Sociologi med socialpsykologisk inriktning SOA135
Akademin för Hälsa, Vård och Välfärd HT2020, Eskilstuna
Fear of missing out, oron för framtiden
- En hermeneutisk studie om den subjektiva upplevelsen av fenomenet
FoMo i relation till sociala aspekter
Författare: Emelie Terstad & Moa Sjöberg
Kontaktuppgifter:etd18002@student.mdh.se msg18003@student.mdh.se
Handledare: David Redmalm
Examinator: Magdalena Vieira
Sammanfattning
Studien har utformats från intresset av ett relativt nytt och omtalat fenomen “fear of missing out”, benämnt FoMo. Direkt översatt betyder det rädslan att missa, vilket ofta beskrivs som ett psykologiskt fenomen. Studien har en hermeneutisk ansats och syftar till att förmedla en förståelse av FoMo i relation till sociala aspekter med en socialpsykologisk utgångspunkt. Urvalet består av tio intervjudeltagare i åldern 18–32 år med erfarenhet av upplevd FoMo. Deltagarna har intervjuats om sin upplevelse av FoMo, där de fått tala fritt om fenomenet. Studiens teoretiska referensram bygger på teorier om identitetsutveckling i relation till omvärlden och individens frihet att handla utifrån en kombination av existentialism och symbolisk interaktionism. Resultatet är en tolkning av insamlad data som utformats med stöd av förförståelse, tidigare forskning och den teoretiska referensramen. FoMo handlar om en oro för framtiden. Oron grundar sig i individuella faktorer som är betydande för identitetsutveckling men även sociala faktorer som gemenskap. Att missa en social händelse i sig är inte avgörande för upplevelsen av FoMo utan snarare rädslan för att missa de erfarenheter som händelsen kan leda till. De val vi ständigt måste ta i vardagen har stor betydelse för individen och kan vara avgörande för individens existens.
Nyckelord: FoMo, Fear of missing out, hermeneutik, gemenskap, identitetsutveckling, existens.
Innehållsförteckning
INLEDNING & BAKGRUND ... 4 SYFTE & FRÅGESTÄLLNING ... 4 TIDIGARE FORSKNING ... 5 RELATIONEN MELLAN SOCIALA MEDIER OCH FOMO ... 5 Tolkning 1: En hög användning av sociala medier ökar risken för FoMo ... 5 Tolkning 2: FoMo är grunden för ökat beroende av sociala medier ... 6 Tolkning 3: FoMo är påtagligt oavsett användning av sociala medier ... 7 PERSONLIG FOMO ... 7 SOCIAL FOMO ... 9 SAMMANFATTNING AV TIDIGARE FORSKNING ... 11 VÅRT BIDRAG TILL FÄLTET ... 11 TEORETISK OCH BEGREPPSLIG REFERENSRAM ... 11 FLYKTEN FRÅN FRIHET ... 12 DET SOCIALA LIVET OCH INTET ... 13 EXISTENTIALISMEN, IDENTITET OCH OMVÄRLDEN ... 14 EXISTENTIALISMEN OCH FRIHET ... 14 Situerad frihet ... 15 Frihet att handla och frihet att vara ... 15 Frihet som delaktighet ... 16 Frihet och ångest ... 16 METOD ... 17 METODANSATS ... 17 Förförståelse ... 17 URVAL ... 18 DATAINSAMLING ... 19 ANALYSPROCESS ... 19 Inledande tolkning ... 20 Fördjupad tolkning ... 20 Huvudtolkning ... 20 ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 20 RESULTAT ... 21 INLEDANDE TOLKNING ... 21 FÖRDJUPAD TOLKNING ... 23 Behovet och strävan efter gemenskap ... 23 FoMo och identitetsutveckling ... 25 Dilemman ... 28 FoMo i relation till sociala medier ... 30 HUVUDTOLKNING ... 31 FoMo, en oro för framtiden ... 31 DISKUSSION ... 34 TIDIGARE FORSKNING I RELATION TILL RESULTATET ... 34 TEORETISK OCH BEGREPPSLIG REFERENSRAM I RELATION TILL RESULTATET ... 35 METODOLOGISKA REFLEKTIONER ... 36 EGNA REFLEKTIONER, VÅR FÖRFÖRSTÅELSE OCH FÖRSLAG PÅ FRAMTIDA FORSKNING ... 37 REFERENSER ... 38 BILAGA 1 ... 40 BILAGA 2 ... 41
Inledning & Bakgrund
FoMo, vilket är en initialförkortning för ”fear of missing out”, blir ett allt mer omtalat fenomen i dagens samhälle. Direkt översatt på svenska betyder det en rädsla att missa något. Ursprungligen introducerades FoMo som ett begrepp för att beskriva en social mentalitet inom marknadsekonomi, man menade att konsumenter ständigt befann sig i ett tillstånd av FoMo på upplevelser som andra upplever som positiva. Rapporter påvisar att FoMo är relaterat till ett växande konsumtionssamhälle där både konsumtionen av upplevelser och sociala media ökar. En amerikansk studie från 2018 rapporterade att 74% föredrog upplevelser framför produkter, i samband med detta rapporterades även ökade utgifter för upplevelser i form av fritidsaktiviteter och resor. Studier visar även på att sociala medier uppmuntrar upplevelsen av FoMo genom den tillgänglighet som låter konsumenter ständigt ta del av andras till synes åtråvärda upplevelser (Zhang, R. Jiménez & E. Cicala, 2020:1620). Fenomenet beskrivs ofta i psykologiska termer som exempelvis stress och ångest och har blivit ett stort intresseområde inom psykologisk forskning. Vissa beskriver det som en diagnos och andra säger att känslan av FoMo är genetisk och kan förklaras utifrån hjärnans system. Amygdala är en struktur i hjärnan som är kopplad till emotionella reaktioner, det vill säga att det är en del i hjärnan som signalerar när vi exempelvis känner oss hotade. FoMo som handlar om rädslan att missa eller rädslan att stå utanför någonting kan därför även av vissa antas grundas i hur vi människor levde förr. Det vill säga att psykologiska förklaringar ibland grundas i evolutionsbiologi. Grottmänniskan levde enligt en flockmentalitet, vilket innebar att individen inte klarade sig på egen hand. Denna stress att bli utelämnad är därför en av de psykologiska förklaringar som finns för fenomenet FoMo idag (Jong, 2018, 27 April). FoMo har idag blivit ett fenomen med ett brett innehåll och många definitioner. I stort kan det definieras som en rädsla att gå miste om något du tror att andra upplever, vilket kan kopplas till en mängd olika saker. Huvudpunkten är dock att FoMo är en känsla som alltid beskrivs i relation till andra. Människan är i behov av gemenskap och ständig bekräftelse från andra individer. Social press är någonting människan ständigt utsätts för, vi jämför oss med andra och genom exempelvis sociala medier kan vi ständigt vara uppdaterade om andras liv och vad de gör. Även om fenomenet ofta beskrivs i psykologiska termer kan även FoMo förstås som någonting socialt, det vill säga att FoMo uppstår i relation till sociala företeelser. FoMo är ett nytt begrepp på ett fenomen som refererar till att människor i dagens samhälle mår sämre, då FoMo beskriver negativa känslor. Framväxten av sociala medier kan tänkas vara en bidragande faktor till uppkomsten av detta fenomen. FoMo omnämns ofta som en slags åkomma som drabbar unga människor som tillbringar sin tid på sociala medier och förknippas därför ofta med ytlighet (Jong, 2018, 27 April). Vi finner ett intresse i att undersöka det mer komplexa som ligger bakom denna ”ytlighet”. I och med att detta fenomen har blivit allt med omtalat i både press och umgänge har vårt intresse för fenomenet ökat. Utifrån denna inledning vill vi få en djupare förståelse kring fenomenet FoMo och vad det betyder för individer. Då individen ständigt handlar i relation till andra är vi även intresserade av att förstå FoMo ur ett socialt perspektiv.
Syfte & Frågeställning
Fenomenet FoMo kan efter ovanstående inledning tolkas som ett relativt tidstypiskt fenomen. Syftet med vår studie är att undersöka och förstå fenomenet ur ett socialpsykologiskt perspektiv. Med vår studie strävar vi alltså inte efter att hitta bakomliggande psykologiska eller genetiska faktorer som förklarar FoMo. Istället vill vi utforska fenomenets egen sociala
logik, så som den upplevs. Med en frågeställning som lyder: Hur upplevs fenomenet FoMo i förhållande till sociala aspekter? vill vi få en inblick i hur detta upplevs på ett subjektivt och mer djupgående plan hos individer. Syftet är att få en insikt om hur fenomenet upplevs i relation till andra i individens omgivning och få en förståelse för de känslor som kan relateras till upplevelsen av FoMo. Vi har valt att använda oss av termen FoMo genomgående i uppsatsen eftersom det är ett allmänt accepterat begrepp, inte bara i forskning utan också i vardagligt språk och populärkultur. Syftet med att hålla fast vid begreppet är att vi därigenom vill nyansera det och utmana förenklade populärpsykologiska förklaringar av fenomenet.
Tidigare forskning
Vid sökningen av tidigare forskning inom området ”Fear of missing out” uppmärksammades vi tidigt om att det främst publicerats psykologisk forskning angående fenomenet. Vi fann även en hel del vetenskapliga artiklar om ”FoMo” i relation till handel och köpbeteenden vilket inte är relevant för vår frågeställning. Majoriteten av detta avsnitt av tidigare forskning består av empirisk forskning i form av enkätstudier då intervjustudier likt vår inte var anträffbara. I framtagandet av vår tidigare forskning har vi främst använt oss av databasen Sociological Abstracts, kompletterat med psykologisk forskning från databasen ProQuest. Tio artiklar har valts ut för analys med hjälp av en kombination av sökorden: Fomo, Fear of missing out, social media, social comparison, self-esteem, social identity och inclusion. I det följande avsnittet kommer forskningen att presenteras i tre skilda teman för att ge en översiktlig bild av påträffade och viktiga aspekter för fenomenet. Dessa teman benämns som: Relationen mellan sociala medier och FoMo, Personlig FoMo och Social FoMo. Relationen mellan sociala medier och FoMo presenteras i tre underrubriker. Kapitlet angående tidigare forskning kommer att avslutas med en sammanfattning av dessa teman samt en diskussion kring vilken betydelse vår forskning kan ha för fältet och i förhållande till redan existerande forskning.
Relationen mellan sociala medier och FoMo
Majoriteten av tidigare forskning visar på en korrelation mellan FoMo och användning av sociala medier. Det är dock svårt att utifrån forskningen få ett entydigt svar på hur detta samband ska tolkas. Vi har därför valt att presentera relationen mellan sociala medier och FoMo i tre tolkningar.
Tolkning 1: En hög användning av sociala medier ökar risken för FoMo
Barry & Wong (2020) har genomfört en studie i USA med 419 deltagare (98 män, 318 kvinnor och 3 ej specificerade). Studien utgår ifrån fem hypoteser varav en av hypoteserna utgår ifrån att FoMo förekommer mindre hos äldre åldersgrupper än hos ungdomar. Deltagarna hade därför en jämn fördelning gällande åldersgrupperna 14–17 år, 24–27 år, 34– 37 år samt 44–47 år (2020:2955). Barry & Wong använder sig av definitionen FoMo som ”önskan att ständigt vara uppdaterad om vad andra gör och oro för att andra ska ha trevligt utan dem” (Barry & Wong, 2020:2953). En av hypoteserna i studien är att FoMo förväntas ha relation till högre grad av engagemang i sociala medier (Barry & Wong, 2020:2955). För att besvara hypotesen gjordes en enkätstudie där följande frågeformulär användes: Fear of missing out survey (FoMOS) och Social media engagement. FoMOS består av tre delar inriktade på att identifiera allmän FoMo, FoMo I relation till familj och FoMo I relation till nära vänner. Social media engagement består av frågor gällande hur ofta deltagarna var inne på sociala medier, hur många konton de har på sociala medier samt vilka namngivna sociala medier de använder (Barry & Wong, 2020:2956). Studien stöder hypotesen, de som rapporterar FoMo har ett högre engagemang i sociala medier. Barry & Wong drar utifrån
detta slutsatsen att graden av engagemang i sociala medier påverkar risken för FoMo (Barry & Wong, 2020:2962). Burcin Hamutoglu, Topal & Mertkan Gezgins (2020) studie styrker denna hypotes.
Burcin Hamutoglu, Topal & Mertkan Gezgins (2020) beskriver FoMo som ett beroende. Rädslan att missa händelser och att inte få vara delaktig på sociala medier ger en ökad användning av sociala medier. Studien syftar till att undersöka vilken inverkan som beroende av sociala medier (SMA), omfattning av daglig användning av sociala medier (DSMU) och personliga egenskaper har på FoMo. Studien genomfördes som en kvantitativ studie där 845 studenter i ålder 18–26 år fick besvara ett frågeformulär (2020:250–251). Studien visar på att ett ökat beroende av sociala medier ger ökad effekt på FoMo eftersom ju mer man använder sociala medier desto mer nyfiken blir man på evenemang och publiceringar. FoMo kan därför ses som en viktig markör för att upptäcka ett missbruk av sociala medier. En daglig användning av sociala medier visar inte på ett samband med FoMo, det är när användningen leder till ett beroende som FoMo uppstår (Burcin Hamutoglu, Topal & Mertkan Gezgins, 2020:255–256). Sammanfattningsvis visar de två ovanstående forskningarna på att en hög användning av sociala medier påverkar risken för FoMo.
Tolkning 2: FoMo är grunden för ökat beroende av sociala medier
Przybylski, Murayama, DeHaan & Gladwells (2013) studie består av tre delstudier och syftade till att skapa ett bedömningsinstrument som är användbart för att mäta FoMo och använda inom vidare forskning. Detta resulterade i Fear of missing out skalan (FoMOs). Skalan visar ett mått på FoMo som definieras som en genomgripande oro över att andra kan ha givande upplevelser som man själv saknar och en ständig önskan att hålla kontakten med vad andra gör (2012:1841–1843). FoMOs användes vidare för att undersöka hypoteser kopplade till personliga egenskaper och sociala medier. Forskarna utgick i delstudie två från hypotesen att FoMo och användning av sociala medier är starkt förknippade med varandra. Resultatet antogs även visa på att individuella skillnader gällande livstillfredsställelse och välmående kan kopplas till variation i engagemang i sociala medier. Studien genomfördes med hjälp av FoMOs och en online-intervju där deltagare slumpmässigt bjöds in för att delta via medlemskap på en hemsida, vilket resulterade i ett deltagande på 2079 vuxna (1040 män och 1039 kvinnor) i åldern 22–65 år (Przybylski et al., 2013:1844). Resultatet visar på att personer som inte har sina grundläggande psykologiska behov tillfredsställda rapporterar högre nivåer av FoMo. Undersökningen visade också på att psykisk ohälsa i sig inte leder till ökat beroende av sociala medier, utan endast när den är kopplad till FoMo. FoMo är den mest betydelsefulla faktorn för ökat beroende av sociala medieanvändning (Przybylski et al., 2013:1847).
Oberst, Wegmann, Stodt, Brand & Chamarros (2016) studie utgår från samma definition på FoMo som ovanstående studie och visar på ett liknande resultat gällande FoMo och sociala medier. Studien syftar till att undersöka sambandet mellan psykiatriska symtom som depression och ångest med negativa konsekvenser vid användning av mobila enheter som smartphones och surfplattor. De utgår från hypotesen att detta samband uttrycks av FoMo. De antar även att förhållandet mellan FoMo och negativa konsekvenser är beroende av intensiteten av användning av sociala nätverk. Målgruppen var ungdomar i Sydamerika och deltagarna var 1468 (1091 flickor) ungdomar i ålder 16–18 år som var aktiva på sociala nätverk. Studien genomfördes on-line där deltagarna fick besvara tre frågeformulär; The self-report Hospital Anxiety and Depression Scale (HADS), Fear of Missing Out scale (FoMOs) och Social network intensity (SNI) (2016:53–54). Resultatet visar på att FoMo har betydelse hos ungdomar för utvecklingen av negativa konsekvenser och missbruk av sociala medier.
Studien visade att psykisk ohälsa som depression och ångest leder till FoMo som i sin tur leder till negativa konsekvenser vid användning av sociala medier. Intensiteten i användning av sociala media hade ingen direkt koppling mellan psykisk ohälsa och negativa konsekvenser däremot var FoMos koppling till negativa konsekvenser kopplat till intensiteten av nätanvändningen (Oberst et al., 2016:57). Tillskillnad från tolkning ett syftar tolkning två sammanfattningsvis till att det är psykisk ohälsa som leder till FoMo och att det är när en individ har FoMo som ökandet av sociala medier uppstår.
Tolkning 3: FoMo är påtagligt oavsett användning av sociala medier
Zhang, R. Jiménez, E. Cicala (2020) studie syftade till att konstruera en ny FoMo-skala som bygger på en ny teoretisk grund för större användningsområde. Studien utgår från självkonceptteorin och definierar FoMo som en känslomässig reaktion av rädsla för att missa en upplevelse som kan hjälpa individen att upprätthålla eller förbättra sitt privata och/eller sociala jag. Det vill säga att FoMo är ett svar på upplevt psykologiskt hot mot ens självkoncept (kunskap om sig själv). FoMo inkluderar känslan av att missa något leder till att man blir utanför personligt och/eller socialt. Författarna delar in FoMo i de två dimensionerna personlig FoMo som representerar graden av FoMo på upplevelser förknippade med det privata jaget och social FoMo som involverar graden av FoMo på upplevelse för det offentliga jaget, det vill säga upplevelser som glädjer andra (2020:1622). Studien delades upp i tre delar för att först identifiera användbara faktorer för skalan, sedan renodla skalan och slutligen validera den två-dimensionella skalan. Universitetsstudenter (230–392 stycken) deltog i samtliga delstudier (Zhang, R. Jiménez & E. Cicala, 2020:1622–1624). En slutsats av studien är att FoMo är en känsla som inte ska kopplas till sociala medier. FoMo är påtaglig oavsett om man använder sociala medier eller inte (Zhang, R. Jiménez & E. Cicala, 2020:1631). Även Milyavskava, Saffran, Hope & Koestner (2018) fann ett intresse för sociala medier i studiet om FoMo vilket resulterade i ett negativt samband.
Milyavskaya, Saffran, Hope & Koestners (2018) studie var en tvådelad studie. Den första delen gick ut på att identifiera hur ungdomars upplevelse av FoMo förändras över tid. Den andra delens syfte var att undersöka i vilken grad FoMo är kopplat till sociala medier och om FoMo kan särskiljas från konflikten när individen måste fortsätta med en tråkig uppgift och avstå från annan tillfredsställelse (2018:727). Delstudie två genomfördes som en experimentell studie där 304 deltagare i ålder 18–72 år rekryterades via en webbplats. Deltagarna fick läsa texter där de fick identifiera sig med situationen och sedan värdera sin upplevelse utifrån en fastställd skala. Resultatet av studien visar på att FoMo kan upplevas trots att man är involverad i en social aktivitet. Upplevelsen av FoMo uppstår oavsett om aktiviteten sker på sociala medier eller i direkt social kontakt (Milyavskava et al., 2018:731– 732). Det har ingen betydelse hur individen får kunskap om en alternativ aktivitet som de går miste om, så även om FoMo inte kopplas direkt till Sociala medier kan internet däremot innebära en ökning av information (Milyavskava et al., 2018:734). Ett sammanfattat resultat av tolkning tre innebär att FoMo inte ska förstås i direkt korrelation med sociala medier, utan att FoMo kan uppenbaras oavsett användning av sociala medier eller inte. Sociala medier kan bidra till information om aktiviteter men hur individen informeras, online eller offline, har ingen direkt innebörd för upplevelsen av FoMo.
Personlig FoMo
En stor del av FoMo är upplevelser förknippade med det privata jaget. Social kontakt med andra människor bidrar i stor del till utveckling av självet. Personlighet, självkänsla och välmående kan antas ha samband med FoMo. Utifrån detta antagande har vi sökt forskning som kan förklara dessa samband.
Burcin Hamutoglu, Topal & Mertkan Gezgin (2020) undersökte utöver sociala mediers samband med FoMo även vilken inverkan personlighetsdrag har på FoMo. Syftet var att besvara frågeställningen om hur femfaktorteorin påverkar FoMo. Femfaktorteorin innehåller fem personlighetsdrag vilka är extraversion, neuroticism, öppenhet, samvetsgrannhet och sympatiskhet. Studien genomfördes som en kvantitativ studie där 845 studenter i ålder 18–26 år fick besvara ett frågeformulär (2020:250–251). Resultatet indikerar att personlighetsdraget sympatiskhet tenderar att öka risken för FoMo, medan de övriga personlighetsdragen inte gör det (Burcin Hamotuglu, topal & Metkan Gezgin, 2020:256). Även Milyavskaya, Saffran, Hope & Koestners (2018) studerar FoMo i relation till femfaktorteorin. Syftet med delstudie ett var bland annat att ta reda på om upplevelsen av FoMo är relaterad till någon av femfaktorteorins personlighetsdrag. Under en veckas tid, fem gånger om dagen, fick studenterna svara på en online enkät angående deras upplevelse av FoMo (159 universitetsstudenter deltog). Deltagarna fick även svara på kompletterande formulär angående deras välmående och personlighet (Big Five inventory) (2018:727–728). Resultatet visade inte på någon korrelation mellan de fem personlighetsdragen och FoMo (Milyavskava et al., 2018:729). Det vill säga att ovanstående forskning visar att personlighetsdrag inte är betydande för upplevelsen av FoMo. Det finns dock annan forskning som visar på att konstruktionen av jaget har ett samband med FoMo.
Dogans (2019) studie består av två delstudier där syftet är att utifrån den självkonstruktiva teorin påvisa att det är beroendet av andra i en konstruktion av självet som ligger till grund för FoMo. Den självkonstruktiva teorin utgår från att jaget kan formas oberoende eller beroende av andra. Oberoende konstruktion innebär att inre egenskaper är viktiga för jaget medan en beroende konstruktion av jaget sker i relation med andra människor. FoMo hänvisar till att uppleva en genomgripande oro för att andra kan ha givande upplevelser som man är frånvarande från. Det handlar om att uppleva en rädsla för att missa vilket kännetecknas av önskan att ständigt hålla kontakten med andra (2019:525,527). Studien utgår ifrån hypotesen att de som har en högre grad av en beroende konstruktion av jaget har högre risk för FoMo. Hypotesen testades i två studier varav den första var en enkätstudie (Dogan, 2019:529). Den andra studien var en experimentell studie där halva gruppen var en kontrollgrupp medan den andra halvan utsattes för manipulation för att utveckla ett tillfälligt tillstånd av beroende självkonstruktion (Dogan, 2019:531). Resultatet visade på att FoMo har sitt ursprung i önskan om att ständigt ha kontakt med andra för att veta vad de gör, vilket kan kopplas till personer med en beroende självkonstruktion. Det vill säga att andra spelar en viktig roll för individens utvecklande av jaget. Dessa personer är mer benägna att uppleva en högre grad av FoMo än personer med oberoende självkonstruktion (Dogan, 2019:535). Likt att andra spelar en viktig roll för individers utvecklande av jaget, spelar även andra en roll för individens självkänsla, självbild och välmående. Dessa är även aspekter som kan antas ha en koppling till upplevelse av FoMo.
Hypotes tre i Barry & Wongs (2020) studie var att FoMo har samband med lägre självkänsla, lägre självmedkänsla, högre känsla av ensamhet, lägre livstillfredsställelse och större självrapporterade sömnsvårigheter. För att besvara hypotesen har deltagarna besvarat frågeformulär som mäter självkänsla, livstillfredsställelse, ensamhet, självmedkänsla och sömn (2020:2955–2956). FoMo kan enligt studien förstås i relation till självbild. Låg självkänsla och självmedkänsla liksom känslan av ensamhet var faktorer som var och en relaterades till FoMo. Självkänsla handlar om att acceptera sig själv och uppskatta den man är medan självmedkänsla handlar om att gilla och stötta sig själv. Forskarnas slutsats är att FoMo troligtvis uppträder mer hos personer som inte tänker positivt om sig själv och/eller
känner sig socialt isolerade. Det finns dock inget som säger att det kan vara tvärtom, att individer med FoMo upplever större olust och får sämre självbild. Studien visar inte på en korrelation mellan FoMo och sömnsvårigheter (Barry & Wong, 2020:2961–2962).
Eftersom majoriteten av tidigare forskning visar på ett samband mellan FoMo och sociala medier kan Jiang och Ngiens (2020) studie anses vara relevant för negativa konsekvenser vid användning av sociala medier och kopplas till FoMo. Jiang & Ngiens (2020) studie hade som syfte att undersöka vilken effekt instagram-användning har på social ångest. Social ångest innebär ett tillstånd där individen undviker eller hämmas i sociala kontakter. Tidigare forskning påvisar att hantering av ett stort socialt nätverk på sociala medier kan leda till social ångest på grund av en rädsla för att missa aktiviteter och negativ social jämförelse (2020:1). Undersökningen gjordes i Singapore med hjälp av ett frågeformulär som spreds online via olika sociala nätverkssajter. Ett kriterieurval var att deltagarna hade ett instagram-konto. Urvalet bestod av 388 deltagare i ålder från 21–72 år (medelålder 33,8) och en jämn könsfördelning (Jiang & Ngien, 2020:4). Resultatet visade att instagram-användning inte står som enskild faktor till ökandet av social ångest utan att det helt grundar sig i social jämförelse och självkänsla. Ofta förekommande instagram-användning visade sig vara förknippad med en högre nivå av social jämförelse. Social jämförelse visade sig vidare att ge upphov till ökad social ångest. Resultatet visade på att användare av instagram tenderar att jämföra sig själva med andras sociala färdigheter, utseende, förmåga och popularitet. En hög nivå av social jämförelse visade sig även vara betydande för minskad självkänsla. Lägre självkänsla var även förknippad med större social ångest (Jiang & Ngien, 2020:5,8). Sammanfattningsvis påvisas inget samband mellan FoMo och Femfaktorteorins personlighetsdrag. Däremot visar forskning på samband mellan FoMo och personer som har större behov av relation till andra för sin självkonstruktion. Detta kan stämma överens med att självbilden har betydelse för FoMo och att personer som har låg självkänsla och självmedkänsla liksom känslan av ensamhet har ökad risk för FoMo. För individer som har benägenhet att jämföra sig med andra kan därmed användning av sociala medier få en motsatt konsekvens för självkonstruktionen och ge negativa följder som sämre självbild och social ångest.
Social FoMo
Människan är en social varelse som har behov av gemenskap och delaktighet. Dessa aspekter kan även anses vara relaterade till FoMo. Följande forskning redogör för hur vikten av relationen till andra kan vara betydande för upplevelsen av FoMo.
Barry & Wongs (2020) studie visar inte på att det är någon skillnad mellan yngre och äldre vad gäller vad som är mest betydelsefullt, vänner eller familj, när det handlar om FoMo. Studien påvisade dock att högre upplevelse av FoMo i relation till familj och vänner kan relateras till större grad av ensamhet (2020:2962). Valcke, Van Hiel, Van Assche, Van Roey, Onraet & Roets (2019) studie syftar till att belysa skillnaden mellan inkluderingsbehov och obehag med social uteslutning. Studien har delat upp inkluderingsbehovet i två grupper: relationell tillhörighet som innebär mellanmänskliga relationer med betydelsefulla andra och kollektiv tillhörighet som innebär behov av att bygga meningsfulla relationer med sociala grupper. Forskarna utgår från hypotesen att människan är en social varelse, därför ger social gemenskap fördelar som både psykiskt och fysiskt välmående (2019:579–580). Studien inleddes med att konstruera en skattningsskala för mätning av tillfredsställelse av de två inkluderingsbehoven. Denna skala användes i andra fasen av studien där 242 personer deltog genom rekrytering via en webbsida (Valcke et al., 2020:582,585). Resultatet visar på att personer som har högre grad av inkluderingsbehov också har högre grad av känsla av tillhörighet. Detta eftersom de själva ser till att tillfredsställa sitt behov av inkludering.
Relationellt behov av inkludering rankas högre än det kollektiva behovet, båda bidrar dock till högre välmående och minskat negativt mående. Inkludering visar även på ett positivt bidragande till relationella behov och tillfredsställelse av relationella behov liksom till kollektiv självkänsla och gruppidentitet. Många människor vill vara i sällskap med andra och ju mer de är det ju lyckligare är de. Individer som aktivt söker efter värme, kärlek, uppskattning och stöd av andra, eller vill vara inkluderade i sociala grupper är beroende av dessa andra och detta beroende kan slå tillbaka om dessa andra inte ger de förväntade fördelarna. Ett annat sätt att se det på är att om man fokuserar på andra människor och grupper blir man beroende av dessa för sitt eget välbefinnande. Att kollektivt behov av inkludering leder till välmående bekräftar den så kallade ”Sociala botemedelshypotesen”, som hävdar att gruppidentifiering kan leda till högre nivåer av psykiskt och till och med fysiskt välbefinnande. Personer som starkt reagerar med upplevelse av att vara bortglömda, avvisade eller utstötta har låg nivå av välmående. Dessa personer upplever högre grad av frustration gällande relationer (Valcke et al., 2020:588–592). Identifiering med andra kan även leda till jämförelse med andra vilket presenteras i nedanstående studie.
Deri, Gilovich & Davidai (2017) undersöker i elva studier om personer upplever att andra lever ett rikare socialt liv än de själva. Deltagarna till studierna har rekryterats via en webbsida där de har fått besvara ett antal olika frågeformulär. I de första fyra studierna ställer man direkta frågan till personer om de tror att deras sociala liv är mindre rikt och aktivt än andras. Utfallet i alla fyra studier visar att deltagarna har en tendens att se sitt eget sociala liv som bristfälligt och negativt i jämförelse med andras sociala liv (2017:860–862). Resultatet på de tre följande studierna visar på att majoriteten av deltagarna skattade sig själva ha ett mindre rikt liv i relation till personer i sin omgivning. De skattade även sig själva längre ifrån den ”inre cirkeln” jämfört med sina kamrater samt att de skattade sina vänner högre när det gällde sociala aktiviteter men sig själva högre när det gällde icke sociala aktiviteter (Deri, Gilovich & Davidai, 2017:865–868). I ytterligare två studier prövades hypotesen att vi automatiskt jämför oss med personer som vi upplever som socialt aktiva, resultatet bekräftar hypotesen. Det är endast när vi uppmanas att jämföra oss med asociala andra som vi inte uppfattar vårt eget liv på ett negativt sätt (Deri, Gilovich & Davidai, 2017:869–870). De resterande studierna visade ett starkt samband mellan livstillfredsställelse och deltagarnas bedömning av deras sociala liv. Ju mer de upplevde sitt sociala liv som bristande desto mindre nöjda var de med sitt liv i stort. De personer som jämför sig med asociala personer är mest nöjda med sitt liv. Deltagarna önskade att leva ett socialare liv än de gjorde inom flertalet områden som exempelvis fester, vänner, familj och andra sociala nätverk. Människor uppfattar alltså inte bara att deras liv är mindre rikt än andras, de önskar även att det inte skulle vara så. Forskarna menar att människor i stor utsträckning fokuserar utåt, på att jämföra sig med andra och att det leder till att man upplever att man inte lever ett tillräckligt rikt liv. De leder också till en önskan om större delaktighet i sociala sammanhang (Deri, Gilovich & Davidai, 2017:872–875).
Oavsett ålder har människor behov av social gemenskap och av att känna tillhörighet både med familj och med vänner. Känslan av ensamhet kan relateras till upplevelsen av FoMo. Behovet av sociala relationer varierar dock mellan olika individer. Personer med stort behov av social inkludering är också de som aktivt försöker tillfredsställa dessa sociala behov eftersom det gör dem lyckligare. Att uppleva att man är bortglömd eller ställd utanför gemenskapen leder då istället till frustration och att man mår sämre. Forskningen visar att när vi jämför oss med andras sociala liv rankar vi automatiskt oss själva som mindre socialt aktiva. Detta eftersom vi har en tendens att jämföra oss med personer som vi uppfattar ha ett rikt socialt liv. Detta leder till att personer som jämför sig mycket med andra inte upplever
tillfredställelse, att de inte lever ett tillräckligt rikt liv och önskar vara ännu mer delaktig i sociala sammanhang.
Sammanfattning av tidigare forskning
”Fear of missing out” kan tolkas ur många olika perspektiv, både utifrån individnivå och socialt perspektiv, liksom orsak till FoMo och vad FoMo leder till. Forskningen kring FoMo har i stor utsträckning undersökt relationen mellan FoMo och användning av sociala medier, vilket skett genom rekrytering av deltagare via Webbplatser och genomförts via online enkäter. Forskningen av relationen mellan FoMo och sociala medier ger inget entydigt svar. Ett stort engagemang i sociala medier, ett beroende, har visats orsaka FoMo samtidigt visar forskning på att det är FoMo är den mest betydelsefulla faktorn för ökat beroende av sociala medier. Denna motsägelse kan sättas i relation till forskningsresultat som säger att FoMo är en känsla som existerar i vardagen oavsett användning av sociala medier. Sociala medier kan ses som en kanal för informationsutbyte men inte ha påverkan för upplevelsen av FoMo. Forskningen visar även på motsägelser både när det gäller resultat på individnivå och ur socialt perspektiv. Vi är beroende av sociala relationer för att konstruera vårt jag, vår självkänsla och att känna gemenskap och tillhörighet har betydelse för vårt välmående. Så vår önskan att ha ett rikt socialt liv, inte missa, ger positiva effekter som stärkt identitet, ökad självkänsla och välmående. Men denna strävan efter positiva upplevelser kan resultera i ett beroende av andra för vårt välmående och självkänsla. Personer som har ett stort behov av andra för sin självkonstruktion och av social inkludering för sitt välmående har större risk för FoMo. Men risken är att om man inte får den bekräftelse man behöver, leder det till negativa konsekvenser som exempelvis känna att identiteten hotas, sämre psykiskt välmående eller otillfredsställelse med sitt liv. Zhang, R. Jiménez & E. Cicala (2020) beskriver FoMo som en emotionell fruktan för att missa en upplevelse som kan hjälpa till att upprätthålla eller stärka det privata och/eller det sociala jaget.
Vårt bidrag till fältet
Vår studie syftar till att få en djupare förståelse av hur individen upplever fenomenet FoMo i relation till sociala aspekter och relationer. Det vill säga att vi finner intresse för den subjektiva upplevelsen. Den forskning som vi har tagit del av inför studien belyser främst psykologiska aspekter. Som nämnts i inledningen av denna studie kan FoMo även förstås ur sociala aspekter och vårt syfte är att få en förståelse av fenomenet FoMo med en socialpsykologisk utgångspunkt. Den redovisade tidigare forskningen har dessutom till största del genomförts med hjälp av enkäter, främst online enkäter. I formulären som använts fick deltagarna besvara frågor utifrån förbestämda svarsalternativ, vilket inte gestaltar en subjektiv upplevelse. Vår studie är en hermeneutisk intervjustudie där öppna frågor kommer att ställas om FoMo i relation till sociala aspekter i hopp om att föra dialog om ämnet. Deltagarna får på detta sätt tala fritt om sin subjektiva erfarenhet av FoMo vilket ger en djupare förståelse av fenomenet. Med detta sagt kan föreliggande intervjustudie bidra till en förståelse av fenomenet ur ett individperspektiv och vara ett bidrag till sociologisk forskning.
Teoretisk och begreppslig referensram
I följande moment redovisar vi den teoretiska och begreppsliga referensram som vi valt att använda som ett hjälpmedel för tolknings- och analysprocessen. Då ”Fear of missing out” handlar om att göra val, vilket visar på en frihet, har vi valt att beskriva teorier om frihet. FoMo kan förstås både som ett psykologiskt och ett socialt fenomen. För att förstå fenomenet ur ett socialpsykologiskt perspektiv kan det vara en fördel att ha teorier om individen och
omvärlden som ett hjälpmedel för tolknings- och analysprocessen. Därför har vi inledningsvis i Erich Fromms teori om flykten från friheten valt att lyfta fram innehåll om identitet och relationer. Susie Scotts teori om det sociala livet och intet ger vidare förståelse för utveckling av identitet. Scott utgår från symbolisk interaktionism och bidrar med ett perspektiv på hur individen identifieras, även i relation till social frånvaro. Denna teori kan bidra till förståelse av att det inte enbart är våra fria och aktiva handlingar som har betydelse för vår existens och vår relation med omvärlden. Frihet kan kopplas till vår existens men är ett mångtydigt och svårdefinierat begrepp. Vi har därför valt att presentera flera olika aspekter av frihet utifrån existentialismen. Detta innebär en möjlighet att analysera vårt resultat utifrån flera aspekter av frihet och förstå FoMo utifrån existentiella dimensioner.
Flykten från frihet
Fromm (1993) beskriver vår identitetsutveckling som en process, individuationen, som startar när vi är små genom att vi söker frihet från våra föräldrar/närstående och vår uppväxtmiljö. Ju mer individen kan frigöra sig från sina ursprungliga ”förankringar” desto starkare blir jaget (personligheten). Frigörelsens baksida är att individen samtidigt lämnar den trygghet som det innebär att vara en del av ”miljön”. Individuationen innebär att individen blir medveten om att vara skild från alla andra, att man är ensam. Denna ensamhet är något som individen måste hantera och det enda ”produktiva” sättet att hantera det är genom att söka spontan gemenskap med andra utan att ge upp sin egen individualitet (Fromm, 1993:24–28). Denna gemenskap är starkt förknippad med förmågan att känna kärlek. Kärlek är en inneboende egenskap och individen måste kunna känna kärlek till sig själv. Genom att bejaka kärleken till sig själv bejakar man även sin egen lycka, frihet och utvecklingen av sitt eget liv. Kärlek till sig själv är motsatsen till själviskhet. Själviskhet innebär en ständig otillfredsställelse och konstant sökande av tillfredsställelse utan att lyckas. Den själviske trivs inte med sig själv, är ängslig och orolig för att gå miste om något (Fromm, 1993:85–86). Vår identitet och utvecklingen av vårt liv är beroende av att vi har förmågan att ha en positiv syn på oss själva och att vi kan avgränsa oss själva i relation med andra. Lyckas vi inte med detta leder det till otillfredsställelse och ett ökat behov av sociala sammanhang, vilket kan ha samband med rädslan av att missa.
Det är en motsägelse att den moderna människan tror sig agera utifrån sin egen övertygelse men istället agerar vi allt mer utifrån sociala förväntningar. Vårt verkliga jag har försvagats och vi gör avkall på vår personlighet i strävan efter att uppnå vårt sociala jag. Vårt sociala jag är en reflektion av de roller som tilldelas oss, vår sociala funktion, medan det verkliga jaget präglas av otillfredsställelse (Fromm, 1993:87). Den moderna människan har blivit en vara, det gäller att kunna sälja sig själv. Det är genom att spegla oss i andra som, vara omtyckt, eftertraktad och populär som vi får vårt värde. Personligheten har alltså betydelse och vårt värde hos andra ligger som grund för vår självkänsla och vårt självförtroende (Fromm, 1993:88–89). FoMo skulle enligt detta kunna tolkas handla om att vara beroende av andra för självkänslan och bunden av att upprätthålla ett socialt jag. Detta kan också ses som att FoMo är ett uttryck för att individen är otrygg och inte vågar ta sig friheten att följa sin egen vilja.
Fromm ser på frihet ur två aspekter ”frihet från” som är en negativ frihet och ”frihet till” som är den positiva friheten. Frigörelsen från andra eller en trygg miljö, frihet från, riskerar leda till känslor av ensamhet, ängslan, vanmakt och ångest samt föder frågor om meningen med livet. Flykt från dessa känslor som friheten innebär leder ofta till flykt till en ny trygghet som innebär att ge upp sin individualitet och att man inte agerar efter sin egen vilja (Fromm, 1993:103). Förutsättningen för den positiva friheten är kärlek och arbete mot självförverkligande. Det vill säga att individen genom fri vilja utvecklar sitt verkliga
emotionella och intellektuella jag förverkligar sin personlighet i helhet (Fromm, 1993:191– 192).
Det sociala livet och intet
Susie Scott har gjort en sociologisk analys som belyser de processer som präglas av ”negativa fenomen” som kan kännetecknas av intet. Det vill säga fenomen som inaktivitet, frånvaro, tystnad eller icke-identitet vilka är fenomen som är centrala för teorin “Det sociala livet och intet”. Scott utgår från att dessa fenomen är en form av social handling och att de formas på två olika sätt. Acts of commission (angelägenhet) uppstår när vi medvetet väljer att inte göra eller vara något, exempelvis vägrar medicinsk behandling eller förkastar könstillhörighet. Att demonstrativt avvika från normen innebär att individen måste hantera de sociala reaktioner som detta leder till. Acts of ommision (underlåtenhet) uppstår när vi mer passivt undviker eller misslyckas med att agera, eller omedvetet avviker från normen. Denna underlåtenhet kan bland annat bero på individens bristande engagemang eller oförmåga att ta ställning (Scott, 2018:5).
Scott beskriver fenomenet icke-identitet. Om vi medvetet förkastar en rollidentitet eller de handlingar som förknippas med den väljer vi att vara en ”icke-någon”, vilket är ett självmedvetet val. Utifrån detta identifieras vi utifrån det vi inte är och inte det vi är. Detta kan i sin tur leda till att vi identifieras med något som vi inte längre är, exempelvis före detta alkoholist. Vi kan också konstruera identiteter som bygger på saker vi aldrig gjort, men så fort vi provar den aktiviteten så är vår tidigare identitet ofrånkomligt borta. Ett exempel på detta är att definieras som en person som tar avstånd från alkohol, men så fort hen druckit alkohol i ett socialt sammanhang är den tidigare identiteten förbrukad. Detta skiljer sig från icke-identifiering som är resultatet av individens passivitet. Denna identitet uppkommer utifrån omgivningens reaktion på det normativt avvikande, det ovanliga och att en potentiell identitet inte uppstått. Det kan innebära att vi bli stämplade att vara asociala eller tråkiga om vi inte är aktiva på exempelvis sociala medier. Denna identitet är något som individen kan ha svårt att identifiera sig med då det är omgivningens kategorisering. Om det är socialt accepterat att inte göra eller vara något är det mindre troligt att det utgör grunden för identitetsskapande (Scott, 2018:7–8). Risken att bli stämplad som udda, utanför eller tråkig kan skapa osäkerhet eftersom vi inte är en ”positiv identitet”. Att vara frånvarande innebär därmed något för vår identitet och skapandet av den.
Att medvetet inte göra något kan få sociala konsekvenser genom att kommunicera ett ställningstagande som uppmärksammas. Även om beslutet att inte göra något inte uppmärksammas kan det ha stor betydelse för självidentiteten och för personlig utveckling och ge konsekvenser för fortsatta sociala handlingar. Detta är ett fenomen som Scott benämner som inaktivitet (Scott, 2018:9). Vidare beskriver Scott fenomenet frånvaro. Frånvaro av saker som vi aldrig haft eller aldrig gjort men som vi föreställt oss kan bidra till upplevd tomhet och meningslöshet i våra liv. Denna tomhet är något som vi kan försöka fylla med andra saker eller upplevelser. Vi kan hantera frånvaron genom att se det positivt, att vi fyller det med annat eller vi kan ångra det vi inte gjort. Frånvaron/tomheten kan också leda till upplevelse av osynlighet, att vi inte får erkännande för den vi är eller det vi gör. Vi kan kompensera detta genom att konstruera ett alternativt socialt jag som inte stämmer överens med det riktiga jaget. Frånvaro, brist och tomhet leder till upplevelse av distansering. Distanseringen från det riktiga jaget kan ses som en flykthandling av rädsla för intet. På samma sätt kan tomhet och meningslöshet med vardagliga rutinaktiviteter leda till upplevelse av tristess. Vi känner oss understimulerade och att det inte bidrar till forma vår identitet. Tristess kan ses som ett hinder, att befinna sig i intet, men det kan också vara
interaktiv om det resulterar till handling inför andra. Att vara synligt frånvarande genom att förmedla att man är socialt upptagen på annat håll signalerar status för sin egen identitet, att man är betydelsefull för andra (Scott, 2018:12–13).
Slutligen redogör Scott för fenomenet tystnad. Tystnad kan tolkas på olika sätt. Positivt kan tystnad väcka intresse om den förmedlar något hemlighetsfullt eller ett ställningstagande eller tystnad kan ses som ett sätt att värna om sin personliga integritet. Men tystnad kan även tolkas negativt som bristande intellektuell eller social kompetens (Scott, 2018:14). Scott syftar till att intet är en social prestation och eftersom det har konsekvenser för individen själv, andra och interaktionsordningen har det stor betydelse och blir därmed “något” (Scott, 2018:15). Sammanfattningsvis kan teorin om det sociala livet och intet visa på många aspekter som kan bidra till en förståelse av individens utveckling och identifiering i relation till frånvaro. En frånvaro som också kan utveckla en rädsla för att missa. Alla beslut vi tar vare sig de är medvetna eller passiva kan kopplas till existentiella dimensioner. Existentialismen kan därför bidra till en djupare förståelse av individens frihet att utvecklas och hur friheten kan förstås i relation till omvärlden.
Existentialismen, identitet och omvärlden
May (2005) använder begreppet vara för vår existens. Varat är inte något konstant utan utvecklas utifrån vår självmedvetenhet. Människan måste vara medveten om sitt själv, vara medveten om hur händelser/faktorer påverkar självet och vara fri för att kunna ta ansvar för sig själv. Detta för att kunna vara sig själv (2005:108–109). Detta kan kopplas till ”jag-är-upplevelsen”. Denna primära upplevelse av vara och existens, att ha grepp om sig själv, är nödvändig för vår relation till vår värld (May, 2005:112). Det vill säga att vi kan se oss själva vara i världen och inte bara att uppfatta omvärlden. En äkta existensupplevelse innebär att mitt vara inte påverkats av andras åsikter om hur eller vad jag ska vara. Att ständigt vara beroende av social bekräftelse innebär att inte ha en verklig självkänsla. Självkänslan är beroende av en ”egen värld” (May, 2005:115–116).
Existentialismen ser på vår värld ur tre aspekter och dessa är sammanlänkade med varandra till en enhet. Förutom egenvärlden som bygger på vår självmedvetenhet och ”självrelatering” finns den materiella världen samt den sociala världen. Den sociala världen bygger på vår relation till och vårt samspel med andra människor. Båda parter i en relation påverkas eftersom möten alltid kräver en ömsesidig uppmärksamhet. Om egenvärlden ignoreras blir dock relationen till andra ofta ytlig och betydelselös (May, 2005:139–142). Att vara, att existera, innebär att vara fri från sociala måsten och förväntningar. Att ständigt känna oro för att andra har positiva upplevelser man själv går miste, vilket är ett uttryck för FoMo, bygger på vårt sociala samspel med omvärlden. Detta samspel kan kopplas till vår egen självmedvetenhet som är viktig för vår identitet i relation till den sociala världen. Friheten innebär ett eget ansvar för vår egenvärld och val i den sociala världen.
Existentialismen och frihet
Frihet är flytande, i ständig rörelse och i grunden abstrakt. Även om det är svårt att beskriva vad frihet är, så kan det vara lättare att fastställa vad den inte är och vad det är man vill gör sig fri från. Det innebär att när vi talar om frihet beskriver vi inte vad den är utan vad den inte är. De flesta definitioner av frihet verkar handla om att bryta sig loss, att inte låta sig underkastas eller utnyttjas, det vill säga ur en negativ infallsvinkel. Samtidigt är frihet som begrepp något vi tänker på som positivt. Frihet är att vara spontan och oberoende, att vara utan tvång. Friheten kan vara som mest påtaglig när vi har förlorat den (May, 2001:56).
Frihet är den mest centrala idén i existentialismen och Sartre menar att frihet definierar existentialismens funktion. Med detta menar Sartre att vi skapar vår egen identitet baserat på de val och handlingar vi gör. Vilka vi är, är inte bestämt av medfödda och underliggande egenskaper eller personlighetsdrag utan det är snarare upp till individen själv att forma sin identitet. Det är bara efter att vi gör dessa val i livet som vi blir någon. Det vill säga att det är genom våra handlingar som vi ger både vår omgivning och oss själva mening, det är helheten som gör oss till dem vi är. Existentialisternas syn på frihet skiljer sig från det traditionella konceptet av frihet. Inom psykologin förknippas begreppet frihet med att det har att göra med det inre, medvetenhet och vilja, vilket existentialisterna tenderar att avvisa. Existentialister menar istället att det handlar om något omedvetet, vi är till största del omedvetna om våra val och handlingar eftersom de är motiverade av ofrivilliga instinkter och invanda mönster av att vara-i-världen (Aho, 2014:63–64).
Existentialister menar dock att om vi kan göra vad vi vill så är vi inte fria, då är vi istället styrda av våra viljor och svarar endast till den impuls som är starkast. Frihet är inte en ägodel som vi kan ha eller inte ha, utan frihet är en inneboende aspekt av att vara människa. Detta betyder även att medvetet avstå från att välja innebär att man gör ett val. Friheten kan bara accepteras och behandlas som en existentiell förutsättning. Frihet kan inte minska, öka eller bevaras. Därför bör inte heller frihet ses som en universell moralisk företeelse, som ett ideal eller en rätt som människor kämpar för (Aho, 2014: 65). Friheten är central för existentialismen och påverkar människan i ett flertal aspekter i livet. Utifrån relevans till vår frågeställning har vi valt att presentera olika existentialisters syn på frihet. De teorier vi valt att redogöra för är: situerad frihet, frihet att handla och vara, frihet som delaktighet och ångest. Vi avslutar existentialismens kapitel med att lyfta fram människans självidentifikation och relation till andra.
Situerad frihet
En beskrivning av frihet är den Merleau-Ponty beskriver som situerad frihet, en frihet som är påverkad av vår historia. Vi upplever friheten utifrån tidigare tolkningar där historien lägger grund för de alternativ och möjligheter som finns. Redan från tidig ålder är individen öppen för sin omgivning och breddar sitt perspektiv, men är samtidigt socialt påverkad. Individen är endast till en viss del skaparen av val och handlingar då de också är omslutna av en viss historia. Genom de val och tolkningar vi anser vara betydelsefulla kan vi skapa oss själva, men eftersom vi lever i en värld präglad av historia kan det tolkas som att vi redan är skapade. Historia är vad som ger och har gett våra val och tolkningar den betydelse de har (Aho, 2014:74–75). Vår historia skapar vår värld och vårt perspektiv på sociala relationer. Om vi anser att det är viktigt att vara delaktig eller framstå som socialt aktiv kan det skapa sociala måsten. Vi upplever en plikt av att agera på ett visst sätt och våra val får betydelse för vårt självskapade.
Frihet att handla och frihet att vara
May (2001:57–58) väljer att definiera frihet som frihet att handla och frihet att vara. Frihet att handla beskrivs som den vardagliga friheten, den som betecknas/uttrycks som val eller beslut. Denna frihet förutsätter att det finns handlings- eller valfrihet för individen, det handlar om mer än att bara respons på stimulus. Frihet ska snarare betraktas som ett ställningstagande, en personlig insats, ett engagemang, att skapa samband eller att överväga en ny idé. Medan friheten att handla anknyter till själva handlingen, har friheten att vara att göra med den kontext där handlingen sker. Friheten att handla uppstår ur friheten att vara och berör oss och våra synsätt på djupare nivåer. Denna frihet beskrivs som en inre frihet och är en nödvändig förutsättning för vår överlevnad som människor. Det är friheten att vara
som ger oss en känsla av existens och ger oss upplevelsen av en identitet, ett jag. Till denna frihet hör en förmåga att reflektera och tänka, det är friheten inom oss själva där vi kan välja vilka vi vill vara och tänka ostört. Människan kan bli fråntagen den yttre friheten och ändå leva, den inre friheten är dock livsnödvändig (May, 2001:58–61). Frihet att handla kan ses som de beslut vi tar i vardagen, exempelvis om vi väljer att vara socialt aktiv eller att avstå. Friheten att vara har dock en djupare betydelse för vår existens. Det handlar om hur vi uppfattar vem vi är och vem vi vill var. Det är grunden för hur vi agera även vid sociala sammanhang.
Frihet som delaktighet
Alla människor upplever frihet i någon grad, men på grund av att innebörden varierar är frihetens betydelse inte densamma för alla. Den tydligaste gränsen där åsikterna skiljer sig åt är den mellan öst och väst. I väst upplever vi friheten som individuellt självförverkligande. Friheten i öst upplevs emellertid som delaktighet och kommer av att man tillhör gruppen och samhället och att övergå till modernare och mer västerländska seder kan vara problematiskt, kanske mest för kvinnor. Att frigöra sig från traditioner och delaktighet och övergå till seder där individualiteten står i centrum för friheten innebär en separation från sin grupptillhörighet. Strävandet efter frihet kan i detta fall ses som en förlorad frihet (May, 2001:78–79). För att få förståelse av personens upplevelse är det viktigt att vara medveten om att vi tolkar frihet på olika sätt. Individens utgångspunkt gällande betydelsen av delaktighet kontra individualism kan ha betydelse för hur individens strävan efter frihet yttras. Att sträva efter den trygghet som delaktighet ger kan ses som frihet.
Frihet och ångest
När hot mot vår existens uppstår, när vi är rädda för att förlora oss själva och vår värld upplever vi ångest. Ångesten påverkar vår självkänsla och är därmed också ett hot mot vår existens. Ångest kan därför beskrivas som något vi är och inte som en känsla som vi har (May, 2005:122–123). Ångest kan kopplas till den konflikt som frihet innebär. Friheten till ett möjligt självförverkligande innebär att den nuvarande tryggheten måste offras, vilket leder till en inre konflikt gällande att ta till vara de nya möjligheterna eller förneka dem. Ångest är ofrånkomligt när vi ställs inför de utmaningar det innebär att riskera vår existens för att förverkliga nya möjligheter (May, 2005:124).
Enligt Heidegger är det viktigt att skilja på begreppen ångest och rädsla. Heidegger menar att rädsla syftar till externa hot medan ångest syftar till interna hot. Precis som May menar Heidegger att ångest är en konsekvens av hot mot vårt eget jag och den ängslan som kommer med frihet och existens (Aho, 2014:81). I sociala sammanhang och kontexter ställs vi inför olika möjligheter att kunna tolka och förstå oss själva. Samtidigt är vi ständigt omgivna av samhällets och andras normer och förväntningar som kan begränsa vår förmåga att känna oss själva. Vi har en tendens att acceptera den identitet andra tillskriver oss och anpassar oss därmed efter vad som är socialt accepterat (Aho, 2014:96). Ångesten framträder när en individ ställs inför frågan om vem hen är utanför offentlighetens roller, normer och värderingar. Ångesten kan leda till att individen känner brist på mening och en oförmögenhet att hantera vad som komma skall. Känslan av ångest gör att vi känner oss undergivna, vilsna och tvingar oss till konfrontation med vår egen existens. Enligt Heidegger är ångesten därför en viktigt utlösande faktor för vårt självförverkligande (Aho, 2014:96–97). Frihet och ångest ger en emotionell aspekt för att förstå FoMo. Genom att se på ångest som något vi är kan FoMo relaterat till ångest tolkas handla om större existentiella frågor. Detta kan röra frågor om vem jag vill vara, hur jag visar hänsyn och omtanke till mig själv och andra och även hur mina beslut kommer att påverka framtiden.
Metod
I följande avsnitt redogör vi för studiens tillvägagångssätt. Detta redovisas i en presentation av den metodansats som är grundläggande för studien följt av studiens urval, datainsamlingsmetod och analysprocess. Avslutningsvis presenteras en reflektion gällande etiska aspekter relevanta för studien.
Metodansats
Syftet med denna studie är att undersöka individers subjektiva upplevelse av fenomenet FoMo i relation till sociala aspekter. Hermeneutiken har som syfte att söka efter möjliga innebörder för de fenomen som studeras, innebörder och sammanhang som förstås genom språklig tolkning (Ödman, 2017:48). Att använda hermeneutik som metod ger oss en möjlighet att skapa dialog med intervjudeltagarna och får möjlighet att tolka hur individer uttrycker sig om sin upplevelse av FoMo. Hermeneutiken handlar om att tolka och förstå, dess utgångspunkt grundar sig i att förstå världen och olika företeelser ur olika perspektiv (Ödman, 2017:13–14). Genom att tolka och förstå får vi möjlighet att förmedla individers subjektiva upplevelse av deras värld och helhet (Ödman, 2017:25–26). Syftet är att få en insikt om hur fenomenet upplevs i relation till sociala relationer och de känslor som ofta associeras med begreppet FoMo. Intresset ligger i att försöka förstå hur individer upplever och resonerar kring det, både individuellt, socialt och samhälleligt. Genom att använda hermeneutiken som metod för denna studie får vi med denna metod möjlighet till djupare analyser och tolkning ur flera olika perspektiv och därmed få en ökad förståelse av fenomenet.
I och med att hermeneutiken är en metod för att tolka och förstå olika fenomen är språket centralt. Språket skapar våra tankar och bidrar till vår förståelse av världen. Genom språket kan vi även förklara och föra vidare våra insikter till andra. För att språkligt kunna uttrycka sig krävs tolkning, det vill säga att vi har skapat en egen betydelse av den information som vi tagit del av för att sedan kunna förmedla det vidare. Tolkningen delas enligt hermeneutiken in i tre funktioner vilka är att uttrycka sig verbalt, att förklara och att återge. Alla tre funktioner har som mål att uppnå förståelse. Forskarens uppgift är att tolka det empiriska materialet för att kunna förklara det och därmed öka sin egen förståelse, detta för att sedan kunna återge betydelsen för andra (Ödman, 2017:73–75). För att återge är det viktigt att forskaren har kunnat sätta in förklaringen i en helhet och den kontext som fenomenet tillhör (Ödman, 2017:76–77).
Förståelse kan därmed ses som ett omskapande. Förståelse är det som lägger grunden för vår tolkning och är beroende av omfattningen av vår sociala förståelse. Förståelsen existerar i den helhet vi skapat av redan tolkade situationer och påverkas av varje människas egen värld, och världen av förståelsen (Ödman, 2017:24–26). För att skapa en större helhetsbild gör vi ofta en tolkning av mindre helheter som sammanfogas till en större helhet. Dessa delar och helheter måste dock ytterligare bearbetas och tolkas utifrån olika aspekter för att vi ska kunna fördjupa förståelsen för sammanhang och fenomen. För att tydliggöra hur detta hänger samman finns en modell, den hermeneutiska cirkeln, vilken vi kommer att redogöra för under rubriken ”analysprocess” (Ödman, 2017:99–102).
Förförståelse
Förförståelsen för det fenomen som studeras ses inom hermeneutiken som en förutsättning. Det är förförståelsen, det vill säga vår tolkning och förståelse av tidigare upplevelser, som är grunden för ny tolkning. Förförståelsen kan därför ses som en utgångspunkt och har betydelse för studiens inriktning och vilka aspekter som ses som viktiga (Ödman, 2017:102).
Förförståelsen kan ses som något subjektivt och det är därför viktigt som forskare att vara medveten om sin egen förförståelse, utgå från ett fördomsfritt förhållningssätt och ha olika perspektiv i åtanke (Ödman, 2017:71). För att tydligt göra oss själva medvetna om vår förförståelse valde vi att skriva ner den innan studien påbörjades. Vår uppfattning om fenomenet FoMo var att upplevelsen av fenomenet främst var förknippad med individers personlighet. Personer som upplever FoMo var för oss personer som gillar att festa, resa och hålla igång med aktiviteter och mår därför dåligt ifall de skulle missa en händelse. Det vill säga att det rör personer som är rastlösa. En ytterligare förförståelse var att sociala medier spelar en stor roll i påverkan på FoMo.
Vi har efter att studien inletts vidgat vår förförståelse genom att ta del av tidigare studier om fenomenet och teorier angående identitet, relationer och frihet. Under studiens gång har det varit viktigt att bibehålla ett öppet förhållningssätt, speciellt under datainsamlingen. Därför valde vi även att skriva ner och medvetandegöra vår förförståelse inför varje intervjutillfälle. På detta sätt kunde vi lättare utgå från ett fördomsfritt förhållningssätt, inte låta vår förförståelse färga av sig på intervjun och därmed underlätta för den genuina konversationen med deltagarna.
Urval
Studien riktar sig till att få förståelse av fenomenet FoMo. Vi har därför valt att använda oss av ett ändamålsenligt urval, det vill säga att vi sökt deltagare som delar upplevelsen av FoMo (Patton, 2002:230). Eftersom det är en mindre studie har det varit viktigt att hitta deltagare som har erfarenhet av FoMo. Att göra ett intensitetsurval innebär att intervjudeltagarna kan bidra med specifika och subjektiva upplevelser och erfarenheter som ger djupare kunskap om fenomenet. Ett intensitetsurval är således att föredra för att kunna inhämta så rikliga data som möjligt och även tillämplig vid en hermeneutisk studie (Patton, 2002:234). Intensitetsurvalet i kombination med den hermeneutiska metodansatsen ger oss möjlighet att föra djupare dialoger kring ämnet och därmed öka chanserna att få en tydligare helhetsbild av fenomenet. I sökandet efter deltagare har vi därför efterfrågat personer som själva anser sig drabbas av FoMo. För att nå informationsrika intervjudeltagare använde vi oss av ett snöbollsurval. Denna process innebär att fråga en person eller grupp som är bekanta med fenomenet och som i sin tur kan ge förslag på ytterligare deltagare som de vet kan bidra med information. På det viset fås den så kallade snöbollseffekten då den hela tiden byggs på och nätverket av deltagare blir större (Patton, 2002:237). I denna studie valde vi att fråga runt bland vänner om de i sin tur hade vänner eller bekanta som skulle kunna delta och som uppfyllde kriteriet att på något vis uppleva FoMo. Vi valde aktivt att avstå från att inkludera våra vänner i studien för att undvika vinklade svar eller för att förförståelsen skulle påverka studien.
Efter att vi fått in tips om alternativa deltagare och även kontaktats av frivilliga personer gjordes en bedömning av om deltagarna uppfyllde intensitetsurvalet. De personer som valdes ut för studien angav att de ofta upplevde stress över att missa sociala händelser vilket också påverkade deras välmående. Personerna kände till fenomenet FoMo och ansåg sig ha erfarenhet av att uppleva FoMo. Vi fick tag på fler deltagare än vad vi förväntat oss, vilket gav oss möjligheten att välja ut de som ansågs ha mest erfarenhet av FoMo och en maximal variation. Maximal variation innebär en urvalsprocess där man försöker uppnå en variation i form av exempelvis ålder och kön för att vidga perspektivet om fenomenet som studeras. Samtidigt är variation viktig för att identifiera centrala kärnupplevelser (Patton, 2002:234– 235). Tio intervjudeltagare valdes ut och deltog i studien. Snöbollsurvalet resulterade i att de tio intervjudeltagarna består av fyra män och sex kvinnor i åldrar mellan 18–32 år. Det finns även en variation ur sociala aspekter som exempelvis förhållandestatus, sysselsättning och
boendesituation. Urvalet består därmed av personer med olika familjeförhållanden som exempelvis ensamboende eller boende med partner och barn. Intervjudeltagarna är även yrkesaktiva respektive studenter.
Datainsamling
En hermeneutisk ansats innebär att söka ny förståelse. Det innebär att datainsamlingen måste ge utrymme för intervjudeltagarnas tolkning. Genom att välja intervju som metod finns möjligheten till öppen och ömsesidig dialog där deltagaren ges utrymme att uttrycka sin tolkning av upplevelsen av FoMo. Vid intervju är det viktigt att skapa en genuin konversation för att skapa en ny och gemensam förståelse. För att åstadkomma detta krävs att forskaren är öppen för intervjudeltagarnas förklaring, är medveten om sin egen förförståelse samt undviker fördomar (Binding & Tapp, 2008:23). Gemensam förståelse är något som Binding & Tapp lägger stor vikt vid. Det är viktigt att forskaren inte bara kopierar det den andre säger, utan att forskaren är öppen för den andres position. Genom att föra en öppen dialog får deltagarna chansen att uttrycka sig om sin egen upplevelse och berätta om det som känns viktigt för dem (Binding & Tapp, 2008:24–25). Vid genomförande av intervju är det därför viktigt att inte tränga sig på intervjudeltagaren, utan istället försöka skapa en dialog som förs på lika villkor. Anledningen till detta är att möjligheten för en djupare intersubjektiv förståelse ökar (Ödman, 2017:13–14). Som nämndes under rubriken ”Förförståelse” skrev vi ner vår förförståelse inför varje intervjutillfälle för att tydliggöra för oss själva vilken ny kunskap vi fått. Detta för att kunna skapa genuina konversationer.
Intervjuerna hölls på platser valda av deltagarna, detta för att de skulle känna sig bekväma att så fritt som möjligt tala om ämnet. Fyra intervjuer skedde via digitala plattformar i och med att pågående pandemi medförde svårigheter att träffas fysiskt. Samtliga tio intervjuer pågick i 45–90 minuter och spelades in med intervjupersonernas medgivande. Inspelningen gjordes för att säkerställa att inte missa viktig information. För att underlätta för analysprocessen transkriberades inspelningarna. Som stöd för intervjuerna utformades en intervjuguide med några få öppna frågor utifrån teman relevanta för frågeställningen (se Bilaga 2). Intervjuguiden var även ett hjälpmedel till att hålla dialogen inom ämnet. Dialogen med deltagarna gav upphov till följdfrågor som gav oss möjlighet att fördjupa vår förståelse av intervjupersonernas upplevelse och tolkning av FoMo. Att genomföra en studie med hjälp av intervjuer kan vara problematiskt då forskaren ständigt måste vara uppmärksam på att det insamlade materialet faktiskt undersöker och syftar till det som är relevant för forskningsfrågan (Binding & Tapp, 2008:27).
Analysprocess
Analysen genomförs enligt hermeneutiken som en tolkningsprocess. Som stöd för denna process har vi använt oss av den hermeneutiska cirkeln. Tolkningsprocessen kan beskrivas som att pussla samman olika delar för att skapa en helhetsbild. Varje del måste analyseras, tolkas och förklaras för att uttolka hur de hänger samman. Delarna kan sammanfogas till teman som i sin tur måste delas upp och tolkas för att sedan sammanfogas. Denna process fortsätter tills allt material färdigtolkats och kan sammanfogas till en helhetsbild av det studerade fenomenet (Ödman, 2017:97–98). Rörelsen som sker mellan helhet och del och sen tillbaka till helhet igen är den som kallas för den hermeneutiska cirkeln. Redan från början försöker man se och förstå en generell helhetsbild av ett fenomen innan man tittar på de mindre delarna. Vid inläsningen av material börjar dialogen men inte tolkandet. Läsningen blir en dialog som bidrar med ledtrådar om vad det kan handla om och vilken mening det kan ha (Dahlberg & Nyström, 2008:281).
