Ämnet specialidrott i gymnasieskolan
FoU-rapporter
2004:1 Ätstörningar – en kunskapsöversikt (Christian Carlsson)
2004:2 Kostnader för idrott – en studie om kostnader för barns idrottande 2003 2004:3 Varför lämnar ungdomar idrotten (Mats Franzén, Tomas Peterson) 2004:4 IT-användning inom idrotten (Erik Lundmark, Alf Westelius)
2004:5 Svenskarnas idrottsvanor – en studie av svenska folkets tävlings- och motionsvanor 2003 2004:6 Idrotten i den ideella sektorn – en kunskapsöversikt (Johan R Norberg)
2004:7 Den goda barnidrotten – föräldrar om barns idrottande (Staffan Karp)
2004:8 Föräldraengagemang i barns idrottsföreningar (Göran Patriksson, Stefan Wagnsson) 2005:1 Doping- och antidopingforskning
2005:2 Kvinnor och män inom idrotten 2004
2005:3 Idrottens föreningar - en studie om idrottsföreningarnas situation
2005:4 Toppningsstudien - en kvalitativ analys av barn och ledares uppfattningar av hur lag konstitueras inom barnidrott (Eva-Carin Lindgren, Hansi Hinic)
2005:5 Idrottens sociala betydelse - en statistisk undersökning hösten 2004
2005:6 Ungdomars tävlings- och motionsvanor - en statistisk undersökning våren 2005 2005:7 Inkilning inom idrottsrörelsen - en kvalitativ studie
2006:1 Lärande och erfarenheters värde (Per Gerrevall, Samanthi Carlsson och Ylva Nilsson) 2006:2 Regler och tävlingssystem (Bo Carlsson, Kristin Fransson)
2006:3 Fysisk aktivitet på Recept (FaR) (Annika Mellquist) 2006:4 Nya perspektiv på riksidrottsgymnasierna(Maja Uebel) 2006:5 Kvinnor och män inom idrotten 2005
2006:6 Utvärdering av den idrottspsykologiska profi len - IPS-profi len (Göran Kenttä, Peter Hassmén och Carolina Lundqvist)
2006:7 Vägen till elittränarskap (Sten Eriksson) 2006:8 Näridrott i skolmiljö (Björn Forsberg)
2006:9 Kartläggning av det idrottspsykologiska området med avseende på svensk elitidrott (Göran Kenttä) 2007:1 Idrotten Vill - en utvärdering av barn- och ungdomsidrotten (Lars-Magnus Engström,
Johan R Norberg och Joakim Åkesson)
2007:2 Sexualisering av det offentliga rummet (Birgitta Fagrell, Jesper Fundberg, Kutte Jönsson, Håkan Larsson, Eva Olofsson och Helena Tolvhed)
2007:3 Det sociala ledarskapet (Martin Börjeson, Johan von Essen) 2007:4 Frivilligt arbete inom idrotten (Lars-Erik Olsson)
2007:5 Varumärkets betydelse inom idrotten (Anna Fyrberg, Sten Söderman)
2007:6 Analys av träningstider inom föreningsidrotten - en studie av sju lagidrotter sett ur ett ålders- och könsperspektiv (Christian Augustsson, Göran Patriksson, Owe Stråhlman och Stefan Wangsson)
2007:7 Målstyrning och bidragsgivning inom svensk idrott (Johan Söderholm )
2007:8 Ekonomiska styrmedel inom ideella organisationer (Erik Lundmark, Alf Westelius) 2007:9 Näridrott i skolmiljö, etapp 2 (Josef Fahlén, Björn Forsberg)
2007:10 Doping - personlighet, motiv och moral i idrotten (Jesper Thiborg, Bo Carlsson) 2007:11 Eliten e´liten - men växer. Förändrade perspektiv på elitidrott (Mikael Lindfelt)
2008:1 Doping- och antidopingforskning - En inventering av samhälls- och beteendevetenskaplig forskning och publikationer 2004-2007 (David Hoff)
2008:2 Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter (Josef Fahlén, Paul Sjöblom) 2008:3 Idrottens roll i samhället ll (Sara Sandström, Mats Nilsson)
2008:4 Vilka stannar kvar och varför? (Britta Thedin Jakobsson, Lars-Magnus Engström)
2008:5 Medlemskapet i den svenska idrottsrörelsen - En studie av medlemmar i fyra idrottsföreningar (Torbjörn Einarsson) 2008:7 Äldre en resurs för idrottsrörelsen (Margareta Johansson)
2008:8 Möjliga tekniklösningar för LOK-stöd, SISU verksamhet och antidoping (Kenneth Olausson, Stewe Gårdare, Torbjörn Johansson, Mikael Wiberg, Oskar Juhlin)
2009:1 Kunskapsöversikt: Styrketräning för barn och ungdom (Michail Tonkonogi)
2009:2 Kunskapsöversikt: Kost- och näringslära inom idrotten (Eva Blomstrand och William Apró)
2009:3 Varumärkets betydelse inom idrottsrörelsen – ett sponsorperspektiv (Anna Fyrberg och Sten Söderman) 2009:3 A Sponsor’s Perspective on the Swedish Sports Movement (Anna Fyrberg och Sten Söderman)
2009:5 Ämnet specialidrott i gymnasieskolan - en utvärdering av ämnet läsåret 2008/09 (Magnus Ferry och Eva Olofsson) Tryckta rapporter kan beställas från Riksidrottsförbundets kundtjänst – kundtjanst@rf.se
Förord
Under de senaste decennierna har ett fördjupat samarbete utvecklats mellan idrottsrörelsen och gymnasieskolan. Det började med riksidrottsgymnasierna i början av 1970-talet och har sedan breddats i form av lokala och regionala idrottsgymnasier, elitidrottsgymnasier, idrottsprofiler, idrottsprogram etc.
I dagsläget finns inte någon kartläggning gjord för hur många olika idrottsgymnasiealternativ som finns och inte heller dess utbredning. Intresset för idrottsgymnasier är stort bland eleverna och intresset från skolor, kommuner, idrottsföreningar och specialidrottsförbund likaså.
Det centrala för alla dessa former är dock det gemensamma ämnet specialidrott. Ämnet speciali-drott ska ge eleverna en möjlighet till fördjupade kunskaper och utveckling av ispeciali-drottsliga färdighe-ter inom ramen för ämnet.
Rapporten är en utvärdering av ämnet specialidrott i gymnasieskolan och har utförts vid pedago-giska institutionen vid Umeå universitet på uppdrag av Skolverket i samråd med Riksidrottsför-bundet (RF). Detta är unikt genom att det för första gången genomförts en nationell utvärdering av ett ämne i den svenska gymnasieskolan.
Rapporten visar på så väl styrkor som svagheter inom ämnet. Flera områden behöver förbättras och detta arbete blir en stor gemensam utmaning för Skolverket i samverkan med RF. Det handlar bland annat om social snedrekrytering, lärarnas utbildningsnivå, betygssättning och ämnesinne-håll.
Anmärkningsvärt är det faktum att det inte finns en lärarutbildning i ämnet då i stort sett var tionde elev i gymnasieskolan studerar specialidrott.
Rapporten är ett led i att utveckla högre krav och kvalitet i gymnasieskolan. Utvärderingen ska utgöra underlag för utvecklingen av reviderade kursplaner i ämnet specialidrott inför den nya gymnasiereformen som införs hösten 2011.
Ett stort tack riktas till Eva Olofsson och Magnus Ferry vid Umeå universitet som på ett före-dömligt sätt genomfört studien. Ett stort tack riktas även till Skolverket som prioriterat denna utvärdering och som finansierat den tillsammans med Riksidrottsförbundet.
Maja Uebel
Riksidrottsförbundet Chef Idrottsutveckling
Sammanfattning
Den här rapporten baseras på en utvärdering av ämnet specialidrott (SCI) i gymnasieskolan, som utförts vid pedagogiska institutionen vid Umeå universitet på uppdrag av Skolverket i samråd med Riksidrottsförbundet. Tidigare var ämnet specialidrott möjligt att studera endast för de som var antagna till riksidrottsgymnasierna (RIG). Idag kan alla gymnasieskolor erbjuda kurser i specialidrott. I samarbete med idrottsrörelsen har också s.k. regionala (REG) och lokala (LOG) idrottsgymnasier etablerats. Det har medfört att specialidrott idag är ett ämne för uppskattnings-vis var tionde gymnasieelev. Utvärderingen baseras på data från fem RIG och fem gymnasieskolor insamlade under läsåret 2008/09. Huvudsakligen baseras utvärderingen på elektroniska enkäter till utvalda elever och lärare vid skolorna. Rapporten avslutas med några rekommendationer inför den planerade kursplanerevisonen med anledning av införandet av en ny gymnasieskola hösten 2011.
Utvärderingen visar att det inte går att säga hur ett typiskt RIG eller en typisk gymnasieskola organiserar sin undervisning i specialidrott, därtill är variationen för stor. Vissa karaktäristika är dock gemensamma. Alla studerade skolor försöker samla sina ”idrottselever” i någon form av idrottsprogram. Gemensamt är i de flesta fall skolans övergripande idrottsprofilering. Gemensamt är att ämnet specialidrott ofta bäddas in i större idrottssammanhang även för elever som inte är antagna till RIG, ofta med RIG som förebild, t.ex. genom extra måltider, medicinsk support och träning som går utöver undervisningen i specialidrott. Det förekommer en tämligen rik flora av varianter av kursplaner. Ibland är kursplanerna lokalt antagna, ibland har de nationella kurspla-nerna omarbetats och getts lokal anpassning. Genom omarbetningar av de nationella kursplakurspla-nerna tummar skolorna på skollagens föreskrift om likvärdighet oavsett skola.
Utvärderingen visar att det sker en social snedrekytering av elever avseende kön, etnicitet och föräldrars utbildningsbakgrund. Det betyder att skolornas utbud av specialidrott bidrar till att för-stärka idrottens sneda sociala rekrytering. Skolorna bidrar också till att förför-stärka de selektions-processer som idrottsrörelsen själv startat i ungdomsåren genom att ge plats åt en betydligt större andel elever som är födda tidigt på året. Elitidrottsambitionen är tydligt framträdande bland elev-erna som studerar SCI vid RIG, men även bland de övriga elevelev-erna har drygt hälften ambitionen att nå nationell eller internationell elitnivå. Benämningen lärare används mindre ofta när man talar om de personer som ansvarar för undervisningen i specialidrott. Lärarna i ämnet specialidrott kallas oftast tränare, instruktör eller coach. Drygt hälften av lärarna saknar lärarutbildning. Det finns idag heller ingen lärarutbildning i ämnet specialidrott. Andelen kvinnor bland lärarna i spe-cialidrott liksom andelen lärare med annan etnicitet än svensk är också anmärkningsvärt låg.
Undervisningen domineras av praktisk färdighetsträning. I syfte att frigöra så mycket undervis-ningstid som möjligt för färdighetsträning organiserar skolorna sin verksamhet på olika sätt. Van-ligast är att vissa moment i SCI flyttas till undervisningen i idrott och hälsa eller till någon annan idrottskurs t.ex. styrketräning, ledarskap eller idrottspsykologi. Dessa organisatoriska lösningar tyder på att undervisningstiden för färdighetsträning bedöms vara för liten. Även om undervis-ningen i ämnet domineras av de färdighetstränande inslagen genomförs undervisning i övriga moment enligt kursplanerna även om vissa av dessa moment tycks behandlas relativt styvmoder-ligt. Särskilt anmärkningsvärt är den sparsamma undervisningen i ledarskap. Undervisningen i specialidrott genomförs ofta i relativt små undervisningsgrupper. Färdighetsträningen genomförs i drygt hälften av fallen och den teoretiska undervisningen i vart tredje fall i skilda undervisnings-grupper för flickor respektive pojkar.
Måluppfyllelsen kan som helhet sägas vara god. Intressant att notera är att lärarna anser att elev-erna lärt sig mer än vad elevelev-erna själva rapporterar på varje enskilt moment. En förvånansvärt stor andel elever har inte kunskaper inom de områden som krävs för att vara godkänd på de olika SCI-kurserna. Orsaken till detta kan vara att både lärare och elever rangordnar delvis andra kri-terier som väsentliga för elevens betyg, än de som anges i kursplanerna. Lärare och elever är samstämmiga i uppfattningen att det viktigaste för ämnet är elevernas praktiska färdigheter och inställning. Inställning nämns dock överhuvudtaget inte i kursplanerna.
Utvärderingen har finansierats av Skolverket och Riksidrottsförbundet. En detaljerad resultatrapport kan laddas ner från www.rf.se/dokumentbank.
Uppdraget
Den här rapporten baseras på en utvärdering av ämnet specialidrott (SCI) i gymnasieskolan som utförts vid pedagogiska institutionen vid Umeå universitet på uppdrag av Skolverket i samråd med Riksidrottsförbundet. Utvärderingen skulle, enligt uppdragsgivaren, utgöra underlag för framskrivningen av reviderade kursplaner i ämnet specialidrott inför den nya gymnasiereformen ”Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola”.
Bakgrund
Barn och ungdomar världen över möter idag idrott på flera olika arenor. I de flesta länder är någon form av fysisk fostran ett obligatoriskt skolämne. I Sverige har detta ämne bytt namn ett flertal gånger – från att inledningsvis hetat gymnastik till idrott på 1980-talet och idrott och hälsa idag. I de flesta länder organiseras också frivillig idrottsverksamhet för barn och unga. Den frivil-liga idrotten för flickor och pojkar i Sverige, liksom i övriga skandinaviska länder, organiseras av idrottsföreningar som är medlemsbaserade och demokratiskt uppbyggda. Den ”skandinaviska modellen” återfinns inte på samma sätt i andra länder. I totalitära stater, som t.ex. Kuba eller Kina, är den frivilliga idrotten samhälleligt organiserad. I den moderna idrottens hemland England, liksom i övriga anglosachsiska länder, är skolan oftast basen för den frivilliga idrotten för barn och unga. I Sverige har det under de senaste årtiondena skett ett närmande till den anglosachsiska modellen, d.v.s. tävlingsidrott förekommer i skolan både inom den obligatoriska undervisningen och som frivilligt val. Svensk idrottsrörelse har under lång tid haft ”ensamrätt” på flickors och pojkars frivilliga idrottande. Idag erbjuder den svenska skolan sina elever ett stort utbud av frivil-lig idrott på schemat. Det har lett till att många flickor och pojkar getts och tagit möjfrivil-ligheten att idrotta inom både skolans och föreningslivets ram. Den tid är således förbi när obligatorisk idrott gavs i skolan och frivillig idrott arrangerades av idrottsrörelsen och dess föreningar. Ibland organiseras den frivilliga idrotten i skolan i samråd med föreningsidrotten, men idrott har också blivit ett medel i konkurrensen om eleverna mellan skolor på både grundskole- och gymnasienivå. De s.k. idrottsgymnasierna är dock exempel på utvecklad samverkan mellan idrottsrörelsen och skolan. När verksamheten inleddes vid 1970-talets början som ett pilotprojekt handlade det snarast om ett studiesocialt projekt. Idag när verksamheten sedan länge är permanentad och statligt reg-lerad har den också en utpräglad elitidrottsprofil. Ämnet specialidrott är namnet på det skolämne som utgör den röda tråden i riksidrottsgymnasieverksamheten(RIG).
Ämnet specialidrott har funnits i den svenska gymnasieskolan sedan läsåret 1977/78 (Uebel, 2006). Ända fram till 1994/95 var ämnet specialidrott möjligt att studera endast för ett begrän-sat antal elever, nämligen de som var antagna till riksidrottsgymnasierna (Riksidrottsförbundet, 2009). Idag kan alla gymnasieskolor, såväl de kommunala som fristående, erbjuda kurser i speci-alidrott till sina elever. Ibland är dessa kurser inordnade i specialutformade program – ofta under benämningen Idrottsprogram – ibland är de en del av skolans kursutbud inom ramen för elevens individuella val. Det har medfört att specialidrott idag är ett ämne för långt fler elever än de 1300 elever som formellt är antagna till RIG. Bakgrunden till denna förändring är 1990-talets decentra-liserings-, valfrihets-, och friskolereformer som delvis förändrat gymnasieskolornas möjligheter till att bedriva idrottsutbildning. Den ökade valfriheten har inneburit ett brott med det tidigare regel- och detaljstyrda linjegymnasiet. I linjegymnasiet konkurrerade eleverna med sina betyg om ett bestämt antal platser. I dagens gymnasieutbildning konkurrerar gymnasieskolorna om ett okänt antal elever (Lund, 2007). Det har skapat en kamp om eleverna där skolorna med olika metoder försöker locka till sig elever för att bl.a. säkerställa skolans ekonomi. Idrottsprofilering
gymnasieskolor (Olofsson, 2008). Idrottsrörelsen har lång erfarenhet av samverkan med skolan och med de nya reformerna har skolornas, specialidrottsförbundens och idrottsföreningarnas möj-ligheter till lokala initiativ när det gäller idrottsutbildning väsentligt utvidgats (Olofsson, 2007). Trots det formellt inkorrekta benämner skolorna ofta sina verksamheter idrottsgymnasium men också benämningar som elitidrottsgymnasium, idrottsklass och idrottsprofil är vanliga. På många orter har också snabbt utvecklats lokalt utformade idrottsprogram. I varierande grad av samar-bete med idrottsrörelsens nationella, regionala och lokala organisationer har också s.k. regionala (REG) och lokala (LOG) idrottsgymnasier etablerats (Eriksson, 2002). Vissa av de större speci-alidrottsförbunden licensierar dessa varianter av idrottsgymnasier, efter ansökan från skolorna. Det centrala inslaget i alla dessa olika varianter av idrottsutbildningar i gymnasieskolan är ämnet specialidrott.
Kursplaner i specialidrott
Det finns idag nationella kursplaner för specialidrott A respektive B. Undervisning kan också ges i specialidrott C och D. Idrottsrörelsen – både Riksidrottsförbundet (RF) och vissa special-idrottsförbund (SF) – har utarbetat förslag till sådana kursplaner som används på vissa skolor (se Riksidrottsförbundet, 2009). Vissa skolor har utarbetat egna kursplaner för specialidrott C och D. Oavsett vem som utarbetat C och D kursplanerna är dessa kursplaner alltid lokalt fastställda. Ämnets syfte är:
Gymnasieskolans utbildning i specialidrott syftar till att fördjupa och vidga elevernas kunskaper om människan i fysisk aktivitet med särskild tonvikt på kunskaper i specialidrotter. Ämnet syftar också till att utveckla såväl den idrottsliga talangen som uppgiften att vara idrottsledare. Dessutom syftar ämnet till att fördjupa elevernas kunskaper i träningslära (Riksidrottsförbundet, 2009, s 25).
I dagligt tal brukar företrädare både för idrottsrörelsen och Skolverket beskriva ämnesinnehållet för alla SCI-kurser fyrdelat: idrottslig förmåga, träningslära, idrottsledarskap, pedagogik/psyko-logi. I vår utvärdering har vi lagt till ytterligare en del, nämligen kost- och näringsfrågor, vilket motiveras dels av målen i kursplanerna dels av undervisningspraxis.
Utvärderingsperspektiv
Utvärdering av utbildning på olika nivåer har en lång tradition i Sverige. Ansatser och metoder har varierat över tid, mellan olika utbildningsformer, mellan olika utvärderare och forskare och inte minst med avseende på syfte med utvärderingarna. I den här presenterade utvärderingen av ämnet specialidrott har vi framför allt inspirerats av pedagogen och utvärderingsforskaren Sigbrit Franke och hennes doktoranders arbete och den ansats Franke benämner förklaringsinriktad. Franke menar att det är ”viktigt att inte bara beskriva skeenden och resultat utan att även söka förstå och förklara varför det blivit som det blivit” (Franke & Nitzler, 2008, s 38).
Den förklaringsinriktade ansatsen bygger på ett antal ”påbud” där vi framför allt här tagit fasta på påbudet att utvärderaren måste informera sig om samtliga tre komponenter: förutsättningar, process och resultat. Franke & Nietzler utvecklar detta påbud:
Hur en utbildning styrs och begränsas av rådande förutsättningar eller villkor ska belysas. I utvärderingen relateras data och kunskap om processen till de förutsättningar som gäller. Genom att analysera förutsättningar, process och resultat i förhållande till varandra får utvärderaren kunskap om vad som behöver förändras och uppslag till vilka åtgärder som kan och bör vidtas på olika beslutsnivåer (s 39).
I den här presenterade utvärderingsstudien har vi därför samlat information om alla de tre nämnda komponenterna – förutsättningar, process och resultat - och analyserat dessa i förhållande till varandra. Vi har däremot inte lagt så stor tyngd vid att föreslå vilka åtgärder – i detta fall vilka förändringar i kursplanerna – som bör vidtas. Det ser vi snarast som en uppgift för vår uppdrags-givare. Utvärderingen har genomförts i form av fallstudier på ett urval av skolor. Den amerikanske forskaren Yin (1994) är en av de mest refererade forskarna när det gäller fallstudier. Han menar att fallstudier är särskilt lämpliga när ”hur- och ”varför-frågor” ställs, liksom när gränserna mellan det fenomen man studerar och kontext är otydliga och när en utgångspunkt för studierna är att de kontextuella villkoren är av betydelse för det fenomen man studerar. Här tillämpar vi en enkel modell för fallstudier, vilket bl.a. innebär att de individuella fallen inte presenteras i den slutliga analysen.
Syfte och frågeställningar
Med huvudsyftet att utvärdera ämnet specialidrott i förhållande till kursplanerna försöker vi i denna utvärdering besvara följande frågor:
• Vilka är förutsättningarna för SCI-undervisningen?
• Vilket innehåll har SCI-undervisningen och hur genomförs den? • Hur ser måluppfyllelsen ut?
• Hur sker examination och betygsättning?
Metod
Urval
Utvärderingen baseras på data från fem RIG och fem gymnasieskolor insamlade under läsåret 2008/09. Det finns idag begränsade uppgifter på nationell nivå om omfattningen av ämnet spe-cialidrott. Uppgifter om hur många elever som studerar ämnet finns inte. Uppgifter saknas också om eventuella variationer med avseende på geografi, skolstorlek, kommunstorlek, elevrekrytering, ägandeform osv. Bäst kartlagt är ämnet på riksidrottsgymnasierna. De finns på 50 orter i samar-bete med 36 olika specialidrottsförbund och med totalt ca 1300 elever som studerar ämnet. När vi inledde utvärderingsarbetet informerades vi från olika håll om att kanske 10 000 - 20 000 elever därutöver studerar ämnet antingen inom specialutformade program eller som individuellt val. Det har inte varit möjligt inom ramen för den här aktuella utvärderingsstudien att genomföra en sådan kartläggning, som skulle ha utgjort bästa grund för urvalet av skolor. Ambitionen i urvalet har varit att söka fånga variationen och mångfalden, trots avsaknaden av nationella uppgifter. Detta har gjorts i ett första steg genom två skilda urval.
Urval I utgörs av RIG och urval II av skolor som erbjuder specialutformade program och kurser i specialidrott. Urval I motiveras av ämnets historia som det centrala utbildningsinslaget i RIG-verksamheten samt av att eleverna och lärarna/tränarna har erfarenhet av såväl de nationella kurs-planerna i SCI A-B som av de lokalt antagna kurskurs-planerna i SCI C-D. Urvalet gjordes så att både lagbollsporter och individuella idrotter blev representerade då vi antog att undervisningen i SCI skiljer sig en del åt mellan dessa. Urvalet gjordes i samråd med Riksidrottsförbundet.
Urval II har nationell geografisk spridning som urvalsgrund. Det motiveras av uppdragets syfte att ge underlag för revision av de nationella kursplanerna i ämnet. Idrottspedagogisk forskning har också visat att svenska ungdomars idrottsvanor varierar just med avseende på geografisk hemvist (Larsson, 2008). Urvalet av skolor gjordes vidare så att skolor med relativt många elever som studerar ämnet togs med i studien. Därmed torde variationen med avseende på val av idrottsgren (som i sin tur hänger samman med social bakgrund) ha fångats. Urvalet bygger vidare på antagan-det att skolor som erbjuder specialidrott ofta också profilerar sig som ”idrottsskolor” och att antagan-det är den vanligast förekommande inramningen för ämnet, dvs. det är med sådana ramar och förutsätt-ningar som kursplanerna i specialidrott oftast förekommer utanför RIG-verksamheten. Nackdelen med att göra urval på detta sätt är att gymnasieskolor med begränsad SCI-verksamhet inte finns representerade i undersökningen. Tanken var att urval II skulle omfatta skolor med erfarenhet av kursplanerna SCI A-B, men utvärderingen visar att även elever utanför RIG har möjlighet att stu-dera SCI C och ibland också SCI D. Sålunda kom både urval I och II att omfatta skolor och lärare och elever med erfarenhet av, i varierande grad, alla kursplaner i SCI, dvs. A - D kurserna.
Datainsamling
Skolornas organisation av kurser i specialidrott
Datainsamlingen inleddes med att inhämtandet av information om organisation av kurserna i specialidrott – det som vi betraktar som viktiga delar av ramar och förutsättningar - från res-pektive skola. Denna empiri har samlats in genom dels samtal med skolledning, ämnesansvariga och lärare, dels skolornas skriftliga dokument och webbsidor, dels samtal med ansvariga och dokument från berörda specialförbund och RF. Samtliga fem skolor i urval II har besökts. Inför varje besök gjorde vi en sammanställning över skolans utbildning inom specialidrott, baserad på respektive skolas egen webb-information. Den sammanställningen översändes i förväg till sko-lorna och fungerade som utgångspunkt för diskussionerna på plats. Sammanställningen utgick från utbudet av utbildning och idrott, undervisningens organisation, betygsättning och antagning av elever. Under besöken diskuterades områdena, besöktes undervisningslokaler och bestämdes de praktiska detaljerna kring elev- och lärarenkäterna. Information om respektive RIG är betydligt mer dokumenterad. Dessa har därför inte besökts utan där bygger informationen på den omfat-tande skriftliga dokumentationen, som t.ex. verksamhetsplaner, utvärderingsrapporter och resultat av elev- och lärarenkäter samt personliga kontakter via mail och telefon med skolledning, ämnes-ansvariga och lärare.
Elevernas erfarenheter
I andra steget genomfördes undersökningar med hjälp av elektroniska enkäter till utvalda elever vid skolorna. Som verktyg för enkäterna har programmet LimeSurvey använts. Eleverna har fått ta del av enkäterna antingen genom att de fått den tillskickade av vår kontaktperson på skolorna eller direkt från oss med e-post. I urval I har samtliga elever fått möjlighet att svara på enkäterna. I urval II har, för att på bästa sätt belysa variationen av undervisningen, de elever som läst mest specialidrott inom de olika varianterna på skolorna valts ut. Inom ramen för utvärderingen har vidare en mindre intervjustudie med elever på en av gymnasieskolorna genomförts (Fredlander & Rölin, 2009).
Elevenkäten var indelad i fem områden som behandlar undervisningen i specialidrott ur olika per-spektiv: bakgrundsfrågor, förutsättningar för undervisningen, ämnets innehåll och genomförande, måluppfyllelse och bedömning och övrigt. För att möjligöra jämförelser med tidigare studier om
idrottsundervisning har vissa frågor lånats från ”SIH-undersökningen 2001” (Engström, 2004), den nationella utvärderingen av idrott och hälsa i grundskolan (Skolverket, 2004) samt Lund & Olofsson (2009). De flesta frågorna har färdiga svarsalternativ eller svarsalternativ på en skala med ytterligheterna angivna. Även öppna frågor har förekommit. Den statistiska bearbetningen av materialet har skett med hjälp av Microsoft Office Excel 2007 och SPSS ver. 15.0. För hypotes-prövningar av skillnader mellan grupper har chi-2 test, Mann-Whitneys U-test och Kruskal-Wallis test använts, med en vald signifikansnivå på 95% (p<0.05). (Dessa redovisas endast i den utförli-gare versionen av utvärderingsrapporten).
Lärarnas erfarenheter
I det tredje steget genomfördes undersökningar med hjälp av elektroniska enkäter till samtliga som undervisade i specialidrott på skolorna. Informanterna har fått enkäterna via kontaktpersonen på skolorna eller genom e-post direkt från oss. Lärarenkäten är uppbyggd och analyserad på samma sätt som elevenkäten, med tillägget att några extra frågor ställts till de lärare som undervisar i både SCI och idrott och hälsa. Inom ramen för utvärderingen har vidare en mindre intervjustudie med lärare på en av gymnasieskolorna genomförts (Isaksson, 2009.)
Betygsanalys
Som ett komplement till insamlade data har vi analyserat relevanta delar av den nationella betygs-statistiken över de gymnasieelever, som gick ut gymnasiet våren 2007 (Skolverket, 2008). Sta-tistiken innehåller bakgrundsfaktorer, utbildningsfaktorer och betygsinformation för samtliga kärnämnen och specialidrottskurser. Av den nationella statistiken kan utläsas att 11135 elever som våren 2007 lämnade gymnasieskolan erhållit betyg i SCI A, vilket motsvarar ungefär 11% av alla gymnasieelever. 36% av dessa var flickor. För SCI B är motsvarande siffra 6685 elever, d.v.s. 6% av eleverna, varav 34% flickor. Då C- och D-kurserna i specialidrott är lokala finns inga centrala kurskoder, vilket medför att det inte direkt går att utläsa hur många som läst kurserna, men minst 3000 elever ytterligare hade läst någon form av kurs i specialidrott.
Tabell 1. Översikt över urval och datainsamling
Urval I: RIG Urval II: Specialutformade program, individuella val
Urvalsgrund: idrotter Friidrott: Umeå Ishockey: Västerås Orientering: Eksjö Skidor: Järpen Volleyboll: Falköping Urvalsgrund: skolor Celsiusskolan: Uppsala Dragonskolan: Umeå Katrinelundsgymnasiet: Göteborg:
ProCivitas Privata Idrottsgymnasium: Malmö Sandagymnasiet: Jönköping
Datainsamling
Samtal med skolledning, ämnesansvariga, lärare
Dokument, utvärderingsrapporter, verksamhetsplaner och webbsidor Lärarenkät
Elevenkät
Datainsamling
Personliga besök och samtal med skolledning, ämnesansvariga, lärare
Dokument och webbsidor Lärarenkät
Elevenkät Elevintervjuer Lärarintervjuer
Skolornas organisation av kurser i specialidrott
Det samlade intrycket vid en analys av hur de studerade skolorna organiserar och genomför undervisningen i SCI är variationen. Likheterna och olikheterna är många mellan å ena sidan RIG respektive gymnasieskolorna och å andra sidan inom de olika RIG respektive inom de olika gymnasieskolorna. Det går således inte att säga hur ett typiskt RIG eller en typisk gymnasieskola organiserar och genomför sin undervisning i specialidrott.
Riksidrottsgymnasierna
På fyra av fem studerade RIG ges alla kurserna SCI A-D, på det femte ges inte kurs D. För kur-serna A-B tillämpas de nationella kursplanerna, men olika skriftliga anpassningar har gjorts till de aktuella idrotterna. Ibland har också vissa mål tagits bort, som t.ex. det etiska perspektivet och samhälls- och könsperspektivet! De nationella betygskriterierna tillämpas också men även här har justeringar gjorts genom tillägg av lokala kriterier som t.ex. teknik och taktik, inställning, ambi-tion, närvaro. I vissa fall har delar av de nationella kriterierna strukits. För kurserna C-D tillämpas ibland de av RF utarbetade kursplanerna. Vissa specialförbund har utarbetat egna kursplaner för C-D-kurserna för alla sina RIG. Ibland är dessa kursplaner specialidrottsanpassade med utgångs-punkt från de av RF föreslagna ibland är de tämligen kortfattade och helt inriktade mot aktuell specialidrott.
Undervisningen i SCI organiseras på ett flertal tämligen olika sätt. Ämnet kan antingen vara del av obligatoriska kurser inom lokalt utformade Idrottsprogram eller utgöra de individuella valen i de nationella eller övriga lokala program. D-kursen utgör oftast utökad studiegång. De olika kur-sernas placering under gymnasiestudierna varierar också. Ibland ges undervisningen i två kurser parallellt under samma termin. På vissa RIG studeras B-kursen under första årskursen, i andra RIG under andra årskursen och på motsvarande sätt varierar placeringen av C-kursen från årskurs 2 till 3. Innehållsmässigt görs på alla studerade RIG en uppdelning av ämnet i första hand i teori och praktik men också ibland i en grenspecifik och en allmän del. Den procentuella fördelningen mellan de olika delarna varierar, men den grenspecifika praktiska färdighetsträningen dominerar stort. På vissa RIG samordnas undervisningen i SCI med SCI-undervisningen för elever utan-för RIG. På vissa ges delar av undervisningen årskursvis, ibland kursvis och ibland årskurslöst. På vissa RIG ges undervisningen, särskilt den praktiska delen, i skilda undervisningsgrupper för flickor respektive pojkar (se mer om detta under ”Elevernas erfarenheter” och ”Lärarnas erfaren-heter”). SCI-undervisningens relation till skolämnet idrott och hälsa varierar stort. På ett av RIG har ämnenas timtid slagits ihop. På andra RIG förekommer ingen samverkan alls mellan SCI och idrott och hälsa. På ytterligare andra har vissa teoretiska moment i SCI flyttats till undervisningen i idrott och hälsa, men också till andra ämnen som t.ex. psykologi för att därmed dels slippa upp-repningar av undervisningsinnehåll, dels frigöra mer tid i SCI för färdighetsträning.
Gymnasieskolorna
De fyra kommunala gymnasieskolor, som studerats, har rollen av kommunens centrum för spe-cialidrott – ibland kallat idrottsgymnasium - för SCI-kurserna. Alla fem studerade skolor försöker samla sina ”idrottselever” i någon form av idrottsprogram. Det sker oftast med basen i något av de nationella programmen, främst SP. På flera av skolorna gör man också en uppdelning i program med utgångspunkt från elevernas idrottsliga kompetens och ambition. Ibland benämns program-men t.ex. Elitidrottsprogrammet ibland talas i stället om idrottsprogram på tre nivåer: elit-, utveck-lings- och speciell nivå. På några av skolorna finns också möjligheter för elever utanför de s.k.
idrottsprogrammet/n att studera någon eller några av SCI- kurserna. På två av fem gymnasieskolor ges undervisning i SCI A-D och på de övriga tre SCI A-C. Sättet att använda kursplaner och betygskriterier liknar i stort förfaringssättet på RIG. En väsentlig skillnad gäller dock tillväga-gångssättet vid betygssättningen. Vid gymnasieskolorna är ett betydligt större antal lärare/trä-nare/instruktörer involverade i undervisningen och dessa är inte alltid anställda av skolan. På flera av skolorna har man dels utsett särskilt betygssättningsansvariga personer dels anordnat särskild utbildning i betygssättning.
Även undervisningens innehållsliga uppdelning liknar i stort situationen på RIG, men här finns än fler varianter. Så t.ex. ges på några skolor undervisningen i de teoretiska momenten under särskilda temadagar. Likheten med RIG gäller också undervisningen i SCI i relation till andra skolämnen och då särskilt idrott och hälsa samt olika varianter av lokala idrottsrelaterade kurser, som t.ex. idrottspsykologi och träningslära. Ibland samordnas undervisningen totalt, ibland finns ingen samordning alls. Även här är variationen större än inom RIG. En väsentlig skillnad mellan RIG och gymnasieskolorna är samverkan med de lokala och regionala idrottsorganisationerna. Medan RIG styrs och kontrolleras från idrottens centrala nivå via RF och respektive special-idrottsförbund är gymnasieskolorna betydligt friare att utforma sin idrottsverksamhet och därmed sin undervisning i SCI. Extremfallet i detta avseende är Celsiusskolan med ca 85 personer, som alla är anställda av Upplands Idrottsförbund. I andra fall som t.ex. på ProCivitas har skolan skrivit avtal med de lokala idrottsföreningarna, som reglerar deras skyldighet att ge eleverna ett visst antal träningstimmar utöver skolans praktiska färdighetstränande undervisning i SCI.
Elevernas erfarenheter
Beskrivning av undersökningsgruppen
Totalt ingår 654 elever i undersökningen, 191 RIG-elever och 463 gymnasieelever.
Tabell 2 Svarsfrekvens på elevenkäten
Skola n Svarsprocent Celsiusskolan (Uppsala) 117 65 Dragonskolan (Umeå) 83 75 Katrinelundsgymnasiet (Göteborg) 86 57 ProCivitas (Malmö) 53 83 Sandagymnasiet (Jönköping) 124 75 Friidrott (Umeå) 20 71 Ishockey (Västerås) 26 96 Orientering (Eksjö) 29 100 Skidor (Järpen) 56 98 Volleyboll (Falköping) 60 100 Totalt 654 75
Det externa bortfallet bland eleverna uppgår till 25 %, vilket får betraktas som ett godtagbart resultat vid användandet av elektroniska enkäter. Däremot är svarsfrekvensen något skev, med mycket hög svarsfrekvens bland RIG-eleverna och en svarsfrekvens betydligt under genomsnittet bland gymnasieeleverna på två av skolorna. På vissa öppna frågor är det interna svarsbortfallet tämligen stort.
I det ursprungliga urvalet utgjorde RIG-eleverna ungefär en femtedel av hela urvalet. Då svars-frekvensen blev betydligt högre bland RIG-eleverna och vissa av gymnasieskolornas elever också var antagna vid RIG kom antalet i undersökningen att utgöra något mer än en tredjedel. När det gäller fördelningen av eleverna på REG, LOG och specialidrott som individuellt val är våra upp-gifter mer osäkra. Det gäller också frågan om vid vilket utbildningsprogram eleverna studerar. Det vi vet är dock att minst 35 % av eleverna på våra fem gymnasieskolor går på ett REG och att minst 28 % av hela urvalsgruppen studerar vid ett s.k. idrottsprogram. Det tycks överhuvudtaget vara svårt för eleverna att ange i vilken form de läser specialidrott. Var fjärde elev har inte besvarat den frågan överhuvudtaget. Nationellt vet vi att 46 % av de eleverna som läser specialidrott läser på samhällsvetenskapsprogrammet och 18 % på naturvetenskapsprogrammet (Skolverket, 2008). Inom ramen för vår utvärderingsstudie finns 27 olika idrotter representerade.
Tabell 3 Eleverna fördelade på idrotter (procent)
Flicka Pojke Totalt n
Fotboll 31 69 27 178 Ishockey 9 91 11 73 Skidsport 44 56 10 68 Innebandy 35 65 10 66 Volleyboll 50 50 9 60 Friidrott 56 44 5 36 Orientering 44 56 5 32 Simning 71 29 3 21 Basket 35 65 3 20 Handboll 55 45 3 20 Golf 25 75 3 20 Tennis 65 35 3 17 Ridsport 100 0 2 11 Badminton 63 37 1 8 Dans 100 0 0,9 6 Judo 60 40 0,8 5 Brottning 50 50 0,6 4 Bandy 33 67 0,5 3 Simhopp 100 0 0,5 3 Beachvolley 50 50 0,3 2 BMX 0 100 0,3 2 Bordtennis 50 50 0,3 2 Konståkning 100 0 0,3 2 Gymnastik 0 100 0,2 1 Kanot 100 0 0,2 1 Landhockey 0 100 0,2 1 Segling 0 100 0,2 1 Totalt 40 60 100 n 262 400 663
Totalt ingår fler idrotter i specialidrottsundervisningen i landets alla gymnasieskolor och RIG. I vårt urval representeras lagbollsporterna av tre fjärdedelar av eleverna, varav fotboll av mer än var fjärde elev. Dessa andelar motsvarar tämligen väl andelen flickor och pojkar i dessa idrotter enligt RF:s statistik (Riksidrottsförbundet, 2007). En majoritet av eleverna som ingår i studien har fler-årig erfarenhet av kurser i specialidrott. Nära tre fjärdedelar av eleverna som besvarat enkäten har erfarenhet av SCI A, B och C och nära hälften läste vid svarstillfället SCI C. Intressant nog läste också 18 % av eleverna vid gymnasieskolorna SCI D, en kurs som tidigare ansetts vara exklusiv för RIG-elever.
Tabell 4 Eleverna fördelade på specialidrottskurs (procent)
SCI A SCI B SCI C SCI D
Flicka (n=257) 10 19 43 29 Pojke (n=390) 12 20 46 22 Gymnasieskola (n =457) 6 19 56 18 RIG (n=191) 23 21 16 40 Total (n = 648) 11 20 45 25 n 73 127 289 159
Elevernas bakgrund
Totalt utgör flickorna 40 % - något större andel i RIG än i gymnasieskolorna. Andelen kan jämfö-ras Riksidrottsförbundets medlemmar, där kvinnorna utgör 42 %. Enligt Skolverkets betygsstati-stik utgör flickorna 36 % av landets alla specialidrottselever och 48% av landets alla gymnasielever (Skolverket, 2008). Anmärkningsvärt är den mycket låga andelen elever med annat ursprungs-land än Sverige, 4 %, eller med båda föräldrar med utländsk bakgrund, 6 %. Nationell statistik visar att 8 % av alla gymnasielever och 7 % av alla specialidrottselever har utländsk bakgrund. Specialidrottselevernas föräldrar har betydligt högre utbildningsbakgrund än gymnasieelevers i allmänhet. 52 % av de undersökta eleverna har föräldrar med högskoleutbildning. Den siffran kan jämföras med 40 % av alla gymnasieelevers föräldrar och 46 % av landets alla specialidrottselever (Skolverket, 2008). Specialidrottseleverna lever i en mycket idrottspositiv miljö. Familj, kompi-sar, klubbtränare och ledare är påtagligt positiva till elevernas idrottsinriktade gymnasiestudier. Både pappor och mammor har erfarenheter av eget idrottsengagemang som utövare, ledare och åskådare. Flickorna rapporterar något mer idrottsaktiva mammor och pappor än pojkarna. Intres-sant nog uppger en tämligen stor andel av eleverna att deras mammor och pappor uppfattar ämnet specialidrott som mindre viktigt än andra ämnen. Mammor till gymnasieeleverna ser minst värde och papporna till RIG-eleverna mest värde i ämnet specialidrott.
Elever som läser specialidrott skiljer sig således från gymnasieelever i allmänhet med avseende på ett flertal bakgrundsfaktorer. Inte minst tydligt blir det när specialidrottselevernas födelsemånad granskas. 65 % av dessa elever är födda under första halvåret, vilket är en kraftig avvikelse från elevpopulationen i stort.
Tabell 5 Elevernas födelsemånad (procent) GY RIG Totalt Januari 10 16 12 Februari 11 16 12 Mars 12 12 12 April 10 9 10 Maj 12 10 11 Juni 8 7 7 Juli 6 4 6 Augusti 7 7 7 September 8 7 8 Oktober 8 6 7 November 5 3 4 December 4 4 4 Totalt 460 191 100
Som vi nämnt inledningsvis är det svårt för eleverna och lärarna men också för oss som utvärde-rare att helt hålla åtskilt ämnet specialidrott från den inramning som ämnet har i form RIG/REG/ LOG och, i förekommande fall, studier vid s.k. idrottsprogram. Det vi trots detta kan utläsa av elevernas enkätsvar är den höga andelen elever som är elitidrottsinriktade. Även om det är ganska stor skillnad mellan eleverna på RIG och gymnasieskolan uppger 93 % respektive 70 % att de valt idrottsstudier för att ”utvecklas som elidrottare”. En närmare analys av elevernas idrottsliga mål framgår av tabell 6. Nästan alla RIG-elever strävar mot internationell eller nationell toppnivå, medan drygt hälften av gymnasieeleverna har den ambitionen. Flickorna utgör en något högre andel av de elitsatsande, men pojkarna dominerar bland de som siktar mot en professionell idrotts-karriär.
Tabell 6 Främsta idrottsliga målsättning med idrottsstudierna (procent)
Flicka Pojke GY RIG
Tillhöra de bästa i mitt lag/träningsgrupp 14 19 24 3
Tillhöra de bästa i min gren på orten 4 3 5 1
Tillhöra de bästa i mig gren i distriktet/regionen 11 7 12 2
Tillhöra de bästa i min gren i Sverige 30 24 24 31
Bli internationell toppidrottare i min gren 39 44 32 63
Bli tränare/ledare på nationell nivå 2 2 3 0
n 216 336 371 182
Nära hälften av eleverna, fler flickor än pojkar och fler RIG- än gymnasieelever, har valt idrotts-studier för att ”kunna ha så roligt som möjligt under skoltiden”. Det svaret ska nog tolkas bok-stavligt, dvs. som att idrottsstudierna betraktas som positiva för hela studiesituationen. Få elever ser idrottsstudier som en möjlighet att ”slippa plugga”, men något fler pojkar än flickor och fler
Elevernas uppfattningar om undervisningen som helhet
Två av tre elever har svarat på frågan om vad som är det bästa med undervisningen i specialidrott. Det allra bästa upplevs vara möjligheten att få utveckla sin idrottsliga kompetens. I övrigt är det positivt att få möjlighet att utveckla sina teoretiska kunskaper liksom att överhuvudtaget få idrotta på skoltid och att få tillgång till bra tränare och träningskamrater. Eleverna har inte uppmanats att explicit jämföra sin idrottsliga ambition med den studiemässiga. För RIG-eleverna tycks dock målet om idrottslig utveckling vara något viktigare än de studiemässiga, medan den skillnaden är liten för gymnasieeleverna. Intressant att notera är att medan RIG-eleverna i stor utsträckning instämmer i påståendet ”jag skulle helst vilja gå på ett RIG” så hamnar det genomsnittliga svaret för gymnasieeleverna under 3 på den femgradiga skalan. Tyvärr har vi ett stort internt bortfall på frågan om eleverna skulle välja specialidrott igen om de fick chansen. Noteras bör dock att var sjätte elev inte skulle göra det alternativt med förbehållet att de skulle välja en delvis annan studiegång.
När det gäller upplevelser av undervisningen som helhet är eleverna nöjda men skillnaderna är signifikanta mellan RIG- respektive gymnasieeleverna. Fler RIG-elever tycker att undervisningen är välorganiserad och att skolschemat är anpassat till undervisningen i specialidrott. Gymnasie-eleverna rapporterar större möjligheter att ta igen det de missat när det varit borta från skolan p.g.a. tävlingar och träning. Fler gymnasieelever än RIG-elever saknar tillräckliga lärarresurser, men här är siffrorna låga. Tydligt är dock att fler flickor än pojkar menar att de saknar tillräckliga lärarresurser – det gäller också saknaden av kvinnliga lärare.
Tabell 7 Upplevelser av undervisningen som helhet, medelvärden (1=Instämmer inte alls, 5=Instämmner helt)
Flicka Pojke GY RIG Totalt
Undervisningen är välorganiserad 4,1 4,1 3,9 4,4 4,1
Jag saknar variation på lektionerna 2,4 2,6 2,6 2,3 2,5
Skolschemat är anpassat till vår undervisning 4,1 3,9 3,8 4,2 3,9
Jag saknar inflytande över min undervisning 2,2 2,5 2,4 2,2 2,4
Utrustningen som finns håller för låg kvalitet 1,7 2,2 2,1 1,9 2,0
Vi saknar tillräckliga lärarresurser 2,8 2,0 2,0 1,7 1,9
Det är svårt att ta igen det jag har missat i skolan när jag
är borta pga. tävlingar eller träning 2,4 2,4 2,2 2,8 2,4
Jag saknar möjlighet till att få extra hjälp när jag varit borta
från skolan pga. tävling eller träning 2,4 2,3 2,2 2,4 2,3
Jag saknar kvinnliga lärare 2,3 2,0 2,1 2,1 2,1
Elevernas uppfattningar om organisation av undervisningen
RIG-eleverna har betydligt fler undervisningstillfällen och undervisningstimmar i SCI per vecka än vad gymnasieeleverna har. Vanligast bland RIG är 5-6 tillfällen och mer än sju timmar per vecka. Motsvarande siffror för gymnasieskolan är 3-4 tillfällen och 3-6 veckotimmar. På gymna-sieskolorna bedrivs undervisningen i huvudsak på dagtid medan 65 % av eleverna på RIG har sin undervisning förlagd både till dag- och kvällstid. Det senare hänger samman med en mängd olika faktorer, oftast idrottsspecifika, som t.ex. säsong och väder, lagträning på kvällstid och individu-ell träning på dagtid. Anmärkningsvärt stor andel av eleverna, nära hälften av gymnasieeleverna
och var tredje RIG-elev, menar att undervisningsinnehållet inte skiljer sig åt mellan de olika SCI-kurserna. De skillnader som eleverna rapporterar handlar generellt om progression, framför allt när det gäller krav på eleverna. Vissa elever menar att C- och D-kurserna är bättre strukturerade än A- och B-kurserna.
Elevernas uppfattningar om undervisningens innehåll
Tabell 8 beskriver elevernas uppfattning om undervisningens innehåll. Ett värde under 3 innebär att innehållet förekommer sällan/mycket sällan och ett värde över 3 ofta/mycket ofta. Generellt kan sägas att de teoretiska inslagen förekommer mindre ofta än den egna specialidrotten samt att både de teoretiska inslagen och den egna specialidrotten ökar med stigande kurs. En intressant iakttagelse är att den egna specialidrotten har ett mycket högt värde på SCI A. Det kan möjligen förklaras av att flera skolor valt att behandla vissa teoretiska moment inom ramen för undervis-ning i andra ämnen, som t.ex. idrott och hälsa, psykologi, naturkunskap och andra idrottskurser. På det sättet har mer tid frigjorts för träning inom ramen för specialidrottskursen. Ett exempel på detta visar sig i den intervjustudie, som genomförts vid en av gymnasieskolorna, där den aktuella skolan valt att lyfta ut träningsläran och idrottspsykologin ur specialidrottskurerna och istället låta eleverna läsa lokala kurser inom idrottsmedicin och idrottspsykologi (Fredlander & Rölin, 2009).
Tabell 8 Undervisningsinnehållet omfattning uppdelat på SCI-kurserna, medelvärden. (1=Mycket sällan, 5= Mycket ofta)
SCI A SCI B SCI C SCI D Totalt
Träningslära 3,6 3,5 3,3 3,7 3,5
Kost-/näringslära 2,5 2,9 2,9 3,1 2,9
Idrottspsykologi/mentalträning 2,4 2,7 2,8 3,3 2,8
Ledarskap 2,5 2,8 3,1 3,1 3,0
Den egna specialidrotten 4,6 4,0 4,2 4,5 4,3
Övrigt 2,8 2,7 3,0 3,3 3,0
I träningslära behandlas alla moment i alla kurser. Samma situation gäller innehållet i kost- och näringslära. Här moment behandlas de flesta moment sällan eller mycket sällan. Särskilt anmärk-ningsvärt är elevernas rapportering att ätstörningar sällan behandlas i undervisningen. Inte heller i idrottspsykologi/mental träning tycks de olika momenten behandlas särskilt ofta samtidigt som omfattningen av respektive moment dock ökar med stigande kurs. Inget moment i ledarskap på A-B-kurserna kommer upp till medelvärdet 3 när det gäller omfattning av undervisningen. På C- och D-kurserna ökar inslagen något. Den här bilden förstärks vid analys på frågan om innehållet i den egna specialidrotten. Just frågor om krav för att lyckas som tränare och ledare behandlas täm-ligen sällan. Däremot får färdighetsträning och teknikträning stort utrymme. Något förvånande är kanske att eleverna inte rapporterar ännu högre frekvens på de olika momenten i undervisningen i den egna specialidrotten. Övrigt innehåll i undervisningen – sådana inslag som finns upptagna i kursplanerna som strävansmål – behandlas relativt sällan. Det kan tyckas anmärkningsvärt att idrottsskador och droger och doping får relativt litet utrymme. Mindre förvånande men dystert är att frågor om manligt och kvinnligt idrottande sällan behandlas.
Om flertalet av eleverna fick bestämma skulle undervisningens innehåll inte minska i något avse-ende. Däremot menar nära hälften av eleverna att idrottspyskologi/mentalträning och den egna specialidrotten borde få mer utrymme. Cirka var fjärde elev vill öka inslagen av träningslära, kost- och näringslära respektive ledarskapsfrågor.
Tabell 9 Elevernas syn på mängden undervisning inom respektive moment (procent)
Minska Samma Öka
Träningslära 5 72 23
Kost-/näringslära 8 66 26
Idrottspsykologi/mentalträning 5 54 41
Ledarskap 9 64 27
Deras egen specialidrott 2 59 39
Övrigt 4 82 14
Elevernas uppfattningar undervisningens genomförande
Överlag skattar eleverna lärarnas kompetenser hög – 3,0 – 3,5 på en fyrgradigskala. I den mån man som elev saknar någon kompetens hos lärarna är det i första hand sådana kompetenser som är att hänföra till allmän lärarkompetens eller personliga egenskaper (jämför tabell 19).
Tabell 10 Elevernas skattning av hur stor andel av lärarna som har goda kunskaper inom respektive område, medelvärden (1= Ingen, 4 = Alla)
Flickor Pojkar GY RIG Totalt
Träningslära 3,6 3,5 3,4 3,7 3,5
Kost-/näringslära 3,3 3,3 3,2 3,5 3,3
Idrottspsykologi/mentalträning 3,1 3,1 3,1 3,2 3,1
Ledarskap 3,4 3,4 3,4 3,5 3,4
Specialidrotten 3,5 3,5 3,4 3,7 3,5
Bra på att undervisa 3,4 3,3 3,3 3,3 3,3
Goda förebilder 3,3 3,2 3,2 3,3 3,2
Kan engagera och motivera 3,2 3,1 3,1 3,3 3,2
God social kompetens 3,3 3,3 3,3 3,4 3,3
Behandlar pojkar och flickor lika 3,5 3,4 3,3 3,6 3,4
Kan förklara när elever inte förstår 3,5 3,3 3,4 3,4 3,4
Kan knyta undervisningen till livet utan
Eleverna anser sig vara delaktiga i undervisningens uppläggning och upplever att undervisningen i specialidrott tar sin utgångspunkt i deras individuella förutsättningar även om det finns skillnader både mellan RIG- respektive gymnasieeleverna och mellan flickor respektive pojkar. När det gäller de teoretiska inslagen i specialidrottsundervisningen verkar den vanligaste undervisningsformen vara när läraren pratar och eleverna lyssnar, men gruppdiskussioner mellan eleverna och mellan lärare och elever får också värden över 3 på den femgradiga skalan. Den praktiska undervisningen domineras av kommunikation mellan lärare och elever och mellan eleverna. RIG-eleverna har mer inflytande i den undervisningen är gymnasieeleverna. Minst inflytande upplever eleverna att de har över provs och testers utformning.
Elevernas uppfattningar om lärandet i ämnet
Ett mått på elevernas lärande är deras egen uppfattning om vad de lärt sig, vilket redovisas i tabell 11. Båda grupperna och båda könen rapporterar höga värden på alla delar utom en. Värdena varie-rar från 2,8 till 4,5 på den femgradiga skalan. Högst medelvärde har frågan om eleverna anser sig ha utvecklats i sin egen specialidrott.
Tabell 11 Elevernas uppfattningar om vad de lärt sig, medelvärde (1=Instämmer inte alls, 5=Instämmer helt)
Flicka Pojke GY RIG Totalt
Om olika träningsmetoder 3,8 4,4 4,1 3.9 4,0
Planera min egen träning 3,8 4,1 3,9 3,9 3,9
Utvärdera min egen träning 3,6 4,1 3,8 3,7 3,8
Förebygga idrottsskador 3,5 4,0 3,6 3,5 3,6
Behandla idrottsskador 3,3 3,9 3,5 3,6 3,5
Fått kunskaper i näringslära 3,6 3,8 3,7 3,5 3,7
Fått kunskaper om ätstörningar 2,9 2,8 2,8 2,9 2,9
Fått kunskaper om doping/droger 3,4 3,8 3,6 3,5 3,5
Utvecklat mitt ledarskap 3,5 3,4 3,4 3,6 3,5
Utvecklats i min egen specialidrott 4,0 4,5 4,3 4,1 4,2
Även om medelvärdet för i stort sett samtliga delar i ämnesinnehållet är högt finns en spridning i svarsfrekvens från 1-5. För varje delmoment kryssar 5-10% av eleverna ”1”, d.v.s. att de inte alls instämmer i påståenden av typen ”jag har lärt mig om olika träningsmetoder”. Alla dessa elever har godkänt betyg från A-kursen – några få har G men flertalet MVG. Detta är särskilt anmärk-ningsvärt då de delmoment vi listat i enkäten utgör mål respektive betygskriterier i ämnet.
Tabell 12 Antal elever som angett ”inte alls lärt sig” på följande moment, uppdelat på betyg på SCI A
G VG MVG Totalt
Om olika träningsmetoder 1 5 13 19
Planera min egen träning 2 3 16 21
Utvärdera min egen träning 2 6 17 25
Förebygga idrottsskador 3 5 18 26
Behandla idrottsskador 4 6 20 30
Fått kunskaper i näringslära 3 4 19 26
Fått kunskaper om ätstörningar 5 18 61 84
Fått kunskaper om doping/droger 2 3 20 25
Utvecklat mitt ledarskap 3 7 26 36
Utvecklats i min egen specialidrott 2 8 15 25
På en öppen fråga har eleverna getts möjlighet att kommentera om undervisningen i specialidrott bidragit till deras utveckling. 25 % av eleverna menar att så är fallet i stor utsträckning medan ca 50 elever inte rapporterar några positiva samband mellan idrottslig utveckling och ämnet speci-alidrott. Noterbart är att gymnasieeleverna menar att de lärt sig mer och utvecklats mer än RIG-eleverna. En tänkbar förklaring är att RIG-elevernas kunnande redan vid starten ligger högre än gymnasieelevernas. Ätstörningar är det enda område som får värden under 3. Relativt låga värden har även momenten ledarskap och doping/droger, vilket också stämmer överens med svaren på frågan om hur ofta dessa moment behandlas i undervisningen (se tabell 8). Hälften av eleverna har svarat på frågan om vilka av de förvärvade kunskaperna som de tror de kan få användning av i övriga livet. Det tycks gälla alla områden utom idrottspsykologi. Om det svaret betyder att de inte lärt sig särskilt mycket inom det idrottspsykologiska området eller om det är kunskap som inte är särskilt användbar i övriga livet kan vi inte svara på.
Tabell 13 visar vad eleverna anser borde vara ämnet specialidrotts mål och vilka mål de upplevt vara högst prioriterade i undervisningen. Att utvecklas som idrottare anses både ha varit och borde vara det viktigaste målet. Därnäst, men med betydligt lägre frekvens, kommer svaret att ge teo-retiska kunskaper. Totalt sett skiljer sig dock uppfattningarna om vad som varit och bör vara de viktigaste målen signifikant åt. Den största skillnaden är att fler elever anser att ämnets mål borde vara att har roligt jämfört med vad de upplever att det varit och att fler elever upplever att ämnets mål varit att utvecklas som idrottare än vad det borde vara.
Tabell 13 Mål eleverna upplever har varit/borde vara de högst prioriterade i undervisningen (procent) Har varit prioriterade mål Borde vara prioriterade mål
GY RIG GY RIG
Utvecklas som idrottare 47 50 40 43
Ge teoretiska kunskaper 18 18 21 16
Utveckla personliga egenskaper 10 14 10 8
Ha roligt 5 9 16 12
Utveckla ledaregenskaper 6 4 6 4
Utveckla elitidrottare 5 2 4 7
Övrigt 9 4 4 6
n 252 164 356 223
Ett av de övergripande syftena med ämnet specialidrott är att utveckla elevernas ”idrottsliga talang”. Tabell 14 visar hur eleverna svarat på frågan om sin idrottsliga nivå när de började sina SCI-studier respektive nuvarande nivå. Resultatet är tämligen splittrat både vad avser den idrottsliga nivån och i jämförelser mellan gymnasie- och RIG-elever. Dock gav svaren inga könsskillnader.
Tabell 14 Förändringar av elevernas idrottsliga nivå, medelvärden (1= Instämmer inte alls, 5=Instämmer helt)
Idrottslig nivå vid början Nuvarande idrottslig nivå
GY RIG GY RIG
Jag var bland de bästa i mitt lag/träningsgrupp 4,0 4,5 4,0 4,0
Jag var bland de bästa i min gren i distriktet/
regionen 3,5 4,3 3,4 4,3
Jag hade deltagit i zon-läger, talanggrupper eller
liknande 3,9 4,1 3,4 3,9
Jag hade spelat eller tränat med junior-/flick-/
pojklandslaget 2,1 2,7 2,1 3,1
Jag hade spelat eller tränar med
seniorlands-laget 1,9 1,5 1,9 1,7
Jag var bland de bästa i min gren internationellt
sett 1,7 1,9 1,7 2,1
Elevernas uppfattningar om bedömning och betygsättning
Överlag har eleverna mycket goda betyg i ämnet specialidrott, vilket framgår tydligt av tabell 15. MVG är det i särklass vanligaste betyget bland eleverna oavsett kurs, kön och urvalsgrupp. Mellan grupperna finns dock skillnader. Flickorna har högre betyg än pojkarna på alla kurser, vilket även överensstämmer med den nationella statistiken. RIG-eleverna har högre betyg än gymnasieele-verna. Betygen stiger med stigande kurs, undantaget D-kursen. Av den nationella statistiken fram-går att 52 % av alla specialidrottselever fick MVG på A- och 56 % på B-kursen (Skolverket, 2008). Betygen på C- och D-kurserna går inte att utläsa av den statistiken.
Tabell 15 Elevernas betyg på de olika kurserna i specialidrott (procent)
SCI A SCI B SCI C SCI D
Flicka IG 0 0 0 0 G 5 2 6 9 VG 22 16 8 18 MVG 73 82 86 73 Pojke IG 0,7 2 0 0 G 6 7 4 11 VG 28 25 21 17 MVG 66 67 75 72 Gymnasieskola IG 0,3 1 0 0 G 7 5 5 13 VG 27 25 20 21 MVG 66 69 75 66 RIG IG 1 2 0 0 G 1 2 3 6 VG 18 8 6 11 MVG 80 89 91 84 n 448 337 153 57
Eleverna anser sig också vara relativt rättvist bedömda, med ett genomsnittsvar kring 4 på en fem-gradig skala. Minst nöjda är gymnasieeleverna och mest nöjda RIG-eleverna. Intressant att notera är att flickorna i detta urval har högre betyg än pojkarna i både A- och B-kursen i idrott och hälsa och att 87 % av RIG-eleverna har MVG i idrott och hälsa A. Vid en jämförelse med den nationella betygsstatistiken visar det sig att 27 % av alla elever och 64 % av alla specialidrottselever har MVG i idrott och hälsa A. Eleverna uppfattar sig som tämligen välinformerade av sina lärare när det gäller målen och betygskriterierna enligt kursplanerna. Här finns signifikanta skillnader mellan RIG- och gymnasieeleverna såtillvida att de förstnämnda är bättre informerade. På frågor av denna art borde rimligen svaren bli 5 på den femgradiga skalan, men här hamnar svaren på strax över 3. På frågan om vem som sätter betygen blir uppgifterna mera osäkra. Nio av tio elever svarar att det är tränaren på skolan som sätter betyget samtidigt som två av tio elever menar att det är tränaren på fritiden och lika många att det är läraren i idrott och hälsa. Hälften av dem som uppger att flera lärare är inblandade i betygsättningen vet inte hur de inblandade lärarna kommer
fram till det slutgiltiga betyget. När det gäller betygsunderlag rapporterar eleverna att muntliga prov används ofta medan fysiologiska tester och tävlingsresultat uppfattas som mindre använda. Redovisning av grupp- och enskilda arbeten tycks användas oftare vid bedömning av RIG- än gymnasieeleverna, medan det omvända förhållandet gäller för fysiologiska tester och ”se vad elev-erna gör”. Dessa underlag förekommer dock relativt sällan överlag.
Det är relativt stor överensstämmelse mellan vad eleverna uppfattar har varit det mest avgörande för deras betyg och vad de menar borde ha varit de viktigaste. Svarsfrekvensen är dock relativt låg på dessa frågor. Inställning och praktiska färdigheter är de två kriterier som rangordnas högst av alla kategorier elever. Eleverna uppfattar att lärarna i något högre mån använt praktiska fär-digheter som det viktigaste betygskriteriet medan eleverna menar att deras inställning borde ha varit det viktigaste. Eleverna menar också att den individuella idrottsliga utvecklingen borde väga tungt. Överlag lyfter eleverna sådana kriterier som kategoriseras som beteendenormer snarare än kunskaper i olika former.
Tabell 16 Elevernas uppfattning om vilka betygskriterier som har varit/borde vara de mest avgörande (procent)
Har varit avgörande betygskriterier
Borde vara avgörande betygskriterier GY RIG GY RIG Praktiska färdigheter 26 41 23 25 Inställning 27 25 27 30 Närvaro 24 8 16 6 Teoretiska kunskaper 11 9 12 10 Utveckling 5 13 12 16 Personliga egenskaper 1 3 4 5 Ansvarstagande 1 0 4 4 Övrigt 6 1 2 4 n 332 118 366 186
Lärarnas erfarenheter
Beskrivning av undersökningsgruppen
Totalt ingår 109 personer i lärarundersökningen, 20 arbetande på RIG och 89 på gymnasieskolorna.
Tabell 17 Svarsfrekvens på lärarenkäten för de olika skolorna
Skola n Svarsprocent Celsiusskolan (Uppsala) 23 100 Dragonskolan (Umeå) 11 50 Katrinelundsgymnasiet (Göteborg) 20 74 ProCivitas (Malmö) 9 100 Sandagymnasiet (Jönköping) 26 100 Friidrott (Umeå) 3 75 Ishockey (Västerås) 3 100 Orientering (Eksjö) 3 100 Skidor (Järpen) 7 78 Volleyboll (Falköping) 4 100 Totalt 109 85
Det externa bortfallet bland lärarna uppgår till 15 %, vilket får betraktas som ett mycket gott resultat. Bortfallet är jämt fördelat mellan lärare i RIG och gymnasieskolorna. Däremot är bortfal-let skevt då Dragonskolans lärare har en betydligt lägre svarsfrekvens än övriga skolors, vilket påverkar hur lärarna från den skolan framställs i denna utvärdering. Det finns ett internt bortfall särskilt på öppna frågor. 77 % av lärarna uppger att de är anställda som tränare/coacher och enbart 15 % som lärare. 83 % av de svarande undervisar enbart inom SCI medan 17 % även undervisar i ämnet idrott och hälsa. Totalt undervisar lärarna i 27 olika idrotter med lagbollsporterna som dominerande aktivitet, 49 %. En femtedel av lärarna undervisar i fotboll, som är den största idrot-ten. De flesta lärarna undervisar inom både SCI A, B och C och nära hälften undervisar även inom SCI D.
Lärarnas bakgrund
Totalt utgör kvinnorna 16 % - något färre på RIG än på gymnasieskolorna. Motsvarande andel kvinnor bland landslagstränare är 17 % (Riksidrottsförbundet, 2006) och bland lärare i idrott och hälsa inom gymnasieskolan är 34 % (Skolverket, 2009a). 8 % av lärarna har ett annat ursprungs-land än Sverige, jämfört med 10 % av gymnasieskolans hela lärarkår. 69% av lärarna har någon form av universitets- eller högskoleutbildning medan resten har utbildning på gymnasienivå eller motsvarande. Enbart 45 % har en lärarutbildning. Motsvarande andel i ett nationellt perspektiv för lärare i idrott och hälsa är 71 % (Skolverket, 2009a). I stort sett alla har tränarutbildning, framför-allt från idrottens egna utbildningssystem.
Lärarnas anställning
Till skillnad från de flesta lärare i övriga ämnen på gymnasieskolan har lärarna ofta sin anställ-ning utanför skolan. Som framgår av tabell 18 är något fler än hälften av lärarna anställda vid skolan, medan övriga har en idrottsorganisation som arbetsgivare.
Tabell 18 Lärarnas arbetsgivare (antal)
Skolan Idrottsförening SF/SDF/DF Kvinna (n=16) 11 1 4 Man (n=92) 46 23 27 Gymnasieskola (n=88) 41 24 26 RIG (n=20) 16 0 5 Total (n=108) 57 24 31
68 % av lärarna är tillsvidareanställda. Hälften av lärarna har blivit rekryterade till uppdraget genom att de personligen blev kontaktade, medan endast 22 % sökt en utannonserad tjänst. Lärarna upplever att de har stora möjligheter att påverka undervisningens innehåll, men mindre möjligheter att påverka ramfaktorer såsom schemaläggning, val av arbetslag, ekonomi och lokaler.
Både elever och lärare har fått skatta lärarnas kompetens (jämför elevsvaren i tabell 10). Generellt skattar lärarna sin kompetens högre än vad eleverna gör. Totalt sett menar alla lärare att de har hög eller mycket hög kompetens inom de uppräknande områdena med högst kompetens inom spe-cialidrotterna med värdet 4,9 på en femgradig skala. Lägst kompetens anser sig lärarna ha inom näringslära, idrottspsykologi, idrott och jämställdhet och betygsättning och bedömning, med en signifikant skillnad mellan könen avseende idrott och jämställdhet (vid statistisk testning).
Tabell 19 Upplevd kompetens inom följande områden, medelvärden (1=Instämmer inte alls, 5= Instämmer helt)
Kvinna Man GY RIG
Träningslära 4,0 4,4 4,3 4,6
Näringslära 4,0 3,9 3,9 3,9
Idrottspsykologi 3,4 3,8 3,7 3,9
Ledarskap 4,2 4,6 4,5 4,5
Specialidrotten 4,8 4,9 4,9 4,8
Idrott och jämställdhet 4,4 4,0 4,1 3,8
Bra på att undervisa 4,7 4,6 4,7 4,4
Undervisningen är välorganiserad 4,7 4,6 4,7 4,5
Är en god förebild 4,9 4,7 4,7 4,7
Kan engagera och motivera eleverna 4,9 4,6 4,7 4,6
Har god social kompetens 5,0 4,6 4,7 4,7
Kan förklara när elever inte förstår 4,7 4,6 4,6 4,6
Lärarnas erfarenheter av undervisningen som helhet
Lärarna upplever att det bästa med att undervisa i specialidrott är att eleverna är så motiverade och att de får följa elevernas utveckling. Det sämsta med att undervisa upplevs vara att tiden inte räcker till och att arbetet aldrig tar slut. Störst behov av fortbildning säger lärarna att de har inom områdena idrottspsykologi, betyg och bedömning, träningslära och kost-/näringslära. Att behovet finns inom betyg och bedömning kan förstås mot bakgrund av att mer hälften av lärarna saknar lärarutbildning. Att idrottspsykologi och kost-/näringslära också är områden lärarna känner behov av fortbildning ligger i linje med att lärarna angett att det är inom dessa områden som deras kom-petens är lägst. Något förvånande är dock att behovet av fortbildning anses så stort inom tränings-lära, då lärarna samtidigt rapporterar högt upplevd kompetens inom detta område. Idrottsrörelsens organisationer ses i första hand som lämpliga fortbildare följt av universitet och högskolor. Av enkätsvaren kan vi inte utläsa inom vilka områden de olika fortbildarna skulle vara mest lämpliga.
Lärarnas uppfattningar om undervisningens organisation
Elevgrupperna skapas främst utifrån vilken idrott och i vilken årskurs eleverna går och för det mesta består undervisningsgrupperna enbart av elever från en idrott oavsett om det handlar om teoriinslag eller träning i elevernas idrott. Undervisningsgrupperna är relativ små, oftast består grupperna av mindre är 20 elever. På gymnasieskolorna är det vanligare med större undervisnings-grupper än på RIG. Undervisningen sker alltid i separata pojk- och flickundervisnings-grupper i vart tredje fall när det gäller teoriinslagen och i mer än hälften av fallen när det gäller träning i elevernas idrott. På gymnasieskolorna genomförs merparten av undervisningen enbart på dagtid medan under-visningen på RIG vanligen genomförs både på dag- och kvällstid. Det torde betyda att lärarnas arbetssituation blir mera ansträngd på RIG. För gymnasieskolorna sker undervisningen främst på anläggningar utanför skolans närområde medan det på RIG sker både i skolans närområde och utanför. Lärarna menar att de största hindren för att förverkliga målen med undervisningen är att det är otillräckligt med tid. Det förekommer visst samarbete med idrottsrörelsen angående det teoretiska och praktiska innehållet i undervisningen. Det är lärarna vid gymnasieskolorna som i högre grad uppger att de samarbetar med idrottsrörelsen och inte RIG, vilket kan synas märkligt.
Lärarnas uppfattningar om undervisningens innehåll och genomförande
Tre av fyra lärare som besvarat enkäten undervisar inom de färdighetstränande inslagen i kurserna. Tabell 20 visar hur stor andel lärare som undervisar på de olika kurserna och i de olika momenten. Efter färdighetsträning är de vanligast förekommande inslagen träningslära, ledarskap, idrottspsy-kologi och kost-/näringslära. Ser man till de olika kurserna minskar generellt andelen teoretiska inslag med stigande kurs samtidigt som de praktiska inslagen ökar.Tabell 20 Lärarnas undervisningsinslag på de olika kurserna (procent)
SCI A SCI B SCI C SCI D Totalt
Träningslära 53 52 51 54 48 Kost-/näringslära 40 38 39 38 36 Idrottspsykologi 42 39 40 37 37 Ledarskap 47 46 46 46 42 Färdighetsträning 74 77 78 85 72 Övrigt 57 56 54 56 52 n 96 94 85 52 109
En majoritet av lärarna är totalt sett nöjda med mängden undervisning inom de olika momenten. De moment flesta lärare vill öka mängden undervisning inom är kost- och näringslära och idrotts-psykologi.
Tabell 21 Lärarnas uppfattning om förändringar av mängden undervisning (antal)
Öka Samma Minska
Träningslära 22 53 3
Kost-/näringslära 33 44 0
Idrottspsykologi 35 41 1
Ledarskap 22 54 2
Instruktioner/träning i elevernas egen specialidrott 23 57 1
Övrigt 3 11 1
Undervisningen i SCI genomförs oftast genom att lärarna och eleverna diskuterar tillsammans eller genom att eleverna arbetar i grupp. Det finns vissa signifikanta skillnader mellan den teoretiska och praktiska undervisningen då den teoretiska undervisningen oftare sker genom att läraren före-läser dvs. pratar och eleverna lyssnar eller svara på frågor och den praktiska undervisningen oftare sker genom att eleverna arbetar individuellt. Lärarna uppger att undervisningen i hög utsträckning utgår från de enskilda elevernas förutsättningar och att eleverna till relativt stor del är delaktiga i planeringen och genomförandet av undervisningen. De delar som eleverna i minst grad kan påverka är hur prov och tester skall genomföras och hur länge de skall arbeta med olika moment.
Lärarnas uppfattningar om ämnets mål och elevernas lärande
Lärarna menar att det främsta målet och syftet med ämnet är och också bör vara att utveckla eleverna som idrottare. Viss skillnad finns mellan lärarna på gymnasieskolorna respektive RIG. Lärarna vid RIG tycks ha tydligare fokus på elitidrott än lärarna på gymnasieskolorna. Det näst vanligaste syftet och målsättningen med specialidrotten är att kunna kombinera idrott och skola. Samtidigt menar lärarna att detta mål inte borde vara så viktigt för ämnet. Mot bakgrund av att ett av de övergripande syftena med ämnet specialidrott är att utveckla idrottsledarkunskaper är det anmärkningsvärt att det målet skattas lågt av många av lärarna.
Tabell 22 Lärarnas uppfattning om vad som är respektive borde vara ämnet specialidrotts målsätt-ning (antal)
Målsättningen är att Målsättning borde vara att
Kvinna Man GY RIG Kvinna Man GY RIG
Utvecklas som idrottare 8 43 46 5 7 38 41 4
Kombinera idrott och skola 3 20 18 5 3 11 9 5
Utveckla elitidrottare 2 16 11 7 3 19 15 7
Ge teoretiska kunskaper 4 11 13 2 3 15 16 2
Utveckla ledaregenskaper 3 7 10 0 1 7 8 0
Utveckla personliga
egen-skaper 1 13 11 3 1 14 12 3
