting som kommer fram under samtalet ska klassläraren bli informerad om och sen ska BRAK-läraren se till att vårdnadshavarna blir informerade om vad

som skett. Det är upp till klasslärare och arbetslag om konsekvenserna stannar vid detta eller ifall ärendet bör avhandlas genom en elevvårdskonferens.

Om en elev skulle upprepa sitt dåliga beteende och bli utvisad en tredje gång gör skolan en tydlig markering att detta inte är acceptabelt. Vid den tredje förseelsen hålls alltid en elevvårdskonferens med eleven och dennes vårdnadshavare, rektor och övrig inblandad skolpersonal.

Resultatet av BRAK-systemets tillämpning på Beringsskolan är att lärarna känner sig mycket trygga samt att eleverna känner att lärarna bryr sig om dem och verkligen reagerar när en situation uppstår. Denna trygghet har lett till en förbättrad arbetsmiljö både för lärare och för elever.

Syfte

Syftet med det här examensarbetet är att undersöka de rådande texter som styr skolan och dess verksamhet. Jämförelsen mellan skolans dokument med fotbollens regeldokument, Spelregler

för fotboll, ska utmynna i en disciplinmodell för skolan som baseras på fotbollens regler.

Teoretisk referensram

Jag har valt att undersöka vad de rådande styrdokumenten för den svenska skolan säger i fråga om möjligheter till en disciplinmodell baserad på fotbollens regler. En grundläggande faktor för att det ska gå att genomföra en disciplinmodell i skolan är makt. För att upprätthålla regler och för att utdela konsekvenser krävs det makt som i skolans kontext har tilldelats läraren. Jag kommer att med hjälp av bland annat Michel Foucault och hans teorier undersöka vad makt är och hur den utövas. Jag kommer med hjälp av Foucault redogöra för vad jag menar med makt när jag använder mig av begreppet i arbetet.

Enligt Rantsil (2006) frågade sig Foucault, som anses ledande inom maktforskning, hur vårt moderna samhälle kunde hålla sig skötsamt och stabilt med tanke på den allt större frihet som de enskilda samhällsmedborgarna i det moderna samhället åtnjuter. Foucault menar att både dagens frihet och medlen för att reglera densamma kom till under upplysningen och franska

revolutionen. Dagens frihetsreglerande medel skiljer sig dock från dåtidens, eftersom makten idag är dold i större utsträckning. Förr fanns en tydlig hierarkisk maktstyrning i samhället medan idag har maktutövandet hamnat mer på en gräsrotsnivå. Ett exempel på hur detta påverkat skolan menar Tholander (2002) är hur utvecklingen har gått från att skolarbetet tidigare styrdes av en stark lärare i rollen som maktutövare till att läraren numera utövar sin makt på elevnivå. Detta är ett resultat av bland annat grupparbeten, vilka gör att eleverna själva får ta ett större ansvar och blir mer involverade.

Rantsil (2006) redogör för tre sätt som Foucault anser att det går att utöva makt på. Man kan dressera kroppen, vilket handlar om att normalisera kroppen och det främjar bestämda principer där individen vistas. För att kunna dressera kroppen krävs det kunskap. Detta kallade Foucault för maktens mikrofysik. Ett annat tillvägagångssätt för att utöva makt är att den härskande parten lurar den undergivna parten genom att påstå att makten endast används för de undergivnas bästa, vilket kallas för maktens makrofysik. Dessutom menar Foucault att varje individ har makten över sig själv och att man själv väljer vilken väg att gå, något han kallar för självets tekniker.

Eftersom skolan är en institution där samhällets normer förs vidare till en ny generation så kan den fungera som exempel för maktens makrofysik. Skolan utbildar elever i syfte att göra goda samhällsmedborgare av alla som genomgår utbildningen. Men det kan också ses som att skolan påtvingar ett synsätt på samtliga individer som enligt skolplikten är tvingade att ta del av undervisningen.

Enligt Lindblom Larsson (2002) anser Foucault att makt inte kan mätas utan den finns bara i relationer och i handlingar. På grund av detta kan inte makten lokaliseras eller fixeras. Det i sig innebär att en enskild skola inte kan skapa makt, utan den kan bara organisera de förhållanden av dominant karaktär inom en övergripande instans som skolan är i jämförelse med sina elever. Denna organisation ska utgå från de rådande övergripande styrdokumenten för skolan såsom läroplan, skollag och liknande.

Enligt Saarinen (2002) menar Foucault att skolan kan utöva makt gentemot sina elever beroende på att det är vissa individer i samhället som, utifrån de rådande uppfattningarna, innehar en större kunskap vilket betyder att de har tolkningsföreträde, vilket i sin tur betyder

att de kan bestämma. I klassrummet är det läraren som anses inneha den största kunskapen och därmed har läraren makten.

Den danske filosofen Lögstrup påtalar i Gunnarsson & Persson (1998) att det finns två huvudsakliga förhållanden när det gäller inbördes relationer, som till exempel mellan lärare och elev. Lögstrup menar att dessa relationer alltid innebär ett maktförhållanden mellan de involverade parterna. Lögstrup anser dessutom att makt ska ses som en uppgift vilken innebär ett stort ansvar. Inom en relation är det alltid någon part som har makten och det är viktigt att någon axlar det ansvaret.

Foucault menar i sin tur enligt Permer & Permer (2006) att i ett styrkeförhållande som makten innebär försöker alltid den ena parten minska den andra partens utrymme för handlande. Foucault anser att makt kan ta sig uttryck att någon försöker påverka en annan person eller grupp att tycka eller handla på ett visst sätt. Detta synsätt illustreras tydligt av hur förhållandet mellan lärare och elev är uppbyggd.

Enligt Lindblom Larsson (2002) anser Foucault att det inte går att särskilja kunskap och vetande från makt. Alla former av kunskap står på något sätt i maktens tjänst och fungerar disciplinerande genom att i sig ange vad som är normalt och vad som avviker från normen. I en skolkontext innebär det att de fundamentala uppfattningarna för vad som är resonabelt och korrekt påverkar och reglerar hur eleverna handlar och hur de ser på sin egen person.

Metod

Jämförelse av olika kontext utifrån textdokument

Vid en genomgång av Svenska fotbollförbundets regeldokument Spelregler för fotboll fann jag fyra områden som ligger till grund för att reglerna ska fungera och som går att relatera till skolans verksamhet. Dessa områden är demokrati, makt, trygghet och nolltolerans. Dessa områden utgör grunden för jämförelsen av regler, regelbrott och konsekvenser mellan en skolkontext och en fotbollskontext.

Utifrån nämnda områden kommer jag att undersöka olika texter som berör skolan och den verksamhet som en skolkontext utgör. Texterna innefattar både politiska dokument som styr och påverkar skolans verksamhet, till exempel Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo94), Skollagen och Grundskoleförordningen samt texter hämtade från tidigare forskning i området.

Syftet med jämförelsen är att ta reda på om de rådande dokumenten som styr skolan medger en disciplinmodell som bygger på fotbollens spelregler. Disciplinmodellen är uppbyggd av förslag till ordningsregler anpassade för Frisk-modellen som varje skola kan anta i en demokratisk process samt av konsekvenspyramiden som är min anpassning av fotbollens konsekvenssystem för skolan.

Presentation av valda områden

I följande stycke presenteras de valda områden där skolan kan jämföras med fotbollen. Skolkontexten och fotbollskontexten skiljer sig självklart åt på olika sätt men dessa områden återfinns i båda kontexterna.

Demokrati

Demokratin inom fotbollen bygger på likhetsprincipen, vilken innebär att alla är lika inför lagen. Domaren måste vara opartisk, agera konsekvent och behandla samtliga spelare och

ledare på lika villkor. Demokratin på fotbollsplanen är i övrigt ytterst begränsad eftersom domaren är utsedd att leda matchen och inte behöver lyssna på någon annan än de assisterande domarna. Spelare och ledare kan inte påverka domarens eller de assisterande domarnas beslut eftersom ”domarens beslut i fakta som rör spelet är slutgiltiga.” (Spelregler för fotboll, s. 22)

Demokratin i skolan har en viktig roll eftersom skolan ska förbereda eleverna för att bli goda samhällsmedborgare som kan ta eget ansvar och stå för sina åsikter. Den svenska skolan ”vilar på demokratins grund.” (Lpo94, s. 3) Eleverna i skolan ska ha inflytande över sin skolgång och tilldelas mer ansvar och inflytande i takt med deras mognad, vilket innebär att demokratin, och möjligheterna för demokrati, är större i skolan än på fotbollsplanen.

Makt

Makten på en fotbollsplan under en match tillhör domaren och hans assistenter. De ansvarar för att reglerna blir efterföljda och de har befogenhet att tilldela spelare straff som står i proportion till deras regelbrott. Domaren svarar under disciplinkommittén som är den instans som behandlar ärenden som rör grova utvisningar som domaren har en skyldighet att rapportera.

Makten i skolan tillhör läraren i egenskap av vuxen och i enlighet med vad lärarrollen innebär. Inte desto mindre ska läraren förhålla sig demokratisk till makten som denne blivit tilldelad. Läraren har befogenhet att utdela varningar eller skicka ut elever som missköter sig ur klassrummet. Läraren lyder under rektorn och ska vidarebefordra ärenden som ska behandlas i elevvårdskonferenser till denne.

Trygghet

Tryggheten inom fotbollen kommer ifrån ett väl inarbetat regelsystem som i stora drag varit oförändrat i etthundrafemtio år och som tillämpas av alla som är verksamma inom fotboll världen över. Det finns därför inga oklarheter i hur reglerna ska tillämpas eller vilka disciplinära straff olika regelöverträdelser leder till.

Tryggheten inom skolan skall tillgodoses av lärare och rektor genom att upprättandet och efterföljandet av ordningsregler i skolan. Lärare och rektor har även plikt att se till så att inga elever är otrygga i skolan. Skolan ska ”sträva efter att varje elev känner trygghet och lär sig att ta hänsyn och visa respekt i samspel med andra.” (Lpo94, s. 9)

Nolltolerans

Nolltolerans inom fotbollen innebär en skärpning av bedömningen av ovårdat språk på och runt fotbollsplanen. Syftet med nolltoleransen är att få bort det ovårdade språkbruk som kan bidra till dålig stämning på planen vilket i värsta fall kan leda till fysiska påhopp. Bruket av svordomar inom fotbollen renderar numera i gult eller rött kort och har inneburit en drastisk ökning av bestraffningsärenden men samtidigt resulterat i ett bättre språkbruk inom fotbollen. Nolltolerans i skolan tillämpas för tillfället på ett fåtal skolor i landet. Nolltolerans innebär att skolorna arbetar med att försöka få bort det negativa språkbruk som finns bland ungdomar idag. Det negativa språkbruket kan ligga till grund för mobbning eller trakasserier, vilket skolan är skyldig att ingripa mot.

Resultat

Genomgång av texter

Här presenteras det som står i dokumenten som styr den svenska skolan som berör de områden som valts ut.

Demokrati

Skolan och all verksamhet som den innefattar ska:

utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom skolan skall främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö. Särskilt skall den som verkar inom skolan 1. främja jämställdhet mellan könen samt 2. aktivt motverka alla former av kränkande behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden. (Skollagen, 1 kap. 2 §) För att lyckas med denna uppgift krävs det att både lärare och elever har en god uppfattning om vad demokratibegreppet står för och vad det innebär för den enskilde individen. Riksdagen beskriver på sin hemsida demokrati som både rättigheter och skyldigheter för alla människor. Som individ äger man rätt till inflytande samtidigt som man är skyldig att ta sitt ansvar. Enligt riksdagen innebär en demokrati att majoriteten bestämmer, men även de som är i minoritet har sina rättigheter. Om inte minoritetens åsikter beaktas, gör majoriteten sig skyldig till en kränkning av rättigheterna vilket är odemokratiskt.

Att få ge uttryck för sina tankar och känslor i tal och skrift är en grundpelare i en demokrati. En annan grundpelare är att man har en rättssäkerhet, vilket betyder att alla människor ska vara lika inför lagen.Lagarna som reglerar en demokrati ska vara tydliga, så att det står utom allt tvivel vad som är lagligt eller inte. Personer som bryter mot lagar eller regler ska inse att deras regelöverträdelse kommer att leda till konsekvenser, och i vilken utsträckning dessa kommer att gälla. Det är skolans uppgift att implementera dessa demokratiska grunder i verksamheten och på så sätt förbereda eleverna för att fungera i ett demokratiskt samhälle. Den svenska skolan ska ansvara för ”att varje elev efter genomgången grundskola känner till grunderna för samhällets lagar och normer och vet om sina rättigheter och skyldigheter i

skolan och i samhället.” (Lpo94, s. 10) Enligt Åborg (2000) innebär det att elever ska kunna förvänta sig att skolan fungerar så som den föreskrives i den gällande skollagstiftningen. Elever ska kunna få reda på vad som ska finnas i skolan, hur lärarna ska och får bete sig samt hur undervisningen ska gå till.

Det är inte tillräckligt för lärare och övrig skolpersonal att ”förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar.” Alla som är verksamma inom skolan måste arbeta

för att”undervisningen skall bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för

att aktivt deltaga i samhällslivet. Den skall utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar.” (Lpo94, s. 5) Skolan har till uppgift att fostra eleverna och utveckla dem till samhällsmedborgare och på så sätt förbereda dem på livet efter skolan. Eleverna ska få möjlighet att utveckla sina färdigheter att ta ansvar och att ha inflytande genom att ”delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter.” (Lpo94, s. 5) Elevernas vardag i skolan skall därför innefatta moment som praktiseras i en demokrati, till exempel att i en demokratisk process bestämma vissa regler som ska gälla i klassen.

Demokrati i skolan innebär ett ansvar för eleverna. Egenskaper såsom att påverka, delta och ta ansvar är något som ”skall omfatta alla elever. Elevernas kunskapsmässiga och sociala utveckling förutsätter att de tar ett allt större ansvar för det egna arbetet och för skolmiljön, samt att de får ett reellt inflytande på utbildningens utformning. Enligt skollagen åligger det alla som arbetar i skolan att verka för demokratiska arbetsformer.” (Skollagen, 1 kap. 2§). För att kunna tillgodose att eleverna utbildas till fungerande samhällsmedborgare ska läraren:

utgå från att eleverna kan och vill ta ett personligt ansvar för sin inlärning och för sitt arbete i skolan {…] se till att alla elever oavsett kön och social och kulturell bakgrund får ett reellt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och undervisningens innehåll samt att detta inflytande ökar med stigande ålder och mognad, verka för att flickor och pojkar får ett lika stort inflytande över och utrymme i undervisningen, svara för att eleverna får pröva olika arbetssätt och arbetsformer, tillsammans med eleverna planera och utvärdera undervisningen och förbereda eleverna för delaktighet och medansvar och för de rättigheter och skyldigheter som präglar ett demokratiskt samhälle. (Lpo94, s. 13)

Genom att få ta ansvar i skolan ökar även elevernas inflytande och de ska ”ha inflytande över hur deras utbildning utformas. Omfattningen och utformningen av elevernas inflytande skall

anpassas efter deras ålder och mognad.” (Skollagen, 4 kap. 2 §) Elevinflytande innebär att ”eleverna ges tillfälle att tillsammans med läraren behandla frågor som är av gemensamt intresse för eleverna.” (Grundskoleförordningen, 3 kap. 6 §) Alla som är verksamma inom skolan ska hjälpa till att bygga upp ”elevernas förmåga och vilja till ansvar och inflytande över den sociala, kulturella och fysiska skolmiljön.” (Lpo94, s. 13) Alla elever i den svenska skolan ska få utbildning i syfte att känna till hur man som samhällsmedborgare ska förhålla sig till de regler och normer som finns i ett demokratiskt samhälle som det vi lever i.

Makt

Alla som arbetar i skolan skall:

• medverka till att utveckla elevernas känsla för samhörighet, solidaritet och ansvar för människor också utanför den närmsta gruppen

• i sin verksamhet bidra till att skolan präglas av solidaritet mellan människor, • aktivt motverka trakasserier och förtryck av individer eller grupper och

• visa respekt för den enskilda individen och i det vardagliga arbetet utgå från ett demokratiskt förhållningssätt. (Lpo94, s. 8)

Läroplanen föreskriver således att läraren ska förhålla sig demokratisk till den makt som denne blivit tilldelad. Gunnarsson & Persson (1998) redovisar tre olika förhållningssätt till makt som läraren kan praktisera.

Det demokratiska förhållningssättet är en grundpelare för en fungerande yrkesroll för läraren och för ett fungerande pedagogiskt ledarskap. Lärare som tillämpar det demokratiska förhållningssättet låter eleverna ta ansvar genom att tillåta dem att få ett ökat inflytande över deras utbildning i takt med deras mognadsgrad. I och med att det finns en demokratisk ordning i klassrummet så bör kommunikationen mellan lärare och elever ske genom en dialog. Läraren har en skyldighet att ”klargöra och med eleverna diskutera det svenska

samhällets värdegrund och dess konsekvenser för det personliga handlandet.” (Lpo94, s. 9) I

diskussionen bör läraren påtala vikten av den enskilde individens handlande. Eleverna ska vara medvetna om det faktum att de har rättigheter att utöva inflytande för att forma arbetet i skolan. De har en rätt att påverka innehållet, metoderna och den mängd tid som ska avsättas för olika moment. Denna rättighet till inflytande äger alla elever i den svenska skolan oavsett

bakgrund eller kön. Genom att förse eleverna med detta ansvar ger lärarna eleverna grunden till de rättigheter och skyldigheter som det innebär att leva i ett demokratiskt samhälle.

Det auktoritära förhållningssättet är ett annat exempel hur läraren kan förhålla sig till den makt som lärarrollen ger. Detta förhållningssätt innebär att läraren ställer sig själv över eleverna och det leder i många fall till att det råder envägskommunikation i klassrummet, där lärarens röst är den som hörs mest. Det auktoritära förhållningssättet kan även innebära att läraren bestämmer i diverse ärenden utan att rådfråga eleverna. Ett sådant agerande innebär en uppenbar kränkning av elevers rättigheter när en lärare eller någon annan skolpersonal ”bestämmer om ordningsregler över huvudet på barnen utan att lyssna på barnen och än mindre beakta deras åsikter.” (Erdis, s. 10) I dagens svenska skola är det inte längre självklart att:

barn och ungdomar accepterar lärare som bärare av makt. Under de senaste 30-40 åren har lärarrollen, i takt med samhällets omvandling, förändrats. Lärarens makt var tidigare mycket tydligare sanktionerad av samhället. Idag finns det ingen koppling mellan en tydlig samhällelig auktoritet och lärarrollen. I och med att en sådan saknas kommer elever i dag i betydligt större utsträckning än tidigare att värja sig emot en hårt lärarstyrd undervisning. Grundvalen för traditionell förmedlingspedagogisk undervisning är just ett auktoritärt förhållningssätt förbundet med en tydlig samhällelig auktoritet. I dagens skola måste lärarens auktoritet och undervisning bygga på dennes förmåga och vilja att fungera socialt med elever. Den sociala och kommunikativa förmågan utgör därför en viktig grund för en lärares arbete. (Gunnarsson & Persson, s. 14) Auktoritet bygger alltså i dag istället på bra kommunikation mellan lärare och elever, och är enligt Thors (2006) ett uttryck för ömsesidig respekt i skolan. Trots elevernas attitydförändring gentemot lärarens auktoritet är det viktigt att läraren besitter både auktoritet och ledarskap. Eleverna behöver en vuxen ledare i klassrummet, inte ytterligare en kompis. Ett tredje förhållningssätt till makt är det passiva. Det innebär att läraren, av någon anledning, inte tar makten i klassen. Resultatet av detta blir att eleverna får makten över klassrummet och blir de som bestämmer ordningen i klassen. Lärare ska, som tidigare nämnts, kunna förse elever med ett visst mått av inflytande och ansvar. Därför strider det mot det ansvar som lärarrollen innebär att inta ett passivt förhållningssätt gentemot eleverna.

Enligt Gunnarsson & Persson (1998) är det viktigt att lärare kan kombinera goda ämneskunskaper med social kompetens. Förmågan till empati och förmågan till kunskapsutvecklande är två egenskaper som eleverna tycker är speciellt viktiga hos lärarna. Eleverna menar att det som är viktigast för dem är att läraren respekterar och bryr sig om sina elever samt att läraren kan engagera sig i elevernas lärande.

Lärare måste precis som fotbollsdomare ha kunskap i att praktisera ledarskap, alltså förmågan att leda en grupp. För att läraren ska kunna leda klassen bör denne ha förtroende för elevernas vilja och kapacitet för att ta ansvar, samt att det finns ett samarbete mellan lärare och elever för ökat elevinflytande.

Gunnarsson & Persson (1998) hänvisar till den danske filosofen Lögstrup som påtalar två huvudsakliga förhållanden när det gäller inbördes relationer, som till exempel mellan lärare och elever eller fotbollsdomare och spelare; de är alltid maktförhållanden, och makt ska ses som en uppgift med ansvar. I en relation är det alltid någon part som har makten och det är viktigt att någon tar ansvar för den.

Permer & Permer (2006) redovisar Foucaults syn på makt, vilken innebär att den ena parten i det styrkeförhållande som makten innebär försöker göra vad den kan för att inskränka den andra partens handlingsutrymme. Foucault menar att makt är att försöka påverka en annan person eller grupp att tycka eller handla på ett visst sätt.

Lögstrups och Foucaults syn på makt kan sättas in i både en skolkontext som en fotbollskontext. Läraren har makten i klassrummet, ansvarar för elevernas utbildning och strävar därför efter att få eleverna att bete sig på det sätt som denne vill. Domaren har makten på fotbollsplanen, ansvarar för att matchen kan genomföras på rätt sätt och strävar efter att genom att använda sina konsekvensmöjligheter få spelarna att agera på ett regelrätt vis.

Alla som är verksamma inom skolan, i synnerhet läraren, har i uppdrag att ”överföra grundläggande värden och därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället.” (Lpo94, s. 5) Lärarrollen innebär därför ett stort ansvar men medger samtidigt att det är läraren som tilldelats makten i klassrummet. Colnerud (1995) redovisar områden inom vilka den amerikanske forskaren Strike anser att läraren har påtaglig makt över eleverna. Läraren

har makten över betygen, resurserna, beslut som påverkar elevernas utbildning samt disciplinen och bestraffningarna i skolan.

För att lärare ska kunna få en god arbetsmiljö i klassrummet är det viktigt att:

eleverna accepterar läraren som maktutövare. Om de inte gör det kommer de på olika sätt att värja sig i undervisningssituationer och skolmiljö, vanligtvis genom aggressivitet eller passivitet. Disciplinproblem i klassrum och skolmiljöer hänför sig i allmänhet till att läraren som maktutövare är ifrågasatt av elever. (Gunnarsson & Persson, s. 10)

Läraren måste därför ta ansvaret och vara en tydlig ledare och förhålla sig till makten i enlighet med rådande läroplaner, styrdokument och värdegrund.

Trygghet

En grundläggande förutsättning för att uppnå trygghet i den svenska skolan är att varje elev ska ”möta respekt för sin person och sitt arbete. Skolan skall sträva efter att vara en levande

social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära.” (Lpo94, s. 7) Skolan ska även

”sträva efter att varje elev känner trygghet och lär sig ta hänsyn och visa respekt i samspel med andra.” (Lpo94, s. 9)

Trygghet kommer även från att skolan redovisar sina ordningsreglerregler och mål på ett tydligt sätt för elever och deras vårdnadshavare. Även lärarnas trygghet grundar sig i ledningens tydlighet inom dessa områden. Därför ska skolan för både elever och föräldrar göra klart:

vilka mål utbildningen har, vilka krav skolan ställer och vilka rättigheter och skyldigheter elever och deras vårdnadshavare har. Att den enskilda skolan är tydlig i fråga om mål, innehåll och arbetsformer är en förutsättning för elevers och vårdnadshavares rätt till inflytande och påverkan. (Lpo94, s. 5)

Tydlighet är särskilt viktigt mot vårdnadshavarna eftersom skolan:

skall präglas av omsorg om individen, omtanke och generositet. Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till nästa. Skolan skall

därvid vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling. Arbetet måste därför ske i samarbete med hemmen. (Lpo94, s. 5) Skolan ska samarbeta med eleverna och deras vårdnadshavare på flera sätt eftersom ”personlig trygghet och självkänsla grundläggs i hemmet, men även skolan har en viktig roll därvidlag.” (Lpo94, s. 7) Därför ska läraren ”samarbeta med hemmen i elevernas fostran och därvid klargöra skolans normer och regler som en grund för arbetet och för samarbete.” (Lpo94, s. 9) Genom att ha ett fungerande samarbete med vårdnadshavarna underlättar skolan och dess personal för det fostrande arbetet som sker inom verksamheten. Elever, vårdnadshavare och skolan ska vara överens om vilka regler som gäller i skolan och vilka

konsekvenserna blir om de bryts. Det är därför viktigt för läraren att ”klargöra och med

eleverna diskutera det svenska samhällets värdegrund och dess konsekvenser för det personliga handlandet.” (Lpo94, s. 9)

Ordningsregler måste sedan juli 2006 finnas på alla svenska grundskolor. Varje skolas rektor ska ansvara för ”att det finns ordningsregler för varje skola. Ordningsreglerna skall utarbetas och följas upp under medverkan av lärare och övrig personal samt företrädare för eleverna och deras vårdnadshavare.” (Grundskoleförordningen, 6 kap. 8b §)

För att öka tryggheten för både skolans personal och dess elever ska alla som är verksamma i skolan ”hävda de grundläggande värden som anges i skollagen och i [läroplanen] och klart ta avstånd från det som strider mot dem.” (Lpo94, s. 4) Det innebär att alla vuxna måste hålla sig till de demokratiskt framtagna ordningsreglerna för att föregå med gott exempel och på så sätt bidra till en ökad trygghet både för skolpersonal och för elever.

Nolltolerans

Det ovårdade och kränkande språkbruket i skolan överskrider i många fall det som bör anses som acceptabelt. För att inte kränkningarna ska övergå i våldsamheter måste skolan bekämpa och begränsa det oacceptabla språkbruket. Beteende som inte är godtagbart i samhället i allmänhet kan inte heller godtas i en fostrande institution som skolan.

I syfte att skapa en bättre arbetsmiljö för lärare, elever och övrig skolpersonal bör nolltolerans gällande språkbruk införas i skolan. Nolltolerans innebär att skolan skall reglera bruket av

ovårdat och oacceptabelt språk. För att lyckas med regleringen ska de elever som använder ovårdat språk i klassrummet tilldelas disciplinära konsekvenser såsom varningar eller utvisning ur klassrummet. Förebilden för nolltoleransen har jag hämtat från fotbollen som har infört modellen i flera distrikt runt om i landet.

Nolltolerans förutsätter en obeveklig tillämpning av direktivet för att skolan ska lyckas reglera det ovårdade språket. Därför måste samtliga lärare följa direktiven och inte tillämpa egna tolkningar av reglerna och direktiven. Dessutom krävs det att lärarna är konsekventa i agerandet mot de felande eleverna för att reglerna ska få sin önskade effekt. Om inte lärarna klarar av att följa direktiven så kommer varje egen tolkning av direktiven att undergräva nolltoleransens trovärdighet.

Assarsson & Göransson (2005) redovisar en undersökning som visar att lärare använder sig av svordomar i klassrummet från gång till gång, men lärarna påpekade själva att de reagerade mot sitt eget språkbruk de gånger det hände. Lärarna påtalade vikten av att markera att man tycker det är oacceptabelt om en elev skulle svära eller använda könsord i klassrummet. Vissa av de tillfrågade lärarna kunde acceptera en mildare svordom i vissa sammanhang, men alla ansåg att bruket av könsord var helt oacceptabelt.

Skolans personal måste gå i bräschen för att få ett projekt som nolltoleransen att fungera. Lärare måste vara noga med att inte svära i klassrummet för att nolltoleransen ska få acceptans bland eleverna och för att reglerna ska efterföljas.

Betydelsen av att få bukt med det allt råare språket i dagens skola och samhälle är av största vikt, eftersom vissa delar i det språkbruk som används i svenska skolor idag av brottslig karaktär. Handlingar som kan beskrivas som mobbning ”motsvaras av brottsbalkens gärningsbeskrivningar för brott som t.ex. ärekränkning, misshandel, vållande till kroppsskada eller sjukdom, olaga tvång, ofredande och olaga hot. […] Mobbning som når upp till en viss grad är alltså brottsligt och kan leda till åtal.” (Erdis, s. 83)

Förolämpning och förtal är två exempel på handlingar som passar in både på brottsbalkens gärningsbeskrivningar och på nolltoleransen. Till exempel säger lagen att ”den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är

Dessutom säger lagen att det är ett lagbrott om någon ”smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom.” (Brottsbalken, 5 kap 3 §)

Alla som är verksamma inom skolan måste arbeta för att reglera det, enligt brottsbalken, oacceptabla språkbruk som har blivit norm på dagens svenska skolor. Hur språkbruket i ett klassrum mellan lärare och elever och elever emellan ska utformas är däremot en arbetsmiljöfråga, men det förutsätter att varken lagar eller nolltoleransens direktiv överträds. Skolan och alla som är verksamma inom den ska arbeta för att ”främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse.” Dessutom är det skolans ansvar att ”omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling skall prägla verksamheten. Ingen skall i skolan utsättas för mobbning. Tendenser till trakasserier skall aktivt bekämpas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.” (Lpo94, s. 3)

Med detta som utgångspunkt är ytterligare en anledning till att tillämpa nolltoleransen att försöka stävja mobbningen som pågår i och runt den svenska skolan. Mobbning skadar ett stort antal unga människor i den svenska skolan varje dag. Enligt Arbetsmiljöverkets undersökning Elevers skolmiljö (2005) så kände sig åtta procent av de tillfrågade eleverna i år 5 att de var utsatta för mobbning i skolan.

Mobbning kan definieras som när en elev ”upprepade gånger och över tid, från en eller flera personer, blir utsatt för negativa handlingar av verbal, fysisk eller gestartad karaktär. Med negativa handlingar avses att någon (mobbare/plågare) mer eller mindre avsiktligt utsätter eller försöker tillfoga någon annan (mobboffer/plågad) obehag eller skada.” (Eriksson m.fl., s. 41) Några exempel på de negativa handlingar som mobboffret kan bli utsatt för är muntliga negativa handlingar som att bli hotad eller smädad, alternativt fysiska handlingar som slag, sparkar eller nypningar. Offret kan även bli utsatt för negativa handlingar i form av utfrysning eller provokationer.

Alla som är verksamma inom skolan ska visa hänsyn för varje enskild individ och dennes egenvärde samt ”aktivt motverka alla former av kränkande behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden.” (Skollagen, 1 kap 2 §) Dessutom är det viktigt att ”alla som är arbetar i

skolan skall aktivt motverka trakasserier och förtryck av individer eller grupper.” (Lpo94, s. 8) Om det uppstår några mobbningssituationer ska läraren ”uppmärksamma och i samråd med övrig skolpersonal vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga och motverka alla former av kränkande behandling.” (Lpo94, s. 9)

Som ett resultat av det allt mer råa språkbruket bland ungdomar har nolltolerans införts i ett antal fotbollsdistrikt, däribland Stockholm, Göteborg och Skåne. Nolltolerans inom fotbollen innebär inte någon revidering av regeldokumentet, Spelregler för fotboll, utan är endast en hårdare tydning av den rådande regeltexten. I fotbollens regeldokument har det, till skillnad från skolans värld, hela tiden funnits en klar regel, men den har inte blivit efterföljd på ett tillfredsställande sätt.

Alla utvisningar inom fotbollen som är av grov karaktär, till exempel att utöva våld mot en motspelare eller smäda domaren, innebär ett bestraffningsärende som behandlas i distriktets disciplinkommitté. Enligt Ekstig (2006) rapporterades 744 bestraffningsärenden till Stockholms Fotbollförbunds disciplinkommitté efter att nolltolerans införts i Stockholmsdistriktet, att jämföra med 280 ärenden för tjugo år sedan och 438 ärenden för tio år sedan.

Inom fotbollen har det visat sig att de flesta ungdomar har förstått och anammat nolltoleransen, vilket innebär att det skulle vara möjligt att få projektet att fungera även i skolan. En invändning är att det är lättare att följa nolltoleransprojektets riktlinjer i fotbollen än vad det är i skolan. I fotboll kan en spelare som inte följer reglerna stängas av eller petas av sin förening, vilket inte är genomförbart i grundskolan på grund av skolplikten och den rådande skollagens utformning. Trots det höga antalet bestraffningsärenden under projektets första år har nolltoleransen inneburit en klar förbättring gällande språkbruket inom fotbollen.

Diskussion

Maktbegreppet

Enligt Karlsson (2003) menar Foucault att makt inte är något som tillhör någon utan att makt är något som utövas. Makt blir verklighet eftersom olika individer besitter olika positioner, antingen härskande eller underlydande och makten utövas inom dessa relationer. För att kunna utöva makt finns det metoder och redskap som olika organ eller grupper kan nyttja. Utövandet av dessa metoder är det som Foucault kallar för maktens mikrofysik.

Makt används mot människan genom administrativa tekniker och förfaranden för att standardisera. I skolans värld innebär det att läraren och skolledningen använder sig av styrdokumenten för att utforma verksamheten och på så sätt utöva makt gentemot eleverna. Styrdokumenten utgör också grunden för de dominanta förhållanden mellan lärare och elev som den enskilda skolan organiserar.

Att skolan kan utöva makt gentemot sina elever menar Foucault beror på att det är vissa individer eller institutioner i samhället bär på större kunskap. Detta kunskapsövertag innebär enligt Saarinen (2002) ett tolkningsföreträde, som betyder att de får bestämma. I klassrummet är det läraren som anses inneha den största kunskapen och därmed har läraren makten. Den härskande klassens makt i samhället består av den sammanlagda verkan av dess strategiska positioner vilket innebär att den har en privilegierad plats i samhället

Foucault anser enligt Lindblom Larsson (2002) det vara omöjligt att särskilja kunskap och vetande från makt. Alla former av kunskap står på något sätt i maktens tjänst och fungerar disciplinerande genom att i sig ange vad som är normalt och vad som avviker från normen. I en skolkontext innebär det att de elementära åsikterna för vad som är resonabelt och korrekt påverkar och reglerar hur eleverna handlar och hur de ser på sin egen person.

Varför behövs disciplin?

Charles (1984) redogör att psykologer och sociologer uppdagat att människor behöver någon slags disciplin för att må bra. Disciplinen i skolan tillhandahåller eleverna gränsmarkeringar eftersom disciplinen:

tvingar dem att följa skäliga och rimliga regler. Det medför att eleverna känner den trygghet som följer med säker kunskap om de normer som gäller, minskat hot och insikten om att andra väntar sig det bästa av dem. Samtidigt som vi alla söker personlig frihet och handlingsfrihet inom så vida ramar som möjligt behöver vi veta att någon bryr sig om oss tillräckligt mycket för att hjälpa oss att hålla oss på rätt sida om den gränsen. Detta är vad disciplinen möjliggör för eleverna. (Charles, s. 28)

Foucault (2003) menar att disciplin producerar fogliga kroppar på vilka disciplinen både verkar stärkande och försvagande. Kropparnas kraft ökar genom disciplin eftersom den förmår dem att göra nytta samtidigt som kropparna tappar kraft eftersom disciplinen tvingar dem att lyda.

För att skolans regler ska kunna följas av lärare och elever måste det finnas ett system som reglerar konsekvenserna för de elever som bryter mot reglerna. Om inte det skulle finnas ett konsekvenssystem skulle alla regler vara meningslösa, och eleverna skulle bara se dem som tomma hot. Foucault (2003) anser att elever bryter mot ordningsreglerna eftersom de har någonting att tjäna på att göra det. Men om läraren eller skolan skulle kunna koppla samman elevens tankar på brottet mot ordningsreglerna med en tanke på större nackdelar än fördelar så skulle brottet sluta locka eleven. Straff som drabbar en elev ska verka i preventivt syfte och se till så att övriga elever inser att det inte lönar sig att bryta mot ordningsreglerna.

Om en disciplinmodell ska fungera i praktiken är det viktigt att lärarna och eleverna anser att modellen är rimlig och därför accepterar den. Om lärare och elever inte känner att konsekvenserna står i proportion till regelöverträdelsen, eller om de inblandade inte förstår reglernas utformning så kommer förmodligen inte heller reglerna att följas ordentligt. En annan avgörande faktor för hur en disciplinmodell kommer att fungera är hur lärarna följer de givna direktiven och agerar för att upprätthålla reglerna, eftersom ”inget gör lagen så bräcklig som hoppet att förbli ostraffad.” (Foucault, s. 98)

Tillgängliga disciplinära åtgärder mot elever

I Grundskoleförordningen finns det en kort beskrivning av vad lärare och skolan i allmänhet har för befogenheter gentemot de elever i grundskolan som bryter mot de fastställda ordningsreglerna. Eftersom de disciplinära åtgärder som lärare eller skolledning kan tillämpa i dag bara utgör två paragrafer innebär det att de är mycket generella. Paragraferna lyder:

9§ Om en elev uppträder olämpligt eller gör sig skyldig till en mindre förseelse, skall läraren uppmana eleven att ändra sitt uppförande. Om detta inte hjälper skall läraren kontakta elevens vårdnadshavare.

Läraren får visa ut en elev från undervisningslokalen för högst återstoden av pågående undervisningspass eller låta eleven under uppsikt stanna i skolan högst en timme efter skoldagens slut.

10§ Om en elev fortsätter att uppträda olämpligt eller gör sig skyldig till

upprepade förseelser eller en allvarligare förseelse, skall saken dels anmälas för rektorn, dels hänskjutas till elevvårdskonferensen. Konferensen skall efter kontakt med elevens vårdnadshavare försöka få eleven att bättra sig genom åtgärder som är avpassade efter elevens individuella förhållanden.

Om detta inte hjälper skall elevvårdskonferensen anmäla förhållandet till

styrelsen för överväganden om lämplig åtgärd. (Grundskoleförordningen, 6 kap. 9 §, 10 §)

Svenska grundskoleelever kan inte på grund av en disciplinär åtgärd bli avstängda från sin skolgång med hänvisning till skolplikten. Däremot kan elevers skolgång ändras efter vissa behov, vilket i sin tur kan grunda sig i disciplinära åtgärder. Men för att detta ska bli aktuellt måste skolstyrelsen ”finna någon åtgärd som innebär att eleven fortfarande får del av sin lagstadgade rätt till undervisning även om den skall anpassas efter elevens individuella behov.” (Erdis, s. 70)

Ordningsregler

Utifrån skolans styrdokument, läroplanerna och värdegrunden är det upp till varje enskild skola att ge form åt de ordningsregler som styr hur skolan ska fungera.

Enligt Grundskoleförordningen ska alla skolor ha framtagna ordningsregler som gäller för varje berörd individ inom verksamheten och att det är rektors ansvar att se till att det är så. Ordningsreglerna ska vara anpassade efter varje enskild skolas behov. Ordningsreglerna ska

bidra till skolans fostrande roll och får inte bryta mot någon av samhällets rådande lagar. För att få rättvisa regler är det nödvändigt att reglerna ställs samman av rektor, lärare, övrig skolpersonal samt representanter för eleverna på skolan. En av de viktigaste ingredienserna för att reglerna ska respekteras och efterföljas att ”eleverna kan påverka deras innehåll och är delaktiga i framtagandet och revideringen av dem.” (Ordningsregler för en trygg och lärande skolmiljö, s. 3) I grundskolan bör även elevernas vårdnadshavare vara delaktiga i framtagandet av ordningsreglerna för att medvetandegöra för dem vilka regler och konsekvenser eleverna står under i skolan. Genom att ge både elever och deras vårdnadshavare inflytande över reglerna i skolan blir det lättare för alla parter att acceptera både regler och konsekvenser.

Det är viktigt att lärarna och övrig skolpersonal agerar på ett sätt som elever och vårdnadshavare är bekanta med när det begås regelöverträdelser eftersom det i sig skapar trygghet. Ordningsreglerna som fastställer vad som bryter mot dem samt stadgar vilka straffen blir ska vara så tydliga som möjligt så att samtliga elever ”kan urskilja vilka som är brottsliga och vilka som är goda gärningar.” (Foucault, s. 98)

Enligt Thornberg (2006) finns det fem sorters regler i skolan. Det är relationella, strukturerande, skyddande, personella och etikettsregler. Dessa regler är redskap för att åstadkomma ordning och en fungerande arbetsmiljö för alla i skolan. Relationella regler behandlar hur lärare och elever ska uppträda och bemöta varandra i skolan. De bestämmer över agerande som leder till konsekvenser för att eleverna ska känna sig trygga, och innebär inskränkningar mot agerande som skadar andra personer. Till exempel att man inte får mobba eller använda våld mot någon. Strukturerande regler ämnar ge struktur och bevara det som sker i klassrummen. Till exempel får man inte prata när någon annan har ordet, man måste be om ordet samt att man håller rent efter sig. Skyddande regler behandlar elevernas hälsa och säkerhet. Det betyder att man reglerar vad elever får utsätta sig själva eller andra för säkerhetsmässigt. Till exempel att man inte får åka skateboard på skolgården eller ha snöbollskrig. Personella regler behandlar elevernas eget ansvar och deras beteende. Till exempel så ska eleverna reflektera över hur ansvaret påverkar deras handlingar. Etikettsregler behandlar traditioner i samhället och hur man uppför sig i sammanhang utanför hemmet och som inte tas upp under de relationella reglerna. Till exempel att man inte får ha godis eller läsk på lektionerna, eller att det inte är tillåtet att prata i mobiltelefon under pågående lektion.

Enligt Thornberg finns det bland elever en utbredd dold kritik mot vissa regler och mot hur vissa lärare uppträder på ett sätt som bryter mot reglerna. För att elever ska kunna följa reglerna måste läraren föregå med gott exempel och alltid följa de demokratiskt framtagna ordningsreglerna, eftersom likhetsprincipen – alla är lika inför lagen – är mycket viktig för elevernas syn på rättvisa.

I ordningsreglerna finns det utrymme att forma regler som behandlar många olika aspekter av vardagen i skolan. Reglerna kan bestämma hur man i skolan ska ta itu med elever som fuskar vid prov, läxförhör eller inlämningsuppgifter. Ordningsreglerna ska numera även reglera konsekvenserna för skolkande eller försenade elever. I detta fall är rektors ansvar att kontakta vårdnadshavarna ifall en elev skolkar.

Skolans ordningsregler kan reglera vilka föremål som är tillåtna i skolan och på lektioner, till exempel om elever får ha sina mobiltelefoner påslagna eller inte eller om elever kan behålla keps på inomhus. I de fall då det rör sig om föremål som enligt skolans ordningsregler stör ordningen eller bryter mot reglerna kan skolpersonal med stöd i reglerna agera mot en elev det föremål som stör. Till exempel kan en elev som använder sin telefon under pågående lektion bli tvungen att lämna den ifrån sig till läraren. Däremot är det absolut förbjudet för lärare eller annan skolpersonal att tvinga sig till en elevs ägodelar utan lov.

Ett förslag till disciplinmodell: Frisk-modellen

Följande är mitt förslag på disciplinmodell som kan tillämpas i skolan, Frisk-modellen. Modellen bygger på konsekvenspyramiden och ordningsregler framtagna för att passa modellen. Konsekvenspyramiden ska ge läraren verktygen för att reglera de överträdelser av ordningsreglerna som eleverna gör sig skyldiga till.

Konsekvenspyramiden

Det konsekvenssystem som jag använder i detta examensarbete har jag valt att kalla Konsekvenspyramiden. Den är uppdelad i fyra nivåer beroende på regelöverträdelsens art. Dessa fyra är i den ordning de normalt utdelas: muntlig tillsägelse, varning, lindrig utvisning och grov utvisning. De konsekvenser som berörs i konsekvenspyramiden och i resten av detta examensarbete gäller endast elever i grundskolan. Det innebär att alla elever som berörs av pyramiden har skolplikt, vilket har betydelse för vilka konsekvenser som skolledningen kan använda sig av i hanterandet av elever som bryter mot reglerna.

Lärare och övrig behörig personal innehar befogenheter att utdöma disciplinära straff överallt inom skolans område. Detta gäller under hela den tid som dessa personer befinner sig i skolan, inom skolans område eller vid de tillfällen då skolarbete bedrivs under skoltid utanför skolans område. Det bör påpekas att det endast är elever som tillhör den skola där dessa regler och dess konsekvenspyramid tillämpas som berörs av det regelverk som reglerar ordningen i den specifika skolan. Man kan alltså inte tillämpa konsekvenserna på någon som inte är elev vid skolan, utan dessa personers beteende ska behandlas utifrån rådande lagar.

Nivå ett: Tillsägelse

Första nivån av konsekvenspyramiden utgörs av den muntliga tillsägelsen. Denna konsekvens ska följa när en elev gör sig skyldig till en förseelse som bryter mot de demokratiskt framtagna ordningsreglerna, men som samtidigt inte är grov nog för att passa in i någon av de högre nivåerna i konsekvenspyramiden. Till skillnad mot dagens tillämpning av tillsägelser i klassrummet så bör denna tillsägelse utdelas på ett sådant sätt så att den berörda eleven utan tvekan uppfattar att denne blivit tilldelad en tillsägelse.

Genom att vara tydlig i sitt agerande kan läraren förebygga eventuellt framtida motstånd mot ytterligare bestraffning i konsekvenspyramiden. Tydligheten underlättar även för eleverna eftersom de ser en linje i lärarens konsekvenshandlande och inser hur konsekvenspyramiden är uppbyggd. Genom att ha en klar modell för hur man ska uppföra sig i klassrummet känner eleverna större trygghet, eftersom de vet att man inte kan uppföra sig hursomhelst utan konsekvenser.

Nivå två: Varning

Varningen är den andra nivån i konsekvenspyramiden. Om en elev gör sig skyldig till upprepade förseelser som bryter gentemot de demokratiskt framtagna ordningsreglerna och redan har ådragit sig en muntlig tillsägelse för en tidigare förseelse så ska eleven tilldelas en

varning. För att läraren ska uppnå störst effekt med utdelningen av en varning bör denne avbryta det pågående arbetet i klassen. När läraren fått hela klassens uppmärksamhet ska denne meddela den felande eleven att denne har gjort sig skyldig till en regelöverträdelse. Därefter bör läraren underrätta eleven, och klassen, om anledningen till varningen. Genom detta förfarande gör läraren klart för alla i klassrummet vad som händer och varför det händer. Sedan bör läraren med tydlighet klargöra för eleven och klassen att varningen är utdelad och att lektionsarbetet skall återupptas.

Tydligheten i lärarens handlingar är grundläggande för elevernas trygghetskänsla, därför får läraren inte göra avkall på den. Om läraren med tydlighet framlagt vem som fått en varning och varför så har läraren fått alla i klassrummet att inse att den varnade eleven har fått en sista chans att bättra på sitt beteende. Om inte eleven bättrar sig väntar nästa nivå i konsekvenspyramiden.

Nivå tre: Lindrig utvisning

Konsekvenspyramidens två översta nivåer består av olika sorters utvisning ur klassrummet som båda leder till automatisk avstängning för resterande del av den berörda lektionen. Utvisningarna är alltså indelade i två nivåer beroende av förseelsens art. Den tredje nivån i konsekvenspyramiden är utvisning för lindrig förseelse. En elev kan endast bli utvisad för en lindrig förseelse vid två tillfällen. Det första är om en elev gör sig skyldig till en varningsberättigad förseelse och redan har blivit tilldelad en varning. En andra varning betyder att eleven blir utvisad ur klassrummet. Det andra tillfället är om en elev underlåter att göra så som läraren påtalat gällande justering av någon personlig ägodel, ett klädesplagg eller föremål som bryter mot de demokratiskt framtagna ordningsreglerna som gäller på skolan. I de fall då en utvisning för lindrig förseelse ska tillämpas bör läraren gå tillväga på samma sätt som när denne utdelar en varning. När läraren har klassens fulla uppmärksamhet bör om möjligt den felande eleven, och klassen, informeras om vilken konsekvensen av elevens beteende blir och anledningen till utvisningen. Till exempel kan en elev bli utvisad ur klassrummet eftersom denne inte följt lärarens krav på att stänga av sin mobiltelefon under lektionstid. Lektionsarbetet får absolut inte återupptas förrän den utvisade eleven har lämnat klassrummet och läraren anser att det är möjligt att återuppta lektionsarbetet utan risk för

vidare störningar. En utvisning för en lindrig förseelse ska inte bli föremål för vidare rapportering till skolledning eller liknande. Däremot så ska utvisningen bokföras och arkiveras så att det uppmärksammas om samma elev ådrar sig ett flertal utvisningar under olika lektioner. Om så är fallet bör ärendet lämnas över från lärarna till skolledningen för vidare åtgärder, till exempel elevvårdskonferens.

Nivå fyra: Grov utvisning

Den fjärde och högsta nivån i konsekvenspyramiden är utvisning för grov förseelse. Under denna rubricering faller alla övriga utvisningar, vilka samtliga har gemensamt att de kan utdelas direkt utan tidigare varningar eller tillsägningar. Dessa utvisningar är av den karaktär då eleven har gjort sig skyldig till något som läraren anser vida överstiger det som kan hållas för acceptabelt. I de fall en utvisning för grov förseelse blir aktuell är det viktigt att läraren hanterar situationen rätt. Det ska stå klart att det handlar om en grov förseelse och eleven bör vara underförstådd med att detta leder till att ärendet behandlas av en högre instans, skolledningen. Precis som vid alla utvisningar är det viktigt att läraren inte sätter igång lektionsarbetet förrän eleven har lämnat klassrummet och arbetet inte löper risk för att störas ytterligare.

Utvisningar för grov förseelse måste alltid anmälas för skolledningen, vilket är den berörde lärarens uppgift. Läraren skall lämna in en rapport som beskriver situationen i sin helhet: vad som skedde, vad som föranledde händelsen, om det finns några förmildrande omständigheter och liknande. Därefter är det skolledningens ansvar att utifrån lärarens rapport granska ärendet och efter det besluta hur skolan ska agera mot den felande eleven. De följder som kan drabba en elev som blir utvisad för en grov förseelse är reglerade i grundskoleförordningen och innebär att elevens vårdnadshavare blir kontaktade av skolledningen med anledning av det som inträffat. Genom kontakt med hemmet är det skolans förhoppning att detta ska innebära att vårdnadshavarna tillsammans med eleven arbetar för en förbättring av beteendet. Här kan man göra en jämförelse med hur Stockholms fotbollförbund arbetar. Där kallas alla ungdomsspelare som gör sig skyldiga till mer än en grov utvisning per spelår till ett möte med förbundets disciplinutskott. Anledningen är liknande skolans, man vill att spelaren ska inse sitt dåliga beteende och hoppas att mötet leder till en förbättring.