Femåringars föreställningar om Covid-19 : En hermeneutisk analys av 12 förskolebarns teckningar och berättelser

Femåringars

föreställningar om

Covid-19

En hermeneutisk analys av 12 förskolebarns

teckningar och berättelser

PROGRAM: Förskollärarprogrammet

KURS: Examensarbete för förskollärare, 15hp FÖRFATTARE: Sussanne Friman, Emil Gustafsson HANDLEDARE: Maria Hammarsten

EXAMINATOR: Carin Falkner TERMIN: VT21

JÖNKÖPING UNIVERSITY

School of Education and Communication

Examensarbete för förskollärare 15 hp Förskollärarprogrammet

Postadress Gatuadress Telefon Fax

Högskolan för Lärande Gjuterigatan 5 036 –101000 036162585 och Kommunikation (HLK)

Box 1026

551 11 JÖNKÖPING

SAMMANFATTNING

Sussanne Friman, Emil Gustafsson

Femåringars föreställningar om Covid-19 - En hermeneutisk analys av 12

förskolebarns teckningar och berättelser

Five year olds perceptions about Covid-19 - A hermeneutic analysis of 12 preschool

children’s drawings and tales

Antal sidor: 30 Syftet med studien är att undersöka vilka föreställningar av Covid-19 som framkommer genom femåringars teckningar och berättelser. Frågeställningarna berör vilka visuella och verbala uttryck som femåringar har om Covid-19. Studien har tagit inspiration av den hermeneutiska cirkeln vid analysen av resultatet som bygger på 12 kvalitativa barnintervjuer. Intervjuerna genomfördes på en förskola vid två olika tillfällen. Utgångspunkten inför studien var barns perspektiv då studien baseras på det barnen har ritat och berättat. Resultatet visar barnens föreställningar om Covid-19 där de både ritar och berättar olika åtgärder för att inte smitta andra människor. Barnen ritar och berättar om att tvätta sina händer, använda handsprit och att hålla avstånd. Resultatet visar även barnens tankar av Covid-19, hur det sprids och hur människor kan drabbas samt tillfriskna. Barnen nämner medicin, vaccin och att vila som metoder att tillfriskna av viruset. De förklarar också att viruset smittar genom att vara nära en annan människa och att hosta utan att hålla för munnen. Kunskapsbidraget utgör barns föreställningar genom deras teckningar och berättelser där föreställningarna kan användas som ett samtalsunderlag för att vidga barns förståelse av ett fenomen.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

2. Bakgrund ... 2

2.1 Folkhälsomyndighetens allmänna råd och rekommendationer i förskolekontexten ... 2

2.2 Barns teckningsprocesser och meningsskapande ... 3

2.3 Narrativt berättande ... 5

2.4 Föreställning ... 6

2.5 Teckning och tecknande ... 6

2.6 Ritprata ... 6

2.7 Socialsemiotik ... 7

2.8 Teoretisk utgångspunkt ... 8

3. Syfte och frågeställningar ... 9

4. Metod ... 10 4.1 Urval ... 10 4.2 Kvalitativ intervju ... 10 4.3 Forskningsetiska aspekter ... 11 4.4 Genomförande ... 12 4.5 Analysmetod ... 13

4.6 Databearbetning och analys ... 14

4.7 Tillförlitlighet ... 15

5. Resultat och analys ... 16

5.1 Barns föreställningar av Covid-19 ... 16

6. Diskussion ... 24 6.1 Resultatdiskussion ... 24 6.2 Metoddiskussion ... 28 6.3 Vidare forskning ... 30 7. Referenslista ... 31 Bilagor

1

1. Inledning

Barns röster är viktiga, vilket nämns i både förskolans läroplan (Skolverket, 2018) och i barnkonventionen (SFS 2018:1197) som antogs av FN år 1989. Från och med den första januari 2020 blev FN:s konvention om barnets rättigheter lagstadgad i Sverige vilket förskollärare måste ta hänsyn till (SFS 2010:800). Utifrån tidigare erfarenheter både av den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) samt sökandet efter artiklar kring barns föreställningar av Covid-19, blev det tydligt för oss att det främst är fokus på vuxnas perspektiv i förskolekontexten. Erfarenheter från VFU visade även hur förskolan har anpassats efter Folkhälsomyndigheternas restriktioner. Den erfarenhet vi besitter gällande förskolekontexten och hur den har påverkats av Covid-19 speglar inte barnens tankar, utan snarare praktiska lösningar kring minskad smittspridning. Olika praktiska lösningar vi sett har varit att vårdnadshavare hämtar och lämnar sina barn utanför entrén till avdelningen där en förskollärare tar emot barnen. Ytterligare en åtgärd som vi upplevt är att det endast får vistas en vårdnadshavare i taget i tamburen. Det har även funnits tillgång till handsprit i en större utsträckning än förut samt vikten av att tvätta sina händer oftare har blivit mer uppmärksammad genom informationsblad. Föräldramöten har ställts in och utvecklingssamtal har skett utomhus eller via videosamtal. Personalmöten har även skett via videosamtal.

Genom sökningar via Google, Google Scholar och ERIC kring barns tankar och föreställningar av Covid-19 upptäcktes bland annat Reggio Emilia (u.å.) institutet. Institutet uppmuntrar förskolor att vara med och samla in teckningar där barn delar med sig av sina tankar om Covid-19 till svenskt barnbildarkiv (Eskilstuna kommun, u.å.). Svenskt barnbildarkiv är ett museum som samlar in olika teckningar, målningar, filmer, foton och applikationer från barn med syftet att bevara deras perspektiv av samtiden. Bildarkivet är en av få arkiv i världen som samlar och bevarar bilder från barn på det här sättet, vilket dem har gjort sedan sent 1700-tal (Eskilstuna kommun, u.å.).

Vi blev inspirerade att samla in barns teckningar i relation till Covid-19 för att få syn på barns föreställningar. Mot bakgrund av Skolverket (2018) om betydelsen att göra barns röster hörda och FN:s konvention om barnets rättigheter (SFS 2018:1197) blir studien relevant för förskolan som utbildning, då studien väver in barns föreställningar om Covid-19 pandemin. Vikten av att göra barns röster hörda kring Covid-19 är bland annat för att få kännedom om barns tankar.

2

2. Bakgrund

Kapitlet inleds med folkhälsomyndighetens nationella allmänna råd och rekommendationer kring Covid-19. Anledningen till att folkhälsomyndighetens allmänna råd och rekommendationer är skriven under bakgrundsdelen är för att få en uppfattning om vilken information som gått ut till samhället. Under 2.2 inleds kapitlet med ett utdrag från FN:s barnkonvention om barns rättigheter. Sedan följer sex underrubriker som behandlar tidigare forskning om begreppen: narrativt berättande, föreställning, teckning samt tecknande, ritprata och socialsemiotik. Studiens teoretiska utgångspunkt förklaras i styckets åttonde rubrik.

2.1

Folkhälsomyndighetens

allmänna

råd

och

rekommendationer

i

förskolekontexten

Folkhälsomyndigheten (2021) har informerat allmänheten om att bland annat begränsa antalet möten och hålla distans till andra människor, samt att om möjligt träffas utomhus. Allmänheten har även fått information om riskgrupper som olika människor tillhör där risken att bli allvarligt drabbad av Covid-19 är ökad. Folkhälsomyndigheten har gått ut med att Covid-19 sprids när en infekterad person bland annat hostar eller andas ut. Smittan kan även ta sig in i kroppen via händerna genom att röra vid ögon, näsa eller mun. I trånga utrymmen rekommenderas ett begränsat antal människor i förhållande till ytans storlek. På arbetsplatsen bör det även erbjudas möjlighet att kunna tvätta sina händer och använda handsprit. Alla arbetsplatser bör vidta åtgärder för de anställda att kunna följa föreskrifterna som att vid möten kunna delta i dessa genom digitala alternativ för att kunna hålla avstånd till människor.

För att undvika smittspridning på exempelvis förskolor rekommenderas det att information om verkställda åtgärder når ut till vårdnadshavare. Olika åtgärder kan bland annat vara begränsad vistelse i förskolans lokaler samt att hämtning och lämning av barn sker utomhus. Informationen om åtgärderna kan ges på olika språk genom bland annat, informationsblad eller digitala alternativ. Vidare är en rekommendation att barn ska stanna hemma vid förkylningssymptom (Folkhälsomyndigheten, 2021).

3

2.2 Barns teckningsprocesser och meningsskapande

Artikel 12 och 13 i FN:s konvention om barnets rättigheter påvisar att barn ska ges möjlighet att uttrycka sina åsikter och förhållande som rör barnet själv, samt barnets rätt till yttrandefrihet att tänka, tycka och uttrycka sina åsikter (SFS 2018:1197). Enligt Gjems (2011) inträffar ett barns erfarenheter på två nivåer: först på ett socialt plan och sedan på ett intermentalt plan, vidare är detta även gällande för språket. Barn gör med andra ord först språkliga erfarenheter i mellanmänskliga och sociala möten, för att sedan använda språket i en intramental process, vilket sker i det som kallas tänkande. I relation till att uttrycka sina åsikter menar Rasmussen (2004) att barn förfogar över sin teckningsprocess, vilket innebär att de har makt över sitt innehåll och det de vill berätta med sin teckning. I barns teckningsprocess lyfter Hall (2020) att tecknande kan ge barn en möjlighet att genom sin fantasi, kunna vara sig själv eller vem som helst. I studiens resultat betonas vikten av att samtala med barn under deras teckningsprocess för att förstå deras intresse och mening med teckningen. Genom öppna frågor är det mer troligt att barn vill berätta mer om sin teckning och förklara tanken till varför de ritat som de gjort (Hall, 2020).

Barns föreställningar har benämnts på olika sätt såsom idéer, tankar, missuppfattningar, naiva- eller alternativa föreställningar (Andersson, 2019). Begreppet föreställning kan förknippas med begreppet uppfattning på sättet att en föreställning kan innebära en bestämd uppfattning om något. Vidare påvisar Andersson (2019) att begreppet uppfattning speglar en tydlig tanke om hur något är, vilket inte alltid stämmer överens med verkligheten. Skillnaden mellan begreppen är att föreställningar ger utrymme för idéer kring hur något förhåller sig. Följaktligen exemplifierar Änggård (2005) att när ett barn ritar en cirkel med två prickar och berättar att det är en människa är det således en adekvat avbild av en människa. Teckningen ska därmed ses som barnets förmåga att kunna urskilja en människas karakteristika drag dels förmågan att använda sig av symboler. Detta bygger på barnets förståelse av symbolers värde för att kunna avbilda en människa. Barn hämtar inspiration för sitt teckningsskapande från sin kulturella omvärld. När barn reproducerar vuxenvärldens bilder till exempel genom att lekskriva, det vill säga skriva bokstavstecken som inte går att läsa, kommer de på så sätt underfund med samhällets komplexitet. Eftersom vuxenvärlden kan vara svårbegriplig skapas en förståelse kring samhällets komplexitet genom leken i ett meningsfullt sammanhang (Änggård, 2005). Teckningar kan göra barn medvetna om sina idéer samt göra idéerna synliga för barnen. Vidare kan barns teckningar återbesökas av såväl förskollärare som barn, enskilt eller i samspel. Därigenom kan samtal om teckningen uppstå som syftar till ett lärande. I barns

4

teckningsprocess ges de även möjlighet att utforska sina idéer och tankar om världen så som de upplever den (Brooks 2009).

Att inom forskning använda barns teckningar som utgångspunkt för att öka kännedomen om barns tankar menar Andersson (2019) bygger på antagandet att barns föreställningar speglas i deras teckningar. Teckningar utgår således från barns perspektiv och de föreställningar som barn ger uttryck för. Barns teckningar tillsammans med deras förklaringar gör det möjligt för förskollärare att skapa en förståelse av hur barn tänker, vilket bland annat kan användas som utgångspunkt för att förstå och möta barn i undervisningen på ett produktivt sätt. Ett exempel på detta presenterar Brooks (2009) i sin studie där barn fick i uppgift att rita ett grodyngel. Ett barn valde att färglägga sitt grodyngel svart vilket gjorde det svårt att få ögonen att synas. För att ögonen skulle synas valde barnet att placera dem utanför kroppen. Ett annat barn som också hade färglagt sitt grodyngel svart ritade ändå dit ögonen på rätt plats, men förklarade att ögonen var svåra att se. Hade barnen inte fått möjlighet att förklara sin teckning hade detta i sin tur kunnat misstolkas att barnen inte kände till ögonens placering. Brinkkjær och Høyen (2020) belyser dock att tolkningar som görs utifrån barns teckningar behöver anamma ett subjektivt, men även psykologiskt perspektiv för att kontextualisera tolkningen utefter det som kan tros ha påverkat barnen när de skapade sina teckningar. Det innebär att som förskollärare ta sig an barns perspektiv och leva sig in i det som för barnet är meningsfullt (Brinkkjær & Høyen, 2020). Hall (2020) påvisar genom resultatet i hennes studie att barns meningsskapande blir synligt med hjälp av deras berättelser av deras teckning.

Brooks (2009) kom fram till att barns teckningar kan bidra med en inblick i deras vetenskapliga tänkande, vilket i sin tur visar hur barns kognitiva förmågor växer och utvecklas. Alford (2015) menar att förmågan att teckna har blivit igenkänd som ett av de mest betydelsefulla sätten för barn att uttrycka sina känslor, kommunicera sina tankar, reflektera kring sin omvärld och upptäcka nya möjligheter till problemlösning. Likartat resonerar Änggård (2005) och beskriver den narrativa funktionen i barns tecknande som en strategi som barn kan använda sig av som stöd i sitt berättande. Förmågan att teckna kan enligt Kress (1997) utgöra ett språk som även barn i förskolan kan känna att de behärskar. Användningen av multimodala redskap ger således både visuellt och verbalt förmedlande barn möjlighet att bli tillgodosedda och komma till tals (Kress, 1997). De nackdelar Andersson (2019) presenterar i sin studie var att barn upplevt svårigheter med att teckna sina föreställningar. Som en följd av detta gavs barnen möjlighet att förklara sina teckningar, vilket kompletterade deras föreställningar på ett tydligare sätt (Andersson, 2019). I relation till att barn kan ha svårt att teckna sina föreställningar, blir det av

5

vikt att ge barn möjligheten att berätta om sin teckning i syfte att minska risken för att felaktiga slutsatser görs. Resultatet av att barn ges möjlighet att förklara sin teckning bidrar därmed med en tydligare bild kring hur de tänkt under teckningsprocessen (Brooks, 2009).

Användandet av multimodala redskap i samband med intervjuer har visat att barn givit mer utvecklade svar i jämförelse med barn utan dessa redskap. I Anderssons (2019) avhandling har det framkommit att barns föreställningar med fördel kan fångas genom deras teckningar tillsammans med förklaringar till dessa. Användningen av de multimodala redskapen möjliggör fler sätt för barn att kommunicera på, vilket går att koppla till det socialsemiotiska perspektivet. Socialsemiotiken innefattar ett multimodalt sätt att kommunicera på genom exempelvis teckningar, berättelser och användningen av tecken (Papandreou, 2014). Socialsemiotiken och dess multimodala sätt att kommunicera på kommer att behandlas vidare i underrubrik 2.7 Socialsemiotik.

2.3 Narrativt berättande

Begreppet narrativ syftar till berättelser som en framställning av en människas levda erfarenheter, som exempelvis kan visa sig genom intervjuer. Narrativet visar en förståelse av ett sammanhang, vilket en människa skapar genom de föreställningar som hen har om världen och i förhållande till den process där hen organiserar sina upplevelser. Narrativt berättande kan inte enbart avgränsas till ord utan kan även innefatta bland annat konst, såsom teckningar (Brinkkjær & Høyen, 2020). Vidare ska delarna i det narrativa berättandet förklaras utifrån helheten, som exempelvis samhället (Alvesson & Sköldberg, 2017; Brinkkjær & Høyen, 2020). Tid ses som en betydande del i de narrativa berättelserna, då olika händelser som har skett vid olika tillfällen sammanställs till en helhet. Genom att ta avstamp i människors narrativa berättelser kan deras föreställningar om livet samt hur de tolkar och handlar i sin omvärld bli synligt. Det blir därmed möjligt att få syn på varje människas unika livsvärld. Slutligen menar författarna att ett narrativt berättande är en nyanserad hermeneutisk process, där processen innebär att fokusera på de delar och valen inom dessa delar, som kan besvara forskningens syfte (Brinkkjær och Høyen, 2020).

6

2.4 Föreställning

Andersson (2019) framställer begreppet föreställning i sin avhandling med innebörden barns tankar om samhället vi lever i. Det grundar sig i att begreppet anses vara neutralt i och med att det inte är värderande som exempelvis begreppet uppfattningar. Som tidigare nämnt förklarar Andersson (2019) att begreppet uppfattningar tolkas som en antydan till att det finns en tydlig tanke om hur något förhåller sig, vilket inte alltid är fallet. En föreställning kan däremot innefatta både en bestämd uppfattning och liknas vid att ha en tanke om hur något är. Bruce och Riddersporre (2012) förklarar att föreställningar agerar som inre bilder av hur verkligheten kan se ut. Exempelvis att genom fantasin kunna föreställa sig att dricka saft ur en tom mugg i leken. Med andra ord, att barn förflyttar sina föreställningar som sedan gestaltas i deras lek.

2.5 Teckning och tecknande

En teckning kan tolkas som en tecknad bild som barn skapar på fri hand genom ett blankt papper och penna, där de har eget ansvar över konstruktion och slutresultat (Van Meter & Garner, 2005). Tecknandets syfte för barn kan exempelvis innebära att de vill berätta något som har hänt, att utforska olika teckningsredskap eller att leka (Pearson, 2001). När barn tecknar transformeras tidigare erfarenheter och därmed avkodas det som är meningsfullt i situationen, utifrån den kontext de finner sig i (Papandreou, 2014). Andersson (2019) belyser konsekvenser med att enbart studera barns teckningar, eftersom forskaren då endast utgår från sina egna tolkningar och därmed drar sina egna slutsatser om vad teckningarna föreställer och betyder. Därför ställer Andersson frågan: “kan en teckning ge full täckning?” (Andersson, 2019, s. 62).

2.6 Ritprata

Flera forskare (Brinkkjær & Høyen, 2020; Änggård, 2005) lyfter vikten av att kombinera barns teckningsprocess med deras förklaringar. Fördelen med detta är att det ger barn möjlighet att samla sina tankar, vilket leder till en tydligare bild av barnets föreställningar. Som en följd av att använda sig av multimodala redskap vid barnintervjuer för att fånga deras föreställningar, belyser Säljö et al. (1999) innebörden av en tankestötta som hjälp för barn att kommunicera och resonera. Barns egna teckningar kan erbjuda en hjälp för barn att uttrycka sig, samla samt strukturera sina tankar (Papandreou, 2014). Ritprata handlar om att det förs ett samtal kring det som tecknas. Det blir ett fokuserat samtal utefter det som tecknas och därmed enklare för barnet

7

att bortse ifrån andra faktorer, såsom kroppsspråk och annan icke-verbal kommunikation hos den vuxne. Det som visar sig i teckningen blir alltså utgångspunkten för samtalet och barnets perspektiv blir centralt då barnet är den som tecknar (Lundkvist, 2003).

2.7 Socialsemiotik

Socialsemiotik i förhållande till förskolan och dess kontext förstås enligt Deguara (2019) som ett sätt för barn att använda sig av olika kommunikativa metoder för att förmedla upplevelser och kunskap till andra. De kommunikativa metoderna kopplat till barn som tecknar kan innebära att barn utöver sin verbala förmåga använder ickeverbala metoder, som att rita, klippa och klistra för att skapa och förmedla mening med sin teckning. I likhet med Deguara (2019) beskriver Kress (1997) och Papandreou (2014) att ett socialsemiotiskt perspektiv lyfter bild, färg, dans och musik som olika representationsformer av att språka. Vidare understryks representationsformerna vara betydelsefulla för lärare att använda sig av i sin undervisning, eftersom språket ses som ett redskap att kommunicera kunskap. I det som kallas teckenproduktion, innefattar att barn använder sig av tecken för att kommunicera. Det innebär att ett socialsemiotiskt perspektiv av representationen i det som skapats har producerats av barnen själva utifrån det som barnen finner mening i. Detta leder till att barns teckenproduktion både är situations- och kulturbunden, eftersom barn i olika sociala och kulturella sammanhang har tillgång till eller tillåts använda olika slags material. Slutligen är barns teckningsskapande en kognitiv aktivitet eftersom de bearbetar och omskapar sina erfarenheter med tillgängligt material för att förmedla en mening med sin teckning, vilket följaktligen stärker deras kognitiva utveckling (Deguara, 2019; Kress, 1997; Papandreou, 2014). Kress (1997) poängterar att användningen av tecken utgår ifrån personens intresse under ett specifikt moment. De tecken som barn väljer att använda sig av i sin teckning, definierar tanken bakom teckningen. Dessa tecken är alltid kontextbundna och utgår ifrån faktorer som barns upplevelser och erfarenheter, men även utifrån faktorer som tillgången till material där teckningen skapas. I situationer där barn använder sig av tecken för att kommunicera uppmärksammas enbart vissa sätt. Detta beror på olika kulturella skillnader kring vad som anses vara värdefullt att fokusera på när det innefattar barns lärande och utveckling. Många sätt att använda tecken på hamnar under kategorin lek vilket resulterar i att de inte uppmärksammas lika mycket som andra sätt, mer specifikt i barns teckningar, byggnader och i deras språk (Kress, 1997).

8

2.8 Teoretisk utgångspunkt

Hermeneutiskt perspektiv har enligt Brinkkjær och Høyen (2020) utgångspunkt i det som upplevs meningsfullt för människor och den kontext som det meningsfulla finns inom, vilket bland annat kan tolkas utifrån teckningar och berättelser. Hermeneutikens intresse ligger i det subjektiva med utgångspunkt i det mänskliga, alltså människan själv. Förhållandet mellan människors tankar, upplevelser, erfarenheter och tolkningar som sker i den kultur som människan existerar i är det som hermeneutiken intresserar sig för. Inom hermeneutiken vill människor förstå meningen bakom det som skapats i relation till tiden eller det historiska sammanhang som exempelvis teckningar eller berättelser konstruerats inom. Hermeneutiken intresserar sig för allt som konstruerats med en mening, med andra ord, allt som är meningsfullt för människan. Människan skapar exempelvis berättelser, handlingar och teckningar med en avsikt och kan därför utgöra föremål för tolkning. Andra utgångspunkter är barns teckningar som meningsskapande redskap för att fånga deras egna förklaringar till exempelvis olika fenomen (Brinkkjær & Høyen, 2020). Barns teckningar kan enligt Brooks (2009) fungera som meningsskapande redskap vilket leder till att det blir möjligt för barn att utveckla sina tankegångar. Att intressera sig för barns meningsskapande i vardagliga miljöer menar Änggård (2005) ger en möjlighet att få syn på aspekter som annars är lätt för en vuxen att negligera. Anledningen till detta är för att barn utgör en social grupp i samhället eftersom barn bär på erfarenheter som inte andra sociala grupper besitter (Änggård, 2005). Därmed innebär det att det enbart är möjligt att få kunskap om barns meningsskapande genom det som barn ger uttryck för, vilket i sin tur kräver att ett barnperspektiv anammas där barns perspektiv är fokus (Andersson, 2019). Begreppet barnperspektiv syftar till att förvalta barns villkor och verka för deras bästa eller för att studera barns kultur som är skapad för barn (Halldén, 2003). Begreppet barns perspektiv innebär i stället att det är barn som bidrar med sitt inflytande till en annan aktör som anammar ett förhållningssätt som syftar till att fånga barns kultur. Ett barnperspektiv måste således innehålla barns perspektiv (Halldén, 2003), men behöver tolkas av forskaren eftersom den är beroende av det perspektiv som forskaren valt att utgå ifrån (Halldén, 2003; Änggård, 2005).

9

3. Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att undersöka vilka föreställningar om Covid-19 som framkommer genom femåringars teckningar och berättelser.

• Vilka visuella uttryck ger femåringar om Covid-19? • Vilka verbala uttryck ger femåringar om Covid-19?

10

4. Metod

I följande kapitel kommer studiens genomförande att redogöras. Kapitlet består av urval, kvalitativ intervju, forskningsetiska aspekter, genomförande, analysmetod, databearbetning och analys och slutligen tillförlitlighet.

4.1 Urval

Det som undersöktes är femåringars föreställningar om Covid-19 utifrån deras teckningar och berättelser. Ett homogent urval (Christoffersen & Johannessen, 2015) valdes eftersom datainsamlingen skedde i form av femåringars teckningar och berättelser i syfte att inte behöva analysera utifrån kön eller ålder. Studien innefattade 12 fullständiga intervjuer och teckningar ifrån två avdelningar på en förskola i södra Sverige. Ett bekvämlighetsurval valdes då studien genomfördes under Covid-19 pandemin. Bekvämlighetsurvalet var även lämpligt då vi valde att kontakta förskollärare som arbetade med femåringar och som vi hade en tidigare yrkesmässig relation till. Att anamma ett bekvämlighetsurval innebär enligt Christoffersen och Johannessen (2015) att forskaren väljer det som känns enklast och bekvämast att göra utifrån olika faktorer.

4.2 Kvalitativ intervju

Barns föreställningar framkommer lämpligast enligt Christoffersen och Johannessen (2015) när de själva är med och bestämmer innehållet i vad som ska tecknas och berättas i intervjun. Den kvalitativa barnintervjun gör det möjligt att komma åt komplexiteten i sociala fenomen där barnen ombeds berätta om sina egna upplevelser genom öppna intervjufrågor. Under ett samtal med öppna frågor kan tillvägagångsättet vara flexibelt genom att frågorna inte behöver vara färdigbestämda sedan innan. Frågorna som ställs kan alltså anpassas beroende på kontexten i intervjun, men ändå hålla sig till ett specifikt tema. Anpassningen av frågorna kan vara avgörande för att barnen ska kunna berätta om sina föreställningar (Christoffersen & Johannessen, 2015). Öppna frågor leder inte barns tankar mot ett visst håll eller ett specifikt svar då de får möjlighet att svara med sina egna ord (Bryman, 2018). Som en följd av detta ges även utrymme för svar eller reaktioner från barn som forskaren inte kunnat förutse vid formuleringen av frågorna. Mot den bakgrunden är användningen av öppna frågor att föredra då forskaren finner sig i ett nytt område som hen inte är insatt i. Öppna frågor som exempelvis:

11

"Rita och berätta, för mig, vad som finns inuti kroppen!" "Rita och berätta, för mig, vad som händer med det du äter och det du dricker?” kan således ge resultat som speglar barns föreställningar (Andersson, 2019). Forskaren måste vara uppmärksam på relationen mellan intervjuare och barn då det är avgörande för vilka teckningar som skapas och vilka tankar som berättas, eftersom intervjuaren kan påverka barnens svar (Christoffersen & Johannessen, 2015). Efter att ha tagit del av tidigare forskning och litteratur valdes kvalitativa intervjuer som en metod för att fokusera på barns föreställningar.

4.3 Forskningsetiska aspekter

Förskollärarna tillhandahölls två informationsbrev, ett där förskollärarna fick veta vad de skulle göra samt hur studien kommer gå till (se bilaga 1). Det andra informationsbrevet var ett missivbrev (se bilaga 2) till vårdnadshavare, där det framgick vad deras barn kommer att vara med om vid besöket. Informationen syftade till att rikta fokuset mot det som ska undersökas i studien. Christoffersen och Johannessen (2015) understryker att ett informationsbrev till vårdnadshavare kring studiens syfte samt ett samtycke till deltagande i studien är en huvudregel när forskare vill utföra en undersökning med omyndiga barn. Utifrån Stukáts (2011) framskrivningar kring forskningsetik gjordes ett val att följa de fyra huvudreglerna: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet som belyses. Det nämns bland annat att undersökningsdeltagarna ska informeras kring vad deras uppgift i undersökningen går ut på samt att deltagandet är frivilligt och att det när som helst går att avbryta sitt deltagande i undersökningen, utan att det uppstår några negativa konsekvenser för den deltagande. Deltagandet är fullständigt beroende på deltagarnas villkor. Vid intervjutillfället kommer barnen få välja om de vill medverka eller inte eftersom det är viktigt att respektera de barn som av någon anledning inte vill rita eller bli intervjuade. Ett samtycke till deltagandet i undersökningen från såväl barn som vårdnadshavare och pedagoger tas hänsyn till. Vi som utförde studien förklarade att vi har tystnadsplikt kring det insamlade materialet, vilket bland annat innebar att namn eller andra personuppgifter inte lämnas ut till någon. Barnen kan med andra ord inte identifieras utifrån det insamlade materialet. När studien har blivit godkänd kommer empirin att raderas och kan således inte nyttjas av andra.

12

4.4 Genomförande

Vi tog kontakt med åtta förskollärare som vi sedan innan har en relation till och gav ut information om studiens syfte samt frågade om det fanns intresse för att delta. Efter kontakten med förskollärarna färdigställdes två informationsbrev om studien som tänktes genomföras med videointervju. När vi fick respons av förskollärarna gällande intresse att delta i studien, skickades brev ut till de tre förskollärarna som visade intresse. Breven som skickades ut innehöll en beskrivning av studien samt ett missivbrev avsett till vårdnadshavare där det framkom vad studien skulle innefatta. När tid och datum för barnintervju skulle bestämmas fick vi svar från en förskollärare som öppnade upp möjligheten att genomföra intervjuerna på förskolan. Därefter bestämdes tid och datum utifrån förskolans förutsättningar. Förskolan besöktes vid två olika tillfällen eftersom alla samtyckesblanketter inte hade blivit insamlade till det första besöket. Innan intervjuerna påbörjades fick barnen möjlighet att visa oss runt på avdelningen i syfte att skapa en relation mellan oss och barnen. Att ha en relation till barn anser Öhman (2016) har betydelse för hur väl barns individuella behov kan bemötas. Vidare lyfter Öhman (2016) att på vilket sätt som pedagoger bemöter barn i deras samtalande är en avgörande faktor för samtalets kvalité. Innan intervjuerna påbörjades ställdes frågan till varje barn ifall de ville delta i intervjun samt huruvida det var okej om vi båda satt med under intervjun. Intervjuerna spelades in på två privata mobiltelefoner för att senare kunna transkriberas. Anledningen till att spela in intervjuerna på två mobiltelefoner var för att undvika scenariot där ljudkvalitén blir sämre eller där ljudet inte är användbart. Anteckningar fördes vid sidan om som ett komplement till det inspelade materialet. Detta gjordes för att eventuellt anteckna barnens kroppsspråk och vilken ordningsföljd innehållet i deras teckningar hade. Under intervjun satt vi tillsammans med barnet i ett avskilt rum på avdelningen för att få god kvalité på ljudupptagningen. Ytterligare en anledning till att vi var två vuxna under intervjun var för att en av oss fokuserade på att anteckna. Den andra fokuserade på intervjufrågorna som ställdes till barnet. Under första tillfället var det en av oss som ställde frågor medan den andra antecknade. Vid andra tillfället var det ombytta roller i syfte att båda två skulle få uppleva att intervjua och anteckna. Frågorna som ställdes (se bilaga 3) anpassades utifrån ett specifikt tema. Detta för att samla empiri som överensstämmer med studiens syfte. Under intervjun fördes en dialog mellan forskarstudent och barn för att möjliggöra ett berättande, som sedan låg till grund för analys tillsammans med barnets teckning. Att låta barn rita under ett samtal är en vanlig metod som kan vara välfungerande utifrån intervjuns specifika tema och då i synnerhet med yngre barn som tros vara vana tecknare (Källström Cater, 2015).

13

Transkriberingarna av intervjuerna delades sedan upp mellan oss i syfte att få en jämn arbetsfördelning. Efter varje intervju gjordes markörer från A till L på teckningen i syfte att underlätta analysen av det insamlade materialet. Det gjordes för att enkelt koppla rätt teckning till rätt inspelning, vilket underlättade vid transkriberingen av materialet. I studien har barnen fått fiktiva namn för att undvika att riskera avslöja deras identitet.

4.5 Analysmetod

Utvecklingen av hermeneutiken kan sammanfattningsvis presenteras genom den hermeneutiska cirkeln. Den inre cirkeln bygger på den ursprungliga versionen av den hermeneutiska cirkeln och rör sig mellan del och helhet samt illustrerar hur helheten kan förstås utifrån delen och hur delen kan förstås utifrån helheten (Brinkkjær & Høyen, 2020). Senare har den aletiska hermeneutikens cirkel kompletterat den ursprungliga versionen med förförståelse och förståelse (Alvesson & Sköldberg, 2017). Människors möte med omvärlden är format utifrån deras förförståelse och föreställningar som tillsammans utgör förståelsen av ett fenomen. Med dessa erfarenheter strävar sedan människan efter ytterligare förståelse av fenomenet. Det betyder att förförståelsen blir en förståelse som vidare blir till en ny förförståelse. Eftersom förståelseprocessen är återkommande bygger förförståelsen på delar som sedan skapar helheten till förståelsen (Brinkkjær & Høyen, 2020). För att förtydligöra, belyser Alvesson och Sköldberg (2017) att eftersom hermeneutiken består av tolkningsprocesser söker hermeneutiker aldrig efter någon absolut sanning. Det innebär att nya förförståelser ständigt uppkommer.

Den yttre cirkeln består av fyra aspekter. De fyra aspekterna är text, tolkningsmönster, deltolkningar och dialog. Text är det som ska tolkas och kan vara både berättelser och teckningar. Fakta framgår ur texten genom en tolkningsprocess. Dessa är resultat och inte utgångpunkter. Tolkningsmönster redogör den sammanhängande helheten av deltolkningarna där information fångas upp genom övergripande tolkningar. Mönstret bör ge en djupare förståelse samt en annan aspekt av texten än den som erhållits från början (Alvesson & Sköldberg, 2017). Genom att använda sig av den hermeneutiska cirkeln som tolkningsmetod, ges en möjlighet att tillgodogöra sig mer ur empirin än det som framkom av respondenterna (Halldén, 2003). Deltolkningar görs under processens gång samtidigt som människan arbetar med vissa bakgrundsföreställningar. Vidare måste bakgrundsföreställningarna sättas i relation till det övergripande tolkningsmönstret, den fakta vi rör oss med samt de frågor som ställs till

14

texten. Hermeneutiker ställer frågor till texten och lyssnar till texten i dialogform. Eftersom frågorna ursprungligen kommer ifrån förförståelsen kommer de utvecklas under processens gång (Alvesson & Sköldberg, 2017). Följaktligen kommer resultatet att analyseras med inspiration från den hermeneutiska cirkeln.

Figur 1

Den hermeneutiska cirkeln

4.6 Databearbetning och analys

För att delar och helheter i den hermeneutiska cirkeln ska kunna berika varandra, är det en förutsättning att det finns genomgående helheter som avspeglar varje enskild del (Alvesson & Sköldberg, 2017). Eftersom intervjuerna utgör en del och teckningarna en annan del, transkriberades intervjuerna i ett eget dokument för att sedan sammanföras med respektive teckning. För att få syn på respondenternas föreställningar, färgmarkerades det som ansågs vara relevant för analysen. De respondenter som haft liknande beskrivningar har i resultatet refererats som flera barn. Alla barn redovisas i resultatet. Däremot har inte alla barn nämnts vid sitt fiktiva namn, då det intressanta är innehållet i de narrativa berättelserna och inte hos varje specifikt barn. Rose och Jolley (2019) påvisar att tematisk analys resulterar i en insikt om de inspirationskällor som barn använt sig av för att förmedla sin teckning.

I syfte att underlätta för läsaren redovisas resultat och analys slutligen med en överskådlig tabell. För att få fram tabellen organiserades empirin med hjälp av tematisk analys (Braun &

15

Clarke, 2006). Först identifierades koder utifrån empirin som visade de delar och helheter som framkommit i resultatet. Exempel på koder är bland annat: något som finns i luften, sprids från mun till mun, åt sjuka djur i Kina, hålla avstånd till andra och kan behöva medicin. Därefter sorterades koderna under olika övergripande teman. Sedan identifierades sammanhängande mönster vad varje tema handlar om, som slutligen ledde till essensen av fyra teman: bakgrund, beskrivning, påverkan och förebyggande. En tydligare bild av hur analysens steg gick till presenteras i slutet av resultat och analys. Avslutningsvis sammanställdes analysen i en tabell som visar studiens resultat.

4.7 Tillförlitlighet

I försök att få en studie av hög kvalitet har vi använt oss av tillförlitlighetsprinciperna: trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och konfirmering (Bryman, 2018). Trovärdighetsprincipen innefattar att studien genomförts utifrån relevanta metoder. För att inte missförstå respondenterna ställdes öppna frågor för att påbörja ett narrativt berättande, där de under tiden fick möjlighet att rita för att bland annat kunna strukturera och utveckla sina tankar. Detta för att säkerställa att empirin speglar respondenternas föreställningar. Överförbarhetsprincipen anammas i studien på ett sätt som gör det möjligt för andra att kunna få liknande resultat i annan kontext, genom att använda sig av barns berättelser tillsammans med deras teckningar. Pålitlighetsprincipen i studien visar sig genom att vi fått liknande resultat vid de olika tillfällena då intervjuerna genomfördes. Konfirmeringsprincipen har presenterats utifrån empirin så objektivt som möjligt i syfte att undvika att personliga värderingar vägts in. Detta styrks ytterligare genom att vi tolkat barns narrativa berättande.

16

5. Resultat och analys

Kapitlet inleds med ett exempel på hur analysen gått till med inspiration av den hermeneutiska cirkeln. Vidare följs en beskrivning av de föreställningar kring Covid-19 som framkom i barnens narrativa berättelser. Avslutningsvis presenteras en sammanställande tabell för vad som framkommit i barnens narrativa berättelser.

5.1 Barns föreställningar av Covid-19

Exempel: När Olle (figur 3) får frågan om hur Covid-19 smittar svarar han att det finns i luften. Detta visualiserar Olle genom att rita en blå himmel och Covid-19 viruspartiklar längst upp på sitt papper. Dialogen fortsätter genom frågan om vad som går att göra för att inte bli smittad. Olle berättar att eftersom Covid-19 finns i luften kan det regna ner på människorna, samtidigt som han höjer armarna och sänker dem i takt till att fingrarna ger ifrån sig vågliknande rörelser. Helheten av berättelsen leder i sin tur till förståelsen av att människan behöver söka skydd. Olle väljer därför att rita hus som en plats att söka skydd på och poängterar vikten av att hålla fönster och dörrar stängda. Han ritar även en portkod vilket visar på att det blir svårare för ovälkomna gäster, såsom Covid-19 att komma in. Olle delar med sig av sina erfarenheter av Covid-19 och berättar om sin faster som gått bort i Covid-19. Avslutningsvis ritar han sin avlidna faster som har dött i Covid-19, men förklarar att hon ska vara levande i teckningen.

Figur 2 Figur 3

Kerstins teckning Olles teckning Kerstin (figur 2) börjar med att beskriva att Covid-19 finns uppe i luften och inleder sitt berättade genom att rita Covid-19 viruset i mitten på pappret. För att förtydliga att viruset finns i luften ritar hon sedan gräs längst ner på sitt papper. Kerstin förklarar att en människa behöver

17

komma i närheten av Covid-19 viruset för att bli smittad och framställer detta genom att rita en människa i samma höjd som viruset. Sedan ritar hon en stege under människan som människan använt sig av för att komma närmare viruset. Därefter ritar Kerstin en människa som håller i stegen så att människan som klättrat upp inte ska ramla ner. Vidare berättar hon att Covid-19 blir fler och fler ifall människor blir smittade. Kerstin förtydligar sina tankar genom följande citat: “För om någon har blivit smittad, då blir den två och om min (säger ett namn) får Corona och blir frisk, då blir den en igen”. Till sist ritar hon en människa inuti ett tält som en beskrivning på att det är viktigt att söka skydd för att inte bli smittad.

Figur 4

Gretas teckning

Flera barn förklarar Covid-19 som en sjukdom som smittar mellan människor. Greta (figur 4) berättar att människor kan behöva medicin ifall de blir sjuka. Vidare lyfter hon sina tankar kring att det går att tillfriskna från Covid-19 genom att vila.

Emil: Finns det någonting mer du skulle vilja berätta om Corona? Som du vet? Greta: Om man har Corona så kanske man kan ta någon medicin för det. Emil: Har du fått medicin någon gång?

Greta: Ja, jag har medicin för min mage.

18

Figur 5 Lisas teckning

Fyra barn lyfter hosta som ett symptom vid Covid-19 och vad som kan göras ifall symptomen inte blir påtagliga nog att någon form av vård behövs. Lisa förklarar utifrån sin tidigare erfarenhet då hon fick hosta och således fick vara hemma med pappa. Vidare berättar Lisa att hon fick vila i sin säng för att bli frisk. Efter att Lisa ritat sin säng och en avbild av sig själv får Lisa frågan om hon vill rita något mer. Lisa berättar med en sorgsen röst att hon vill rita pappa när han kramade henne. Vidare beskriver Lisa hur det ser ut när två personer kramar varandra, genom att sträcka ut sina armar. När Lisa ska rita pappa pekar hon på en plats på pappret där hon tänker att avbilden av pappa ska vara. Vidare säger Lisa samtidigt som hon sträcker ut sina armar “men han kan inte bli så här stor” vilket intervjuaren bekräftar genom att svara “Nej, då skulle han inte få plats på pappret”. Lisa skrattar och visar med fingernypan samtidigt som hon berättar att pappa inte kan avbildas så liten att han inte syns. Lisa ritar och förklarar sin pappas karaktäristiska drag genom att berätta att pappa rakar av sitt hår och ritar således stubbhår. Avslutningsvis berättar Lisa att hon ska rita ett hjärta på sin pappas mage precis som henne själv “...det ska va lila. För jag vet att han gillar mig.”

Kerstin förklarar även att Covid-19 började att spridas genom fladdermöss och elefanter i Kina. Vidare menar Kerstin att inga människor ska behöva äta fladdermöss eller elefanter som är sjuka. Kerstin fortsätter sin berättelse genom att beskriva Covid-19 som “bauta stor” och något som befann sig i Spanien, för att sedan genom resenärer spridas vidare till Sverige där flera blev smittade. Hilma och Bosse förklarar att Covid-19 sprids från mun till mun ifall människor är för nära och att det är på det sättet som viruset kommer in i kroppen. Att hålla avstånd är en faktor som flera barn lyfter i sitt berättande och sina teckningar. Britta berättar och gestaltar att

19

det går att använda sig av munskydd för att undvika smitta ifall människor befinner sig i affären där flera personer vistas samtidigt. Tre barn gestaltar i sina teckningar vikten av att tvätta händerna för att inte bli sjuk.

Linda berättar att Covid-19 är ett virus och flera barn berättar även att vissa människor kan dö av Covid-19. Britta förtydligar ytterligare att Covid-19 är särskilt farlig för äldre människor genom följande citat:

Sussanne: Berätta för mig, vad är Covid-19?

Britta: Det är en smittsam sjukdom som så att man kan bli sjuk. Man kan dö och det är farligt för

människor som är gamla.

Britta: … Ja för att dom är gamla och om dom blir sjuka så är det lättare för dom att dö mycket snabbare. Alla barn använde sig av olika tecken för att representera något i sina teckningar. Lisa och Hilma förklarar att när en människa är ledsen är munnen böjd neråt. I följande citat förklarar Lisa detta:

Lisa: Och jag vill se ledsen ut. För man får se ledsen när det är Corona. (sorgsen röst) Sussanne: Ja det får man absolut.

Lisa: Man får måla när man var sjuk och när man var ledsen och sjuk. Sussanne: Hur ser man ut när man är ledsen?

Lisa: Då har man en sån där ledsen mun (ritar en ledsen mun). Man känner sig ledsen i kroppen när man

är sjuk.

Genom att berätta både visuellt och verbalt sätter därmed Lisa och Hilma ord på sina känslor. Att munnen är böjd neråt agerar som ett tecken för Lisa och Hilma att en människa känner sig ledsen. Bosse berättar att det kan kännas pirrigt och “chill” i kroppen ifall en människa blir sjuk.

Sju barn ritar Covid-19-viruset som det gestaltas av medier vilket fem barn svarar att de fått syn på genom tv eller mobiltelefonen samt att viruset inte går att se med blotta ögat. Fyra barn beskriver hur Covid-19 ser ut:

Kerstin: Det är rundor, och sen en massa stickor på den (visar med fingret i luften en cirkel och streck

som sticker ut från den). … En rund boll och sen streck och sen en rund boll på strecken. (Visar med fingret på bordet).

Kerstin tar hjälp av sitt kroppsspråk för att beskriva hur viruset ser ut innan hon tecknar det på sitt papper.

Bosse ritar en människa med en öppen mun som ett tecken på att människan hostar. Vidare berättar han att det på så sätt kommer ut baciller från munnen. Bosse beskriver att bacillerna ser ut lite som en grön sol.

20

Olle: Först måste jag måla en himmel sen Corona, lila, med orangea nålar.

Anledningen till att Olle först målar en himmel, är för att han tänker att Covid-19 viruset finns uppe i luften. Beskrivningen av Covid-19 viruset som lila med orangea nålar har Olle fått genom sin pappas telefon där han sett hur viruset ser ut.

Hilma: Jag gör en rund ring, och sen tar jag en röd penna och målar rött i den runda ringen (målar en

stund) och sen gör jag röda streck.

Hilma berättar att hon fått syn på hur Covid-19 viruset ser ut genom att se på reklam som sänds på tv.

För att hindra viruset att komma ut när någon hostar ritar Greta en människa som håller ett papper framför munnen och berättar även att det går att hosta i sitt armveck. Bosse som också poängterat att det går att hosta i armvecket gestaltar detta genom att rita en människa som hostar i armvecket.

Bosse och Ivar tecknar handfat som en plats där det går att tvätta sina händer. Tre barn tecknade tvål och gestaltar detta på olika sätt. Bosse och Joakim tecknar en pumptvål. Bosse tecknar även handsprit och Joakim ritar en etikett med blommor på sin pumptvål, som en symbol på att tvålen luktar gott. Ivar tecknar en automatisk tvålpump som sitter på väggen med en droppe på som visar innehållet.

Figur 6

Hilmas teckning

Hilma inleder sitt berättande likt flera barn och ritar Covid-19 viruset. Emil: ... Är det något mer som du tänker på att du skulle vilja rita?

Hilma: … En människa som har fått Corona. Emil: Vad ritar du på tröjan, eller på magen?

21

Hilma: Ehm, den dära (pekar på Coronaviruset hon har målat).

Emil: Menar du att, är det ett tryck på tröjan eller har hon det i sin kropp? Hilma: I sin kropp.

För att visa att en människa är smittad ritar Hilma symbolen för Covid-19 viruset på människans kropp som ett tecken på att människan bär på viruset i kroppen. Vidare förklarar Hilma hur viruset sprids människor emellan.

Emil: Jaha då kommer Corona in i kroppen då när man blir sjuk. Hilma: Mm.

Emil: Är det någonting annat du hade velat rita på din teckning innan du är färdig? Hilma: Ehm... (kort paus) Ja att i den kommer över till nån annan.

Emil: Hur kommer den över till nån annan då? Hilma: Ehm (kort paus) man är väldigt nära varandra. Emil: Ja precis då kan det smitta.

Hilma: Aa asså så här mun från mun.

För att förklara sin teckning ytterligare ritar Hilma en till människa och därefter fortsätter diskussionen:

Emil: Hur kan man göra för att Coronan inte smittar då? Vet du det? Hilma: Man tar vaccin.

Därefter ritar Hilma en spruta som ett tecken för vaccin och som en åtgärd för att inte bli smittad. Hon förklarar vidare att vaccin är en typ av medicin som människor kan få, där vaccinet fungerar som ett skydd för att inte bli smittad av Covid-19. Hilma drar sedan ett streck från den smittade människan till den friska som sedan också får ett Covid-19 tecken på sin kropp. Strecket fortsätter sedan upp till sprutan Hilma ritat. Strecket utgör ett tecken som tydligare förklarar hur det går till när någon blir smittad och vad som sedan behövs göras för att personen ska bli frisk, alltså ta vaccin.

22

Ur resultatet plockades följande koder ur och placerades under övergripande tema:

Tabell 1

Kodning

Hur viruset uppkom

Åt sjuka djur i Kina Covid-19 Kina Covid-19 Spanien Covid-19 Sverige Covid-19 i världen

Någon kom nära viruset som finns i luften

Hur Covid-19 smittar

Smitta via hosta

Sprids från mun till mun Smittar genom närhet

Viruset regnar ner på människorna

Hur man skyddar sig

Stänga fönster och dörrar - vara inomhus

Munskydd God handhygien Hålla avstånd till andra

Vad Covid-19 är

Ett virus En bakterie

Bauta stort (som finns i hela världen)

En sjukdom (i kroppen) En smitta

Något som finns i luften Särskilt farligt för äldre

Övrigt

Hur Covid-19 ser ut: Som en grön sol. Lila med orangea nålar. En röd cirkel med röda streck. En rund boll, streck och sen en rund boll på strecken.

Ledsen, glad och öppen mun Blomma - doft

Streck – tidslinje Kroppsrörelser

Vad händer om man blir sjuk?

Kan få hosta som symptom Kan behöva medicin (som botemedel)

Kan behöva vila (som botemedel) Kan få vaccination (som

botemedel)

Man kan känna sig ledsen, pirrig och chill

Man kan dö

För att kunna gå vidare i analysen identifierades sammanhängande mönster om vad varje tema handlade om:

Hur viruset uppkom – bakgrund

Hur Covid-19 smittar – orsak - påverkan Hur man skyddar sig - förebyggande Vad covid-19 är - beskrivning Övrigt - beskrivning

23

I tabellen nedan har barnens narrativa berättelser sammanställts utifrån fyra teman: bakgrund, beskrivning, påverkan och förebyggande som sammanfattar studiens resultat.

Tabell 2

Resultat

Bakgrund Beskrivning Påverkan Förebyggande

Åt sjuka djur i Kina Virus eller bakterie Hosta som symptom. Kan känna sig ledsen, pirrig och chill i kroppen

Stänga fönster och dörrar

Kina – Spanien – Sverige – Alla länder

Sjukdom eller smitta Kan behöva och få medicin, vaccin och vila

Bära munskydd Någon kom nära viruset

som finns i luften

Som en grön sol. Lila med orangea nålar. En röd cirkel med röda streck. En rund boll, streck och sen en rund boll på strecken

Viruset regnar ner på människor

God handhygien

Mobiltelefon och tv Något som är bauta stort och finns i alla länder

Smittar genom hosta, närhet till andra och från mun till mun

Hålla avstånd till andra

Något som finns i luften Människor dör Ledsen, glad och öppen mun

Blomma - doft Streck - tidslinje Särskilt farligt för äldre Rörelse (beskriver med hjälp av kroppen)

24

6. Diskussion

Studiens syfte är att undersöka vilka föreställningar av Covid-19 som framkommer genom femåringars teckningar och berättelser. I följande underrubrik 6.1 Resultatdiskussion diskuteras valda delar ur resultatet tillsammans med tidigare forskning från bakgrunden. Under 6.2 Metoddiskussion redogörs studiens metodval. I sista underrubriken kommer förslag till vidare forskning att presenteras.

6.1 Resultatdiskussion

Inledningsvis belyser FN:s konvention om barnets rättigheter i fråga om barns rätt till att uttrycka sina tankar (SFS 2018:1197). För att få en helhetsbild av barns föreställningar poängteras vikten av deras narrativa berättande (Brinkkjær & Høyen, 2020; Änggård, 2005). I intervjuerna framkom barnens tidigare erfarenheter, tankar och kunskaper om Covid-19. Flera barn förklarade att de hade sett Covid-19 på tv eller på sin förälders mobil. En tanke vi får är att det visar att barnen i studien haft tillgång till olika medier där de fått fakta och information om viruset. Några barn berättar om sina familjemedlemmar och hur de har påverkats av viruset. Det var inget som var oväntat med tanke på hur många människor i samhället som blivit smittade av Covid-19. Något vi uppmärksammade var att barnen förstärkte sina verbala uttryck genom att förvränga sina röster till att låta ledsen, förvånad, dramatisk eller bestämd beroende på kontexten i deras berättelse. Flera barn förstärkte sitt berättande visuellt med hjälp av kroppsspråket. Barnet som hade en föreställning av att Covid-19 viruset regnar ner på människorna, visade detta genom att höja armarna och sänka dem i takt till att fingrarna gjorde ifrån sig vågliknande rörelser. Greta lyfte som ett exempel att vid ett insjuknade av Covid-19 kunna få medicin för att bli frisk. Detta baserat utifrån sina tidigare erfarenheter då hon behöver ta medicin för sin mage. En reflektion vi gör är att ifall analysen enbart utgått ifrån Gretas teckning hade glaset med medicin bland annat kunnat tolkas som ett glas med vatten, vilket så småningom hade kunnat gett upphov till fler misstolkningar. Enligt vår tolkning blir misstolkningarna inte något som representerar barnens tankar då deras chans till att berätta om sin teckning går förlorad. Vi tänker att det är i barnens berättelse om sin teckning som kontexten för teckningen framkommer. Som en följd av att misstolka teckningarna hade resultatet gått miste om barns perspektiv. Studiens resultat visar därmed att det är möjligt att få en helhetsbild av barns föreställningar genom deras narrativa berättelser.

25

Barns teckningar kan vara ett sätt för dem att reflektera kring sin omvärld (Alford, 2015), samt skapa en förståelse kring samhällsfenomen (Änggård, 2005). Utifrån resultatet har flera barns reflektioner om sin omvärld blivit synliga där de försöker skapa sig en förståelse av hur människor blir smittade av Covid-19. Som ett exempel förklarar Kerstin sin föreställning om hur viruset spridit sig från Kina till Sverige och därefter över hela världen samt beskriver Covid-19 som bauta stort. En fundering till varför Kerstin benämnde Covid-19 som ”bauta stor” är hennes förståelse kring att Covid-19 är något som berör den större delen av världen. Något som förvånade oss var hennes förklaring om virusets uppkomst i Kina och på vilket sätt Covid-19 spridits länder emellan vilket hon var ensam om att nämna.

Flera barn understryker vikten av att söka skydd från viruset, vilket vi tänker kan bero på samhällets förändringar, såsom att begränsa antalet möten med hänsyn till att minska smittspridning (Folkhälsomyndigheten, 2021). Ett barn talar om att det går att skydda sig ifrån Covid-19 med hjälp av ett munskydd vid besök på allmänna platser, mer specifikt mataffärer. En tanke är att barnet utifrån sina tidigare erfarenheter har uppmärksammat att människor bär munskydd på grund av Covid-19, till skillnad från innan viruset hade spridit sig. Olika platser i samhället där barn kan tänkas vistas på som exempelvis i butiker, har vikten av att hålla avstånd uppmärksammats genom golvmarkeringar. Andra platser som barn kan ha haft tillgång till såsom lekland, bibliotek och badhus har stängts ner eller fått ett begränsat antal besökare, tänker vi att många familjer valt att stanna hemma. Ytterligare en anledning till att stanna hemma är att människor har blivit uppmanade att i så stor utsträckning som möjligt enbart umgås med personer i samma hushåll (Folkhälsomyndigheten, 2021).

Som tidigare nämnt blir barn påverkade av olika faktorer i sin teckningsprocess, där syftet med tecknande kan vara att berätta något utifrån tidigare erfarenheter som är meningsfullt i den kontexten de befinner sig i (Brinkkjær & Høyen, 2020; Papandreou, 2014; Pearson, 2001). En vidare reflektion vi gör är att Olle kom att tänka på sin faster när han ritade och fann det därmed meningsfullt att nämna och avbilda henne i sin teckning. I detta sammanhang kan det ha varit anledningen till att Olle betonade vikten av att söka skydd inomhus. I relation till ovannämnd forskning visar resultatet att Lisa delar med sig av sina tidigare erfarenheter när hon var sjuk och därav fick vara hemma med sin pappa. En tanke är att Lisa blev påmind av den situationen eftersom samtalsämnet var Covid-19, som Lisa kopplade till att vara sjuk med hosta. Vidare reflekterar vi om att Lisa ser situationen som något meningsfullt då det framkom i hennes narrativa berättande. Att situationen tolkas som meningsfull, baseras på Lisas inlevelse när hon

26

berättade om kontexten i situationen. Slutsatsen leder till att barns narrativa berättelser kan ha en anknytning till deras tidigare erfarenheter samt i det som är meningsfullt.

Teckningsskapande öppnar även upp för problemlösning (Alford, 2015) vilket blev tydligt i Kerstins narrativa berättelse. I likhet med Brooks (2009) exempel om barnet som ritade ett grodyngel, är en reflektion att Kerstin ställdes inför ett liknade dilemma. Kerstin hade en föreställning om att Covid-19 fanns uppe i luften. För att förklara hur den första människan blev smittad behövde den på något sätt komma i kontakt med viruset. Som en följd av detta ritade Kerstin en människa i samma höjd som Covid-19 viruset. Därefter ritade Kerstin en stege under människan “så den kommer upp någonstans”, eftersom tanken var att människan skulle bli smittad. Därefter ritade Kerstin en människa som håller i stegen för att människan som klättrat upp inte ska ramla ner. En reflektion vi gör är att Kerstin någon gång kommit i kontakt med att en stege kan användas för att lösa dilemmat för hur en människa ska komma upp i en högre höjd. Vidare förklarade Kerstin att Covid-19 på så sätt smittar människor emellan. En tanke till varför Kerstin ritade en stege under människan, skulle kunna grunda sig i vetskapen att människor inte finns eller svävar i luften, såsom Kerstins föreställning om Covid-19. Slutsatsen leder till att barn kan använda sig av narrativa berättelser för att förklara och strukturera upp sina tankar.

Inom socialsemiotiken baseras barns teckenproduktion på det som är meningsfullt för barn att kommunicera. Som tidigare nämnts ses användningen av olika tecken som något som både är situation och kulturbundet. (Deguara, 2019; Kress, 1997; Papandreou, 2014). Lisa tecknar en ledsen mun på avbilden av sig själv och förklarar att det var så hon kände sig när hon var sjuk. En tanke vi får är att Lisa känner igen tecknet på ett ledset ansikte då hon själv har upplevt känslan av att vara ledsen. Vidare ritar Lisa pappas mun böjd uppåt med förklaringen att han är glad. En vidare tanke är att Lisa någon gång kommit i kontakt med avbilden av den ledsna och glada munnen genom hennes tillgång till material som exempelvis sagoböcker och film. Reflektionen grundar sig i det som flera författare (Deguara 2019; Kress 1997; Papandreou 2014; Änggård 2005) tidigare nämnt, att barn i olika sociala sammanhang har tillgång till olika slags material och således inspireras av sin kulturella omvärld i sitt teckningsskapande. Som stöd i sitt berättande kan barn använda sig av sin teckning och olika socialsemiotiska tecken (Deguara, 2019; Kress, 1997; Papandreou, 2014; Änggård, 2005), vilket blev synligt i bland annat Hilmas teckning. Ett sätt för Hilma att förtydliga händelseförloppet kring hur det går till när en människa blir smittad av Covid-19, var att rita ett streck som ett tecken eller en tidslinje på en början, mitt och slut. Hilma började rita en människa med kläder för att sedan rita

Covid-27

19 viruset på kläderna. Slutligen ritade Hilma ett vaccin som var tänkt att hjälpa människan som blev smittad. Vikten av att låta barn förklara sin teckning minskar risken att göra felaktiga slutsatser och bidrar med en tydligare bild kring barnets teckningsprocess (Brooks, 2009). I exemplet med Hilma blir det tydligt att hon vet om hur Covid-19 smittar mellan människor och att vaccinet utifrån hennes föreställning kan hjälpa någon som blivit smittad. Genom att använda sig av sina verbala och visuella uttryck gör Hilma det möjligt att förstå händelseförloppet som annars kan upplevas som komplext utan berättelsen, eller utan teckningen. Vidare blir det tydligt att delarna i exemplet utgör helheten och tvärtom.

Som tidigare nämns uppfattas tid som en betydande del i det narrativa berättandet där delarna förklaras utifrån exempelvis samhället (Alvesson & Sköldberg, 2017; Brinkkjær & Høyen, 2020). De visuella uttryck som femåringarna gav var bland annat teckningar som speglade vilka åtgärder som finns för att inte blir smittad. Av resultatet framkom det att flera barn associerade Covid-19 med vikten av att tvätta sina händer med tvål och handsprit. En tanke är att barnen blivit uppmanade att hålla en god handhygien. En förklaring till detta skulle kunna vara Folkhälsomyndighetens (2021) rekommendationer att tvål och handsprit bör finnas tillgängligt på alla förskolor. Handsprit finns även tillgängligt på flera offentliga platser som exempelvis i butiker. En reflektion är att dessa fenomen grundar sig i den aktuella situationen som samhället befinner sig i. Utifrån tidigare erfarenheter har vikten av att hålla avstånd inte uppmärksammats på det sättet som det gör nu. Kort sagt visade studien att barn inte bara är en del av samhället, utan också representanter för samhällets fenomen. Att barn är representanter för samhällets fenomen innebär att de få sina röster hörda samt att deras tankar tas tillvara på och tas på allvar.

Hermeneutiken riktas mot att förstå människors erfarenheter, upplevelser och perspektiv på världen och människors kulturella omvärld. Att skapa sig en förståelse för världen är ett mål inom hermeneutiken. Däremot är en absolut förståelse för världen aldrig något människor kan uppnå då varje människa besitter unika kulturella referensramar som inte går att undgå. Därmed blir resultatet inte generaliserbart utifrån det begränsade underlaget (Brinkkjær & Høyen, 2020). Genom tematisk analys (Braun & Clarke, 2006) förtydligades den hermeneutiska analysen i resultatet. De teman som kom ut var bakgrund, beskrivning, påverkan och förebyggande. Första temat är bakgrund och presenterar barnens föreställningar om hur Covid-19 uppkom, hur viruset sedan spridit sig till människor samt var de fått syn på viruset för att kunna avbilda det. Andra temat är beskrivning som redovisar barnens föreställningar om vad viruset är, hur viruset ser ut, hur munnen ser för att skildra en känsla samt andra

28

socialsemiotiska tecken. Tredje temat är påverkan som redogör barnens föreställningar hur viruset kan påverka människor på olika sätt. Sist med inte minst, presenterar fjärde temat som förmedlar vilka förebyggande åtgärder människan kan göra för att undvika att bli smittad av Covid-19. En slutsats är att dessa teman går att använda för att förstå utfallet av barnens narrativ inom studiens kontext och visar att barn kan återge såväl fakta som förståelse för den abstrakta företeelsen som Covid-19 utgör.

6.2 Metoddiskussion

Studiens empiri bygger på 12 teckningar med tillhörande 12 intervjuer. Av de åtta förskollärare som vi tog kontakt med var det tre förskollärare som tackade ja till att delta i studien. Den genomgående anledningen till att många tackade nej var känslan av att de inte hann med eftersom de hade andra uppdrag på gång. Av de tre som senare visade ett intresse var det en av dem som erbjöd sig att låta oss genomföra studien. Från början var tanken att genomföra videointervjuer genom videosamtal eftersom vi antog att förskolorna inte skulle ta emot utomstående besökare med hänsyn till Folkhälsomyndighetens restriktioner (Folkhälsomyndigheten, 2021). Det hade i sin tur inneburit att vi skulle behövt en förskollärares hjälp, att dels koppla upp sig på videosamtal på en dator som vi kunde intervjua genom, dels hålla en lärplatta över barnets teckning som spelar in vad som ritas. Vidare är det okänt hur dessa olika faktorer hade påverkat barnen eftersom vi tänker att det är en ny situation med många intryck i. Efter kontakten med förskolläraren för att boka tid för intervjuer öppnades det upp en möjlighet att intervjua på plats vilket vi tackade ja till. Anledningen till det var att förskolläraren uttryckte att det skulle vara enklare för dem ifall vi utförde intervjun på plats. Dessutom hade de nyligen haft praktiserande elever på förskolan och fick således ta emot besökare.

Det var även tänkt att vi forskarstudenter skulle hålla i en samling via videosamtal där vi skulle berätta om vår studie och vad den innefattar. En reflektion vi fick var att samlingen möjligtvis hade påverkat resultatet genom att barnen som deltog kunde fått förutfattade exempel på vad Covid-19 är. Från början var det även tänkt att vi skulle presentera oss vid en samling i syfte att skapa en relation med barnen som skulle delta i intervjuerna. I stället skapades en relation som föll sig naturligt då barnen på eget initiativ visade runt oss på avdelningen och därmed kändes en kort samling överflödig. För att berätta om studiens innehåll och hur den skulle gå till genomfördes detta i samband med den individuella intervjun.

29

Valet att använda oss av kvalitativa intervjuer i studien grundas i att komma nära barns föreställningar. Med hjälp av de öppna frågorna i de kvalitativa intervjuerna upplevde vi att det var möjligt att undersöka barnens föreställningar om fenomenet Covid-19 på ett fördjupat sätt. Fördjupat genom att svaren som barnen gav var inga förutfattade svar eftersom frågorna var öppna och barnen fick därmed möjlighet att svara utifrån sig själva.

Genom att ta inspiration av den hermeneutiska cirkeln gavs en möjlighet att få syn på de delar som skapade en helhet. Den hermeneutiska analysmetoden gjorde det även möjligt för oss att utgöra mer av empirin än det som framkom i de narrativa berättelserna (Halldén, 2003). Följaktligen visade analysmetoden barnens förförståelse och förståelse. Som ett exempel visade intervjuerna att blev det synligt hur barnen har utvecklat en förståelse utifrån sina förförståelser kring hur smittan uppkom, hur den spridits över världen och vad som går att göra för att undvika smittan. Ytterligare exempel från Gretas citat blir det tydligt att hon associerar till sin förförståelse kring hur människor kan tillfriskna från Covid-19 genom att relatera till sina tidigare erfarenheter. Gretas förförståelse av att medicin kan vara något som hjälper mot Covid-19 skulle kunna grunda sig i att hon själv använt medicin för sin mage. Med hjälp av den hermeneutiska cirkeln (Alvesson & Sköldberg, 2017) och tematisk analys (Braun & Clarke, 2006) vid analysen av empirin kunde vi besvara studiens frågeställningar. Hade vi gjort studien igen skulle vi dock använt oss av den enklare beskrivningen av den hermeneutiska cirkeln som förhåller sig till delar och helhet. Även om vi skulle förhålla oss till att analysera med delar och helhet tror vi inte att det skulle påverka resultatet jämfört med den analysmetoden vi använde. I studien sågs en teckning som en gestaltning på barns förställningar som kompletterats med deras verbala språk i syfte att fokusera på barns perspektiv.

Som tidigare nämnt delade vi upp transkriberingen av intervjuerna emellan oss. Alla transkriberingar samlades i ett gemensamt dokument där det var möjligt att se om någon av oss hade uppfattat ett stycke annorlunda än det var framskrivet. Efter transkriberingen reflekterade vi kring om resultatet hade påverkats om båda hade lyssnat på samtliga ljudupptagningar. Som en följd av att båda var delaktiga under alla intervjuer upplevdes det således som att resultatet inte skulle påverkas negativt. Genom att använda tematisk analys upplevdes resultatet ge en tydligare sammanfattning av vad som framkom ur empirin.

Om studien hade utförts genom att samla in barns teckningar utan deras verbala berättande hade empirin speglat våra tolkningar av barnens föreställningar. Följaktligen hade resultatet