-En komparativ studie mellan åren 1919, 1969 och 2011
Physical education teachers´ pedagogical
mission
-A comperative study between the years 1919, 1969 and
2011
Författare: Rasmus Ström
Höstterminen 2019
Examensarbete: Avancerad nivå, 15hp Huvudområde: Idrottsvetenskap Ämneslärarprogrammet, idrott och hälsa
Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet.
Handledare: Björn Tolgfors, Universitetslektor, Örebro universitet Examinator: Mikael Quennerstedt, professor, Örebro universitet
Sammanfattning
Vad som benämns vara idrottslärares pedagogiska uppdrag kan vara svårt att med säkerhet fastställa, till viss del beroende på att idrottslärarprofessionen historiskt sett varit ett yrke som genomgått stora förändringar. Syftet med denna undersökning är att ta reda på vad som betonas vara idrottslärarens pedagogiska uppdrag och hur detta har förändrats mellan åren 1919, 1969 och 2011. Metoden som brukats för att besvara studiens syfte är en kvalitativ textanalys. Materialet som analyserats genom metoden är folkskolans läroplan från 1919, grundskolans läroplaner från 1969 och 2011 samt tidskriften ”Tidskrift i gymnastik” (senare Idrott & hälsa) från samma år som läroplanerna (totalt 8 nummer). Studien har utgått från ett läroplansteoretiskt perspektiv samt ett komparativt perspektiv för att undersöka fenomenet. Med hjälp av dessa perspektiv har det då blivit möjligt att identifiera diverse koder i
materialet, koder som kan användas för att besvara studiens syfte. Studiens resultat och slutsats visar på att det finns direktiv gällande idrottslärarens pedagogiska uppdrag som är bestående utifrån ett historiskt perspektiv samtidigt som det också existerar de direktiv som endast varit utmärkande för en viss tidsperiod. Gällande fostran har utvecklingen gått från att fysiskt fostra eleverna till att mer fostra eleverna till fungerande och ansvarskännande
medborgare. Hälsokoden har visat sig gå i en riktning från att enbart beröra fysisk hälsa till att också inkludera både social och psykisk hälsa. Att anpassa undervisningen efter aktuell målgrupp handlade år 1919 till stor del om att könsanpassa undervisningen. År 2011 och framåt handlar det snarare om att individanpassa undervisningen och att kön därmed inte skall påverka. Gällande undervisningsstrategier så framkommer det att läraren under början av 1900-talet hade en instruerande och övervakande roll medan lärarrollen under 2000-talet blivit allt mer handledande och granskande. Skillnaden kan beskrivas som att en övervakande lärare försäkrar sig om att eleverna följer hens direktiv medan en granskande lärare snarare bedömer hur väl eleverna kan visa diverse färdigheter och kunskaper.
Nyckelord: Idrott och hälsa, läroplansteoretiskt perspektiv, jämförande perspektiv, koder.
Innehållsförteckning
Inledning ...1
Syfte och frågeställning...2
Forskningsöversikt...3
Undervisning enligt styrdokument ...3
Idrottsämnets historiska utveckling ...6
Lärandetraditioner ...8 Teoretiska perspektiv ... 10 Läroplansteori ... 10 Komparativt perspektiv ... 12 Teoretisk mall ... 12 Metod ... 14
Urval och avgränsningar ... 16
Etiska överväganden ... 17
Analysmetod ... 18
Resultat ... 19
Folkskolans läroplan, 1919 & TIG ... 20
Fostran... 20
Främjande av Hälsa ... 21
Anpassning efter målgrupp... 21
Undervisningsstrategier ... 22
Grundskolans läroplan, 1969 & TIG ... 24
Fostran... 25
Främjande av Hälsa ... 26
Anpassning efter målgrupp... 27
Undervisningsstrategier ... 29
Grundskolans läroplan, 2011 & TIG ... 30
Fostran... 31
Främjande av Hälsa ... 32
Anpassning efter målgrupp... 33
Undervisningsstrategier ... 34 Sammanställning av resultat ... 35 Diskussion ... 38 Resultatdiskussion... 38 Fostran... 38 Främjande av Hälsa ... 39
Anpassning efter målgrupp... 40 Undervisningsstrategier ... 42 Metoddiskussion... 43 Studiens kunskapsbidrag ... 44 Slutsats... 45 Referenslista ... 47
1
Inledning
Läroplaner är samhällets och politikens sätt att styra den svenska skolan och dess utbildning (Larsson, 2004). Den svenska skolan, oavsett om det gäller grundskolan eller gymnasieskolan är och har genom tiderna varit ett resultat av samhälleliga och politiska värderingar som präglat det rådande samhället. Det innebär att skolan och dess utbildning inte är en separat institution som står utanför rådande normer och ideologier, utan skolan snarare skall fungera i symbios med omgivningen (Ammert, 2013). Larsson (2004) poängterar att statens direktiv gällande utbildning, mer specifikt gällande utbildning inom skolämnet idrott och hälsa, har varit olika stark inom olika läroplaner. Bland annat betonar Larsson (2004) att staten överlag hade ett starkt grepp om utbildningen under grundskolans läroplaner från 1962 och 1969, men att utbildningen blev mer ”fri” i 1980-och 1994 års läroplaner. Under 60-talet användes en ”gymnastikinspektör” för att säkerhetsställa att idrottslärare följde styrdokumentens anvisningar och direktiv, medan det under slutet av 1900-talet har handlat mer om att allmänheten, läraren själv eller övriga lärare var den centrala utvärderande och granskande makten gällande huruvida utbildningen lever upp till dess förväntningar (Larsson, 2004). Det är dock inte alltid den ideala bilden av vad undervisningen ska behandla och hur den skall vara utformad, stämmer överens med praktiken. Det innebär att det kan beskrivas existera en distans mellan den normativa och den praktiska nivån av undervisningen (Sandahl, 2005). En normativ nivå innebär en idealbild av hur undervisningen skall fortgå och hur den skall vara utformad. Den praktiska nivån handlar i kontrast till den normativa nivån istället om hur den faktiska utbildningen är, hur praktiken ser ut (Sandahl, 2005). Frågan som dock går att reflektera kring är varför denna distans ibland existerar. En möjlig orsak är att direktiven för hur idrottslärare skall arbeta inte alltid är tillräckligt tydliga (Annerstedt, 1990), vilket som i sin tur kan vara en följd av att idrottsämnet är och mer eller mindre alltid varit ett ämne i förändring (Sandahl, 2017).
Sett rent historiskt är idrottsämnet i sig är ett ämne som genomgått betydande förändringar. Enligt Björn Sandahl (2017) kan idrottsämnet till och med vara det skolämne där mest utveckling och ombildning skett. Något som till viss del går att urskilja av ämnets
namnförändringar… gymnastik, gymnastik med lek och idrott samt idrott och hälsa etcetera. Claes Annerstedt (1990) poängterar att det kan vara en följd av att idrottsrörelsen, den som präglar samhället och den som ligger som bakgrund till skolämnet, ständigt förändras. Changemanget är dock inte alltid helt problemfritt då det kan skapa osäkerheter hos
2
idrottslärare gällande både deras yrkesutövning och vilka förväntningar som ställs på dem, från styrande organ, andra lärare, elever och allmänheten. Osäkerheten kan bli påträffande i sammanhang gällande valet av innehåll som idrottsämnet skall bestå och vad som lärarna skall lära ut. Samtidigt kan osäkerheten framträda när det kommer till den didaktiska frågan Hur, det vill säga hur något ska läras ut. Inkluderande pedagogiska strategier och metoder som idrottsläraren kan och bör bruka för att lära ut ett specifikt innehåll (Annerstedt, 1990). Med det menas dock inte att oklarheter inom idrottsämnet och för idrottslärarprofessionen endast beror på att ämnet i sig är ett ämne i förändring, utan att andra faktorer kan bidra till osäkerheten. Vad det i detta fall syftas på är att styrdokumenten inte alltid bidrar med
tillräckligt tydliga direktiv. I vissa fall saknas det till och med helt direktiv för hur lärare, mer specifikt idrottslärare skall agera och hur de skall bedriva undervisningen i vissa situationer. Där är inte Sverige ensamt, utan det kan och bör snarare betraktas som ett mer globalt problem, eller möjlighet, beroende på vem betraktaren i fråga är. Just osäkerheten angående vilka direktiv som stipuleras gällande idrottslärarprofessionen är dock själva bakgrunden till denna studie.
Syfte och frågeställning
Syftet med undersökningen är att undersöka vad som betonas vara idrottslärarens pedagogiska uppdrag och hur detta har förändrats mellan åren 1919, 1969 och 2011. Det kommer ske genom en analys av tre läroplaner för grundskolan, läroplanerna från 1919, 1969 och 2011. ”Tidskriften i gymnastik” (TIG)/Idrott & hälsa kommer också att analyseras för att undersöka detta. Anledningen är att material som tidskrifterna kan bidra med en bredare bild av
idrottslärarprofessionen. På så sätt blir det möjligt att redogöra för hur idrottslärarprofessionen förändrats över tid, gällande det pedagogiska uppdraget. Det innebär att en kvalitativ
textanalys kommer vara den centrala metoden för att undersöka ämnet. Bakgrunden till valt ämne, lärarprofessionens uppdrag, grundar sig dock i att det kan finnas en osäkerhet gällande vad som grundskolans läroplaner stipulerar vara lärarens uppdrag i ett
undervisningssammanhang, i detta fall mer specifikt lärare i ämnet idrott och hälsa. Frågeställningarna som ämnas besvaras är följande:
• Vad lyfts fram som idrottslärarens pedagogiska uppdrag utifrån grundskolans läroplaner och tidskriften TIG/Idrott & hälsa?
3
Forskningsöversikt
Vad som inom olika läroplaner beskrivs vara idrottslärarens uppdrag och hur undervisningen bör bedrivas, kan grunda sig i en variation av tidigare forskning som på ett eller annat sätt kan vara av relevans. Utifrån den anledningen kommer forskningsläget att presenteras i form av ett antal underrubriker/kategorier, även om (det skall tas i beaktande) att delar av den tidigare forskning kan beröra flera olika områden. De kategorier som kommer att brukas för att på ett så konkret sätt som möjligt presentera forskningsläget är ”undervisning enligt styrdokument”, ”idrottsämnets historiska utveckling” samt ”lärandetraditioner”.
Undervisning enligt styrdokument
Som en bakgrund till studien kan det vara av betydelse att lyfta delar av den forskning som behandlar just hur undervisning ska struktureras och genomföras utifrån läroplaner och styrdokument. En av de studierna är Björn Sandahls studie från 2005. Sandahls (2005) avhandling baseras på en undersökande och komparativ studie med syfte att kartlägga idrottsämnet i grundskolan utifrån ett normativt och praktiskt perspektiv. Vad det innebär är att Sandahl ställer det normativa, hur något bör vara (samhällets syn), i relation till det
praktiska, hur något faktiskt är. Resultatet i studien visar dock på att det finns en klyfta mellan det normativa, normen gällande hur undervisningen bör vara, och det praktiska, vad som egentligen sker på lektionerna. Sandahl citerar Mikael Quennerstedt i (Tidskrift i gymnastik, nr.3, 2003, s. 42-43) gällande detta: ”…idrottslärare inte hänger med i samhällsutvecklingen, att idrottslärare inte alls bryr sig om styrdokumenten, att ämnet enbart är ett aktivitetsämne samt att idrottslärare endast gör det de själva är intresserade av…” (Sandahl, 2005, s.284). Baserat på resultatet i studien så ställer sig Sandahl kritisk till Quennerstedts resonemang gällande att idrottslärare inte förhåller sig till läroplanerna då det i Sandahls studie framkommer att lärarna själva anser att styrdokument har en betydande roll. Dock väljer Sandahl att till viss del problematisera ”blind lydnad” till läroplanerna då de inte tar hänsyn till lokala och varierande förutsättningar för undervisningen. Slutligen ska det betonas att studien även berör idrottsundervisningens utveckling under 1900-talets senare hälft. Denna forskning är relevant för studien är för att den behandlar idrottsämnet utifrån en komparativ metod vilket även kommer vara centralt för min studie. Det betyder dock inte att studierna kommer vara desamma då de fokuserar på att jämföra olika delar av idrottsundervisningen.
4
Liksom att Sandahl (2005) poängterar lokala och varierande förutsättningar för
undervisningen så berör även Håkan Larsson (2004) ett snarlikt område. Larsson (2004) behandlar bland annat hur olika styrningar implementerats i olika styrdokument och
läroplaner. Med styrning menas hur i detta fall hur ovanordnade roller styr och påverkar de underordnade. Mer specifikt hur politisk styrning påverkar de enskilda idrottslärarna. ”Kursplanen har på detta vis uppfattas som statens försök att få idrottslärare att bete sig som staten vill.” (Larsson, 2004, s.205). Utgångspunkten grundar sig i debatter angående att läroplanerna under den senare delen av 1900-talet, grundskolans läroplaner från 1980 och 1994, helt eller till viss del saknar en pedagogisk styrning, åtminstone i relation till tidigare styrdokument så som Lgr 62 samt Lgr 69. Larsson (2004) gräver sig dock djupare ner i kursplanerna och väljer att undersöka hur lokala kursplaner brukas i undervisningen. Det vill säga vilken påverkan de har på undervisningen och lärarens pedagogiska val. Larsson lyfter också fram att användandet av lokala kursplaner i relation till de nationella kan tyda på att det finns motsättningar gällande de nationella läroplanernas faktiska utformande.
”De lokala kursplaner som jag studerat är mycket heterogena till karaktären. Detta faktum antyder att försöken till styrning på distans är ett vanskligt företag. Det antyder att idrottslärarna i stor utsträckning försöker göra motstånd mot de sätt att resonera om ämnet som grundläggs i Lpo 94.” (Larsson, 2004, s.207).
Även Jan-Eric Ekberg (2009) behandlar i sin avhandling forskning som kan kopplas till undervisning enligt styrdokument. Avhandlingen utgår från vad som benämns som tre olika nivåer av undervisning, det ”intentionella lärandeobjektet”, det ”iscensatta lärande objektet” och det ”erfarna lärandeobjektet”. Kort fattat handlar dessa nivåer om vilka intentioner lärare i fråga har med undervisningen, vad undervisningen skall leda till, hur faktiska
klassrumssituationer ser ut samt resultatet av undervisningen och lärandet. Avhandlingen beskrivs ha två skilda syften, dels berörs ett område med fokus på att undersöka vilken typ av kunskap som ges plats i ämnet idrott och hälsa, i den mening att kunskaperna presenteras i läroplaner samt vad idrottsläraren väljer att undervisa om. Ekbergs andra syfte poängteras vara att utläsa eventuella skillnader och likheter mellan ovanstående ”nivåer” gällande den kunskap som ses som central. Med det menas om lärarens intentioner förverkligas i
undervisningssammanhanget samt om resultatet blir vad som eftersträvades. För att undersöka ämnat syfte så utgår Ekberg (2009) ifrån vad som benämns som tre olika arenor,
5
formuleringsarenan, transformeringsarenan och realiseringsarenan. Enligt Göran Linde (2000) berör formuleringsarenan idéer om skolan och undervisning, exempelvis vad skolan är till för gällande utbildningens mål, tankar om lärande samt hur relationen mellan elev och lärare bör vara. Transformeringsarenan handlar om hur normer kan påverka individers tolkningar av läroplaner och styrdokument. Det innebär att läroplanernas direktiv kan tolkas på olika sätt beroende på vem betraktaren i fråga är. Realiseringsarenan handlar slutligen om hur läroplanernas anvisningar brukas i praktiken (undervisningen).
Vad Ekberg (2009) bland annat lyfter fram i sin avhandling är att ovannämnda arenor både kan samspela samt fungera som en motpart till varandra, i den mening att samma syn på kunskap inte blir lika framträdande inom samtliga arenor.
”Ämnets lärobjekt skiljer sig mest markant åt mellan å ena sidan formuleringsarenan och å andra sidan transformerings- och realiseringsarenan. Formuleringsarenan omfattas främst av såväl den funktionella formen som begreppslig utveckling och förståelse för hälsa och livsstil. På
transformerings- och realiseringsarenan omfattas lärobjektet av formaliserade idrotter, men erbjuder även utveckling av olika fysiska aktiviteter.” (Ekberg, 2009, s.211-212).
Ekberg (2009) lyfter alltså fram att den största klyftan gällande undervisning finns mellan formuleringsarenan och transformerings-och realiseringsarenorna. Det innebär att målen med undervisningen inte alltid brukas i praktiken, vilket kan vara en följd av att läroplanernas och styrdokumentens direktiv tolkats på olika sätt av skolledning och lärare. Studien blir av relevans då den kan visa på en distans mellan läroplanernas direktiv och allmänhetens tolkning av dessa.
Slutligen kan också Christer Håkanssons (2004) avhandling kopplas till berört område (undervisning enligt styrdokument). Håkansson (2004) undersöker i sin avhandling hur olika situationer kan komma att påverka lärares yrkesutövning och hur institutionella villkor kan komma att ge konsekvenser för deras undervisning. Håkansson beskriver själv att syftet med studien ”…är att diskutera möjliga konsekvenser av att undervisning och lärande sker i ett institutionellt sammanhang, i detta fall en skola.” (Håkansson, 2004, s.20). Vidare diskuterar Håkansson att en lärares arbete kan vara svårt att helt ”rama in” då arbetet och de uppgifter en lärare har kan variera beroende vilket perspektiv och synsätt som fenomenet granskas utifrån. I avhandlingen lyfts det bland annat fram tre olika synsätt som lärarprofessionen kan studeras
6
utifrån, ett fackligt perspektiv som till exempel kan inkludera arbetsmiljöer och löner. En typ av resultatbaserat perspektiv som behandlar lärarens betydelse för elevernas utveckling och inlärning. Slutligen lyfts också förändring fram som relevant synsätt, innebärande hur förändring kan komma att påverka lärarens arbete, gällande både konsekvenser och
möjligheter. Alltså kan det vara svårt att ge en konkret bild av vad god pedagogik innebär och vad lärarens arbete går ut på ifall den studerande inte tar hänsyn till situationsbaserade
faktorer.
Idrottsämnets historiska utveckling
Barbro Carli (2004) behandlar i sin avhandling idrottsundervisning utifrån ett
genusperspektiv. Vad som bland annat lyfts fram är att undervisningen rent historiskt sätt till stor del har separerat män och kvinnor inom undervisningen, både gällande elevgrupper och ansvariga lärare, män och kvinnor var för sig. Beroende på vilket kön/genus läraren i fråga hade så utbildades de på olika sätt, kvinnliga lärare blev utbildade till att undervisa just kvinnliga elever, motsatsen gällde för manliga lärare och elever. Det innebar att beroende på vilket kön läraren i fråga hade så blev de instruerade att arbeta på olika sätt, gällande
pedagogiska direktiv och undervisningens innehåll. Följderna av det var att olika typer av lärande och undervisnings- och lärandekulturer växte fram. Vidare behandlar Carli (2004) idrottsundervisningen i stort mellan åren 1818 och 1974, dess utformning och relation till samhälleliga kontext, då utifrån ett genusperspektiv. Själva syftet med studien betonas av Carli (2004) vara att synliggöra kvinnors roll, förutsättningar och deltagande i ämnet idrott och hälsa (läs dagens benämning av ämnet), för att på så sätt uppmärksamma en dualistisk syn på ämnets historik där både manliga och kvinnliga förutsättningar för deltagande framställs. Vidare benämns också att skapa en förståelse för problem i relation till kön inom
idrottsundervisningen vara ett av studiens centrala syften. Carli (2004) kommer fram till och vill därmed betona att fysisk aktivitet oavsett om det innebär inom skolverksamhetens ramar eller som exempelvis föreningsidrott, alltid haft vad som benämns som en ”patriarkalisk” stämpel där det manliga intresset varit dominerande och värdefullt. Dock menar Carli (2004) också att flertalet kvinnliga idrottslärare arbetat hårt för att ge kvinnor större möjligheter inom den ”fysiskt aktiva” arenan, genom att bland annat bilda ”Gymnastic fedaration” och ” Girl-scout federation”. Dessa typer av organisationer kunde då ge kvinnor möjlighet till att delta i och bedriva fysisk aktivitet.
7
”Thus, in several areas a free zone existed, where women PE teachers and their girls/students could keep away from the patriarchal gaze. Here they could choose, test, develop, and practice activities in accordance with their own, needs and interests. And they could do this without male interference and judgement, without considering male interests.” (Carli, 2004, s.247-248).
Liksom att Sandahl (2005) behandlar undervisning inom styrdokumenten så ger han även i sin forskning en historisk tillbakablick gällande hur idrottsämnet har utvecklats genom historien. Sandahl (2005) poängterar liksom Carli (2004) att ämnet historiskt sett varit ett pojkdominerat ämne där flickorna försköts åt sidan. Detta betonas dock ha förändrats något år 1917, i den mening att flickor tilläts delta i undervisningen i allt större utsträckning. Något som av Sandahl (2005) beskrivs vara en följd av militärövningarnas försvinnande. Dock innebar inte förändringen en jämställd undervisning, utan könsrelaterade begränsningar kom fortfarande att prägla undervisningen. Exempelvis i form av vilka rörelser som bedömdes vara lämpliga för flickor att utföra utan att de skulle riskera förlora sin ”anständighet”. Sandahl (2005) belyser att under början av 1900-talet trädde idrotten in i skolgymnastiken som ett resultat av dess samhälleliga popularitet, dock behöll linggymnastiken sin position i den bemärkelse att gymnastiken förblev det mest centrala innehållet i ämnets undervisning under 1900-talets första hälft.
Claes Annerstedt (1991) behandlar i sin avhandling ett brett område, allt från den historiska utvecklingen inom idrottsämnet och tidigare forskning inom ämnet till en egen utförd
empirisk undersökning. Gällande den historiska utvecklingen inom idrottsämnet så utgör den fysiska fostran en central utgångspunkt för avhandlingen. Annerstedt lyfter bland annat fram hur den fysiska fostran utvecklats rent historiskt samt hur olika pedagoger ser på just fysisk fostran som begrepp, bland annat diskuteras det omkring Platons, John Locke och Hjalmar Fredrik Lings perspektiv gällande fysisk fostran. Utöver den fysiska fostran så behandlas skolgymnastikens utveckling i Sverige med en koppling till både läroplaner och
idrottslärarutbildningen. Annerstedt (1991) betonar bland annat att gymnastikämnet i och med dess namnbyte till ”Gymnastik med lek och idrott” år 1928 också i viss mån kom att skifta karaktär. Från vad som Sandahl (2005) beskriver som en undervisning dominerad av linggymnastik till en undervisning där olika typer av innehåll förekom. Annerstedt (1991) beskriver det på följande sätt:
8
”Enligt denna stadga syftade ämnet till att befordra en allsidig kroppsutveckling, vänja eleverna vid god kroppshållning, stärka deras psykiska och fysiska motståndskraft och ge insikt i betydelsen av god hälsa. Men även andra mera övergripande mål angavs som att övningarna skulle vara karaktärsdanande, disciplinerande och leda till god kamratanda, ansvarskänsla, självbehärskning samt ridderligt uppträdande.” (Annerstedt, 1991, s.110).
Ämnets utveckling tog en annan riktning vid slutet 1900-talet då ämnets innehåll kom att förändras ytterligare (Sandahl, 2005). 1900-talet präglades generellt sett av att idrotten tog allt mer plats i undervisningen och i samhället, vilket resulterade i att ämnet 1970 bytte namn från gymnastik till idrott. Vidare förändringar beskriv av Sandahl (2005) ha skett på 90-talet:
”Ämnet breddades från att ha omfattat huvudsakligen idrottsaktiviteter till att omfatta frågor som livsstil, miljö, hälsa och livskvalitet. Samtidigt betonades individens förutsättningar i högre grad än tidigare Undervisningen skulle individanpassas vilket samtidigt medförde att innehåll och metodik kunde variera avsevärt från skola till skola” (Sandahl, 2005, s.25).
Lärandetraditioner
Anledningen varför lärandetraditioner som kategori tilldelas en plats i denna studie är att forskning inom detta område kan visa på att det kan vara svårt att helt fastställa vilken typ av undervisning som värderas högt av allmänheten, lärare eller styrande organ. Samt att det ger en bild av att läroplaner och dess direktiv kan tolkas olika beroende på vem betraktaren i fråga är. Annerstedt (1991) berör bland annat just lärandetraditioner i en empirisk undersökning, vars syfte beskrivs som följande: ”Syftet med min empiriska undersökning är att med hjälp av fenomenografisk metod beskriva och analysera de skilda uppfattningar som existerar kring idrottsämnets legitimitet och vari idrottslärarkompetensen består.” (Annerstedt, 1991, s. 169). Vad Annerstedt bland annat kommer fram till är att det finns en bredd av lärandetraditioner där olika synsätt på idrottsutbildning och lärande blir framträdande, exempelvis poängteras det att vissa traditioner är präglade av en typ av materiell och instrumentell undervisning medan andra kan betraktas vara av en mer social och funktionell karaktär. Samtidigt lyfts det fram skillnader gällande hur idrottslärare ser på utbildningen, en del menar på att utbildningen i skolan bör vara utformad i nära symbios med föreningsidrott medan andra ser det som mer skilda ting som inte har en allt för nära anslutning till varandra. Forskningen blir relevant för
9
min tilltänkta undersökning då den visar på att det finns skilda synsätt gällande bland annat pedagogiska strategier och innehåll i idrottsundervisningen. Vidare ger forskningen en bild av hur olika idrottstraditioner slagit sig in i utbildningen.
Även Inger Karlefors (2002) behandlar hur olika lärandetraditioner kan komma att påverka undervisningen. Karlefors (2002) betonar att idrottsämnet med grund i Lpo94 stod inför en kris då ämnet fått allt mindre tid i de svenska grundskolorna. I den bakgrunden grundade Karlefors (2002) ett syfte med att ta reda på huruvida idrottsämnets identitet kan stärkas genom ämnesöverskridande undervisning. Huruvida metoden är brukbar eller ej framkommer vara ett resultat av den yrkesidentitet som lärare i fråga besitter. Bland annat lyfts två typer av idrottslärare fram, ”Ämnesspecialisten” och ”Generalisten”.
”Ämnesspecialisten är specialist på att lära ut idrottsaktiviteter. För specialisten är det viktigt att eleverna har vissa baskunskaper som lärs ut genom en viss metodik och under lärarens ledning. Specialisten vill arbeta under samlingskod och endast samverka vid speciella tillfällen, då det passar in i undervisningen”. (Karlefors, 2002, s.141).
”Generalisten arbetar gärna under integrerad kod, där detaljkunskaper i de olika idrottsgrenarna inte är lika viktiga. Istället utgörs ämnesinnehållet av idrottsaktiviteter som eleverna kan ta hand om själva, där de kan träna och samtidigt utveckla andra kvaliteter som ledarskap och
ansvarstagande. Idrottsläraren utövar huvudsakligen ett handledarskap.” (Karlefors, 2002, s.141-142).
Vad som ska lyftas fram utifrån citaten är att lärare använder sig av olika pedagogiska strategier och metoder i undervisningen, samt att olika läraridentiteter kan vara olika öppna för ett samarbete mellan andra lärare och ämnen. Vad som också gör Karlefors avhandling intressant för min studie är att den behandlar och analyserar material från tidskriften TIG, det vill säga samma tidskrift som kommer ges plats i aktuell undersökning. Karlefors (2002) diskuterar bland annat utifrån vad som framkommer i TIG att nya läroplaner i skolan inte nödvändigtvis medför drastiska förändringar gällande hur idrottsläraren ska arbeta och vad undervisningen skall grunda sig i. Utan att det i många fall faktiskt är läraren själv som avgör hur framträdande förändringarna blir, eller inte alls. Dock betonas också att TIG som
10
dagsaktuella frågor, i Lgr80 handlade debatten om samundervisning medan den i Lpo94 fokuserades på tidsnedskärning.
Göransson (2006) menar dock att olika pedagogiska modeller funkar olika bra beroende på vem mottagaren av utbildningen i fråga är. Göransson (2006) behandlar hur olika
lärandetraditioner/ kulturer kan påverka hur delaktiga elever blir i undervisningen. Vad som bland annat behandlas är att det i den svenska skolan finns en typ av lärandetradition som kan benämnas som en ”kompensationslösning” eller ”segregerad interaktion”, något som syftar på att samtliga elever kan lära sig samma saker men att det kan krävas en anpassning av metoder hos lärare för att ge eleverna förutsättningar till att nå samma mål.
Teoretiska perspektiv
Vid studier gällande pedagogik, idrott som skolämne och läroplaner så finns det en bredd av perspektiv och teorier som skulle kunna brukas för att (besvara eller) undersöka ett visst fenomen. De två mest centrala teoretiska verktyg som kommer användas för att besvara eller åtminstone argumentera kring ställda frågeställningar är ett läroplansteoretiskt perspektiv samt ett komparativt perspektiv. Teorierna i sig behöver dock inte ses som motparter till varandra utan att de kan brukas i symbios för att besvara tilltänkta frågeställningar. Nedan kommer ovannämnda teorier att presenteras samt en mall för hur och varför teorierna kommer brukas.
Läroplansteori
Ett läroplansteoretiskt perspektiv kan betraktas vara ett vanligt förekommande teoretisk utgångspunkt när det kommer till att bedriva forskning angående skola, läroplaner och pedagogik. Läroplansteori kan beskrivas som ett brett begrepp som innehåller än variation av inriktningar. Ninni Wahlström (2016) beskriver att läroplansteori i sig är ett ramverk som inkluderar flertalet olika perspektiv, med andra ord en form av samlingsbegrepp. Vad som ges utrymme i begreppet läroplansteori är samhälleliga och politiska faktorer såsom olika
värderingar, kunskapssyn och ideologier etcetera, faktorer som i någon mån formar samtida läroplaner. Läroplanernas innehåll är även det en del av läroplansteori, något som inkluderar läroplanernas uppbyggnad gällande bland annat direktiv angående vilken kunskap och innehåll som ska förmedlas samt deras utformning och struktur. Slutligen presenteras
klassrumssituationer som en del av ett läroplansteoretiskt perspektiv, vilket behandlar hur den praktiska utbildningen i klassrummet faktiskt ser ut, vad det är som egentligen sker i
11
klassrummet (Wahlström, 2016). Varför är detta teoretiska perspektiv då relevant för studien? Som det tidigare poängteras så ämnar studien undersöka vilka direktiv som framkommer inom olika läroplaner och TIG gällande hur idrottslärares pedagogiska uppdrag ser ut. Det innebär att läroplanernas innehåll, som är en del av läroplansteori, blir högrelevant för att kunna besvara tilltänkta frågeställningar. Larsson (2016) menar på att vad som utgör grunden för själva utformningen av undervisningen är i huvudsak tre begrepp, som kan definieras som läroplanens kod, klassifikation och inramning, varav kod är mest relevant för denna studie. Larssons definitioner av begreppen är tagna från Bernsteins (1973) förklaringar, där kod beskrivs som det meningsfulla i skolan och vad som kommer att påverka individers ageranden och handlingar.
Läroplanskod beskrivs vidare som: ”De samlade principer som uttrycker vilka dominerande föreställningar som bygger upp en viss läroplan…” (Wahlström, 2016, s,27). Wahlström (2016) beskriver att en läroplanskod kan identifieras utifrån tre olika nivåer. Den samhälleliga nivån som handlar om samhällets inverkan på läroplaner, den nivå som berör själva
styrningen och den faktiska läroplanen samt den nivå som behandlar klassrumssituationer. Specifika koder som framkommer är bland annat moralistiska koder som handlar om religion och ``etnisk tillhörighet´´ samt rationella koder som handlar om att skolan skall lära ut kunskaper som är viktiga för samhället och dess utveckling (Wahlström, 2016). Båda dessa koder kan komma att vara användbara för denna studie då de kan bidra med en förståelse av analyserat material. Vid denna studie blir de två förstnämnda nivåerna av intresse, det vill säga samhälleliga koder och koder gällande styrning. Även de koder som kan appliceras på klassrumssituationer kan till viss del bli relevanta, i den mening att det handlar om hur läraren ska och bör arbeta. Klassrumssituationer som handlar om den faktiska undervisningen, vad som faktiskt sker i klassrummet är inte av relevans för denna studie.
Även samhällets och politikers syn på idrottsundervisningen kommer bli av intresse då tidskriften ”Tidskrift i gymnastik” (TIG) kommer användas som ett komplement till
läroplanerna för att ge en fördjupad bild av hur samhället såg på undervisningen under en viss tidsperiod. På så sätt kan det ge en djupare förståelse för de olika läroplanernas innehåll, förståelsen av dess innebörd och en förståelse för varför läroplanerna är utformade på aktuellt sätt. Dock ska det inte förglömmas att även läroplanerna i sig kan ge en bild av det rådande samhället. ”Samtidigt som varje läroplan strävar efter att belysa viktiga frågor i sin omvärld, ger läroplanen i sig en bild av sin omvärld i koncentrat, där dominerande frågeställningar och ideologier från den aktuella tidsepoken blir synliga.” (Wahlström, 2016, s.13). Vad det
12
innebär är att exempelvis de direktiv som finns inom läroplanerna gällande idrottslärares pedagogiska uppdrag kan vara ett resultat av hur samhället såg/ser på undervisning. Läroplansteorin sammanlänkar läroplanerna med samhället, ett samhälle i förändring där historiska ”tider” kan hjälpa till att legitimera läroplanernas innehåll och utformning (Wahlström, 2016). Det innebär att läroplansteori fokuserar på att lyfta fram läroplanerna i relation till det rådande samhället, läroplaner ger både en bild av samhällets värderingar av kunskap samtidigt som läroplanernas utformning och innehåll är ett resultat av just dessa värderingar och synsätt.
Komparativt perspektiv
Ett komparativt perspektiv eller ett jämförande perspektiv som det också kan kallas handlar om att undersöka ett och samma eller åtminstone någorlunda samma fenomen utifrån olika typer av faktorer (Berglund, 2015). Vad dessa ”faktorer” kan innebära är exempelvis skilda synsätt och perspektiv, kort sagt handlar det om att jämföra ett fenomen mellan olika nämnare. Berglund (2015) skriver på följande sätt: ”Det var samhällen som helheter som skulle studeras, och för att kunna komma fram till förklaringar till olikheter mellan regioner krävdes jämförelser.” (Berglund, 2015, s.162). Vad det innebär är att ett resultat inte alltid säger så mycket som isolerade enheter utan att de först blir relevanta och betydande när det ställs i relation till något annat. Varför blir detta perspektiv då relevant att använda sig av vid analyser av läroplaner? Då syftet som tidigare nämnts är att ta reda på vad som betonas vara idrottslärarens pedagogiska uppdrag och hur detta har förändrats mellan åren 1919, 1969 och 2011 så blir ett komparativt perspektiv (som teoretiskt ramverk) högaktuellt. Ställs de olika läroplanerna inte emot varandra så kommer en slutsats gällande idrottsämnets utveckling inte kunna dras. Samtidigt kommer det komparativa perspektivet bli betydelsefullt för att
undersöka om de direktiv gällande idrottspedagogik som framförs i olika läroplaner stämmer överens med idrottslärares synsätt av samma fenomen som framkommer i Tidskriften TIG. Är läroplanernas innehåll utformade i symbios med samtida tankar och värderingar eller finns det en distans mellan dessa nämnare.
Teoretisk mall
Det läroplansteoretiska perspektivet utgör alltså den centrala utgångspunkten för teoridelen av denna studie, men även det komparativa perspektivet är av stor vikt för att kunna besvara ämnade forskningsfrågor. De olika teoretiska perspektiven kan därmed ses samspela med
13
varandra och behöver inte betraktas vara skilda från varandra. Nedan följer en mall på hur teorin blir användbar.
Genom att använda ett läroplansteoretiskt perspektiv i undersökningen blir det möjligt att kunna utläsa eventuella läroplanskoder som präglar en samtid och dess undervisning. Det komparativa perspektivet gör det däremot möjligt att ta reda på hur utvecklingen inom idrottsämnet skett och eventuellt lyfta fram bestående faktorer som fortlevt från läroplan till
Läroplansteori
Komparativt perspektiv
Folkskolans läroplan, 1919 &TIG Grundskolans läroplan, 1969 & TIG Grundskolans läroplan, 2011 & Idrott & hälsaLäroplanskoder
14
läroplan, eller motsatsen, vilka förändringar som skett. Mallen kommer användas på så sätt att de olika läroplanerna och TIG undersöks utifrån ett läroplansteoretiskt och komparativt perspektiv där syftet är att identifiera eventuella läroplanskoder och idrottspedagogiska direktiv.
Metod
Studien kommer som tidigare nämnts att rikta in sig på att undersöka vad som betonas vara idrottslärarens pedagogiska uppdrag och hur detta har förändrats mellan åren 1919, 1969 och 2011. Det kommer ske genom en analys av tre läroplaner för folkskolan/grundskolan,
läroplanerna från 1919, 1969 och 2011 samt ”Tidskriften i gymnastik”/”Idrott & hälsa” (totalt 8 nummer). Det innebär att en kvalitativ textanalys kommer vara den centrala metoden för att undersöka området och frågeställningarna. Relevansen av att utföra en undersökning av detta slag grundar sig i att läroplaner ständigt uppdateras eller revideras, något som innebär att dess struktur och innehåll inte nödvändigtvis och troligen inte förblir kontinuerlig och densamma sett över tid.
Pär Widén (2015) skriver på följande sätt gällande kvalitativa textanalyser: ”Kvalitativ
textanalys som metodansats passar bra när skriftliga dokument och texter ska undersökas. Det kan vara dagstidningar, bloggar, dagböcker, informationsbroschyrer, partiprogram eller formella handlingar.” (Widén, 2015, s. 176). Då denna studie ämnar fokusera på just skriftligt material i form av statliga dokument så blir metoden lämplig för ändamålet. Metoden blir också relevant vid analys av till exempel olika typer av tidskrifter, i detta fall lärartidningen Tidskrift i gymnastik, som på senare år bytt namn till ”Idrott & hälsa”. I grunden handlar textanalys om hur individen tolkar, läser, förstår och skapar mening av olika typer av texter. Vad som egentligen går att utläsa av texterna (Widén, 2015). Berglund (2015) poängterar dock att visst material kan betraktas vara av en dold karaktär, det vill säga att det inte alltid framkommer rent konkret vad texterna vill förmedla utan att det ibland kan krävas att
forskaren är kapabel till ”finna det dolda”, med andra ord läsa mellan raderna. I detta fall blir det av relevans då det inte nödvändigtvis skrivs ut i läroplanerna på ett konkret sätt vad som är idrottslärarens uppdrag och arbetsuppgifter, utan att dess innebörd kan visa sig vara av mer subtil art, att det måste tolkas för att få en mening. Samtidigt som läsning mellan raderna kan vara av största vikt för att kunna identifiera eventuella läroplanskoder och perspektiv på lärande utifrån både läroplanerna och TIG/Idrott & hälsa.
15
Widén (2015) väljer att lyfta fram tre olika dimensioner som texter kan analyseras utifrån. Den första handlar om att analysera författaren bakom texten, exempelvis gällande
upphovsmannens motiv till texten eller om upphovsmannen medvetet ”riktat” materialet åt något visst håll, till exempel politiskt. Den andra dimensionen berör mer materialets struktur och faktiska innehåll, vad det egentligen är som sägs i texten. Den tredje och sista
dimensionen vänder sig mer till den samhälleliga kontexten i vilket texten är skriven inom. Det innebär hur texten formats av samtida rådande värderingar, ideologier och åsikter inom det aktuella samhället, samt hur texten i sig kan ge en bild av ett större sammanhang.
Av den anledningen, att det finns olika dimensioner att analysera texter utifrån menar Widén (2015) att det är av vikt att forskaren i fråga redogör för vilka/vilken dimension ett visst material kommer att analyseras utifrån. Kopplat till denna studie så blir den andra och tredje dimensionerna centrala för studien. Gällande materialets innehåll så kommer det läggas fokus på att granska läroplanernas faktiska innehåll, vad står gällande idrottslärarens pedagogiska uppdrag? Vidare blir den tredje dimensionen viktig då den kan hjälpa till att besvara frågan gällande varför det står som det gör i läroplanerna, har det exempelvis att göra med samhällets dåtida och nutida bild av vad god pedagogik kan innebära, eller om läroplanerna på ett eller annat sätt kan tala om något om det samhälle då läroplanerna var aktuella? För att göra det möjligt att använda den tredje dimensionen vid analyser av läroplaner så krävs det en bakgrund till en samhällelig kontext, att samtida normer och perspektiv definieras i relation till det undersökta materialet. Det kommer ske genom att bland annat belysa tidigare
forskning som berör området samt att en tidskrift vid namn ”Tidskrift i gymnastik” (numera Idrott & hälsa) kommer analyseras för att ge en bild av vilka perspektiv på idrottsämnet och dess pedagogik som framkommit historiskt sett. Genom att använda sig av tidskrifter, exempelvis då TIG/Idrott & hälsa så kan det skapa en förståelse för ett område utifrån ett bredare perspektiv, hur individer ser eller pratar om ett visst fenomen.
Metodansatsen blir i detta fall i huvudsak att analysera grundskolans olika läroplaner (från 1919, 1969 & 2011 samt TIG/Idrott & hälsa) utifrån ett historiskt perspektiv, gällande hur läroplanernas och tidskriftens utveckling sett ut gällande idrottslärarprofessionen, det innebär att en komparativ metodansats kommer användas. Vad en komparativ metod innebär belyses inom studiens teoridel. Vad som dock kort kan betonas är att det i detta fall handlar det om att analysera det pedagogiska uppdraget i relation till de år när läroplanerna är utgivna. Det komparativa blir då att jämföra hur det pedagogiska uppdraget förändrats över tid, detta genom att analysera olika läroplaner och nummer av TIG/Idrott & hälsa (totalt 8 nummer).
16
Användandet av en komparativ metod i relation till ställda frågeställningar är av största vikt då frågeställningarna tenderar att vara omöjliga att besvara ifall läroplanerna och utgåvorna av TIG inte ställs i relation till varandra. Utöver det kommer även ett läroplansteoretiskt
perspektiv utgöra en viktig grund till analysen av studien. Wahlström (2016) beskriver att läroplansteori i sig är ett ramverk som inkluderar flertalet olika perspektiv, en form av
samlingsbegrepp. Vidare beskrivning av läroplansteori presenteras i teoriavsnittet av studien. Urval och avgränsningar
Gällande valet av vilka läroplaner som skulle analyseras, så föll valet på en från 1900-talets början, en från dess mitt och en dagsaktuell läroplan, det innebär att det är ungefär ett 100-årigt spann mellan första och sista läroplanerna. Det kan innebära att analysen av läroplanerna kan visa på en bredd rent historiskt, att det öppnar upp för olika typer av innehåll. Men det är också valet av att enbart analysera tre läroplaner som kan ge indikationer på att forskningen är mer djupgående än bred. Det vill säga att studien väljer att endast utgå från tre huvudsakliga källor till materialet (gällande läroplaner), något som tyder på mer djupgående analyser. När det handlar om kvalitativ forskning, den ansats som aktuell textanalys går under, så är det vanligt att det sker en typ av urval som benämns som ”målinriktade”/”målstyrda” urval. Vad det innebär är att studiens respondenter eller i detta fall dokument väljs som ett resultat av deras direkta koppling och anslutning till tilltänkta frågeställningar. Det innebär att respondenter väljs på grund av att de i teorin skall kunna hjälpa till att besvara
forskningsfrågorna (Bryman, 2011). I detta fall när urvalet gjorts angående vilka läroplaner som skall analyseras så har ett målstyrt urval använts. Anledningen varför tre läroplaner valts ut med cirka 50 år emellan varandra är att läroplanernas utveckling då förhoppningsvis skall framkomma på ett tydligt och konkret sätt. Detta för att de i teorin kan besvara studiens andra frågeställning. Varför jag enbart väljer att fokusera på grundskolans/folkskolans läroplaner och exkluderar gymnasieskolans läroplaner grundar sig även det i ett ”målinriktad” urval då beslutet tagits att avgränsa idrottslärarens pedagogiska uppdrag till grundskolan.
När det kommer till det urval och avgränsningar som gjorts gällande Tidskrift i gymnastik/ Idrott & hälsa så har ett målinriktat urval varit centralt, med en grund i att analyserade volymer/nummer av tidskriften skulle vara utgivna i nära relation (tidsmässigt) med de analyserade läroplanerna. Det innebär att det inte endast är nummer av tidskriften från åren 1919, 1969 och 2011 som har valts, utan att upplagorna i själva verket kunde vara utgivna inom några år av de angivna årtalen. Gällande TIG/Idrott & hälsa skulle därmed också ett bekvämlighetsurval ses som brukat då tidskrifter har valts utifrån dess lokala tillgänglighet.
17
Gällande studiens mer direkta avgränsningar, det vill säga vad som ges utrymme i studien och vad som utelämnas, så kommer fokuset ligga på vad som faktiskt utskrivs i läroplanerna respektive tidskrifterna om idrottslärarens uppdrag och arbetsuppgifter och inte lärares uppfattningar och tolkningar av dessa.
Etiska överväganden
Etiska överväganden kan hjälpa forskaren till att tänka igenom olika val som kommer att påverka forskningen, det kan bland annat innebära hur urvalet av deltagare görs eller valet av vilka texter som ska få vara en del av studien. Vilka olika typer av datainsamlingsmetoder som används, gällande om val av metod är de bäst lämpade för att undersöka ett fenomen. I detta fall blir det av relevans att använda sig av en textanalys som metod för att besvara tilltänkta forskningsfrågor på grund av att forskningsfrågorna i sig handlar om vad som faktiskt skrivs ut i de olika läroplanerna angående idrottslärarens pedagogiska uppdrag. Hade syftet istället varit att undersöka hur idrottslärare uppfattar och tolkar direktiven i läroplanerna hade andra metoder varit mer lämpade, utifrån ett etiskt perspektiv. Även utformningen av exempelvis intervjuer, enkäter och forskningsfrågor bör forskaren i fråga reflektera över (Armour & Macdonald, 2012). I detta fall blir det av relevans att ställa lämpliga
forskningsfrågor i relation till analyserat material. Vidare lyfter Vetenskapsrådet (2017) att det är viktigt att studiens process och metoder presenteras på ett tydligt sätt för att det skall gå att avgöra resultatens betydelse.
”En hederlig och tydlig redovisning av bakgrunden till studien bör alltid finnas med i det som publiceras, vilket innebär att man citerar och hänvisar till väsentliga tidigare publikationer. Beskrivning av material och metod måste vara så tydlig och detaljerad att den någorlunda initierade läsaren kan bedöma den vetenskapliga kvaliteten eller tyngden av
resultaten”(Vetenskapsrådet, 2017, s.52).
Vad som också kan vara en god utgångspunkt gällande etisk korrekt bedriven forskning är att utföra forskning och studier av kvalitet. Detta då det kan bedömas vara oetiskt att bedriva forskning av låg kvalitet (Armour & Macdonald, 2012 samt Bryman, 2011). Det är något som bör ses som övergripande oavsett vilken typ av studie forskaren i fråga ämnar göra, det gör att den punkten blir relevant även för min forskning (textanalys av läroplaner och tidskrifter), hur ska jag arbeta och vilka frågor bör jag ställa för att forskningen skall bli av så hög kvalitet
18
som möjligt? Oavsett vad resultatet av studien blir så är det viktigt att forskaren presenterar resultatet på ett korrekt sätt. Det är exempelvis oetiskt att förhala delar av ett resultat även om det inte visade sig vara ett önskat eller förutspått resultat. Enligt Vetenskapsrådet (2017) kan det samtidigt betraktas som etiskt ”korrekt” att presentera alla typer av resultat, detta på grund av dess kunskapsbidrag. ”Endast om resultaten blir offentliga bidrar forskningen effektivt till att förmedla ny kunskap i samhället” (Vetenskapsrådet, 2017, s.52).
Vidare har det också gjorts etiska överväganden när det kommer till presentationen av
analyserade tidskrifter. Bedömningen har gjorts att tidskriftens författare i största mån skall få vara anonyma och av den anledningen kommer inte artikelns upphovsman nämnas vid namn i referenslistan eller i anslutning till citat. Istället kommer det hänvisas till tidskrift i gymnastik och Idrott & hälsa. Samma dilemma uppstår inte vid analysen av de olika läroplanerna då det inte är några enskilda författare som står bakom materialet. Vetenskapsrådet (2017) lyfter dock fram att anonymitet i studier kan göra det svårt att kontrollera materialets trovärdighet och forskarens uppgifter. Med detta i åtanke kommer det för den intresserade dock inte vara omöjligt att undersöka vem upphovsmannen till artiklarna är, då det i studien fortfarande kommer refereras till specifika utgåvor av tidskrifterna.
Analysmetod
Som det tidigare har poängterats så kommer studien grunda sig i en kvalitativ textanalys. Vid en textanalys av ett material kan forskaren i fråga välja att undersöka en bredd av fenomen (Widén, 2015). Av den anledningen kommer följande teoretiska verktyg användas för att precisera analysen av materialet åt ett önskvärt håll, med intentionen att verktygen skall brukas för att svara på de frågeställningar som studien faktiskt ämnar besvara (validitet). Verktygen är desamma som presenterats under studiens teoridel, ett läroplansteoretiskt perspektiv och ett komparativt perspektiv. Det läroplansteoretiska perspektivet kan ses och ska brukas som ett övergripande ramverk med ett fokus på att identifiera vad som faktiskt skrivs ut i läroplanerna och hur detta påverkats av samhälleliga värderingar och intressen (Wahlström, 2016). Det komparativa perspektivet kommer då att brukas för att ta reda på hur det som framkommit (via ett läroplansteoretiskt perspektiv) förändrats mellan olika årtal. Genom att använda ett komparativt samt ett läroplansteoretiskt perspektiv är meningen att utläsa eventuella koder och idrottspedagogiska direktiv inom de analyserade läroplanerna. För vidare beskrivning se analysmall på sida 13. Det komparativa perspektivet blir också
19
samhälleliga synsätt, synsätt som blir framträdande i tidskriften TIG/Idrott & hälsa. Vid själva analysen kommer följande analysfrågor användas för att sålla ut relevant material:
• Vilka koder kan identifieras i respektive läroplan och TIG/Idrott & hälsa?
•
Hur har idrottslärares uppdrag förändrats över tid, utifrån ett komparativt perspektiv? Själva forskningsprocessen har gått till på så sätt att ovanstående analysfrågor har varit centrala utgångspunkter vid analysen av det undersökta materialet, läroplaner och TIG/Idrott & hälsa. Målet har således varit att utifrån ett läroplansteoretiskt perspektiv samt ettkomparativt perspektiv undersöka hur idrottslärares pedagogiska uppdrag förändrats över tid. Analysfrågorna har i och med det brukats som en ram för vilka delar av materialet som blir av intresse för studien, i den mening att de har brukats som ett gallrande verktyg.
Identifikationen av diverse koder inom det analyserade materialet har bidragit till en mer preciserad bild av studiens syfte och frågeställningar. Att endast undersöka vad idrottslärares pedagogiska uppdrag är och hur det har förändrats över tid, kan betraktas som brett och svårt att definiera. Genom identifieringen av koder, koder som förekommer inom samtligt
analyserat material ger studien en mer preciserad inriktning. Koderna har dock först kunnat identifierats efter granskning av materialet, som ett resultat av vad materialet behandlar. Därefter blev det möjligt att göra en komparativ analys gällande hur lärares pedagogiska uppdrag i relation till koderna har förändrats över tid.
Resultat
Resultatdelen kommer att presenteras genom att separat framföra de tre olika läroplanerna i relation till tidskrifterna: Folkskolans läroplan från 1919, och grundskolans läroplaner från 1969 och 2011, samt tidskrifterna i anslutning till de olika läroplanerna. Själva resultatet kommer presenteras i form av koder (se teoridel), koderna som har identifierats är ”fostran”, ”främjande av hälsa”, ”anpassning efter målgrupp” och ”undervisningsstrategier”.
Anledningen varför nämnda koder har identifierats är för att de är återkommande i samtliga läroplaner och nummer av TIG/Idrott & hälsa, på så sätt kan en historisk jämförelse göras. Fördelen med att presentera resultatet i form av koder är att de kan hjälpa till att besvara studiens syfte och frågeställningar, i den mening att de tematiserar det undersökta materialet.
20
Folkskolans läroplan, 1919 & TIG
Läroplanens anvisningar gällande idrottslärarprofessionen kan i viss bemärkelse uppfattas som få då det inte alltid på ett konkret sätt framkommer hur idrottsläraren bör och ska arbeta. Det betyder dock inte att anvisningar helt saknas, det undersökta materialet kan säga mycket om lärarprofessionens uppdrag och direktiv även om det inte rent konkret skrivs ut.
Fostran
Genom att analysera folkskolans läroplan samt i tidskriften TIG, så har en kod som kan benämnas som fostran identifierats. Det framkommer bland annat i gymnastikämnets ämnesbeskrivning, där det står:
”Undervisningen i gymnastik med lek och idrott i folkskolan har till uppgift att i enlighet med Lingska gymnastikens grundsatser genom lämpliga övningar befordra lärjungarnas sunda allsidiga kroppsutveckling, att vänja lärjungarna vid god kroppshållning och ett för det praktiska livets arbetsuppgifter ändamålsenligt rörelse- och vilosätt, att hos dem väcka lust för fortsatta stärkande kroppsövningar och såmedelst befordra deras kraft, hälsa och levnadsglädje.” (Folkundervisningskommittén, 1919, s.125), (citat 1)
Vad som kan uppfattas vara tvetydigt i denna formulering är att det inte finns konkreta direktiv för hur gymnastikläraren ska arbeta men att det samtidigt finns tydliga direktiv för vad undervisningen ska leda till. Därmed blir det den ansvarige lärarens ansvar att tillgodose eleverna med en utbildning som kan utveckla just dessa egenskaper. Den aktuelle
gymnastikläraren ska med andra ord arbeta för att främja elevernas fysiska utveckling och för att skapa ett intresse hos eleverna till att fortsätta leva ett fysiskt aktivt liv. Detta ska ske genom att läraren använder sig av lämpliga övningar för ändamålet i utbildningen. Vad som dock kan utläsas av citatet är att det finns en föreställning om att gymnastikläraren fysiskt ska fostra eleverna. Även i tidskriften TIG framkommer det att den fysiska fostran värderas högt. Det diskuteras bland annat om att utbilda lärare i fysisk fostran snarare än i gymnastik. Något som kan tala om vilken bild som fanns i samhället gällande gymnastikämnet, att det till största del var till för att fysiskt fostra eleverna och inte för att eleverna skulle bli duktiga gymnaster. Ett exempel på dess betydelse är att: ”… gymnastikläraren och lärarinnan givitvis också bör ge teoretiska lektioner i fysisk fostran, så att alla, som ägna sig åt lärarkallet, måtte inse vikten och nödvändigheten av ungdomens fysiska fostran.” (TIG, 1919, nr.2-3, s.20).
21
I TIG framkommer det också att gymnastikläraren bör innehava en förståelse för vad god pedagogik innebär. Vikten av att ha en (vad som benämns som) psykologisk och pedagogisk kunskap blir i huvudsak framträdande i situationer som: ”1. för den gymnastiska
undervisningens rätta bedrivande, 2. för lärjungarnas disciplinära ledning och behandling, och 3. för en rätt samverkan med skolans övriga lärokrafter.” (TIG, 1919, häfte 1, s.19). Det belyses vara av största vikt att läraren vidtar ett pedagogiskt perspektiv eller åtminstone överväger pedagogiska strategier för att uppfostran av eleverna skall bli så god som möjligt. Främjande av Hälsa
Vad hälsa definieras som i läroplanen respektive TIG kan betraktas som relativt vagt, men i relation till vad som i övrigt definieras i citat (1) så tyder mycket på att hälsa syftar just på den fysiska hälsan och kroppens välmående i form av god kroppshållning. Om det är ett korrekt antagande så har idrottslärare i hög grad uppgiften att utveckla elevernas fysiska hälsa. Vidare poängteras det i TIG att gymnastiklärare borde undervisa i hälsolära då
gymnastiklärare är de lärarna som är mest lämpade för uppgiften på skolan, men att den ideala bilden dock inte stämmer överens med rådande situation. Med andra ord anser sig skribenten i tidskriften (som i många fall är lärare) att idrottslärare i fråga borde ha ett större ansvar när det kommer till att bedriva en hälsorelaterad undervisning. ”… så att de i skolan borde undervisa i hälsolära. Gymnastiklärarinnan eller-läraren är bättre rustad att undervisa i detta ämne än läraren eller lärarinnan i biologi: detta erkänns t.o.m. av biologilärarinnor.” (TIG, 1919, nr.2-3, s.20). Vad skribenten dock menar med hälsolära kan dock vara tvetydligt då det inte konkret nämns.
Anpassning efter målgrupp
Vad som betonas vara av yttersta vikt är att gymnastiklärarna anpassar sin undervisning till den aktuella elevgruppen, med ett särskilt fokus på genus. I 1919 års läroplan stipuleras det att manliga respektive kvinnliga elever ska och bör undervisas på olika sätt på grund av de
”biologiska skillnader” som finns mellan könen. Det ställer då krav på att läraren är kapabel till att anpassa undervisningen, samt att direktiven gällande lärarprofessionen då kommer att se olika ut. ”Från och med femte klassen bör av gossarna fordras större kraft och uthållighet i övningarna, av flickorna mera mjukhet och behag. Vid gymnastik- och idrottsövningar med flickor i övergångsåren är särskild varsamhet och aktpågivenhet av nöden.”
(Folkundervisningskommittén, 1919, s.132).
Även i TIG finns djupt rotade tankar angående att elever av kvinnligt respektive manligt kön bör undervisas på olika sätt. Det innebär att det faller på gymnastiklärarens ansvar att se till att
22
detta också sker. Detta sker bland annat genom olika typer av övningar anpassade efter den kvinnliga eller manliga kroppen, vissa övningar anses inte vara lämpade för alla. För flickors del framstår det som viktigt ”att befordra uppkomsten av vackra, själfullt utförda övningar och undvika fula, oestetiska typer och sammansättningar.” (TIG, 1919, nr.1, s.26). Vidare betonas också ”Kvinnans klenare fysik kräver att kroppsövningarna anpassas efter densamma. --- Styrkan får aldrig vara huvudsak i kvinnogymnastiken.” (TIG, 1919, nr.1, s.30). Det innebär att gymnastikläraren/lärarinna bör anpassa undervisningen efter målgruppen.
”All undervisning måste gå ut på att medelst klara och tydliga åskådningar hjälpa barnen fram till klara begrepp såsom grundval för framtida mera abstrakt tänkande. Att börja med har läraren, i enlighet med det föregående att räkna med ett större eller mindre förråd av föreställningar ur barnens egen värld och ett eller annat begrepp.” (TIG, 1919, häfte 2-3, s.232-233).
Vad citatet syftar på är att lärare måste antaga att elevernas baskunskaper kan vara relativt få och måste därför på ett systematiskt sätt utveckla elevernas kunskaper för att ge dem chansen till vidare inlärning och utveckling. De kunskaper som specifikt presenteras som begränsade är elevernas begreppsförståelse och begreppsanvändning. Det innebär att läraren måste ha en förståelse för elevernas begränsade kunskaper och anpassa undervisningen därefter.
Undervisningsstrategier
Vad som bland annat framkommer rent konkret är att idrottslärare bör använda sig av duktiga och ”äldre” elever som ett hjälpmedel i undervisningen. Strategin bör användas i situationer där ”yngre” elever inte behöver direkt hjälp och vägledning av läraren. I läroplanen står det på följande sätt:
”I allmänhet undervisas tredje—sjunde klasserna gemensamt på samma tid.
Dock böra de båda avdelningarna (tredje och fjärde klassen samt femte—sjunde klassen) få utföra något skilda övningar under varje undervisningstimme. Detta kan ske på så sätt, att vissa grupper få utföra övningar, som icke kräva lärarens omedelbara ledning utan kunna utföras under övervakande av mera försigkomna lärjungar.” (Folkundervisningskommittén, 1919, s.130).
Vad som går att diskutera är dock huruvida denna pedagogiska strategi är en önskvärd metod som visat sig vara framgångsrik för elevernas inlärning eller om strategin endast existerar på grund av rådande arbetsförhållanden i den bemärkelse att stora klasser undervisades samtidigt och att det var enda möjligheten för gymnastikläraren att bedriva undervisningen på.
23
Som det betonats i relation till tidigare nämnt citat (1) så framkommer det inte alltid vad som definierar lämpliga övningar inom gymnastikundervisningen. Vad som dock framkommer är att lektionerna ”… bör bedrivas efter planmässigt ordnade dagövningar och med ledning av lämplig handbok.” (Folkundervisningskommittén, 1919, s.131). Dagövningar beskrivs inom 1919 års läroplaner som ett framgångsrikt arbetssätt för gymnastiklärare att använda sig av inom undervisningen. Lärarna uppmuntras till att bruka dessa dagövningar vid varje
lektionstillfälle även om övningarna då och då får bytas ut mot lek eller idrott. Viktigt är dock att leken och idrotten förblir lärarledd, något som tyder på lärarna inte uppmanas till att ge eleverna allt för stor frihet. Vad ”ledning av lämplig handbok” innebär kan dock betraktas vara lite diffust. Det är tydligt att det finns hjälpmedel för gymnastikläraren gällande arbetssätt, användbart material och pedagogiska strategier. Vad som dock inte betonas eller förklaras är vad denna lämpliga handbok behandlar eller vilka direktiv som ges till lärare. En typ av direktiv som däremot betonas i läroplanen är att gymnastikläraren bör använda sig av vad som benämns som kommandoord i undervisningen, i synnerlighet då nya typer av rörelser och moment ska inövas. Dessa kommandoord bestod enligt Ekberg och Erberth (2000) av tre olika moment eller delar. Lystringsord pausverkställningsord. Med andra ord en typ av övning som följdes upp av en verkställande order, exempelvis, Benböj! (Paus). Ner! Metoden i sig kan betraktas vara av militant struktur.
Kommandoord förekommer även i TIG och framförs som en vanlig förekommande och användbara strategi som läraren skulle använda sig utav vid gymnastiklektionerna för att disciplinera eleverna. Kommandon så som ”Giv-akt” och ”lediga” framställs som vanliga och användbara. (TIG, 1919, nr.2-3, s.228). Dock problematiseras det att eleverna eller
”lärjungarna” inte skall hållas i givakt för länge samt att det är viktigt att lediga-kommandot används av läraren efter varje övning. Vidare belyses räkning vara ett användbart pedagogiskt verktyg som kan användas vid olika typer av hållningsövningar, exempelvis att läraren
utropar ”ett” och att det följs av att eleverna utför rörelsen och ”två” som innebär att eleverna skall vidta en viloställning. På detta sätt kan läraren försäkra sig om att eleverna inte vistas en för lång tid i utsatta positioner, till exempel i vad som benämns som ”yttersta gränser”
(påfrestande positioner för kroppen). (TIG, 1919, nr.2-3, s.229).
Vad som ovan framkommit (gällande materialet från läroplanen) är vad som stipuleras under ämnesbeskrivningen av gymnastikämnet enligt 1919 års läroplan, dock finns det också mer generella regler och riktlinjer som samtliga lärare bör förhålla sig till. En metod som specifikt utmärker sig som en pedagogisk metod och strategi vid undervisningen är vad som benämns
24
som ”tysta övningar”. Tysta övningar beskrivs som en metod där lärarens direkta
undervisning inte är nödvändig utan att eleverna på egen hand får lösa diverse uppgifter. Det centrala för tysta övningar beskrivs enligt läroplanen vara att de inte skall kräva någon större förberedelse eller vägledning av läraren samt att de i begränsad utsträckning eller inte alls kommer att bedömas. (Folkundervisningskommittén, 1919, s.16-18).
”Barnen älskar ordning och tvång.” (TIG, 1919, nr.2-3, s.235), så betonas det i TIG. Ordning och tvång beskrivs vara en framgångsrik metod vid undervisning som lärare kan använda sig av, detta då metoden i sig sägs gynna elevernas utveckling. Det kan betraktas som att det fanns föreställningar om att lärare skulle ha en auktoritär roll i klassrummet och där hens ord var lag. Vidare poängteras det vara av största vikt att lärare för de låga årskurserna levde sig med i diverse utförda rörelser. Anledningen beskrivs vara att ett sådant tillvägagångssätt gör att undervisningen blir roligare för eleverna samt att de då också lättare förstår instruktioner. ”Så snart ledaren kan och övningens art ej anger motsatsen, bör han utföra rörelserna
samtidigt med barnen…”(TIG, 1919, nr.2-3, s.235). Elevernas ork förväntades också
utvecklas av detta. Strategin, gällande att läraren ska vara delaktig i undervisningens moment är som viktigast i de lägre åldrarna och avtar ju äldre eleverna blir.
Grundskolans läroplan, 1969 & TIG
Likt 1919 års läroplan så finns det även i grundskolans läroplan från 1969 både konkreta direktiv för hur undervisningen skall bedrivas och vilka uppdrag aktuell lärare har, samt att andra direktiv endast går att urskilja genom läsning mellan raderna. Gymnastikämnets mål beskrivs på följande sätt:
”Undervisningen i gymnastik skall tillfredsställa elevernas behov av kroppsrörelse och
medverka till deras allsidiga och harmoniska utveckling. Den skall bedrivas så, att den allmänna prestationsförmågan höjs och en ändamålsenlig arbetsteknik främjas. Ett ekonomiskt och estetiskt rörelsesätt skall eftersträvas. Undervisningen skall ge eleverna tillfälle att pröva och utöva olika gymnastik- och idrottsformer. Den skall vidare förmedla kännedom om den egna kroppens funktion och vård i samband med fysisk aktivitet. Undervisningen skall syfta till att utveckla laganda, självdisciplin, hjälpsamhet och ledarförmåga. Den skall hos eleverna söka väcka bestående intresse och förståelse för behovet av fysisk aktivitet som ett medel till rekreation och hälsa.”(Skolöverstyrelsen, 1969, s.166). (1)
25
Fostran
Vad som skiljer 1969 års läroplan från den tidigare är att lärarna inte endast ska fostra eleverna fysiskt utan att det också handlar om en social fostran, bland annat att elever lär sig följa regler och vad följderna blir ifall de överskrids. Det innebär att skolan och därmed gymnastiklärarna har ett ansvar att både fysiskt-och socialt fostra eleverna.
”Både i enkla lekar och i komplicerade lagspel kan eleverna åskådligt och aktivt få förståelse för varför regler och bestämmelser måste respekteras och varför de inte får överskridas. Att lära dem att med självkontroll frivilligt underordna sig regler är ett betydelsefullt inslag i en fostran till självfallen ärlighet och känsla för rättvisa.” (Skolöverstyrelsen, 1969, s.167).
I TIG problematiseras det att ungdomarna blir allt mindre fysiskt aktiva och att en
nedskärning gällande undervisningstid i ämnet gymnastik skulle kunna få en förödande effekt. Det motiveras med att militära inskrivningar blir allt sämre som en följd av dålig fysik hos ungdomar. Ett citat i anslutning till ovannämnda argument lyder: ”Skall nu skolan till en tredjedel fråntagas möjligheterna att ge eleverna bättre fysisk standard?” (TIG, 1969, nr.1, s.14). I och med det kan tolkningen göras att undervisningen skall bidra till en militärisk uppfostran. Med andra ord att gymnastikläraren har ett ansvar att fostra eleverna till och förbereda eleverna för en militär verksamhet. Detta skall då ske genom att förse eleverna med goda fysiska förutsättningar.
Utöver de arbetsuppgifter och uppdrag gällande gymnastiklärarens profession som
framkommer inom ämnesplanen, finns det direktiv gällande en mer generell lärarprofession som då även gymnastiklärare ska förhålla sig till. Det inkluderar bland annat ”mål och
riktlinjer”, som utgör en central och inledande del av 1969 år läroplan för grundskolan. Under mål och riktlinjer betonas det att utbildningen ska utveckla eleverna till goda, fungerande och ansvarskännande medborgare samt att eleverna ska bli stimulerade till och intresserade av att delta i samhällets framtida utveckling. Ansvaret faller då på lärare (och då även
gymnastiklärare) att bedriva undervisningen mot dessa mål. Bland annat skrivs det om området på följande sätt:
” Skolan skall ge alla elever en grundläggande utbildning, som innefattar sådana färdigheter och kunskaper, vanor, attityder och värderingar som är av betydelse för deras personliga utveckling
26
och för deras möjlighet att påverka och leva i dagens och morgondagens samhälle och att där fungera som yrkesutövare och samhällsmedborgare.” (Skolöverstyrelsen, 1969, s.12).
Det innebär att det är skolans och dess lärares ansvar och uppgifter att forma eleverna efter de normer och värderingar som råder i det samtida samhället. Då eleverna skall undervisas utifrån en samhällelig referensram så ställer det också höga krav på läraren att vara mottaglig för förändringar och bedriva en tidsenlig undervisning.
Under rubriken ”Allmänna anvisningar för skolans verksamhet” lyfts det även där fram hur lärare bör arbeta, dock är mycket av vad som berörs redan uppmärksammat utifrån andra delar av läroplanen och som därmed inte kommer lyftas fram igen. Något nytt som poängteras är att det ligger på lärarens ansvar att utveckla eleverna både kunskapsmässigt och
personlighetsmässigt, den utveckling som hemmet inte kan utveckla på egen hand. Detta ska göras genom att läraren har kontakt med elevens hem/vårdnadshavare för att få en fördjupad bild av elevernas situation och förutsättning.
Främjande av Hälsa
Vad som också framkommer är att lärare i helhet inom grundskolan har ett hälsoansvar gentemot skolans elever.
”Omtanke om elevens mentala och kroppsliga hälsa skall prägla skolans arbete och arbetsmiljö. Ansvaret för att eleverna bibringas kunskaper och goda vanor i dessa hänseenden faller främst på lärarna, men även skolläkare och skolsköterska, skolpsykologer och kuratorer skall här göra en insats.” (Skolöverstyrelsen, 1969, s.14).
Även i TIG framgår det att lärarna ser sig själva innehava ett stort hälsoansvar gentemot sina elever där de jämför sig själva med kirurger i den meningen att de ska se till att eleverna får mer livsdugliga organ genom undervisningen i ämnet. ”Ytterst är vår uppgift som
gymnastiklärare att i vårt arbete skaffa våra elever allt starkare och funktionsdugligare livsviktiga organ. Ett muskelsvagt hjärta eller underutvecklad muskelkorsett skall succesivt bytas mot bättre struktur med bättre funktion.” (TIG, 1969, nr 1, s.2-3) Skribenten menar på att samhället ställer krav och har förväntningar på att gymnastikläraren ska ansvara för elevernas välmående, samt att gymnastikläraren har ett ansvar att fysiskt fostra eleverna.
