Examensarbete i företagsekonomi
Civilekonomprogrammet
Behavioral Finance
Svenska fondbolags hantering av psykologiska fallgropar i praktiken
Whilma Johansson
Frida Sköld
Handledare: Göran HäggVårterminen 2015
ISRN-nr LIU-IEI-FIL-A—15/02005--SE
Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling
Linköpings universitet
Titel:
Behavioral Finance – Svenska fondbolags hantering av psykologiska fallgropar i praktiken
English title:
Behavioral Finance – Swedish fund companies’ handling of biases in practice
Författare:
Whilma Johansson och Frida Sköld
Handledare:
Handledarens namn
Publikationstyp:
Examensarbete i företagsekonomi Civilekonomprogrammet Avancerad nivå, 30 högskolepoäng
Vårterminen 2015
ISRN-nummer: LIU-IEI-FIL-A--15/02005--SE
Linköpings universitet
Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling (IEI) www.liu.se
Abstract
Titel: Behavioral Finance – Swedish fund companies’ handling of psychological biases in practice.
Authors: Whilma Johansson & Frida Sköld Supervisor: Göran Hägg
Background: Previous research has shown that people always are influenced by biases. Empirical studies have previously been conducted in order to find ways to reduce the biases. In the literature review for this thesis was however no qualitative study found which concerned the handling in practice, why it was of interest to study. Since the empirical studies, to some extent, have been based on practice when creating their hypotheses regarding the problem of biases, it was also relevant for this paper to survey the knowledge that Swedish fund companies currently have regarding behavioral finance as a research field.
Aim: This paper aims to survey and analyse Swedish fund companies’ knowledge regarding behavioral finance as a research field. The paper also intends to analyse if and to what extent ways of handling biases, by previous research presented, in practice are used by Swedish fund companies when making investment decisions.
Completion: To achieve the purpose of this paper, a qualitative approach has been used based on eight interviews conducted with representatives from Swedish fund companies. All representatives have an overall insight into how the fund management is done in respective fund companies. The collected empirical data has been analyzed partly on the basis of one, for this paper developed, analytical model with the aim to survey were Swedish fund companies are in terms of knowledge regarding behavioral finance, and partly on previous empirical research in the field of this research area.
Conclusion: This paper table a new hypothesis which means that the industry lacks theoretical knowledge in behavioral finance and that the methods used by Swedish fund companies generally do not reduce biases. It is explained by the fact that a majority of the methods used by Swedish fund companies are not supported in precious research.
Sammanfattning
Titel: Behavioral Finance – Svenska fondbolags hantering av psykologiska fallgropar Författare: Whilma Johansson & Frida Sköld
Handledare: Göran Hägg
Bakgrund: Det har i tidigare forskning visats att människor alltid påverkas av psykologiska fallgropar. Empiriska studier har tidigare genomförts med syfte att finna hanteringssätt att reducera psykologiska fallgropar. Vid litteraturstudien till denna uppsats påträffades dock ingen kvalitativ studie vilken berör hanteringen i praktiken varför det var av intresse att studera det genom intervjuer med svenska fondbolag. Då dessa empiriska studier till viss del utgått från praktiken vid skapandet av hypoteser gällande problematiken med psykologiska fallgropar var det även relevant att kartlägga på vilken kunskapsnivå svenska fondbolag befinner sig gällande behavioral finance som forskningsfält.
Syfte: Denna uppsats syftar till att kartlägga och analysera svenska fondbolags kunskaper gällande behavioral finance som forskningsfält. Den ämnar även analysera om och i vilken mån hanteringssätt av psykologiska fallgropar, presenterade av tidigare forskning, i praktiken används av svenska fondbolag vid investeringsbeslut.
Genomförande: För att uppnå uppsatsens syfte har ett kvalitativt tillvägagångssätt använts med utgångspunkt i åtta genomförda intervjuer med representanter från svenska fondbolag. Samtliga representanter har en övergripande insyn i hur fondförvaltningen går till på respektive fondbolag. Den insamlade empirin har dels analyserats utifrån en för denna uppsats framtagen analysmodell med syfte att kartlägga vart svenska fondbolag befinner sig kunskapsmässigt gällande behavioral finance, och dels utifrån tidigare empirisk forskning inom forskningsområdet.
Slutsats: Uppsatsen lägger fram en ny hypotes vilken innebär att teoretiska förkunskaper om behavioral finance saknas i branschen samt att de hanteringssätt som används av svenska fondbolag till stor del inte reducerar psykologiska fallgropar. Det förklaras av att det till stor del inte finns stöd för svenska fondbolags hanteringssätt i tidigare forskningsresultat.
Förord
Denna magisteruppsats, 30 högskolepoäng, skrevs vid Linköpings Universitet under vårterminen 2015.
Vi vill börja med att rikta ett stort tack till vår handledare Göran Hägg för hans tid och konstruktiva kritik. Diskussioner med honom har lett till ett strukturerat arbete och inspiration.
Vi vill även tacka de fondbolagsrepresentanter som deltagit och möjliggjort denna uppsats. Slutligen vill vi även tacka vår seminariegrupp som hjälpt oss i vårt arbete med uppsatsen genom den feedback de bidragit med.
Whilma Johansson och Frida Sköld Linköping 2015-05-21
Innehållsförteckning
1 INLEDNING ... 8 1.1 BAKGRUND ... 8 1.2 PROBLEMDISKUSSION ... 9 1.3 SYFTE ... 11 1.4 FORSKNINGSFRÅGOR ... 111.5 GENOMFÖRANDE OCH AVGRÄNSNING ... 11
1.6 FORSKNINGSBIDRAG ... 12 1.7 DISPOSITION ... 13 2 PSYKOLOGISKA FALLGROPAR ... 14 2.1 OVERCONFIDENCE ... 14 2.2 DISPOSITION EFFECT ... 15 2.3 HERDING ... 15 2.4 FRAMING ... 16
2.5 ÄVEN FONDFÖRVALTARE PÅVERKAS AV PSYKOLOGISKA FALLGROPAR ... 17
2.6 METODER ATT HANTERA PSYKOLOGISKA FALLGROPAR ... 17
2.6.1 Reducera overconfidence ... 17
2.6.2 Reducera disposition effect ... 19
2.6.3 Reducera herding ... 20
2.6.4 Reducera framing ... 21
2.6.5 Acceptans och utbildning ... 21
2.6.6 Intern styrning och kontroll ... 23
3 METOD ... 26
3.1 VAL AV ÄMNESOMRÅDE ... 26
3.2 METODVAL ... 27
3.2.1 Urval ... 28
3.2.2 Uppsatsens design ... 28
3.2.3 Förberedelser ... 30
3.2.4 Genomförande ... 31
3.3 KATEGORISERING OCH ANALYS AV DATA ... 32
3.4 UPPSATSENS KVALITET ... 34
3.4.1 Reliabilitet ... 34
3.4.2 Validitet ... 35
3.4.3 Etik ... 36
3.4.4 Källkritik ... 37
4.1 EXISTERANDE OCH FORTSATT KUNSKAP OM BEHAVIORAL FINANCE ... 39
4.2 OVERCONFIDENCE ... 40
4.2.1 Hanteringssätt av problematiken kopplad till overconfidence identifierade av fondbolagen själva ... 40
4.2.2 Hanteringssätt av overconfidence presenterade av tidigare forskning ... 41
4.3 DISPOSITION EFFECT ... 43
4.3.1 Hanteringssätt av problematiken kopplad till disposition effect identifierade av fondbolagen själva ... 44
4.3.2 Hanteringssätt av disposition effect presenterade av tidigare forskning ... 44
4.4 HERDING ... 46
4.4.1 Hanteringssätt av problematiken kopplad till herding identifierade av fondbolagen själva ... 46
4.4.2 Hanteringssätt av herding presenterade av tidigare forskning ... 47
4.5 FRAMING ... 48
4.5.1 Hanteringssätt av problematiken kopplad till framing identifierade av fondbolagen själva ... 49
4.5.2 Hanteringssätt av framing presenterade av tidigare forskning ... 49
5 ANALYS ... 51
5.1 KATEGORISERING AV KUNSKAPSNIVÅ MED HJÄLP AV ANALYSMODELLEN ... 51
5.1.1 Förkunskap ... 51
5.1.2 Förståelse ... 53
5.1.3 Tillämpning ... 55
5.1.4 Analys av kategorisering ... 58
5.2 ÄR FONDBOLAGENS HANTERINGSSÄTT FÖRANKRADE I TEORIN? ... 61
5.3 ÄR FORSKNINGENS PRESENTERADE HANTERINGSSÄTT FÖRANKRADE I VERKLIGHETEN? ... 64
5.3.1 Overconfidence ... 64
5.3.2 Disposition effect ... 66
5.3.3 Herding ... 68
5.3.4 Framing ... 69
6 SLUTSATS ... 71
6.1 FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING ... 73
KÄLLFÖRTECKNING ... 74
APPENDIX A – INTERVJUGUIDE ... 79
APPENDIX B – FAKTABLAD ... 83
1 Inledning
1.1 Bakgrund
Den finansiella marknadens modeller och teorier är historiskt sett uppbyggda på antagandet om att marknaden är effektiv samt att investerare agerar rationellt (Barberis & Thaler, 2003; Nofsinger, 2014), och under 1970-talet var forskning inom finansiell ekonomi dominerad av teorin om den effektiva marknaden (Shiller, 2003). Det senaste decenniet har forskningsfältet som behandlar investerares irrationalitet, samt att psykologi och känslor påverkar finansiella beslut, fått starkare stöd än tidigare. Det är något som lett till att forskare inom forskningsfältet behavioral finance inte längre ses som kättare utan som visionärer (Nofsinger, 2014).
Forskningsfältet behavioral finance förklarar varför människor fattar dåliga beslut, med att det härrör från kognitiva fel, psykologiska fallgropar (biases) och känslor (Nofsinger, 2014). Nofsinger (2014) förklarar att vid påverkan av psykologiska fallgropar kan det leda till att förmögenheten likväl resultatet minskar. Kourditis, Sevic och Chatzoglou (2011) menar att investerare alltid påverkas av psykologiska fallgropar, men att graden av påverkan varierar mellan olika människor. Ammann, Isin och Kessler (2012) förklarar att fondförvaltare påverkas av psykologiska fallgropar, då de funnit att fondförvaltarna påverkas av disposition effect. Enligt Sahi, Arora och Dhameja (2013) diskuterar att vid påverkan av psykologiska fallgropar tenderar besluten att inte vara optimala och menar att insikter i behavioral finance samt hur det påverkar investeringsbeslut kan hjälpa finansiella rådgivare att förstå investerare. Dessa insikter kan hjälpa rådgivarna att utveckla relevanta produkter eller policys för att passa deras behov (Sahi, Arora & Dhameja, 2013).
I dagens läge uppfattas behavioral finance vara ett accepterat forskningsfält inom finansområdet då fokus inte längre är på att rättfärdiga behavioral finance gentemot den effektiva marknadshypotesen (EMH), utan istället sker forskning med syfte att utveckla och utöka kunskapen om forskningsfältet. Kahneman, Lovallo och Sibony (2011) vill beskriva ett, enligt dem, enkelt sätt att upptäcka psykologiska fallgropar och minimera dess effekter och presenterar en checklista som ska avslöja defekter i tänkandet. Det finns även studier som indikerar på att specifika metoder och arbetssätt fungerar för att
reducera specifika psykologiska fallgropar. Feng och Seashole (2005) påvisar ett exempel då de undersöker om handelserfarenhet (trading experience) och förfining (sophistication) hos investerare kan reducera psykologiska fallgropar på den finansiella marknaden. Studiens resultat visar att båda egenskaperna var för sig dämpar den
specifika psykologiska fallgropen disposition effect1, och att de två tillsammans
reducerar investerares ovilja att realisera förluster men endast minskar benägenheten att realisera vinster.
1.2 Problemdiskussion
Trots att det finns de som har diskuterat problematiken med psykologiska fallgropar (Kahneman, 2013) samt att fondförvaltare påverkas av dessa (Ammann, Isin & Kessler, 2012; Suto & Toshino, 2005) kan det enligt Barberis och Thaler (2003), tänkas att resultaten inte används i praktiken. Barberis och Thaler (2003) hävdar att ekonomer ibland är försiktiga med experimentella bevis gällande olika psykologiska fallgropar då de tror (i) att människor genom upprepning lär sig undvika psykologiska fallgropar; (ii) att experter inom området kommer göra färre fel; och (iii) att med mer kraftfulla incitament försvinner effekterna av dessa fallgropar helt. Utifrån Barberis och Thalers (2003) resonemang kan det tänkas att det finns en brist i verkligheten gällande kunskapen om behavioral finance, varför det är intressant att undersöka fondbolags kunskap då flertalet studier (Menkhoff & Nikiforow, 2009; Nikiforow, 2010; Gupta & Banik, 2013) har visat att en ökad kunskap om behavioral finance och problematiken med psykologiska fallgropar kan reducera effekterna av dem.
Bailey, Kumar och Ng (2011) diskuterar att de effekter psykologiska fallgropar frambringar visar sig i beslutsfattandet hos investerare och det i sin tur minskar resultatet. Det leder till slutsatsen att effekterna påverkar investerarnas beslutsfattande negativt vilket även är applicerbart på investeringsbeslut. Då Barberis och Thaler (2003), som ovan nämnt, resonerar kring att ekonomer visar en försiktighet gällande att ta till sig experimentella bevis gällande psykologiska fallgropar finns det intresse av att undersöka huruvida de forskningsresultat gällande hur dessa kan reduceras har förankrats hos svenska fondbolag. Bailey, Kumar och Ng (2011) resonerar kring att enskilda investerare allt mer använder fonder till att investera i aktiemarknaden istället
för att handla med enskilda aktier, vilket de menar kan bidra till att fondförvaltares agerande har en påverkan på aktiemarknaden. Suto och Toshino (2005) redogör för att fondförvaltare påverkas av olika psykologiska fallgropar, vilket Nikiforow (2010) resonerar påverkar fondförvaltarnas resultat negativt.
Ovanstående argumentation belyser dels att investerare påverkas av psykologiska fallgropar, och dels att det kan leda till sämre resultat. Det finns även studier vilka haft fokus på hur denna problematik skulle kunna hanteras (Rieger, 2012; Nikiforow, 2010;
Russo & Shoemaker, 1992). Studien som Feng och Seashole (2005) genomförde är
ännu ett exempel på detta som undersöker huruvida ett specifikt arbetssätt kan reducera vissa psykologiska fallgropar. Fama (1998) menar att de modeller som finns framtagna där psykologiska fallgropar beaktas är bristfälliga av just den anledningen att de endast fungerar på de anomalier som modellen i fråga specifikt är framtagen att förklara. Att tillämpa dessa modeller på ytterligare anomalier är enligt Fama (1998) icke fungerande. Det är troligt att problematiken kopplad kring psykologiska fallgropar har funnits hos svenska fondbolag redan innan forskningsfältet utvecklades till vad det är idag, då tidigare empiriska studier (Nikiforow, 2010; Ammann, Isin & Kessler, 2012; Puetz & Ruenzi, 2011) har studerat praktiken vid skapandet av hypoteser gällande dessa fallgropar. Tidigare forskning gällande problematiken kopplad till behavioral finance har haft fokus på att undersöka vad som kan reducera diverse psykologiska fallgrop, men inte sett till hur hanteringen av det i praktiken går till. Det är med anledning av detta intressant att undersöka vilka hanteringssätt aktörer, som påverkas av psykologiska fallgropar, i praktiken anser reducera dem och i vilken mån de är förankrade i forskning. Fondbolag är intressanta att studera då det har konstaterats att fondförvaltare påverkas av psykologiska fallgropar och det finns därför anledning att undersöka hur fondbolag hanterar fallgropar och i vilken utsträckning den verkliga hanteringen baseras på forskning.
1.3 Syfte
Denna uppsats syftar till att kartlägga och analysera svenska fondbolags kunskaper gällande behavioral finance som forskningsfält. Den ämnar även analysera om och i vilken mån hanteringssätt av psykologiska fallgropar, presenterade av tidigare forskning, i praktiken används av svenska fondbolag vid investeringsbeslut.
1.4 Forskningsfrågor
● På vilken kunskapsnivå befinner sig svenska fondbolag beträffande centrala delar av forskningsfältet behavioral finance?
● Hur hanteras psykologiska fallgropar i relation till investeringsbeslut av svenska fondbolag?
• Är de, av svenska fondbolag själva, identifierade hanteringssätten i linje
med tidigare forskning?
• Använder sig svenska fondbolag, utöver de av dem själva identifierade
hanteringssätten, indirekt av de i denna uppsats belysta hanteringssätt framtagna av tidigare forskning?
1.5 Genomförande och avgränsning
För att uppnå syftet med uppsatsen användes ett kvalitativt tillvägagångssätt, och på grund av de begränsningar som förekom har åtta intervjuer ägt rum med representanter från svenska fondbolag för att göra arbetat genomförbart inom den givna tidsramen. Samtliga fondbolagsrepresentanter valdes ut då de har en övergripande insyn i hur fondförvaltningen går till på respektive fondbolag, med syftet att få en inblick i hur fondbolagen hanterar psykologiska fallgropar. De fondbolag som finns representerade i uppsatsen är Lannebo Fonder, Alfred Berg, Handelsbanken Fonder, Carnegie Fonder, SEB Investment Management, Spiltan Fonder, Öhman Fonder samt Nordea.
Fyra specifika psykologiska fallgropar har valts ut att representera forskningsfältet behavioral finance, och valet av dessa grundar sig i tidigare forskning samt teori inom området där de frekvent förekommer. De utvalda psykologiska fallgroparna är
overconfidence (övertro)2, disposition effect (dispositionseffekten)3 herding
(flockbeteende)4 samt framing (inramning)5. De kommer i denna uppsats att benämnas
med de engelska beteckningarna då de svenska översättningarna, känt för uppsatsförfattarna, inte har stöd i litteraturen.
1.6 Forskningsbidrag
Det har tidigare visats att fondförvaltare påverkas av psykologiska fallgropar (Suto & Toshino, 2005; Ammann, Isin & Kessler, 2012). Genom intervjuer med representanter från svenska fondbolag bidrar denna uppsats dels till en ökad förståelse för huruvida psykologiska fallgropar i praktiken hanteras av fondbolagen i relation till vad forskningen presenterat, och dels vilken kunskapsnivå det indikerar att svenska fondbolag befinner sig på gällande behavioral finance. Forskningsfältet behavioral finance kan utifrån Nofsingers (2014) resonemang tolkas vara en del av den finansiella teorin. Det gör att denna uppsats är intressant då det, för uppsatsförfattarnas vetskap, inte finns en liknande studie som denna och kan därmed bidra med ny kunskap om hur psykologiska fallgropar hanteras samt hur behavioral finance mottags av de som berörs av det i sitt arbete.
Uppsatsen är av intresse för verkande svenska fondbolag då uppsatsens resultat ger en indikation på vad kunskapen om behavioral finance är och hur den omsatts i branschen. Utifrån Bailey, Kumar och Ngs (2011) resonemang kan det även tänkas att denna uppsats är av intresse för enskilda investerare i fonder, då fondbolagens agerande påverkar deras kapital.
2 För definition se 2.1.1. 3 För definition se 2.1.2. 4 För definition se 2.1.3. 5 För definition se 2.1.4.
1.7 Disposition
I dispositionen nedan förklaras kort uppsatsens olika stycken och ger en övergripande bild av uppsatsens uppbyggnad.
Kapitel 2 – Psykologiska fallgropar
I detta kapitel presenteras tidigare forskning som för denna uppsats är väsentlig. Kapitel 3 – Metod
Det tredje kapitlet redogör för hur uppsatsen har genomförts med tyngd på hur empirisk data har insamlats samt analyserats.
Kapitel 4 - Empiri
I detta kapitel presenteras resultatet av de åtta genomförda intervjuerna. Kapitel 5 – Analys
Kapitel fem redogör för kategoriseringen av fondbolagens kunskapsnivå, värderar deras
hanteringssätt utifrån tidigare forskning och analyserar hur förankrat forskningens
hanteringssätt är i praktiken. Kapitel 6 – Slutsats
I det sista kapitlet ges svar på uppsatsens forskningsfrågor och presenterar idéer till fortsatt forskning inom detta ämne.
2 Psykologiska fallgropar
Nofsinger (2014) resonerar att alla människor är påverkade av psykologiska fallgropar. Han redogör för att människors hjärnor, för att kunna uppskatta ett beslut som inkluderar risk och osäkerhet, använder indata såsom fakta och sannolikheter för att försöka kvantifiera dessa osäkerheter. Vidare resonerar Nofsinger (2014) för att även människans humör och förväntade känslor om beslutets resultat är en typ av indata. Hjärnan styrs av känslor samt förnuft och logik, där de två sistnämnda tillhör den datorliknande delen av hjärnan som även den ger förutsägbara och systematiska kognitiva fel. Resultatet av det leder det till att när indata processas fram till ett beslut eller ett beteende är det påverkat av psykologiska faktorer oavsett om känslor spelade in eller inte (Nofsinger, 2014).
Nedan förklaras de fyra psykologiska fallgroparna, utvalda att representera forskningsfältet behavioral finance, för att ge en djupare förståelse för vad dessa leder till och hur det påverkar människor.
2.1 Overconfidence
Chen, Kim, Nofsinger och Rui (2007) beskriver att människor som lider av overconfidence har en benägenhet att tro att de är bättre än andra i det de gör, trots att det nödvändigtvis inte är så. De menar att investerare med overconfidence tenderar att anse att det är tack vare deras kunskap som en investering gått bra, men att det är på grund av otur en investering misslyckats. Studier av Menkhoff, Schmidt och Brozynski (2006) samt Biais, Hilton, Mazurier och Pouget (2005) förklarar overconfidence som att människor överskattar den precision de själva kan uppnå. De menar att människor tror att de är mer exakta i sina bedömningar än vad de faktiskt är, och att konsekvensen blir att den varians som finns bland slumpmässiga variabler underskattas vilket vanligtvis benämns felkalibrering.
Människor med overconfidence har en benägenhet att vilja utnyttja sin upplevda överlägsna förmåga för att erhålla stora vinster. Följderna av det blir att investerare handlar mer än vad som behövs för att maximera förväntad risk (Chen et al., 2007; Menkhoff, Schmidt & Brozynski, 2006; Biais et al., 2005).
2.2 Disposition effect
Benägenheten att sälja vinnande aktier för fort och behålla förlorande aktier för länge namngavs av Shefrin och Statman (1985) som disposition effect. De, i likhet med Odean (1998), menar att investerare är ovilliga att realisera tillgångar som gör förlust relativt inköpspris. Weber och Camrer (1998) visar att investerare missuppfattar sannolikheterna för att en förlorande aktie ska gå upp i värde samt att en vinnande aktie ska gå ner i värde. Odean (1998) menar vidare att den genomsnittliga avkastningen på de aktier som säljs är bättre än på de som behålls. Barberis och Thaler (2003) diskuterar att de inte kan finna någon rationell förklaring till detta beteende, och exemplifierar det med att skattehänsyn borde leda till det motsatta då det ger incitament att sälja förlorande värdepapper, och inte vinnande. De hänvisar istället till att disposition effect grundar sig i beteendemässiga förklaringar.
Kahneman (2013) beskriver disposition effect som en snäv inramning och att tankesättet utgår ifrån att investerare vill att investeringar ska gå plus. Rationella investerare ser sin portfölj som en enhet och har då lättare att sälja de aktier som presterar dåligt då endast portföljens totala värde är viktigt. Vidare menar Kahneman (2013) att för investerare
påverkade av disposition effect, influeras valet av vilket värdepapper som ska säljas
utav känslomässiga faktorer då de enskilda värdepapperna är av större betydelse, något som även Nofsinger (2014) resonerar kring. Vidare resonerar Nofsinger (2014) att människor vill undvika agerande som kan leda till ånger och utför handlingar som kan leda till stolthet. När en aktie gått bra tenderar människor att sälja av dessa för att erhålla en vinst som indikerar på att det var en bra investering att vara stolt över (Nofsinger, 2014).
2.3 Herding
Bartels (1988) förklarar herding som att individer tenderar att lyssna på en grupps åsikt, med grundtanken att flera personer inte kan ha fel samtidigt. Poshakwale och Mandal (2014) menar att investerare väljer att ignorera den information de själva besitter och istället väljer att lyssna på andra investerare då det antas att de har bättre information. Nofsinger (2014) resonerar att när andra investerares åsikter följs kan psykologiska
fallgropar överföras mellan människor och då leda till att gemensamma investeringsbeslut förstärker dessa psykologiska fallgropar.
Bikhchandani och Sharma (2001) diskuterar kring att de personer vilka agerar först sätter riktningen för hur andra ska agera. De menar att investerare som är påverkade av den psykologiska fallgropen och som följer andras beslut, inte analyserar anledningen till beslutet utan följer de som agerar i ett tidigt skede oavsett vad anledningen till beslutet är. Vidare menar Bikhchandani och Sharma (2001) att herding resulterar i att de investerare som har ett informationsövertag avslöjar sin ytterligare information i och med sina beslut, och på så vis finns det en möjlighet för andra att indirekt ta del av denna information när beslut blivit känt.
Nofsinger (2014) resonerar att den enskilde investerarens ånger vid felaktiga beslut minskar om denne inte varit ensam i beslutsprocessen, utan istället följt och imiterat andra som vid herding.
2.4 Framing
Riple (2013) samt Diacon och Hasseldine (2007) beskriver framing som att människors beslut påverkas av hur förutsättningar framställs samt hur vinster och förluster upplevs. Riple (2013) beskriver att frågor kan ställas på olika sätt och därmed generera olika svar. Även Nofsinger (2014) resonerar i dessa termer och menar att kontexten påverkar hur svaret på frågan kommer att bli, huruvida frågan fokuserar på något positivt eller negativt. Riple (2013) förklarar att ett beslut kan vinklas så att det låter mer positivt, exempelvis genom att framställa beslutet som ett val mellan vinster, men att samma beslut kan vinklas så att det fokuserar på vilka förluster som kan undvikas. Olika synsätt men samma beslut (Riple, 2013).
Riple (2013) talar även om att framing också resulterar i att människor oftast använder korttidsminnet vid jämförandet av värdepapper, och exemplifierar det som följande: en investerare innehar två värdepapper, A och B. A sjunker konstant lite under året och går från kursen 100 till 75. Värdepapper B däremot behåller kursen 100 under mesta del av året, men sjunker i slutet av året till 80. Rationellt sett är värdepapper B det som har presterat bäst, men Riple (2013) förklarar att investerare oftast väljer att sälja
värdepapper B då det sjönk senast i tiden. Människan är inte rationell i sitt beteende utan reagerar på det som hänt senast och tar sitt beslut utefter det (Riple, 2013).
2.5 Även fondförvaltare påverkas av psykologiska fallgropar
Puetz och Ruenzi (2011) menar att det är viktigt att undersöka hur professionella investerare, såsom fondförvaltare (Nikiforow, 2010), påverkas av psykologiska fallgropar. Anledningen anger de vara att gruppen med institutionella investerare växer och dominerar marknaden och kan i sin tur påverka priser (Puetz & Ruenzi, 2011). Nikiforow (2010), Suto och Toshino (2005) samt Puetz och Ruenzi (2011) kommer fram till att fondförvaltare också påverkas av psykologiska fallgropar. Nikiforow (2010) menar att även om fondförvaltare vill agera rationellt, så kan effekterna av de psykologiska fallgroparna inte helt elimineras. Även Kourditis, Sevic och Chatzoglou (2011) samt Chevalier och Ellison (1999) resonerar kring att investerare påverkas av psykologiska fallgropar, där Chevalier och Ellison (1999) redogör att påverkan av psykologiska fallgropar kan förklara skillnader i hur fondförvaltare presterar. Det finns tidigare studier liknande Puetz och Ruenzis (2011) samt Wylies (2005), som undersökt huruvida fondförvaltare specifikt påverkas av vissa psykologiska fallgropar. Resultaten av de två nämna studierna visar att två psykologiska fallgropar vilka fondförvaltare påverkas av är overconfidence respektive herding.
2.6 Metoder att hantera psykologiska fallgropar
Kahneman, Lovallo och Sibony (2011) presenterar ett resultat från en studie utförd av McKinsey där konsultföretaget kommit fram till att de företag som aktivt arbetar med att reducera effekterna av psykologiska fallgropar i deras beslutsfattandeprocess har erhållit upp till 7 % högre avkastning. Nedan kommer ett antal metoder och arbetssätt, utformade att försöka reducera psykologiska fallgropar och effekterna av dessa, att presenteras.
2.6.1 Reducera overconfidence
Arkes, Christensen, Lau och Blumer (1987) har genomfört två experiment på två grupper. I det första experimentet fick båda grupperna fem lika svåra frågor och skulle
sedan själva uppskatta hur exakta deras svar var. Ena gruppen erhöll feedback direkt efter att de svarat på frågorna, samtidigt som den andra gruppen inte erhöll någon feedback. När grupperna sedan fick besvara ytterligare frågor, resulterade det i att den grupp som fått feedback inte visade lika mycket overconfidence som innan. Författarna menar att resultatet kan bero på att den feedback gruppen fick gjorde att de inte längre uppfattar sig ha fullt relevant kunskap. Det första experimentet visade att när människor erhåller feedback reduceras overconfidence. Russo och Shoemaker (1992) instämmer i att feedback kan motverka overconfidence. De menar att det är viktigt att den är noggrann och systematiskt, men de påpekar att feedback som enbart informerar om resultat endast kan motverka effekterna av overconfidence och inte den psykologiska fallgropen i sig. De menar att feedbacken då inte lär varför overconfidence påverkade investeringsbeslutet och varför resultatet ser ut som det gör. För detta krävs även en motivation att översätta denna feedback så att den ger lärdomar och kan användas i framtida situationer (Russo & Shoemaker, 1992).
I det andra experimentet utfört av Arkes et al. (1987) var tillvägagångssättet för att besvara frågorna lika i båda grupperna, med den skillnaden att en grupp fick instruktionen att de skulle bli ombedda att försvara sina beslut inför resterande gruppmedlemmar. Resultatet visade dels att den grupp vilka skulle försvara sina val tog längre tid på sig vid beslutsfattandet och dels påvisades de ha uppskattat sin exakthet lägre. Denna lägre uppskattning visades redan innan de resterande frågorna ställdes. Arkes et al. (1987) menar att det räckte med att ha fått försvara ett beslut en gång för att tro lägre om sin egen kunskap. Därmed kan motivering av sitt beslut inför grupp ses som en metod att reducera overconfidence (Arkes et al., 1987).
Siwar (2011) argumenterar för att overconfidence, och även disposition effect, leder till en mer frekvent handel. Argumentet grundar sig i att människor med overconfidence inte är rädda för risk och då har en mer aggressiv attityd till transaktioner vilket ökar omsättningshastigheten. Resonemanget att overconfidence resulterar i mer frekvent handel förs av ytterligare ett flertal tidigare genomförda studier, som argumenterar att då investerare med overconfidence tror mer på sina egna värderingar av ett värdepapper än marknadens leder det till en vilja att handla mer frekvent (Grinblatt & Keloharju, 2009; Glaser & Weber, 2007; Statman, Thorley & Vorkink, 2006). Bailey, Kumar och Ng (2011) resonerar att människor generellt påverkade av psykologiska fallgropar
handlar med fonder mer frekvent, vilket enligt dem resulterar i att tajmingen för köp och försäljning tenderar att vara dålig. Studierna påvisar att hög omsättningshastighet kan tyda på förekomst av overconfidence samt disposition effect.
Russo och Shoemaker (1992) argumenterar för att gruppbeslut kan reducera overconfidence, då deras studie visar att när människor fattar beslut i grupp blir både gruppbesluten bättre men även besluten fattade av den enskilda individen efter gruppbeslutet. De menar att gruppbeslut hjälper till då det tvingar människor att se på problem ur olika synvinklar, vilket enligt dem leder till mindre overconfidence.
2.6.2 Reducera disposition effect
Feng och Seasholes (2005) har testat huruvida en investerares förfining och handelserfarenhet kan motverka disposition effect. Förfining kommer i olika nivåer, och innefattar bland annat graden av portföljdiversifiering. Studien presenterar att handelserfarenhet dämpar upp till 72 % av disposition effect och att förfinade investerare är 67 % mindre benägna att påverkas av disposition effekt. Resultatet visar att handelserfarenhet tillsammans med förfining eliminerar investerares ovilja att realisera förluster, men endast reducerar benägenheten att realisera vinster för tidigt. Att erfarenhet dämpar disposition effect visas även i en studie utförd av Da Costa Jr, Goulart, Cupertino, Macedo Jr och Da Silva (2013). De menar att investerare med minst fem års erfarenhet påverkas mindre av disposition effect medan investerare med mindre än fem års erfarenhet påverkas mer av disposition effect. Ett flertal tidigare studier av bland annat Geravis och Odean (2001) samt Menkhoff, Schmeling & Schmidt (2013) har även de visat att det skiljer sig mellan investerare med kort erfarenhet och investerare med lång erfarenhet. Dock menar de att investerare med längre erfarenhet har lättare att bedöma sig själva, vilket enligt dem tyder på att oerfarna investerare påverkas mer av overconfidence och resonerar inte kring disposition effect.
Vidare resonerar Feng och Seasholes (2005) för att investerare som diversifierar sina portföljer från starten av deras karriär är 15 % mer troliga att realisera förluster än de som initialt inte diversifierar. De menar även att ju mer kapital investeraren förvaltar desto mindre förlustaverta är de.
Frydman och Rangel (2014) har undersökt huruvida investerare påverkas av disposition effect beroende på förekomsten av information. Två grupper undersöktes där en grupp
konstant fick se en akties initiala köpkurs i affärssystemet, medan den andra gruppen inte blev påminda om aktiens initiala köpkurs. Frydman och Rangel (2014) kom fram till att de som inte tog del av aktiens initiala köpkurs påverkades 25 % mindre av
disposition effect. Studiens resultat visar alltså att påverkan av disposition effect kan
reduceras när en akties initiala köpkurs inte framhävs (Frydman och Rangel, 2014).
Shefrin och Statman (1985) påvisar stop-loss6 som fungerande metod för att motverka
disposition effect. Denna metod leder till att investerare tvingas till att realisera förluster och därmed motverkas disposition effect i den mån att beslutet, som kan framkalla ånger på grund av realisering av förlust, inte behöver tas av investeraren själv (Shefrin & Statman, 1985).
2.6.3 Reducera herding
Montier (2005) resonerar, i likhet med Nofsinger (2014), kring negativa effekter av herding. De menar att gruppdiskussioner tenderar att förstärka påverkan av psykologiska fallgropar inom gruppen, och inte reducerar effekterna av dessa psykologiska fallgropar. Vidare menar Montier (2005) även att grupper tenderar att vara dåliga på att avslöja gömd information, samt att gruppdiskussioner kan minska variationen av åsikter. Avslutningsvis argumenterar Montier (2005) för att användandet av gruppbeslut vid investeringsbeslut leder till försämrade beslut. Ett sätt att reducera herding menar Montier (2005) är att utse en person som agerar “djävulens advokat” och har som uppgift att söka fel i förslag till beslut. Även Riple (2013) nämner detta förslag som ett hanteringssätt för att reducera herding, och menar att om en person vågar utmana gruppen så vågar även andra människor att framföra sina motföreställningar. Att variansen i åsikter reduceras i och med gruppdiskussioner, då fondförvaltarna i dessa situationer håller med varandra, resonerar även Nikiforow (2010) kring och menar
6 Stop-loss order innebär att en aktie automatiskt säljs när priset sjunker under en förutbestämd nivå
att det förklarar varför tränade7 fondförvaltare anser sig vara mindre motiverade till att
diskutera beslut i grupper, jämfört med otränade8 fondförvaltare.
Riple (2013) presenterar ytterligare konkreta förslag på hur herding kan motverkas. Han föreslår exempelvis att det ska vara en mångfald mellan beslutsfattarna. Personerna ska inte ha liknande bakgrund och även extern kompetens framställs som positivt i detta sammanhang (Riple, 2013).
2.6.4 Reducera framing
Riple (2013) diskuterar att om människor ser på sin totala förmögenhet istället för att se på enskilda värdepappers svängningar kan framing reduceras. Genom att väga olika alternativ belyses det vad utfallen kan göra med den totala förmögenheten och på så sätt ses det bortom vinst eller förlust- tänkandet, och istället är fokus enbart på vad som är önskvärt i den totala förmögenheten (Riple, 2013).
Riple (2013) nämner att investerare har en tendens att använda korttidsminnet när beslut ska tas. Det kan motverkas genom att ett investeringsbeslut ska tänkas igenom minst två gånger (Riple, 2013). Han diskuterar också att det helst ska gå en tid mellan de två gångerna, eftersom investeraren då hindras från att påverkas för mycket av enskilda händelser som nyligen inträffat. Rieger (2012) argumenterar för att historisk information reducerar psykologiska fallgropar generellt och menar att investerare bör bli tilldelade all historisk information som finns tillgänglig. Att endast tillföra information om historisk avkastning förbättrar i sig generellt sett en investerares uppskattningar (Rieger, 2012).
2.6.5 Acceptans och utbildning
Menkhoff och Nikiforow (2009) har undersökt huruvida det finns skillnader i hur fondförvaltare uppskattar att de själva samt andra på marknaden påverkas av
psykologiska fallgropar, beroende av om de själva är endorsers9 eller non-endorsers10.
7 Tränade fondförvaltare definierades i studien som personer vilka har integrerat forskningsfältet
behavioral finance i sitt arbete. Integreringen innebar att de hade tillgång till exempelvis seminarier och föreläsningar gällande behavioral finance.
8 Otränade fondförvaltare definierades i studien som personer vilka enbart kände till forskningsfältet
behavioral finance.
9 Endorsers tror att behavioral finance reflekterar beslutsprocessen vid förvaltning. 10 Non-endorsers är inte övertygade om relevansen av behavioral finance.
Författarna presenterar studiens resultat i tre delar där första delen förklarar att endorsers (non-endorsers) i hög (låg) grad uppskattade att andra fondförvaltare påverkas mer av psykologiska fallgropar än de själva. Resultatet innebär enligt författarna att den acceptans av forskningsfältet, som är synonymt med endorsers, leder till en högre tro på att psykologiska fallgropar påverkar andra fondförvaltares beslutsprocesser mer än sina egna. Liknande har Nikiforow (2010) undersökt huruvida det existerar skillnader mellan tränade och otränade fondförvaltare gällande deras uppfattning om marknaden och dem själva, såväl som deras val av informationskällor och investeringsstrategier. Studiens resultat visar att tränade fondförvaltare anser att andra fondförvaltare starkare påverkas av psykologiska fallgropar än dem själva, jämfört med vad otränade fondförvaltare ansåg.
Menkhoff och Nikiforows (2009) andra del visar att vid uppskattning av sin egen påverkan av psykologiska fallgropar är det ingen skillnad mellan endorsers och non-endorsers. Detta menar författarna visar att oavsett om forskningsfältet accepterats eller inte, tror människor inte att de själva som fondförvaltare i samma utsträckning påverkas av psykologiska fallgropar som andra fondförvaltare på den finansiella marknaden gör. Den tredje och sista delen som Menkhoff och Nikiforow (2009) presenterar utgår från att de två grupperna, endorsers och non-endorsers, skulle uppskatta ett konfidensintervall för ett aktieindex. Resultatet visar att endorsers svarade mer korrekt än non-endorsers, vilket författarna menar tyder på att acceptans av forskningsfältet reducerar felkalibrering.
Utöver fondförvaltares uppskattning om sig själva och andra fondförvaltare gällande påverkan av psykologiska fallgropar, undersökte även Nikiforow (2010) på vilket sätt en integration av behavioral finance kan influera investeringsprocessen. Enligt författaren är integration den starkaste implementeringen av behavioral finance som fondbolag kan genomföra. Gällande användandet av informationskällor leder integration till att vikten av grundläggande fakta ökar, medan vikten av information given av kollegor och andra marknadsaktörer minskar. Tränade fondförvaltare litar mer på sig själva och sin egen information än vad otränade fondförvaltare gör (Nikiforow, 2010). Författaren menar att det främst är investeringsbeteendet som påverkas av en integration av behavioral finance i investeringsprocessen. Hon drar slutsatsen att träning och utbildning har en betydande inverkan på förståelsen för att gruppbaserade
konsensusbeslut inte nödvändigtvis leder till det bästa beslutsfattandet. Gupta och Banik (2013) redogör även de att träning och ökad kunskap leder till att fondförvaltare ser på sina innehav utifrån rätt mål, vilket hjälper dem vid utvärdering av innehav och kan då motverka psykologiska fallgropar.
Sammanfattningsvis kom Menkhoff och Nikiforow (2009) fram till att även om det inte är möjligt att eliminera påverkan av psykologiska fallgropar så finns det anledning att lära fondförvaltare om behavioral finance då det kan leda till att de kalibrerar mer korrekt och att de ökar sin förståelse i att andra fondförvaltare påverkas av psykologiska fallgropar. Nikiforow (2010) stödjer resonemanget att det är lönsamt att lära fondförvaltare med att påvisa att träning och utbildning påverkar fondförvaltares uppfattningar av hur andra påverkas av psykologiska fallgropar och delvis påverkar fondförvaltares investeringsbeteende, åtminstone gällande de informationskällor som används.
Argumentet fört av Menkhoff och Nikiforow (2009) att en ökad medvetenhet om andras påverkan av psykologiska fallgropar kan förbättra investeringsbeslut är även något som diskuteras av Kahneman, Lovallo och Sibony (2011). De menar att även om människor inte kan styra över sin egen intuition kan rationellt tänkande tillämpas för att upptäcka andras felaktiga intuition och förbättra deras omdöme. Kahneman, Lovallo och Sibony (2011) diskuterar generellt huruvida enbart en medvetenhet om de effekter psykologiska fallgropar bidrar till har någon påverkan på beslutsfattande, och kommer fram till att det inte förbättrar kvaliteteten av affärsbesluten varken på individuell - eller organisationsnivå. Vidare menar de dock att även om medvetenhet om psykologiska fallgropar inte eliminerar dem, är det medvetenhet som gör det möjligt att börja arbetet mot att motverka dem.
2.6.6 Intern styrning och kontroll
Arwinge (2015) förklarar hur intern kontroll är en del av företags riskbehandling och att företagsövergripande riskhantering syftar till att skapa samstämmighet mellan preferenser för risk, strategi och organisatorisk handling. Kahneman, Lovallo och Sibony (2011) presenterar att även om människor är omedvetna om sin egen påverkan av psykologiska fallgropar, kan dessa reduceras på organisationsnivå. De menar att om fokus flyttas från individ till kollektiv, från beslutsfattare till beslutsprocessen och från
chefer till organisationer finns det potential till att reducera effekterna av psykologiska fallgropar. Anledningen till att detta resonemang stämmer, menar författarna, är att de flesta beslut är influerade av många människor samt att beslutsfattare kan se påverkan av psykologiska fallgropar i andras tänkande och vända det till sin egen fördel. Det senare ligger i sin tur till grund för tankegångarna kring att chefer, med hjälp av rätt verktyg, kan känna igen och reducera effekterna av psykologiska fallgropar i sina team (Kahneman, Lovallo & Sibony, 2011). Genom att över tid använda dessa verktyg, menar författarna, att chefer kommer bygga en beslutsprocess som reducerar effekterna av psykologiska fallgropar i deras organisation, något som i sin tur ökar kvaliteten på besluten tagna i organisationen.
Då människor har olika preferenser och riskbenägenhet, vilket påverkar beslutsprocesser, är det enligt Arwinge (2015) viktigt att rekrytera individer som besitter önskvärda egenskaper till specifika tjänster för att företaget ska uppnå uppsatta
mål. Arwinge (2015) argumenterar för att människors bedömningar skiljer sig åt även
om objektet för bedömning är konkret. De anställdas uppfattningar om vad som ska göras och vad som ska uppnås kommer sannolikt att avvika, och på grund av detta har företagsledningen i uppgift att få dessa uppfattningar att närma sig varandra i syfte att undvika resursslöseri och ineffektivitet. Arwinges (2015) lösning på denna uppgift är ett kontrollsystem som sätter begränsningar för individuellt frihetsutrymme och som hjälper till att hantera avvikande uppfattningar och intressen. Detta kontrollsystem menar att koordinera aktiviteter mot ett gemensamt mål, och ska möjliggöra konsekventa beteende utifrån vad som organisationen bestämt. Även Gawande (2010) argumenterar för att människor behöver hjälp med avvikande uppfattningar gällande vad som ska utföras och uppnås. Författarens lösning på detta är ett kognitivt nät vars syfte är att säkerställa att det som måste utföras blir gjort, såväl som att hjälpa individer att inse vad som krävs för att framgångsrikt slutföra en uppgift. Ett sådant kognitivt nät tar enligt Gawande (2010) formen av en checklista, som enligt författaren är en bra metod att minimera risken att människor fastnar i sina egna brister och begränsningar givet att den uppfyller specifika kriterier. En väl utformad checklista kan enligt författaren vara ett effektivt sätt att minska risken för att viktiga steg förbises vid slutförandet av en uppgift.
Några som anammat Gawandes (2010) arbete med checklistor är Kahneman, Lovallo och Sibony (2011). De vill på ett, enligt dem, enkelt sätt hitta en metod att upptäcka psykologiska fallgropar och minimera dess effekter. Författarnas resultat är en checklista i tolv steg vars syfte är att avslöja påverkan av psykologiska fallgropar hos teamet som ger beslutsrekommendationer. Författarna ämnar tillfoga en systematisk utvärdering av rekommendationsprocessen vars avsikt är att identifiera de psykologiska fallgropar som kan ha påverkat människorna bakom ett förslag, och tanken är att spåra handlingar för att se vart intuitivt tänkande kan ha styrt individerna av banan.
3 Metod
Följande kapitel kommer att presentera hur denna uppsats är genomförd genom att beskriva vilka val som gjorts för insamling av empiri och anledningen till dessa, men även hur förberedelserna gått till. Vidare ska texten även redovisa hur intervjuerna utfördes, hur de sammanställts och hur de har analyserats. Det har för denna uppsats framtagits en analysmodell vilken ämnar kartlägga fondbolagens kunskapsnivå gällande behavioral finance. Denna analysmodell har, utifrån intervjuerna, svarat på vilken kunskap svenska fondbolag har gällande behavioral finance. Utifrån denna kartläggning har det även kunnat identifieras om fondbolagen har hanteringssätt, vilka sedan analyserats utifrån tidigare forskning för att undersöka i vilken mån forskningsresultat når praktiken. Avslutande kommer en text som diskuterar uppsatsens kvalitet.
3.1 Val av ämnesområde
Valet av ämnesområde till denna uppsats kan härledas till den kunskap uppsatsförfattarna innan hade om behavioral finance. Intresset för forskningsfältet var för uppsatsförfattarna starkt eftersom det är relativt nytt, samtidigt som det är en del av finansteorin. Det framkom under uppsatsens litteraturstudie att det både existerar teoretiska, men framförallt empiriska studier med syfte att fastställa ifall och hur människor påverkas av psykologiska fallgropar. Flertalet studier hade specifikt valt att undersöka huruvida professionella investerare påverkas av dessa fallgropar, och resultaten visade att de påverkas (Ammann, Isin & Kessler, 2012; Suto & Toshino, 2005). Detta i sig ansågs vara intressant eftersom professionella investerare, så som fondförvaltare, är en stor grupp idag och deras agerande påverkar bland annat de fonder som många människor idag sparar i (Puetz & Ruenzi, 2011).
Trots att det flera gånger fastställts att fondförvaltare påverkas av psykologiska fallgropar finns det ingen, i uppsatsens litteraturstudie framkommen, studie som undersökt hur och ifall fondbolag hanterade detta varför det för uppsatsförfattarna var intressant att undersöka detta.
3.2 Metodval
För att uppnå uppsatsens syfte är det av vikt att insamla erfarenheter, kunskap och perspektiv från praktiken. Bryman (2012) menar att en kvalitativ forskningsstrategi är lämpad när just uppfattningar är det centrala. Även Trost (2010) argumenterar för en kvalitativ forskningsstrategi när varierande handlingsmönster ska urskiljas och när den sociala föreställningsvärlden som den enskilda människan lever i är av intresse. Inom den kvalitativa forskningsstrategin finns det olika forskningsmetoder, varav intervjuer var mest lämpad för att uppnå denna uppsats syfte och svara på dess forskningsfrågor. Intervjuer är, enligt Trost (2010), bra för få förståelse för de intervjuade och för att det underlättar när insyn önskas i vad som görs i praktiken samt anledningen till det.
Denna uppsats innefattar åtta intervjuer med representanter från svenska fondbolag. Intervjupersonernas position i fondbolagen varierade mellan intervjuerna, eftersom det var olika för fondbolagen gällande vem som hade den övergripande insynen i fondförvaltningen.
Uppsatsen har både en deduktiv och en induktiv ansats. Den deduktiva ansatsen grundar sig i den del av uppsatsen som har undersökt ifall de hanteringssätt som presenterats av tidigare forskning används i praktiken. I skillnad mot detta så grundar sig den induktiva ansatsen i den del av uppsatsen som har ämnat undersöka vad som i praktiken har identifierats som hanteringssätt men som inte finns grundat i tidigare forskning, samt den del som kartlagt svenska fondbolags kunskap om forskningsfältet.
Angreppssättet för de åtta genomförda intervjuerna är av semistrukturerad karaktär, vilket lämpar sig svara på den induktiva delen av uppsatsen. Av den anledning att uppsatsen har två ansatser förekom det även intervjufrågor av en mer stängd karaktär för att säkerställa viss fakta, vilket lämpar sig att svara på den deduktiva delen av uppsatsen. Semistrukturerade intervjuer innebär en flexibel intervjuprocess som lämnar utrymme åt intervjupersonerna att diskutera vad de specifikt anser vara relevant. På grund av detta är det önskvärt att intervjuerna rör sig i olika riktningar, just för att öka kunskapen om intervjupersonernas synvinkel på ämnet (Bryman, 2012). Semistrukturen ledde till att det existerade specifika och tydliga fokus som berördes under intervjuerna samtidigt som intervjupersonerna hade stor frihet att själva utforma svaren. Det första är något som skiljer sig åt från ostrukturerade intervjuer som endast har ett övergripande
tema de syftar att undersöka. Bryman (2012) resonerar även för att när ett flertal intervjuer ska ske krävs det en viss struktur för att möjliggöra en jämförelse av intervjusvaren.
Intervjuerna följde en i förväg förberedd intervjuguide innehållande de ämnen och fokus som skulle diskuteras under intervjuerna. Denna intervjuguide bidrog även till att öka likheterna mellan intervjuerna, så att liknande frågor berördes i samtliga intervjuer (Kvale & Brinkmann, 2014). Bakgrunden till intervjuguiden diskuteras mer ingående i kapitel 3.2.3.
3.2.1 Urval
Bryman (2012) skriver att vid kvalitativa studier är det vanligast att använda sig av målinriktat urval och menar att denna teknik är strategisk då den försöker få en överensstämmelse mellan forskningsfrågor och urval. Detta urvalssätt användes för att intervjuer skulle ske med personer som är relevanta för denna uppsats uttryckta problemformulering. Utöver de fondbolag vilka sedan innan valts ut att kontakta togs det hjälp av en lista över medlemsbolag i Fondbolagens Förening (2015), där majoriteten av de intervjuade fondbolagen är medlemmar. De fondbolag som valdes ut från listan var de, för denna uppsats författare, mest igenkända. Med hänsyn till forskningsfrågorna blev personer med övergripande insyn i svenska fondbolags fondförvaltning intressanta att intervjua. Dessa personer valdes ut med grund i deras roll i företaget eftersom det var önskvärt att skulle besitta en kunskap om fondbolagen ur ett större perspektiv.
3.2.2 Uppsatsens design
Den insamlade empirin är dels tänkt att kategorisera fondbolagens kunskapsnivå gällande behavioral finance, och dels tänkt att undersöka huruvida de hanteringssätt som återfinns i praktiken är förankrade i tidigare forskning. För att det systematiskt ska ha varit möjligt att kartlägga kunskapsnivå och värdera hanteringssätt utifrån tidigare forskning, har det varit viktigt att ta fram en analysmodell samt bygga en teoretisk grund för att kunna insamla och hantera empiri på ett relevant sätt.
Analysmodellen skapades i syfte att kategorisera svenska fondbolags kunskapsnivå om forskningsfältet. Inspiration har tagits utifrån forskning kring olika kunskapsverktyg,
där Blooms taxonomi har varit den framträdande. Den för denna uppsats skapade analysmodellen består av tre nivåer av kunskap vilka är: förkunskap, förståelse samt tillämpning. Nedan följer en kort beskrivning av varje nivå och vad syftet är med vardera.
-‐ Förkunskap: här framkommer det om intervjupersonen tidigare har varit i kontakt med forskningsfältet behavioral finance som begrepp samt de fyra utvalda psykologiska fallgroparna.
-‐ Förståelse: intervjupersonen kan med egna ord förklara problematiken kopplad till de fyra psykologiska fallgroparna.
-‐ Tillämpning: här framkommer det om intervjupersonerna tror att problematiken följt av de psykologiska fallgroparna återfinns hos dem samt ifall de kan se vad i fondbolagens arbetssätt som leder till en eventuell reducering av dessa.
Det har skapats kriterier för hur insamlad data systematiskt har kunnat kartläggas. Detta beskrivs mer ingående under kapitel 3.3.
För att säkerställa att empirin inbringat önskvärda resultat har intervjuguiden utformats så att den överensstämmer med vad uppsatsen ämnar svara på. Den utgår dels ifrån ovan tre förklarade kunskapsnivåer, och dels utifrån uppsatsens presenterade forskning gällande hanteringssätt för reducering av de psykologiska fallgroparna. I intervjuguidens första del återfanns fem frågor, vilka var likadana för de fyra utvalda fallgroparna, som syftade till att kategorisera kunskapsnivån. De första två kunskapsnivåerna hade en varsin fråga vardera, och resterande tre frågor ämnade visa om kategorisering kunde ske på den tredje och sista nivån tillämpning. De frågor som ställdes med syfte att kategorisera svenska fondbolags kunskapsnivå var av en mer semistrukturerad karaktär då intervjupersonerna själva fick möjlighet att utveckla de ämnen som togs upp, vilket medförde att deras kunskap framfördes med liten påverkan från intervjuaren.
Inför skapandet av andra delen av intervjuguiden var det av vikt att först genomföra en litteraturstudie av forskningsfältet behavioral finance för att hitta teoretisk och empirisk forskning relevant för uppsatsens syfte. Intervjufrågorna som skapades utifrån detta ämnade undersöka ifall den hantering som presenteras i tidigare empirisk forskning återfinns i fondbolagens praktiska arbete, och var därför av mer strukturerad karaktär.
Då det fanns en risk att intervjupersonerna inte hört talats om vissa av de fyra psykologiska fallgroparna skapades därför ett dokument med korta förklarande texter om dem. Intervjupersonerna fick lyssna till de texterna när de angivit att de inte kommit i kontakt med specifik psykologisk fallgrop, så att de senare kunde svara på frågor om varje psykologisk fallgrop. Texterna baserades på den tidigare forskning som presenteras i denna uppsats och texterna återfinns i appendix B.
3.2.3 Förberedelser
Uppsatsens målinriktade urval resulterade i att kontakt skapades med de som ansågs vara mest lämpliga för empirin. Den första kontakten skedde via e-mail där uppsatsens syfte kort presenterades, den beräknade tidsåtgången och varför intervjupersonen valts att kontaktas. Genom att redogöra för varför intervjupersonen valts att kontaktas fanns det utrymme för denne att avgöra om kontakt hade skett med rätt person. I ett fåtal fall hänvisades kontakten vidare till en annan person som ansågs passa bättre för intervjun. Fortsatt kontakt med majoriteten av intervjupersonerna skedde via e-mail, men det förekom också telefonkontakt. Vid telefonkontakten fanns det viss risk att mer information utbyttes än vad som skett via e-mail, men det var inte av sådan karaktär som anses ha påverkat svaren från intervjupersonerna.
Inför intervjuerna skickades intervjuguiden till intervjupersonerna ungefär två dagar innan intervjuerna. I och med det fanns det utrymme för intervjupersonerna att, innan intervjun, läsa igenom frågorna som skulle ställas. Intervjuguiden återfinns i appendix A. Intervjuguiden som intervjuaren använde sig av innehöll de frågor som intervjupersonen tilldelats men också ytterligare frågor, så kallade uppföljningsfrågor, vilka var stöd till intervjuaren för att inte förbise svar relevanta för uppsatsen.
Intervjuguiden utgick dels från den analysmodell11 som tagits fram för att mäta
kunskapsnivån hos fondbolagen och dels utifrån den forskning som inlästs på ämnet. I intervjuguiden fanns det även information om hur lång tid intervjuerna beräknades att ta. I detta fall planerades det ta en timme, vilket innebar att en del av intervjupersonerna enbart hade avsatt en timme till intervjun.
Kvale och Brinkmann (2014) nämner att för att kunna hantera forskningsintervjuandets hantverk kan det vara bra att praktiskt öva, genom att intervjua. Det genomfördes en
övningsintervju med Länsförsäkringar Östgöta för att erhålla kunskap och färdighet om intervjuandet. Intervjupersonen i övningsintervjun hade en likvärdig position i företaget som intervjupersonerna i det empiriskt insamlade materialet. Även intervjupersonen till övningsintervjun erhöll intervjuguiden av den anledningen att övningsintervjun skulle vara i likhet med kommande intervjuer. Övningsintervjun gav intervjuaren erfarenhet av att intervjua, men det erhölls även konstruktiv kritik från intervjupersonen om att det är viktigt att hålla sig inom tidsramen. Ingen kritik framfördes som krävde ändringar i intervjuguiden.
3.2.4 Genomförande
Det finns ett flertal olika metoder att utföra intervjuer på, och det valda alternativet har stor påverkan på resultatet av intervjuerna (Bryman, 2012). De åtta intervjuerna genomfördes på intervjupersonernas arbetsplatser, vilket de själva valde. Det gjorde att det blev ett privat möte med dem samt att intervjun genomfördes på en plats där intervjupersonerna kände sig bekväma, och det bidrog till att intervjupersonerna kunde känna sig mer avslappnade i situationen (Trost 2010). I och med att intervjun gjordes genom ett privat möte fanns det möjlighet att tolka in sådant som kroppsspråk, vilket saknas vid telefonintervju.
Antalet intervjuer baserades på vad Bryman (2012) anser vara rimligt att kunna utföra inom den begränsade tidsramen eftersom genomförandet av intervjuerna, transkriberingen samt analysen är tidskrävande.
Båda uppsatsförfattarna deltog under samtliga intervjuer, med syfte att underlätta analysarbetet eftersom båda då var insatta i det insamlade materialet. Detta kan utifrån Brymans (2012) resonemang ses som positivt då det ökar den interna reliabiliteten. Det var dock endast en av uppsatsförfattarna som genomförde samtliga intervjuer med anledningen att minska risken för att intervjupersonerna kunde påverkas olika av olika intervjuare. Det ansågs av uppsatsförfattarna själva vara bra att en person hade en passiv roll då denna fick anteckna, observera intervjupersonen samt se till att intervjuaren ställde samtliga frågor. En ytterligare positiv konsekvens av att enbart en person intervjuade är att risken för att intervjupersonen ska känna sig i underläge minskar (Trost, 2010). Trost (2010) påpekar dock att det är positivt om fler än en intervjuperson
är involverad i intervjun med syfte att kunna komplettera, vilket den passiva uppsatsförfattaren förväntades göra ifall intervjuaren frångick intervjuguiden.
För att analysen av intervjuerna skulle ge en så korrekt bild som möjligt bads det om alla intervjupersoners tillåtelse att spela in samtliga intervjuer, något som alla intervjupersoner godkände. Enligt Bryman (2012) är det av fördel att spela in intervjuerna, eftersom information om vad som sägs kvarhålls och framförallt hur det sägs. Bryman (2012) varnar dock för att intervjupersonerna kan känna sig obekväma under intervjuer som spelas in, då de möjligen oroar sig över att deras ord bevaras efter intervjun. Orden bevarades genom de transkriberingar som gjordes med anledning att underlätta inför analys och empiri. Innan intervjuernas början förklarades det dock att svaren kommer behandlas konfidentiellt i uppsatsen för att minska intervjupersonernas obekvämhet för inspelningen. Konfidentialiteten bibehölls genom att några av de tips som Bryman (2012) redogör för användes och därmed (i) innehöll inte transkriberingarna respondenternas riktiga namn och (ii) transkriptionerna förvarades oåtkomliga för allmänheten. Samtliga godkände att fondbolagens namn fick anges uppsatsen.
3.3 Kategorisering och analys av data
Vid sammanställning av intervjuerna användes kodning och enligt Hedin (1996) är detta ett sätt för mindre erfarna att analysera kvalitativa forskningsresultat då det lättare ger överblick av vad som sagts under intervjuerna. Kodningen genomfördes genom att transkriberingarna lästes igenom flera gånger av uppsatsförfattarna, där nyckelord togs fram utifrån vad de intervjuade berörde. Hedin (1996) förklarar sedan att det är i detta skede som teman ska eftersökas i de funna nyckelorden och att dessa kan eftersökas på olika sätt. Tematiseringen i denna uppsats skedde systematiskt där vardera intervjufråga behandlades, samtidigt som det i hela transkriberingen eftersöktes relevanta svar. Hedin (1996) menar att alla teman ska vara relevanta för uppsatsens forskningsfrågor.
För att kategorisera svenska fondbolags kunskapsnivå användes den framtagna analysmodellen, vilken låg till grund för en viss del av intervjufrågorna och därför endast används som analysverktyg för en del av empirin. I tabellen nedan förklaras de kriterier som finns för varje kunskapsnivå. Analysmodellens nivåer är som tidigare nämnt sammansatta med inspiration utifrån Blooms taxonomi och, med stöd i Sandell
(2005) som menar att nivåerna i Blooms taxonomi inte är absoluta, har den framtagna analysmodellen endast tre nivåer. Nedan förklaras vilka kriterier representanterna ska ha uppnått för att kategoriseras in på vardera nivå.
-‐ Förkunskap: intervjupersonerna kategoriserades in här ifall de uppgav att de innan intervjuerna hade varit i kontakt med mer än hälften av de fyra utvalda psykologiska fallgroparna. Denna kunskapsnivå tar inte utgångspunkt i Blooms taxonomi, då det här endast eftersöks huruvida de hört talats om begreppen. -‐ Förståelse: på denna nivå återfinns de två första nivåerna från Blooms
taxonomi12, där återberättandet och förklarandet med egna ord är i fokus. Vid
kategoriseringen har det tagits hänsyn till hur intervjupersonerna har förklarat de olika psykologiska fallgroparna. Då en förklarande text fanns tillgänglig för intervjupersonerna att lyssna på var återupprepning av den texten inte giltigt för att intervjupersonerna skulle kategoriseras in på förståelse.
-‐ Tillämpning: På denna nivå har inspiration hämtats från resterande nivåer i Blooms taxonomi, där det förklaras att intervjupersonerna ska ha kunnat analysera samt dragit slutsatser om situationen. Fokus i uppsatsen är därmed på att intervjupersonerna ska ha kunnat identifiera metoder eller strategier som indirekt eller direkt reducerar psykologiska fallgropar, för att de ska kartläggas ha en hantering. Intervjupersonerna ska även kunnat identifiera psykologiska fallgropar inom fondbolaget. Detta grundar sig dels tidigare forskning (Nikiforow, 2010; Puetz & Ruenzi, 2011; Nofsinger, 2014) som presenterar att alla investerare påverkas av psykologiska fallgropar, och dels i forskning av Suto och Toshino (2005) vilka visar att fondförvaltare specifikt påverkas av olika psykologiska fallgropar. När detta kriterium uppfylls kartläggs fondbolagen kunna se en existens hos sig. För att kategoriseras in på kunskapsnivån tillämpning krävs både hantering och existens hos fondbolagen. Att kriterierna för de olika kunskapsnivåerna inte bygger på varandra skapar en möjlighet för fondbolagen att kunna kategoriseras in på en nivå utan att ha uppfyllt resterande nivåer. Således kan ett fondbolag visa förståelse för psykologiska fallgropar utan att ha tidigare förkunskap om dessa.
