PPP Näringsämnena och matspjälkning

Näringsämnena och

matspjälkning

Näringsämnen

• De tre näringsämnen som vi behöver störst

mängd av är:

- Kolhydrater

- Fett

- Proteiner

Näringsämnena behövs för att bygga upp

cellerna och för att ge energi.

Kolhydrater

• Bildas i de gröna växterna med hjälp av

fotosyntes:

koldioxid + vatten + solenergi → druvsocker + syre 6 CO₂ + 6 H₂O → C₆H₁₂O₆ + 6 O₂

• Kolhydrater indelas i tre grupper:

- Sockerarter (enkla och sammansatta)

- Stärkelse

Enkla sockerarter

• Kännetecken: Vita, smakar sött och är lösliga i vatten. • Till enkla sockerarter hör druvsocker, fruktsocker och

galaktos.

• Druvsocker (glukos) – Söt smak, finns i sötsaker, bär och frukter. Tas snabbt upp av blodet och ger

därför snabbt energi.

• Fruktsocker – Finns i bär och frukter. Används som sötningsmedel.

• Galaktos – Liknar druvsocker men smakar inte lika sött. Ingår i mjölksocker tillsammans med druvsocker

• Reagens: Enkla sockerarter kan påvisas med Trommers prov. Druvsocker påvisas med reagensstickor.

Sammansatta sockerarter

• Kallas också disackarider (di = två)

• Till sammansatta sockerarter hör rörsocker,

maltsocker och mjölksocker.

• Rörsocker: Vanligast, fås ur sockerrör och

sockerbetor.

• Maltsocker: Används vid tillverkning av öl och

viss bakning.

Stärkelse

• Växter kan omvandla druvsocker till stärkelse. Stärkelsen är lätt att lagra och fungerar som växtens energireserv.

• Stärkelse består av långa kedjor av

sammankopplade druvsockermolekyler (upp till 2000 st)

• Stärkelserika livsmedel är potatis och olika sädesslag.

• Djur och människor kan lagra druvsocker i form av glykogen (djurstärkelse) och det kan användas för att ge energi.

Cellulosa

• Cellulosa består av ens stor mängd

druvsockermolekyler (upp till 3000 st) som är

sammankopplade.

• Finns i växtercellernas väggar.

• Vissa djur kan bryta ner cellulosa till

druvsocker och sedan använda den energin,

t.ex. kor.

• Människor kan inte bryta ner cellulosa men

det är bra för magen att äta lagom mängd

fibrer.

Proteiner - Äggviteämnen

• Alla proteiner innehåller kol, väte, syre och kväve. Många proteiner innehåller dessutom fosfor och svavel.

• Proteiner består av aminosyror som sitter ihopkopplade i långa, ofta spiralformade kedjor. 20 aminosyror ingår i vår föda. 8 aminosyror är essentiella (kroppen kan inte tillverka dessa själv).

• Proteiner används som byggstenar för kroppens celler. Kännetecken:

• Proteiner koagulerar (stelnar) om de upphettas eller påverkas av vissa enzymer.

• Äggviteämnen svärtar silver. (svavel + silver → silversulfid) • Färgas gula av salpetersyra.

Forts. protein

Viktiga funktioner i kroppen Viktiga proteiner i kroppen

• Enzymer – Grupp av proteiner som fungerar som

katalysatorer, dvs. påskyndar reaktioner i kroppen t.ex. vid matsmältningen. Enzymer finns också i tvättmedel.

• Hemoglobin – Ingår i de röda blodkropparna. Hemoglobin tar upp syre i lungorna och avger det i kroppens vävnader.

Fetter

• Fett är det mest energirika näringsämnet. Dubbelt så energirikt som kolhydrater.

• Kroppen kan lagra energi i form av fett. Men då måste man få i sig mer energi än vad man

förbränner.

• Fett är mycket viktigt att få i sig, t.ex. för uppbyggnad av

cellmembranen och hormoner. • Fett är estrar som består av en

alkoholen glycerol som sitter ihop med tre fettsyror.

FETTSYRA G L Y C E R O L FETTSYRA FETTSYRA

Växtfett är mestadels omättat. Djurfett är mestadels mättat.

Matspjälkningskanalen

Består av fem stationer

1. Munnen

2. Magsäcken

3. Tolvfingertarmen

4. Tunntarmen

Station 1 Munnen

Maten mals mellan tänderna och blandas med

saliven. Saliven innehåller enzymet amylas som

börjar nedbrytningen av stärkelse. Ju mer

finfördelad maten är desto lättare byts maten

ner.

Station 2 Magsäcken

• Maten kommer in genom övre magmunnen.

• I magsäckens väggar finns muskler som knådar

födan och blandar den med magsaft.

Slemhinnan i magsäcken tål ett lågt pH-värde.

• Magsaften innehåller saltsyra och enzymet

pepsin. Pga. saltsyran är pH-värdet i

magsäcken 1,5-2. Pepsin bryter ner proteiner.

Den nedre magmunnen portionerar ut födan i

tolvfingertarmen (5-10 ml åt gången).

Station 3 Tolvfingertarmen

• Tolvfingertarmen – I

tolvfingertarmen mynnar en gemensam gång från

bukspottkörteln och levern.

• Från levern kommer galla som finfördelar fettet så enzymerna lättare kan angripa.

• Bukspottkörteln avger bukspott som sönderdelar fett, kolhydrater och protein.

Station 4 Tunntarmen

• Tunntarmen – I tunntarmen avges tarmsaft som gör tarminnehållet mer lättflytande.

• Tarmrörelser (peristaltik) pressar födan framåt.

• Nedbrytningen av kolhydrater, protein och fett slutförs här.

• Tunntarmen suger upp dessa ämnen tillsammans med vitaminer och mineraler.

• Kolhydrater → Druvsocker • Proteiner → aminosyror

• Fett → glycerol och tre fettsyror • Tunntarmen mynnar ut i tjocktarmen.

Hur kommer näringen till cellerna?

• I tunntarmen sugs näringsämnena upp genom

tarmslemhinnan och når blodkärlen i tarmväggen. Ämnena transporteras sedan till levern där de

antingen används för att bilda olika ämnen eller lagras.

• Näringen förs vidare med blodet till cellerna. • I cellerna blir aminosyror till proteiner

fettsyrorna till fetter

Fotosyntes

• vatten + koldioxid + solenergi → druvsocker + syre • Fotosyntes sker i växter och vissa bakterier.

• Sockret från fotosyntesen använder växten till att leva, växa och fortplanta sig. Sockret kan också

omvandlas till protein, fetter och kolhydrater. • Näringen och energi förs vidare då växten äts av

Cellandning

• Druvsocker + syre → vatten + koldioxid och energi • Druvsocker används som bränsle vid cellandning. • Cellandning sker i alla celler och frigör energin som

finns lagrat i druvsocker. .

Station 5 Tjocktarmen

• Tjocktarmen – När tarminnehållet kommer till tjocktarmen består det till 80 % av vatten.

Tjocktarmens uppgift är att suga upp det mesta av vattnet.

• I tjocktarmen finns en stor mängd kolibakterier som lever på osmälta näringsämnen.

• Kolibakterierna hjälper oss att tillverka K-vitamin. • Kolibakterierna och människan lever i symbios,

Kroppens avfall

• Vid cellandningen bildas avfallsämnen.

• De måste föras ut ur kroppen snabbt.

• Blodet tar upp avfallsämnena och fraktar det

till utsöndringsorgan.

• Utsöndringsorganen är lungorna, njurarna och

svettkörtlar.

Njurarna

• Till urinorganen hör njurarna, urinledarna,

urinblåsan och urinröret.

• Urinen bildas i njurarna och förs till urinblåsan

genom urinledarna. Urinblåsan töms genom

urinröret.

• Njurarna är viktiga för de renar blodet och styr

vätskebalansen.

Njurarna styr vätskebalansen

• När man druckit mycket, suger

tunntarmen upp mycket vatten.

• Då avger njurarna mer vatten för att

mängden vatten runt cellerna alltid ska

vara densamma.

• Då ökar urinmängden.

• Vid vätskebrist avger njurarna mindre

Njurarna renar blodet

• Rening av blodet sker i njurkapslarna som ligger i njuren.

• Det finns ca 1 milj. Njurkapslar i varje njure.

• Reningen sker genom filtrering under högt tryck. • Vätskan pressas ut ur blodet och åker genom

njurkanalen.

• Njurkanalens väggar suger tillbaka mycket av vätskan och näringsämnen. De förs åter till blodet.