Examensarbete i kriminologi Malmö universitet
61-90 hp Hälsa och samhälle
Kandidatkurs kriminologi 205 06 Malmö
juni 2019
Ordningsvakter – för ökad
trygghet
En effektstudie gällande implementeringen av
ordningsvakter på en ”hot spot”
Alexander Björnlund
Emil Andersson
Ordningsvakter – för ökad
trygghet
En effektstudie gällande implementeringen av
ordningsvakter på en ”hot spot”
Alexander Björnlund
Emil Andersson
Björnlund, A; Andersson, E. Ordningsvakter – för ökad trygghet. En effektstudie gällande implementeringen av ordningsvakter på en ”hot spot”. Examensarbete i
kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för hälsa och
samhälle, institutionen för Kriminologi, 2019.
Debatten kring ordningsvakternas roll gällande trygghetsarbetet i samhället har blivit allt mer aktuell. Fler och fler kommuner ansöker om
ordningsvaktsfördordnanden för att patrullera på otrygga platser, trots att detta ligger utanför ordningsvakternas traditionella arbetsområde, samtidigt som deras inflytande på tryggheten står något oklar. Syftet med denna studie är att utvärdera effekten av implementerandet av ordningsvakter på ett centralt beläget
stationsområde i Järfälla kommun. Studien baseras huvudsakligen på en baslinje- och en eftermätning i enkätform som genomförts innan och efter
implementerandet av ordningsvakter, men också på kriminalstatistiken från det studerade området. Analysen som genomförts med hjälp av statistiska
sambandsanalyser i SPSS har fokuserat på att se hur tryggheten utvecklats i ordningsvakternas förordnandeområde, med särskilt fokus på utvecklingen mellan olika åldersgrupper och mellan män och kvinnor. Dessutom har utvecklingen av den registrerade brottsligheten analyserats genom kriminalstatistiken. Resultatet indikerar att tryggheten inte ökats av insatsen. Däremot har konsekvenserna av otryggheten minskat, och då främst bland kvinnor. Vidare antyder
kriminalstatistiken att den registrerade brottsligheten legat relativt konstant de senaste 10 åren, och att implementeringen av ordningsvakter inte haft någon mätbar effekt på de brottstyper som inkluderats i studien. Framtida studier bör likt denna genomföra mätningar vid flera tillfällen över tid med en implementerad trygghetåtgärd däremellan för att bättre kunna uttala sig om åtgärdens direkta påverkan på tryggheten. Samtidigt borde ordningsvakter som trygghetsåtgärd ifrågasättas, både med tanke på evidensbrist gällande deras effekt på tryggheten, men också med anledning av att brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete går utanför deras arbetsbeskrivning och ansvarsområde.
Security guards – for increase of
safety
A study concerning the effects of implementation
of securityguards on a ”hot spot”
Alexander Björnlund
Emil Andersson
Björnlund, A; Andersson, E. Security guards – for increase of safety. A study concerning the effects of implementation of security guards on a ”hot spot”.
Degree project in criminology 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of
Health and Society, Department of criminology, Year 2019.
The ongoing debate on security guards role in society is becoming more and more stressed. The phenomena has spread through several Swedish counties who´s intentions are to hire security guards for assignments like safety keeping and patrolling which doesn´t comply with their ability and training as security guards. The aim of this study is to evaluate the effects of the implementation of security guards on a central located train station in Järfälla county. The study is based on a former research that used survey methods for the gathering of data. The data was comprised with the help of a two time measure, one before the implementation of security guards and one after. The local criminal record has also been used as data for this study. The study has analyzed these different data through a statistical pattern program called SPSS. The program was used to measure how peoples view of safety had changed in the given location with focus on age and gender. The results indicated that there hasn´t been any change toward the view of safety after the implementation of security guards. Although the consequences of a person’s unsafety has decreased, which can be seen in women especially. Furthermore it can be seen through the local criminal record that the level of crime has been relatively stable the last 10 years. This suggests that the
implementation of security guards hasn´t had the effect on crime it presumes to have. Future studies should continue to carry out measurements over time with an implemented security measure in between. This to better be able to express an opinion about the direct impact of the measure on the safety. At the same time security guards as security measure should be challenged, both considering the lack of evidence about their effect on safety, but also regarding that crime prevention and preventing security goes beyond their job descriptions and responsibility.
FÖRORD
Vi vill först och främst rikta ett stort tack till vår handledare Adam Jonsson, som stöttat, peppat och uppmuntrat oss under arbetets gång. Även kursansvarig Erika Hedenrud och examinator Marie Torstensson Levander förtjänar ett tack för att vid olika skeden av arbetet bidragit med konstruktiv feedback som fört arbetet i rätt riktning. Ett tack ska också riktas till ansvariga för försöksåtgärden i Järfälla kommun samt till de respondenter som deltagit i studien – utan er hade denna uppsats inte varit möjlig att skriva. Tack!
Malmö 2019
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Inledning ... 1
Syfte och frågeställningar ... 3
Bakgrund ... 4
Försöksverksamheten i Järfälla... 4
Tidigare forskning ... 5
Olika uniformerade aktörer på det trygghetsskapande fältet ...5
Olika gruppers (o)trygghet...7
Teori ... 7
Informell social kontroll ...8
Rutinaktivitetsteorin ...8
Metod och material ...10
Urval ... 10 Kodningsprocessen ... 11 Analys ... 12 Etiska överväganden ... 13 Avgränsningar ... 14 Resultat ...15 Registrerad brottslighet ... 15
Självrapporterad utsatthet för brott ... 17
Upplevd trygghet ... 18
Konsekvenser av otrygghet ... 20
Risk att utsättas för brott ... 22
Diskussion ...24 Resultatdiskussion ... 24 Teoretisk återkoppling ... 25 Metoddiskussion ... 26 Materialdiskussion... 27 Framtida forskning ... 28 Slutsatser ...29 Referenser ...30 Bilagor...32
1
INLEDNING
Studier gällande trygghet har sedan 1960-talet växt allt mer Torstenson Levander 2007). I takt med en utvecklad förståelse för brottslighetens påverkan på
människors (o)trygghet, har trygghetsundersökningar växt fram i syfte att komplettera kriminalstatistikens tillkortakommanden (a.a). Trygghetsmätningar möjliggör kartläggningar av (o)tryggheten i olika områden, vilket i sin tur bidrar till att bättre kunna utvärdera och utveckla det brottspreventiva arbetet. Däremot har den här typen av mätningar fått utstå kritik som huvudsakligen bottnar i att trygghet är en subjektiv upplevelse som därmed begränsar validiteten vid mätningar av det (Torstensson Levander 2007). Trots detta nämns studiet av trygghet enligt Hale (1996) som viktigt med anledning av de konsekvenser som rädslan att utsättas för brott kan få både på ett individuellt och ett samhälleligt plan. Rädslan att utsättas för brott kan till exempel leda till att individer undviker platser som upplevs särskilt obehagliga (Torstensson Levander 2007). De platser som upplevs obehagliga är ofta koncentrerade till specifika geografiska områden, så kallade ”hot spots”, vilka definieras som platser där förekomsten av brottslighet är hög i relation till andra platser (He, Páez & Liu 2016; Braga 2007). En ”hot spot” karaktäriseras ofta också av svag informell kontroll, vilket grovt förenklat innebär att de människor som vistas i området saknar anknytning till varandra, och som därför är mindre benägna att ingripa när någon bryter mot sociala regler som i andra områden aldrig skulle accepteras (Sampson 2006). Med anledning av att avvikande beteenden i lägre utsträckning leder till negativa konsekvenser i den här typen av områden skapas grogrund för de kriminella beteendena (a.a).
Att arbeta brottsförebyggande genom platsbaserat brottspreventivt arbete är inget nytt fenomen (Brå 2011), och detta arbete har också visat sig vara effektivt för att reducera brottsligheten i många områden (Braga 2007). Bland de samhällsaktörer som har förmåga att arbeta platsbaserat är ordningsvakter en aktör som på senare år i hög utsträckning valts att sättas in på ”hot spots” med konstaterade
problemnivåer. Däremot har man i den politiska debatten ifrågasatt huruvida implementeringen av brottsförebyggande åtgärder i form av ordningsvakter är legitim eller inte (Guwallius 2017). Konstateras kan att ordningsvakter till
skillnad från poliser varken är utbildade eller ansvariga för att skapa trygghet. I ett samhälle där otryggheten ökar, samtidigt som polisens resurser är bristande, har ordningsvakter trots detta i allt större utsträckning fått iklä sig rollen som trygghetsskapande och brottsförebyggande, fastän att detta går utanför deras egentliga arbetsbeskrivning och ansvarsområde (a.a).
Inom forskningssamhället finns ingen konsensus kring ordningsvakters påverkan på trygghet och brottslighet (se till exempel Bernhardsson & Sonander 2017; Holmberg 2004; Noaks 2000; Walsh & Donovan 1989). Ett gemensamt problem för flera av studierna på området är att de saknat någon form av referenspunkt gällande respondenternas trygghet att jämföra utfallet mot. Detta har dels medfört svårigheter i att fastslå om tryggheten i området ökat efter den implementerade trygghetsåtgärden, men som också problematiserat antagandet om att det är det brottsförebyggande arbetet som utövat en direkt påverkan på tryggheten och brottsligheten.
2
Föreliggande uppsats är baserad på en 12 månader lång försöksverksamhet som initierades av Järfälla kommun under 2018, vars syfte var att öka tryggheten och minska brottsligheten på ett centralt beläget stationsområde (Jakobsbergs station) i kommunen. En baslinjemätning gällande respondenternas trygghet genomfördes innan det under en 12 månader lång period patrullerade ordningsvakter på stationsområdet vid bestämda tidpunkter. Därefter genomfördes en eftermätning med samma respondenter och samma instrument, också den gällande
respondenternas trygghet. Genom en baslinje- och en eftermätning med en genomförd trygghetsåtgärd däremellan fanns en förhoppning om att kunna uttala sig om vilken effekt implementeringen av ordningsvakter haft på tryggheten och brottsligheten, något som få tidigare studier kunnat uttala sig om.
3
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Studiens huvudsakliga syfte är att, genom utvärdering av ordningsvaktsinsatsen i Järfälla kommun, ge kunskap om vilken effekt implementerande av
ordningsvakter på Jakobsbergs stationsområde har på tryggheten hos den
allmänna befolkningen. Vidare syftar studien till att analysera hur den registrerade brottsligheten utvecklats över tid, med fokus på försöksperioden i förhållande till tidigare år.
Ovan nämnda syften är tänkta att besvaras utifrån följande frågeställningar; - Finns det stöd för att implementeringen av ordningsvakter ökat tryggheten
i det studerade området?
- I vilka grupper (ålder och kön) har implementeringen i så fall haft störst effekt?
- Finns det stöd för att brottsligheten minskat i försöksområdet?
Detta examensarbete är inte skrivet på uppdrag av ansvariga för
försöksverksamheten i Järfälla kommun, men är nära anknutet till detta projekt. Allt material som studien bygger på är tillhandahållet av författarnas handledare som varit en del av försöksverksamheten. Arbetet bygger således på
ursprungsmaterial från den faktiska försöksverksamheten, och förhoppningen är att studiens resultat ska kunna utgöra grund för försöksverksamhetens
4
BAKGRUND
Försöksverksamheten i Järfälla
Försöksverksamheten föranleddes av det lägesbildarbete som påbörjades i Järfälla kommun 2016. Detta arbete ledde fram till en samverkansöverenskommelse mellan Järfälla kommun och polisen. Polisen anordnade medborgardialoger där man lyssnade på kommun och invånare för att få lokalkännedom utifrån ett medborgarperspektiv. De medverkande kommuninvånarna riktade sina tankar till det stationsområde som ligger i kommunens största tätort, Jakobsberg. Ur
medborgardialogerna identifierades stationsområdet som särskilt otryggt. Stationsområdet är drygt en halv kvadratkilometer stort och beläget i centrala Jakobsberg (se bilaga 1 för bild över området). Centrumkärnan inrymmer
flerfamiljshus från miljonprogramseran och bebyggelse med galleria, kommunhus och sjukhus öster om stationen. Pendeltågsstationen består av en öppen
utomhusperrong och en stationsbyggnad belägen på perrongen. Från perrongens spärrområde leder en trappa ner till en gångtunnel, vilken binder ihop
stationsbyggnaden med torget i Jakobsbergs centrum (Riddarplatsen) på ena sidan och bussterminalen på andra sidan. Fyra olika platser utmärker sig som särskilt associerade med oro och rädsla enligt kommuninvånarna. Den första är
gångtunneln under järnvägen. Tunneln är lång och saknar flyktvägar vilket kan skapa oro för att bli överfallen. Entréerna vid Ynglingavägen och Riddarplatsen skapar oro eftersom det samlas ”ungdomsgäng” under kvällstiden.
Stationsområdets bussterminal saknar medel för att hålla obehöriga borta, och terminalen är dessutom kopplad till narkotikaverksamhet. Den sista utmärkande otrygga platsen är entrén vid kvarnplan där en omfattande narkotikahantering sker. Den sociala kontexten är bekymmersam med tanke på att stationsområdet är en av Stockholm läns största och mest frekventa knutpunkter i kollektivtrafiken, med fler än 36 000 av- och påstigningar varje dag. Utifrån lägesbilden gjorde kommun och polis en gemensam orsaksanalys. Orsaksanalysen visade att otryggheten i första hand bottnade i en oro att utsättas för brott, där man såg att den otrygghet som kommuninvånarna vittnade om också avspeglades i en koncentration av kriminalitet på vissa tidpunkter i området. Baserat på detta ansågs behoven av riktade insatser mot området vara stora.
Mot denna bakgrund konkretiserade Järfälla kommun tillsammans med lokalpolisområdet Järfälla ett medborgarlöfte vilket innebar krafttag från båda aktörerna för att öka tryggheten och minska brottsligheten på Jakobsbergs stationsområde. Kommunen ansökte om och beviljades det som kallas för ett § 3-område. Paragrafen tillhör lagen om ordningsvakter (LOV), och innebär att polis beviljar kommun tillstånd att genom ordningsvakter bevaka en utsatt plats inom en angiven tidsgräns. Lagen föreskriver: ”§ 3 Om det finns ett särskilt behov och
det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, får ordningsvakter förordnas även i annat fall än som avses i 2-2b §§” (Lag 2010:295). Tilläggas bör att det
huvudsakliga ansvaret för ordningshållning och trygghetsskapande trots detta ligger hos polisen, men med tanke på de resurser som fanns kunde polisen inte garantera att kunna jobba kontinuerligt mot problembilden.
Kommunens ansökan om LOV3 blev beviljad och följaktligen inrättades en 12 månader lång försöksverksamhet för att öka tryggheten och minska brottsligheten.
5
För att kvalitetssäkra undersökningen föregicks implementering av ordningsvakter med en baslinjemätning som sedan skulle jämföras mot den eftermätning som genomfördes i samband med den 12 månader långa försöksperiodens slut. Kommunen skulle utifrån resultatet senare besluta om insatsen infriade sina målsättningar.
Baslinjemätningen visade resultat som tydde på att respondenterna upplevde oro och rädsla för att befinna i området under sena kvällar. Vidare uppgav många respondenter att de kände sig otrygga med anledning av de gäng som vistades i området. Polisen i Järfälla konstaterade dessutom att narkotikahandel ägde rum i området och att gängens närvaro var en bidragande faktor. Oron och rädslan att bli utsatt för brott hade lett till att individer undvek vägar som de uppfattade särskilt riskfyllda. Tendenserna i resultatet visade att kvinnor i högre utsträckning än män kände sig otrygga, vilket ställer särskilda krav på en brottsförebyggande åtgärd utifrån ett jämställdhetsperspektiv.
Tidigare forskning
Olika uniformerade aktörer på det trygghetsskapande fältet
Den danske kriminologen Lars Holmberg (2004) skrev sin avhandling om sambandet mellan polispatrullering och känslan av trygghet. Resultatet indikerar att trygghet inte nödvändigtvis associeras med poliser (a.a). Resultaten visar samtidigt att det finns en korrelation mellan polisers närvaro och trygghet vilket föreslår att individer har olika uppfattningar om polisens inverkan (a.a). Det bör nämnas att känslan av trygghet är subjektiv och kan variera utifrån individers könstillhörighet, migrationsbakgrund och ålder. Med det i beaktande förefaller det inte konstigt att det finns olika uppfattningar om trygghet i förhållande till
polisens närvaro. Individer med en mindre positivt betingad erfarenhet lär ange sig själva som mindre trygga jämfört med de individer som haft en positivt betingad erfarenhet av polisen (a.a). Oavsett tidigare erfarenheter av kontakt med polisen kan skillnader i trygghet genom polisens närvaro variera. Detta kan bero på den medvetenhet kring brott som sprids när poliser är i närheten. Samtidigt som närvaron möjligen får vissa människor att känna sig trygga, kan andra människor se polisens närvaro som en förhöjd risk att utsättas för brott (a.a). Det tycks därför föreligga en paradox mellan trygghet och polisens närvaro.
Fenomenet är intressant då polisens syfte är att skapa trygghet och motverka brottslighet.
Polismyndighetens rapport (2015) nämner två studier som undersökte
ordningsvakters inverkan på lokalsamhället. Den första genomfördes i New York City på 1980-talet och den andra i ett brittiskt bostadsområde på 1990-talet. Båda studiernas resultat visade på positiv respons från det område där ordningsvakterna patrullerat (Noaks 2000; Walsh & Donovan 1989). Studien som genomfördes i New York syftade till att studera om privata ordningsvakter kunde bidra till trygghet och en säker miljö i bostadsområdet. Platsen för studien var Starret City som ligger i utkanten av östra New York. Starret City var givet att studeras enligt forskarna Walsh & Donovan med anledning av stadens utmärkande låga
brottslighet i förhållande till närliggande städer. Forskarna antog att detta var de privata ordningsvakternas förtjänst och bestämde sig därför att testa denna teori. De fann med hjälp av utskickade enkäter till både invånare och ordningsvakter att
6
deras teori stämde. Majoriteten av de respondenter som medverkade i studien ansåg att ordningsvakterna var en bidragande faktor till den stabilitet och trygghet som fanns i staden. Vissa respondenter angav dessutom att de flyttat till Starret City enbart för stadens trygga tillvaro. Ordningsvakterna besvarade en separat enkät vilket tydliggjorde deras arbetsinsats och tillvägagångssätt. Den form av arbete som bidrog mest till ökad trygghet var fotpatrullering, eftersom invånarna då fick se att ordningsvakterna var ute i staden och arbetade utefter invånarnas behov.
Den brittiska studien anfördes av kriminologen Lesley Noaks. Hennes syfte med arbetet var att utvärdera det förhållandevis fungerande systemet med privata ordningsvakter i ett bostadsområde (Noaks 2000; Noaks 2004). Noaks grundade sina resultat på intervjuer, enkäter och etnografisk forskning. Det etnografiska arbetet förankrade sig i skuggning av ordningsvakter som patrullerade i
bostadsområdet. Enbart skuggning av ordningsvakter gav inte en heltäckande bild av fenomenet vilket därför ledde till intervjuer av såväl poliser, invånare och ordningsvakter. Efter insamlandet av empiriska och kvalitativa data anordnades enkäter för att utvärdera ordningsvakternas arbete i bostadsområdet. Resultatet från enkäterna visade att invånarna ansåg sig vara tryggare och deras rädsla för brott minskade när de visste att ordningsvakterna fanns i området. Samtidigt visade det sig att det även här förelåg en paradox. När invånarna blev varse om att det fanns ordningsvakter i närheten ökade deras medvetenhet inför risken att utsättas för brott, vilket också ökade deras oro (Noaks 2000; Noaks 2004). Det bör dock nämnas att endast en begränsad del av urvalet uttryckte denna oro.
De svenska kriminologerna Doyle, Andershed och Frogner (2015) undersökte individens perception av trygghet i förhållande till olika uniformerade aktörer (poliser, ordningsvakter och polisvolontärer). Undersökningen tog plats på
Örebros universitet samt ute i Örebro stad. Mätningen av trygghet grundade sig på att respondenterna fick gradera sin trygghetskänsla (1–5) inför varje uppvisad bild. Bilderna illustrerade olika stadsmiljöer som skiftade från bland annat dag- och nattetid, polis eller ordningsvakt, polisbil eller patrullerande poliser.
Resultatet från studien var entydigt i det avseendet att oavsett frambringade uniformen en trygghetskänsla. Vad som kunde urskiljas var att en redan trygg atmosfär (till exempel en bild tagen på dagtid med mycket folk) inte skapade nämnvärt mer trygghet jämfört med samma bild som adderades med två poliser. Det kunde alltså fastställas att en redan trygg miljö inte tjänade mer trygghet genom uniformerade aktörer. Resultaten visade snarare att det även här förelåg en trygghetsparadox. Gruppen män i åldern 26–40 år ansåg att två patrullerande poliser ingav mer trygghet än sex patrullerande poliser, vilket skulle kunna bero på den paradox som tidigare nämnts gällande en större medvetenhet om risken att bli utsatt för brott och vara i fara (Noaks 2000; Noaks 2004). Däremot
konstaterades att otrygga miljöer (till exempel en bild tagen nattetid i en stad med ett ungdomsgäng i bakgrunden) genererade en högre poäng på trygghetsskalan ifall uniformerade aktörer fanns med på bilden. Studien visade dock inga tydliga samband mellan ålder respektive könsskillnader för olikheter i perceptionen av trygghet bland olika uniformerade aktörer (Doyle m.fl. 2015).
7
Olika gruppers (o)trygghet
Föreliggande uppsats ska i viss mån analysera olika gruppers rädsla att utsättas för brott, och när detta fenomen diskuteras är det två grupper vars rädsla visar sig ligga på högre nivåer än andra gruppers, nämligen kvinnor och äldre. En stor del av kvinnors rädsla förankrar sig i sexualbrott, där det brott som väcker störst rädsla är våldtäkt (Heber 2007). Avhandlingen Var rädd om dig: Rädsla för brott
enligt forskning (2007) beskriver resultatet från en enkätundersökning i Sverige
där 66% av 7000 kvinnor visade oro inför att bli sexuellt ofredade av en okänd man på väg hem under nattetid (Lundgren, Heimer, Westerstrand & Kalliokoski 2001:43). Samtidigt är det inte bara de grövsta brotten som skapar oro utan även kränkningar i form av glåpord och sexuella ofredanden. En skotsk intervjustudie belyste att sexuella ofredanden mot kvinnor är vanliga och sker på alla typer av platser. Kvinnorna i studien angav dessutom att trakasserier var en ledande faktor till deras egna oro (Pain 1993).
Mäns rädsla att utsättas för brott är jämfört med de grupper som ovan presenterats betydligt mindre trots att den faktiska risken för utsatthet är större (Heber 2007). Enligt tidigare forskning beror detta till stor del på de sociala normer som finns i samhället. Dessa normer säger att män inte bör visa rädsla och svaghet utan ska istället framstå som modiga och risktagande (Engdahl, 2009). På grund av normerna finns därmed också metodproblem kopplat till underrapportering. Det finns dock studier kring detta fenomen som visat att män besitter en högre nivå av rädsla att utsättas för brott jämfört med gruppen kvinnor. En brittisk enkätstudie ämnade mäta nivån av social önskvärdhet i svaret från respektive kön. Studiens resultat visade att män anförde en hög nivå av social önskvärdhet, och när man tog den sociala önskvärdheten i beaktande visade resultatet på att män hade en högre nivå av rädsla att utsättas för brott jämfört med kvinnor (Sutton & Farrall 2005).
Gruppen seniorer känner huvudsakligen rädsla inför brott genom deras begränsade fysiska kapacitet (Heber 2007). Äldre människor är i allmänhet svagare och har därför uppenbara svårigheter att försvara sig vid ett tänkbart överfall. Samtidigt visar forskning att gruppen äldre är för generaliserade i
förhållande till sin rädsla för brott (Pain 1995). Därför bör beaktning tas till att det finns olika grupper av äldre människor. Den grupp av äldre människor som är inom åldersspannet 75–85 år antas vara mest rädda för att gå ut om kvällarna, medan de som är under 75 år inte uppvisar rädsla för att gå ut om kvällen i lika stor utsträckning. Faktum är att studier indikerar att det finns ett U-format samband som innebär att den yngsta gruppen (16–24 år) och den äldsta gruppen (75–85 år) är mest rädda för brott (Heber 2007). Hänsyn ska dock tas till att könsskillnader finns i denna statistik med anledning av den tidigare forskning som indikerar att män uppvisar mindre rädsla för brott jämfört med andra grupper (Heber 2007).
Teori
Två teorier (teorin om informell social kontroll och rutinaktivitetsteorin) har valts ut i syfte att bidra till ökad förståelse kring hur tryggheten kan tänkas öka vid implementeringen av ordningsvakter. De båda teorierna innehåller i viss mån olika element av vad som sker vid nya sociala och fysiska strukturer och kan
8
därför eventuellt predicera möjliga händelseförlopp. Som tidigare nämnts har syftet med implementeringen av ordningsvakter i huvudsak varit att öka tryggheten och minska brottsligheten på stationsområdet, men hur denna implementering skulle kunna öka tryggheten och minska brottsligheten är inte självklart. Med hjälp av rutinaktivitetsteorin och teorin om informell social kontroll kan implementeringens eventuella effekter på tryggheten och brottsligheten därför lättare tydliggöras och förstås.
Informell social kontroll
Robert Sampson belyser i boken The explanation of crime (2006) sambandet mellan en hög kollektiv styrka och informell social kontroll. Hög kollektiv styrka finns i områden vars invånare har starka sociala band till sin omgivning och uppvisar ett beteende som motverkar avvikande beteende (a.a). För att det ska finnas en hög kollektiv styrka i ett område måste det också finnas informell social kontroll. Begreppet syftar till att beskriva den följdriktighet en individ har till de oskrivna regler som konstruerats inom sociala samspel. Reglerna bygger i sin tur på seder och moral som står för kulturen och invånarnas sociala interaktioner i området (Bursik & Grasmick 1993). Nämnas bör att det finns olika sociala spelregler för olika sammanhang och kontexter. En individ kan tänkas föra sig annorlunda beroende på vilken kontext som personen befinner sig i, där beteendet troligen varierar beroende på om personen är i till exempel skolan eller i hemmet. Alla följer olika sociala regler och blir därför straffade annorlunda när regelbrott sker. Om en individ bryter mot de sociala regler som finns kan individen riskera att bli socialt utfryst (a.a). Genom konsekvenserna av ett socialt regelbrott visar samhället att det är bättre att hålla sig till de sociala regler som finns än att bryta mot dessa. På samma sätt fungerar lagen, men till skillnad från denna är de sociala reglerna flytande och varierar som tidigare nämnts mellan olika sociala
konstruktioner (Sampson 2006).
Kopplat till det stationsområde som utgör grunden för denna studie är det föga troligt att det här finns några konsekvenser av ett informellt socialt regelbrott, eftersom det studerade området är ett så kallat ”hot spot” med ett antagande om svag informell social kontroll. Eftersom Jakobsbergs stationsområde
karaktäriseras av svag informell social kontroll, ökar också sannolikheten för kriminella handlingar att fästa sig i området. Genom den implementerade trygghetsåtgärden i form av ordningsvakter blir det därför intressant att se om åtgärden lyckas förbättra eller infördriva nya former av informell social kontroll, som i sin tur genererar en lägre brottslighet och/eller ökad trygghet bland den allmänna befolkningen.
Rutinaktivitetsteorin
Brås rapport (2011) lyfter kopplingen som finns mellan ”hot spots” och rutinaktivitetsteorin (RAT). Teorin använder sig av den samhällsstruktur som råder för att förklara brott, och försöker inte förklara varför den enskilda individen brott utan istället varför brott begås (Cohen & Felson 1979). Samhällsstrukturerna används genom att beskriva de rutiner som finns och utförs av olika individer. De olika rutinerna förklarar när och var individer befinner sig på olika platser samt vilka platser som besöks mer frekvent än andra. Teorin förklarar alltså brott genom individers olika rutiner och vardagliga rörelsemönster. RAT föreslår att ett brott begås när tre olika faktorer sammanstrålar i tid och rum. De tre faktorerna är följande; ett lämpligt offer, en motiverad gärningsperson och en avsaknad av
9
kapabla väktare (a.a). Ett lämpligt offer skiljer sig åt beroende på vilken kontext som studeras. Det kan i vissa fall röra sig om ett hus vars familj är bortrest, eller också en bil som står olåst. Eftersom den föreliggande uppsatsen varken riktar sig mot tillgreppsbrott eller inbrott är det lämpliga offret i denna studie en person. Den kapabla väktaren kan gestaltas av poliser eller ordningsvakter, men också av privatpersoner som möjligen skulle kunna ingripa mot brott (a.a).
Kopplat till stationsområdet i allmänhet, och kanske till den tidigare beskrivna gångtunneln i synnerhet, kan brottsligheten genom implementering av
ordningsvakter på stationsområdet minska i enlighet med rutinaktivitetsteorin. Detta genom att öka antalet kapabla väktare på platser som tidigare saknat någon som kunnat ingripa mot brott. En koppling kan dessutom göras mellan teorin om social informell kontroll och rutinaktivitetsteorin, där de kapabla väktarna inte nödvändigtvis bara ökar genom implementeringen av ordningsvakter, utan också bland den allmänna befolkningen genom att den sociala informella kontrollen i området stärks av invånarnas medvetenhet och vilja att ingripa mot brott.
10
METOD OCH MATERIAL
Det material som föreliggande uppsats baserats på är framtaget genom två olika mätningar i enkätform. Först genomfördes en baslinjemätning i syfte att kartlägga tryggheten i det studerade området. Därefter implementerades en trygghetsåtgärd i form av ordningsvakter som patrullerade stationsområdet på utsatta tider under en 12 månader lång period. I samband med den 12 månader långa försöksperiodens slut utfördes sedan en eftermätning av samma karaktär som baslinjemätningen. Mätningarna genomfördes med hjälp av enkäter innehållande frågor kring hur respondenten upplevde stationsområdet ur ett trygghetsperspektiv (se bilaga 2 och 3). Enkäterna från de båda mättillfällena var i princip identiskt utformade, med undantag från några enstaka frågor (se kodningsprocessen). Detta bör lyftas även om de frågor som skiljde sig åt mellan enkäterna inte inkluderades i analysen. Utöver enkätmaterialet har kriminalstatistik från det studerade området använts för att analysera utvecklingen av den registrerade brottsligheten.
Kriminalstatistiken sträcker sig mellan 2009-2019 och innehåller registrerade brott som skett fredag-måndag, 18.00-04.00. Endast de brottstyper som finns med i Järfälla kommuns medborgarlöfte (Järfälla kommun 2017) är inkluderade i statistiken. De inkluderade brotten är misshandel, narkotikabrott, ofredande, olaga hot, rån, skadegörelse, mordbrand och stöld.
Urval
Enkäterna i baslinjemätningen postades ut till 1000 slumpmässigt utvalda respondenter i Jakobsbergs-området med ett frankerat svarskuvert. I eftermätningen distribuerades enkäter ut till samma respondenter som
tillhandahållit enkäten från baslinjemätningen. Detta gjordes med förhoppningen att i så hög utsträckning som möjligt erhålla svar från samma respondenter i bägge mätningarna, vilket i sin tur skulle möjliggöra en säkrare prediktion gällande utfallet av den implementerade trygghetsinsatsen i området. Populationen varifrån urvalet drogs baserades på den geografiska närheten till det studerade området. Urvalsprincipen innebar också att barn och unga inte inkluderades i urvalet, men att det inte fanns någon övre åldersgräns för deltagande i studien. I syfte att tillhandahålla så uppdaterad och aktuell data som möjligt tidsbegränsades också svarsperioden för enkäten. Författarna var inte delaktiga i urvalsprocessen, och har inte fått någon mer exakt information om hur urvalet begränsats i form av den geografiska närheten till det studerade området. Svarsperiodens tidsbegränsning har inte heller den kommit till författarnas kännedom och kan därför inte
redogöras för.
Svarsfrekvensen uppgick i baslinjemätningen till 53,8 %, motsvarande 538 respondenter av 1000 tillfrågade. Svarsfrekvensen i eftermätningen uppgick till 32,7%, motsvarande 327 av 1000 tillfrågade. Utifrån dem som svarat på enkäten valdes 200 enkäter slumpmässigt ut från baslinjemätningen respektive
eftermätningen. Respondenternas enkätsvar kodades sedan in i
statistikprogrammet SPSS. Hur förfarandet gällande de 200 slumpmässigt utvalda enkäterna från respektive mätning gick till, samt hur enkätsvaren kodades in beskrivs närmre i avsnittet “kodningsprocessen”.
11
Kodningsprocessen
I ett initialt skede blev författarna tilldelade 400 slumpmässigt utvalda enkäter, varav 200 från baslinjemätningen och 200 från eftermätningen. Enkäterna från baslinjemätningen tillhandahölls i pappersform, och inkluderade samtliga 538 besvarade enkäter. Med hjälp av slumpfunktionen i datorprogrammet Excel slumpades sedan 200 enkäter ut för kodning. Gällande enkäterna från eftermätningen tillhandahölls 200 av dessa i digital form, och var redan
slumpmässigt utvalda när de nådde författarna. Exakt hur dessa enkäter valdes ut kan därför inte besvaras.
Efter en noggrann granskning av de olika enkätfrågornas relevans i förhållande till vår studie valde vi ut de 14 frågor (fråga 1, 2, 3, 4, 10, 11, 14, 16, 17, 18, 19, 20, 21 och 22) från baslinjemätningen som vi ansåg vara av högst relevans för att besvara studiens frågeställningar. En likadan granskning gjordes sedan av enkätfrågorna i eftermätningen, där samma frågor som valdes ut från
baslinjemätningen också valdes ut från eftermätningen. Detta gjordes för att möjliggöra en jämförelse mellan resultaten från baslinjemätningen och
eftermätningen. Tilläggas bör att en av frågorna från baslinjemätningen (fråga 10) som berörde respondentens upplevda trygghet av stationsområdet formulerades om till eftermätningen vilket problematiserade kodningen av frågan och
försvårade också en jämförelse mellan svaren från baslinjemätningen och eftermätningen. I enkäten gällande eftermätningen adderades två frågor kring respondenternas medvetenhet om att man under de senaste 12 månaderna
implementerat ordningsvakter vid bestämda tidpunkter på stationsområdet. Dessa valdes också ut för kodning. Övriga frågor var alltså identiskt utformade i
baslinjemätningen och i eftermätningen, även om frågornas följd skiljde sig något mellan de båda mätningarna.
Kodningen genomfördes i statistikprogrammet SPSS, där samtliga frågor (bortsett från fråga 10 samt de två frågorna som tillkom i eftermätningen) kodades på exakt samma sätt. Syftet med en närmast identisk kodning var att på ett bättre sätt kunna jämföra svaren mellan mätningarna och således dra mer korrekta slutsatser
(Bryman 2008), vilket i sin tur förenklar utvecklingen av det lokala trygghetsarbetet (Torstensson Levander 2007).
Efter att samtliga 400 enkäter kodats in i SPSS valdes 100 slumpmässigt utvalda enkäter ut för en extra kontroll. Alla svaren i de 100 enkäterna granskades för att se om de stämde överens med hur de kodats in i SPSS. Detta gjordes för att säkerställa att kodningen skett på ett korrekt sätt.
Nedan följer ett urval av frågorna från enkäterna och hur dessa kodats:
Fråga 11. Har du under de senaste 12 månaderna valt en annan väg för att undvika en obehaglig plats eller person på stationsområdet?
Nej = 0 Ja = 1
Fråga 14. Har du under de senaste 12 månaderna blivit utsatt för hot, våld eller stöld på stationsområdet?
12 Hot: Nej = 0, Ja = 1
Våld: Nej = 0, Ja = 1 Stöld: Nej = 0, Ja = 1
Här gjordes varje brottstyp till en egen variabel, trots att de ingick i samma fråga. Detta genererade således tre olika variabler. Utöver detta skapades ytterligare en variabel som inkluderade samtliga brottstyper, där värdena gick från 0-3. Värdena 1-3 kodades som 1 vilket indikerade att respondenten blivit utsatt för minst ett av de tre brotten, och där värdet 0 indikerade att respondenten inte blivit utsatt för något av brotten de senaste 12 månaderna.
Fråga 16. Risk att utsättas för brott. Vi vill att du uppskattar sannolikheten att bli utsatt för hot, våld och/eller stöld på stationsområdet under de kommande 12 månaderna.
Vardera brott (hot, våld och stöld) innehöll fem svarsalternativ, nämligen ”mycket osannolikt”, ”ganska osannolikt”, ”varken sannolikt eller osannolikt”, ”sannolikt” och ”mycket sannolikt” där värdena gick från 0 (mycket osannolikt) till 4 (mycket sannolikt).
Samma fråga kodades i SPSS om till ett index som inkluderade samtliga
brottstyper, där summan från svaret på respektive brottstyp adderades ihop vilket skapade värden som kunde gå från 0-12, där ett högt värde således innebar att den uppfattade risken att bli utsatt för brott var högre än ett lägre värde.
Fråga 21. Jag är:
Man = 1 Kvinna = 2
Jag vill inte kategorisera mig = 0
Analys
Materialet analyserades sedan i SPSS med hjälp av statistiska sambandsanalyser i form av bland annat bivariata korstabeller, OLS-regressioner samt logistiska regressioner. Variablerna som använts i resultatanalysen finns med i de enkäter som respondenterna svarat på. Analysen är uppdelad i 5 olika delar, nämligen
registrerad brottslighet, självrapporterad utsatthet för brott, upplevd trygghet, konsekvenser av otrygghet samt risk att utsättas för brott. Den registrerade
brottsligheten är tänkt att besvara den tredje frågeställningen; Finns det stöd för
att den registrerade brottsligheten minskat i försöksområdet? och har analyserats
genom univariata analyser för att illustrera resultatet i olika diagram. Resultatet från de univariata analyserna kompletteras med bivariata analyser samt logistiska regressioner gällande den självrapporterade utsattheten för brott bland män och kvinnor. Den bivariata korstabellen används för att se om den självrapporterade utsattheten följer samma mönster som den registrerade brottsligheten, samt att se hur utsattheten skiljer sig åt mellan män och kvinnor. Den logistiska regressionen fyller syftet att predicera oddset för att ha blivit utsatt för brott beroende på kön
13
och ålder när en kontrollerar för respektive variabel (Djurfeldt & Barmark 2010). Eftersom den beroende variabeln i detta fallet är dikotom (utsatt för brott – ja/nej) samtidigt som de oberoende variablerna är dikotoma (kön) respektive kvantitativa (ålder) är en logistisk regression här ett bra val av sambandsanalys (a.a).
Övriga delar är tänkta att besvara den första och andra frågeställningen; Finns det
stöd för att implementeringen av ordningsvakter ökat tryggheten i det studerade området? och I vilka grupper (kön och ålder) har implementeringen i så fall haft störst effekt? Här har flera statistiska sambandsanalyser använts. Den upplevda tryggheten och konsekvenser av otrygghet har analyserats genom bivariata
korstabeller för att belysa sambandet mellan upplevd trygghet respektive konsekvenser av otrygghet och kön samt ålder. Risk att utsättas för brott har analyserats med hjälp av OLS-regressioner för att se hur den upplevda risken att utsättas för brott varierar beroende på kön och ålder. OLS-regression har här valts eftersom variabeln risk att utsättas för brott är kvantitativ och sträcker sig från en skala 0-12 (se fråga 16 i kodningsprocessen), vilket gör den typen av
regressionsanalys lämplig (Djurfeldt & Barmark 2010).
Etiska överväganden
Vid genomförande av den här typen av studie finns det huvudsakligen fyra etiska krav som forskarna behöver förhålla sig till. Dessa är informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2017). Dessa kraven kan beskrivas som riktlinjer vilka syftar till ett ömsesidigt partnerskap mellan forskare och respondent.
Under arbetets gång har ett antal etiska överväganden gjorts, både vad gäller hantering, förvaring och publicering av material. Däremot är materialet som används i studien sedan tidigare insamlat via en baslinjemätning samt en
eftermätning som utförts av Järfälla kommun i samarbete med Polisen. Författarna till denna studie har således inte varit delaktiga i insamlingen av materialet och har i den processen därav inte vidtagit några åtgärder ur ett etiskt perspektiv. De två förstnämnda etiska kraven, informationskravet samt samtyckeskravet, har i denna studien alltså inte varit relevanta med anledning av det som ovan nämnts gällande att författarna inte själva samlat in materialet till studien. Trots detta lämnades en etikansökan in till Etikrådet vid Fakulteten för hälsa och samhälle vid Malmö universitet (se bilaga 4). Detta gjordes för att tillgodose kraven om
hantering, förvaring och publicering.
Kravet om konfidentialitet handlar om att uppgifter om respondenterna i
undersökningen ska hanteras och förvaras på ett sådant vis att inga obehöriga kan ta del av uppgifterna (Vetenskapsrådet 2017). Utifrån detta kravet har författarna under arbetets gång vidtagit flera åtgärder. Dels har materialet förvarats på författarnas datorer, där åtkomst till materialet krävt inloggningsuppgifter som bara författarna själva haft tillgång till. Det material som har tillhandahållits i pappersform har under den tid som författarna inte arbetat med det varit inlåst i ett skåp som endast författarna haft tillgång till. Vidare har respondenternas integritet och anonymitet värnats om genom att enkäterna besvarats anonymt. Enkäterna har därmed inte kunnat härledas till den specifika individ som besvarat enkäten i fråga. Inga personuppgifter som kunnat koppla visst material till en specifik respondent har publicerats, samtidigt som frågor gällande respondentens identitet (bortsett från kön och ålder) helt har uteslutits ur studien.
14
Det sista etiska kravet, nyttjandekravet, innebär att de uppgifter som är insamlade om enskilda respondenter enbart får användas för det forskningsändamål som respondenterna blivit informerade om (Vetenskapsrådet 2017). Därför har allt material som publicerats kunnat kopplas till studiens syfte. Efter studiens slutförande har allt material raderats från hårddiskarna på båda författarnas datorer, samtidigt som pappersmaterialet har förstörts i en dokumentförstörare.
Avgränsningar
Innan och under arbetets gång har ett antal avgränsningar gjorts. En del har gjorts av egen vilja medan andra varit tvungna att göras, både med tanke på den
begränsade tid som studien genomförts på, men också med anledning av att studien bygger på ett tidigare insamlat datamaterial.
Den här uppsatsen omfattar inte försöksverksamhetens implementeringsprocess, utan syftar bara till att ge kunskap om effekten av implementeringen av
ordningsvakter på Jakobsbergs stationsområde. Studien ämnar därför inte heller kunna generalisera resultatet till närområden eller andra stationsområden.
Dessutom har en avgränsning gjorts som innebär att endast enkätmaterial från 400 respondenter (av ca 1000 utskick) analyserats vilket problematiserar
generaliserbarheten även i det område som studeras. Detta är dock ett resultat av begränsade resurser i form av tid.
Studien har inte heller för avsikt att säga någonting om skillnader i trygghet beroende på respondentens boendeområde, typ av arbete, hur ofta stationsområdet besöks eller medvetenhet om försöksverksamhetens genomförande. Studien fokuserar bara på den övergripande tryggheten bland respondenterna samt på skillnader i trygghet mellan kön och ålder.
Vidare avser studien endast presentera utvecklingen av den registrerade
brottsligheten mellan 2009-2019 på fredagar, lördagar och söndagar mellan 18.00-04.00. Denna avgränsning är dels ett resultat av att det material som
tillhandahållits gällande den registrerade brottsligheten enbart innehåller
information om brott som skett på helgkvällar och helgnätter, men avgränsningen är också ett val som gjorts för att kunna genomföra studien inom ramen för 15 högskolepoäng. Dessutom har medborgardialogerna vittnat om att stationsområdet är särskilt otryggt under dessa dagar och tidpunkter, vilket ytterligare legitimerar avgränsningen.
Slutligen bör poängteras att denna uppsats inte omfattar allt material som samlats in, och gör därför inga anspråk på att utvärderingen av trygghetsutvecklingen är uttömmande och definitiv.
15
RESULTAT
För att ge en överskådlig bild över det analyserade materialets demografi (kön och ålder) redogör tabell 1 för fördelningen mellan olika åldrar (tre ålderskategorier) samt mellan män och kvinnor i baslinjemätningen respektive eftermätningen. Antalet respondenter i den yngsta ålderskategorin (18-48) är i båda mätningarna betydligt färre än respondenterna i de andra två ålderskategorierna. Medelåldern uppgår i baslinjemätningen till 64 år medan den i eftermätningen uppgår till 68 år. Fördelningen mellan kvinnor och män är i princip identisk i baslinje- och
eftermätningen, där andelen kvinnor är något högre än andelen män i bägge mätningarna.
Tabell 1. Fördelning ålder och kön i baslinje- respektive eftermätning.
Baslinjemätning Eftermätning
Antal Procent Antal Procent
Ålder 18-48 42 21 28 14 Ålder 49-72 78 39 94 47 Ålder 73-98 72 36 73 36,5 Män 92 46 94 47 Kvinnor 102 51 100 50 Registrerad brottslighet
Figur 1 ger en översiktlig bild över hur den registrerade brottsligheten utvecklats över tid de senaste 10 åren. Observera att diagrammet bara inkluderar registrerade brott som skett fredag-söndag under 2009-2019. Utvecklingen indikerar att
brottsligheten över lag sjunkit under denna 10-årsperiod både i det studerade området (Jakobsbergs stationsområde) och i det utökade området (kommundelen Jakobsberg). Noteras bör att de registrerade brotten bara sträcker sig till april 2019 vilket förklarar den kraftiga nergång av brott som främst syns i antalet brott som skett 2019 i kommundelen Jakobsberg.
16
Figur 1. Registrerade brott mellan 2009-2019 fördelat på område.
Figur 2 presenterar en sammanställning av antal brott mellan 2009-2019 fördelade på typ. Noterbart är att enbart de brottstyper som är inkluderade i medborgarlöftet (Järfälla kommun 2017) finns med. Brotten mordbrand och stöld är exkluderade från diagrammet med anledning av att dessa brott är synnerligen ovanligt förekommande (totalt 14 respektive 16 registrerade brott mellan 2009-2019).
Figur 2. Registrerade brott mellan 2009-2019 fördelat på typ och område.
Figur 3 tydliggör hur den registrerade brottsligheten utvecklats från mars 2017 till och med februari 2019, alltså ett år innan implementeringen av ordningsvakter till ett år efter implementeringen. Inga tydliga tendenser gällande uppgång eller nedgång i antal registrerade brott kan identifieras utifrån diagrammet, som istället indikerar att den registrerade brottsligheten på stationsområdet legat relativt stabil både innan och efter trygghetsåtgärden.
0 50 100 150 200 250 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019
Jakobsbergs stationsområde kommundelen Jakobsberg
0 100 200 300 400 500 600
Misshandel Narkotikabrott Ofredande Olaga hot Rån Skadegörelse
17
Figur 3. Registrerade brott mellan mars 2017 till och med februari 2019.
Självrapporterad utsatthet för brott
Tabell 2 redogör dels för hur stor andel av respondenterna som blivit utsatta för något av de inkluderande brotten hot, stöld och/eller våld de senaste 12
månaderna, men anger också fördelningen av utsatthet för brott mellan män och kvinnor. Konstateras kan att det både i baslinje- och eftermätningen föreligger på sådant vis att männen i högre utsträckning än kvinnorna blivit utsatta för brott. Utifrån tabell 2 bör två faktum lyftas fram. För det första har den totala andelen respondenter som blivit utsatta för brott ökat från baslinjemätningen till
eftermätningen, från 8,4 procent till 9,2 procent. För det andra har andelen kvinnor som blivit utsatta för brott de senaste 12 månaderna ökat från
baslinjemätningen (5,1 procent) till eftermätningen (7,5 procent). Detta kan ställas i kontrast mot männens utsatthet som visar att andelen män som uppgett att de blivit utsatta för brott sjunkit från 12,1 procent i baslinjemätningen till 10,9 procent i eftermätningen.
Tabell 2 Andel män respektive kvinnor som blivit utsatta för brott (hot, stöld och/eller våld) de senaste 12 månaderna.
Baslinjemätning Eftermätning
Män 12,1 10,9
Kvinnor 5,1 7,5
Totalt 8,4 9,2
Tabell 3 illustrerar genom logistisk regression hur den beroende variabeln ”utsatthet för brott” påverkas av de oberoende variablerna kön och ålder. Den beroende variabeln är precis som i tabell 2 konstruerad på sådant vis att ett ja innebär att respondenten blivit utsatt för minst ett av brotten hot, våld och/eller stöld de senaste 12 månaderna. Den logistiska regressionen möjliggör inte bara en
0 10 20 30 40 50 60 70 80
18
analys av oddsen för att bli utsatt för brott utifrån kön och ålder, utan berättar också i vilken utsträckning den beroende variabeln ”utsatthet för brott” kan förklaras av de oberoende variablerna kön och födelseår. Huvudsakligt fokus ligger i denna studie inte på att redogöra för i vilken utsträckning kön och födelseår kan förklara utsatthet för brott, men en kan trots detta lyfta värdet på Nagelkerke R Square för modellen i baslinjemätningen (,104) respektive eftermätningen (,016), vilket grovt förenklat uppger i vilken utsträckning den totala informationen kan föras tillbaka på de oberoende variablerna (Djurfeldt & Barmark 2010). Konstateras kan att de oberoende variablerna inte predicerar den beroende variabeln på ett särskilt bra sätt, i synnerhet inte i eftermätningen.
Noterbart är också att sambandet mellan den beroende variabeln och de oberoende variablerna i eftermätningen inte heller är statistiskt signifikanta, varken för kön eller ålder när en kontrollerar för respektive variabel.
Utifrån de logistiska regressionerna kan en utläsa att oddset för att bli utsatt för brott är högre ju yngre du är. Detta eftersom variabeln ålder är kodad efter födelseår, där ett högt värde således innebär en lägre ålder än ett högt värde. Exp B-värdet ligger dock bara på 1,014 vilket innebär att den korrelation som innebär att yngre respondenter löper större risk att utsättas för brott än äldre i princip är obefintlig, och den är inte heller statistiskt signifikant (,375) när en kontrollerar för kön.
Tabell 3. Logistisk regression för utsatthet beroende på kön och ålder
Baslinjemätning Eftermätning
B Sig. Exp(B) B Sig. Exp(B)
Kön -,989 ,083 ,372 -,356 ,493 ,701
Ålder ,032 ,017 1,032 ,014 ,375 1,014
Nagelkerk R2 Baslinjemätning; ,104
Nagelkerk R2 Eftermätning; ,016
Upplevd trygghet
Figur 4 illustrerar hur den upplevda tryggheten på stationsområde förändrats från baslinjemätningen till eftermätningen. Resultatet visar att andelen som tycker att tryggheten på stationsområdet ökat de senaste 12 månaderna har minskat från baslinjemätningen till eftermätningen, samtidigt som andelen som tycker att tryggheten minskat de senaste 12 månaderna även den minskat från
19
Figur 4. Andel respondenter i baslinje- respektive eftermätning som upplever att tryggheten ökat eller minskat på stationsområdet under de senaste 12 månaderna
Figur 5 beskriver samma fenomen som figur 4, men tar även hänsyn till skillnader i den upplevda tryggheten mellan könen. Tendenserna ser över lag likadana ut mellan kvinnor och män från baslinjemätning till eftermätning, men ett intressant faktum är att andelen kvinnor som uppgett att tryggheten ökat under de senaste 12 månaderna minskat från baslinjemätningen (blm) till eftermätningen (em),
samtidigt som andelen män som uppgett att tryggheten ökat blivit större under samma period.
Figur 5. Andel respondenter i baslinje- respektive eftermätning fördelat på kön som upplever att tryggheten ökat eller minskat på stationsområdet under de senaste 12 månaderna.
Figur 6 belyser samma fenomen som både figur 4 och 5, men tar hänsyn till skillnader i den upplevda tryggheten mellan tre ålderskategorier. De blå staplarna
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80%
Ökat Varken ökat eller minskat Minskat
Baslinjemätning Eftermätning 0.00% 10.00% 20.00% 30.00% 40.00% 50.00% 60.00% 70.00% 80.00%
Ökat Varken ökat eller minskat Minskat
20
visar respondenterna i den äldsta ålderskategorins (födda 1919-1944) upplevda trygghet i baslinjemätningen respektive eftermätningen. De röda staplarna visar samma sak i den mellersta ålderskategorin och de gröna staplarna visar den upplevda tryggheten i baslinjemätningen respektive eftermätningen hos den yngsta ålderskategorin. Andelen som uppgett att den upplevda tryggheten minskat från baslinjemätningen till eftermätningen har minskat i alla ålderskategorier, även om andelen i den mellersta respektive yngsta ålderskategorin minskat mest. Samtidigt har andelen som uppgett att tryggheten varken ökat eller minskat ökat i både den mellersta och yngsta ålderskategorin i eftermätningen i förhållande till baslinjemätningen. Det mest anmärkningsvärda i figur 3 är att andelen som angett att tryggheten ökat från baslinjemätningen till eftermätningen bara ökat i den äldsta ålderskategorin. Andelen som uppgett att tryggheten ökat har i de andra två grupperna minskat i eftermätningen i förhållande till baslinjemätningen.
Figur 6. Andel respondenter i baslinje- respektive eftermätning fördelat på ålder som upplever att tryggheten ökat eller minskat på stationsområdet under de senaste 12 månaderna.
Konsekvenser av otrygghet
Tabell 4 illustrerar hur stor andel av respondenterna som valt att undvika
stationsområdet efter mörkrets inbrott på grund av otrygghet, och visar också hur fördelningen ser ut i andelar mellan män och kvinnor. Det föreligger i båda mätningarna på sådant vis att kvinnorna i högre utsträckning än männen tenderat att undvika stationsområdet på grund av otrygghet. Genom att jämföra
mätningarna kan en däremot konstatera att andelen som valt att undvika
stationsområdet sjunkit både för kvinnor och män i eftermätningen jämfört med baslinjemätningen. Noteras kan att skillnaden mellan andelen kvinnor och män som valt att undvika stationsområdet efter mörkrets inbrott minskat från
baslinjemätningen till eftermätningen. I baslinjemätningen uppgick skillnaden
0.00% 10.00% 20.00% 30.00% 40.00% 50.00% 60.00% 70.00% 80.00%
Ökat Varken ökat eller minskat Minskat
1919-1944 blm 1919-1944 em 1945-1968 blm
21
mellan kvinnor och män till 25,1 procent. Av männen hade 52,2 procent undvikit stationsområdet medan hela 77,3 procent av kvinnorna gjort detsamma. I
eftermätningen sjönk skillnader mellan kvinnor och män till ca 14,8 procent, där 46,7 procent av männen och 61,5 procent av kvinnorna undvikit stationsområdet efter mörkrets inbrott på grund av otrygghet.
Tabell 4. Andel män respektive kvinnor som undvikit stationsområdet efter mörkrets inbrott på grund av otrygghet.
Baslinjemätning Eftermätning
Män 52,2 46,7
Kvinnor 77,3 61,5
Totalt 65,2 54,1
Tabell 5 beskriver hur stor andel av respondenter som valt en annan väg för att undvika en obehaglig plats eller person på stationsområdet, samt hur fördelningen ser ut i andelar mellan män och kvinnor. Likt tabell 4 återfinns i tabell 5 samma tendens, nämligen att kvinnorna i högre utsträckning än männen valt en annan väg för att undvika plats eller person på stationsområdet, både i baslinje- och
eftermätning. Skillnaden mellan könen är här dock inte lika stor. I
baslinjemätningen uppgav 35,9 procent av männen och 42,7 procent av kvinnorna att de valt en annan väg, vilket innebär en skillnad på 6,8 procent mellan könen. I eftermätningen konstateras att både andelen män (33,3 procent) och kvinnor (31,9 procent) som valt en annan väg för att undvika plats eller person på
stationsområdet minskat i förhållande till baslinjemätningen. Samtidigt minskade också skillnaden mellan män och kvinnor som valt en annan väg i eftermätningen jämfört med baslinjemätningen.
Tabell 5. Andel män respektive kvinnor som valt en annan väg för att undvika obehaglig plats eller person på stationsområdet.
Baslinjemätning Eftermätning
Män 35,9 33,3
Kvinnor 42,7 31,9
Totalt 39,4 32,6
Tabell 6 redogör utifrån tre ålderskategorier för i vilken utsträckning
respondenterna de senaste 12 månaderna undvikit stationsområdet efter mörkrets inbrott på grund av otrygghet. Anmärkningsvärt här är att resultatet från
baslinjemätningen indikerar att den yngsta åldersgruppen i högre utsträckning än de två äldre åldersgrupperna undvikit stationsområdet på grund av otrygghet, samtidigt som resultatet från eftermätningen indikerar det motsatta. Vidare utläses att andelen som undvikit stationsområdet på grund av otrygghet sjunkit markant från baslinjemätningen till eftermätningen i de två ”yngsta” ålderskategorierna, medan den bara sjunkit marginellt i den äldsta ålderskategorin. Resultatet
22
indikerar således att implementeringen av ordningsvakter haft större effekt på respondenterna i åldrarna 18-72 år, än på respondenterna i åldrarna 73-98 år.
Tabell 6. Andel respondenter fördelat på ålder som undvikit stationsområde efter mörkrets inbrott på grund av otrygghet. Baslinjemätning Eftermätning 18-48 år 66,7 42,9 49-72 år 66,2 54,9 73-98 år 60,6 58,5 Totalt 64,3 54,3
Tabell 7 illustrerar hur stor andel respondenter som valt en annan väg för att undvika en obehaglig plats eller person på stationsområdet. Andelarna är precis som i tabell 6 fördelade på tre ålderskategorier. Tendenserna i tabell 7 är snarlika med tendenserna i tabell 6, även om andelen som valt en annan väg för att
undvika obehaglig plats eller person är betydligt lägre i samtliga ålderskategorier i båda mätningarna, förutom i den yngsta ålderskategorin i eftermätningen.
Tabell 7. Andel respondenter fördelat på ålder som valt en annan väg för att undvika obehaglig plats eller person på stationsområdet. Baslinjemätning Eftermätning 18-48 år 47,6 44,4 49-72 år 47,4 34,8 73-98 år 26,5 26,1 Totalt 39,8 33,0
Risk att utsättas för brott
Tabell 8 redogör genom en OLS-regression för hur de oberoende variablerna (kön och ålder) är korrelerade med den oberoende variabeln (risk att utsättas för brott). Variabeln ”risk att utsättas för brott” är konstruerad på sådant vis att
respondenterna fått uppskatta risken att bli utsatt för brott de kommande 12 månaderna. Tre brott är inkluderade (hot, våld och stöld) och respondenterna har fått uppge risken att bli utsatt för brott på en skala 1-4 för respektive brott, vilket genererat en skala som sträcker sig från 0-12. Ett högt värde indikerar en större sannolikhet/risk att bli utsatt för brott än ett lägre värde. I bägge mätningarna finns en positiv korrelation mellan kön och risk att utsättas för brott, vilket innebär att kvinnorna i högre utsträckning än männen uppgett en högre risk att bli utsatta för brott. B-värdet i eftermätningen (,293) jämfört med B-värdet i baslinjemätningen (,252) indikerar att den positiva korrelation mellan kön och risk att utsättas för brott är något starkare i eftermätningen. Genom att titta på Beta-värdena kan en
23
även konstatera att effekten av kön på risk att utsättas för brott är starkare i
eftermätningen än i baslinjemätningen, även om skillnaden är marginell. Däremot är sambandet mellan kön och risk att utsättas för brott inte statistiskt signifikant varken i baslinjemätningen (,606) eller i eftermätningen (,537) när en kontrollerar för ålder. Gällande korrelationen mellan födelseår och risk att utsättas för brott är även denna positiv, vilket innebär att ju yngre du är desto större uppskattad risk att utsättas för brott. Detta eftersom att könsvariabeln är kodad efter födelseår, där ett högt värde innebär en högre ålder en ett lägre värde. B-värdet i eftermätningen (,001) indikerar emellertid att den positiva korrelation som finns nästan är
obefintlig, och den är inte heller statistiskt signifikant när en kontrollerar för kön. B-värdet uppgår i baslinjemätningen till ,026 vilket innebär att effekten av födelseår på risken att bli utsatt för brott sjunkit från baslinjemätningen till eftermätningen. Vidare är effekten av ålder på risk att utsättas för brott svag i baslinjemätningen (,149), och ännu svagare i eftermätningen (,005). R2-värdena
från baslinjemätningen (,024) respektive eftermätningen (,002) indikerar att endast 2,4 respektive 0,2 procent av variansen kan föras tillbaka på våra oberoende variabler (kön och ålder) i respektive mätning.
Tabell 8. OLS-regression för risk att utsättas för brott beroende på kön och ålder
Baslinjemätning Eftermätning B Std. Beta Sig. B Std. Beta Sig. Kön ,252 ,039 ,606 ,293 ,048 ,537 Ålder ,026 ,149 ,048 ,001 ,005 ,948 R2 i baslinjemätning; ,024 R2 i eftermätning; ,002
24
DISKUSSION
Resultatdiskussion
Gällande tolkningen av resultatet i studien finns det en rad faktorer att ställa sig kritisk till. Några av dessa faktorer kommer diskuteras och problematiseras nedan, samtidigt som resultatets fördelar kommer lyftas.
Genom att slumpmässigt välja ut 200 respondenters svar från baslinje- samt eftermätningen garanteras visserligen respondenternas anonymitet, men validiteten i resultatet blir lidande eftersom det inte går att säkerställa att det är samma respondenter som analyserats i eftermätningen som i baslinjemätningen. Trots den medvetenhet som finns gällande problematiken att jämföra svaren från baslinjemätningen med svaren från eftermätningen, är detta för att säkerställa respondenternas anonymitet helt nödvändigt. För att parera nyss nämnda problematik har kontroll av urvalen från respektive mätning gjorts så att de inte skiljer sig åt i någon större utsträckning vad gäller köns- och åldersfördelning. Trots att två undersökningar genomförts med en tydligt implementerad
trygghetsåtgärd mellan mätningarna kan ingen garanti lämnas för att skillnader i utfallet beror på trygghetsåtgärden. Det finns inte heller någon möjlighet att säkerställa det faktum att trygghetsåtgärden har någon kausal påverkan på tryggheten. Utifrån den tidigare forskning som finns på fältet och som också nämnts i bakgrunden kan implementeringen av ordningsvakter indirekt påverka tryggheten, både på ett positivt sätt genom ökad trygghet, men också på ett negativt sätt genom minskad trygghet (Noaks 2000; Walsh & Donovan 1989). Kritik bör riktas mot de tre ålderskategorier som legat till grund för den del av resultatet som syftat till att belysa skillnader i trygghet mellan olika åldrar. Uppdelningen av de tre ålderskategorierna är trubbig eftersom tidigare forskning visat att det finns stora skillnader i trygghet mellan olika äldre grupper (Pain 1995). Forskning antyder också att personer mellan 16-24 år (Heber 2007) är mer rädda att bli utsatta för brott än andra, vilket problematiserar
ålderskategoriseringen i denna studie. Respondenternas åldersfördelningen är dock så pass snedfördelad att en ålderskategori som sträcker sig mellan 18-24 år inte genererat ett tillräckligt stort antal respondenter. Ålderskategorierna har delats upp som de gjorts med syftet att respektive åldersgrupp ska innefatta ungefär lika många respondenter, utan att åldersspannet i varje ålderskategori ska bli för stort. Andelen respondenter i respektive ålderskategori är trots detta inte lika stor, vilket stör studiens reliabilitet i det avseendet (Bryman 2008).
Några av variablerna som utgör måtten på trygghet i studien skulle kunna ifrågasättas. Risken att utsättas för brott bör tolkas med försiktighet, eller
åtminstone med en medvetenhet om att svaren på den fråga som ställs (Vi vill att
du uppskattar sannolikheten att bli utsatt för hot, våld och/eller stöld på stationsområdet under de kommande 12 månaderna.) inte svarar på i vilken
utsträckning man upplever otrygghet (Hale 1996). Samtidigt är den typen av fråga av intresse för att se om den upplevda risken att utsättas för brott står i paritet med den faktiska utsattheten. Resultatet indikerar att kvinnornas upplevda risk att bli utsatt för brott är större än männens i båda mätningarna, trots att männens
25
självrapporterade utsatthet ligger på en högre nivå i både baslinje- och eftermätningen.
Vidare är bortfallet i studien relativt stort, vilket bör tas i beaktning vid tolkning av resultatet (Jakobsson & Westergren 2005). Som nämns närmre nedan i metoddiskussionen är det också möjligen så att vissa grupper av människor är underrepresenterade i studien, vilket skulle innebära att resultatet inte är representativt för samtliga grupper, utan bara för vissa. Därutöver har antalet analyserade enkäter begränsats till 200 från respektive mätning. Denna begränsning har varit ofrånkomlig utifrån studiens tidsram, men det bör ändå lyftas som problematiskt utifrån studiens generaliserbarhet till det studerade området.
Den registrerade brottsligheten innefattar enbart brott som registrerats fredag-söndag, 18.00-04.00, och inkluderar bara brottstyper som finns med i
medborgarlöftet (Järfälla kommun 2017). Detta innebär att ingen slutsats gällande den totala brottslighetens utvecklingen kan dras utifrån studiens material. Studiens resultat visar att den registrerade brottsligheten inte sjunkit efter
implementeringen av ordningsvakter och kan därav ifrågasättas på två punkter. Detta faktum skulle kunna vara ett resultat av att den ökade närvaro som ordningsvakterna medfört lett till att de kunnat ingripa mot fler brott vid fler tillfällen. Brott som tidigare begåtts men inte blivit registrerade har nu blivit det, och brottsligheten låg möjligen på en högre nivå tidigare än den som varit registrerad. Det kan också vara ett resultat av att de som begår brotten blivit medvetna om ordningsvakternas närvaro på vissa tidpunkter, och att de därför valt att begå brotten vid andra tidpunkter. Dessa hypoteser är utifrån studiens material omöjliga att analysera eftersom den registrerade brottsligheten inte sträcker sig utanför tidsramen fredag-söndag, 18.00-04.00.
Teoretisk återkoppling
De teoretiska utgångspunkter som studien vilat på är som tidigare nämnts teorin om informell social kontroll och rutinaktivitetsteorin (RAT). Båda teorierna behandlar i viss utsträckning effekten av övervakare på brottslighet i olika situationer. I teoriavsnittet beskrevs den informella sociala kontrollen som ett socialt interagerande och RAT för en mer fysisk interaktion. Utifrån teorierna fanns en förhoppning om att kunna predicera effekten av den implementerade trygghetsåtgärden, vilket inte lyckades ske. Ordningsvakternas närvaro på
stationsområdet förväntades öka den svaga informella sociala kontroll som denna ”hot spot” karaktäriserades av, vilket i sin tur skulle leda till att konsekvenserna av regelbrott blev mer påtagliga. Exempelvis skulle en högre informell social kontroll leda till fler ingripanden mot brott genom allmänhetens ökade vilja att motverka och beivra kriminella beteenden. Trygghetsåtgärden var också tänkt att bidra till ett av de tre elementen för att brott enligt RAT inte ska ske, nämligen kapabla väktare. Utifrån studiens resultat kan effekten av kapabla väktare däremot inte anses motsvara de förväntningar som fanns. Enligt den självrapporterade utsattheten för brott ökade nämligen andelen kvinnor som blivit utsatta för brott mellan baslinje- och eftermätningen. Samtidigt visar resultatet från ”konsekvenser av otrygghet” att färre kvinnor valt att undvika stationsområdet efter mörkrets inbrott och/eller på grund av obehaglig plats eller person på stationsområdet i eftermätningen jämfört med baslinjemätningen. Detta indikerar således att fler kvinnor varit i rörelse på stationsområdet under året som försöksperioden
