Örebro Universitet
Institutionen för Samhällsvetenskap Sociologi
I huvudet på en lapplisa
– En studie om hur parkeringsvakter upplever
sin arbetssituation
Sociologi D 61–80 p. Uppsats 10 p. HT 2006 Författare: Jennifer Englund Handledare: Fuat Deniz
Örebro University
Department of Social Sciences
Sociology, Advanced Continuation Course, 61–80 p. Essay, 10 p, autumn 2006
Title: Experiences of traffic wardens – a study about how traffic wardens experience their situation at work
Author: Jennifer Englund
Abstract
The aim of this study is to examine which factors in a traffic wardens’ situation at work that promote and which that inhibit satisfaction at work. The aim of this study is also to examine if there are any differences in the work experiences for traffic wardens that work alone versus those who work in a team of two. The following questions are examined in the study:
• Which factors promote and which factors inhibit the work situation for traffic wardens?
• Are there any differences between traffic wardens that work alone and those who work with another colleague?
The selection consisted of eight traffic wardens, of which four of them work with another colleague while the other four work by themselves. The data was collected through interviews and observations which were analysed by means of qualitative content analysis. To achieve a deeper understanding of the informants’ experiences of their situation at work, study results were interpreted through Antonovskys theory of KASAM. However, when this theory was found insufficient, Lysgaards theory about the social group and Blauners theory about alienation were used in a limited amount.
The results show that the situation at work for traffic wardens can be promoting as well as inhibiting. The promoting factors consist of experiencing work as important and meaningful, there is a large social fellowship, pride of ones work and a sense of influencing. The inhibiting factors consist of people’s negative attitude and behaviour, the feeling of just “ticketing” cars, to only have oneself to refer to, experience work as stressful, a lower status and that one does not have a greater influences in ones situation at work.
The results also highlight the differences between traffic wardens that work in a team of two and those that work alone. Traffic wardens that work with another colleague more often experience promoting factors, while traffic wardens that work alone more often experience factors that inhibit work satisfaction. Common for both groups was experiencing the inhibiting factor as “society’s negative attitude and behaviour”.
Sammanfattning
Syftet med studien är att undersöka vilka faktorer i parkeringsvakters arbetssituation som främjar respektive hämmar arbetstillfredsställelse. Syftet är också att undersöka om det föreligger några skillnader mellan i hur de parkeringsvakter som arbetar tillsammans med en kollega och ensamarbetande parkeringsvakter upplever sin arbetssituation. Följande frågor undersöks i studien:
• Vilka faktorer i parkeringsvakters arbetssituation främjar respektive hämmar arbetstillfredsställelse?
• Finns det några skillnader mellan hur parkeringsvakter som arbetar tillsammans med en kollega och de som är ensamarbetande upplever sin arbetssituation?
Urvalet består av åtta parkeringsvakter varav fyra arbetar tillsammans med kollegor och fyra är ensamarbetande. Insamling av data har skett med kvalitativa intervjuer och deltagande observationer. För att få en förståelse för vad i parkeringsvakternas beskrivna upplevelser av sin arbetssituation som kan ses som främjande respektive hämmande för arbetstillfredsställelse användes i huvudsak Antonovskys teori om KASAM. Emellertid, där denna teori bedömdes som otillräcklig användes även i begränsad omfattning Lysgaards teori om den sociala gruppen och Blauners teori om alienation.
I resultatet framkommer att det i parkeringsvakters arbetssituation finns såväl främjande som hämmande faktorer för arbetstillfredsställelse. Främjande faktorer utgörs av att arbetet upplevs viktigt och betydelsefullt, det finns en stor social gemenskap, arbetsbelastningen är tillfredsställande, man är stolt över sitt arbete och har inflytande. De hämmande faktorerna utgörs av allmänhetens negativa attityder och beteende, känslan av man bara ”lappar” bilar, är hänvisad till sig själv, upplever arbetet som stressigt, har låg status och att man inte har något större inflytande i sin arbetssituation.
I resultatet framkommer också skillnader mellan de parkeringsvakter som arbetar tillsammans med en kollega och de som arbetar ensamma. Parkeringsvakter som arbetar ihop med en kollega beskriver mestadels främjande faktorer medan de ensamarbetande mestadels beskriver hämmande faktorer för arbetstillfredsställelse. Dock var den hämmande faktorn ”allmänhetens negativa attityder och beteende” gemensam för de båda grupperna.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Abstract Sammanfattning Förord……….1 1. INLEDNING... 2 1.1 Bakgrund ... 2 1.2 Problemformulering ... 5 1.3 Syfte ... 5 1.4 Avgränsningar ... 5 1.5 Frågeställningar ... 6 1.6 Disposition ... 6 2. METOD... 7 2.1 Metodologisk utgångspunkt ... 7 2.2 Urval... 72.3 Datainsamling och analys... 7
2.4 Etiska överväganden ... 8
2.5 Validitet och reliabilitet... 9
3. TEORETISK UTGÅNGSPUNKT... 11
3.1 KASAM ... 11
3.1.1 Faktorer som främjar känslan av begriplighet... 12
3.1.2 Faktorer som främjar känslan av hanterbarhet. ... 12
3.1.3 Faktorer som främjar känslan av meningsfullhet ... 13
3.2 Social grupp... 14 3.3 Alienation ... 14 3.3.1 Maktlöshet ... 14 3.3.2 Meningslöshet ... 15 3.3.3 Social isolering ... 15 3.3.4 Självfrämlingskap... 15
4. RESULTAT och ANALYS ... 17
4.1 Känsla av begriplighet... 17
4.1.1 Rollkomplexitet ... 17
4.1.2 Social trygghet... 18
4.2 Känsla av hanterbarhet ... 20
4.2.1 Belastningsbalans ... 20
4.2.2 Stressorer och resurser ... 21
4.3 Känsla av Meningsfullhet... 24
4.3.1 Inflytande ... 24
4.3.2 Social värdering... 25
6.1 Metoddiskussion... 31
6.2 Teoridiskussion ... 31
6.3 Resultatdiskussion ... 33
6.4 Vidare forskning... 34
Förord
Jag vill tacka alla parkeringsvakter som deltog i den här studien och som gav av sig själva och av sin tid. Utan er hade detta arbete inte varit möjligt att genomföra. TACK!
Jag vill också tacka min handledare Fuat Deniz för den hjälp och inspiration jag fått i uppsatsarbetet! Dessutom vill jag tacka min kära vän Mia för stöd, pepp och allt annat du ger mig. Och självklart resten av mina härliga kurskamrater, Fax, Christoffer, Maria och Daniel, som på olika sätt har gjort uppsatsarbetet roligare! Slutligen vill jag tacka alla andra som på olika sätt varit till hjälp, framförallt min bästa vän Roa för hjälp med engelskan och för att du finns…
1. INLEDNING
Arbete utgör en stor del av livet och de flesta människor tillbringar mycket tid av livet på sitt arbete. Att arbeta innebär för de flesta en möjlighet till försörjning och utgör därmed för många människor något fundamentalt i livet. En normal arbetsdag omfattar åtta timmar vilket betyder att människan tillbringar en tredjedel av dygnet på sitt arbete. Lägger man därtill att de flesta människor sover cirka åtta timmar per dygn så innebär det att människor är på sitt arbete hälften av sin vakna tid, fem dagar per vecka. Att ha ett arbete som man trivs med är därför något som man kan anta är betydelsefullt för människor.
Litteratur och tidigare forskning visar på framträdande faktorer som verkar ha en positiv betydelse för människors upplevelse av arbetstillfredsställelse. Sådana faktorer är till exempel att man har goda mellanmänskliga relationer på arbetsplatsen och att man upplever ett socialt stöd. Andra faktorer som påverkar arbetstillfredsställelsen positivt är att man får uppskattning för det arbete man utför, att arbetet har ett gott anseende i samhället och att man upplever att det arbete man utför är betydelsefullt för andra. Det finns yrken där vissa av dessa faktorer helt eller delvis saknas. Parkeringsvakt är ett exempel på ett sådant yrke. Parkeringsvakter får ofta utstå missnöje och ogillande ifrån andra människor. Dessutom arbetar en del parkeringsvakter ensamma med begränsad kontakt med arbetskamrater.
På grund av att detta yrke till sin karaktär kan sägas sakna någon eller några av de faktorer som har visat sig vara positiva för arbetstillfredsställelse och att dessa faktorer handlar om mellanmänskliga relationer, eller avsaknad av desamma, blir det intressant att ur ett sociologiskt perspektiv studera hur denna yrkesgrupp upplever sin arbetssituation i relation till arbetstillfredsställelse.
1.1 Bakgrund
Att arbeta kan ses som en livsnödvändighet eftersom de flesta människor bygger sin försörjning utifrån sitt arbete. På så sätt utgör arbete en nödvändig beståndsdel för mänskligt liv och fortbestånd (Stockefelt, 1987:10). Människan tillbringar en stor del av sitt vuxna liv på arbetet och full sysselsättning är ett mål i alla industrialiserade länder, åtminstone i Västeuropa. I Sverige arbetade 2005 80,3 procent av befolkningen i åldrarna 25-64 år (NE 2006). Arbete har en central plats i samhällsordningen, av såväl ekonomiska som humanistiska skäl. Om människor inte arbetar kan vårt samhälle inte fungera eftersom den enskildes arbetsinsatser bidrar med finansiella resurser som är nödvändiga i vår samhällsordning (Wolvén 2000:10ff).
Begreppet arbete har förändrats under århundraden, både som ett resultat av den tekniska utvecklingen som på grund av bildandet av nya sociala regler (Stockefelt 1987: 41). Det var under antiken begreppet arbete först började användas för att beskriva ett visst slag av mänsklig verksamhet. Arbete uppfattades som något nödvändigt ont för att kunna ha fritid och ägna sig åt den värdiga vilan i vilken lärdom och levnadsvillkor skulle mogna (Zetterberg 1977:9). I de första kristna församlingarna framhålls dock arbetet som något positivt i sig. Arbetet skapar inte enbart möjlighet att förvärva vårt livsuppehälle utan arbetet blev också en metod att tjäna Gud. Även Luther betonade arbetets värde och enligt honom främjar arbete hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd (Zetterberg 1977:10).
På 1600- talet utvecklades en ekonomisk filosofi kring arbetet vars främsta företrädare var John Locke. Det främsta målet med arbete var, enligt Locke, att få egendom vilken är en av de mänskliga rättigheterna att inneha. Adam Smith verifierade tesen om arbetes betydelse och definierade arbete som den fond som ett folk i grund och botten lever på. Allt som förbrukas till förmån för livets behövligheter och bekvämligheter är ett resultat av mänskligt arbete. Även Marx framhöll att människans arbete är all rikedoms källa. Marx framhöll dock att arbetet har en mer grundläggande roll i människans liv. Människan är en verksam varelse och det fria arbetet är enligt Marx ett djupt, mänskligt behov. I det kapitalistiska samhället bestäms dock arbetet av något utanför människan själv vilket gör att hon enligt Marx blir ett ting. Ju mer människan arbetar i ett sådant samhälle, ju mer avlägsnad blir hon från sig själv. Arbetet blir inte ett mål i sig utan ett medel att tillfredställa behov utanför samhället. Det är dessa olika teorier och ideologier som i mångt och mycket format de attityder till arbetet som karakteriserar våran samtid (Zetterberg, 1977:9-11; Nationalencyklopedin 2006).
När man i Sverige i början av 1900-talet började intressera sig för den psykologiska och sociologiska sidan av arbetsforskningen så var det för de bidrag som den eventuellt kunde ge till att rationalisera och effektivisera arbetet (Lennerlöf 1997:12). Man tog intryck ifrån amerikanska rationaliseringsmetoder som främst utgick från den senare kallade Taylorismen, vilket utgick från den amerikanske ingenjören Frederick Winslow Taylors idéer. Detta bidrog till en ny typ av arbetsorganisation som fick genombrott på 1940-talet, vilket kännetecknades av löpande band och masstillverkning. Arbetarna hade ett lågt inflytande över arbetsprocessen och ingen hänsyn togs till arbetes sociala sida utan istället betonades teknik framför sociala behov (Lennerlöf 1997:12-13; Tengblad 2003:44-45,59).
Runt seklets mitt vidgades och fördjupades synen på arbete och den sociotekniska rörelsen blev den tongivande typen av organisation. Man hävdade nu det nödvändiga i att återställa balansen mellan tekniska och sociala behov i syfte att öka såväl produktiviteten som arbetstillfredsställelsen hos arbetarna (Tengblad 2003:59; Lennerlöf 1997:13). Synen på arbete som något som måste anpassas till såväl tekniska som sociala behov och betoningen på de mänskliga behoven i arbetet kom att utvecklas ytterligare under senare delen av 1900-talet. Det nya synsättet speglades bland annat i en ny arbetsmiljölag som tillkom 1978. I denna beskrivs målet med arbete vara bland annat att främja välbefinnande, arbetsglädje och utveckling hos människor (Lennerlöf 1997:10).
Idag är arbetstagares tillfredsställelse med arbetet intressant för såväl forskare som arbetsgivare (Hultin 1996:236). En förklaring till detta intresse är, enligt Hultin, att det finns allmänna antaganden om att arbetstillfredsställelse innebär nöjda arbetstagare och dessa bidrar med förbättrad produktivitet.
Trivsel på arbetet kan enligt Abrahamsson (2003:13) definieras som en känsla av tillfredställelse som arbetet ger. Månsson (2006:24) skriver att arbetstillfredsställelse är ett mångfacetterat begrepp men att det i det stora hela handlar om att vara nöjd med sitt arbete. Trots att det förflutet en lång tid sedan Locke 1976 definierade begreppet arbetstillfredsställelse så ses denna definition fortfarande som användbar. Locke definierade arbetstillfredsställelse som ett känslotillstånd som uppstår ur en människas bedömning av erfarenheter av och i arbetet. Värderingar av såväl negativ som positiv karaktär kommer på så sätt att ligga till grund för en människas upplevda arbetstillfredsställelse.
Såväl litteratur som resultat från vetenskapliga studier åskådliggör olika faktorer som visat sig vara betydelsefulla för människors upplevelse av arbetstillfredsställelse. Forskning visar att
stimulerande arbetsuppgifter, möjligheter att arbeta under frihet och med ansvar och att ha utvecklingsmöjligheter har betydelse för arbetstillfredsställelse (Oldham & Hackman, 1981¸ Berggren, 1986). Individens möjlighet till självbestämmande och kontroll har också visat sig vara av betydelse för upplevelsen av trivsel på arbetet (Svenning 1993:39). Arbetstillfredsställelsen har också visats sig variera mellan olika åldrar och mellan högutbildade och lågutbildade. Hultin (1995) fann i en studie att äldre känner en högre arbetstillfredsställelse jämfört med yngre och Hultin (1996) fann i en studie att högutbildade känner lägre arbetstillfredsställelse än vad lågutbildade gör. Forskning visar också att inkomst kan påverka trivseln på arbetet. Judge m.fl (2002) skriver att orsakerna till att människor trivs sitt arbete är flera, men enligt Judge m.fl har det genom forskning framkommit att de vanligaste orsakerna har att göra med den lön man har, vilka karriärmöjligheter som finns, ”kvalitén” på medarbetare och ledning samt arbetet i sig självt. Liknande resultat framkommer i studier genomförda av Bookmeir och Lacy (1987) och Schou (1991) som fann att inkomstens storlek har stor betydelse för hur människor trivs på sitt arbete. Schou fann i en kvantitativ studie på svenska ingenjörer att inkomst var för dem den viktigaste faktorn för trivsel. Emellertid visar resultat ifrån samma studie att mellan mänskliga relationer också hade betydelse för arbetstillfredsställelse.
Enligt Svenning (1993:31) så är lönen, som förr var den viktigaste motivationsfaktorn, ofta inte längre tillräcklig för att uppnå arbetstillfredsställelse. Idag lägger individen allt större vikt på att arbetet ska innebära gemenskap, erkänsla och att arbetsinsatsen känns meningsfull. Putnam (2000:95) och Lennéer-Axelson och Tylefors (2005:43ff) skriver att social kontakt och sociala förbindelser med arbetskamrater har visat sig vara en stark positiv faktor för arbetstillfredsställelse. Även Olov och Dahlgren (1990:25) lyfter fram vikten av mellanmänsklig gemenskap och upplevelsen av socialt stöd som viktigt för att människor ska trivas på arbetet och Theandersson (2000:144) hävdar att arbetet är en mycket viktig institution för social samvaro och att denna funktion blivit allt viktigare under de senaste decennierna. Ett arbetes status och anseende i samhället har också visat sig påverka arbetstillfredsställelsen och huruvida individen upplever att arbetet är meningsfullt och betydande för andra människor (Olov & Dahlgren, 1990:23). Det finns enligt Svenning (1993:34) också ett nära samband mellan att få uppskattning och känna sig behövd på arbetet och upplevelsen av arbetstillfredsställelse. I en avhandling gjord av Björklund (2001) framkommer att lönen är en viktig faktor, men inte en unik och ensam saliggörande faktor för att människor skall trivas på arbetet. Björklund genomförde en studie av försäkringsbolagsanställda och anställda inom barnomsorg. I resultatet framkommer att den faktor som visade sig ha störst betydelse för trivsel och arbetsmotivation var att deras arbete uppfattades som viktigt och statusfyllt av såväl de själva som av andra.
Även om det finns mycket kunskap om vilka faktorer som främjar arbetstillfredsställelse så är det idag, enligt Svenning (1993:32), stora skillnader mellan olika yrkesgrupper vad gäller hur många arbetstillfredsställande faktorer som finns representerade. Inom vissa yrken finns många faktorer representerade medan det inom andra saknas någon eller några. Parkeringsvakter är ett yrke som kan sägas sakna någon eller några av de faktorer som ses som viktiga för att uppleva arbetstillfredsställelse. En stor del av parkeringsvakterna arbetar ensamma, vilket innebär en begränsad kontakt med arbetskamrater. Parkeringsvakter är dessutom en yrkesgrupp som i sin yrkesutövning får utstå mycket missnöje och ogillande ifrån andra människor och de blir till och med ibland utsatta för våld och/eller hot om våld (www.arbetsmiljoupplysningen.se). Deras sociala status kan därmed antas vara låg. I en rapport genomförd av Helsingborgs kommun undersöktes attityder till parkeringsvakters arbete hos 1000 slumpvis utvalda personer (Allmänhetens attityder till parkeringsvakter,
2006). I rapporten framkommer bland annat att många i allmänheten har en negativ inställning till parkeringsvakter. Allmänheten tycker att parkeringsvakter är petiga och nitiska övervakare, det går inte att resonera med dem och de är inte serviceinriktade.
1.2 Problemformulering
Sammanfattningsvis visar litteratur och forskning att arbetstillfredsställelse kan vara viktigt för såväl individen som för samhället i stort. Skälen till att människor känner arbetstillfredsställelse är många och varierar mellan individer och grupper. Det som för en grupp människor är viktigt för arbetstillfredsställelsen är för en annan grupp mindre viktigt och vice versa.
En faktor som har visat sig ha en positiv betydelse för arbetstillfredsställelse är tillgången till social kontakt på arbetsplatsen. Forskning har också visat att om såväl arbetstagaren som omvärlden uppfattar arbetet som viktigt och statusfullt kan det ha en positiv effekt för arbetstillfredsställelsen.
Parkeringsvakter kan ha en begränsad tillgång till social kontakt på arbetsplatsen vilket man kan anta kan påverka arbetstillfredsställelsen negativt. Undersökningar har visat att allmänhetens attityder gentemot yrkesgruppen parkeringsvakter kan vara negativa och att de ibland blir utsatta för våld och/eller hot om våld. Detta kan tänkas påverka parkeringsvakters syn på sitt eget arbete då det gäller status och värde på ett negativt sätt, vilket kan antas utgöra ytterligare en negativ effekt på deras upplevelse arbetstillfredsställelse.
Utifrån att parkeringsvakter arbetar under omständigheter som kan tänkas påverka arbetstillfredsställelsen på ett negativt sätt samt att detta yrke inte tidigare studerats inom forskning blir det intressant och angeläget att studera hur denna yrkesgrupp ser på sitt arbete samt hur de upplever och hanterar sin arbetssituation. Det är också angeläget att studera om det föreligger skillnader mellan de parkeringsvakter som arbetar ensamma och de som arbetar tillsammans med en kollega, det vill säga mellan dem som har en begränsad kontakt med arbetskamrater och de som inte har denna begränsning.
Slutligen, den forskning som är genomförd och publicerad vad gäller arbetstillfredsställelse är till stor del genomförd med en kvantitativ ansats, där människor i de flesta fall fått skatta sin uppfattning utifrån färdigställda frågor. Detta gör det angeläget och intressant att genomföra en kvalitativ studie i svenska förhållanden där människor ges möjlighet att berätta hur de upplever sin arbetssituation i relation till arbetstillfredsställelse.
1.3 Syfte
Syftet är att undersöka vilka faktorer i parkeringsvakters arbetssituation som främjar respektive hämmar arbetstillfredsställelse. Syftet är också att undersöka om det föreligger några skillnader mellan i hur ensamarbetande parkeringsvakter och de som arbetar tillsammans med en kollega upplever sin arbetssituation.
1.4 Avgränsningar
Litteratur visar att upplevelse av arbetstillfredsställelse kan påverkas av många faktorer även utanför arbetet, till exempel av familjeförhållande och fritidssysselsättningar (jfr. Dahlgren &
Dahlgen 1981). Denna uppsats är emellertid avgränsad till att handla om faktorer som i den direkta arbetssituationen upplevs främja respektive hämma arbetstillfredsställelse.
1.5 Frågeställningar
o Vilka faktorer i parkeringsvakters arbetssituation främjar respektive hämmar arbetstillfredsställelse?
o Finns det några skillnader mellan hur ensamarbetande parkeringsvakter och de som arbetar tillsammans med en kollega upplever sin arbetssituation?
1.6 Disposition
Inledningen börjar med en övergripande sammanfattning av motivering till studiens genomförande. Därefter följer en bakgrund där problemområdet belyses utifrån relevant litteratur och utifrån tidigare forskning. Sedan återfinns, problemformulering, syfte, vilka avgränsningar som gjorts, samt vilka frågeställningar studien omfattar. Nästa del innefattar metod och där beskrivs metodologisk utgångspunkt, urval, datainsamling och analys, etiska överväganden samt en diskussion om studiens validitet och reliabilitet. I nästa avsnitt, teoriavsnittet, redogörs för de teoretiska utgångspunkter som jag haft i studien. Här redogör jag för Antonovskys teori om KASAM, Lysgaards teori om den sociala gruppen samt för Blauners alienationsteori. Detta följs av resultatet där jag redovisar mina empiriska resultat och den tolkning jag gjort utifrån min teoretiska utgångspunkt. Avslutningsvis återfinns en sammanfattning följt av en diskussion där såväl metod, resultat som framtida rekommenderad forskning belyses och diskuteras.
2. METOD
2.1 Metodologisk utgångspunkt
Studiens utgångspunkt är människors egna upplevelser av sin arbetssituation inom ett yrke där vissa betydelsefulla faktorer för främjandet av arbetsstillfredsställelse är minimalt representerade eller helt saknas. Forskning utifrån denna ansats är inriktad på att studera världen så som den erfars av människan. Denna erfarna värld är en social värld med mänskligt skapade föremål och mänsklig organisation. Det är där människor lever tillsammans med andra och det är utifrån denna värld som människan via berättande kan förmedla sina erfarenheter till andra (jfr Bengtsson 1999:72).
2.2 Urval
Urvalet består av åtta parkeringsvakter som arbetar i tre olika mellan stora städer i Sverige. Fyra av dem är anställda inom kommunen och arbetar alltid tillsammans med en kollega och fyra är anställda i privata företag och arbetar mestadels ensamma. Av de åtta är två kvinnor. Åldrarna varierar mellan 19-55 år. Åldersfördelningen var relativt jämn mellan de som var anställda inom kommunen och de som var privatanställda. Samtliga respondenter har fast månadslön, arbetar inte på provision, arbetar enligt schema på dagtid, kvällstid och helger och har liknande arbetsuppgifter. Urvalet var ett bekvämlighetsurval och genomfördes genom att jag via nyckelpersoner fick kontakt med intressanta arbetsplatser. Först tillfrågades och informerades respektive chef och därefter gavs information till aktuella respondenter. Därefter skickades missivbrev till samtliga informanter samt till respektive chef. Kriterierna för att delta i studien var att informanterna var svensktalande, heltidsarbetande parkeringsvakter och intresserade och villiga till att delta i studien
2.3 Datainsamling och analys
För att få ta del av parkeringsvakters arbetssituation genomfördes datainsamlingen genom både kvalitativa forskningsintervjuer och genom deltagande observationer. Deltagande observationer utgjorde ett stöd för det som framkom i intervjuerna och möjliggjorde en djupare förståelse för en kontext som för mig, vid tidpunkten för datainsamling, var relativt okänt. Fördelarna med att använda flera datainsamlingstekniker inom ett forskningsområde är att informationen blir fylligare och den ena tekniken kan uppväga brister i den andra och vise versa (jfr Polit & Hungler 1999:257-258). Denna typ av datainsamling kan ses som inspirerad av fältstudieforskning (jfr Polit & Hungler 1999:13-14). Syftet med kvalitativa forskningsintervjuer är att genom människors berättelser få ta del av hur de erfar sin livssituation och syftet med deltagande observation är att genom att se och begrunda få kunskap om människors livssituation (jfr Kvale 1997:34).
Intervjuerna genomfördes på informanternas arbetsplatser, antingen på deras kontor eller i deras arbetsbilar. Då datainsamlingen genomfördes i arbetsbilarna så användes såväl intervju som deltagande observation som datainsamlingsteknik och när datainsamlingen genomfördes på kontor så omfattades den vid två tillfällen av båda datainsamlingsteknikerna och vid två tillfällen enbart av intervjuer. Sammanlagt genomfördes åtta intervjuer och fyra deltagande observationer. Intervjuerna inleddes med att jag bad informanterna att berätta om hur de upplever sin arbetssituation. Denna fråga följdes av att jag bad dem berätta om vad i deras arbetssituation de upplever främjar respektive hämmar arbetstillfredsställelse/trivsel. Jag strävade efter att utifrån syftet följa respondenternas egna tankar och uttalanden och inte leda
in dem i några alltför förutbestämda riktningar (jfr Svensson & Starrin 1996:63). Jag försökte att formulera frågorna på ett sådant sätt att de var lätta att förstå och att de för informanterna kändes betydelsefulla att besvara. Intervjuerna varade mellan 60 till 90 minuter. Samtliga intervjuer bandinspelades och skrevs i nära anslutning till intervjutillfället ut ordagrant.
De deltagande observationerna genomfördes genom att jag deltog tillsammans med en parkeringsvakt under hans/hennes arbete. Vid två tillfällen deltog jag under en hel dag och vid två tillfällen deltog jag i cirka två timmar under ett arbetspass. Observationerna skedde i anslutning till intervjuer och var såväl generella som fokuserade, där de generella utgjorde en bakgrund till de fokuserade (jfr Patton 1990: 215-216). Observationerna gav möjlighet att studera hur parkeringsvakterna hanterade sin arbetssituation och i kombination med intervjuer gav dessa också kunskap om hur parkeringsvakter upplever sin arbetssituation, det vill säga hur de tänker och känner i relation till hur de hanterar sin arbetssituation. Generell observation skedde under hela tiden som jag deltog och övergick i att bli fokuserad när parkeringsvakten till exempel gick ut ur bilen för att ”lappa” en felparkerad bil. Då observationen blev fokuserad noterades vad som hände med hjälp av ett observationsschema. Detta innefattade vilka som var inblandade, tidpunkt, hur länge händelsen pågick samt parkeringsvaktens kroppsspråk. Direkt efter en sådan fokuserad observation frågade jag också parkeringsvakten hur han/hon kände och tänkte i relation till den händelse som observerats. Efter varje deltagande observation försökte jag i så snar anslutning till observationstillfället som möjligt att skriva ned det som innefattats i de generella observationerna. Detta kunde till exempel handla om stämningen i bilen, respektive parkeringsvakts kroppsspråk, verkade han/hon lugn och avspänd eller orolig och spänd och så vidare. Såväl de fokuserade som de generella observationerna utgjorde sedan vid analysarbetet en hjälp när intervjuerna tolkades genom att klargöra en utsaga som till exempel kändes otydlig eller tveksam.
För att analysera materialet har jag använt mig av kvalitativ innehållsanalys som syftar till att systematiskt beskriva innehållet i en text. Detta sker genom att texten organiseras genom kategorisering av de väsentliga egenskaper som texten innehåller (Merriam 1994: 128f). En kvalitativ innehållsanalys kan ta fasta på antingen det manifesta eller det latenta innehållet (Graneheim & Lundman 2003). Det manifesta innehållet utgörs av det synliga och tydliga i texten medan det latenta innehållet delvis utgörs av textens underliggande mening vilket nås genom tolkning. I detta arbete har jag till största delen tagit fasta på det latenta innehållet då mina frågeställningar var av kvalitativ art och jag försökte förstå betydelsen i respondenternas berättelser och i det jag observerade. Analysen av intervjuerna och observationerna skedde genom att jag först läste igenom mina intervjuer och vad jag noterat angående mina observationer. Denna första genomgång av materialet syftade till att få en övergripande förståelse av texten. Därefter sökte jag efter delar i texten som jag utifrån syftet ansåg relevanta. Dessa delar i texten markerades och kodades. Koderna jämfördes sedan med varandra och koder med liknande innehåll sammanfördes till kategorier. Slutligen så analyserades och sorterades dessa kategorier med hjälp av Antonovskys teori KASAM (känsla av sammanhang). På detta sätt användes i slutet av analysen Antonovskys teori som en tolkningsram. Detta gjordes eftersom jag bedömde att materialet var av den karaktären att det gav innehållet mest rättvisa.
2.4 Etiska överväganden
Det finns etiska riktlinjer för hur en datainsamling i forskningssammanhang skall gå till. Dessa riktlinjer innefattar såväl informerat samtycke, konfidentialitet som konsekvenser (jfr Kvale 1997:142ff). Jag har försökt att tillmötesgå dessa riktlinjer genom att informera mina
informanter om syftet med min studie, hur datainsamlingen kommer att gå till och hur länge den beräknas pågå. Jag informerade också om att ingen enskild person kommer att kunna identifieras i resultatredovisningen och att uppgifterna om de personer som deltar i studien kommer att behandlas på ett sådant sätt att obehöriga inte kommer att få ta del av dem. Informationen skedde såväl muntligt som skriftligt. På detta sätt försäkrades anonymitet och konfidentialitet.
Det finns etiska betänkligheter omkring att bandinspela intervjuer och notera observationer eftersom ett dylikt förfarande kan upplevas störande och hämmande för respondenterna. Därför tillfrågades respondenterna före varje datainsamling om det var i sin ordning med detta förfarande, vilka samtliga respondenter tyckte. Ingen av respondenterna uttryckte heller efter datainsamlingen då jag frågade hur de upplevt situationen, att de varit störda eller hämmade av bandinspelningen eller noteringarna.
En forskningsintervju skiljer sig från det vanliga samtalet eftersom vilka frågor som ställs bestäms av den som intervjuar. Det är också intervjuaren som bestämmer vilken riktning intervjun skall ha. Detta gör att intervjuaren har en maktposition i relation till respondenten (jfr Kvale 1997:13,26). För att minimera denna maktposition inleddes varje intervju med lite allmänt ”prat” där respondenten och intervjuaren fick möjlighet att känna sig för lite grand och därmed att slappna av en aning.
En forskningsintervju där människor uppmuntras till att tala om sig själva kan på olika sätt påverka dem. Det kan upplevas som positivt att få berätta om sin livssituation men risken är att man berättar för mycket och sedan ångrar sig (jfr Kvale 1997:110). För att möta denna risk informerade jag respondenterna om att de efter datainsamlingen gärna vid behov fick ta kontakt med mig. Jag frågade också efter varje datainsamlingstillfälle hur det hade känts och samtliga respondenter uppgav då att situationen känts bra.
2.5 Validitet och reliabilitet
Både validitet och reliabilitet utgör en slags kvalitetssäkring på forskning som genomförs. Validitetskriteriet innefattar om studien mäter det som avses att mäta medan reliabilitetskriteriet handlar om tillförlitlighet och noggrannhet (jfr Kvale 1997:207-213 ff). I studien har validitetskriteriet beaktats genom att jag hela tiden haft mitt syfte i fokus. Under alla intervjuer, där naturligtvis informanterna också talat om sådant som inte rör studien, har jag hela tiden strävat efter och försökt att återföra intervjun till syftet med studien. En forskare kan genom de frågor han/hon ställer oavsiktligt påverka informanternas svar (Kvale 1997:213). Denna risk har jag försökt att minimera genom att utifrån mitt syfte ställa så öppna frågor som möjligt.
Främjandet av reliabilitet har skett genom att jag spelat in alla intervjuer på band och sedan skrivit ut dem ordagrant. Jag har dessutom under och efter samtliga intervjuer gjort kortare och längre sammanfattningar där jag frågat informanterna om det jag förstått utifrån deras berättelser är rätt uppfattat.
Att använda observationer vid datainsamling kan vara förenat med vissa risker eftersom forskaren med sin närvaro på olika sätt kan påverka det som sker. Denna påverkanseffekt har jag bemödat mig att mildra genom att försöka bidra med att göra datainsamlingstillfället så avspänt och naturligt som möjligt. Dessutom har jag även här gjort sammanfattningar över mina observationer som jag bett informanterna att ha synpunkter på. Inga observationer har
heller skett ensamma utan alltid i kombination med intervjuer vilket kan ses som ytterligare ett sätt att minska risken för feltolkningar och därmed låg tillförlitlighet. Jag har också strävat efter, att i så snar anslutning som möjligt till observationstillfällena, göra sammanfattningar av det jag observerat.
I resultatet finns informanternas utsagor presenterade genom direkta citat vilket kan ses som ett sätt att öka tillförlitlighet och noggrannhet i en undersökning eftersom man genom citat ger läsare av studien möjligheter att validera resultatet.
3. TEORETISK UTGÅNGSPUNKT
I syfte att få struktur och nå en ökad förståelse för mitt resultat läste jag under mitt analysarbete en hel del sociologisk litteratur. Jag fann då Aaron Antonovskys (2005) teori om KASAM (känsla av sammanhang) lämplig att använda som tolkningsram. Emellertid ansåg jag att Antonovskys teori i vissa avseenden var något begränsad utifrån det resultat jag hade fått fram. På grund av detta användes, om än i begränsad omfattning, även Lysgaards (2001) teori om den sociala gruppen och Blauners (1964) teori om alienation. Dessa teorier användes som ett komplement till Antonovskys teori för att fördjupa förståelsen av resultatet och skall därför enbart ses som detta och inte som några övriga tolkningsramar. Nedan presenteras de centrala begrepp och vitala delar i teorierna som jag använt vid analysen av mitt material. I resultatdelen, när respondenternas utsagor och de observationer jag gjort tolkas, tydliggörs dessa begrepp ytterligare.
3.1 KASAM
Aaron Antonovsky var en medicinsk sociolog som på 1970-talet formulerade en teori som kom att kallas den salutogenetiska modellen (Antonovsky 2005:9-11). Denna modell fokuserar på vilka faktorer som orsakar och upprätthåller en människas hälsa snarare än vilka faktorer som orsakar sjukdom. Salutogenes betyder hälsans ursprung, vilket också var Antonovskys centrala frågeställning i många av de studier som han genomförde.
Den mänskliga tillvaron är enligt Antonovsky (2005:16 ff) full av stressorer som på olika sätt kan hota en människans hälsa. Stressorer är till exempel psykiska, kroppsliga och/eller sociala påfrestningar som alla människor i olika former möts av i livet. Somliga stressorer är av en sådan art att de kan bidra till en människas ohälsa och många människor upplever också ohälsa. Men, skriver Antonovsky, en del människor har trots att de utsatts för mycket stora påfrestningar ändå hälsan i behåll. Detta ansåg Antonovsky vara mycket intressant och istället för att fråga sig vad som gör att människor upplever ohälsa så frågade sig Antonovsky därför hur det kommer sig att många människor trots stora påfrestningar ändå bibehåller sin hälsa. Svaret på denna salutogena frågeställning var enligt Antonovsky KASAM, Känsla Av SAMmanhang. Han menade att en hög grad av KASAM hos en människa utgör en motståndsresurs till alla de stressorer hon utsätts för och bidrar därmed till att hälsa kan uppstå och bibehållas (a.a. s.16ff).
KASAM omfattar tre centrala komponenter: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Känslan av sammanhang är enligt Antonovsky (2005:42-46) en global hållning som uttrycker i vilken utsträckning man upplever att de skeenden som sker i ens inre och yttre värld är förutsägbara, begripliga och strukturerade (begriplighet), att de resurser som krävs för att möta de krav som skeenden kan kräva finns tillgängliga (hanterbarhet) samt att dessa krav är utmaningar, värda investering och engagemang (meningsfullhet). Om dessa komponenter främjas i en människas liv ökar hennes känsla av sammanhang och bidrar därmed till att hon upplever en högre grad av hälsa.
Antonovsky skriver att utgångspunkten för KASAM-begreppet var att beskriva ursprunget till hälsa och inte beskriva andra former av välbefinnande (a.a. s.235ff). Ett flertal studier genomförda både av honom själv och av andra (jfr t.ex. Zautra & Hempel 1984; Kalimo, Pahkin, Mutanen & Toppinen-Tanner 2003) visar dock att ett starkt KASAM är relaterat till många olika typer av välbefinnande såsom tillexempel förmåga till prestation, förmåga att
arbeta och känsla av arbetstillfredsställelse. Antonovsky (a.a. s.150-151) skriver att arbetet är en social miljö där den vuxne ofta spenderar mer än hälften av sin vakna tid under många år och därför har arbetssituationen en betydande roll för utformandet av en ung människas KASAM. Emellertid menar Antonovsky att efter 30 års ålder är en människas KASAM förhållandevis stabilt. Nedan följer de aspekter som enligt Antonovsky skapar erfarenheter i arbetssituationen som befrämjar människors känslor av begriplighet, hanterbarhet och
meningsfullhet och därmed förstärker en människas KASAM i betydelse av
arbetstillfredsställelse.
3.1.1 Faktorer som främjar känslan av begriplighet
Om arbetets sociala struktur medför att människan upplever förutsägbarhet främjar detta enligt Antonovsky känslan av begriplighet. Upplevelser av förutsägbarhet främjas i sin tur av att människan upplever en strukturerad rollkomplexitet, en arbetstrygghet och att hon upplever en social trygghet på arbetsplatsen.
Rollkomplexitet innebär att man förstår sin egen roll i arbetssituationen och har möjlighet att
se sin arbetsprestation i ett större sammanhang. Det innebär också att kunna se en tydlig bild av hela arbetssituationen och förstå de övergripande målen med såväl sin egen arbetsprestation som verksamheten i stort. Rollkomplexitet syftar vidare på att man är förtrogen med andra roller i den aktuella miljön och hur de rollerna är förbundna med den egna rollen. Arbetstrygghet kan, enligt Antonovsky, betraktas på olika nivåer vilka exempelvis innefattar att om man inte bryter mot de regler som accepterats som legitima så får man heller inte sparken, att ens arbete eller verksamhetsområde kommer att finnas kvar och att man har en tilltro till de sociala systemens kontinuitet. Social trygghet på arbetsplatsen formas av en arbetsgrupps sociala relationer. Antonovsky skriver att om det i en arbetsgrupp finns gemensamma värderingar, en känsla av gruppidentifikation och tydliga normativa förväntningar kommer stämningen präglas av förutsägbarhet och utgöra en slags social trygghet för individen. I en sådan miljö kommer arbetstagaren att få adekvat feedback och uppleva att han/hon förstår andras signaler och att andra förstår hans/hennes. Social trygghet förstärks också av gruppritualer och av att gruppen har ett gemensamt språk och gemensamma symboler (Antonovsky 2005:156-158).
3.1.2 Faktorer som främjar känslan av hanterbarhet.
Enligt Antonovsky (2005:154-155) är upplevelsen av att ha en tillfredsställande
belastningsbalans avgörande för känslan av hanterbarhet. Belastningsbalans handlar om att
uppleva att man har tillgång till de nödvändiga resurser som krävs för att på ett tillfredsställande sätt kunna hantera de krav som arbetssituationen kräver. Det vill säga en balans mellan de krav och stressorer som ställs i arbetssituationen och de resurser man har för att kunna svara upp till desamma. Stressorer i arbetet är sådant som kan orsaka spänning i arbetssituationen och som kan påverka känslan av hanterbarhet om individen inte upplever sig ha tillräckliga resurser att tillgå för att hantera dem. Resurser att tillgå syftar dels på den kunskap och de färdigheter man upplever sig själv ha; egen-resurser, och dels på det material och på den utrustning som den formella sociala strukturen ställer till förfogande;
organisatoriska resurser, för att man ska klara av sin arbetsuppgift. Antonovsky menar vidare
att det i åtskilliga arbetsmiljöer dessutom skapas informella sociala strukturer som också kan fungera som en social resurs för den enskilde. Detta kan till exempel vara att man upplever stöd från kollegor och att man känner att man inte är ensam utan kan räkna med att andra tar över om man misslyckas. Ibland får dessa sociala resurser till och med större betydelse än
våra egna resurser eller de organisatoriska resurser som den formella strukturen tillhandahåller.
Antonovsky (2005) skriver vidare att överbelastning är något som kan uppstå om man inte upplever att man har tillräckliga resurser för att svara upp mot de krav som arbetet ställer och detta är, enligt honom, det största hotet mot känslan av hanterbarhet. Emellertid menar Antonovsky att tillfällig överbelastning, där man får utnyttja tidigare obrukade resurser, kan höja känslan av hanterbarhet. Sådana tillfälliga perioder av överbelastning måste emellertid kombineras med perioder där människan ges möjligheter att dra sig tillbaka och lagra ny energi. Antonovsky tar också upp att brist på komplexitet i arbetet kan leda till underbelastning som i sin tur kan påverka upplevelsen av hanterbarhet negativt. Han menar att när ett arbete är sådant att det sällan eller aldrig krävs att man använder sina förmågor eller får tillfälle att utnyttja sin kapacitet eller när arbetet är enformigt och monotont kan man omöjligt uppleva världen som hanterbar (a.a. s.154-155).
3.1.3 Faktorer som främjar känslan av meningsfullhet
Att uppleva meningsfullhet i arbetet har enligt Antonovsky sitt ursprung i att man dels känner glädje och stolthet i sitt arbete och dels att man upplever att man kan påverka sin arbetssituation. Att känna glädje och stolthet i arbetet och känna att man kan påverka sin arbetssituation bottnar enligt Antonovsky dels i att den sociala värderingen av ens arbete är god och dels i att arbetsförhållandena är sådana att de ger individen tillräckligt med
inflytande.
Den sociala värderingen kan enligt Antonovsky urskiljas på två nivåer nämligen på en
samhällelig och en personlig nivå. För det första gäller det den sociala värderingen av den verksamhet man är engagerad i. En sådan värdering uttrycks genom de resurser, i form av till exempel makt, belöningar och prestige, som samhället ger kollektivet. För det andra gäller det den sociala värderingen av den arbetande individen. Ju mer man upplever att den sociala värderingen, i form av till exempel erkänsla och beröm, är rättvis i förhållande till sin arbetsinsats, ju mer sannolikt är det att man upplever glädje och stolthet i sitt arbete. En upplevelse av uppskattning av såväl verksamheten i stort som av den specifika egna arbetsinsatsen främjar således enligt Antonovsky upplevelse av glädje och stolthet i arbetet och därmed också känsla av meningsfullhet (a.a.: 152-153). Om arbetet däremot inte är värdesatt så finns risk att människan inte känner det som meningsfullt. Däremot, om en roll är värdesatt i en viss subkultur eller av de närmaste kan det mycket väl räcka för att skapa en känsla av meningsfullhet. Någon slags social erkänsla måste dock finnas.
Inflytandets betydelse för upplevelsen av mening syftar dels på den enskilde arbetarens
bestämmanderätt i arbetssituationen men även på arbetets kollektiva karaktär; det vill säga hur det egna arbetet är kopplat till andras arbeten och huruvida arbetet i sig har något inflytande på den samhälliga nivån. Om den enskilde känner att han/hon har möjlighet att ha inflytande över sina arbetsuppgifter, arbetsordningen och arbetstakten och över det som verkar vara av betydelse i vad som händer runt omkring honom, upplever han/hon enligt Antonovsky, sannolikt också arbetet som meningsfullt och har då en vilja att investera i det (a.a. s.152-153).
Sammantaget visar Antonovskys teori att om arbetssituationen främjar känslor av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet främjar detta känslan av arbetstillfredsställelse.
Om arbetsförhållandena istället är sådana att de hämmar känslor av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet kan de sägas hämma en känsla av arbetstillfredsställelse.
3.2 Social grupp
Den norske sociologen Sverre Lysgaard genomförde på 1950 talet en undersökning på arbetare som tjänstgjorde på en massafabrik. Han fann att det bland arbetare existerade ett slags beskyddande kollektiv. Detta kollektiv har en stor betydelse för arbetaren eftersom han/hon på grund av sin tjänst innehar en underordnad ställning (jfr Lysgaard 2001:63f). I en arbetsorganisation finns enligt Lysgaard två grundläggande enheter nämligen person och system och mellan dessa finns det beskyddande kollektivet som består av sociala grupper. I hans teori har den sociala gruppen en central plats inom en organisation. Beroende av hur stor organisationen är kan den innehålla varierande antal grupper. För att utgöra det som Lysgaard definierar som social grupp så kan inte antalet personer i gruppen emellertid överstiga tolv. De som ingår i gruppen är i interaktion med varandra och identifierar sig med varandra. Den sociala gruppen utgör enligt Lysgaard ett slags försvarssystem, en buffert mot ledningen och mot marknadens krav. Inom denna grupp finns starka band, den är inte skapad ”utifrån” utan på frivillighet. Det är här sociala band utvecklas och består och man kan se gruppen som en knutpunkt mellan person och system (a.a. s.233-234). Gruppen definieras utifrån interaktions och identifikations processer medan systemet definieras utifrån problemtolkningsprocesser. (a.a. s.235) Den sociala gruppens har sin mening i sig själv oavsett vilka funktioner den tjänar och uttrycker inspiration, skaparanda, motivation och utveckling. Systemet har sin mening i sina funktioner det vill säga i målsättningar och det rollsystem som skall verka för att målen uppnås och uttrycker förpliktelser och lojala insatser (a.a. s.235). Den sociala gruppen kan enligt Lysgaard i vissa avseenden liknas vid en familj eftersom man i gruppen är solidarisk mot varandra och förväntas uppföra sig broderligt mot varandra (a.a. s.110).
3.3 Alienation
Robert Blauner var en amerikansk sociolog som intresserade sig för och skrev om arbete och alienation. Alienation är enligt Blauner (1964:15-16) motsatsen till arbetstillfredsställelse och är ett generellt syndrom som uppstår av olika objektiva förhållanden och subjektiva känslotillstånd. Dessa växer fram ur speciella förhållanden mellan arbetare och den sociotekniska miljön i arbetet. Alienation uppkommer, enligt Blauner, då arbetaren inte har möjlighet att kontrollera sin omedelbara arbetssituation eller inte har möjlighet att utveckla en känsla av mening som förenar hans arbete med den övergripande produktionen, samt inte har möjlighet att tillhöra integrerade arbetsgemenskaper eller när de misslyckas att bli involverade i arbetet som ett medel för självförverkligande. Blauner tar upp fyra dimensioner av alienation; maktlöshet, meningslöshet, social isolering och självfrämlingskap och det fyra icke-alienerade motsatspolerna; frihet och kontroll över arbetet, meningsfullhet, social integration och självförverkligande, som om dom uppnås bidrar till arbetstillfredsställelse. 3.3.1 Maktlöshet
Maktlöshet innebär enligt Blauner (1964:16ff) att individen är oförmögen att kontrollera eller ha inflytande över de egna arbetsförhållandena. Detta kan till exempel innebära att man upplever en brist på kontroll och inflytande över arbetstakten, över anställningsvillkoren på det sättet att man inte vet hur länge man får arbeta kvar och över de beslut som fattas och påverkar arbetssituationen. Motsatsen till maktlöshet är att uppleva frihet och kontroll över arbetssituationen. Detta innebär till exempel att ha inflytande över den egna arbetsprocessen,
såsom till exempel arbetstakten och på det sätt man utför sina arbetsuppgifter. Det innebär också att ha inflytande över anställningsvillkoren och över de arbetsledande beslut som fattas på arbetsplatsen, samt att uppleva inflytande i den övergripande produktionen och i den färdiga produkten.
3.3.2 Meningslöshet
En ytterligare dimension av alienation är meningslöshet vilket enligt Blauner (1964:22ff) uppstår då individen är oförmögen att uppfatta mening och sammanhang i relation till den egna insatsen. Detta kan uppstå då komplexiteten i ett företag är stor och de individuella rollerna kan verka sakna ett integrerat samband med hela strukturen av roller. Detta kan enligt Blauner resultera i att den anställda kan lida brist på förståelse av det övergripande sammanhanget och syftet med hans eget arbete. Om en individ på detta sätt är oförmögen att se relationen mellan sitt eget arbete och företaget som helhet är enligt Blauner risken stor för att individen upplever meningslöshet. Motsatsen till meningslöshet är upplevelse av mening vilket enligt Blauner uppkommer då arbetaren kan överblicka hela produktionsprocessen och förstå sitt bidrag till helheten. Det är därför lättare att känna meningsfullhet i ett mindre företag då man har lättare att se sitt eget arbetes betydelse för företaget som helhet. Blauner menar också att arbeten i team kan reducera en känsla av meningslöshet. Om man som medlem i ett team åstadkommer ett arbete tillsammans med andra är det mer sannolikt att man upplever en mening med sitt arbete än då man genomför sitt arbete individuellt.
3.3.3 Social isolering
Alienation på grund av social isolering kommer enligt Blauner ur en känsla av att sakna samhörighet med arbetsplatsen som ett socialt system. Arbetaren känner i detta tillstånd ingen känsla av tillhörighet i arbetssituationen och är oförmögen eller ointresserad av att identifiera sig med organisationen och dess mål. Motsatsen till social isolering är enligt Blauner social integration vilket innebär en känsla av samhörighet i både arbetsgruppen och i företaget. Att känna gemenskap och tillhörighet i en integrerad arbetsgrupp kan enligt Blauner (1964:24ff) utgöra lindring av de känslor av alienation som särskilda arbetsförhållanden kan medföra. En integrerad arbetsgrupp har ofta strukturer av normer, formella och informella regler som utgör riktlinjer för hur gruppens medlemmar bör bete sig. Förväntningarna i gruppen kan ses som ömsesidiga det vill säga den enskilde har förväntningar på gruppens medlemmar och de har förväntningar på den enskilde. Detta ger enligt Blauner känslor av tillhörighet och förbindelse med arbetsplatsen vilket också kan främja känslor av tillhörighet med företaget i stort.
3.3.4 Självfrämlingskap
Självfrämlingskap är den sista dimensionen av alienation som Blauner (1964:26ff) beskriver vilket innebär att individen inte lyckas med att bli involverad i sin arbetsuppgift. När en individ saknar kontroll över arbetsprocessen och känslan av meningsfull förbindelse till företaget kan han komma att känna en slags opersonlig likgiltighet. Detta leder enligt Blauner till att individen får en instrumentell syn på sitt arbete. Tillfredsställelsen ligger nu utanför arbetet och arbetet blir endast ett medel att nå mål utanför den direkta arbetssituationen. När ett arbete uppmuntrar självfrämlingskap tar de inte till vara de unika förmågor, den potential eller den personlighet som finns hos den arbetande. Självförverkligande är självfrämlingskapets icke-alienerande motsats. Då arbetet tillfredsställer en arbetares behov
av kontroll, mening och social samhörighet blir det stimulerande i sig och kan därmed bli ett mål och en tillfredsställelse i sig. När ett arbete sörjer för möjligheter till kontroll, kreativitet och utmaningar och tar tillvara på varje individ unika potential bidrar det dessutom, enligt Blauner, till en känsla av självrespekt och stolthet hos arbetaren. Detta kan åtminstone delvis överkomma det stigma som ett låg-status arbete kan innebära. Å andra sidan kan ett alienerat arbete utan kontroll, frihet eller ansvar, bidra till att stärka och fördjupa känslan av att den samhälleliga värderingen av ens arbete som låg-status och lite värt är giltigt och korrekt.
4. RESULTAT och ANALYS
Som nämndes i metoddelen är denna resultat och analysdel strukturerad efter Antonovskys teori om KASAM, det vill säga respondenternas beskrivningar och det som observerades är strukturerat utefter ; Känsla av Begriplighet, känsla av Hanterbarhet och känsla av
Meningsfullhet. Under känsla av Begriplighet kommer respondenternas utsagor att beskrivas
och tolkas i relation till rollkomplexitet och social trygghet. Under känsla av hanterbarhet kommer respondenternas utsagor att beskrivas och tolkas i relation till belastningsbalans,
resurser och stressorer och slutligen, under känsla av meningsfullhet i relation till inflytande
och social värdering. Tolkningen sker i huvudsak utifrån Antonovskys teori men också, där ytterligare tolkning har bedömts kunna ge ännu mer klarhet och förståelse, utifrån Lysgaard och Blauners teorier. I syfte att underlätta för läsaren och eftersom det framkom skillnader i upplevelser mellan de respondenter som arbetade ensamma och de som med en kollega, benämns de parkeringsvakter som arbetar med en kollega som Grupp 1 och de som arbetar ensamma som Grupp 2.
4.1 Känsla av begriplighet 4.1.1 Rollkomplexitet
Samtliga respondenter i grupp 1 upplever sitt arbete som viktigt och betydelsefullt. De anser att de har en viktig roll i samhället då det gäller att trygga trafiksäkerhet och framkomlighet i trafiken. De menar att de utgör en säkerhet för allmänheten genom att tillse att trafiken fungerar. De berättar att deras betydelsefulla funktion blir särskilt tydlig till exempel på helger då det är mycket bilar ute på gatorna och det kan uppstå oreda i trafiken. Respondenterna refererar samtliga till det generella mål som verksamheten har, nämligen att tillse att staden är ”framkomlig, trafiksäker och tillgänglig”. De har dessa mål klara för sig och använder dem som en ledstjärna i sitt arbete. De påpekar också att det är viktigt att hela tiden påminna sig om att man gör ett betydelsefullt jobb eftersom det ibland känns tråkigt att ”lappa” bilar som leder till att människor får betala pengar. De beskriver att denna förståelse om arbetets betydelse utvecklas och blir lättare att se ju längre man har arbetat i yrket. En respondent beskriver vikten av att komma ihåg betydelsen av arbetet på detta sätt;
i början va det väl lite tuffare.. man var lite känsligare, det är ju liksom vanliga människor som vi sätter en lapp med en summa på rutan och som ska betalar det, och det kan ju kännas jobbigt.. och i början tänkte man kanske ibland mer på det än på själva rollen som parkeringsvakt och liksom varför man gör det här va.. hur viktigt det är.. man får inte låta det ta överhand utan måste komma ihåg målet med det vi gör och inte gå och tycka synd om folk hela tiden.. Men man är ju människa också..(8)
Respondenterna i grupp 1 upplever också att de genom att se resultaten av sitt arbete ytterligare får bevis för att de gör ett betydelsefullt och viktigt arbete. En av respondenterna beskriver:
jag känner absolut att vi gör ett viktigt jobb. Vi ser ju hur det kan vara ett totalt kaos under tex en lönehelg. Det kan vara bilar högt och lågt, lastbilar kommer inte fram och det står på gångbanor och Agda 88 får gå ut med sin rollator i vägen och sen när man ser hur när vi jobbat hur allt flyter på igen.. det är som att dra ut proppen ur ett badkar sen när trafiken kan flyta.. och då ser man ju verkligen att vi gör nytta.. och det märker ju också med att det blir mindre bilar att lappa, då märker att vi gjort bra jobb osv. Så när man ser att folk har förstått det, då har man ju gjort ett bra jobb.. när man liksom kan hålla rent för snöröjare och när dom sopar gator och så där.. så då känner man att man har gjort en insats sådär..(6)
Respondenterna i Grupp 2 beskriver parkeringsvakters roll i samhället som mindre betydelsefull. De har inte någon kännedom om några specifika mål som företaget har och att de inte riktigt vet vad som försiggår ”på kontoret”. De upplever att deras uppgift är att ”lappa bilar” för att deras företag och inblandade markägare ska tjäna pengar på det och de upplever inte i någon större grad att deras arbetsprestation fyller någon viktig funktion i samhället. En av respondenterna beskriver;
jag tycker inte jag gör ett speciellt viktigt jobb… jag gör det här jobbet för att folk ska tjäna pengar på de andra människor.. som min chef och för dom som äger marken.. för liksom vad gör vi egentligen.. lappar bilar.. finns ingen nytta liksom… (skratt) nej man märker ju till slut att jag gör det här jobbet, jag slavar här nere bara för att dom ska tjäna pengar på det..markägarn och min chef …(2)
Att respondenterna i Grupp 1 beskriver sitt arbete som något viktigt och betydelsefullt då det gäller till exempel trafiksäkerhet och framkomlighet på gatorna tyder på att de kan se sin arbetsprestation i ett större sammanhang. Att de berättar att de genom att se resultaten av sitt arbete ute på gatorna får bevis för att deras arbete är viktigt och fyller en viktig funktion på stadens gator indikerar att de tydligt kan se sin roll i sammanhanget. Respondenterna verkar dessutom vara väl införstådda i verksamhetens övergripande mål och vara delaktiga i en del av planeringen. Att respondenterna på detta sätt verkar kunna se sin arbetsprestation i ett större sammanhang och förstå sin egen roll i verksamheten samt att de är införstådda med de övergripande målen i verksamheten kan ur Antonovkys teori ses som att de upplever en god
rollkomplexitet i arbetet (2005:159), vilket i sin tur främjar känslan av begriplighet.
Att respondenterna i Grupp 2 beskriver att deras uppgift endast är att ”lappa bilar” och att de därigenom inte ser sitt arbete som särskilt betydelsefullt kan förstås ur Antonovskys teori som att de inte kan se sin arbetsprestation i ett större sammanhang. De beskriver vidare att de inte vet om några speciella mål för verksamheten och inte känner sig delaktiga i någon planering av arbetet. Att inte kunna ses sin arbetsprestation i ett större sammanhang eller förstå varför man gör det man gör kan ur Antonovskys teori tolkas som hämmande för respondenternas upplevelse av rollkomplexitet och därmed även begriplighet (a.a. s. 156-158).
Det respondenterna i grupp 2 berättar om kan också förstås utifrån det Blauner (1964:22ff) skriver om meningslöshet. Då en individ är oförmögen att uppfatta den egna insatsens mening och sammanhang och saknar förståelse för vilken betydelse hans arbetsinsats har i stort finns det, enligt Blauner, en risk för att han ska uppleva meningslöshet. Meningslöshet utgör en av de Blauner beskrivna alienationstillstånden som en individ kan hamna i då hans individuella roll verkar sakna samband med andras roller i en verksamhet.
4.1.2 Social trygghet
Respondenterna i Grupp 1 beskriver att den sociala gemenskapen med arbetskompisarna är mycket betydelsefulla för deras arbetstillfredsställelse. Under en arbetsdag träffas de mycket ofta, såväl när de är ute och arbetar och åker tillsammans med en kollega som när de varje morgon, lunch och eftermiddagsrast träffas i personalrummet. De upplever att de har en stark gruppgemenskap och att de är som ett ”gäng kompisar”. De berättar att de ofta skrattar tillsammans och har mycket roligt ihop, både när de arbetar och under rasterna. Också genom observationer kan man se att respondenterna verkar trivas tillsammans. De hade mycket kroppskontakt vilket till exempel kan observeras när de kamratligt kramar varandra, dunkar varandra i ryggen eller ger varandra en vänskaplig klapp. Det tycks som om de bryr sig om varandra och att de har roligt tillsammans. De använder sig av mycket interna skämt och det
råder en öppen och gemytlig stämning i fikarummet. Respondenterna beskriver att trots att de ibland blir turbulent i gruppen på grund av meningsskiljaktigheter och diskussioner mellan de många starka viljorna så råder allt som oftast en varm stämning i personalgruppen. De beskriver att alla är måna om att lösa konflikter och är villiga att anpassa sig efter varandra för att på så sätt främja sammanhållningen. Respondenterna upplever att det är viktigt att känna en vi-känsla och att alla i personalgruppen strävar efter samma mål. Viktigt för samhörigheten är också de gemensamma arbetskläderna som enligt respondenterna främjar både vi-känslan och ger gruppen en enhetlig bild utåt.
En av respondenterna beskriver gruppen såhär;
Och sen har vi så fantastiskt roligt ihop.. och vi skrattar mycket… ibland är det ju nån som råkar i luven på varandra.. men i nästa sekund så sitter dom och dricker kaffe ihop och klappar varandra på axeln.. så det är det som är så skönt.. man får säga vad man tycker och skälla men i nästa sekund så är det precis som vanligt igen... Nej jag tycker ju om det här med att vi är ganska tighta, täta på nåt vis.. (5)
En annan beskriver
(… ) men framförallt, det som gör att jag trivs så himla bra det är ju gruppen i sig.. det är sån sammanhållning.. det är som ett kompisgäng som är här…. Man skämtar och man.. det är väl lite lågt ibland och lite grova skämt och sånt där då.. men det är en väldigt varm stämning.. i gruppen och det är det som gör att man trivs.. (8)
Respondenternas i Grupp 2 upplever inte att de har en så stor social gemenskap utan i stor utsträckning är hänvisade till sig själva. Enda gången de träffas i hela arbetsgruppen är på personalmöte en gång i veckan och utöver det träffar de bara sina kollegor då de påbörjar eller avslutar ett pass. De åker dessutom ensamma i bilarna då de arbetar. De berättar att de inte riktigt vet hur de andra kollegorna arbetar eftersom var och en gör sitt jobb, oberoende av andra. De tycker emellertid att de är trevligt att träffa sina kollegor på personalmötena och de berättar att de gillar varandra trots att de inte riktigt känner varandra. De upplever inte att de i arbetsgruppen har några speciella förväntningar eller krav på varandra förutom att alla förväntas sköta sitt jobb och inte lämna något arbete efter sig.
En av respondenterna beskriver;
Man är ensam, förväntas sköta sitt jobb..that´s it..ja men visst kanske det skulle vara roligare att köra två och två i bilarna.. men nej,. man har ju radion.. (skratt) sen får man väl umgås med kompisar på fritiden… men det hade väl varit roligare om man hade fått träffa sina kollegor lite mer.. så att man i alla fall vet vad dom heter i efternamn.. (skratt) (1)
Att respondenterna i Grupp 1 upplever att de har stor social gemenskap med sina arbetskompisar och att de är som ett ”gäng kompisar” kan utifrån Antonovskys teori förstås som att de har en känsla av gruppidentifikation vilket kan utgöra en social trygghet för individen. Att de har mycket interna skämt och termer som kan verka oförståeligt för en utomstående kan jämföras med det Antonovsky (2005:158-159) skriver om gemensamma symboler och ett gemensamt språk. Att ha ett språk och symboler som endast är förståliga av dem som ingår i en grupp kan främja förutsägbarheten och därmed känslan av trygghet hos individerna. Respondenternas gemensamma arbetskläder kan också förstås som en gemensam symbol vilket också utifrån Antonovskys teori kan sägas främja förutsägbarhet och trygghet.
Respondenternas beskrivning av deras arbetsgrupps sociala gemenskap och dess betydelse för deras arbetstillfredsställelse kan också förstås utifrån det Lysgaard skriver om den sociala gruppen. Eftersom respondenterna upplever en hög grad av grupptillhörighet och dessutom har en tät kontakt med varandra kan detta ur Lysgaards teori ses som om de utgör en social
grupp. Den sociala gruppen kan enligt Lysgaard bidra till att medlemmarna känner trygghet
och gemenskap och en förankring i tillvaron. Lysgaard menar till och med att den sociala gruppen går att jämföras med en familj (jfr Lysgaard 2001:110-111).
Respondenterna i Grupp 2 träffar inte sina kollegor i lika stor utsträckning och upplever inte att de har en så stor social gemenskap i arbetsgruppen. Deras upplevelser av att inte riktigt känna sina arbetskollegor, att inte veta om hur de andra jobbar och att de är mer hänvisade till sig själva kan ur Antonovskys teori förstås som att det i arbetsgruppen inte finns någon tydlig gruppidentifikation, eller några tydliga normativa förväntningar. Därmed kan respondenterna i Grupp 2 inte utifrån Antonovskys teori sägas ha en arbetsgrupp som främjar deras upplevelser av social trygghet och känsla av begriplighet. Att respondenterna känner sig hänvisade till sig själva och inte känner någon social gemenskap i arbetsgruppen kan också förstås utifrån det Blauner (1964) skriver om social isolering. Vid social isolering upplever individen ingen social samhörighet med arbetsplatsen vilket kan hota dennes känsla av arbetstillfredsställelse
och leda till utanförskap, alienation (a.a. s.110).
4.2 Känsla av hanterbarhet 4.2.1 Belastningsbalans
Respondenterna i Grupp 1 upplever att de har goda möjligheter att klara av sina arbetsuppgifter under tiden de arbetar. De beskriver att vissa dagar är det mer att göra och andra dagar mindre men att de oftast upplever att de hinner med det som ska göras. I observationerna kan man också se att informanterna verkar hinna med det de ska. De arbetar lugnt och metodiskt inom en tidsram som verkar rimlig. Respondenterna beskriver också att eftersom de har ganska stor frihet att bestämma hur de ska lägga upp dagen har de möjlighet att prioritera om de skulle få ont om tid. Respondenterna berättar även att de kan upplevas som stimulerande då det ibland blir mycket att göra under korta perioder. En av respondenterna beskriver det så här;
(…)vi har ju inte mer börda på axlarna än vad vi klarar av så att säga, utan nej det dom kräver av oss att vi ska göra på arbetstid det är inga problem att klara av. Vi har ju inte sånt där att vi ska inbringa ett visst antal lappar per vecka.. utan vi jobbar ju på ändå.. Nej jag tycker vi har alldeles lagom med krav på oss.. varken för mycket eller för lite.. ja det skulle väl vara fredagar då isåfall.. då kan det bli svårt att hinna med.. fast det kan nästan vara stimulerande..när det händer lite sådär..(7)
En av respondenterna i Grupp 1 upplever dock att det ibland ställs för låga krav. Respondenten beskriver att det skulle behövas mer krav för att man inte skall bli ”förslappad” och att arbetsdagen skall kännas mer utmanande. Respondenten beskriver;
Jag tror att vi har för låga krav..ibland det blir lite förslappat.. med vissa rutiner och regler.. det har liksom aldrig varit nån kontroll på det där och man behöver ju även krav för att klara vardagen.. man vet vad man ska göra och bara gör det liksom.. det går ibland på lite slentrian..(5)
