Fosfat och spårämnesanalyser som hjälpmedel vid bebyggelseanalys

(1)

Bebyggelsehistorisk

tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author

Birgit Arrhenius

Title

Fosfat och spårämnesanalyser som hjälpmedel vid

bebyggelseanalys

Issue

19 Year of Publication

1990

Pages

63–77

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

(2)

Fosfat och

_{spårämnesanalyser}

_som

hjälpmedel

vid

_{bebyggelseanalys}

av

_{Birgit Arrhenius}

Inledning

Fosfor_utgörett

för

alla livsformeressentielltämne

ochäri naturenen

_begränsad

_{resurs som}

_ständigt

återanvänds iett

_{biokretslopp.}

_Det

_{förhållande}

_att

man i marken kan träffa

_på

_stora_{områden med}

förhöjda fosfathalter,

somi vissa fall visat

sig

vara

bildade för flera tusenår

_sedan,

_är _därför_{en re¬} markabel företeelsesomärväl värdatt

_uppmärk¬

samma.

Omsättningen

av

fosfat

inaturenskersom

_regel

genomatt

fosfatjoner frigöres

i samband

med ned¬

brytning

av

organiskt material, (växter,

djur eller

exkrementer)

för

att med

hjälp

av

markvätskan

upptas av ny

växtlighet,

som i sin tur förmedlar fosfaterna vidare till

_djurriket.

_Ett_{tillflöde till det¬} ta

_kretslopp

_utgör

_utvittringen

_av

_fosfater

_{från mi¬} neral såsom

_{apatitbergarter}

_och_i

_{någon mån}

_kalk¬

bergarter.

I naturenfinner manfrämst

_anrikning

av fosfat i

_sediment,

menockså i form av exkre¬ menter från

_{fågelflockar}

som lever

på

fisk,

tex

Chilesguano. I

detta

fallansamlas exkrementerna i

_{klippskrevor.}

_{Genom den} _snabba

_anhopningen

på

ett

underlag,

som

inte

_{erbjuder någon urlakning}

ochietttorrt

_klimat,

_kan_{guanon som}_är_en_delvis

mineraliserad

_{fosfat, bildas.}

Också den förhistoriska

_{ackumeleringen}

av

fos¬

fatbestår sannolikt tillstoradelarav

_exkrementer,

här dock blandade med

_{hushållsavfaill,}

_t_ex _slakt¬

avfall, fiskrens

etc. Ibland kan den

_{mineralisering}

somskett bero

_{på bränder, då}

_{fosfat kan}

minerali-serasvid

_hög

_värme

_(Willems

etal

1976). Som regel

synes

dock

mineraliseringen

vara av samma

_slag

som densom kan_uppstå

_i

en

gödselhög

som

inte

vändes,

dvsen

_{fermentationsprocess}

_med

_tempera¬

turstegring

och

pH-förändringar,

som medför en

nedbrytning

av

organiskt material,

men ocksåen

bildning

av

mineraliserade

_{fosfatmolekyler.}

Med andra ord kanenförhistorisk

_{fosfatanhopning}

_va¬

raen

_avfallshög

_eller

_en

_gödselhög,

_som_snabbt_an¬

hopats

och

fermenterats

(jfr B

Arrhenius

1974) och

sedan

_legat

mereller mindreorörd i marken. Detär

sannoliktattdennu

_mätbara,

_förhöjda

_fosfathal¬

ten

_egentligen

_bara

_{representerar}_centrum_i

avfalls-högen,

medanrestenvittratoch löstsuti markvät¬ skan. Påfallande ofta har dock

_{fosfatutbredningen}

enlinsartadformsomerinraromen

_ihopsjunken

avfallshög.

I andra

fall,

t ex

på

ett

husgolv,

har

området

_kring

_härden

_{förhöjda fosfathalter,}

_san¬ nolikt beroende

_på

attman

där på

jordgolvet spillt

ovanligt mycket

resteravförbränt fosfatriktmate¬ rial.

Överhuvudtaget

synes

de

mineraliserade fosfa¬

terna

_{ligga påfallande}

_orörliga

_{i marken.}

_Bl_a_har

vi i en

_{pågående undersökning}

_av _en

_vikingatida

gård på Borg, Lofoten

kunnat avläsa

_{innerväggar¬}

nas

_{plats i det}

₈₂_m

_långa

_huset.

_{Vid undersöknin¬} gar

på

Helgö,

jfr

fig

1, visade det

sig

att ett

fosfatla¬

gerunderen

stallbyggnad,

där fosfaten

gjorde

att

lerlagret

blev

grönfärgat,

upphörde direkt

där väggrännan

började Gfr

B Arrhenius

1988).

Undersökningar

utförda

undersenareår

_(jfr

B Arrhenius

_{1981,1983,1985,1986)}

_har

_visat_att_fos¬

fatmolekylerna

är bundna till

_{tungmetaller,}

som

kommer från det nedbrutna avfallet. Här domine¬

rar

_järn

_men_frekvensen_av

_koppar

och zink har vi¬

sat

_sig

_kunna

_ge

_{aspekter på}

_arten_av_det

_deponera¬

de avfallet.

Analysteknik

Heltkortska

_{själva analystekniken}

_{för fosfatana¬}

lyser

beröras.

Ända

sedan Gahn och Scheele_upp¬ täckte

_{(omkring 1769)}

_att

_benaska

_innehöll

_fosfor,

och

_Liebig

_{i mitten}

_av _18(X)-talet

_{insåg betydelsen}

avfosfatsom

_{gödningsämne}

_inom

_jordbruket

_(jfr

(3)

in-strument för

_{jordbruksforskningen.}

_Arkeologi

och

_{bebyggelseforskning har}

_här

_kunnat

_tillgodo¬

göra

sig

en

omfattande

kemisk

och

ekologisk

ana¬

lysmetodik. Detta

har

medfört

att

det

finns

många

olikametoderför

fosfatanalyser

direkt

anpassade

tillskilda

frågeställningar. Man

har

också

rört

sig

medolika

begrepp,

beroende

på

vilken

analysme¬

tod somvalts. Mantalaroms

k

lättlösliga

fosfa¬

ter,

växttillgänglig

fosfat,

organisk

fosfat,

minera-liserad

fosfat,

totalfosfor-analys

etc,

begrepp

som

iblandhar

skapat

en

viss

förvirring

inom

arkeolo¬

gisk

litteratur.

Som

ovan

påpekats

är

fosfor

ett

äm¬

nemed

begränsad

förekomst

och

därför

i

naturen

nästanalltidenbristvara.Iett

idealiserat

kretslopp

lösesdetmestaavden

fosfor

som

finns

i

organiskt

materialutimarkvätskans

humussyror.

Man

bru¬

kar

_{jämställa den}

_fosfat,

som

kan

frigöras

med

hu¬

mussyror,

med

den

fosfat

somman

i

laboratoriet

kan lösaut med en

EDTA-lösning

eller

Na-citrat

med

_pH8.

_Denna

_typ av

fosfat,

som

ofta

kallas

växttillgänglig,

eller

lättlöslig

fosfat,

har

egentligen

mycket

lite

relevans

för

arkeologiska

undersöknin¬

gar,

dvs det

är

mycket

lite

av

den

under

ett

arkeolo¬

giskt

tidsskede

fixerade

fosfaten,

som

befinner

sig

imarkvätskan.En

plöjning,

en

förändring

av

pH

etc,

kan

göraatt

vittring

från den

arkeologiska

fos¬

fatlinsens

ytterkanter

går

snabbare

och

därför

kan

arkeologisk

fosfat

under

speciella

omständigheter

lösas uti markvätskan.

När

så sker

innebär

emel¬

lertid dettaocksåattdenna

fosfat

inte längre

med

säkerhet

påträffas på

sin

ursprungliga

plats

då

markvätskanhelatiden är

i

rörelse.

Men

hjälp

av

starka

oorganiska

syrorsom

salt¬

syra

(HCl),

salpetersyra

(HNOs),

och

svavelsyra

(H2SO4)

eller

med

fördel

en

kombination

av

dessa

syror

och

med

upprepad

kokning, dvs

uppslutning

kanmanlakaurallfosfaturett

jordprov,

dvs

ock¬

såsådan fosfat, som

finns

bunden

i

mineralkorn

såsom

_apatit

_etc.

En

totalanalys

av

fosfor

i

ett

jordprov

är

en

ganska

tidskrävande

procedur. En

sådan

analys

har inte

heller någon

direkt

arkeolo¬

gisk

relevans

annat

än

som en

allmän

bakgrunds¬

kunskap

gällande

naturmiljön

i

ett

område.

Man_kan,

och

så

har

gjorts

med

mer

eller

mindre

lyckat

resultat,

använda

någon

av

ovannämnda

sy¬

rorochgöraen

snabb

uppslutning

av

ett

jordprov.

Dålösermanutenhel

del

fosfat

men

problemet är

attvetavilken sorts

fosfat

man

lakar

ut

på

detta

sätt. Dettaär

nämligen i

hög

grad

beroende på

vil¬

kaandra ämnensom

befinner

sig i

fosfatmoleky¬

len. Denstarka

reaktion

som

sker

när

oorganiska

syror

tillsättes

ett

jordprov, gör

nämligen

att

vissa

fosfaterframföralltdesomär

bundna

till

metall¬

joner,

blir

ännu

hårdare

fixerade. Det är

därför

somman viden

totaluppslutning

tillsätter

syror

i

flera

_omgångar.

Enannan

teknik,

som

mycket

tidigt

kom

att

be¬

gagnas

inom

fosfatkemin,

är att

använda

en

orga¬

nisksyraavsamma

slag

som

de

som

finns

i

mark¬

vätskan, men

betydligt

starkare.

Citronsyran

är

denmestanvända.

Organiska

syror,

såsom

citron¬

syra,

har

den

egenskapen

att

de

komplexbinder

metalljoner,

vilket

innebär

att

fosfatjonen

blir

fri¬

gjord.

Samtidigt

som

citronsyran

således är

bättre

än

_oorganiska

_syror

_att

_komplexbinda

metalljo¬

ner,

så

är

den

betydligt

sämre

på

att

lösa

upp

mine¬

ral,

som

apatit

eller

calciumfosfatföreningar

så¬

somt exkalksten ochben. Detta är

ytterligare

ett

skälförattanvända

citronsyra

omman

ska göra

en kvantitativ

analys

av

arkeologiska

fosfatlager. I

dessa

lager

finns

nämligen

som

regel

rester

av

ben

etc,

vilka

kan

göra att

analysutslagen

blir

högre

än

vadsommotsvararden

ursprungligen

fixerade

fos¬

faten.

Ett motsatt förhållande råder om man gör en kvalitativ

analys

med den

s

k

spot-testen.

I

spot-testenundersökerman

jordprovet

direkt

ute

i

fält

genomatt

droppa

salpetersyra

tillsammans

med

en

färgreagens

på

ett

filtrerpapper

med

lite

jord. Det

gäller

här

att

lösa

ut

så

mycket

fosfat

som

möjligt

inomnågra

minuter

och

då

ger

påverkan

av en

oor¬

ganisk

syra

betydligt

snabbare

resultat

är motsva¬

rande

organiska

syra.

I

spot-testen

liksom

vid

labo¬

ratoriemetodernagörman

fosfatmängden

mätbar

genom

färgreaktion

mellan

fosfat

och

en

färgindi¬

kator som vidreduktion geren

blåfärgning.

Blå¬

färgningen

är

inom

ett

visst

intervall

av

fosfatkon-centrationenen direkt

proportionell

mot

fosfat¬

mängden.

Ispot-testen

avläser

man

styrkan

i

blåfärgningen

direkt

på

filtrerpapperet

som man

jämför

med

en

standardserie. Manfåren

gradering

av

mängden

fosfatberoende

på

blåfärgningens

storlek

och

styr¬

ka. Som

_regel

använder

man

sig

av en

femgradig

skala

öfr

Österholm 1982). Som framgår

av

ovan¬

stående är

kvantifieringen

inte

exakt,

eftersom

analysmetoden

innehåller

approximationer.

Vid

(4)

Fig IA. Planöverenstolpburen byggnad placeradpåenterasspå den mellerstaJärnåldersgårdenpåHelgö. Byggnadensomvetter motnorr

harl östradelen, under dengrusfyllningsomhärbildadegolvlagret,enfosfatutbredningsomgjordealtleranvargrönfärgadgenombild¬

ningavjärnfosfat. Denna företeelse,somärkändfrånandrahusgrunder,och beror påattgolvet blivit impregnerat medgödseloch urin,

markerarattdennadelavhuset använtssom_fähus_{eller stalldel. I detta fall har}_{grönfärgningen}_tolkats_{som en}_{stalldel. Gruset}_är_markerat

med_{prickar, stolphålen}_(blafrån bås?)medsvart.

FigIB. Utsnittavprofdfrånnorrmotsöder dragenöverhusgrunden. Det grönfärgade fosfatrika lerlagret (5)följerdirekt underengrus¬

fyllning(4)ända tillden södra väggrännan (J-G) därgrönfärgningen slutar abruptvid vadsomsannoliktvaritstallbyggnadensvägg.

Skala=1 m mellan bokstäverna. _{(Teckenförklaring:} ₁=markyta, 2=lerblandat kulturlager, 3=grusblandat kulturlager, 4=grus, 5=_{grönfärgad lättlera,}₆=lättlera, 7=lagradlättlera. Se ovan)EfterB. Arrhenius 1988.

(5)

0

50

100

150

200

250

300

350 orig.jord

grovsand

B

mellansand

grovmo

finmo-ler

Fig 2.Diagramsomvisarfosfatens

fördelning i

olika

jordfraktioner i

ett

jordprov

från

en

stenåldersboplats vid

Åsele.

Diagrammet

visar

överstdenosiktadejordendärfosfathaltenär239fosfatgrader. Dedärpåföljande

skikten

visar

jorden

sållad med olika

såHstoriekar. När¬

mastdetsållsomsläpper igenomalltto mgrovsand,underst detsållsom

bara släpper igenom

fmmo

och lera. Diagrammet visar

hurfos¬

fathaltensuccessivtökarnärdegrövre

partiklarna sållats

bort. Detta

visar

att

fosfaten

framför

allt

är

bunden

till definastefraktionerna.

bortovidkommande restersåsom rötter,

artefak-teretcochman torkar

jordprovet,

vid

relativt

låg

temperatur

(under 48

timmar).

Därefter

väger

man inen

_{given mängd}

_som

_skakas

tillsammans

med

cit¬

ronsyra.

Färgreagensen

tillsättes

och får verka

un¬ der värme under 6 timmar och

slutligen

avläses

färgreaktionen

i

en

spektrofotometer

gentemot

standardlösningar.

Rätt

utförd

ger

laboratorieana-lysen

ett

mycket

exakt värde. Detta

redovisas

an¬

tingen

i

ppm,

dvs

mg per

1000

gram prov,

eller

i

fosfat-grader,

ett

mått

som

ofta

användes,

och

som motsvarar

milligram

pr

100

gramprov.

Föratt

_analysen

_skall

ge

korrekta

värden är

det

viktigt

att

standardlösningarna göras

nya

varje

vecka,och

följer

med varje

provserie under

analys¬

gången.

Vidare

får

proverna

med färgreagens

inte

stå för

_{länge och}

_slutligen

_måste

spektrofotome-ternvararättkalibrerad och

kyvetterna

rena.

Det¬

taär

_{självklarheter}

_men

_tyvärr

_torde

_en

_{hel del}

_av

de

besynnerligheter,

som

finns

redovisade i

arkeo¬

logiska

fosfatanalyser

t

ex

olika

fosfathalt i

ett

jordprov

som

lagrats

något

år

(jfr

Ramqvist

1983),

bero

_på

_{laboratoriefel}

_av

_detta

_slag,

_eller

_att

_man

inte beaktat att provet

ska

vara

väl

blandat,

jfr

nedan.

Ettkarakteristikum

för den

fosfat

som

kommer

från

arkeologiska

kulturlager är

nämligen

immobi-liteten. Dettainnebärattman

i

ett stort

jordprov

tex

_på

₁₀₀

_gram

eller

_mer

kan

riskera

att

komma

precis

i

gränsen

mellan

ett

fosfatrikt

lager

och

ett

fosfatfattigare. Detta

innebär

att

provets

olika de¬

lar kange

olika

analysresultat

om

man

inte

ser

till

attdetomskakasväl

före

analys. I

provet

kan

ock¬

så

uppstå

en

viss

skiktning

genom

att

fosfaten

som

regel

är

bundna

till de

finare

partiklarna,

jfr

fig

2,

vilket kange en

missvisande

bild

om

provet

inte

skakasom. En

lämplig

mängd

jord

för

ett

fosfat¬

(6)

Efter

_{siktning och torkning}

_{anvädes bara}

_en

_tion¬

del för

_{själva mätningen}

_av

_{fosfathalten.}

Omett_prov_är

_{mycket fosfatrikt}

_måste_man_spä¬ da provet

för

attkomma i det intervallavblå

_färg

somärmätbart. Detär

_viktigt

_att

_{låta blindprover}

följa

med

i

hela

analysgången. Olof

Arrhenius,

somvar en

_{pionjär i utnyttjandet}

_av

_{fosfatanalysen}

för

_arkeologiskt

_ändamål

_öfr

_{O Arrhenius 1931)}

graderade inte

gärna

avläsningar

som varstörre än 2000 _ppm

_dvs

₂₀₀

s

k

fosfatgrader

utan angav

dessa endastsomstörre än200

_P-grader.

Överhuvudtaget

är

den

noggranna

graderingen

avfosfathalten i

_jordprover

en

möjlighet

sommås¬

teanvändas med

_{omdöme, eftersom}

_noggrannhe¬

teni

_mätningen

_är

_{helt beroende på}

_att

_{tekniska fel¬}

källor såsom ovan nämnda laboratoriefel eller kontamination vid

_provtagning,

tex

smutsig borr

eller

_{spade, kan}

_{göra att}

_{resultaten blir}

_{helt missvi¬} sande.

_{Redovisningen}

_av

_ovannämnda

_möjliga

_fel¬

källorärinte avseddattavskräcka

_någon

_från

_att använda

_{fosfatanalyser.}

_Då

_{fosfatanalysen}

_emel¬

lertid fåttensåstor

_användning

_{bland humanister,}

som

_ej

_synes _vara _medvetna _om _{de fel} _som _kan

uppstå har

jag

speciellt framhållit

dessa felkällor. Rent allmäntsettär

_{fosfatanalysen}

_en

_analysmetod

somärlättattutföra och inte kräver särskiltmyc¬

ket

_utrustning.

Denofta i

_{arkeologisk litteratur}

_{förekommande} diskussionenomvadsomärden bästa

_analysmeto¬

den för fosfatärfrämstendiskussion

_kring

_skillna¬

den mellanen kvalitativ

_{analys, dvs den}

_s _k spot-testen, som

visserligen

går

att

gradera inom vissa

gränsermen

aldrig kan

ge enexakt kvantitet ochen kvantitativ

_{laboratorieanalys.}

_{Ingen metod}

_är ”bäst” utan valet beror

_på

_{frågeställningarna.}

Inom

_arkeologisk

_{litteratur finner}

_man_diskussio¬

ner om_spot-testens_exakthet_som_ger

_intryck

_av_att vara skrivbordskonstruktionersnarare ändirekta

problemlösningar.

Spot-testen

är ett

mycket bra

instrumentomman_{snabbt vill konstatera}en fos¬

fatförekomst och när

_{frågeställningarna}

_gäller

ytutbredningar

på relativt homogena

jordar.

Spot-testen_{ger en}

_relativ

_fördelning

_men

_{de erhållna}

_vär¬ dena

_går

_inte

_att

_{direkt jämföra med}

_{värden erhåll¬}

named kvantitativa metoder.Ommanvill använ¬

da

_{fosfatanalysen}

som endokumentationavkul¬

turlager

somskall

bortföras,

är

emellertid ej

spot-testattrekommenderaommaninte

_{samtidigt arki¬}

verar

_{jordprov för kvantitativa analyser.}

Man får ofta

_{förfrågningar}

om

den

felkälla

som

enmodern

_{fosfatgödsling innebär.}

_{En sådan}

_göds¬

ling avspeglar sig självklart i

en

fosfatanalys,

och

manska därför undvikaatt ta_proverna

_på

_en

ny-gödslad

åker. I laboratoriet kan

man som

regel di¬

rekt

_iakttaga

om en

fosfatgödsling

skett

genomatt

utlösningen

av

denna fosfat går mycket snabbare

än

_utlösningen

av

den

arkeologiska. Misstänker

mandärför

_{fosfatgödsling}

_är

_det

_lämpligt

_{att göra}

enkontroll med EDTA eller

_{citratlösning}

_som

_di¬

rekt visar

_{konstgödslingen.}

_{En del}

_av

_fosfaterna

fixeras i sura

_jordar.

_{Kemiskt bundet fosfat}

som härstammar från modern

_gödsling

är svårare att

skilja från

arkeologiskt

bundet fosfat,

menockså här

_gäller

_att

_{den modernt fixerade}

_fosfaten_är

lätt-lösligare

än

den

arkeologiska

och

en

fraktionering

(jfr Eidt

1977) kan

ge

vissa anvisningar.

För

att

undgå misstanken

att

analyserna omfattar

sentida

konstgödsling

bör

man

alltid låta

provtagningen

gå

från åkern inöverobruten

mark,

t exstörre

impe¬

diment förattkonstateraomdet skerettmarkant brott i fosfatvärdena

_{just vid åkerkanten.}

_Därvid

bör beaktas att en

_{arkeologisk fosfatutbredning}

mycket sällan täcker

helaytanav en

modern

åker.

Förhistorisk

fosfatförekomst

som

en

bebyggelseindikator?

Somovan

_{påpekats existerar}

_{växttillgängligt}

_fosfat

i allmänhet i underskott i naturen. En

_fixering

_av

fosfat är därför i viss mån en naturresursförstö¬

ring. Ur

ekonomisk

synpunkt skulle

det därförva¬

raönskvärtatt

deponera

så litet fosfatsom

möjligt

fören

_kultur,

_som_{har sitt dominerande}

_{intag från}

växtföda. Denminsta

_deponeringen

_av

_fosfat

_sy¬

nes därför också höra hemma inom avancerade

jordbrukskulturer (bl

a

de

s

k riskulturerna

iBort¬

re

_Asien),

_där

_man _förstått _att _{använda allt} _eller nästanallt avfallsom

_{gödsel. Mestadels}

_{har emel¬}

lertid en del avfall samlats

_{på sådant}

_{sätt att} _det fbcerats

eller,

såsom karakteriserar vår egen

tids

västeuropeiska

kultur,

transporterats ut

i

vatten¬

dragen (jfr

t ex

Forsberg

1988).

I_{naturen synes som}

_regel

_djuren

_undvika

_att_de¬

ponerasina exkrementer allt förnärasina

_nattliga

lägerplatser

föratt

därigenom inte

locka till

sig

sina

fiender. Ett

_undantag

_är

_{ibland havsfåglar}

_{G fr}

(7)

Hos människor är

platsen

för

deponering

av exkrementeri

hög

grad

en

kulturbetingad

företeel¬

se.

Även

om det

därför finns

en

direkt

koppling

mellanfosfatrika

kulturlager

och

mänsklig bosätt¬

ning, så

är

relationerna

mellan

kulturlagren

och

bosättningen

specifika

för

varje

kulturform.

Provtagningsmetoder

och

kartogra-fisk

_redovisning

När OlofArrhenius

(1931)

introducerade

fosfat¬

analysen

somen

analysmetod

inom

arkeologi och

bebyggelseforskning,

rekommenderade han

gene¬

relltatt manskulletaproverna

omedelbart

under

det

plöjda

jordlagret

dvs

ca

20—30

cm

under

markytan.

Än

i dag

används denna

metodik

även

ommannumerameraallmänt

istället för

spade

an¬ vänder

sig

av en

geologborr. Man

brukar

använda

ettrutnätmedca20—50m

längd

och

lämpligt

är

att taproverna

i

diagonalernas

skärningspunkt

i

ett

regelbundet

rutnät

(jfr

Lindqvist

1968,63).

Fosfat¬

analysen

blir på

detta

sätt

en

form

av

ytanalys

vil¬

keti deflestafallger

goda

översiktliga

kunskaper

om forntida

kulturlager.

Det

finns

dock

fall där

fosfatstegar,

dvs

provertagna

med

jämna

intervall

på

djupet

t ex

25,45,65

cm

under

markjlan

kan

ge

en

_mycket

rikhaltigare

information. Eftersom

de

flesta

fosfatansamlingar

är

ursprungliga

avfallshö-gar

så

blir

djupprofilerna

intressanta

ledtrådar

till

högens

eller högarnas

uppbyggnad.

Ofta

kan

man

i

_{arkeologisk litteratur}

se

uppgifter

om

att

den

ar¬

keologiska

fosfaten

sjunkit

i marken

och

ansam¬

lats i ett

_{anrikningslager.}

Denna

uppgift

strider

moterfarenhetenomdenfixerade

fosfatens

orör¬

lighet, jfr

ovan.

Det

förhållande

att

fosfaten

synes

främst varabunden till den

finaste

fraktionen

av

jorden

utan

att

jorden

är

skiktad, jfr

fig 2,

talar

mot attfosfatenansamlasiett

särskilt

anriknings¬

lager. Däremot

kan

i

samband med

förmultning

av

en

_avfallshög

_ske

vissa

omlagringar

och

_man

kan

inteheller bortse från

möjligheten

att

kulturlager

blivit

överlagrade

avtex

svämlera.

Således

visade

det

_sig

_att

_på

_Helgö

_kulturlager

_kunde

_påträffas

under 1 m

_tjocka

”varviga”

svämlerelager

(jfr B

Arrhenius

_{1988). Jag}

_vill

_{också här}

_argumentera

emotden

uppfattningen

man

möter, att

bosättning

skulle kunna hafunnitsutanatt

den

arkeologiska

fosfathaltenär

förhöjd. Att

man

finner

arkeologi¬

skaartefakter

(dvs

av

människor

bearbetade

eller

påverkade

föremål)

utan

att

påträffa någon

för¬

höjd

fosfathalt

kan bero

på

att

artefakterna

har

tappats,

deponerats

eller

offrats

eller,

om

det

gäller

små och flataföremål såsom

flintavslag

att

de är

uppfrysta

ifrån

sitt

ursprungliga läge

i

ett

kulturla¬

ger

med

fosfatförhöjning (jfr

Broadbent

1979).

I

Norden är det först i vår egen

tid

som

avfallet

transporterats

bort

ifrån

bosättningarna.

Och

även

närsåärfalletfinns det

i

regel någon

form

avsop¬

tipp

i

anslutning

till

bebyggelsen.

För

redovisning

av

fosfatanalyser

kan

man an¬ vända

många

tekniker. Det

vanligaste

är att

använ¬

da

_sig

av

prickkartor,

där

prickarnas

storlek

anger

halteni valda

intervall,

jfr

fig 7. En

visuellt

mera

uttrycksfull

metod,

som

emellertid kräver

en

del

bearbetning,

är att

framställa

kartor

där

områden

med fosfathalter inom

olika

intervall

markeras,

med kurvor

(fig 3)

eller

med

olika färger

eller

skraf-feringar

(fig 6). Denna

teknik

ger en

mycket

åskåd¬

lig

bild

men

kan

om

provtagningspunkterna

är

för

glesa,

ge en

missvisande bild,

speciellt

om

det

rör

sig

om en

stenåldersboplats

med

en

serie

av

avfalls-högar,

där

kartan

döljer de

låga

värdena

mellan

högarna

och

istället

visar

ett

stort

centrumområde

med

_{mycket höga}

_halter.

_{Blidmo (1984)}

_har

_också

framhållitviktenavattman

väljer

statistiskt lämp¬

liga

intervallgränser

och låter

karteringen gå

ut

i

opåverkat

område för

att

få

en

klarare

bild

av

en

kulturlagerutbredning.

Vid

enmera

avancerad

sta¬

tistik

bearbetning

av

analysvärdena

kan

man

be¬

gagna

sig

av s

k

Change

Point

analys för

att

finna

gränserna

inom

en

boplats

G fr

Cavanagh

et

al

1988).

Detär

viktigt

vid

tolkningen

av en

fosfatkarta

attnoteraomproverna

endast

är tagna

i

en

nivå.

Ambrosiani

(1974)

tolkade

fosfatutbredningen

vid

handelsplatsen

Birka

(jfr fig

3) där de

förhöjda

fos¬

fatvärdena

gick

utanför

stadsvallen,

såsom

ett

kri¬

terium

_på

att

handelsplatsen

en

gång

hade

utbrett

sig

överen

mycket

större yta

och krympt

i

samband

med att stadsvallen anlades

på

900-talet.

Under¬

sökningar har

emellertid visat

ett

helt

annat

förhål¬

lande. Gravarnautanför

vallen

var

byggda

av

jord

som kom från en äldre

bebyggelse,

som

ej

hade

stadskaraktär och

funnits

innan

Birka

anlades.

(Jfr

B

Arrhenius

1976,

där

Ambrosionis

tolkning

kritiserats,

och

Holmquist

Olausson

1989

somse¬ dermerafunnitdettaäldre

kulturlager).

(8)

förhistorisk och framför allt

_{järnåldersbebyggelse}

från senare tiders

_bybebyggelse

är att

analysera

fosfatstegar och redovisa

värdenasomkumulativa

(jfr B Arrhenius 1983). Det förefaller

nämligen

somom det förhistoriska

_fosfatlagret

_har

_ett _be¬

tydligt

större

sammanlagt värde, dvs fosfatlinsen

ärbåde

_tjockare

_{och till}_ytan_{större än}_vad_som

_på¬

träffas under medeltiden ochsenare

_{tid, jfr}

_fig

_4.

De

_{arkeologiska fosfatutbrednin¬}

garnas

morfologi

De äldsta

_{fosfatansamlingarna}

_finner

_man _från mesolitikum och där kanske främst från

senmeso-litikum med en

_{fortsättning in i neolitikum}

_där

emellertid

_utvecklingen

_av

_{jordbrukskulturerna}

kommer att

_{bryta det}

_{fosfatdeponeringsmönster}

somkarakteriserade samlarkulturerna.

Karakteristiskt för dessa mesolitiska samlarkul-turer_{synes vara}

_{fosfatutbredningar}

_{med fosfathal¬}

tersomkan

_gå

_upp

_till

_{1 000 fosfatgrader}

(P-gra-der) eller högre (10 000 eller

mera ppm

fosfat).

Fosfatutbredningarna

ligger ofta

som

långa stråk

utefter stränder av

_floder,

_insjöar

_{eller havsvikar}

och linsernakanvaraända_upp

_till

_l/2mdjupa.

_De

här

_{fosfatutbredningarna}

_brukar

_vara

_{fyllda med}

artefakter,

och

i

kalkrika områden, där

bevarings-förhållanden förbenärgynnsamma,ärbl afisk¬ ben ytterst

vanliga. Karakteristiska avfallslager

av

(9)

fin-Fig 4.Kumulativfosfatutbredningfrån den centrala delenavVendel iUppland. Kartan ärbaseradpåanalyseravjordprovertagna25, 45,

65cmundermarkytan vidvarfemtiondemeter.Kartan visarenstarkackumulationavfosfatidet område därden gamla Tunagården varit

belägen medan mindre ackumulationersannolikt avspeglarsvingårdar iden gamla radbyn. Kartan visarutbredningen där varjerutahar

50m_{längd. På axeln kan}manavläsafosfatgraderna där nollplanet markeratsomsvartarutorlagts vid600fosfatgrader.Kartanupprättad

av_Kjell_Persson.

ner manända_upp

_{i Norrland Qfr Sundlin 1981), jfr}

fig

5. Den arkeologiskt väl undersökta mesolitiska

boplatsen från

Skateholm i Skåne

(Larsson 1988)

kananses varaen

_typisk

_exponent.

_{Liknande lager}

i

_{Ajvide på Gotland}

_(Österholm

_1988,

_{fig 7) visar}

att

_dylika

_fosfatlager

_{finns där från mesolitikum}

ned i neolitikumoch

_möjligen

_{ända in i bronsålder,}

mendå har sannolikt avfallet delvis ändrat karak¬

tär

_(jfr

_{nedan). Dessa}

_stora

_{fosfatutbredningar}

_fö¬

refalleratt

_avspegla

_{avfallsdepositioner}

_{sannolikt i}

regel i

form

av

högar

men

ibland också

som enut¬

fyllnad

av en

sluttning,

där

människornas

bosätt¬

ningar tycks ligga i omedelbar närhet.

Nedgrävda

avfallsgropar

förefaller däremot inte

vara en

tek¬

nik som hör sammanmed dessa fosfatutbrednin¬

gar,

i varje fall finns inte dylika redovisade.

Detförefallersom en

_{viktig egenskap för dessa}

bosättningar

var

just

att

bosättningen

var

strand-bunden, och

avfallshögarna gick ända ned till

vat¬

tenbrynet. Här

är

Löfstrands (1974) undersöknin¬

gar av

boplatser från Mellansverige där fosfatut¬

bredningarna

synes

följa

strandhaken klarläggan¬

de. Ettkarakteristikum förendelavdessafosfatla¬

gerär att

de förutom

fosfat

har förhöjda koppar¬

halter.

Boplatser från

Åsele

sn

(B

Arrhenius

1981)

visade

_{sig ha kopparhalter,}

som var

3—5

gånger så

höga

som

högsta

naturliga

kända

halt i svenska

moränjordar

(fig

5

a

och

b).

Zinkhalten däremot

var

betydligt

_lägre

_än

motsvarande

naturliga högs¬

tahalt. Att dessa

höga

kopparhalter inte

var en

till¬

fällighet visade

sig

avatt

sådana halter också

på¬

träffades i

_fosfatlager

från

Säter (jfr B

Arrhenius

1981) och

i Skateholm (B

Arrhenius 1990)

liksom i

kulturlagren i den

mesolitiska boplatsen från

Ved-baeck

_på

_Själland

_(Jönsson

_1987).

_{Kopparanrik¬}

ningen

kan

sammanställas

med

motsvarande hal¬

ter

_{påträffade i}

_{kökkenmöddinger (dvs}

_av

_männi¬

skor

_uppkastade

_{skalbankar) undersökta}

_av

Soko-loff och Carter

₍₁₉₅₂₎

_i

_Florida.

Senmesolitikum, dvs

Ertebölletid

är

just

den tid

då man finner de stora

_{kökkenmöddingarna}

_dvs

skalbanker medostronskali Danmark. Härmöter

(10)

190

180

170

160

150 Cu-index

1.62-3

2-

3-4

3-N'

Ii

_[li

3

3 '2'

1 ä

2 2 3

2 ,2.

P^2l;:2'

2 3

3 3

3 3 3

900 P°

800

700

600

500

400

300

200

100

0

Fig5.Fosfat och kopparhaltpåstenåldersboplats129 vidAsele. Utbredningenredovisadirutormed 10mintervall.Kopparhaltenärredo¬

visadsomettindex därhögstakända naturligaförekomsti svenskamoränjordargivits värdet1.Justidettaområdesynesdennaturliga haltenvara_{lägre än 1. Man kan}notera attdenhögsta kopparhaltenintealltidfinnsdärmanhardenhögstafosfathatten beroende påatt fosfathalten avspelgarolikasortersavfallmedan kopparhalten direktkan haattgöramedmänskligaexkrementer.EfterB. Arrhenius1981. vi en

_kulturform,

_där_en

_viktig

_del

_av

_människor¬

nas

_{näringsintag}

_var

_mollusker

_en_föda_som_gene¬

rellt har

_höga

_{kopparhalter.}

_{Sokoloff och} _Carter

(1952) tolkar därför

sina

_{höga kopparvärden}

så¬

somindikation

_på

_att

_just

_{mollusker varit}_en

_viktig

del av

_{näringsintaget.}

_De_stora_skalbankarna_från

Danmark visarattmani vissa delaravSkandina¬ vien under denna

_{period haft}

_{ett stort}

_intag

_av_mol¬ lusker. I

_Sverige

_{kan vi ine peka på}

_motsvarande skalbanker.

_Visserligen

_finns

_vissa

_spår

_av

_skalban¬

kar med bl a_{Litorina Litorea och}

_Mytilus

_Edulius

vid de kustbundna norrländska

stenåldersboplat-serna där

_{förhöjda kopparhalter}

_uppmätts,

_jfr

Broadbent

_1979,

menskalbankarna hari allmän¬ het inte tolkats som

_upplagda

_av _människor _utan

som strandhak. Närman _{kommer till}

inlandsbo-platser

av typ

Åsele

är det ganska osannolikt att

där skulle finnasensårikmolluskfaunaattdenhar

kunnat

_{avspegla sig}

som

förhöjda kopparhalter

i

avfallslagren.

Ändå

kan

manobserveraattdeför¬

höjda kopparhalterna

inte fördelar

sig jämt i

av¬

fallslagren

utansamlade

på

vissa

platser,

sannolikt

avträden,

vilket talar föratt

kopparhalterna

direkt

avspeglar

ett

förhöjt kopparintag.

1

Skateholm,

somär

_beläget

_vid

_en

_lagun,

_har

_man

_{mycket goda}

belägg

för

att man

utnyttjat hela

den faunasom fanns i

_omgivningen

_som_föda

_(jfr

_Jonsson

_1988).

Detta utesluter emellertid inteatt

_{basfödan utgjorts}

av mat med

_{hög kopparhalt.}

_Även

_analyserna

_av

spårämnen i skeletten

frångravarna i Skateholm

(jfr

B Arrhenius

_{1990) visade nämligen}

ett

högt

kopparinnehåll.

Ensådan basfödakan ha_{varit förutom mollu¬}

sker också insekter i vars

_{blod, hämocyt,}

_koppar

utgören

väsentlig

beståndsdel.

Insekterärför oss

enhelt okänd födamenvivet attinsekterhar

_spelat

en

_{betydelsefull}

_rollsombasfödaöverhela världen i de kulturer som kallas samlarkulturer. Orsaken tillattinsekter i dessa kulturerärett

_{uppskattat fö¬}

doämne beror sannoliktdels

_på

_{att t} _ex_insektslar¬

verkanförekommaistora

_mängder,

menockså

på

(11)

in-Fig 6. Kartavisandefosfalutbredningenpåjärnåldersgården

vid Vallhagarpå

Gotland där

man

med olika

skrafferingar

markerat

områden

(12)

GOTLAND Eksta sn Ajvideo. Jakobs P-värden: Äldre _strandlinje Yngre strandlinje

Fig 7.Fosfatutbredningpåstenåldersboplatsen frånAjvide, Gotlandredovisadmedpunktmetoden.Med denna metod_framkommer_väi

hur_fosfaten_{inte har}_en_{Jämn utbredning}_utan_ligger_{samlad i}

storaavfallshögar. Fosfatenäranalyserad medspot-testmetod.Efter Öster-holm1989.

(13)

nehåller

många

essentiella aminosyror

samt

fetter.

Jämteinsekter så är

kräftdjur

kopparrika

liksom

vissasvampar,

allt

sådant

föda,

som

inte

direkt går

attfinna ide

arkeologiska

kulturlagren,

men som sannolikt

_spelat

en

mycket

större

roll

som

basföda

änvi

_tidigare

_anat.

Enligt

min

uppfattning

ger

analyserna

av

de

kopparrika

avfallslagren

anledning

till

att

delvis

omvärdera vilket

näringsfång

som

spelade

den

störstarollenunder

senmesolitikum.

Även

om

jakt

och fiskevarit

viktigt

så

har

basfödan

utgjorts

av insamlade

”småkryp”.

Avfallslagren

ingick kan¬

ske

just

somen

viktig

del i den

födoinsamlingsstra-tegi,

somman

hade.

Kring avfallshögarna

kan

ett

rikt

_djurliv

och

insektsliv

ha

frodats.

Samtidigt har

dessa fosfatrika

högar

varit

lämplig

grogrund för

växter såson svinmålla etc som

också tjänat

som

föda. På sätt och vis skulle man

faktiskt

kunna

uppfatta dessa

avfallshögar

som en

första

ansats

till

_övergången

_till

_att

_bli

en

odlarkultur.

Samtidigt

visarossdenstora

ansamlingen

av

fbcerat

fosfat

att

manännuinte förståttattdirekt

använda

sig

av en

näringsämnescirkulation

(jfr

Emanuelsson

1989)

utan

_nöjt

_{sig med}

_att

_ackumelera

_avfallet

_{intill sin}

bosättning.

Även

om

avfallshögarna

som

legat i

strandbrynet,

kanske har

haft

en

viktig

funktion

som en sortsåtel försåväl fisk som

landdjur och

växter, så

visar

oss

just

fosfatackumulationen

att

fosfateni

sig inte

hade något

värde för denna

sam-larkultur.

De stora

_fosfatlagren

synes

ha

fortlevt

under

neolitikummen avviss

signifikans

är att

på

en av Florinundersökta

tidigneolitiska

boplatserna

med

jordbruk,

de

s

k

Vråboplatserna

(Florin 1958)

är

fosfathalterna

betydligt lägre.

Det kan

bero

på

att

man inte ansamlade så

mycket

avfall

som

på

fångstboplatserna,

eller på

att

man

alternerade

mellan

_{odlingsplatser}

och

fångstplatser,

eller

möj¬

ligen på

att man

tidigt

började

utnyttja

fosfaten

som

_{gödning. Här}

återstår

mycket

forskning. Inte

hellerfinnsdetenklarbildavkaraktären

på

brons¬

åldernskulturlager.

Skärvstenshögarna

är ett

vik¬

tigt

boplatselement

och

intill dessa

förekommer

fläckvisa

förhöjda

fosfathalter

(jfr

Wigren 1987).

Under

_järnåldern

_tycks

_anrikning

_av

_fosfat

_före¬

kommai treolika

sammanhang.

Dels finner

man

en

dylik på

husgolven,

dels

i

_en

avfallshög

direkt

utanför huset delsi formavettutbrett

lager

i vad

som

möjligen

tjänat

_som

vintehage

för

kreatur

(fig

4och

6).

Vinterhagarna,

där

kreaturen

kan ha

vis¬

tats under de

perioder

då

betesmarkerna

var

snö¬

täcktaochmandärför måste

ha

haft

en

utfodring

med hö ochlövetcären

företeelse

som ännu

inte

blivit föremål fören mera

omfattande

undersök¬

ning. En

sådan

organisation

torde

ha

medfört

att

stora

_mängder

_fosfat

_och

_nitrat

_från

utmarkerna

fördesintill inmarkerna

och kan

också

ha

haft

be¬

tydelse

för

att

gårdstunen

fick

ett

förtjockat

mulla-ger

vilket

i sin

tur

kom

att

ge

dessa

tun

en

särskild

position

i

kulturlandskapet

Gfr

B

Arrhenius 1983).

Fosfatanrikningarna

från

medeltida

gårdar

och

sentida

gårdar

och

torp

är

betydligt

mindre

till

tjocklek

men

också

lägre

fosfathalt (jfr

O

Arrhe¬

nius 1955,

1961

samt

B

Arrhenius 1983).

Det

före¬

faller sannolikt attenviss

ackumulation

skedde i

svingårdarna

men

under

medeltiden

var

gödsel

en

viktig råvara

somman

eftertraktade. De

rester

ef¬

terde medeltida

svingårdarna

som

vi

nu

spårar

i

förhöjd

fosfathalt

torde bara utgöra

en

mycket

li¬

ten

del,

kanske

endast

bottenskiktet

av

den

fosfat

som

_{ursprungligen}

samlats

på dessa

platser.

Fos¬

fathalternaärdärför

betydligt

lägre

än

på fångst¬

boplatserna,

nu

rör

det

sig

om ca

200—500

fosfat¬

grader

(2

000—5

000 ppm). Den

stora

skillnaden

mellan

fosfatlagren

från

medeltid och

järnålder

är

tjockleken på

fosfatlagret

vilket

framgår

av

kumu-lativ

_kartering,

_jfr

_{fig 4.}

_{Spårämneshalten}

_{på lager}

från

_järnålder

_och

_medeltid

_är

_också

_av

_ett

_annat

slag

med

zinkhalt

stigande.

På

husgolven

har

det

visat

_{sig finnas}

_en

_viss

_{kopparförhöjning}

_(Eketorp,

jfr

B

Arrhenius 1981, Borg

Lofoten, B

Arrhenius

och

Freij,

under

bearbetning)

dock inte

avsamma storleksom under

mesolitikum.

Spårämnesanaly-serna

följer

här

vad

_som

påträffats i

skelettmate¬

rial,

(jfr B

Arrhenius 1990)

där

kopparhalterna

börjar

sjunka

redan

under

neolitikum.

Kopparför¬

höjningen

på

husgolven

kan

bero

på

själva

be¬

handlingen

av

de

jordstampade

golven

där

en

imp-regnering

med

t ex

lut,

vore en

möjlighet.

Aska

är

i

_sig

_själv

_{kopparrikt och}

_skulle

_också

_kunna

_vara

enkälla till

förhöjningen.

Kommervisåövertill de

tjocka

kulturlager

som karakteriserar de

vikingatida

och

tidigmedeltida

stadsbildningarna

så finner

vi i dessa

ånyo

enmyc¬ ket

hög

fosfathalt

(fig 3).

Spårämneshalten

är

emellertid här av en helt annan art än

tidigare.

Kopparhalterna

är

låga

medan

zinkhalterna

är

(14)

har

_spelat

_en

_dominerande

_roll_som

_{proteinförsörj¬}

ning

och

att

de

höga zinkhalterna

är förorsakade

av_{denna föda. Karakteristiskt kan här}varadet

_på¬

pekande

somenarabiskresenäri

_{Hedeby gjorde,}

nämligen

att

_{befolkningen huvudsakligen livnärde}

sig

av

fisk

(jfr

Radke

1977).

Ur

bebyggelsehistorisk

synpunktärdetavintresseatt noteraattde

_tjocka

kulturlagren

i

stadsbildningarna

kunnat

ansamlas under en

_{period då}

_åtminstone

_{lantbefolkningen}

har varit fullt medveten om

_{gödselns betydelse.}

Detta förhållande torde visa

_{stadsbebyggelsens}

främlingsskap

i det

nordiska

_{kulturlandskapet.}

Det är_{först under 1400-talet}

_{(jfr Andrén}

₁₉₈₆₎

som man

_{uppenbarligen börjar}

_transportera _avfallet

bort ifrån städerna och

_därigenom

för

tillbakaen delav fosfaten till det

_{biologiska kretsloppet.}

Medan

_{fosfatanalysen,}

_{sedan den introducera¬} des

_{på trettiotalet}

_{och 25 år}

_{framåt, främst}

_kom_att

användassomettmedel förattlokalisera forntida

boplatser

så

började

kulturgeograferna

att använ¬ da

_{fosfatanalysen}

_som_ett_medel_att_studera_agrar¬

landskapets utveckling

_{ocl^ metrologi}

_{(jfr Lind¬}

kvist 1968 och

_Sporrong

_{1968). Under}

_senare_tid

harmanalltmera

_{börjat utnyttja}

_{fosfatackumula¬} tionerna till en mera

_{detaljrik bebyggelseforsk¬}

ning.

Ett

betydelsefullt

arbeteavdetta

slag

är

Ös-terholms studie

_(Österholm

₁₉₈₉₎

_av

_bebyggelsens

utveckling under

stenåldern

på Gotland.

Där har hon med

_{utgångspunkt från}

_{Olof Arrhenius karte¬}

ring (1938)

av

den gotländska

åkerjordens

fosfat-halt samt

_{sammanställning}

_av

_{lösfyndsmaterialet}

kunnat

_rekognosera

_möjliga

_{boplatslägen}

_och identifiera den första kolonisationen av Gotland.

Med

_hjälp

_av_spot_tester_{har hon sedan}_i

_detalj

_kun¬

nat

_{analysera boplatsernas}

_ytutbredning

_{(fig 7).}

Med

_analys

_av

_{andra spårämnen i}

_de_genom_fos¬

fatanalysen

identifierade

kulturlagen

(jfr B Arrhe¬

nius

_{1981, 1985) kan}

_{man nu}_också

_{börja urskilja}

vilket

_organiskt

_material _som

_{ursprungligen}

_ut¬

gjorde dessa lager. Som

ovanframhållitstorde det

därigenom

också finnas

vissa

möjligheter

att ge¬ nomatt sammanställa

_{spårämnesspektra}

_{och lag¬}

rens

_{morfologi kunna}

_datera

_kulturlagren

_utan

omfattande

_{utgrävningar.}

Avslutning

Avfallshantering

och

återanvändning

av

avfall

äri

hög grad

enkulturfaktorsom

_påverkar

_{både loka¬}

lisering

av

bebyggelse

och

utnyttjandet

av natur¬

landskapet.

I den intressanta

näringsämneshypo-tes som

_framlagts

_av

_Emanuelsson

_{(1989) skulle}

man_{också kunna tillföra den}mereller mindre

kul-turbetingade fosfatcykeln,

som ett element som i

hög

grad påverkat möjligheterna

att

utnyttja

mar¬

kens födoresurser.

Det förefaller

_mig

som

det

forskningsfält,

som

utnyttjar fosfat-

och

spårämnesanalyser

av de i marken dolda

_kulturlagren

_{står inför}

_en

_mycket

spännande

utveckling.

Detta fält

erbjuder

stora

möjligheter

till

attutvinnany

kunskap

och därför

är denna

_{analysverksamhet}

_av

_betydelse

_{för hela} denkulturhistoriska

_forskningen.

Birgit Arrhenius

ärfödd 1932.Hon

tjänstgjorde

se¬

dan 1955 vid Historiska museetoch Riksantikva¬ rieämbetet där hon bl avarchef för den tekniska institutionen. Hon

_disputerade

_{1971 och blev}_do¬

centi

_{Arkeologi med}

_laborativ

_{analys. Sedan}

₁₉₇₆

är hon föreståndare för det

_arkeologiska

_forsk¬

ningslaboratoriet

vid Stockholms universitet och

innehbar sedan1985en

_professur

_{i Laborativ}_arke¬

ologi. Hon

är fn ordförande i HSFR:s bered¬

ningsgrupp

för

arkeologi

och

bebyggelsehistoria.

Litteraturreferenser

Ambrosiani, B., 1974. NeueAusgrabungenin Birka. Vor-und

Friihformender europäischen Stadtim Mittelalter TellII.

Akad. d. Wiss._Göttingen,_Phil.—Hist.Kl.Folge_{3, Nr 84.}

Göttingen.

Andén, A., 1986.1städernas undre värld. Medeltidenocharkeo¬ logien. Festskrifttill Erik Cinthio.Lund.

Arrhenius, B., 1974._{Arkeologi i laboratoriet,}_{fosfatanalysen.}

Kuml 1974/75.Århus.

Arrhenius, B., 1976. Die ältesten Funde von Birka.

Prae-historische_Zeitschrift,_{Band 51. Berlin.}

Arrhenius,B., 1981.Kommentartill_analyserna_frän

stenålders-boplatseriÅselesn._{Spårämnesanalyser}avorganisktmate¬

rial från_{arkeologiska undersökningar.}_{Rapport frän Stock¬} holms universitets_{arkeologiska forskningslaboratorium,} _nr

(15)

Arrhenius, B.,1983.Kemiska analyseravarkeologiskakultur¬ lager. Arkeologiska förundersökningar. Rapport,

RAÄ

1983:1. Stockholm.

Arrhenius, B.,1985.Chemicalanalysisoforganic remainsin

ar-haeologicalcontext.Iskos 5.Helsingfors.

Arrhenius,B.,1984. Natur-respektivekulturmark. Någraref¬

lexionerfrånenarkeologssynkvinkel.Teoretiska studierom

kulturlandskapetsutveckling (ed. U.Sporrong).Stockholm.

Arrhenius,B., 1988. Helgöas aborderpostbetweenUppland

and Södermanland.ActaArchaeologica, vol. 58. Köpen-havn.

Arrhenius, B., 1990.Traceelementanalysesof humanskulls.

Laborativarkeologi4.Stockholm.

Arrhenius, O.,1931.Markanalyseniarkeologiens tjänst. Geo¬ logiska föreningensförhandlingar.Bd S3, h.

3. Stockholm.

Arrhenius,O., 1935.Markundersökning ocharkeologi.

Fom-vännen.Stockholm.

Arrhenius, O., 1938. Dengotländskaåkerjordens fosfathalt. Sverigesgeologiskaundersökning, Ser. C,n:o412.

Stock¬

holm.

Arrhenius, O., 1955.

Åkermarkens

urgamla hävd. Fornvännen

Stockholm.

Arrhenius, O.,1956. The IronagesettlementsonGotland and

thenatureofthe soil.Vallhagar,partII. (eds.M.Stenberger

ochO.Klindt-Jensen).Köpenhamn.

Blidmo, R., 1984.Provundersökningaravstenåldersboplatser

ochnågra tolkningsproblem. Arkeologiskarapporter och

meddelandenfrån institutionenförarkeologividStockholms

universitet 15.Stockholm.

Broadbent, N.,1979.Coastal ResourcesandSettlementStabili¬

ty.Aun 3.Uppsala.

Cavanagh, W.G., etal, 1988.SoilPhosphate,SiteBoundaries

andChange PointAnalysis. Journal ofField

Archeology,

vol 15. London.

Eidt R., 1977. Detection and Examination ofAntrosols by PhosphateAnalysis. Science, Vol 197,nr. 4311.

Washing¬

ton.

Emanuelsson, U.,1989. Vardetekologisk balansi gångnatiders jordbruk?Folkets historia,årg. 17,nr3.Stockholm.

Florin,S., 1958.Vråkulturen.Stenåldersboplatsema

vidMoge-torp,östraVrå ochBrokvam.K.V.H.A.A.

Stockholm.

Forsberg, C., 1988. Fosforomsättning inom Hörbyåns

avrin-ningsområde.Ettföga slutetsystem.Samhälletsämnesom¬

sättning.(ed. P.Hjorth).Forskningsrådsnämnden,rapport 88:2.Stockholm.

Holmquist Olausson,L.,1989.Preliminärredogörelse för

1987

årsundersökningari Birkasstadsvall.Laborativarkeologi3.

Stockholm

Jonsson,L.,1987.ThevertebrateFaunalremains from the Late

AtlanticSettlementatSkateholm.I Larsson1988. Jönsson,J. H.,1987.Geokemiskeundersögelserpå den

mesoli-tiska _boplats _{Maglemosegård,} _Vedbäck,

_{NÖ-Själland.}

Stencileradmagisteravhandling.FörhistoriskArkaeologisk

Institut.Köpenhamn.

Larsson,L.,1988. TheSkateholm project. 1 Manandenviron¬

ment._Kungl._Humanistiska_{vetenskapssamfundet.}

_Lund.

Liebig,J.V.,1840. DieChemie in

ihrerAnwendungaufAgrikul-turundPhysiologie.Berlin.

Lindquist, S., 1968. Detförhistoriskakulturlandskapet

i

östra Östergötland. Acta universitatis Stockholmiensis. Stock¬

holm.

Löfstrand, Lars, 1974. Yngrestenåldernskustboplatser.Aun 1. Uppsala.

Radke, Christian, 1977. Bemerkungen zumMitteralterlichen Fischfang mitHeringszäuneninderSchlei. Berichtetiber die Ausgrabungen inHaithabu 10.Neumiinster.

Ramqvist, Per H., 1983.Gene.Archeologyand Environment

I

Umeå.

Sokoloff,V.P.and Carter,G.F.,1952.Timeand Tracemetals

inArchaeological Sites.Science116,3.Washington. Sporrong,U.,1968.

Phosphatkartierung

und

Siedlungsanalyse.

GeografiskaannalerVol. 50, Ser.B.Stockholm.

Sundlin, H.,1981.Fosfatochspårämnesanalyseravarkeologi¬ skajordproverfrån

Åsele

sen.Rapport överde

arkeologiska

undersökningarna.Spårämnesanalyseravorganisktmate¬ rial fränarkeologiskaundersökningar. Rapportfrån Stock¬

holmsuniversitetsarkeologiskaforskningslaboratorium. Nr

11981.Stockholm.

Wigren,S.,1987.Sörmländskbronsåldersbygd. Theses

and

pa¬

persinNorth-EuropeanArchaeology 16.Stockholm.

Willems, M.etal, 1976.Composition andReactivityof Ash

from_SewageSludge.AmbioVol5,nr.1.Stockholm. österholm,1.ochS.,1982. Spottestsommetod förfosfatanalys