Lekens betydelse för leksvaga barns utveckling

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Lek-Fritid-Hälsa

Examensarbete

10 poäng

Lekens betydelse för leksvaga barns

utveckling

The meaning of play for children with problems

Författare: Mariett Persson

Lärarexamen 140 poäng Examinator: Gitte Malm Barndoms- och ungdomsvetenskap, 140 poäng

Abstract

Arbetets art:

C-uppsats

Sidantal:

34

Titel:

Lekens betydelse för leksvaga barns utveckling

Författare:

Mariett Persson

Handledare:

Gunnel Olsson

Datum:

060131

Sammanfattning:

Detta arbete handlar om leksvaga barn i leken. Arbetet

berör lekens betydelse för utveckling, barn som inte får,

kan och/eller inte vill vara med och leka samt hur man

som pedagog arbetar för att integrera leksvaga barn i

leken. Att leka är bra för ett barns utveckling, det är med

hjälp av leken som ett barn i stor utsträckning formas.

Undersökningen är gjord i två mindre städer i Skåne. På

skolorna har leksvaga barn 7-8 år gamla blivit

observerade i den fria leken på fritidshemmet. Barnen är

tre stycken, två av dem är pojkar som går i första

respektive andra klass.

En av dem är en flicka som går i andra klass. På en av

skolorna har tre fritidspedagoger blivit intervjuade om

leksvaga barns lek.

Innehållsförteckning

1 Introduktion 6 2 Kunskapsbakgrund 8 2:1 Centrala begrepp 11 3 Syfte 12 4 Metodbeskrivning 13 4:1 Metodval 13 4:2 Undersökningsgrupp 15 4:3 Analysbeskrivning 16 4:4 Forskningsetiska överväganden 16 5 Resultat 17 5:1 Lekens betydelse 17

5:2 Skäl till att ett barn inte får vara med och leka 18

5:3 Observation nr 1 under fritidsverksamhet 18

5:4 Observation nr 2 under fritidsverksamhet 20

5:5 Observation nr 3 under fritidsverksamhet 22

5:6 Vad man som pedagog kan göra för att integrera leksvaga barn i leken 23

5:7 Slutsatser 24

6 Diskussion 26

6:1 Fri lek 26

6:2 Lära sig leka 29

6:3 Barn som inte får vara med och leka 31

7 Referenslista 33

1 Introduktion

På skolor har man observerat att det finns barn som inte vill, kan och/eller inte får vara med och samleka. Sådana barn kallar jag för leksvaga barn eftersom de utanför leken inte behöver vara problembarn. Ett barn som fungerar bra på lektionerna behöver inte fungera bra i leken med andra barn. Detta är ett problem eftersom leken är en viktig del i barns utveckling. Leken är en förberedelse inför vuxenlivet och behöver utövas regelbundet. Genom att ge exempel på några konkreta situationer där leksvaga barn kommit till korta vill jag visa hur detta sker, resonera om varför och påpeka vad man som pedagog kan göra för att förbättra barnens situation. Detta är undersökningens syfte. Jag vill även undersöka vilka orsaker som kan ligga bakom att ett barn inte får eller vill vara med och leka samt hur fritidspedagogerna arbetar för att integrera, föra samman, leksvaga barn i den fria leken på fritidshemmet. Detta är

undersökningsområdet. Samspelet mellan barnen måste fungera för att själva leken ska fungera. Ett barn skall inte behöva känna att han eller hon inte får lov att vara med och leka. Många barn får inte vara med och leka.

I ”Lärarboken” utgiven av lärarnas riksförbund kan man läsa om förståelse och

medmänsklighet i Lpo94 under skolans värdegrund och uppdrag. Skolans uppdrag är många, så här lyder ett av dessa uppdrag.

”Skolan skall främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling skall prägla verksam- heten. Ingen skall i skolan utsättas för mobbning. Tendenser till trakasserier skall aktivt bekämpas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser” (Lärarboken, 2005:12)

Förståelse och inlevelse tränar barnen i leken och det är pedagogens uppgift att se till att barnens finner sig väl tillrätta i leken. Här är det viktigt att man som pedagog på något sätt integrerar de leksvaga barnen i leken. Det är de vuxnas ansvar att se till att alla barn har tillgång till lek, som pedagog ska man se till att inget barn lämnas utanför. Som pedagog skall man arbeta för att alla barn skall känna att leken är något lustfullt, att leken skapar trivsel mellan barnen.

De barn som inte får vara med och leka känner säkert inte på samma sätt som de övriga barnen. I stället för att känna att leken är något rolig blir för dessa barn leken till något bekymmersamt. Barn som förstör för andra barn i leken, behöver tillsyn och hjälp. Ett barns

beteende kan vara ett hinder för att övriga barn ska tillåta honom eller henne vara med och leka. Barn som slåss och svär kan uppfattas som farliga. Att barn uppfattas som farliga måste man som pedagog försöka ändra på. Över huvud taget ska vuxna engagera sig mer i barns lekande och framför allt se till att alla barn kan känna tillfredställelse i leken.

2 Kunskapsbakgrund

Det finns lämplig litteratur som berör mitt undersökningsområde. Undersökningsområdet handlar om lekens betydelse för leksvaga barn och barns utveckling. Leken har en viktig del i barns utveckling, men för att kunna leka krävs det att barnen kan samspela med varandra. När barnen kan umgås med varandra är de ”socialt kompetenta” som Kari Pape (2000:21)

uttrycker det i sin bok Social kompetens i förskolan. Pape menar att social kompetens är ”kunskaper, färdigheter, värderingar och motivation som behövs för att kunna samspela med andra människor” (a.a:21). Barn som inte kan regler eller kan följa regler har extra svårt för att komma överens i en lek med flera barn. Barn som hela tiden vill bestämma och inte kan komma överens om en handling är leksvaga, socialt inkompetenta. Dessa barn behöver träning. Träningen kan ske på olika sätt.

Det finns en bok som handlar om samspelet i leken. Boken heter Gruppen som grogrund, den är skriven av författaren Gunilla Wahlström (1993) som är lågstadielärare och som även har en specialutbildning inom S: t Lukasstiftelsen. Boken handlar om hur man som pedagog skall arbeta personlighetsutvecklande med barn i grupp och här presenteras förslag till övningar, som kan anpassas och varieras för att passa olika grupper. Särskilt koncentrerar man sig på hur man som pedagog kan öka barnens självförtroende och skapa trygghet. Författaren menar att barn finner viktiga delar av sin personlighet i leken, inte minst när de leker i grupper. Då kan barnen få lov att ta på sig egna självvalda roller. I mindre grupper kan de träna upp sitt självförtroende och detta leder till att barnen utvecklar sin identitet. Sådana mindre grupper kan man som pedagog också använda sig av i undervisningen. Den sociala kunskapen som barnen tränar i kontakt med varandra är viktig för att barnen ska förstå hur de ska bete sig för övrigt. I leken krävs det att barnen kan ta hänsyn till varandra och varandras åsikter, barnen måste kunna samspela för att det ska fungera. Det sociala samspelet kräver att man som person kan leva sig in i en annan människas situation, inlevelseförmågan är viktig i leken. Barn som inte kan detta behöver hjälp. Pedagogerna kan här föra in det leksvaga barnet i lekens värld genom att hjälpa barnet att träna upp sin inlevelseförmåga. Detta kan ske genom samtal.

Samspel för förändring är en avhandling skriven av författaren Birgitta Liljegren (2001).

psykolog/specialpedagog kan arbeta med barn i svårigheter. Även här framkommer det att den sociala kunskapen är viktig för barnen. Barn som är socialt kunniga vet hur de ska bete sig mot varandra, de kan ta hänsyn och de behöver inte bestämma över de barn de leker med.

Eftersom undersökningen handlar om lekens betydelse för barns utveckling är det lämpligt att använda Birgitta Knutsdotters bok, I lekens värld som handlar om lekens betydelse för

barndomen. Knutsdotter är docent och lektor i psykologi. I boken resonerar hon bl a kring barn som inte kan leka, också om barn som inte vill leka. Det finns många anledningar till detta. En av anledningarna är att ”leken kräver trygghet” (1992:91). Också Knutsdotter betonar att denna trygghet kan barnen uppleva i mindre grupper. Barnen måste känna att de kan vara sig själva och att de kan lita på varandra för att kunna uppleva trygghet. Tryggheten är viktig i framför allt leken.

Enligt Borgunn Ytterhus (2003) som arbetar som forskare, vill barn i leken bemötas med respekt. Med respekt menar hon att barnen vill uppleva varandra som snälla. I hennes bok,

Barns sociala samvaro skriver hon ”att vara snäll är motsatsen till att vara elak”. Ytterhus

menar att barn som bryter mot regler i leken anses vara elaka. Detta har författaren kommit fram till i sin undersökning om leken i förskolan. Barnen Ytterhus har intervjuat och

observerat har beskrivit snälla och elaka barn på detta viset. Ytterhus skriver vidare ”man får inte i leken åsamka någon fysisk smärta: inte slå, nypa, sparka och så vidare” (a.a:75). Att vara vänlig handlar enligt Ytterhus om att

”ge varandra uppmärksamhet som uppfattas som positiv och tillmötesgående på ett äkta sätt” (a.a:74). Leksvaga barn kan alltså uppfattas som elaka av sina klasskompisar eftersom de inte kan följa regler och ofta knuffas, bits och säger obehagliga saker.

Leken är som sagt viktig och alla barn behöver den för att utveckla sin identitet, trygghet och sociala kunskap. Författaren Torben Hangård Rasmussen (1983) har skrivit en bok som heter

Lekens betydelse. Boken berör olika frågor om barns lek. Hur de leker och vad de leker

beskrivs. Den vänder sig till alla som har med barn att göra, i förskola och på fritidshemmet. Här kan man som pedagog även läsa om vad leken har för betydelse för ett barns psykiska utveckling. Rasmussen skriver att ”den fria leken har ett utomordentligt gynnsamt inflytande på barnets psykiska utveckling” (1983:95f). Förutsatt att samspelet mellan de som deltar är bra. Åter igen betonas vikten av samspelets betydelse. Barn utvecklas inte bara psykiskt utan också fysiskt i den fria leken. Identiteten spelar stor roll för barnens beteende i själva leken.

Det är också i leken som barn bl a tränar sin motorik. Barn rör sig när de leker, de hoppar hopprep, cyklar, springer osv. Leken utvecklar och kräver till viss del samma saker. Leken kräver att man som barn skall kunna ta hänsyn till varandra, det är också i leken som barnen lär sig turtagande. Författaren pekar på att en av samspelets viktigaste grunder är turtagandet. Det är ju detta att kunna ta och ge, att kunna lyssna och svara som utgör stommen i varje samtal.

En annan bok som berör samspelet i leken är Lek i skolan. Den är skriven av Gunilla

Lindqvist som är docent i pedagogik. Boken handlar delvis om leken som ett viktigt redskap för barns samspel. I boken finner man även information om leken som ett redskap för inlärning i olika ämnen. Lekfullhet gör inlärningen lustfylld. Lindqvist menar dessutom att ”för att leken skall komma in i skolan krävs ett socialt samanhang. Leken är en

gruppverksamhet, där betoningen ligger på kommunikationen” (2002:15). Då blir den ett viktigt redskap för att lära sig umgås med varandra. Detta är ytterligare ett exempel på att leken kräver social kunskap från barnen för att den ska fungera. Kommunikationen fungerar inte om ett barn hela tiden vill bestämma.

Boken Samspel (1989) innehåller exempel på lekar och aktiviteter som utvecklar

kommunikation. Den är skriven av Cecilia Olsson & Mats Granlund. Boken syftar först och främst på begåvningshandikappade barns samspel i leken. Här finns exempel på hur man som pedagog kan arbeta med barn. Turas-om-lekar är bra lekar, där kan barnen träna sin

kommunikation (1989:35). Pape skriver också om att ge och ta, hon menar ”för att behålla vänskap måste man ha förmågan av att ge och ta” (2000:53). Detta tränar barnen i turas-om-lekar. Barnen kan alltså genom att ge och ta träna på att samspela. Turas-om-lekar kan också enligt Olsson & Granlund ske i mindre grupper. Fokus ligger då på att barnen tränar

2 .1 Centrala begrepp

Det finns en del begrepp som förekommer i problemformulering och syfte när det handlar om leksvaga barn och lekens betydelse som jag vill förklara.

• Leksvaga barn, menar jag, är de barn som har problem med att leka eller inte kan leka av olika skäl. I detta arbete handlar det om barn som har svårt för att leka tillsammans med andra barn.

• Med lekens betydelse menar jag vad leken har för mening för barn, vad barn utvecklar i lek med varandra.

3 Syfte

Genom att ge exempel på några konkreta situationer där leksvaga barn kommit till korta vill jag visa varför detta sker och påpeka vad man som pedagog kan göra för att förbättra barnens situation och hur man kan integrera, föra samman, leksvaga barn i den fria leken på

fritidshemmet.

Detta är undersökningens syfte: Jag vill undersöka vilka orsaker som kan ligga bakom att ett barn inte får eller vill vara med och leka och försöka förstå vad i sin utsträckning dessa barn går miste om.

Viktiga frågeställningar är:

1. I vilka situationer kan det uppstå problem runt leksvaga barn i leken?

2. Vilka orsaker kan man urskilja till misslyckandet?

3. Hur kan man som pedagog på ett fritidshem arbeta för att hjälpa de här barnen på traven?

4 Metodbeskrivning

4:1 Metodval

I undersökningen har jag använt mig av både intervjuer och observationer. Den norske sociologen Repstad skriver i sin bok Närhet och distans ”att kombinera olika metoder ger ett bredare dataunderlag och en säkrare grund för tolkning” (1988:15). Detta har påverkat mig att välja att kombinera dessa båda metoder.

Under undersökningens gång har leksvaga barn observerats i den fria leken. Detta har skett utomhus och inomhus under fritidsverksamhet. Observationer är ett bra sätt för mig att få fördjupande kunskaper om hur barn beter sig i leken. Repstad menar ”att observation är studier av människor i syfte att se vilka situationer de naturligt möts i, och hur de brukar uppföra sig i sådana situationer” (a.a:17). Det har varit viktigt för mig att göra många tämligen långa observationer eftersom jag dels måste fånga in vilka barn som kan anses ha svårigheter i leken och dels för att inte riskera att fånga in ett misslyckande för ett barn i en lek som en udda händelse för detta barn. Avsikten var att i uppsatsen presentera ett

misslyckande som återkommande, som ett mönster hos det speciella barnet (jfr, Öhlander, 1999:74f).

Under observationerna har jag varit passiv observatör. Repstad menar att ”en total passivitet från observatörens sida kan skapa osäkerhet och möjligen aggression hos aktörerna”

(1988:28). Detta har inte hänt mig eftersom observationerna har ägt rum under tillfällen där pedagoger och lärare normalt bara har barnen under uppsyn, nämligen under den fria leken utomhus och inomhus på fritidshemmet. Varken innan eller efter observationerna har barnen fått reda på att jag varit där för att observera dvs. forskningen har gjorts med hjälp av det som Repstad kallar ”dold observation” (a.a:20). Det har endast pedagogerna och lärarna för de aktuella barnen fått reda på. Detta har varit ett bra sätt för mig att fånga barnens verkliga beteende. Leken kan lätt bli till ett skådespel om barnen vet att de blir observerade. ”Ett viktigt argument för dold observation är att det ibland är det enda sättet att få fram viktig information” (a.a:21). Vet aktörerna om att det pågår en observation beter de sig kanske på ett annat sätt än de brukar och då blir observationen för mig inte riktig. Barnen som varit föremål för observation har valts i samråd med de intervjuade pedagogerna. Vid intervjutillfällena har

det inte förekommit någon bandspelare, eftersom denna ses som ett stressmoment för både mig och den som blir intervjuad. ”En nackdel med bandspelare är att vissa respondenter närmast är allergiska mot att bli inspelade. De bli extremt hämmade, och hela situationen blir mycket konstlad” skriver Repstad (1988:48). Det finns dock flera fördelar med att använda bandspelare vid intervjuer. En fördel enligt Repstad är ”att intervjuaren kan koncentrera sig på vad respondenten säger och slipper ägna tiden åt att skriva”. Detta ser inte jag som ett

problem. För mig blir intervjun bra om jag får sätta mig ner direkt efteråt och renskriva mina anteckningar. Eftersom inte en bandspelare används under intervjuerna, menar många,

kommer en del information gå förlorad. Repstad skriver ”om man antecknar kan man inte helt och hållet engagera sig i intervjun för att fånga upp lösa trådar i svaren och komma med uppföljningsfrågor” (a.a:47). Detta har jag inte känt av. Jag har kunnat föra en bra dialog med pedagogerna, under tiden har jag antecknat stödord och viktiga meningar som senare har renskrivits och fyllts ut.

Jag har vid tre tillfällen intervjuat kvinnliga pedagoger som arbetar i klasser med två av de leksvaga barnen. Dessa pedagoger har jag haft kontakt med sedan innan. Det finns både för och nackdelar med detta. Fördelen är att vi känner varandra väl och kommer bra överens. En nackdel kan vara att man som forskare inte är kritisk i sitt tänkande eftersom man inte vill verka respektlös genom att kritisera pedagogernas svar eller agerande. Jag respekterar pedagogernas åsikter men kommer att vara kritisk i mitt tänkande. Jag har innan

intervjutillfällena diskuterat med dem om mitt undersökningsområde, vilket är bra så att de inte var helt oförberedda på vad intervjun skulle komma att handla om. Som stöd vid intervjuerna användes ett antal fasta intervjufrågor (se bilaga), men eftersom samtalen

samtidigt anknöts till de observationer jag gjort blev samtalen både öppna, konkret relaterade och tidigt flytande.

Jag har inte använt mig av enkäter i min undersökning eftersom jag vill vara närvarande när pedagogerna resonerar kring mina frågeställningar. Det direkta samtalet som äger rum under intervjuerna kan inte fångas upp på papper vid enkätundersökningar.

4:2 Undersökningsgrupp

Undersökningsgruppen innefattar tre fritidspedagoger samt tre leksvaga barn i vars en lekgrupp. Barnen är 7-8 år gamla. Fritidspedagogerna har blivit intervjuade och barnen observerade. Alla barngrupperna innehåller 4 barn var, dvs. 12 barn tillsammans. De leksvaga barn som utvalts för observation har av pedagogerna bekräftats ha svårigheter i leksituationer. Dessa tre barn har stått i fokus för mina observationer. Det är två stycken pojkar som är 7 år gamla samt en flicka som är 7 år. Pojkarnas och flickans handikapp är att de är leksvaga, de fungerar intellektuellt. Dessa barn ses här som problembarn i leken eftersom de av olika anledningar inte kan leka i grupp. En av pojkarna går i en specialklass för barn med

talproblem. Pojken har jag valt att kalla Anton vid observationstillfälle 2. Antons talproblem ses av pedagogerna som ett viktigt skäl till hans problem. Den andra pojken beter sig som han gör av andra skäl. Denna pojke kallar jag för Felix vid observationstillfälle 1. Vid mitt tredje observationstillfälle tittar jag på en grupp flickor, den leksvaga flickan i denna grupp kallar jag för Lina.

Fritidspedagogerna arbetar parallellt med grundskollärare i olika klasser på den ena skolan. De arbetar alla i varsin kombinerad 1-2 klass på förmiddagarna. På eftermiddagarna arbetar de i fritidshemmet. De är alla kvinnor. Jag använder fingerade namn på dem, jag kallar dem Anna, Sara och Malin. Anna är 56 år, Sara 33 år och Malin 57 år. Jag har valt att intervjua fritidspedagoger eftersom de arbetar under den tid på dagen då den fria leken är aktuell, alltså på fritidshemmet. Intervjuerna har ägt rum under skoltid.

Intervjuerna och observationerna har skett på två skolor i mindre städer i Skåne. Där har jag på den ena skolan i ett avskilt grupprum intervjuat pedagogerna. Observationerna har skett på skolgården och i fritidshemmet under eftermiddagar. Intervjuerna och observationerna av barnen har ägt rum på samma skola. Flickan går på en annan skola. Vid intervjutillfällena har jag frågat pedagogerna om hur dessa barn fungerar i leken och hur man som pedagog kan göra för att integrera dem i leken. Lina har jag observerat på en annan liknande skola, men det som framkom som hennes största problem i samleken ingick som problemfaktorer i de

4:3 Analysbeskrivning

Repstad (1988:94) menar att ”analys av data är den process där man försöker få ordning på data så det blir en struktur och så det blir lättare att tolka”. Jag har rättat mig efter Repstads sätt att analysera. Det första man som forskare skall göra under analystillfället är att läsa igenom sina fältanteckningar. Detta har jag gjort. Under tiden jag har läst har jag jämfört anteckningarna med lämplig litteratur. ”När man läser anteckningarna kommer det säkert att dyka upp idéer och teman hela tiden, och man bör göra små kommentarer om dessa” (a.a:95). Under tiden jag har analyserat mitt material har jag letat efter anknytning till den litteratur som refererats i kunskapsbakgrunden och litteratur som berör det vi talat om i intervjuerna och som jag noterat i observationerna. Jag har vid en föreläsning om analys antecknat information som kan finnas med i analysen. Föreläsningen hölls av barn och

ungdomsforskaren Mats Trondman. I föreläsningen (151105) säger han ”att man i analystillfället plockar isär olika delar av materialet för att sedan jämföra detta med

frågeställningarna”, och fortsätter att man i analysen bygger ihop materialet igen och gör en sammanfattande bild av det man kommit fram till med hjälp av empiri och frågeställningar”. Detta kallar Trondman för syntes. Så har jag försökt göra.

4:4 Forskningsetiska överväganden

Det är viktigt att man som forskare skyddar identiteten på skolor och personer som är inblandade i undersökningen. Skolorna som observationerna och intervjuerna är gjorda på ligger i två mindre städer. Den första skolan har jag varit i kontakt med tidigare på det viset att jag har arbetat där. Pedagogerna och barnen som nämns i arbetet har påhittade namn.

Pedagogerna kallas för Anna, Sara och Malin. Barnen kallas för Felix, Anton och Lina. Allt material förvaras hos författaren. Varken skola eller intervjuade personer är identifierbara. Intervjuerna har gjorts under ett ömsesidigt förtroende. Pedagogerna vet att jag har allt

5 Resultat

I resultadelen redovisar jag intervjuerna och observationerna. Resultatdelen är uppdelad i tre delar. Lekens betydelse är den första rubriken. Här framkommer vad pedagogerna som jag har intervjuat anser om lekens betydelse. Under den andra rubriken Skäl till att ett barn inte får

vara med och leka, kommer jag att redovisa tre observationer. Efter två av dessa

observationer redovisar jag även vad som blivit sagt under intervjuerna med pedagogerna om barnens beteende. Den tredje och sista rubriken heter Vad kan man som pedagog göra för att

integrera leksvaga barn i leken. Här resonerar de intervjuade pedagogerna om vad man som

vuxen kan göra för att hjälpa ett leksvagt barn att leka.

5:1 Lekens betydelse

Jag fick under undersökningens gång ärliga och genomtänkta svar från pedagogerna. De anser alla att leken är viktig för ett barns utveckling. De svarade alla ungefär likadant. Anna menar att ”leken är viktig eftersom den är en träning inför vuxenlivet”. Sara tycker att ”leken är superviktig eftersom det är där barnen tränar de olika roller de inte har annars t ex mamma, pappa och barn”. Här tänker Anna och Sara i samma spår. ”I leken får barnen allt, motoriken, rollspelet och regelspelet” menar Malin. Hon utvecklar lekens betydelse ytterligare lite mer och hon säger att ”det är i leken barn testar vad som går och inte går”. Detta menar Malin sker i rollspelet.

Sara pratade även om att barn bearbetar saker de upplevt på olika sätt i leken, hon tog våldslekar som ett exempel. ”Krigslekar är också viktiga, att barnen leker krigslekar betyder inte att barnen vill vara krigare på nåt sätt. Ta polis och tjuv som exempel, barnen vill ju inte bli poliser och tjuvar för att de leker det”. Att barn leker krig kan bero på att de ser mycket våldsfilmer på tv t ex Sagan om ringen. Leken är ett bra sätt för barn att bearbeta upplevelser av olika slag, menar hon.

Malin anser precis som Anna och Sara att leken är viktig. ”Leken är viktig för barnen. Det är där barnen lär sig de sociala reglerna för hur man ska bete sig mot andra människor”. Malin talar mycket om det sociala samspelet i leken. En bra kommunikation mellan barnen medför att samspelet blir bra i leken.

Initiativtagande och fantasiutveckling är enligt Malin två viktiga delar i barns lekande. Det handlar om personlighetsutveckling. ”Ett mål för en fritidspedagog tycker jag är att lära barnen leka själv och använda sin fantasi. Om ett barn inte vet vad han eller hon ska leka är något fel. När ett barn vet vad det skall leka, när barnet är kreativt har man lyckats som pedagog”. Det är viktigt att barn lär sig meningen med att ge och att ta. Turtagande är viktigt i leken. ”Det är bra om pedagogerna pratar med barnen om att ge och ta, det kan vara så att ett barn inte förstår detta och vill bestämma hela tiden” menar Anna. Sara menar att om ett barn skulle vilja bestämma hela tiden får ”pedagogen se till att barnet inte styr för mycket i leken”.

5:2 Skäl till att ett barn inte får vara med och leka

Det finns många anledningar till att ett barn inte får eller inte vill vara med och leka. Ett av många exempel enligt Sara kan vara att ”kompisarna kan ha tröttnat på att barnet påverkar leken för mycket, att barnet stör och inte kan lekreglerna”. Några barn kanske tar för stor plats i leken genom att hela tiden bestämma. ”Barn som har starka viljor och är bestämmande kan få bakslag därför att den sociala koden inte fungerar”, tror Malin. Malin tänker på turtagande i samspelet. Anna har samma uppfattning av detta ”att barnen inte får vara med och leka kan bero på att de är utåtagerande och alltid vill bestämma”.

Alla tre informanterna betonar här betydelsen av att ett barn, för att vara kompetent nog för att delta i en social lek, måste kunna efterleva överenskomna lekregler. Som ett exempel på hur en lek för ett leksvagt barn kan utvecklas följer här en observation från en utelek mellan en grupp barn som känner varandra.

5:3 Observation nr 1 under fritidsverksamhet

Observationerna har diskuterats med pedagogerna under intervjutillfällena. Följande observation skedde under fritidsverksamhet på skolgården under den fria leken.

3 pojkar spelar landhockey på skolgården, detta sker på en landhockeybana. En pojke närmar sig banan, Felix.

Ingen av de 3 pojkar som spelar svarar (får ett intryck av att de inte vill att Felix ska vara med i spelet).

Felix frågar igen.

Pojke 1 svarar: Ja okej, men då får du börja stå i mål. Felix frågar: Varför då? Jag SKA spela ute.

Pojke 2 svarar: Ska du vara med får du stå i mål.

Felix springer in på banan och tar upp bollen som pojkarna spelar med och springer iväg. Alla 3 pojkarna springer efter.

Pojke 2 tar tag i Felix ärm och skriker: Få hit bollen!

Pojke 2 tar bollen från Felix, han går sedan tillbaka till banan. Felix skriker då: Jävla kuksugare!

Pojke 3 springer fram till en lärare och berättar vad Felix skrek. Läraren går fram och pratar med barnen om vad som har hänt.

De andra barnen har fått lära sig att ta emot honom i leken, men inte utan förbehåll. Detta har pedagogerna lärt barnen. Toleransen är inte hur stor som helst.

Alla fritidspedagogerna var överens om att Felix är ett leksvagt barn. Enligt Anna är ”Felix ett stort problembarn i leken, han är definitivt ett leksvagt barn”. Pedagogerna gav olika exempel på vad man som pedagog kunde ha gjort i en sådan situation. Vi pratade också om varför pojken gjorde som han gjorde, vad det kunde bero på. ”Att Felix gjorde så här kan bero på att han inte lärt sig lekkoderna” menar Anna. Anna syftar på att Felix inte kunde finna sig i att börja med att stå i mål. Anna menar också att ”Felix inte kan ha för stora krav som ny i leken som t ex spela ute när de andra barnen inte vill det. Det är här barnen måste lära sig att kompromissa, att turas om”. Malin tycker som Anna, hon menar att ”Felix har stora problem med att tolka de sociala koderna, lekkoderna”. Detta ser alla pedagogerna som ett problem. ”Felix blir arg när han inte får som han vill och det slutar med att han säger fula ord. Felix har inte lärt sig att styra sina känslor” menar Anna. Malin ser mycket allvarligt på situationen. ”Leken spricker eftersom han inte kan lekkoderna. Han måste lära sig koderna”. ”Felix känner nog redan från början att de andra pojkarna inte vill att han ska vara med i spelet och istället för att gå med på att börja stå i mål ställer han extra krav” tror Anna.

Anna menar att ”leksvaga barn är de som inte har lärt sig reglerna när man leker. Barn som inte kan lekkoderna eller de osynliga reglerna”. Denna pojke är ett bra exempel på ett barn som inte kan leka. Pedagogerna menar att pojken är ett problembarn i leken. Malin menar att leksvaga barn är ”de barn som är socialt omogna, som inte kan kommunicera och göra sig förstådda”. Malin tänker sig även ”barn som inte kan hålla sig till de sociala reglerna i leken” som leksvaga barn.

Sara tycker ”att man borde hjälpa pojken att sätta ord på varför han blev så arg.

Fråga han: Varför blir du arg? Kan du säga och göra på något annat sätt istället?”. Detta tycker jag är ett bra exempel på hur man som pedagog kan samtala med pojken om

situationen. Malin menar att ”man kunde ha frågat pojken vad han skulle göra om de andra barnen gjort samma sak mot honom”. Jag tycker detta är ett bra sätt för en pedagog att se om det leksvaga barnet tänker på samma sätt om man istället vänder på situationen och sätter honom i samma situation, att man försöker öva hans inlevelseförmåga.

5:4 Observation nr 2 under fritidsverksamhet

Här följer ytterligare en observation jag gjort under fritidsverksamhet på skolgården under den fria leken. Också denna är ytterst ett exempel på hur leken fordrar att ett barn för att delta måste kunna hur man bär sig åt för att umgås.

3 pojkar och 1 flicka befinner sig på skolans fotbollsplan. Pojke 1, sitter på en trehjulad cykel med släp.

Pojke 2 , och flickan sopar på fotbollsplanens mitt, där finns grus. Pojke 3, Anton håller sig i utkanten, han studerar de övriga barnens lek.

Flickan lägger från sig sin kvast bredvid Johans cykel för att springa efter en spade (hämta). Det är tänkt att flickan skall använda spaden och kvasten till att skyffla upp grus.

Anton går fram till kvasten och tar den utan att fråga.

Pojke 1 och 2 säger eller gör ingenting, de bara tittar på Anton.

Anton går fram till ett av fotbollsplanens mål, där börjar han slå kvasten mot målet (när Anton gör detta tittar han bort mot pojke 1 och 2).

Flickan kommer tillbaka.

Anton svarar: Du gick ifrån den så nu får jag ha den. (Anton har en retfull ton när han säger detta).

Flickan bryr sig inte om Anton, hon säger till pojke 1 och 2: Kom, vi går till ett annat ställe och leker.

Anton stannar kvar vid målet.

Pojke 1, 2 och Flickan går till en av skolgårdens ställningar och leker (vad jag då uppfattar sopgubbar).

Här löser barnen konflikten genom att överge leken, i det förra fallet uteslöts den leksvaga pojken.

Även här var alla pedagoger överens om att Anton är ett leksvagt barn. Alla påpekade att Antons största svaghet är hans tal. Anton har nämligen talsvårigheter och går i en specialklass just för detta. ”Denna pojke vill så gärna vara med och leka med de andra barnen men han är mycket bestämmande vilket de andra barnen inte tycker om. Anton går här raka vägen in i en lek som redan är påbörjad utan att fråga” menar Anna. Detta kan enligt Anna bero på att han är fattig i språket. Malin anser att ”Anton har jättesvårt att ta kontant. Han vill vara med och leka men vet inte hur han ska göra. Anton och de övriga barnen borde ha fått hjälp av en vuxen till en lösning, den vuxne borde sedan stannat kvar och observerat leken”. Anna och Sara menar också att Anton borde ha fått någon form av hjälp i detta fall. Sara ger ett bra exempel på hur man som pedagog kunde ha löst situationen ”Här kunde man som pedagog hjälpt till genom att få Anton att ge tillbaka kvasten och frågat om han fick vara med och leka”. Sara tror också, så som Anna och Malin att Anton vill vara med och leka. ”Anton vill säkert jättegärna vara med och leka. Han tar kontakt på sitt sätt”. Detta menar Sara att Anton gör genom att springa och ta kvasten från flickan. Sara tycker att de övriga barnen kunde ha hjälpt Anton i denna situation genom att fråga honom om han ville vara med och leka. ”Här gäller det att man som vuxen går in och frågar Anton: vad har man en kvast till egentligen? Hur gör de andra? Vill du vara med och leka?” anser Malin.

Pedagogerna tycker att Anton i denna situation har uppfört sig dåligt.

”Anton utmärker sig helt klart. Anton gnäller och slåss mycket och det beror på att han har svårt för att göra sig förstådd” menar Sara. Malin och Anna ser likadant på situationen. Anton gör sin ilska förstådd genom att slåss och säga fula ord. Anton är även mycket bestämmande när han leker och tillåter inga förändringar. ”När Anton inte kan göra sig förstådd tar han till

sig fula ord. Talet har en oerhört stor betydelse för leken. De barn som inte har några svårigheter med talet tar för sig mer” menar Anna.

5:5 Observation nr 3 under fritidsverksamhet

Här följer en observation jag gjort under fritidsverksamhet i fritidshemmet under den fria leken. Här har jag observerat 4 stycken flickor i en lek.

4 flickor leker hårfrisör inomhus, i fritidshemmets samlingssal.

Flickorna har kommit överens om att de ska skiftas om att vara hårfrisörska.

En av flickorna sitter på en stol och har en ica- påse nerstoppad i kragen runt halsen. Flicka 2, som jag kallar för Lina står bredvid flickan som sitter ner och säger till henne: Du? (Lina frågar med en sträng ton)

Flickan som sitter på stolen svarar: Ja? (Flickan tittar försiktigt upp mot Lina som står bredvid).

Lina: Jag vill klippa dig. (Detta ställer inte Lina som en fråga, Lina menar att hon SKA klippa flickan).

Flickan: Nä det ska Emma (påhittat namn) göra.

Detta har flickorna bestämt sedan tidigare. De har även kommit överens om vem som efter Emma ska vara frisör. Lina har varit med om att bestämma detta.

Emma tar en vattenflaska och en kam som hon tänker använda vid klippningen.

Lina pratar med den 4:e flickan som jag kallar Emmelie. Lina säger: Du ska klippa mig, så klipper jag dig.

Emmelie svarar: Jaha men skulle inte du klippa Emma? (Det verkar som att Lina inte vill detta).

Lina svarar: Nä! Emma har fult hår, jag ska klippa dig och Emma sen. (Lina låter sur och irriterad).

Lina går och frågar en fröken om hon har en extra flaska och kam att låna ut.

Lina kommer tillbaka med en kam och säger till Emma: Vi gör en egen håraraffär. (Med vi menar Lina hon själv och Emmelie).

Emmelie säger till Lina: Nä, jag vill leka med alla.

Lina: Jaha, då är du inte min bästa kompis längre! (Detta skriker Lina till Emmelie). Lina går och sätter sig i salens hörn och surar.

Emmelie ser ledsen ut. Hon går fram till en fröken och berättar att Lina inte vill vara hennes kompis längre.

Fröken följer med Emmelie till Lina, de pratar och kommer överens om att fröken också ska vara med i leken.

Lina har enligt henne själv inte gjort något fel och hon tänker inte be Emmelie om ursäkt.

Lina kunde här inte följa redan uppgjorda regler för leken. Flickorna hade sedan tidigare bestämt att de i en viss ordning skulle skiftas om att vara hårfrisörska. Linas bästa kompis Emmelie bor på samma gata som Lina själv, de leker ibland. När flickorna leker gör de det ensamma. Lina är inte van vid att leka i en grupp på fler barn än två. När Lina och Emmelie leker brukar de leka med dockor eller rita. I detta fall kan man tolka Lina som avundsjuk, men det är inte allt. Lina hade en väldigt bestämd och sårande ton när hon pratade med de andra flickorna. Lina bröt vad flickorna tillsammans hade kommit överens om. Lina såg inte sårad eller ledsen ut när hon gick iväg och satte sig i hörnet av rummet, hon såg arg ut. Emmelie som är Linas bästa kompis blev ledsen och visade detta genom att gå och hämta en fröken som kunde hjälpa dem bli vänner igen. Emmelie är en mycket social flicka som vill vara alla sina vänner till lags. Hon tyckte inte om att Lina skulle bryta leken för att påbörja en ny utan de övriga flickorna. Emmelie är dessutom lite rädd för Lina och ville dels pga. det bli vän med Lina igen. Det man kan notera är hur svårt det kan vara för ett socialt välanpassat barn, här kanske tom lite översocialt, att själv klara ut att visa ett leksvagt barn hur lekkoder ska fungera. Här behövs en utomstående vuxens hjälp.

5:6 Vad man som pedagog kan göra för att integrera leksvaga barn i

leken

Pedagogerna har redovisat hur de tycker att man som pedagog kunde ha gjort vid observationstillfällena. När det gäller att integrera leksvaga barn gör de olika.

”Ett bra sätt att integrera de leksvaga barnen är att ordna mindre lekgrupper för dem. Det är bra om det inte är så många barn samtidigt i leken” tycker Anna. Malin tror att den bästa lösningen är att se till att alla barnen leker gemensamt. ”Jag arrangerar lekar där alla barnen kan vara med och leka t ex. ”under hökens vingar”. Leka-sidan-om lekar är bra som kurra gömma och pjätt. Då är barnet med i leken utan att behöva avslöja sig”. Men Sara tycker inte om att bestämma hur barnen skall leka och med vilka barn. ”Jag är mot att alla barn ska vara

med alltid. Det är inte roligt för barnen, jag tycker att man ska respektera att barnen ibland vill leka själva eller i ett visst antal”. Att integrera det leksvaga barnet ser Sara som något oerhört viktigt. Sara menar att ”man som pedagog kan marknadsföra det leksvaga barnet positivt och om det alltid är samma barn som inte får vara med får man arbeta för att integrera barnet i leken på bästa sätt givetvis”. Malin tycker man ska förutom att låta barnen leka gemensamt ”ta fram det barnen är bra på genom att låta dem göra det de är bra på. Uppmuntra det barnen kan göra genom att ge dem redskap för det”. Man kan t ex som pedagog uppmuntra barn som är duktiga på att skapa, barn som är praktiska, genom att ge dem material till det de vill skapa t ex sax, papper, lera, klister, garn osv. Malin menar att ”barnen behöver höra att de lyckas med det de gör, även de andra barnen behöver höra detta så att de kan få en annan syn på barn som är leksvaga”. Det hon vill göra handlar om att stärka barnets självtillit.

5:7 Slutsatser

Följande intervjusvar gavs om lekens betydelse:

• barnen tränar olika roller med regler som de måste kunna inför vuxenlivet. • Vid samtal med pedagoger kan barnen efter ett misslyckande få hjälp att bearbeta

vad de upplevt.

• Barnen övar sig i hur man ska ta initiativ bl a genom att utveckla fantasin, inte minst genom att få hjälp med att sätta sig in i andras situation.

Att leken enligt pedagogerna är viktig för ett barns utveckling rör det sig ingen tvekan om. Pedagogerna uttrycker sig olika om varför leken är så viktig men de menar alla att barn i leken tränar sig inför vuxenlivet. Detta gör barnen genom att prova på olika roller i leken, prova på vad som går och inte går. Alltså vad man i en viss roll t ex som deltagare i en gemensam regellek som att spela hockey, måste finna sig i. På detta sätt lär sig barn hur de skall uppföra sig menar pedagogerna. Även det sociala samspelet utvecklas enligt

pedagogerna i leken.

Pedagogerna har även samma uppfattningar när det gäller av vilka skäl de här barnen inte får vara med och leka. De tror alla att ett barn inte tillåts att var med och leka om barnet tar för mycket plats i leken och är bestämmande.

När det gäller hur man kan arbeta för att integrera leksvaga barn i leken tycker och gör de olika. Anna tycker att det bästa sättet att integrera leksvaga barn är att ordna mindre

lekgrupper för barnen. På detta viset arbetar Anna medan Malin arrangerar större lekgrupper och lekar där alla barn leker samtidigt. Sara tycker att man som pedagog inte skall bestämma så mycket i barns lekande. Hon tycker inte att man skall se det som något problem förrän man verkligen ser att ett barn lämnas utanför. Då hjälper Sara till genom att tala för det leksvaga barnet positivt, både i större och mindre lekgrupper. Informanterna poängterar också samtalet som något viktigt. De menar att pedagogen kan prata med barnen, bl a om hur man ska bete sig i leken. I kunskapsbakgrunden har författare givit exempel på träningslekar.

Fritidspedagogerna skulle behöva lära sig mer om hur man via särskilda lekar kan arbeta med att utveckla barnens lek- kompetens. När det gäller de observerade leksvaga barnens

6 Diskussion

6:1 Fri lek

Den fria leken ses som något oerhört viktigt för barn. När det talas om fri lek menar man den lek i fritidshemmet som inte är styrd av pedagogerna. ”När man talar om fri lek, kommer de flesta att tänka på barn som här och nu leker vad de har lust till. Det stämmer” menar

Rasmussen. Rasmussen skriver även att ”i den fria leken producerar barnet nya upplevelser av verkligheten” (1983:93f).

Pedagogerna jag har intervjuat talar om leken som något viktigt för ett barns utveckling. Som Anna uttrycker det: ”leken har en otroligt stor betydelse för bans utveckling, leken är viktig eftersom den är en träning inför vuxenlivet”. ”I leken kan man öva, pröva, uttrycka och lära sig bemästra sina känslor” skriver Knutsdotter (1992:145). Det är i den fria leken som barn kan prova på olika roller. ”Leken är superviktig för det är där barnen tränar de olika roller de inte har annars ex mamma, pappa och barn menar Sara.” Knutsdotter anser att ”i lek lär man sig att förstå, att saker kan tolkas på flera sätt. Allt är inte vad det ser ut att vara” (1992:148f). Leken är även viktig enligt Knutsdotter eftersom den ”leder till gott kamratskap. Leken leder till utveckling på alla områden, som vi inte ens kan tänka ut. Lek leder till glädje och mental hälsa”(a.a:151). Detta skall även de leksvaga barnen få uppleva. Malin anser att ”det är i leken barn testar vad som går och inte går”. Med detta menar Malin precis som Sara att barnen provar på olika roller och därigenom lär sig förstå gällande regler. Att leken i grupp ställer krav på kunskaper i hur man ska kommunicera och samspela med andra, det framgår tydligt i observationerna.

De barn som inte kan leka behöver hjälp med detta. Barnen jag har observerat behärskar inte situationer där de måste samspela med andra barn, de är alltså socialt inkompetenta. Pape skriver ”undersökningar visar att ett positivt socialt beteende spelar stor roll för utvecklingen av mellanpersonliga relationer och vänskap”, och skriver vidare att ”barn som har förmåga till positivt socialt beteende har lättare att få vänner” (2000:53). Jag anser att det är pedagogens uppgift att se till att alla barn kan och får vara med och leka. Det är även pedagogens uppgift att se till att alla barn sköter sig i leken och att inget barn tar för stor plats, slåss, biter osv. Alla barn skall få ta berättigat utrymme i leken. Initiativtagande och fantasiutveckling är

enligt Malin två viktiga delar i barns lekande. ”Ett mål för en fritidspedagog tycker jag är att lära barnen leka själv och använda sin fantasi. Om ett barn inte vet vad han eller hon ska leka är något fel. När ett barn vet vad det skall leka, när barnet är kreativt har man lyckats som pedagog” säger hon. Lindqvist menar att ”leken är ett möte mellan barnets inre och yttre värld och det innebär för ett lekande barn, att det finns många idéer och känslor inne i huvudet som skall mynnas ut i yttre handling” (2002:50). Då har kreativa tankar omsatts i en yttre skepnad. Men enligt Lindqvist kan samtliga barn inte skapa handling i leken. ”Barn utövar det de tänker, ser och känner i leken” menar Lindqvist. När ett barn inte vet hur de ska omsätta detta i leken uppstår problem. Pedagogerna menar att de observerade pojkarna inte kan detta. Flickan, Lina är ett bra exempel på hur detta kan se ut. Lina vill klippa först och hon vill klippa Emmelie. Detta har flickorna inte kommit överens om från början. Lina bryter överenskommelsen för att hon vill bestämma.

”Man brukar säga att barn bearbetar sina upplevelser i lekens form. Vad menar man med det? De minns och uttrycker sina upplevelser, vrider och vänder på dem tills allt är tydligt och klart” skriver Knutsdotter (1992:144). Också informanterna i den här undersökningen betonar att barnen bearbetar erfarenheter och upplevelser i leken. Rasmussen menar att ”den sociala fantasileken förutsätter att deltagarna hittar på en historia tillsammans. Beståndsdelarna i denna historia springer fram ur erfarenheter och känsloupplevelser från barnens eget liv”. Ex på detta finns i observationen i leken med sopkvasten. Barnen leker en rollek där alla har vars en bestämd roll t ex. pojken som sitter på cykeln, han är den som sköter sopbilen. Det

leksvaga barnet vet inte att man i leken skall ge och ta. Han förstår sig inte på turtagandet i leken utan går bara rakt in i den och tar kvasten från flickan. Även Lina vid

observationstillfälle 3 har problem med detta, hon har precis som pojken en bestämd roll från början. Lina skulle egentligen vara kund innan hon skulle vara hårfrisörska, men detta skulle Lina ändra på. Rasmussen skriver vidare att ”för att leken skall kunna gå sin gång måste barnen sätta sig i ett bestämt tillstånd, ett slags beredskap, där de öppnar slussarna till upplevelser och erfarenheter som ligger gömda i djupare medvetandeinstinkt” (1983:98). Barnen måste alltså vara öppna och beredda på att förändringar kan ske i leken. De måste kunna lyssna in de andra. Barnet som alltid vill bestämma skulle alltså inte klara av att leka på detta sätt eftersom de inte kan gå med på att alla barn ska bestämma tillsammans i leken. Det leksvaga barnet skulle kanske därför inte tillåtas att vara med för de övriga barnen i leken eftersom han/hon är för bestämmande. ”Barn som har starka viljor och är bestämmande kan få bakslag därför att den sociala koden inte fungerar” tror Malin. Lina fick känna på detta när

hon bestämde sig för att gå ur leken och dessutom ta med sig Emmelie in i en ny lek. Lina bestämde sig då för att hon skulle leka samma lek men på hennes vilkor med Emmelie. Detta ville inte Emmelie. Hon ville leka med alla barnen, där alla fick lov att bestämma

tillsammans. Eftersom Lina här inte kunde komma överens med de övriga flickorna fick hon själv lämna leken.

Det är viktigt att barnen förstår varandra i leken. Knutsdotter skriver att ”det finns barn, som inte lärt sig förstå leksignalen” (1992:92). Detta menar pedagogerna att de leksvaga barnen har problem med. De kan inte gå in i en lek utan att behöva bestämma hela tiden, de kan inte gå med på att alla i leken skall komma överens om en handling. Det är just detta som vi har sett exempel på i observationerna. I hög grad handlar detta ofta om ett behov av att ha kontroll över vad som ska ske i leken. Detta används som en väg att skaffa sig trygghet, som vi sett sägas utgöra en grundförutsättning för att kunna leka (jfr,Knutsdotter,1992:91).

Ett bra samspel mellan barnen medför att leken blir bra. Kommunikationen mellan barnen måste alltså fungera. Barnen måste även kunna ta hänsyn till varandras önskemål. Detta har Olsson & Granlund (1989) synpunkter på. De menar att det är i leken barnen utvecklar kommunikation. ”Det är det aktiva deltagandet som stimulerar och utvecklar

kommunikationen.”. Olsson & Granlund menar även att ”det är först när man kan sätta sitt eget agerande i relation till konsekvenserna som man blir medvetet kommunikativ” (1989:17). Detta får barnen tillfälle att träna i leken menar de. Barn måste enligt Rasmussen och

pedagogerna jag intervjuat kunna kommunicera för att leka, samtidigt som det är i leken barn tränar sig på detta. Malin talar mycket om det sociala samspelet i leken. ”Leken är viktig för barnen. Det är där barnen lär sig de sociala reglerna för hur man ska bete sig mot andra människor”. Det viktigt att man som pedagog verkligen ser till att alla barn får leka. Leken är som sagt ett bra sätt för barn att utveckla kommunikation och det är i leken barn lär sig att sätta sig in i en annans situation. Detta behöver Felix och Anton träna på menar pedagogerna. Men hur skall det kunna gå till?

6:2 Lära sig leka

Barn som inte kan leka eller inte får vara med och leka behöver hjälp. Hur skall de leksvaga barnen kunna ta del av leken? Pedagogerna har svarat på hur de tycker att man som pedagog skall arbeta. ”Ett bra sätt att integrera de leksvaga barnen är att ordna mindre lekgrupper för dem. Det är bra om det inte är så många barn samtidigt i leken” menar Anna. Forskaren Wahlström stödjer detta och skriver att ”den grundläggande tanken är att trygghet lättare upplevs i en liten grupp, och att man systematiskt arbetar med övningar som hjälper eleverna att hitta sin identitet, att uppleva trygghet i gruppen, och att stärka sitt självförtroende” (1993:26). På detta sätt kan man som pedagog kanske hjälpa det leksvaga barnet.

Identitetsutvecklingen är som sagt mycket viktig och den sker i stor utsträckning i leken. Att integrera det leksvaga barnet ser Sara som något ”oerhört” viktigt. Sara menar att ”man som pedagog kan marknadsföra det leksvaga barnet positivt och om det alltid är samma barn som inte får vara med får man arbeta för att integrera barnet i leken på bästa sätt givetvis”. Detta kan också vara en bra lösning, men kanske bara för tillfället. Här finns en risk för att det leksvaga barnet kan känna sig mer utanför om man som pedagog alltid ska går in och marknadsföra barnet. Barnet måste få möjlighet att försöka fråga själv vad som gick fel och varför, menar jag. Felix frågade under observationen om han fick lov att vara med och spela landhockey. Vad Felix inte kunde acceptera här var att han inte fick gå in i leken och

bestämma själv vilken position han skulle börja med. ”När ett barn ska ge sig in i en pågående aktivitet krävs för det första en förmåga att se vad som pågår” menar Ytterhus. Det finns enligt Ytterhus två sätt för ett barn att gå in i en pågående lek. ”Den ena är att ställa sig på sidlinjen och titta på, försöka få ögonkontakt med någon av aktörerna i hopp om att bli tillfrågad om man vill vara med eller eventuellt själv fråga om man får vara med”. Yttehus skriver vidare ”det andra sättet är att ställa sig på sidlinjen tills man har överblick över vad som försiggår för att därefter komma med ett konstruktivt initiativ som passar in i den pågående aktiviteten” (2003:41). Barnen som blivit observerade har svårt för detta. Anton stod vid sidan om leken och tittade på när barnen lekte. Han frågade inte om han fick vara med och blev inte inbjuden eftersom de andra barnen inte tycker om att han ska bestämma. Anton tog sin chans när han såg att flickan skulle gå iväg och hämta en spade till kvasten hon hade. Anton gick sedan in för att provocera barnen med vilje, han gick bort till ett av planens mål för att slå kvasten i det. Detta gjorde han för att få uppmärksamhet och visa sin position.

Han vill bestämma. Pojkarna som också var med i leken sa inget, antagligen för att de är rädda för honom.

Leksvaga barn behöver leken ännu mer än andra barn, tror jag, eftersom det delvis är i leken som barnen utvecklar sin identitet. Wahlström skriver att ”det är i samspelet mellan

människor, som jag kan bli tydligare för mig själv och andra”. Wahlström talar också om vad som kan hända om barnet inte känner sig delaktig i leken. ”Om jag inte känner delaktighet, kommer jag på något sätt att skapa en illusion av detta genom att skapa konflikter, påverka min omgivning destruktivt eller helt enkelt sabotera” (1993:32). På detta vis uppförde sig de leksvaga barnen jag har observerat. Både vid första och andra tillfället kunde jag se att pojkarna saboterade för de övriga barnen i leken. Detta gjorde pojkarna med flit, de visste precis vad de skulle göra för att få de andra barnens uppmärksamhet och de blev också synliga. Lina gjorde samma sak. Hon bestämde att hon själv skulle starta en egen hårsalong och bröt den redan påbörjade leken för detta. Lina fick inte som hon ville från början och det slutade med att hon blev ”taskig” mot sina kompisar och gick och surade i ett hörn. Anna menar att ”det är bra om pedagogerna pratar med barnen om att ge och ta, det kan vara så att ett barn inte förstår detta och vill bestämma hela tiden”. Anna tycker det är viktigt att barnen förstår detta när de leker. Det som de leksvaga barnen här i undersökning upprepat möter hos de andra barnen är ständigt negativa bilder av den egna identiteten.

Att samtala är ett sätt att integrera leksvaga barn i leken. Förutom detta kan man som pedagog ordna olika lekgrupper, stora som små. ”Jag arrangerar lekar där alla barnen kan vara med och leka t ex. ”under hökens vingar”. Leka ”sidan om lekar” är bra ex. kurra gömma och pjätt. Då är barnet med i leken utan att behöva avslöja sig”. Detta är Malins sätt att integrera de

leksvaga pojkarna i leken. När barnen leker t ex kurra gömma är bara det barnet som ska finna de andra barnen som är synligt, de övriga barnen i leken har samma roll, nämligen att de ska gömma sig. Malin menar också att man som pedagog kan hjälpa barnet att synas genom att låta barnet göra saker det är bra på, barnet kan då använda sig av olika redskap. ”Jag tror främst att man ska ge barnen redskap att leka med. Ta fram det barnen är bra på genom att låta dem göra det de är bra på”. På detta vis kan barnen träna att leka, då finns där ett eller flera redskap mellan barnen som gör att leken riktas mot dessa istället för mot varandra. Barnen behöver inte leka med varandra i den bemärkelsen att de personligen tar på sig olika roller, de kan leka med redskapen istället. Malin tycker att alla barn skall få beröm för sitt arbete. Detta tycker hon skall ske inför klassens elever så att de övriga barnen kan se vad

kompisarna är bra på. Liljegren kompletterar med att det gäller också att ta vara på barnets intellektuella extraförmågor och skriver att ”med resurser i form av intellektuella och

praktiska redskap, och genom att samspela med andra i olika kollektiva verksamheter, kan vi nyttja de begränsade förutsättningar naturen gett oss som enskilda fysiska varelser med häpnadsveckande resultat” (2001:98). När samspelet mellan människor fungerar skriver Liljegren att detta ”utvecklar fysiska, psykologiska, sociala, andliga – och personliga egenskaper”.

6:3 Barn som inte får vara med och leka

Här i uppsatsen har vi sett exempel på två pojkar och en flicka som inte kan och därför inte får vara med och leka. Vad kan detta bero på? Det finns som sagt många anledningar. Sara tror att det kan ha att göra med hur det leksvaga barnet beter sig mot de övriga barnen i leken. En anledning enligt Sara kan vara att ”kompisarna kan ha tröttnat på att barnet påverkar leken för mycket, att barnet stör och inte kan lekreglerna”. Felix, Anton och Lina tar för stor plats i leken genom att hela tiden bestämma och detta kan enligt Sara irritera de övriga barnen i leken. Sara menar att många leksvaga barn inte vet hur de skall leka. ”Många av de leksvaga barnen uppfattar jag som inaktiva, de väntar på att bli igångsatta. De får tvingas att leka”. Knutsdotter menar att ”i nästan varje barngrupp finns det något barn som inte verkar kunna leka. De fattar inte vad de andra gör, utan står utanför leken eller de bara förstör för de andra” (1992:91). Malin talar om de leksvaga barnens sätt att ta kontakt i leken. ”De knuffas, bits och slåss för att få vara med och leka. De kan inte ta kontakt på ett vanligt sätt”. Detta såg även jag under observationerna. Felix och Anton utmärkte sig genom att ta saker ifrån de övriga barnen som lekte och Lina försökte knycka kunder. Anna tänker som Sara när det gäller varför ett barn inte får vara med och leka. Anna menar ”att barnen inte får vara med och leka kan bero på att de är utåtagerande och alltid vill bestämma”. Både Anna och Sara ser detta som ett problem. Sara menar att man som pedagog måste ”se till att barnet inte styr för mycket i leken”. Anna tycker att man som pedagog skall tala med barnen om att ge och ta i lekandet. Anna menar att det är viktigt att barnen kan detta i leken. ”Turtagande betyder att ibland är det du, ibland jag, som bestämmer eller hittar på. Många regellekar går just ut på att man turas om att ”vara” eller ”stå”. När man leker dessa, lär man sig att vänta på sin tur och att man inte alltid kan stå i centrum uttrycker ” Knutsdotter det (1992:93).

Under undersökningens gång har jag fått bekräftat att det finns många barn som inte kan leka av olika anledningar. Pedagogerna jag har arbetat med har gett mig många bra svar på hur man som pedagog skall arbeta med leksvaga barn men de har inte givit mig några direkta svar på hur de arbetar med just Felix och Anton. Dessa barn behöver träning. De vet inte hur man skall leka med andra barn. De slåss och svär, de vill alltid bestämma osv. Wahlström skriver om hur man som pedagog skall arbeta personlighetsutvecklande med barn i grupp, hon ger olika förslag på hur man som pedagog kan arbeta. Hon menar att ”barnen behöver känna en inre trygghet” (1993:21) för att kunna fungera i guppen. När barnen känner trygghet kan de utveckla sin pesronlighet. Detta kan barnen träna i mindre grupper menar Wahlström.

Samarbetet mellan barnen är också viktig för barnens utveckling. Wahlström ger ett exempel på en övning som kräver samarbete mellan barnen. Hon menar att ”man lär sig något om sig själv i samarbetsformer” (1993:112). Övningen har inget namn men den innefattar små samarbetsgrupper, grupperna skall tillsammans lösa en uppgift utan att prata med varandra. De skall med hjälp av pappersbitar forma fem olika kvadrater. Bitarna är utklippta och ges till barnen i kuvert. Wahlström skriver att man som pedagog undertiden skall föra anteckningar om barnens samarbete: ”Är det någon som är passiv? Är det någon som är ledare? Är det någon som har sett lösningen men inte kan kommunicera den till de övriga?” (1993:114). Vidare kan man sedan som pedagog arbeta med barnen utifrån vad de har presterat. Detta är ett bra exempel på hur man som pedagog kan arbeta med leksvaga barn. Men det som framförallt är oundvikligt är att man som vuxen och pedagog på ett eller annat sätt är särskilt observant på ett leksvagt barns situation i leken och ingriper på ett genomtänkt sätt.

7 Referenslista

Tryckta källor:

Knutsdotter, Olofsson, Birgitta (1992). I lekens värld. Almqvist & Wiksell Förlag AB.

Liljegren, Britta (2001). Samspel för förändring. Sociologiska institutionen, lunds universitet.

Lindqvist, Gunilla (2002). Lek i skolan. Sudentlitteratur: Lund.

Lärarnas Riksförbund (2005). Lärarboken. Modin Tryckoffset.

Olsson, Cecilia & Granlund, Mats (1989). Samspel, lekar och aktiviteter som utvecklar

kommunikation. Modin AB, Stockholm.

Pape, Kari (2000). Social kompetens i förskolan. Liber AB, Stockholm

Rasmussen, Hangård, Torben (1983). Lekens betydelse. Bröderna Ekstrands AB, Lund.

Repstad, Pål (1987). Närhet och distans. Studentlitteratur: Lund.

Trondman, Mats (151105) Föreläsning. Malmö Lärarhögskola.

Wahlström, o, Gunilla (1993). Gruppen som grogrund, en arbetsmetod som utvecklar. Liber AB, Stockholm.

Öhlander, Magnus, 1999: ”Deltagande observation” i Kaijser, Lars & Öhlander, Magnus (red). Etnologiskt fältarbete. Lund: Studentlitteratur.

Otryckta källor:

8 Bilagor

Intervjufrågor

1. Vilka barn upplever du vara leksvaga barn (problembarn) i leken? 2. Hur utmärker sig dessa barn.

3. Vad tror du är orsaken till att ett barn inte får eller inte vill vara med och leka? 4. Hur tycker du att man som pedagog skall gå tillväga för att integrera de leksvaga

barnen i leken? 5. Hur gör du?

6. Vad tror du leken har för betydelse för barns utveckling? 7. Är leken viktig? Motivera svaret.