Eftersom syftet med denna studie var att via människors upplevelser och beteende söka nå kunskap om faktorer som främjar respektive hämmar arbetstillfredsställelse var valet av en kvalitativ metod naturlig. Kvalitativ metod är dock begränsad på så sätt att resultatet i sådana studier inte kan uttala sig generellt om en population. Emellertid kan den kunskap som en kvalitativ ansats utvecklar ge ett djup och en omfattning om det undersökta som inte är möjlig att nå med en kvantitativ ansats (jfr Starrin & Svensson 1994:76-77). Djupet och omfattningen kan förhoppningsvis bidra med en ökad förståelse för parkeringsvakters arbetssituation.
Eftersom urvalet i denna studie var ett bekvämlighetsurval finns det risk att respondenterna inte är representativa. Dessutom deltog endast två kvinnor i studien. Det är möjligt att resultatet hade sett annorlunda ut om det varit fler kvinnor och/eller om urvalet i sin helhet gjorts på ett annat sätt. Detta måste tas i beaktande och därför bör resultaten tolkas med en viss försiktighet. Datainsamlingen har dock genomförts på tre olika platser i Sverige vilket kan antas öka förutsättningarna för representativitet.
Att som i denna studie använda såväl intervjuer som observationer som datainsamlingsteknik har medfört ett mycket stort datamateriel att bearbeta. Det positiva med ett stort datamaterial är att det kan bidra med en rik och omfattande beskrivning av det undersökta. (jfr Sandelowski 2002). Det finns dock risker för att man i ett sådant stort material ”tappar bort” något väsentligt.
6.2 Teoridiskussion
Denna studie visar hur parkeringsvakter kan uppleva sin arbetssituation och vilka faktorer i denna som med hjälp av valda teorier, kan ses som hämmande respektive främjande för arbetstillfredsställelse. Att använda Antonovskys teori som främsta tolkningsram anser jag varit givande då respondenternas upplevelser och det jag kunde observera utgjorde ett lämpligt underlag. Antonovskys teori ger en helhetsbild om vad hans begrepp känsla av sammanhang (KASAM) kan innebära för arbetstillfredsställelse, men visar också på de särskilda beståndsdelar i en arbetsmiljö som kan främja denna känsla av sammanhang.
Antonovskys teori har vid tolkningen av respondenternas upplevda arbetssituation kunnat ge
en slags förståelse för vad som kan ses som främjande respektive hämmande för
arbetstillfredsställelse. Att likt Antonovskys salutogena teori fokusera på de omständigheter som befrämjar hälsa och olika känslor av välbefinnande som till exempel arbetstillfredsställelse istället för att fokusera på de som hindrar desamma tycker jag är både intressant och givande. Ett sådant synsätt utgör ett ovanligt inslag i medicinska och samhällsvetenskapliga sammanhang vilka ofta utgår från ett ”eländesperspektiv”. Ofta ställs frågan ”varför blir människor sjuka”? i stället för frågan ”vad är det som gör att människor besitter och upprätthåller hälsa”? (jfr Antonovsky 2005;7).
Emellertid, utifrån innehållet i mitt material bedömde jag att Antonovskys teori hade vissa begränsningar. Jag ansåg inte att materialet fick full rättvisa med enbart denna teori och därför användes också Blauners teori om alienation och Lysgaards teori om den sociala gruppen. Blauners teori var användbar framförallt i tolkningen av materialet från respondenterna i
grupp 2 då de berättade om företeelser som kunde tolkas som alienation. Den möjliggjorde på så sätt en djupare förståelse för den verklighet som de beskrev och uppvisade och som jag bedömde inte varit möjlig att förstå enbart med Antonovskys teori. Lysgaard teori, å andra sidan, bidrog med en fördjupad förståelse om den sociala gruppens betydelse för grupp 1. Den beskrivning som respondenterna gav och det som gick att observera i relation till gruppen hade inte gått att förstå på det djupa sätt som nu blev möjligt. Jag vill dock betona att dessa teorier enbart utgjorde ett komplement till Antonovskys teori. Möjligt är att dessa extra teorier inte varit nödvändiga att använda. Jag gjorde dock bedömningen att den mångfacetterade verklighet som jag fick beskriven för mig och som jag själv kunde observera var så komplex att detta var nödvändigt för att kunna ge materialet så full rättvisa som möjligt.
Eftersom de flesta respondenterna var över 30 år (n=5) så kan man diskutera användbarheten av Antonovskys teori för att dessa människors upplevelser finna faktorer i deras arbetssituation som främjar respektive hämmar arbetstillfredsställelse. Antonovsky menar att varje vuxen människa över 30 år kan sägas ha ett stabilt, högt eller lågt KASAM vilket är format av, och under hennes uppväxt och av hela livssituationen där arbetsmiljön endast utgör en del. KASAM betecknas av Antonovsky som en global hållning till världen som är förhållandevis stabil efter 30 års ålder och utmärker en person genom hela vuxenlivet, såvida det inte sker radikala förändringar i hennes livssituation. De människor som kan sägas ha ett högt KASAM i sig själva har, jämfört med dem som har ett lägre KASAM, större benägenhet att se världen som begriplig, hanterbar och meningsfull. Utifrån Antonovskys teori går det därför inte att utesluta möjligheten att de stora skillnaderna mellan gruppernas upplevelser berodde på att de hade olika grad av KASAM i sin totala livssituation som formade deras upplevelser av den direkta arbetssituationen.
Emellertid har Antonovskys tes om att KASAM bör betraktas som en förhållandevis stabil och varaktig hållning till världen kritiserats och ifrågasatts av olika forskare. Studier av stabiliteten hos KASAM bekräftar inte att KASAM bör betraktas som en särskild stabil läggning hos vuxna (jfr Feldt, Leskinen, Kinnunen, & Mauno, 2000). Dessutom har känslan av sammanhang visat sig föränderligt i enlighet med förändringar i arbetsmiljön (jfr Feldt, Kinnunen, & Mauno, 2000 och Albertsen, Nielsen & Borg 2001). Dessa studiers resultat visar därmed att en människas arbetsförhållanden som främjar hennes KASAM har en central betydelse för hennes välbefinnande och därmed hennes arbetstillfredsställelse. Utifrån vad som framkom i mitt resultat finns också skäl att anta att det som respondenterna beskrev som främjande respektive faktorer i hög grad var relaterat till deras arbetssituation. Med detta i beaktande gjorde jag bedömningen att det var rimligt, trots Antonovskys egna begränsningar av sin teori, att använda hans teori för att via människors upplevelser av sin arbetssituation undersöka främjande och hämmande faktorer för arbetstillfredsställelse.
6.3 Resultatdiskussion
Att allmänhetens attityder och beteende visade sig kunna utgöra en hämmande faktor för arbetstillfredsställelse i parkeringsvakters arbetssituation, är antagligen föga förvånande. Att dagligen få utstå negativ respons i sin arbetssituation och att till och med ibland få utstå hot och våld är säkerligen något alla människor skulle finna vara påfrestande. Att dessutom uppleva att människor generellt har en negativ inställning gentemot det arbete man utför kan säkerligen öka denna påfrestning. Detta går att jämföra med tidigare forskning som visar att såväl social status som säkerhet har betydelse för upplevelse av arbetstillfredsställelse (jfr Olov & Dahlgren 1990; Björklund 2001; Blanchflower & Oswald 1999).
Resultatet från föreliggande studie visar också att en mycket främjande faktor för arbetstillfredsställelse är att arbetsmiljön ger förutsättningar för arbetstagaren att förstå betydelsen av och kunna se sin arbetsprestation i ett större sammanhang. En annan viktigt främjande faktor är en integrerad arbetsgrupp, där man får uppskattning och upplever stöd och trygghet. Liknande resultat går att finna i många tidigare genomförda studier (jfr t ex. Johansson 1991; Shou 1991; Sjöberg 1991).
Resultatet i föreliggande studie indikerar emellertid att dessa ovanstående faktorer dessutom kan utgöra en slags buffert mot den hämmande faktor som allmänhetens attityder kan innebära för arbetstillfredsställelse. Studier som beskriver liknande resultat har inte gått att finna vilket gör mitt resultat angeläget att såväl belysa som att forska vidare omkring. Det är också intressant att diskutera huruvida detta resultat är överförbart till andra kontext där liknande förhållande råder. Andra yrkesgrupper som i sitt arbetsutövande också kan tänkas få utstå negativa attityder och beteende från allmänheten är till exempel ordningsvakter och poliser. Kanske är det så att en integrerad arbetsgrupp och en arbetsmiljö som främjar möjligheten att se betydelsen av sitt arbete, även inom dessa och liknande yrkesgrupper kan kompensera den hämmande faktor som allmänhetens förhållningssätt kan utgöra.
I detta sammanhang får man heller inte glömma av de parkeringsvakter i Grupp 2 som verkade sakna en dylik buffert. Även om arbetsförhållandena var relativt lika mellan de båda grupperna så beskrev de sin arbetssituation på mycket olika sätt. Den arbetssituation som respondenterna i grupp 2 beskrev är inte, ur några perspektiv sett, särskilt gynnsam vare sig för den enskilde eller för företaget i stort. Den enskilde riskerar att till slut känna ett utanförskap och de arbetsuppgifter han/hon är fördelade att sköta riskerar att bli förvaltade utan något större engagemang.
Möjligt är att det faktum att respondenterna i grupp 2 arbetade ensamma och var privatanställda har påverkat resultatet. Kanske är det så att till exempel lönsamhet får en högre tyngd inom privata parkeringsbolag jämfört med kommunala att främjandet av den enskilde parkeringsvaktens arbetstillfredsställelse inte får lika stor prioritet. Självklart kan bakgrunden till dessa beskrivningar ha varit många såsom till exempel förhållanden utanför arbetet som kan påverka tänkas ha påverkat respondenternas upplevelser. Inom ramen för denna studie är det dock inte möjligt att söka dessa orsaker.
Det är möjligt att om samhällets attityder gentemot parkeringsvakter skulle ändras så skulle också deras arbetstillfredsställelse öka. En dylik attitydförändring är självklart eftersträvansvärd och önskvärd men redan idag är det angeläget att försöka anpassa arbetsförhållanden så att de kan motverka den negativa konsekvens för arbetstillfredsställelsen som ett av allmänheten lågt värderat arbete kan innebära. Jag hoppas
att denna studies resultat, om än i begränsad omfattning, kan bidra med kunskap och inspiration som kan hjälpa den här yrkesgruppen i sin arbetssituation.
6.4 Vidare forskning
Denna studies resultat kan ses som en början till kunskapsgenerering inom ett angeläget relativt outforskat område. Eftersom studien hade en kvalitativ ansats så bidrog resultatet med en sorts kunskap. Denna ansats har såväl förtjänster som begränsningar. En sådan begränsning är att resultaten inte är möjliga att generalisera. Det känns därför angeläget att framtida forskning utgår från en kvantitativ ansats där en större population kan undersökas och där generaliseringar är möjliga att göra.
Möjligt är att det finns skillnader vad gäller arbetstillfredsställelse mellan kvinnor och män som arbetar som parkeringsvakter. I denna studie var dock urvalet snett i relation till kön då sex män och två kvinnor deltog. Det är därför av stort intresse att framtida forskning fokuserar en jämn fördelning mellan könen som också möjliggör jämförelser.
Eftersom resultatet pekar på att samhällets attityder tycks ha en stor betydelse för parkeringsvakters arbetstillfredsställelse och att forskning kring detta är begränsad känns det också angeläget att framtida forskning undersöker vilka attityder allmänheten har till parkeringsvakter.
Slutligen, då detta är ett relativt outforskat område måste enskilda studiers resultat också bedömas med stor försiktighet. För att nå evidens inom detta kunskapsområde är därför ”all” forskning angelägen, såväl kvalitativ som kvantitativ.