Social värdering

Samtliga respondenter i Grupp 1 och 2 upplever att allmänheten har en mycket negativ attityd gentemot parkeringsvakter. De upplever att det finns en nidbild av parkeringsvakter som tjuriga och bittra och som bara vill sätta dit folk. De flesta av respondenterna upplever att de inte får någon eller mycket begränsad uppskattning för sitt arbete från allmänheten. En respondent beskriver att yrket är som ”en nagel i ögat” på allmänheten och några av respondenterna upplever att parkeringsvaktsyrket är det mest avskydda yrket i samhället. Samtliga respondenter berättar att de får möta mycket ogillande från allmänheten. De berättar att människor ofta blir arga på dom då de arbetar och säger åt dom vilket ”skitjobb” de gör och hur mycket de avskyr dem. De berättar också att människor visar sitt ogillande till exempel genom att fälla elaka kommentarer på stan och att grimasera eller spotta efter dom. Samtliga respondenter beskriver det som mycket tråkigt att människor klankar ner på deras arbete och de tror att om allmänhetens attityder gentemot dem skulle ändras så skulle också trivseln i arbetet öka. Två av respondenterna beskriver allmänhetens attityder så här;

vi är lägst rankad av alla.. ja.. folk ser ner på själva jobbet.. vi är dom mest hatade.. dom ser på oss som förlorare för att vi har såna här jobb.. jag har träffat folk på parkeringar som säger aaa har du inget annat för dig.. kan du inte skaffa ett bättre jobb? till och med folk som inte har jobb ser ner på oss.. då förstår du hur högt vi är rankade..(7)

Jag tror allmänheten ser oss som ett gäng bittra människor som inte har nåt bättre för oss än att vara ute och bråka med folk… jag tror dom har den bilden.. och det är lite det intrycket man få när man möter vissa.. liksom dom tror att vi bara är ute efter att störa folk hela tiden.. man är liksom dömd på förhand.. (2)

Respondenterna i Grupp 2 beskriver att de inte heller upplever någon speciell uppskattning från ledningen för sin egen arbetsinsats. Två av respondenterna beskriver att de upplever att chefen endast bryr sig om att inbringa pengar och struntar i hur de som arbetar mår. Respondenterna i Grupp 2 upplever inte att de är stolta över sitt arbete och beskriver att de ofta skäms för att visa sig i kläderna som visar att de arbetar som parkeringsvakt. De upplever också att det ofta känns genant att berätta för människor att de arbetar som parkeringsvakt och att de därför ibland undviker att tala om vad de arbetar med. En av respondenterna beskriver;

det är inget tacksamt jobb precis.. ett riktigt skitjobb! (skratt) Nej det är ju inget man går och skryter om precis.. men man får ta det för vad det är, man behöver ju inte vara kvar hela livet menar jag..(8)

Respondenterna i Grupp 1 beskriver att de skulle önska mer uppskattning och erkänsla för sin arbetsinsats från den högre ledningen. De beskriver dock att de ofta blir bjudna på trivselkvällar och andra evenemang vilket gör att de känner sig betydelsefulla. En respondent beskriver;

Ja dom anordnar ju mycket sådana här trivselträffar.. typ prova på- kvällar eller bowlingkvällar, lerduvekvällar ja lite av varje.. dom vill liksom att folk ska må bra.. det gör att man känner sig betydelsefull tycker jag…(2).

Respondenterna i Grupp 1 upplever också att de ofta får beröm för sin egen arbetsprestation i arbetsgruppen och av närmaste chef. De beskriver att de i arbetsgruppen ofta ”klappar varandra på axeln” och påminner varandra om vilket viktigt jobb de gör. Erkänslan ifrån varandra gör enligt respondenterna att de trots allmänhetens attityder kan bevara känslan av att de gör ett värdefullt arbete. De beskriver dock att det i vissa situationer kan kännas pinsamt att berätta för nya människor vad de arbetar med. De berättar att de trots detta ändå oftast väljer att berätta att de är parkeringsvakter eftersom de då ser en chans i att ge människor en ”annan bild” av sitt yrke. De beskriver sig själva vara stolta över sitt yrke och säger att de tror att människors negativa attityd gentemot dem beror på okunskap om vad yrket innebär. En av respondenterna beskriver;

man undrar ju ibland..(skratt) varför man gillar ett yrke där man får så mycket skit och inga pengar dessutom.. (skratt) nej men det ger faktiskt jäkligt mycket.. speciellt dårarna [arbetskollegorna som befinner sig i ett annat rum] därute.. och känslan av vi faktiskt gör nytta därute…(5)

Respondenternas upplevelser av att deras arbete har en mycket låg status i samhället och att människor generellt har mycket negativa attityder gentemot dem skulle, sett ur Antonovskys perspektiv kunna förstås som om de är negativt socialt värderade på en samhällelig nivå. Att uppleva att ens yrke har en mycket låg social värdering skulle genom Antonovskys teori innebära svårigheter med att känna glädje och stolthet i sitt arbete. Respondenterna i Grupp 2 upplever sig därtill inte få någon uppskattning för deras enskilda arbetsinsatser dvs. uppskattning på personlig nivå, vilket kan förstås som att de saknar uppskattning på båda av de av Antonovsky beskriva nivåerna för social värdering. Att de inte känner någon stolthet över sitt arbete skulle därför enligt Antonovskys teori kunna förstås som en konsekvens av deras avsaknad av positiv social värdering på båda nivåerna. Att inte uppleva någon erkänsla för sitt arbete gör det enligt Antonovskys teori omöjligt att uppleva någon stolthet och glädje i arbetet och är hämmande för känslan av meningsfullhet (Antonovsky 2005: 152-153). Respondenternas upplevelser av att inte få någon uppskattning av sin arbetsinsats och av att chefen struntar i hur de anställda mår skulle genom Blauners teori kunna tolkas som att arbetet uppmuntrar självfrämlingskap. Blauner menar att då ett arbete inte tar till vara de arbetandes förmågor och unika potential kan arbetet inte bidra med känslor av stolthet och meningsfullhet hos individen. Att sakna en meningsfull förbindelse till arbetet kan skapa känslor av likgiltighet hos individen och bidra till en inställning till arbetet som endast en försörjningskälla (Blauner 1964: 26ff).

Att respondenterna i Grupp 1 upplever att de får beröm för sin egen arbetsinsats både från närmaste chef och från sina kollegor kan förstås som att de åtminstone upplever en positiv social värdering på en av de Antonovsky beskrivna nivåerna. Respondenterna i Grupp 1

beskriver dessutom att de känner en stolthet i arbetet trots bristen på uppskattning från den samhälleliga nivån. Ur Antonovskys teori kan det förstås som att erkänslan ifrån arbetskollegorna bidrar med en känsla av stolthet över arbetet som kan överbrygga den brist på uppskattning som respondenterna erhåller på den samhälleliga nivån. Antonovsky menar att om en roll är värdesatt inom en viss subgrupp eller av de närmaste kan det i vissa fall räcka för att individen skall uppleva en stolthet i arbetet vilken främjar en känsla av meningsfullhet. (Antonovsky 2005: 152-153) Möjligt är att arbetsgruppen utgör en sådan subgrupp för respondenterna och att de på grund av att de får uppskattning i den gruppen ändå kan känna mening och stolthet med arbetet, trots den låga sociala värderingen av arbetet på den samhälleliga nivån. Att respondenterna upplever att de uppskattas för sin arbetsinsats och finner sitt arbete givande kan ur Blauners teori förstås som att arbetet uppmuntrar till självförverkligande. Då ett arbete tillfredställer behov som social samhörighet och mening kan det bli stimulerande och ett mål i sig. När ett arbete dessutom uppskattar arbetarens förmåga och potential kan det bidra till känslor av självrespekt och stolthet hos individen. Detta kan enligt Blauner bidra till att åtminstone delvis överkomma det stigma som ett låg- status arbete kan innebära (Blauner 1964:26ff).

5. SAMMANFATTNING OCH SLUTSATS

Syftet med denna uppsats var att undersöka vilka faktorer i parkeringsvakters arbetssituation som främjar respektive hämmar arbetstillfredsställelse. Syftet var också att undersöka om det förelåg skillnader mellan hur parkeringsvakter som arbetar tillsammans med en kollega och ensamarbetande parkeringsvakter upplever sin arbetssituation.

Resultat och analys visar att man kan urskilja olika faktorer i respondenternas arbetssituation som kan ses som främjande respektive hämmande för arbetstillfredsställelse. Resultatet visar också skillnader mellan hur parkeringsvakter som arbetar tillsammans med en kollega (Grupp 1) och ensamarbetande parkeringsvakter (Grupp 2) upplever sin arbetssituation. Nedan följer en sammanfattning av hur Grupp 1 och Grupp 2 upplever sin arbetssituation och vilka faktorer som genom analysen visade sig kunna ses som främjande respektive hämmande för arbetstillfredsställelse. Därefter följer en slutsats som belyser de mest framträdande fynden i resultatet.

5.1 Sammanfattning

Resultatet visar att respondenterna i Grupp 1 upplever att de har ett betydelsefullt arbete och att de fyller en viktig funktion i samhället. De är medvetna om de övergripande målen och förstår sin egen roll i verksamheten. De har också en tät kontakt med sina kollegor och upplever stor social gemenskap och samhörighet med arbetsgruppen. Analysen visar att dessa faktorer kan ses som främjande för arbetstillfredsställelse. Resultatet visar däremot att respondenterna i Grupp 2 inte upplever sitt arbete så betydelsefullt och de kan inte se att deras arbete fyller någon viktig funktion i samhället. De beskriver att de bara ”lappar bilar” på grund av att andra ska tjäna pengar. De har dessutom en begränsad kontakt med sina kollegor och upplever heller ingen samhörighet med sin arbetsgrupp och dessa faktorer kan sammantaget ses som hämmande för arbetstillfredsställelse. Respondenterna i Grupp 1 beskriver också att de som regel hinner med det som skall göras och att de har möjlighet att hantera de krav som arbetet kräver medan respondenterna i Grupp 2 däremot upplever sitt arbete som stressigt och att det ofta är svårt att hinna med det som krävs. Även här framkommer att Grupp 1 beskriver främjande faktorer medan Grupp 2 beskriver hämmande. Såväl i Grupp 1 som i Grupp 2 beskriver respondenterna en faktor som kan ses som

hämmande för arbetstillfredsställelse och det är när de berättar om att de ofta får utstå hot och

kränkningar från allmänheten vilket samtliga respondenter upplever mycket påfrestande. Respondenterna i grupp1 beskriver emellertid, i relation till allmänhetens beteende, en del

främjande faktorer då de berättar att de alltid arbetar tillsammans med en kollega och att detta

känns säkert och tryggt om det skulle hända något. De berättar också att de upplever att de får ett indirekt stöd av sina kollegor eftersom de i arbetsgruppen ofta pratar om de som känns jobbigt och alltid ger varandra hjälp och stöd. Respondenterna i Grupp 2 däremot, upplever inte att de har något stöd i sin arbetssituation och de berättar att de bara kan lita på sig själva och att de därför måste vara ”tuffa” för att klara av arbetet. De beskriver också att arbetet ibland känns så obehagligt att de undviker vissa situationer, vilket sammantaget beskriver faktorer som kan ses som hämmande för arbetstillfredsställelse.

Respondenterna i Grupp 1 beskriver också främjande faktorer för arbetstillfredsställelse när de berättar att de upplever frihet i sitt arbete och att de kan påverka sin arbetssituation, både när det gäller enskilda arbetsuppgifter och utformningen av arbetet i stort. Respondenterna i Grupp 2 upplever också frihet i arbetet eftersom de kan arbeta utan att någon hela tiden

kontrollerar. Emellertid upplever de också att de i sitt arbete saknar inflytande och inte vet hur, eller av vem det bestäms hur arbetet ska utformas vilket kan ses som hämmande vad gäller arbetstillfredsställelse.

Samtliga respondenter upplever att deras yrke har en mycket låg status i samhället och att människor generellt har en mycket negativ inställning gentemot dem och analysen visar att detta är en hämmande faktor för arbetstillfredsställelse. Respondenterna i Grupp 1 upplever dock att de får uppskattning för sina arbetsinsatser såväl i arbetsgruppen som av närmaste chef och att de trots allmänhetens attityder upplever trivsel och stolthet i sitt arbete vilket kan tolkas som främjande faktorer. Respondenterna i Grupp 2 beskriver emellertid i relation till att deras yrke har en låg status hämmande faktorer då de berättar att de överhuvudtaget inte får någon uppskattning för sitt arbete och de upplever heller ingen stolthet i arbetet.

Sammanfattningsvis framgår att de parkeringsvakter som arbetar ihop med en kollega har arbetsförhållanden som enligt Antonovskys teori kan tolkas främja såväl begriplighet, hanterbarhet som meningsfullhet vilket sammantaget är främjande för arbetstillfredsställelse. Detta faktum styrks ytterligare av att man i att dessa respondenters upplevelser av sin arbetssituation kan finna ingredienser som enligt Blauner främjar de faktorer som utgör förutsättning för arbetstillfredsställelse nämligen frihet och kontroll över arbetet, meningsfullhet, social integration och självförverkligande. Å andra sidan, de parkeringsvakter som arbetar ensamma kan ur Antonovskys perspektiv tolkas ha arbetsförhållanden som hämmar begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet vilket sammantaget är hämmande för arbetstillfredsställelse. De kan också tolkas ha faktorer i sin arbetssituation som understödjer samtliga av de av Blauner beskrivna alienationsformerna, det vill säga; maktlöshet, meningslöshet, social isolering och självfrämlingskap. Det visar sig således att det föreligger påtagliga skillnader mellan de båda gruppernas upplevda arbetssituation vad gäller förekomsten av främjande och hämmande faktorer för arbetstillfredsställelse.

5.2 Slutsats

Resultatet visar att trots att grupperna har relativt lika arbetsuppgifter, krav, schema etc., så upplevs arbetssituationen väldigt olika i respektive grupp. Emellertid visar resultatet också att det i båda gruppernas arbetssituation finns en gemensam mycket framträdande hämmande faktor för arbetstillfredsställelse. Denna faktor utgörs av parkeringsvakters låga anseende i samhället och att de i arbetssituationen ofta blir utsatta för människors negativa attityder och ibland till och med för hot och våld. Respondenterna i Grupp 1 beskrev sig trots detta vara stolta över och trivas med sitt arbete och såg det som givande och tillfredställande i sig medan respondenterna i Grupp 2 inte upplevde stolthet och endast såg sitt arbete som en källa till försörjning. En slutsats man kan dra av detta är att det i Grupp 1´s arbetssituation finns främjande faktorer som uppväger den för arbetstillfredsställelse hämmande faktorn som allmänhetens attityder och agerande utgör. Det finns skäl att anta att en sådan främjande faktor är tillgången till en integrerad arbetsgrupp eftersom den i Grupp 1 visade sig kunna utgöra en källa för såväl känslor av tillhörighet, trygghet, mening som resurser för att kunna hantera besvärliga situationer. Arbetsgruppen visade sig också kunna utgöra en slags ”buffert” mot allmänhetens attityder eftersom man i gruppen fick uppskattning och erkännande.

En annan faktor som kan ha haft betydelse för hur grupperna påverkades av allmänhetens attityder är känsla av rollkomplexitet. Denna faktor var framträdande i Grupp 1 men saknades i Grupp 2. I Grupp 1´s arbetssituation gavs möjlighet att bli införstådd i verksamhetens övergripande mål, få en helhetsuppfattning av arbetet och dess betydelse samt möjlighet att se

sin egen roll i verksamheten. Det finns skäl att anta att även dessa omständigheter medför att respondenterna i Grupp 1, trots allmänhetens attityder och agerande, kan känna att det arbete de utför är meningsfullt och betydelsefullt vilket kan ses som främjande för arbetstillfredsställelse (jmf Antonovsky 2005).

6. DISKUSSION