Examensarbete i Socialpsykiatri Malmö universitet
15 hp Hälsa och samhälle
Socialpsykiatriska kandidatprogrammet 205 06 Malmö Juni 2019
LIVET
SOM
VUXEN
-MASKROSBARN
UPPVÄXTVILLKORENS
PÅVERKAN
PÅ
VAL
AV
YRKE
1
LIVET
SOM
VUXEN
-MASKROSBARN
UPPVÄXTVILLKORENS
PÅVERKAN
PÅ
VAL
AV
YRKE
VERONICA
WINGREN
AHLSTRÖM
Wingren Ahlström, V. Livet som vuxen – maskrosbarn. Uppväxtvillkorens påverkan på val av yrke. Examensarbete i socialpsykiatri 15 högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2019.
ABSTRAKT
Bakgrund: Att som barn växa upp i en dysfunktionell familj i nära relation till
förälder/föräldrar med psykisk ohälsa påverkar barnet både under uppväxten men även senare i livet. Anknytningen och de system som finns runt barnet kommer ha en avgörande betydelse för barnets förmåga att socialisera, mentalisera och för att bygga upp en resiliens. Genom maskrosbarnens berättelser om sin uppväxt skapas en större förståelse för hur uppväxtvillkoren kan påverka framtida val av yrke och yrkesprofession.
Syfte: Studiens syfte är att undersöka hur uppväxtvillkoren kan påverka framtida
val av yrke för barn som vuxit upp i en dysfunktionell familj i nära relation till förälder/föräldrar med psykisk ohälsa.
Metod: Studien har en kvalitativ inriktning med utgångspunkt semistrukturerade
intervjuer där sex intervjuer har utförts. Studien utgår från anknytningsteorin och systemteorin som också kopplas samman med mentaliseringsteorin och resiliens.
Resultat: Resultatet visar att uppväxtvillkor har påverkat informanternas val av
yrke. Utifrån intervjuerna har sex teman hittats, önskan att hjälpa andra, rädsla, bristande tillit, ombytta roller, bekräftelse och mentalisering. Uppväxtens olika roller som exempelvis den vuxna som tagit hand om familjen, ”terapeuten” som lyssnat, tillsammans med sin egen sårbarhet, rädsla och bristande tillit har byggt upp en kunskap och identitet. Detta har i sin tur byggt upp en grundtrygghet av olika rollerna som kan finnas inom socialt arbete. Att arbeta som exempelvis terapeut är något de är bra på, en roll de känner sig trygg med, en roll de identifiera sig med.
Konklusion: Maskrosbarnens utbildning har pågått hela livet och med ett samlat
perspektiv av erfarenheter från uppväxten, sin utökade förmåga att mentalisera, tillsammans med en akademisk grund skulle dagens socialpsykiatri kunna lyfta en ny specialkompetens. Dagens maskrosbarn är morgondagens profession.
2
LIFE
AS
ADULT
–
DANDELION
CHILDREN
IMPACT
OF
THE
CONDITIONS
ON
THE
CHOICE
OF
WORK
VERONICA
WINGREN
AHLSTRÖM
Wingren Ahlström V. Life as adult – dandelion children. Impact of the conditions on the choice of work. Degree of Bachelor of Science Social psychiatry 15
credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of social
work, 2019. ABSTRACT
Background: As a child, growing up in a dysfunctional family in close relation to
parent / parents with mental illness affects the child both during childhood but also later in life. The attachment and the systems that exist around the child will have a decisive influence on the child's ability to socialize, mentalize and to build resilience. Through the stories of the dandelion children regarding their
upbringing which gives a greater understanding of how the growing conditions can affect future choices of profession and professional profession is created.
Purpose: The purpose of this study is to investigate how the growing conditions
can affect the future choice of profession for children who have grown up in a dysfunctional family in close relation to parent/parents with mental illness.
Method: The study has a qualitative focus with semistructured interviews, which
six interviews have been conducted. The study is based on attachment theory and system theory, which are also linked to the mentalization theory and resilience.
Result: The results show that growth conditions have affected the informants'
choice of profession. Based on the interviews, six themes have been found, the desire to help others, fear, lack of trust, exchange roles, confirmation and mentalization. The different roles of childhood, such as the adult who has taken care of the family, the “therapist” who has listened, together with their own vulnerability, fear and lack of confidence, have built up a knowledge and identity. This in turn, has built up a basic security of different roles that may exist in social work. Working as a therapist, for example, is something they are good at, a role they feel safe with, a role they identify with.
Conclusion: The dandelion children's education has been going on throughout
their whole lives and with an overall perspective of experiences from the upbringing, their extended ability to mentalize, together with an academic
foundation, today's social psychiatry could lift a new special competence. Today's dandelion children are tomorrow's profession.
Keywords: Attachment, dandelion children, relationships, growing up conditions,
3
FÖRORD
Jag vill tacka alla informanter som ställt upp i studien genom att dela med sig av sin historia av att växa upp som barn till föräldrar med psykisk ohälsa. De har varit intressant samtidigt som det har väckts många nya tankar kring frågan hur uppväxtvillkoren kan påverka det vuxna livet. Jag vill även tacka mina fantastiska barn som stått ut med mig och stöttat mig genom hela examensarbetet. Till sist vill jag från hela mitt hjärta tacka min handledare Frans Oddner för ovärderliga råd och synpunkter under arbetets gång.
4
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING 5 Problemformulering 5 Syfte 5 Frågeställningar 5 Definition av begrepp 6BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING 6
Uppväxtvillkorens påverkan på vuxenlivet 6
Yrkesval 7
TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER 8
Anknytningsteorin 8
Trygg anknytning, typ B 8
Otrygg-undvikande anknytning, typ A 9
Otrygg-ambivalent anknytning, typ C 9
Otrygg-desorganiserad anknytning, typ D 10
Anknytningens påverkan 10
Anknytning och mentalisering 10
Systemteorin 11
Systemen runt barnet – Resiliens 12
METOD 13 Val av metod 13 Datainsamling 13 Urval 14 Dataanalys 14 Etiska överväganden 15 Informationskravet 15 Samtyckeskravet 15 Konfidentialitetskravet 15 Nyttjandekravet 16 Källkritik 16 Förförståelse 16 RESULTAT 16 Presentation av informanter 16
Önskan att hjälpa andra 17
Rädsla 19
Bristande tillit 20
Ombytta roller 21
Bekräftelse 22
Mentalisering – att tänka om känslor och känna om tankar 23
DISKUSSION 24
Resultatdiskussion 24
Yrkesval och yrkesprofession 25
Vikten av relationer 26
Att vara vuxen som barn 26
Förmågan att förstå sina egna och andras tankar och känslor 27
Metoddiskussion 28
Förslag till framtida forskning 29
KONKLUSION 29
REFERENSER 30
5
INLEDNING
Flertalet studier visar på att barn som växer upp i en dysfunktionell familj där minst en förälder levt med psykisk ohälsa påverkar barnet både direkt och indirekt (Hansson & Olofsson 2017; Socialstyrelsen 2013; Skerfving 2015). Men hur påverkar uppväxtvillkoren dessa barn som vuxna? Att växa upp i en
dysfunktionell familj innebär många gånger att det ställs orimliga krav på barnet. Barnet får ta på sig en roll som i normala fall tillhör den vuxne som att ansvara över familjen, ta hand om syskonen och se till så det finns mat hemma (Bång 2014; Skerfving 2015). I de ombytta rollerna tar barnet ofta över ansvaret för familjen och skuldbelägger sig själv för förälderns mående (Näsman m.fl.2015; Skerfving 2015; Andersson 2015). Enligt Socialstyrelsen (2017) fortsätter barn och unga vuxnas psykiska ohälsa att öka, orsakerna är ännu oklara. Men kanske vet vi redan några orsaker då det trots allt finns studier som visar på att
exempelvis en dysfunktionell uppväxt ökar risken för psykisk ohälsa hos barn (Socialstyrelsen 2013; Skerfving 2015). Genom att lyfta maskrosbarnens egna berättelser om deras uppväxtvillkor kan en större förståelse fås av maskrosbarnens psykiska och fysiska hälsa samt hur den kan ha påverkat individens psykosociala förmågor. Studien ämnar undersöka hur uppväxtvillkoren kan påverka barn som anhöriga i deras framtida val av yrke. Då forskningen kring uppväxtvillkorens påverkan är vag stärks relevansen för studien. Detta för att få en bild utav hur uppväxtvillkoren kan påverka. Studien kan ge en viss nyansering av varför maskrosbarn väljer ett socialt yrke.
Problemformulering
Det finns en tydlig kunskapslucka när det gäller uppväxtvillkorens påverkan på val av yrke. Studier som gjorts kring påverkan på yrkesval lyfter istället aspekter som familjens akademiska kultur, att följa föräldrarnas fotspår. Ur
forskningsperspektiv saknas den dysfunktionella familjens påverkan på framtida yrkesval, detta medför en kunskapslucka vilket denna studie syftar till att fylla. Syfte
Studiens syfte är att undersöka hur uppväxtvillkoren kan påverka framtida val av yrke för barn som vuxit upp i en dysfunktionell familj i nära relation till
förälder/föräldrar med psykisk ohälsa. Denna studie ämnar svara på följande frågeställningar.
Frågeställningar
● Hur upplever maskrosbarn att deras liv påverkats av att växa upp i nära relation till förälder med psykisk ohälsa?
● Hur upplever maskrosbarn att olika relationer påverkat deras yrkesroll? ● Hur har uppväxtvillkoren påverkat valet av yrke?
6 Definition av begrepp
Nedan definieras begrepp som är återkommande i studien, detta för att det ska bli tydligare för läsaren vad dessa begrepp innefattar.
Psykisk ohälsa – psykisk ohälsa inkluderar all form av ohälsa, missbruk och då
även den psykiska ohälsan som inte är diagnostiserad.
Dysfunktionell uppväxt – att växa upp i en familj som inte fungerar på grund utav
psykisk ohälsa vilket leder till att barnet inte får en fungerande uppväxt av fysiskt, psykiskt och känslomässigt välmående.
Nära relation – med nära relation menas att barnet ska ha bott tillsammans med
föräldern med psykisk ohälsa under sin uppväxt. Utesluts gör barn som växt upp med endast den “friska” föräldern.
Maskrosbarn - i studien kommer begreppet maskrosbarn att användas. Begreppet
innefattar alla över 18 år som vuxit upp i en dysfunktionell familj i nära relation till förälder/föräldrar med psykisk ohälsa och som mot alla odds växer upp till trygga individer.
Mentalisering - att tänka om känslor och känna om tankar, förmågan att förstå
sina egna och andras tankar och känslor.
Resiliens – barns motståndskraft mot att utveckla psykiska problem. Processer
som hjälper utvecklingen till ett mer positiv resultat vilket kan hjälpa barnet att växa upp till en trygg individ trots en dysfunktionell uppväxt.
BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING
Flertalet författare med bakgrund inom socialt arbete som beteendevetare, psykologer och terapeuter lyfter i sin litteratur uppväxtvillkorens påverkan på vuxenlivet och hur en dysfunktionell uppväxt kan påverka framtida val av yrke (Cronström 2018; Bång 2014; Hellsten 2016). Det har varit svårt att hitta
specifika studier som lyfter uppväxtvillkorens påverkan på val av yrkesprofession. Den forskning som hittats stannar ofta vid barndomen, det vill säga hur
uppväxtvillkoren påverkar barndomen men inte hur barndomen sen påverkar exempelvis vuxenlivets val, ageranden, känsloliv och relationer. Den forskning som finns har återfunnits hos författare som själva arbetar inom socialt arbete och som lyfter mindre studier i sin litteratur.
Uppväxtvillkorens påverkan på vuxenlivet
Att som barn växa upp i nära relation till en förälder med psykisk ohälsa påverkar många gånger anknytningen, när barnet exempelvis söker sin förälders
uppmärksamhet men förgäves sätter detta spår som följer med upp i vuxenlivet (Broberg m.fl. 2013; Näsman m.fl. 2015). Barndomen är inte något vi lämnar bakom oss när vi går in i vuxenlivet, vuxenlivet är bara något som byggs på barndomen (Hellsten 2016). Att växa upp i en dysfunktionell familj kan komma att påverka den fysiska och psykiska hälsan och hur vi reagerar och agerar i olika
7
situationer. Socialstyrelsen (2017) lyfter vikten av tidiga insatser för att förebygga framtida problem för barn som växer upp i en dysfunktionell familj,
omgivningens stöd och eventuella familjeinterventioner kan exempelvis vara av vikt för barnets framtida relationer. Maskrosbarn har utvecklat en annan sårbarhet, i många situationer kan de ses som starka och osårbara medans de i andra
situationer är extra känsliga och sårbara (Kéri & Wiwe 2017; Wennerberg 2010). En otrygg anknytning kan påverka förmågan att mentalisera samt skada
tillitsförmågan och förmågan att stå upp för sina egna känslor och behov i vuxen ålder (Bång 2016; Cronström 2018). Tidigare forskning visar på att det finns ett klart samband mellan otrygg anknytning och hur det påverkar vår förmåga till sociala relationer (Killén 2011). Att inte kunna lita på sina föräldrar under uppväxten kan skapa svårigheter för maskrosbarn att senare i livet kunna känna tillit till andra (Cronström 2018; Skerfving 2015; Socialstyrelsen 2017). Andra studier har visat på en ökad risk för omvänd omsorgsfunktion i den
dysfunktionella familjen, där exempelvis barnet tar ett större ansvar för föräldern, barnet intar en föräldraroll i relation till föräldern (Nordenfors & Melander 2016; Näsman m.fl. 2015; Skerfving 2015). Barnet kan även ta på sig andra
omsorgsområden som egentligen ligger på den vuxna, som exempelvis se till så att småsyskonen kommer till dagis eller får frukost på morgonen (Hansson & Olofsson 2017). Denna omvända omsorgsfunktion påverkar anknytningen negativt (Andersson 2015; Nordenfors & Melander 2016).
Det har varit svårt att hitta tidigare forskning inom området uppväxtvillkorens påverkan på framtida yrkesval. Emellertid så ställs frågan i en studie gjord av Cronström (2018) som är forskare i socialt arbete. I sin bok Dansa med träben: maskrosbarn och andra om överlevnadens konst- och pris, ställs frågan “Anser du att ditt yrkesval har påverkats av dina erfarenheter under uppväxtåren?”
(Cronström 2018, s.127). “Att vilja bli kurator var ett sätt att göra ’rätt för sig’. En sådan drivkraft har jag mött hos många maskrosbarn, tillsammans med en önskan att föra det goda vidare” (Cronström 2018 s.129). Studiens utfall visar på att uppväxtvillkoren har en påverkan på framtida yrkesval detta då uppväxten färgas av olika relationella möten, det är i mötet med andra som ett jag formas och en önskan att exempelvis få hjälpa andra växer.
Yrkesval
Att välja yrken inom socialt arbete som exempelvis psykolog, kurator,
behandlingsassistent eller terapeut är ofta ett val som är färgat av erfarenheter från uppväxten (Cronström 2018). Maskrosbarn har under sina uppväxtvillkor blivit tränade på att läsa av andra människors behov (a.a.). Maskrosbarnen blir bra på att läsa av, känner sig trygga i rollen att vara en god lyssnare och många gånger har dessa barn en stor dröm och önskan av att få hjälpa andra (Cronström 2018; Kéri & Wiwe 2017). Att söka sig till arbeten inom det område som känns tryggt och bekant blir naturligt för maskrosbarnen, de äger en professionell kunskap utanför den akademiska världen. Att “läsa av” har varit maskrosbarnens vardag, hur är mamma idag? hur mår hon? har hon en dålig eller bra dag? Maskrosbarnen blir yrkesmässiga “genier”, de skapar en egenlevd ”profession” genom sin djupt rotade kunskap av erfarenhet som nära anhörig till förälder med psykisk ohälsa (Cronström 2018). Detta ger en trygghet i att vända sig till yrken där man känner sig hemma (a.a.). Barn som vuxit upp till föräldrar med någon form av psykisk ohälsa ses ofta arbeta inom vårdande yrken som exempelvis undersköterska, behandlare, kurator eller psykolog (Bengtsson & Gavelin 2004; Cronström 2018).
8
Att som barn växa upp i en dysfunktionell familj där en eller båda föräldrarna har psykisk ohälsa leder ofta till att barnet får ta över ansvar och vårda familjen, syskon och föräldrar (Bång 2014; Skerfving 2015). De ombytta rollerna har också visat sig påverka anknytningen (Näsman m.fl. 2015; Nordenfors & Melander 2016). Dessa förmågor, att ta ansvar och vårda kan sedan komma att ligga till grund när det gäller framtida yrkesval (Andersson 2015; Bång 2014; Cronström 2018). Att som maskrosbarn välja yrken inom socialt arbete kan ha sin grund i en önskan att kunna ge andra den vård och trygghet som maskrosbarnet själv har saknat (a.a.). Yrken som för maskrosbarn kan vara både läkande och bekräftande (Bengtsson & Gavelin 2004). Dock är dessa yrkesval inte alltid problemfria, det kan starta processer inom en där situationer i arbetet kan väcka svåra minnen. Att bearbeta sina egna upplevelser innan man söker sig till ett visst yrke kan vara av vikt, detta för att kunna hantera svåra situationer i arbetet och trots sin
förförståelse kunna möta situationen professionellt med klienten i fokus (Bengtsson & Gavelin 2004; Cronström 2018)
TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
I analysdelen kommer studien drivas utifrån systemteorin samt anknytningsteorin och deras nära sammankoppling till mentalisering och resiliens.
Anknytningsteorin belyser hur uppväxten kan påverkas när anknytningen helt eller delvis uteblir samt hur anknytningen hänger samman med utvecklandet av mentaliseringsförmågan. Medans systemteorin belyser de olika systemen runt barnet under uppväxten och dess påverkan samt hur systemen runt barnet kan öka resiliensen. Teorierna blir av relevans för analysen då studiens syfte är att
undersöka uppväxtvillkorens påverkan på framtida val av yrke.
Anknytningsteorin
Det finns flera teorier om hur olika anknytningsmönster kan påverka barnets framtida relationer. Bowlbys anknytningsteori utgår från att människans
utveckling bygger vidare på tidigare erfarenheter men att varje ny erfarenhet har möjlighet att omforma tidigare erfarenheter (Broberg m.fl. 2013).
Anknytningsteorin utgår från tre anknytningsmönster trygg (typ B),
otrygg-undvikande (typ A) och otrygg-ambivalent (typ C). Dessa tre anknytningsmönster ses som organiserade strategier vilka barnen använder sig utav i situationer av stress för att på så vis få tillgång till sin anknytningsperson (Killén 2011). Under anknytningsteorins utveckling lades det sedan till en fjärde kategori otrygg-desorganiserad (typ D) vilken är den allvarligaste formen av otrygg anknytning och som tydligt visat koppling till psykosociala svårigheter senare i livet.
Trygg anknytning, typ B
Bowlby menar att en trygg anknytning där relationen mellan anknytningspersonen och barnet karakteriseras av en trygg omvårdnad och lyhördhet som i sin tur skapar trygga barn (Broberg m.fl. 2013; Killén 2011). Det vill säga
anknytningspersonen är sensibel och lyhörd och reagerar på och kan tillgodose barnets behov i form av exempelvis tröst, skydd och mat (a.a.). När barnet får sina behov tillgodosedda känner hen sig trygg. Anknytningspersonen fungerar sen som en trygg bas när barnet senare ska utforska världen. De barn som vuxit upp med en trygg anknytning brukar oftare anta utmaningar även i vuxen ålder och är inte
9
rädda för att sätta sig i okända situationer (Broberg m.fl. 2013; Killén 2011). Barn som vuxit upp med otrygg-desorganiserad anknytning blir ofta mer försiktiga, sårbara och utvecklar lättare psykisk ohälsa som exempelvis depressioner och ångest (a.a.). Broberg m.fl. (2013) lyfter att ett flertal studier visat på att
anknytningen är en viktig friskfaktor/skyddsfaktor. I intervjuer som gjorts berättar tonåringar och vuxna hur det trots föräldrarnas omsorgssvikt har lyckats klara sig bra, de har lyckats hantera sin sviktande uppväxtmiljö tack vare en fungerande relation eller substituerande anknytning till någon vuxen utanför familjen (a.a.)
Otrygg-undvikande anknytning, typ A
Barn med otrygg-undvikande anknytning kan vid en första anblick verka självständiga (Broberg m.fl. 2013). Dessa barn är vana vid att föräldern drar sig undan och är obekväm när barnet söker närhet och tröst (a.a.). Barnet använder inte sin anknytningsperson som en trygg bas. Otrygg-undvikande anknytning visar sig vid en återförening med anknytningspersonen då barnet undviker föräldern när hen kommer tillbaka (Broberg m.fl. 2013; Wennerberg 2010). Otrygg-undvikande anknytning skulle kunna beskrivas med att barnet inte “hälsar” på föräldern vid en återförening utan istället undviker genom att exempelvis slå ner blicken eller vända ryggen mot föräldern för att undvika ögonkontakt (a.a.). Skulle föräldern lyfta upp barnet är reaktioner som att stelna eller luta sig ifrån föräldern vanligt. Barnet tycks ha mer intresse av att utforska, leka med leksaker än att möta föräldern (Broberg m.fl. 2013). Denna reaktion kan vara en strategi från barnets sida som inte vågar visa sin ängslan för föräldern på grund av rädsla och risk för att bli avvisad. Barn som vuxit upp med otrygg-undvikande anknytning har oftast svårigheter med att skapa och bibehålla relationer (Killén 2011). Barn med otrygg-undvikande anknytning har ett internaliserande beteende, det vill säga rädslan och ilskan vänds inåt i form av att passivitet, ängslan och depression (Killén 2011). Barnen kan upplevas självständiga då de ”skruvar ner sitt
anknytningsmönster” (Killén 2011; Socialstyrelsen 2017). Detta i motsats till barn med otrygg-ambivalent anknytning som istället har ett externaliserande beteende, de vänder ilskan utåt, antisocialt och aggressivt beteende (a.a.).
Otrygg-ambivalent anknytning, typ C
Barn vars anknytningsperson ger en inkonsekvent känslomässig omvårdnad tenderar att utveckla en otrygg-ambivalent anknytning (Broberg m.fl. 2013). Det har visat sig att barn med otrygg-ambivalent anknytning har en anknytningsperson som är oförutsägbar i sin tillgänglighet för barnets behov (Killén 2011). Barnet utvecklar olika strategier för att förhålla sig till sin anknytningsperson. Otrygg-ambivalenta barn kan maximera sitt anknytningsbeteende genom att “skruva upp”, exempelvis vara klängigt (Broberg m.fl. 2013; Killén 2011; Socialstyrelsen 2017). Eller så kan barnet använda sig utav en minimerande anknytningsstrategi “skruva ner” sina känslomässiga behov och finna andra vägar för att få någon närhet till anknytningspersonen. Istället för att söka kroppskontakt kan barnet be om hjälp av en helt oberoende sak som exempelvis att be om hjälp med en strumpa som
kommit på sned (a.a.). På så vis får barnet ändå en viss närhet till anknytningspersonen.
10
Otrygg-desorganiserad anknytning, typ D
Det största kännetecknet hos barn med denna typ av anknytning är att barnen under sin två första levnadsår inte visar någon form av strategi för att få sina primära behov tillgodosedda, som närhet och skydd (Broberg m.fl. 2013). Barnen har utsatts för allvarlig stress och omsorgssvikt exempelvis genom misshandel, vanvård och sexuella övergrepp (Broberg m.fl. 2013). När det gäller anknytning är förälderns främsta uppgift att erbjuda barnet skydd och från barnets håll att söka skydd hos föräldern. När detta samspel inte fungerar och barnet istället uppvisar en rädsla för föräldern i samband med en återförening efter en separation är det oroväckande (Broberg m.fl. 2013; Wennerberg 2010). Barnet kan uppvisa olika beteenden i form av att hastigt dra sig undan, gömma sig eller vifta med händerna framför ansiktet för att försöka slå undan “faran” (a.a.). Det
huvudsakliga problemet är att den person, i detta fall föräldern som barnet är rädd för samtidigt är den person som ska trösta och skydda barnet. Desorganisering blir tydlig då barnet borde söka tröst hos den person som barnet samtidigt har en erfarenhet av att fly ifrån (Broberg m.fl. 2013)
Anknytningens påverkan
Om det finns våld, missbruk eller om föräldrarna själva har psykisk ohälsa finns det risk att barnet växer upp med en otrygg-desorganiserad anknytning (Broberg m.fl. 2013; Skerfving 2015). Barn som växer upp med otrygg anknytning tenderar i större utsträckning att ha svårigheter med samspel, problemlösningar och sämre självkänsla (Killén 2011). Att växa upp i en dysfunktionell familj där det finns psykisk ohälsa hos den primära omsorgspersonen kan många gånger innebära att det finns svårigheter att läsa av barnets signaler, som att förstå när barnet är hungrig eller behöver skydd och tröst, barnet blir otryggt (Broberg m.fl. 2013; Havnesköld & Mothander 2016). Socialstyrelsen (2013) menar att även då det enbart är en förälder som lider av psykisk ohälsa är risken stor att den andra föräldern slukas upp av problemen och på så vis också missar att tillgodose
barnets behov. Flertalet studier har visat att barn som utvecklar en så kallad otrygg anknytning har en ökad risk att utveckla psykisk ohälsa och psykosociala problem under barndomen eller senare i livet (Broberg m.fl. 2013; Skerfving 2015;
Socialstyrelsen 2013). Otrygg anknytning kan leda till svårigheter att skapa och behålla relationer under uppväxten men även senare i livet (Broberg m.fl. 2013). Sociala interaktioner har visat sig vara en viktig faktor som skiljer maskrosbarn från andra riskbarn, maskrosbarn har ofta en god kommunikativ och social förmåga, sociala interaktioner har visat sig ha stor betydelse för utvecklandet av resiliens samt mentalisering (Borge 2012; Wallroth 2010).
Anknytning och mentalisering
Det finns ett starkt band mellan trygg anknytning och mentalisering. Det är i samspel med anknytningspersoner och då främst den primära
anknytningspersonen som barnets mentaliseringsförmåga utvecklas (Wallroth 2010). Mentaliseringen går i led, det vill säga, den trygga anknytningen växer fram utifrån att anknytningspersonen har förmåga att mentalisera kring barnet (a.a.). Begreppet mentalisering kan beskrivas som att leva sig in i andra personers tanke- och känslovärld (Havnesköld & Mothander 2016; Wallroth 2010). Vi tolkar människors handlingar och beteenden genom att göra antaganden om deras intentioner, mentaliseringen hjälper oss att kunna göra dessa antaganden ganska
11
bra (a.a.). Mentalisering är ett sätt att se sig själv utifrån och andra människor inifrån, ett sätt att försöka förstå sig själv och andra (Wallroth 2010). För barn som växt upp i dysfunktionella familjeförhållanden blir mentaliseringen en
omedveten ingång till att förstå och söka svar. “Mentalisering kan också beskrivas som att tänka om känslor och känna om tankar” (Wallroth 2010, s.19).
Mentaliseringen kan vara både explicit det vill säga medveten men också implicit det vill säga icke medveten (Wallroth 2010). Implicit mentalisering bygger till stor del på det implicita minnet (Havnesköld & Mothander 2016; Wallroth 2010). Implicita minnet uppstår som en naturlig följd av olika processer genom intuitiva och automatiska tolkningar, reaktioner, förståelse och agerande (a.a.). Genom vårt liv agerar vi, känner vi och föreställer vi oss utan att medvetet tänka på hur
tidigare erfarenheter påverkar oss och just detta faktum att implicita minnen tycks vara omärkbara gör att de har stor påverkan på våra liv (a.a2). Implicit relationellt vetande beskrivs av Stern (2005) som symboliskt, verbalt och icke-medvetet, det vill säga inte öppet för medvetet reflekterande. Genom vårt liv kommer en stor del av vår kunskap att kunna relatera till andra vara implicit grundat (Havnesköld & Mothander 2016). Vår implicita kunskap blir som en vägledare genom livets många komplexa situationer i interaktioner med andra (a.a.) Explicit mentalisering bygger i sin tur på explicita minnen. Vårt explicita minne är i motsats det medveten och mer eller mindre uttalade minnet. Explicit minne utvecklas tidigt, redan vid 8 - 9 månaders ålder där barnet exempelvis börjar leta efter gömda leksaker (Havnesköld & Mothander 2016). Från fem års ålder räknas barnet med att ha ett välutvecklat explicit minne (a.a.). Forskning har visat att barn med trygg anknytning har till skillnad från barn med otrygg
anknytning lättare för att mentalisera (a.a2). Detta innebär inte per automatik att en otrygg anknytning leder till bristande förmåga att mentalisera, då mentaliseringen tränas i varje mänskligt möte (Kéri & Wiwe 2017). Människan växer upp med olika erfarenheter, kunskaper och intressen, utifrån dessa upplevs och uppfattas världen på olika sätt (Wallroth 2010). Vissa barn kan trots dysfunktionella uppväxtvillkor utveckla en inre trygghet, det är dessa barn som brukar kallas för maskrosbarn (Kéri & Wiwe 2017). Maskrosbarn har ofta en god
reflektionsförmåga, ett intresse för egna och andras tankar, känslor och intentioner, agens, förmågan att ta ansvar över och påverka sitt eget liv (a.a.). Maskrosbarn kan ses som starkare i sin motståndskraft som vuxna, dock finns det en baksida i denna styrka, maskrosbarn reagerar ofta med en större sårbarhet på relationella konflikter (a.a2).
Systemteorin
Anknytningsteorin menar i likhet med systemteorin att barnet utvecklas som ett resultat av olika system. De olika systemen samverkar med varandra, barnets utveckling sker i och utifrån olika system, omgivande miljö, barnets egenskaper och genetiska arv (Borg 2005; Broberg m.fl. 2013). Bronfenbrenner (1979)
beskriver hur olika system påverkar barnets utveckling (Havnesköld & Mothander 2016; Mörelius 2014). Dessa olika system kan vara viktiga att förstå för att få en helhet av barnets utveckling och hur barnet kan påverkas. Microsystemet är det som finns i barnets absoluta närhet, exempelvis det som händer mellan barnet och föräldern. Mesosystemet handlar i sin tur om samspelet mellan olika system som exempelvis samspelet mellan hem och förskolan. Exosystemet är förändring runt barnet som indirekt påverkar barnet. Ett exempel kan vara då en förälder byter jobb och får obekväma arbetstider och inte längre är hemma varje kväll/natt eller en separation mellan föräldrarna. Till sist finns makrosystemet som består av lagar
12
och normer som exempelvis jämställdhet mellan föräldrarna och föräldraledighet (Havnesköld & Mothander 2016). Makrosystemet är det samhälle som barnet finns i. Barnets utveckling går igenom alla dessa system och vid varje större förändring påverkas mikrosystemet och barnet (a.a.). Om en förälder förlorar jobbet (exosystemet förändras) och hamnar i en djup depression samt börjar självmedicinera påverkar detta i sin tur samspelet barnet och föräldern i microsystemet vilket i sin tur kan påverka anknytningen (Havnesköld & Mothander 2016; Killén 2014; Mörelius 2014). Detta då föräldern som den primära anknytningspersonen på grund av sin egen psykiska ohälsa kan ha svårigheter att läsa av barnets signaler och på så vis inte kan tillgodose barnets behov.
Systemen runt barnet - Resiliens
I de olika systemen finns både risk- och skyddsfaktorer för om barnet kommer att utveckla psykisk ohälsa eller ej. En stor riskfaktor är när barn växer upp i miljöer där själva microsystemet utgör en risk för att utveckla psykisk ohälsa (Borge 2012; Mörelius 2014). Det är i microsystemet de viktigaste samspelen sker som formar barnets utveckling (Havnesköld & Mothander 2016; Borge 2012). I microsystemet finns föräldern och barnets relation (a.a.). Risken för att utveckla psykisk ohälsa ökar då föräldrarnas omsorg brister på grund av exempelvis, missbruk, relationsproblem, familjevåld, avsaknad av nätverk, ekonomiska svårigheter eller då föräldrarna har egen psykisk ohälsa (Borge 2012; Mörelius 2014; Skerfving 2015). Trots psykisk ohälsa hos föräldrarna kan dock barnet suga åt sig de friska stunderna hos föräldrarna för att överleva (Cronström 2018). Detta kan bli tydligare då förälder exempelvis har ett periodiskt missbruk eller har bipolär sjukdom. I de friska stunderna suger barnet åt sig kärlek, uppmärksamhet och värme från föräldern. I dessa stunder kan barnet skapa ett samspel med förälder, känna trygghet och mentaliseringsförmågan tränas (Kéri & Wiwe 2017). Andra barn kan få sina känslomässiga behov tillfredsställda av personer utanför kärnfamiljen så som mormor, moster eller fosterföräldrar (Broberg m.fl. 2013; Cronström 2018). Skyddsfaktorer innebär förhållanden som ökar personens motståndskraft mot psykisk ohälsa. En viktig skyddsfaktor kan vara stöd och bekräftelse från andra vuxna, en upplevelse och känsla av sammanhang, att klara skolan men också ett tryggt förhållande till exempelvis förskolan, skolan eller en idrottsförening (Borge 2012; Skerfving 2015). Att bli sedd och bekräftad av någon annan är en skyddsfaktor som stärker barnet, förebygger psykisk ohälsa, ökar resiliensen och förmågan till mentalisering (Borge 2012; Kéri & Wiwe 2017; Skerfving 2015). Det brukar talas om att maskrosbarn har utvecklat en viss resiliens. ”Resiliens handlar om barns motståndskraft mot att utveckla psykiska problem” (Borge 2012, sid. 10). När omsorgspersonen av någon anledning inte finns är det extra viktigt att det finns andra vuxna i andra system som kan se och bekräfta barnet. Dessa personer får på så vis en viktig roll i barnets liv, en substituerande anknytningsperson (a.a.). Exempel på substituerande
anknytningsperson kan vara mor- och farföräldrar, grannar eller mentorn på skolan (Broberg m.fl. 2013). Dessa anknytningspersoner kan ha en avgörande roll för barnets framtida förmåga att mentalisera (Killén 2014; Kéri & Wiwe 2017). Att inte känna tillhörighet inom exempelvis familjesystemet kan väcka känslor som ensamhet, dålig självbild och svårigheter i samspelet med andra och svårigheter att mentalisera (Kéri & Wiwe 2017; Von Knorring 2012). Dessa känslor kan öka risken för utveckling av psykisk ohälsa (Von Knorring 2012). Familjesystemet är det system som barn och unga oftast befinner sig i under större
13
delen av sin utveckling. Här sker samspelet mellan föräldrar och barn. Genom att utgå från ett systemteoretiskt perspektiv och se barn och deras utveckling i kontexter som samspelar och inte som isolerade situationer kan en annan form av förståelse för utveckling skapas (Havnesköld & Mothander 2016). Känslan av att höra hemma, känna sig trygg, att ha ett socialt nätverk, fungerande system som familj, vänner, jobb och grannar har visat sig vara andra avgörande faktorer för utvecklandet av resiliens och förmågan att mentalisera (Borge 2012; Kéri & Wiwe 2017).
METOD
Nedan presenteras det metodologiska tillvägagångssättet för utförandet av studien. Avsnittet berör val av metod, datainsamling, urval, dataanalys, källkritik och förförståelse samt en redogörelse för de etiska överväganden som genomförts. Syftet med studien är dock inte att generalisera maskrosbarn. Utan studien avser de maskrosbarn som personligen blivit intervjuade i studien.
Val av metod
Studien utgår från en kvalitativ ansats i form av semistrukturerade intervjuer för att kunna besvara forskningsfrågan. Den kvalitativa ansatsen möjliggör en djupare förståelse för informanternas upplevelser och erfarenheter (Kvale & Brinkman 2009; Ahrne & Eriksson-Zetterquist 2015). Interaktionen mellan forskare och den enskilde informanten är fokus för den kvalitativa intervjun (a.a.). Genom att utgå från semistrukturerade intervjuer gavs det möjlighet att inte strikt följa
intervjuguiden utan istället använda den som ett ledande verktyg under intervjuerna. Detta har öppnat möjligheter till att omformulera frågorna under intervjuns gång, samtidigt som det gett utrymme för informanten att utveckla sina tankar (Kvale & Brinkman 2009). Denna metod gav större utrymme för att komma djupare in i intervjuerna och informanternas berättelser och på så vis också skapa en djupare förståelse för informanternas upplevelser av hur deras uppväxtvillkor färgat det vuxna livet och.
Datainsamling
Genom att utgå från semistrukturerade intervjuer skapades en större möjlighet att följa informantens livshistoria samtidigt som det gav möjligheten att styra
intervjun för att inte komma ifrån syftet. Inför intervjuerna utformades en intervjuguide, samtyckesblankett och informationsbrev. Vilka skickades till etikrådet på Malmö Universitet för att kunna få ett godkännande för studien. Efter godkännande från etikrådet kontaktades informanterna för ett personligt
överlämnande av informationsbrevet samt för att kunna ge informationen
muntligt. Detta gjordes i god tid så att informanterna skulle hinna ställa eventuella frågor. Varje informant har haft möjligheten att själv bestämma tid och plats för intervjun. Tre av sex informanter önskade ha intervjun på sin arbetsplats. Två av informanterna önskade intervjun hemma och en möttes upp på ett lugnt café där intervjun kunde utföras avskilt och utan störande moment. Detta då det är av vikt att intervjuer genomföras i en lugn miljö (Bryman 2002). Intervjuerna försökte hållas inom ett tidsperspektiv på 40 - 45 min, detta för att inte informanten skulle bli för trött och tappa fokus. Två av intervjuerna varade i strax över 60 minuter. Tre av intervjuer varade 45 - 50 minuter. Den sista intervjun blev däremot av
14
kortare karaktär och avbröts efter ca 20 minuter då det upplevdes att intervjun kunde starta processer hos informanten som det inte fanns möjlighet att följa upp. Innan intervjuerna påbörjades fick informanterna förklaring av intervjuguidens syfte samt hur det skulle fungera med inspelning, transkribering och förvaring av empirin. Fem av sex intervjuer flöt på väldigt bra och samspelet mellan
intervjuperson och forskare upplevdes optimalt. Informanterna sa att de kände sig trygga och bekväma under intervjuerna. En informant hade dock önskat att det varit tydligare frågor under intervjun. Samtliga av informanterna har själva delgett ett intresse av att deltaga i studien då planerna för det framtida examensarbetet har lyfts i andra forum. Intresset eller behovet av att få berätta har upplevts vara stort. Uppföljning genom muntlig kontakt har skett med samtliga av informanterna efter intervjuerna. Detta har varit av vikt för informanterna då den information de givit många gånger varit känslig och för att informanterna ska känna sig fortsatt trygga med studiens syfte (Kvale & Brinkman 2009). Sammanfattningsvis gick
intervjuerna över förväntan och gav ett djup i materialet som kan vara av
betydelse för att lyfta forskningsfrågan även genom större studier i framtiden. Fler studier skulle kunna bidra till en ökad förståelse av uppväxtvillkorens påverkan. Men också ge en ökad kunskap om vilka interventioner som behövs för att minimera barn som anhörigas utsatthet av att växa upp i en dysfunktionell familj samt hur det påverkar barndomen och färgar vuxenlivet.
Urval
För att kunna utföra studien begränsades urvalet till personer som vuxit upp i nära relation till förälder/föräldrar med psykisk ohälsa. För att kunna skapa förståelse för upplevelsen av informanternas specifika uppvillkor uteslöts därmed personer som varit familjehemsplacerade eller växt upp med endast den “friska” föräldern. Genom att tala kring studien i diverse forum öppnades det upp en ingång till intresserade informanter som kunde matcha studiens urval. Om informanter skulle ångra sig fanns en reservplan, snöbollsmetoden. Detta blev däremot inte fallet för denna studie. Urvalet bestod till viss del av personer som det fanns en lättare relation till, vilket eventuellt kan ha möjliggjort ett mer djupgående material. För att inte riskera att dra igång processer hos informanterna som det inte fanns möjlighet att följa upp uteslöts personer som befann sig i behandling eller psykisk ohälsa. Från början var antalet planerat till fem intervjuer, men under studiens gång upplevde jag att det saknades något, vilket resulterade i en sjätte intervju för att eventuellt fylla en lucka av olikheter i studien. Informanterna består av tre män och tre kvinnor med ett åldersspann på 30 - 65 år. Studiens syfte är inte att lyfta specifika ålders- eller könsskillnader utan snarare att fånga det specifikt
mänskliga, inte minst samspelet med andra.
Dataanalys
Det har gjorts sex intervjuer för studien. Samtliga intervjuer har spelats in för att sedan transkriberas till text. Texterna lades sedan över på ett USB samt skrevs ut för att lättare kunna få en överblick när det var dags att söka efter teman.
Materialet lästes noggrant igenom flertalet gånger för att kunna finna olika teman. Genom att färgkoda och göra en tematisk analys hittades olika mönster som till slut bröts ner i mer specifika teman (Kvale & Brinkman 2009). Efter att ha sökt likheter och funnit specifika teman söktes det efter olikheter. För att stärka och tydliggöra vilka teman som hittats har ett flertal citat lyfts i resultatdelen. I samtliga transkriberingar av intervjuerna har det valts att ta med exempelvis
15
pauser och skratt, detta för att få en djupare bild av känslan i mötet. Analysen började brett med att plocka ut citat som sedan kunde länkas till en gemensam nämnare, det relationella. Det relationella kan säga vara ett övergripande tema som sedan brutits ner till sex mer specifika underteman för att kunna koppla det till forskningsfrågan. Temana som hittades är följande, önskan att hjälpa andra, rädsla, bristande tillit, bekräftelse, ombytta roller och mentalisering.
Etiska överväganden
Det finns enligt Patel och Davidson (2011) fyra viktiga etiska regler att ta hänsyn till vid genomförandet av humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Dessa är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. För att skydda informanterna har dessa etiska regler legat till grund som trygghet för informanterna.
Informationskravet
Samtliga informanter har fått information både muntligt och skriftligt i form av ett informationsbrev där studiens syfte framgår och av hur den kommer gå tillväga (Vetenskapsrådet). I informationsbrevet finns tydligt den projektansvarigas namn och institutionsanknytning. Det framgår också att deltagandet är frivilligt och att informanten när som helst kan välja att avbryta sitt deltagande och dra tillbaka sin information utan någon förklaring, informanten är ägare av sin berättelse
(Vetenskapsrådet). I informationsbrevet finns också information om att studiens resultat kommer läggas ut på Malmö Universitets databas (MUEP), samt
redovisas i form av seminarium för andra studenter. Informationsbrevet lämnades ut i god tid före intervjuerna.
Samtyckeskravet
Samtycke har precis som informationsbrevet delgetts informanterna både muntligt och skriftligt (Vetenskapsrådet). I samtycket framgår det tydligt att det är
informanten som äger sin berättelse och att hen närsomhelst kan avbryta sin medverkan. Det är informanten som bestämmer vad hen vill ta upp från sin uppväxt och sitt vuxna liv idag. Informanten kan med andra ord när som helst ta tillbaka given information. Informanten kommer sedan att få tillgång till det färdiga materialetom så önskas för eventuella korrigeringar (Vetenskapsrådet).
Konfidentialitetskravet
Allt material behandlas som etiskt känsligt material. Vilket innebär att allt material avidentifieras och förvarades så att endast forskaren hade tillgång till materialet (Vetenskapsrådet). Först spelades intervjuerna in via Iphone, telefonen ställdes under intervjuerna in på flygplansläge för att inte kunna bli störda eller kontaktade under intervjun. Transkriberingen har också skett utan tillgång till internet. Efter transkriberingen raderades all inspelning. För att ytterligare styrka avidentifieringen bör nämnas att intervjuerna samlats in från olika orter i Skåne. Genom fiktiva namn, anonymiseras och avidentifieras informanterna genom att ta bort information som skulle kunna härledas till enskilda individer eller möjliggör identifiering för utomstående (Vetenskapsrådet). Samtliga transkriberingar har sedan förts över på ett USB minne som tillsammans med uttryckta exemplar låstes
16
in. Transkriberingen tillsammans med samtyckesblankett kommer att förstöras efter godkänd uppsats samt tas bort från USB-minnet.
Nyttjandekravet
Materialet kommer enbart nyttjas för att kunna utföra studien och ingen annan kommer få tillgång till materialet. Den slutgiltiga rapporten kommer att publiceras i Malmö Universitets databas (MUEP). Den färdigställda rapporten och materialet från den egna intervjun kommer även ges till informanterna om så önskas. Då materialet förstörs kommer det inte kunna återanvändas på ett oetiskt sätt. Källkritik
Den litteratur som hittats till studien är främst böcker skrivna av beteendevetare, terapeuter, socionomer och psykologer. I litteratur som använts har författarna lyft små studier kring att växa upp som anhörig till en förälder med missbruk eller psykisk ohälsa. Författarna har stor erfarenhet inom sin profession och har arbetat med och forskat kring målgruppen i flera år vilket gör att författarnas verk känns tillförlitliga. Även den insamlade empirin är tillförlitlig då den specifika,
personliga upplevelsen inte kan eller bör ifrågasättas. Dock kan den relationella faktorn till informanterna ha påverkat intervjuernas utfall.
Förförståelse
Processen runt examensarbete har varit lång och växte sig starkare för ett år sen under B-uppsatsen. Tankarna runt maskrosbarn har funnits långt mycket längre än ett år. Jag skulle själv beskriva mig som ett maskrosbarn och tror att jag i mer än halva mitt liv försökt hitta svar och en förståelse för varför min uppväxt varit som den varit. Kanske blev examensarbetet ännu ett steg i att skapa mig en förståelse i hur min och andra maskrosbarns uppväxt påverkat det vuxna livet. Jag har också kunskap från tidigare utbildningar och anställningar som ligger till grund för min förförståelse av socialpsykiatrin. Förförståelsen kommer troligtvis att påverka mina tankar kring ämnet jag har valt. De upplevelser jag har med mig från egna erfarenheter samt erfarenheter som professionell inom socialpsykiatrin är bitar som bidragit till min förförståelse.
RESULTAT
Utifrån intervjuerna har sex starka teman kunnat plockas ut, teman som alla har en koppling till relationer. Temana är följande, önskan att hjälpa andra, rädsla,
bristande tillit, ombytta roller, bekräftelse, mentalisering - tänka om känslor och
känna om tankar.
Presentation av informanter
Nedan ges en kort beskrivning av studiens informanter. Alla informanter har givits fiktiva namn och benämns arbeta inom socialt arbete för att inte kunna identifieras. Informationen om informanterna gör att texten blir tydligare för läsaren.
17
Ove
En man i 50-årsåldern. Oves familj bestod av mamma, pappa, storebror och lillasyster. Oves mamma var hemmafru medans pappan var den som stod för inkomsten. Pappan var tungt alkoholiserad. När Ove är 18 år blir pappan nykter alkoholist och Ove och pappan skapar en ny relation. Oves uppväxt har präglats av rädsla, våld, kriminalitet och missbruk. Idag jobbar Ove inom socialt arbete.
Mickan
En kvinna i 40-årsåldern. Mickans familj bestod av mamma, pappa och storebror. Mickan har vuxit upp i en dysfunktionell familj där mamman hade en
odiagnostiserad psykisk ohälsa. Mammans psykiska ohälsa har präglat Mickans uppväxt i form av oro, saknad, längtan och rädsla. Idag jobbar Mickan inom socialt arbete.
Fredde
En man i 30-årsåldern. Fredde växte upp tillsammans med mamma, tre småbröder och styvpappa. Freddes uppväxt har präglats av styvpappans stegrande
aggressivitet och paranoia. Fredde har känt en ensamhet och frustration då ingen annan såg. Styvpappans psykiska ohälsa har gett sig uttryck i olika former så som personlighetsförvrängningar.
Alex
Man i 60-årsåldern som är förtidspensionär. Uppvuxen tillsammans med mamma, styvpappa och två storasystrar. Mamman hade alkoholproblem och klassades på den tiden som sinnessjuk. Alexs uppväxt har präglats av en alkoholiserad mamma och styvpappa, psykisk och fysisk misshandel. Alex har varit gift, har många egna barn och är numera skild. Alex har haft två jobb och arbetat mer än heltid nästan hela sitt liv, varav det ena var inom socialt arbete.
Anna
En kvinna i 60-årsåldern. Uppvuxen i en stor familj bestående av mamma, pappa, en storebror, två småbröder och tre småsystrar. Båda föräldrarna arbetar och har dubbla jobb. Annas uppväxt har präglats av en kärlekslös relation till båda föräldrarna där Anna har upplevt ett stegrande hat och utanförskap speciellt från moderns sida. Modern har på senare år medgett en diagnostiserad psykisk ohälsa, bipolär och ADHD. Idag jobbar Anna med socialt arbete.
Margaretha
En kvinna i 50-årsåldern. Uppväxt tillsammans med mamma, pappa och storasyster. Båda föräldrarna drack och missbrukade tabletter under hela Margarethas uppväxt som också präglades av lögner, manipulation och utanförskap.
Önskan att hjälpa andra
Det finns en tydlig röd tråd i de intervjuer som gjorts. Studien visar på att det finns en önskan och vilja att hjälpa andra. Denna önskan växer fram genom olika relationella upplevelser som färgar oss i livet. Informanterna känner att de är bra på sina jobb, de är bra lyssnare samt kan känna och läsa av det osagda. De har sökt sig till jobb där de känner att de har kunskap och där de känner sig trygga i sig själva och i sin professionella yrkesroll. För en del informanter har en önskan att hjälpa andra vuxit fram utifrån andra förebilder. Eller utifrån att de själv har
18
haft någon som har trott på dem, som ingett hopp. Dessa personer, förebilder eller substituerande anknytningsperson har funnits kvar som en skugga genom livet.
Jag frågade en kvinna om jag skulle hjälpa henne med kassarna från affären, tror jag var sju, åtta år då. Hon öppnade upp sitt hem för mig. Behandlade mig precis som hon behandlade sina egna barn. Jag fick stanna där och brukade sen va där och leka och äta. Alex
Alex har alltid haft en önskan att få ge tillbaka till någon annan liten själ. Att få göra skillnad precis som denna kvinnan. Hennes familj och hem gjorde skillnad för Alex. De gav honom den trygghet han saknade.
Ett starkt minne som Anna berättar om är när hon som liten får se en kärleksfull sida av sin mamma. De gick luciatåg för de gamla och sjuka på sjukhuset. Bilden av när hennes mamma sätter sig omtänksamt på sängkanten och ger den gamle mannen vatten sitter kvar på näthinnan trots att så många år har gått. Där och då väcktes en dröm om att hjälpa andra. Efter skolan började Anna arbeta inom äldrevården. Det var inte enbart den kärlekslösa uppväxten som färgat hennes önskan att hjälpa utan även det hon sett denna morgonen. Lyckan i mannens ögon när han sörplade i sig drickan. För Anna strålade hela situationen av kärlek och omsorg, en sida hon aldrig sett hos sin mamma.
Önskan att hjälpa andra, den omhändertagande rollen knyts samman med ombytta roller. Informanterna i studien berättar om det ansvar de fick ta för att hålla ihop familjesituationen. Allt ifrån att ta hand om syskonen, diska städa, tvätta, laga mat när mamma eller pappa bara sover, är full eller bara har försvunnit. Studien visar på att detta var något som tillhörde vardagen, något maskrosbarnen har blivit bra på, att ta hand om andra. Samtidigt har det varit något som kunde ge en
bekräftelse, om inte från föräldrar så från utomstående som exempelvis grannarna. Ofta var det andra vuxna som har bekräftat informanterna i sin nya roll ”vad
duktig du är som hämtar lillasyster”.
Och sen yrkesval alltså när jag började läsa alltså det har alltid varit en sån tanke att åh, jag skulle vilja bli psykolog, för man har känt sig som mammas psykolog redan som liten. Alltså redan som liten har jag ju suttit och lyssnat, lyssnat och lyssnat på min mammas berättelser och min mamma har gråtit, henne ångest över hur illa hennes mamma fortfarande behandlade henne som hon tyckte. Så ja den kom ju snabbt jag vill ju nog bli nånting som terapeut, psykolog och så för jag är nog bra, för jag är så
himla bra på att lyssna. Mickan
Jag hade en dröm redan som barn att få jobba med missbruk och kriminella. Jag ligger väldigt tidigt, jag är inte gammal, tänk dig tio år kanske eller något sånt, när jag ligger och lyssnar på nationalteatern och drömmer om att jobba på Hassela, hur sjukt är inte det? Jag låg och romantisera om att rädda narkomaner och kriminella. Jag ville ju bara rädda mig själv, de var ju bara det de handlade om va. Det fattade inte jag då ju. Och har alltid haft en dröm om att jobba med människor. Ove
Men dom har ju också valt hjälpande yrken. Vad är det som har gjort att min äldsta, har blivit polis? Och yngsta, han är mentalskötare och… asså det går i arv. Och jag ser ju min äldste han som blev snut, det är ju också
19
märkligt va? Gammal bandits son blir polis, det är rätt roligt i och för sig. Ove
De flesta informanterna tror att deras uppväxt har påverkat deras val av yrke men någon är tveksam.
Har jag känslan av att läsa av människor, kommer det från det jag upplevt? Kanske, men då borde ju alla ha det. Har dom det? Så jag vet inte. Så därför tänker jag att, jag kanske hade jobbat med detta oavsett. Margaretha
Önskan att hjälpa andra upplevs vara stark hos informanterna, att känna igen sig hos någon annan, att hjälpa någon annan uttrycks av Ove att det blir som att hjälpa sig själv.
Rädsla
Rädslan är ett återkommande tema i de intervjuer som utförts. Rädslan tar sig uttryck i olika känslor och beteenden. Någon var rädd för vad som skulle möta dem när de kom hem. Andra har en rädsla att bli likadan som sin förälder eller hade en rädsla för ”sjukdomen”, att bli ”smittad”. Att ständigt vara på sin vakt. Ha koll, hur mår mamma idag?
Alltså den som har hela tiden så ångetsladdat kollat så att alla mår bra, är lillebror med, mamma med, pappa med och hela tiden haft koll på
födelsedagar så att alla ska ha det bra, alla ska ha det och det och det. Ordnat, ordnat och ordnat. Mickan
Jag kom hem, mamma spelade hög musik. Jag visste ju… men ändå bad jag henne sänka musiken. Jag var kanske nio år då, mamma skriker åt mig, håll käften jävla ungjävel. Alex
Jag kissade alltid innan jag gick hem från skolan, ändå var jag alltid kissig när jag kom i gatan och kanske hade 50 meter kvar hem, ofta, väldigt ofta kissade jag på mig. Jag kunde inte hålla mig. Jag vet inte, men kanske var det en rädsla/oro över vad som väntade hemma. Anna
Studien visar också på en förmåga hos informanterna att fånga upp den rädsla andra bär, förmågan att förstå rädslan trots att du inte äger den. Att känna igen sig i andras rädsla startar något känslomässigt, en önskan att hjälpa.
Så var där bland annat en kille, då som, eh, och redan när jag såg han så tänkte jag, han ska jag rädda. Alltså, den känslan fick jag. På ett
känslomässigt plan. Jag bara såg en liten pojke som var jätte jätte trasig och vi fick en väldigt, väldigt nära kontakt. Och jag blev den pappan som han aldrig hade haft i stort sett. Eller storebror eller vad vi nu ska kalla det. Ove
Rädslan att bli som sin förälder är stark, trots rädslan har två av informanterna upptäckt att de är som sina föräldrar, agerar liknande i form av handlingar vid exempelvis ilska genom att hota precis som hen själv blivit hotad av sin förälder,
20
och detta är något de jobbar med idag. “Och ilskan har gått i arv, så är det. Den
ilskan har jag levt med alltid” Mickan
Till sist i intervjuerna återfinns rädslan för att bli sviken och lämnad, denna rädsla kan samtidigt starkt kopplas till bristande tillit både under barndomen och senare i vuxen ålder.
Och hon kunde få såna utbrott när vi satt och åt och då slutade det med att hon gick hemifrån och då vet jag att både jag och min storebror började gråta och var helt förtvivlade och började fråga, pappa var är mamma när kommer hon, kommer hon tillbaka och du måste gå och hämta henne och så kunde det va. Och sen helt plötsligt så var hon där igen nästa dag och. Mickan
Vald ensamhet, rädsla att släppa in någon. Svartsjukan, rädslan att bli lämnad, ofta blir den man har en relation till ens viktigaste
anknytningsperson, vad händer om denna försvinner. Fredde
Mickan nämner att hon tror definitivt att hennes uppväxt påverkat hennes val av kärleksrelation. Mickans man är nästan 20 år äldre. Hon tror att hon sökte papparollen, inte för att pappa inte fanns, utan för att i hennes uppväxt var det pappa som stod för tryggheten och denna trygghet behövde Mickan även som vuxen utanför hemmet när hon väl flyttat hemifrån och skulle “stå på egna ben”. Mickan har själv funderat över varför hon känner sig så trygg i sin relation, ”kanske för att det är den där papparollen jag hittat och pappa han lämnar
aldrig”.
Rädslan visar sig i studien tas sig uttryck i olika former och i olika situationer. Rädslan har färgat informanternas val, beslut, relationer både medvetet och omedvetet.
Bristande tillit
Rädsla kan sen länkas till bristande tillit. Rädslan för att bli sviken, rädslan att bli lämnad, den rädslan sätter sina spår i bristande tillit. Detta kan leda till en
bristande tillit som barn men även svårigheter med tilliten som vuxen. Svårigheter att knyta an, skapa nya relationer eller bibehålla relationer. Maskrosbarnen är alltid på sin vakt. Intervjuerna visar på ett tydligt mönster av bristande tillit i vuxen ålder.
Men jag menar, om den man älskar mest, om man inte kan lita på den så kan man inte lita på någon. Ove.
Jag vet inte, kanske är det därför jag är så avvaktande som jag är. Jag var aldrig redo på vad som vänta bakom dörren och vem jag mötte idag, även om man försökte förbereda sig för vad som helst. Den rädslan sitter ständigt i, en slags ovisshet… Jag vet inte, kanske är det därför jag har enkelt att möta andra idag, jag tar aldrig situationen eller människors känslor, beteende för givet. Samtidigt det kanske är därför jag har svårt att räkna med människor, jag är alltid redo på att det lika snabbt kan ändra. Det är ju det jag har sett under hela uppväxten. Fredde.
21
Det här med att alltid ställa sig lite vid sidan av, att aldrig riktigt lita på någon. Margaretha
Att ha blivit sviken av sina föräldrar under uppväxten gör att informanterna i studien idag har svårt med tilliten. Denna bristande tillit kan ses även i andra relationer. Som att lämna först istället för att riskera att bli lämnad i en kärleksrelation. Men också svårigheter att släppa in andra eller att skapa nya djupare relationer. Att alltid vara på sin vakt.
Ombytta roller
I några intervjuer kommer det fram att informanterna redan som barn varit medvetna om det vuxenansvar de fått ta. Medans andra inte reflekterat över det förrän i vuxen ålder. Studien visar på att å ena sidan kunde det kännas bra att få ha ett vuxenansvar, att känna sig stor, duktig och ansvarsfull, en upplevelse av att växa och utvecklas i rollen. Å andra sidan upplever några informanter en saknad av en barndom som gick förlorad. En annan baksida har för några varit ett växande kontrollbehov som tycks hänga kvar i vuxenlivet.
Jag minns barndomen som att jag var den lilla vuxna som skulle ha koll på allt. Det var jag som fick påminna om födelsedagar, inklusive min egen. Jag fick inte leka med kompisar om inte min ena lillasyster fick följa med och då var jag 10 år. Jag fick cykla med lillasyster i en barnsits genom staden. Öppna pappas affär som låg i andra änden av stan. Jag kände mig stor så, vuxen, jag ‘fick’ ju cykla till skolan när ingen annan fick, cykla till skolan fick man egentligen inte förrän i fjärde klass och jag gick i trean. Anna
Anna berättar att trots att ansvaret var stort och egentligen inte skulle ligga på henne så vände hon det till en fördel istället, till något positivt som hon kunde växa med och vara stolt över. Hon kände sig stor, vuxen, fick minsann göra något som ingen annan fick, för det sa hennes föräldrar. Hon kände sig duktig och bekräftad på ett sätt som hon inte riktigt kan sätta fingret på. Anna kan inte säga att vuxenansvaret blev betungande för henne. Inte vad hon minns.
När någon fyllde år var det jag som väckte alla när vi skulle upp och sjunga. Även då det var min egen födelsedag. Jag gick upp och väckte min bror och så - du måste väcka mamma och pappa för jag fyller år idag. Jag bakade tårtor och stod i för att mina syskon skulle få en riktigt födelsedag. Idag är det extremt viktigt för mig att ge detta till mina egna barn. Anna
Å andra sidan upplevde Fredde föräldrarollen som mer jobbig, något som splittrade hans känsla för vem han var under uppväxten.
Ständigt kliva in och ut ur en slags föräldraroll. Där när han är sjuk, men tillbaka till att vara barn när han mår bra. Ständig konflikt och förvirring. Vilket av det ska jag vara, så är jag det, men bestäm er. Fredde
Intervjuerna visar att en del maskrosbarn upplevt föräldrarollen som identitetsbyggande, att vara den vuxna, den duktiga, den hjälpande, den
omtänksamma, den som håller i trådarna och har koll på allt. I denna rollen har de också fått en viss bekräftelse som de i övrigt saknat. Några informanter ser det
22
som en styrka att ha med sig i vuxenlivet, medans andra hade önskat att det varit annorlunda. Att det är en viss sorg att barndomen gick förlorad, det hade varit viktigt att få vara barn. Studien visar också på att de ombytta rollerna och ansvaret har kunnat ge den bekräftelse från föräldern som dessa barn annars inte fick. Bekräftelse
Intervjuerna visar på att det finns ett starkt behov av att bli bekräftad. Att det funnits en stor saknad, ett tomrum att inte ha blivit bekräftad som barn. Men också att bekräftelsen kan uppfyllas på olika vis. Den tydligaste bekräftelsen återfinns hos samtliga av informanternas upplevelser av att bli bekräftade i sin
yrkesprofession. En bekräftelse som ibland uttalas i ord från klienten men också en bekräftelse av känslan att göra ett bra jobb, att hjälpa någon. Bekräftelsen har också sökts i andra relationer som exempelvis förälskelser eller i relationer till andra vuxna. Sökandet efter bekräftelsen återfinns i studien genom olika relationella konstellationer.
Jag har svårt för att visa känslor, och kanske känna. Jag vet inte, har aldrig kunnat visa och ge mina barn eller man kärlek. Det är lättare för mig i relationer där jag behövs, när någon är hjälplös liksom, kanske där jag behövs men det inte behöver vara kärlek? Då kickar någonting igång i mig, jag är hundra procent där i känslan och vill hjälpa. Alex
Jag blev kär i allt och alla, någon ny varje dag. Det räckte att de sa något snällt eller stod upp för någon och jag såg det. Då blev jag kär. Jag var själv sån, stod upp för alla, ville hjälpa alla och skyddade alla. Även som vuxen har jag varit så, eller är. Det är som en viss bekräftelse i att hjälpa andra. Anna
För när jag kommer in till hon X som hon heter, som är en fantastisk psykolog, så sa hon det är klart att vi hjälpare ska hjälpa varandra. Ove
Och då gör jag för att få, för att bli sedd och bli bekräftad och att bli älskad så att säga. Så det är det som har följt mig hela mitt liv, att bli sedd och älskad för det jag gör istället för den jag är. Ove
Jag har nog känt det sen jag var liten, den här ambivalenta anknytningen till mamma, man söker sig till mamma men mamma stöter bort en vilket gör att man söker sig ännu mer, blir klängig. Jag var ett klängigt barn, kunde aldrig få nog liksom. Och fick ofta höra det, åh du ska hela tiden, du är så nära. Mickan
Så dom som jag kände mig trygg med, då kunde jag sova borta, men inte hos kompisarna. Utan då sov jag i deras föräldrars säng ’skrattar’ det var helt sjukt. Jag hade ju kompis där men jag gick in och la mig hos mamman på natten ”skrattar” lite så bisarrt. Jag älskade att sova borta hos just 2 tjejer, men det var deras mammor jag sakna. Mickan
Mickan menar att hennes uppväxt var en otrygg-ambivalent anknytning där hon hela tiden sökt bekräftelse och försökt få sitt behov fyllt från mamma, om inte mamma var där sökte hon tryggheten hos andra kvinnor som hon såg som
23
”mammapersoner” även som äldre upplever hon att hon dras mer till äldre kvinnor.
Jag rymde hemifrån för att få träna, jag var 13 år då. Jag minns första träningen, jag klarade att stå på huvudet fastän flera som tränat länge inte kunde, jag fick beröm. Jag kände mig sedd, bekräftad och duktig. Jag var någon. Jag var jag. Anna
Anna fann sin trygghet inom idrotten. Tränaren blev som hon säger, en förebild. En person som kom att betyda mycket för Anna både under uppväxten men även senare i livet. Han bekräftade henne både i hennes idrottsprestationer men också som person. Han hjälpte bland annat henne med matteläxor efter träningarna. Han tog den papparoll som Annas riktiga pappa inte gjorde.
Mentalisering - tänka om känslor, känna om tankar
Intervjuerna visar tydligt att mentaliseringen har varit en process för informanterna. Att som maskrosbarn kunna mentalisera i mötet med andra upplever flera informanter positivt i sitt arbete då den andra känner sig sedd och bekräftad samtidigt som informanterna blir bekräftade i sin professionella roll av att vara är behövd. Förmågan att kunna mentalisera kan ibland också av
informanterna upplevas för stark. Det kan vara viktigt att vara medveten om sin förmåga då informanten lätt kan få människor att öppna upp sig. Anna berättar om en fest hon var på där hon träffar en gammal vän, lägger handen på henne, tittar henne i ögonen och frågar mjuk hur mår du? hur går det med barnen? Resultatet blev att personen reste sig upp med tårar i ögonen och avvek.
Ove lyfter sin mentaliseringsförmåga i sitt nuvarande arbete.
Och det har ju också lett till att jag söker mig till situationer som jag är duktig på. det är ju därför vi söker oss till sociala yrken va, för jag är expert på att läsa av människor. Och jag är expert på att få människor till och öppna upp sig och berätta om sina känsloliv. Ove
Margaretha brukar skoja om sin förmåga, att hon är synsk.
Sedan har jag jättelätt och se vad som är dysfunktionellt det ser jag ju direkt. Vissa kallar det att jag är synsk. Margaretha
Även mentaliseringen kan ta sig uttryck och användas på olika sätt. Ove är medveten om sin förmåga och har också därför möjligheten att använda sig utav denna i sitt sociala arbete. Mentaliseringen kan ses som en process. Både Mickan och Ove har arbetat länge inom socialt arbete där de har hjälpt och stöttat andra. Trots detta upplever de att något ändrats under deras yrkeskarriär. För en god mentalisering har krävt att de även ser inåt. Bilden blev komplett för både Ove och Mickan då det lärde sig att mentalisera sig själv utifrån men också andra inifrån.
Skillnaden att nu kan jag titta på mig själv ärligt. Innan har jag varit expert på att titta på andra. Jag har ändå varit bra på mitt jobb alltid, för jag har ju sett allting hos andra, men då har jag varit helt blind på mitt eget. Men nu kan jag väl säga att nu är väl bilden mer komplett. Mickan
