SKOLTRÄDGÅRDENS ROLL I FOLKSKOLANS
MILJÖ PÅ GOTLAND
MED EXEMPEL FRÅN BUNGE- OCH STENKUMLA SKOLA
Författare: Annie Nilsson ©
Vårterminen 2012
Kandidatuppsats
Högskolan på Gotland
Institutionen för kultur, energi och miljö
Handledare: Joakim Andersson Beatrice Edman Joakim Hansson
2
Tack
Under arbetet med uppsatsen har jag fått ta del av många historier som breddat min bild av de historiska skolträdgårdarna, väckt nyfikenhet och fler frågor att undersöka och söka besvara. Stora tack vill jag rikta till alla som under uppsatsens gång hjälpt mig på vägen! Speciellt vill jag tacka personalen på Bungemuseet, personalen på Landsarkivet, Thure Ström, Per Widgren, Karl-
Erik Mührer, Kerstin Pettersson, Ingrid Wiman, Beatrice Edman, Tor Sundberg, Joakim Andersson, Helen Nilsson, Rolf Nilsson och Niklas Martis.
3 ABSTRACT
Institution / Ämne Högskolan på Gotland / Kulturvård
Adress 621 67 Visby
Tfn 0498 – 29 99 00
Handledare Joakim Andersson, Beatrice Edman, Joakim Hansson
Titel och undertitel: Skolträdgårdens roll i folkskolans miljö på Gotland
Med exempel från Bunge- och Stenkumla skola
Engelsk titel: The school gardens of the elementary schools on Gotland
With examples from Bunge- and Stenkumla schools
Författare Annie Nilsson
Författare
Examinations form (sätt kryss)
40 poäng 60 poäng Examensuppsats Kandidatuppsats X Magisteruppsats Projektarbete Projektrapport Annan
Ventileringstermin: Höstterm. (år) 200 Vårterm. 2012 Sommartermin (år) 200
The thesis explores the phenomena of historic school gardens connected to elementary schools on Gotland, Sweden. Gotland had the highest percentage of school gardens connected to the elementary schools in Sweden, and by investigating this area much can be learned about the Swedish conditions. The study focus on the period in time when the school gardens were most frequent and used the most, to the point in time when they start losing ground. To bridge over the past to the present the thesis also investigates what is left and play with the thought of possible ways to treat the remains.
The main question for the thesis is:
- How could a school garden on Gotland be constructed and be used 1907 – 1947? And a follow up question is:
- What could still be there today and how can/should the remains be treated and conserved?
The thesis begin with an overview look at the school gardens of Sweden, closes in with on Gotland and completes with a deeper investigation of two examples of school gardens; Bunge and Stenkumla elementary schools. They serve as examples of what have been and by investigating them the shape and content of the school garden are learnt and the questions will seek to be answered. Bunge school has been a museum since the 1950s. Stenkumla school was used as a school to 2005 and is now privately owned. Ex students have been interviewed and shared their experiences from the environment and the daily work. The thesis states that it was a common phenomenon on Gotland but the attending pupils often came from families of farmers and were used to work at home from an early age. In the early history of School gardens the pupils often worked in the teachers’ garden, causing protest. The teacher played an important role in founding the school garden. The two studies show school gardens, separated from the teachers gardens, that were established 1907 and 1916/17 that were in use until 1945 and 1946/47. Stenkumla school garden was always small and no obvious remains are left. Bunge was a bigger construction with more fruit trees and a clearer plan. The area of the school garden is still open, with remaining fruit trees and surrounding trees.
4
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Inledning ... 5
1.1 Syfte ... 5
1.2 Frågeställning ... 6
1.3 Material och metod ... 6
1.4 Värde och värdering ... 8
1.5 Källkritik ... 9
1.6 Forskningsläge ... 11
1.7 Problematik kring bevarandet av det gröna kulturarvet ... 14
1.8 Avgränsning ... 16
2. Skolträdgården i Sverige ... 18
2.1 Folkskolan ... 18
2.2 Skolträdgården ... 19
2.3 Skolträdgården i äldre skrifter ... 20
3. Skolträdgårdarna på Gotland ... 23
3.1 Översikt över skolväsendet på Gotland ... 23
3.2 Skolträdgårdar inom folkskolan på Gotland ... 23
3.3 Andra intressenter vad gäller skolträdgården och trädgårdsutvecklingen på Gotland ... 25
3.3.1 D.B.W:S botaniska trädgård ... 25 3.3.2 Hushållningssällskapet på Gotland ... 26 4. Skolträdgårdsexempel på Gotland ... 28 4.1 Bunge skola ... 28 4.1.1 Bunge skolträdgård ... 29 4.1.2 Skolträdgården idag ... 34 4.2 Stenkumla skola ... 35 4.2.1 Stenkumla skolträdgård ... 37 4.2.2 Skolträdgården idag ... 38
5. Diskussion & Slutsats ... 40
5.1 Förslag till vidare forskning ... 45
6. Sammanfattning... 46
Källförteckning ... 49
Bildförteckning ... 53
Bilaga 1: Tolkning av Bunge skolmiljö med skolträdgård på 1930-talet ... 54
Bilaga 2: Bunge f.d. skolas miljö 2012, uppmätning. ... 55
Bilaga 3: Tabell över träd och buskar vid Bunge skola och skolträdgård vt 2012 ... 56
Bilaga 4: Tolkning av Stenkumla skolmiljö med skolträdgården, ca 1930. ... 57
Bilaga 5: Stenkumla f.d. skolas miljö 2012, uppmätning ... 58
5
1. Inledning
Skolträdgården har på pappret en lika lång historia som folkskolan. I den första folkskolestadgan från 1842 nämndes att en bit mark, där det är möjligt, bör finnas vid varje skola där läraren kan odla för eget bruk samt undervisa i trädgårdsskötsel. Till en början varierade odlingen mycket från plats till plats och lärarens kunskaper och intresse. Det tog ett par årtionden innan odlingen blev vanligt förekommande men 1890, när det procentuella antalet skolträdgårdar var som störst, fanns de vid 65 % av Sveriges ca 2000 folkskolor. 1
Skolträdgårdarna var en del av folkbildningen. Genom att lära skolbarnen trädgårdsarbete skulle kunskaper om trädgårdsskötsel och frukt- och bärodling spridas. Många fruktträd,
bärbuskar och blommor delades genom skolan ut till elever och kom att leva vidare med dem vid hemmet. Under 1930-talet minskade användningen av skolträdgården i skolan och från början av 1960-talet hade den förlorat sin upphöjda status i utlärandet och fanns bara kvar vid ett fåtal skolor i landet2. Enligt statistik som framkommer i Ulla Johanssons doktorsavhandling Att skolas
för hemmet (1987) var Gotland det län i Sverige där flest elever nåddes av
skolträdgårdsundervisningen3, vilket gör Gotland till ett intressant område att undersöka.
Arbetet har tre delar; en inledande del om skolträdgårdens historia i Sverige, en del om skolträdgårdar i allmänt på Gotland och en del om två skolträdgårdar på Gotland som undersöks närmare, för att med konkreta exempel studera hur skolträdgården kan ha fungerat i praktiken.
1.1 Syfte
Syftet med uppsatsen är att börja teckna Gotlands skolträdgårdars historia. Dess historia från 1842 berörs i bakgrunden till fallstudierna och med de två exemplen som valts undersöks perioden 1907 – 1947. Att med den forskningsbakgrund som finns för vissa delar av Sverige i övrigt och den litteratur som skrivits om skolträdgårdar genom åren, jämföra med hur det fungerat på Gotland. Det är intressant att undersöka vilka bidragande faktorer som fanns i processen att anlägga skolträdgårdar, bedriva undervisning där och vad barnen fick lära sig.
Det har inte skett någon tidigare forskning om Gotlands skolträdgårdar4 och det är sällan
länet nämns i litteratur om skolträdgårdshistorien, förutom vad gäller hur vanligt förekommande
1 Andréasson, 2007, s.26f. 2 Ibid.
3
Johansson, 1987, s. 95, Johansson, 1987, s.52, Sjöholm, 1923, s. 103f.
6
de var. Då ämnet har funnits med från folkskolans första början och på sina håll varit en viktig del av skolgången är de viktiga för förståelsen av skolmiljön. De är kulturhistoriskt värdefulla som bärare för en epok inom skolväsendet då ett större fokus låg på att praktiskt lära om
trädgårdsarbete. Gotland har bedömts som det område där flest elever hade kontakt med skolträdgårdar vilket ökar relevansen för denna uppsats.Med uppsatsen är också ett mål att visa på hur undersökningar av den gröna miljön kring skolan kan öka förståelsen av skollivet och bidra till förståelsen för skolmiljöns uppbyggnad.
1.2 Frågeställning
Arbetets fokus ligger i de historiska skolträdgårdarnas uppkomst och användning i folkskolan fram tills det att användningen minskades. För att förankra arvet i nutid är det intressant att se till hur skolträdgårdarna åldrats och bevarats. Arbetets frågeställningar lyder således:
- Hur kunde en skolträdgård på Gotland fungera och användas 1907 – 1947? - Vad kan finnas kvar idag och hur kan/bör det bevaras?
1.3 Material och metod
Litteraturstudier och statistik
För att få en bild av skolträdgårdarnas införande i Sverige och bakomliggande ideologier har litteraturstudier genomförts. Samtida böcker som propagerat för införandet, och värdet av skolträdgårdar såsom Olof Eneroths skrift Om skolträdgårdar och seminarieträdgårdar (1864) och Skolträdgårdsundervisningen, ett försummat uppfostringsmedel (1923) av Gottfrid Sjöholm har lästs. Innehållet i dessa presenteras närmare under rubriken Ideologier bakom skolträdgårdarna i äldre skrifter. En av de viktigaste källorna till skolträdgårdarnas bakgrund och historik har varit Ulla Johanssons doktorsavhandling Att skolas för hemmet (1987). Genom att läsa den har många uppslag om möjliga källor att undersöka funnits. Dessutom berörs mer aktuella avhandlingar om
skolträdgårdar och skolmiljöer, vilka presenteras närmre under rubriken Forskningsläge.
Då undertecknad innan uppsatsens början inte var insatt i skolväsendets historia varken på Gotland eller i övriga Sverige har även litteraturstudier inom detta ämne skett. Ulla Johanssons doktorsavhandling Att skolas för hemmet (1987) berör ingående även detta ämne. Antologin Folkskolan 150 år5 har också bidragit med olika perspektiv inom ämnet. Vad gäller skolväsendet
på Gotland och dess lärare har Inga-Lisa Hedins bok Lära och lyda (2004) varit till väldigt stor hjälp. De viktiga händelserna inom skolan på Gotland tecknas övergripande innan folkskoletiden och mer noggrant efter 1842.
7
På Statistiska centralbyråns äldre arkiv Bidrag till Sveriges Officiella statistik (BiSOS), där den tryckta folkskolestatistiken började ges ut 1882, finns det från och med 1894 vissa uppgifter om antalet barn i varje län som tagit del av trädgårdsundervisning och vaga uppgifter om vilken typ av skolträdgård det handlar om.
Arkivsökningar
Arkivsökningar har främst skett på Landsarkivet på Gotland. På Regionarkivet har folkskolans dokument rörande Bunge och Stenkumla kyrka gåtts igenom. Vidare har Gotlands
hushållningssällskaps arkiv undersökts för att se eventuell inblandning i skolträdgårdar. Och sökningar efter äldre fotografier har gjorts. Även Gotlands museums arkiv har besökts och akterna med skolhusinventeringen har granskats, tillsammans med handlingar angående Stenkumla- och Bunge socken och skola.
Besök på plats
För att själv skapa en bild av platserna och få en förståelse för ytor och kunna tyda kvarlämnade spår har de två utvalda objekten besökts. Vid Bunge skolträdgård har undersökningarna
underlättats av att den gamla skolan tillhör Bungemuseet och idag fungerar som skolmuseum. Med en stor öppenhet tog personalen vid Bungemuseet emot, visade runt och delade med sig av kunskaper, källor och kontakter som kunde föra arbetet framåt. En rundvandring kring skolan skedde med Anders Lundkvist, som i många år arbetat vid Bungemuseet med byggnader och levande samlingar och under vintern 2011/12 bland annat arbetat med att restaurera
övervåningen i det gamla skolhuset. Ytterligare två besök på platsen för kompletteringsuppgifter har skett och undertecknad har kunnat besöka platsen fritt. På plats har även fotografering skett, utmätningsskisser upprättats och växtmaterialet undersökts.
Vad gäller Stenkumla skola är den privatägd sedan 2005 och fungerar nu som ateljé vilket har minskat antalet besök, för att inte störa. Under evenemanget Öppna ateljéer på Gotland skedde dock ett besök, i samråd med ägarna, där en uppmätning av trädgården skedde och växtmaterialet undersöktes.
Intervjuer
Intervjuer är intressanta ur flera olika aspekter. Dels då mycket av det ursprungliga växtmaterialet har försvunnit från skolträdgårdarna vilket gör att personliga minnen blir viktiga för att kunna skapa en bild av skolträdgårdens utformning, användning och relevans. Men även för att bidra med en mänsklig faktor till tecknandet av historien och till att fylla igen luckor i det arkivmaterial som finns. Ingen mer än barnen som arbetade i skolträdgården kommer ihåg hur de kände inför arbetet, vad de kan ha planterat eller vilken nytta de haft av den undervisningen genom livet. För att ta del av dessa minnen har intervjuer har genomförts med två före detta elever från respektive
8
skola. Vid Bunge har Thure Ström och Per Widgren intervjuas. De är födda 1925 respektive 1926, kom båda från lantbrukarfamiljer och har genom livet arbetat på sina familjegårdar.
Intervjuerna ägde rum hemma hos intervjupersonerna och har spelats in. Även vid Stenkumla har två f.d. elever intervjuats; Karl-Erik Mührer och Kerstin Pettersson. De är båda födda 1920 och kom från lantbrukarfamiljer men har sedan jobbat som snickare respektive sjukvårdare. De intervjuades tillsammans hemma hos Kerstin och intervjun antecknades samt kompletterades med en text om skolgången skriven av Karl-Erik inför den sista skolavslutningen i Stenkumla, 2005.
Kartor och modeller
Vad gäller de utvalda objekten är det den äldre ekonomiska kartan (1933/34) som är relevant och den har granskats för att avläsa trädgårdsstrukturer och även jämförts med moderna kartor för att se vad som eventuellt är bevarat. I Bunge skolmuseum finns en modell över skolområdet som har bidragit med en spännande dimension. Modellen byggdes på 1970-talet av Gustav Dahlström som bodde granne med skolan och skänktes som gåva till Bungemuseet, som äger skolmuseet. En avritning har skett av denna som har betraktats av de f.d. eleverna I Bunge som till största del har bekräftat dess innehåll. Mest frågetecken rådde kring parkdelen som Per inte mindes alls och Thure mindes som en potatisodling. Parkdelen bedöms dock ha funnits vid 1930-talets början, eftersom den är tydligt avläsbar på den gamla ekonomiska kartan, men oklart är vad ytan använts till senare. Modellen och ritningen har jämförts med kartorna och dagens lämningar. En
uppmätning över det bevarade växtmaterialet har skett och en uppmätningsritning skapats. Baserat på denna och övriga kartmaterial har en ritning över skolträdgårdens troliga utseende på 1920/30-talet upprättats.
Även vid Bunge har en uppmätning skett som resulterat i ritningar representativa för idag och ritningar om hur det troligtvis har sett ut på 1920/30- talen, baserat på den ekonomiska kartan, mutlig utsago från intervjupersonerna och dagens lämningar.
1.4 Värde och värdering
För att motivera bevarandet av kulturarv och visa på varför det är värdefullt talas det ofta om värde och värdering. Den modell som i Sverige är allmänt erkända inom kulturvården är
framförallt det system som Axel Unnerbäck presenterar i boken Kulturhistorisk värdering av bebyggelse (2002). I korthet nämns stegen som 1) definiera olika motiv för bevarande genom att särskilja de värden som står ut och beskriva dem 2) välja vilken nivå bevarandet skall ske på och 3) skapa en
9
plan för skyddsform, dokumentation och vård.6 Unnerbäck skriver i förordet att skriften i
huvudsak är tänkt att användas för profana byggnader och bebyggelsemiljöer, ”inte kulturmiljöer i vidare mening”.7
För att förstå vilka värden som finns i ett kulturarv är det vitalt att sätta sig in dess historiska kontext, förändringar som skett över tid och platsens nuvarande utseende och innehåll. För att förstå ett föremål, en byggnad eller ett skeende är det viktigt att tänka sig in i hur miljön såg ut vid tillkomsten, brukandet och vid förändringsskeden. Om det är tydligt vilka olika delar en miljö bestod av, är det enklare att finna spåren och kunna tyda dem. Först när det finns en
kunskapsgrund att betrakta miljön utifrån kan slutsatser dras om värdefulla inslag,
representativitet och huruvida den är unik. En trädgård förändras betydligt mer än ett föremål eller en byggnad med årstidernas växlingar, och årens gång. En helt annan miljö möter en besökare en vårdag i maj jämfört med en regnig höstdag i november. Tidpunkten bör inte bli avgörande för värderingen av miljön, då faller objektiviteten och många värden kan antas missas.
1.5 Källkritik
Många olika material har använts under arbetet och de flesta metoder är förknippade med vissa kritiska moment som en uppsatsskribent bör vara medveten om. Vad gäller intervjuerna är det ett stort privilegium att få ta del av före detta elevers egna minnen av ett skolväsen och ett samhälle så annorlunda från dagens. De kan bidra med hur barnen kunde se på detta ämne som i statistik, litteratur och myndighetsbeslut endast berörs ur vuxnas perspektiv. De personer som intervjuats föddes mellan 1920 och 1926, gick i skolan 1927 till 1939 och sedan dess har många år passerat. Det är förståeligt att allt från skoltiden inte finns kvar i minnet. Däremot har de varit införstådda med vad intervjuerna skall användas till och de har själva varit tydliga med när de inte minns vissa detaljer. Dessutom stämmer de årtal de själva minns vad gäller skolbyggnadernas byggnadsår, skollärares namn och skolträdgårdens placering överens med uppgifter som kommit från andra håll och de betraktas av undertecknad som trovärdiga källor, som också hjälpt till att bekräfta och ifrågasätta annat källmaterial som funnits tillgängligt för arbetet.
Vad gäller plats och form för genomförandet har intervjupersonerna fått bestämma vad som passar dem bäst, för att underlätta genomförandet. De före detta eleverna i Bunge intervjuades en och en, i respektive hem och båda intervjuerna spelades in. Vad gäller de före detta eleverna i Stenkumla genomfördes intervjun med båda samtidigt, i ett av hemmen. Intervjun spelades inte in, utan samtalet nedtecknades bara. Att intervjua två personer samtidigt kan leda till ett öppnare
6
Unnerbäck, 2002, 24f.
10
samtal där minnen bygger på varandra och där den enes kommentarer kan göra att den andre minns relaterade händelser. Det kan också leda till att samtalet glider iväg från ämnet, särskilt när intervjupersonerna är gamla vänner. Under intervjun skedde båda ovanstående scenarier och överlag var det en bra metod, det hade dock varit bättre att även spela in den. Intervjun och tillhörande samtal pågick under nästan tre och en halv timme, så det fanns tid både till att prata om skolträdgården och andra, relaterade ting samt att filosofera över livet i allmänhet.
Ett intressant sätt att genomför intervjuerna på hade varit på plats i de f.d. skolträdgårdarna, antingen en och en eller med båda f.d. eleverna samtidigt. Den fysiska platsen skulle kunna väcka bortglömda minnen till liv och förankras i dagens jord. Genom att uppleva rumsligheten igen kunde mer konkreta arealer pekas ut och kanske lättare förstås. Samtidigt skulle den förändrade miljö som finns idag kunna störa bilden från barndomen, och skapa en större osäkerhet. För bekvämlighetens skull genomfördes dock intervjuerna, som sagt, i hemmiljö med kartor som diskussionsunderlag.
Den tryckta folkskolestatistiken började utges 1882 och innehåller bland annat uppgifter om antalet skolträdgårdar på landsbygden och i städerna. Statistiken är intressant men inte helt enkel att tolka, något som uppmärksammats av Ulla Johansson som påpekar att detta är ett speciellt besvärligt område. Definitionen av skolträdgårdar varierade stort över landet, likaså dess syfte, innehåll och storlek. 1894 var tillexempel minimirekordet på storlek fyra kvadratmeter, något som kan jämföras med 2 300 kvadratmeter som satts som nedre gräns för normalritningar till
skolträdgårdar.8 Dessutom varierar sättet att räkna. Vid vissa undersökningar räknas bara antalet
egentliga folkskolor med där störst andel skolträdgårdar fanns, i andra räknas alla
undervisningsavdelningar (även småskolor, ambulerande folkskolor och mindre folkskolor) med.9
Genom att bara skriva om ett fåtal objekt ger uppsatsen ingen helhetsbild av verksamheten med skolträdgårdarna på Gotland från 1842 fram till idag. De undersökta objekten har dock bidragit med en förståelse för hur det på vissa platser varit och genom sin struktur underlättar arbetet till vidare forskning.
8
Johansson, 1987, s. 50f.
11
1.6 Forskningsläge
Med olika vinklar har det skrivits om skolträdgården, främst sedan 1860-talet. Olof Eneroth var en av de tidigaste att skriva om skolträdgården och propagera för den. Men den första skrift av mer vetenskaplig karaktär som hittats är Gottfrid Sjöholms bok Skolträdgården, ett försummat uppfostringsmedel från 1923. Sjöholm vill uppmärksamma skolträdgårdsundervisningens uppfostrande värde och där så är möjligt, bidra till en utökad utbredning av skolträdgårdar i Sverige. En del av boken syftar till att öka förståelsen av de fördelar som finns med
skolträdgården och skänka hopp och lust åt lärare och andra inblandade att engagera sig i frågan. Det finns en utförlig beskrivning av olika skolträdgårdar i landet, och även jämförande utblickar utomlands.
1956 utkom boken Skolträdgården av Lorentz Bolin och redogör för 1950-talets synd på syftet med en skolträdgård, vad den borde innehålla, och hur undervisning kunde bedrivas med hjälp av skolträdgården. I förordet skriver Bolin ”Skolträdgården är det viktigaste hjälpmedel vi har för att skapa en tillfredställande naturundervisning, och dess betydelse kommer att växa, allteftersom skolorna centraliseras och förläggs till tätorterna samt förlorar den nära kontakten med naturen.”.10 Han påpekar att skriften inte skall tas som krav från naturundervisningens sida
utan istället ses som en hjälp för intresserade lärare.
Skolträdgården anses vara en mycket försummad del av undervisningen, där man i tätorterna alltför ofta helt enkelt låtit bli att anlägga den, dels på grund av platsbrist, och på landsbygden inte heller uppmärksammat den som sig bör. Författaren lyfter fram de vanligaste syftena med en skolträdgård att bedriva undervisning i trädgårdsskötsel med betoning på odling av grönsaker, frukt och bär samt ett visst fokus på prydnadsväxter. Dessutom uppmärksammas trädgårdens dekorativa och estetiska värden, och tillfället som de praktiskt lagda eleverna ges att skapa med sina händer. Detta anser Bolin vara viktiga frågor men lägger dem i sin skrift åt sidan, för att fokusera på skolträdgårdens roll i naturundervisningen. Boken är till stor del en rådgivningsbok om vilka växter som passar i skolträdgården och hur de kan användas i undervisningen.
I och med skolträdgårdarnas minskade användning, ändrade skrifterna inriktning och har många gånger, från Bolins tid och framåt, utformats som rådgivningsböcker vid anläggandet av en ny skolträdgård, ibland med en historisk anknytning. Sådan är Skolträdgårdens ABC (1990) av Petter Åkerblom. Här följs tre nyanlagda skolträdgårdar under tre år med lärdomar och råd till de som vill starta en egen. Det finns ett kortare kapitel om skolträdgårdens 150-åriga tradition som tar upp viktiga skeden och individer i skolträdgårdshistorien, som Eneroth och Sjöholm, men inte
12
går ned på djupet. Boken är en väldigt trevlig och bra rådgivningsbok som fungerar bra även i dagsläget, men den går som sagt inte ned på djupet i deras historiska bakgrund.
Ulla Johanssons doktorsavhandlig Att skolas för hemmet - Trädgårdsskötsel, slöjd, huslig ekonomi och nykterhetsundervisning i den svenska folkskolan 1842-1919 med exempel från Sköns församling (1987) går ned på djupet i källmaterial och intervjuer med f.d. elever i Sköns församling för att komma närmare hur det verkligen varit vad gäller utbredningen och omfattningen av
skolträdgårdsfenomenet i Sverige. Johansson har även tagit upp en del problem som följde med skolträdgårdar och nyanserat bilden av vad som kan räknas in under detta begrepp. Johansson fokuserar på vad de berörda ämnena för hennes avhandling gjorde för att påverka hemmets ekonomi. Trädgårdsundervisningen beskrivs som en kvarleva från fattigskolor som fördes in bland de andra ämnena utan vare sig protester eller propaganda. Statistik från BiSOS behandlas och kommenteras. Baserat på vad intervjupersonerna berättat drar Johansson slutsatsen den roll staten och folkskolan spelade för spridandet av kunskaper om trädgårdsodling var relativt obetydlig. Dock skedde ett uppsving efter första världskriget då matbristen var stor och omfattandekampanjer startades för att lära folket att odla.11
Sedan 2000 har ett flertal uppsatser på C-nivå som berör skolträdgården skrivits. Flertalet av dessa behandlar den antingen som historisk bakgrund till den moderna skolgården eller moderna skolträdgårdar och en alternativ form av utlärning kontra klassrummet. Monica Axelssons examensarbete Barn och ungdomars behov i den fysiska miljön – skolgårdar i mindre tätorter (2003) berör vikten av utomhusvistelse under skoldagen och trädgårdsskötsel tas upp som en av de tidiga metoderna för att undervisa utomhus. Vidare berörs mest den moderna skolmiljön med dess förutsättningar, möjligheter och begränsningar.
Helen Näslunds examensarbete Från nyttofunktion till meningsskapare: en undersökning om skolors motiv till att bedriva skolträdgård (2008) fokuserar på skolträdgården som en plats för lärande och undersöker vilka motiv det kan finnas för att flytta undervisningen ut från klassrummet och vilken social betydelse det kan ha. Frågor som hur kunskapsinhämtningen kan se ut, om relationen mellan lärare och elev förändras och om praktiska och teoretiska kunskaper förs närmare varandra undersöks.
Ett annat intressant exempel är Maria Bengtssons kandidatuppsats om skolträdgården i Edane En studie om vad som behövs för att skolträdgårdar skall fungera under en längre tid (2009). Hon tar bland annat upp den viktiga eldsjälen som var med initialt vid anläggandet av trädgården och att den efter hans pension har blivit mycket sämre. Lärarens kunskap och intresse för ämnet hade i högsta grad betydelse för de historiska skolträdgårdarna. Bengtsson tar också fasta på ett modernt
13
fenomen med skolträdgårdar som blommar upp för att vissna inom ett par år och glömmas bort, något hon hoppas kunna motverka i sin yrkesgärning som landskapsarkitekt med skapande av välplanerade och lättskötta skolträdgårdar.12
Årsboken för Riksarkivet och Landsarkiven 2007 gick i Linnés tecken. I boken skrev Petter Åkerblom artikeln Skolträdgården – ett smultronställe i bildningens tjänst som har många förtjänster. Skolträdgårdens historia med bakomliggande ideologier presenteras och även moderna tankar om skolträdgården läggs fram. Åkerblom skriver att en ökad förståelse om hotet om en förstörd natur kom att leda till krav på integreringen av miljöproblematiken i skolundervisningen. Gro - Harlem - Bruntland rapporten från 1988 nämns som ett viktigt steg i miljöarbetet. I denna betonas vikten av att både ungdomar och vuxna bör få den utbildning som krävs för att skapa ett mer hållbart samhälle. Lärarna pekas ut som den viktigaste yrkeskåren och skolan som en väldigt viktig plattform för förändring.13
Fortfarande känns många av argumenten för införandet av skolträdgårdar igen från Eneroths tid men det har skett en viss förskjutning i synen på barn, vikten av barns fria lek och varför det är viktigt med skolträdgårdsundervisning. Med undantag för Ulla Johanssons avhandling ligger fokus inte på den historiska skolträdgården vilket gör att det sällan skett djupare undersökningar. Vad gäller Gotland har en inventering av skolhusen på Gotland genomförts av Roger Öhrman, vid Länsmuseet på Gotland. Inventeringens syfte var framförallt ”att försöka göra en bedömning av det kulturhistoriska värdet för varje enskild byggnad”14 samt att få en överblick över de
undervisningslokaler som använts på Gotland sedan 1842. Drygt 130 skolbyggnader ingår i undersökningen. När undersökningen avslutades (oklart när, men troligtvis ca 2000) ägdes ca 40% av de ca 130 undersökta objekten fortfarande av kommunen och användes som skolor. Drygt 25% ägdes av kyrkan (pastoratet eller församlingen), knappt 25% var i privat ägo och nyttjas som bostäder och resterande 10% ägdes av någon stiftelse eller förening.15
Ett par skolbyggnader har lyfts fram som värda att byggnadsminnesförklara, Bunge gamla skola är en av dem. Inventeringen har begränsats till själva byggnaderna men väldigt kortfattade noteringar om omgivningarna kan finnas med, exempelvis typ av träd som växer i närheten och om det är en intressant eller mindre intressant miljö. Vad gäller Bunge skolmiljö skrivs följande:
Miljön är kanske inte särskilt intressant, skolgården består av öppna gräsytor i norr, mot söder – mellan skolbyggnaden och vägen – finns ett ganska smalt område som belagts med kullersten. I skolgårdens sydöstra hörn en liten trädgård, i norr finns ladugården bevarad.16
12 Ibid, s. 3. 13 Åkerblom, 2007, s. 124f. 14 Öhrman, s. 1. 15 Ibid, s.7. 16 Ibid. s. 9.
14
Värt att notera är att det lilla fokus som läggs på skolmiljön endast berör ytorna i skolhusets omedelbara närhet. Skolträdgården som legat på andra sidan vägen har gått inventeringen förbi och en stor fysisk del som förklarar skolundervisningen och skolmiljöns rumslighet har lämnats ute. Under beskrivningen av skolhuset skrivs det att verksamheten i skolan har beskrivits i Theodor Erlandssons böcker. Det framgår inte om modellen över skolmiljön har betraktats, något som annars borde ha nämnts i detta sammanhang. Vid en av de f.d. skolor där skolmiljön och skolträdgården är relativt väldokumenterad och mycket information finns lättillgängligt berörs skolmiljön på detta magra sätt. Hur mycket information går då inte till spillo vid de objekt där miljöerna är mer svårtydda och odokumenterade men ändå fulla av spår?
Vidare har Lena Hedin gjort mycket för tecknandet av skolhistorien på Gotland, både innan och efter folkskolans införande med sin bok Lära och Lyda (2004). Den innehåller bland annat mer eller mindre fullständiga förteckningar över folkskole- och småskolelärare på Gotland 1842 – 1950, samt seminaristerna vid Visby folkskoleseminarium 1843 – 66 samt Wisby stifts lägre seminarium 1867 – 85.17Det som främst varit användbart för denna uppsatts är de tidiga
redogörelserna för skolväsendet och förteckningarna över lärare i folkskolan, något som även varit en indikator för skolornas tillkomstår. Hedin skriver en del om slöjden i skolan och den slöjdskola som fanns i Visby. Trädgårdsundervisningen nämns dock inte, kanske har det att göra med att den inte var schemalagd utan att förekomsten mest sågs i betygen. Dock finns det ett fotografi av skolbarn som tillsammans med Hushållningssällskapet planterar träd. 18
1.7 Problematik kring bevarandet av det gröna kulturarvet
Inom kulturvården finns det en stark tradition och ofta goda kunskaper att bevara gamla byggnader och föremål och även inägo- och utägomarker som hör det äldre jordbruket till. De delar av det gröna kulturarvet som ligger i miljön närmast bebyggelsen, i form av trädgårdar och odlingar för husbehov har dock mindre utvecklade metoder, och äras kanske också av ett svalare intresse? Så resonerar Lena Nygårds i boken Marthas lilla gröna – inspiration till eget grävande i
nyttoträdgårdens historia (2008) som utgår ifrån gårdstomten vid Norrbys i Väte på Gotland, där den sista av brukarna var Martha Johansson. Många av spåren som fortfarande kan skönjas i
trädgården visar på Marthas stora växt- och odlingsintresse men då trädgården är flyktig, förändras den fort då omvårdnaden ändras eller försvinner. Precis som i Norrbys har många andra trädgårdar skapats av kvinnor och slitet bakom eller resultatet är svårt att se. Det som
17
Hedin, 2004, s. 92- 162.
15
odlats i trädgården har gett ett välkommet tillskott i hushållet, som extra kost eller genom försäljning, men lämnar sällan tydliga spår. Många gånger handlar vården av trädgården om tyst kunskap som överförts från generation till generation, eller grannar emellan.19 En form av
vardaglig kunskap, ”och just därför att det är så vardagligt och för att odlingen av vår mat är så grundläggande är det viktigt att ringa in, fånga upp och sätta denna kunskap på pränt.”20
Vid bevarandet av äldre kulturmiljöer finns flera vägar att gå. Viktigast är dokumentation och devisen att skynda långsamt, då trädgården förändras över året och mycket kan gå förlorat vid en förhastad förändring. Maria Flinck skriver i Vårdprogram för trädgårdar – historiska kunskaper för framtida skötsel (2012) att utgångsläget vid ett möte med en äldre trädgård bör vara att alla historiska trädgårdar kan vara värdefulla, tills en undersökning har gjorts. Allt är inte värdefullt och allt kan inte sparas, men bevarande eller förändrande beslut bör fattas på stadig grund. När grunden byggts upp finns olika vägar att gå, två av dem är konservering och restaurering.
Konservering beskrivs av Salvador Muños Viñas i Contemporary theory of conservation (2005) som handlingar som strävar efter att hindra ett förfall och att, så långt det går, bevara något i den form det är. Restaurera å andra sidan beskrivs som att återställa något i ett svunnet tillstånd, att
återställa. Enligt Muñoz Viñas praktiseras dessa två riktningar ofta tätt intill varandra och samtidigt som de är vitt skilda sätt att förhålla sig till objekt och miljöer är de också beroende av varandra.21
När det kommer till det gröna kulturarvet skruvas problematiken upp. En äldre anläggning kan ha genomgått olika faser vad gäller växtmaterialet och dess skötsel och ordnade strukturer som skapats av mänsklig hand. Dessutom ställs växtmaterialets tillväxt, förökning och
nedbrytning emot varandra. Utöver detta kan det ha utsatts för stark klimatpåverkan i form av stränga, dödande vintrar och varma, brännande somrar. Allt detta bidrar till det gröna
kulturarvets föränderlighet men bidrar också till att göra det spännande. Vad som finns kvar av växtmaterial och strukturer är mycket beroende på vad som från början fanns på platsen, men också hur det brukats, skötts om och vad som hänt efter trädgården eller parkens storhetstid. Har marken använts till jordbruk eller betesmark finns betydligt mindre växtmaterial, av naturliga skäl, kvar än om den helt enkelt lämnats åter till naturen, i ett slumrande vildvuxet tillstånd.
Det skall finnas väldigt starka skäl för att avlägsna äldre växtmaterial eller strukturer i gröna miljöer. I de flesta fall är det relevant att söka behålla det som finns kvar, så länge det inte utgör någon överhängande fara, t.ex. äldre träd som riskerar att falla på grund av utbredd röta eller väldigt giftiga arter som ej går att gränsa av. Där bevarat växmaterial finns i form av buskar eller
19 Nygårds, 2008, s. 6f. 20
Nygårds, 2008, 7.
16
träd är vården ofta eftersatt och ingrepp kan behöva göras för att säkra farliga grenar, beskärning för att återta en form eller struktur eller föryngra för att förlänga en individs livslängd. I de fall där mycket av det ursprungliga växtmaterialet är borta kan rekonstruktioner, återplantering eller nyskapande bli aktuellt.
1.8 Avgränsning
Skolträdgårdar är inget unikt fenomen för Sverige utan har förekommit runt om i världen med betoning på 1800-talets slut och 1900-talets början. I Finland finns en praktfull skolpark bevarad i Jakobstad, vid Samskolan. Vid grundandet under tidigt 1900-tal var den menad att stödja
undervisningen i Realläroverket. Den nuvarande formen planerades av Bengt Schalin och blev färdig 1915 och består av strama odlingsavdelningar och en friare parkdel. Tillsammans med andra parker och grönområden har skolparken blivit ett varumärke och något som används för att locka turister och invånare till staden.22
Ett annat land med en långlivad, och levande, skolträdgårdskultur är Estland.
Skolträdgårdens betydelse kan på sätt och vis kopplas till långa perioder av ockupation som gett en skral ekonomi, och skapat ett behov av att värna om det nationella, det grundliga. Många skolträdgårdar anlades vid självständighetsperioden, 1918-40, och brukas än idag. Till en början var syftet ofta att bevara och vårda naturen, att lära barnen att arbeta och att dryga ut
matbehovet. Nu för tiden ligger fokus mer på att förmedla en kärlek till naturen och att göra lärandet glädjebetonat, samtidigt som ofta mycket grönsaker odlas som blir ett välkommet tillskott i skolmaten, i barnens familjer eller ekonomiskt genom försäljning. Ett bra exempel för detta är skolan Vändra som ligger utanför staden Pärnu där det bland annat finns stora bär- och fruktodlingar och ett vedeldat växthus.23 I denna uppsats lämnas nu de utländska exemplen och
fortsättningsvis fokuseras forskningen på svenska förhållanden.
Avgränsningen till Sverige görs för att det fortfarande finns relativt lite skrivet om de historiska skolträdgårdarna i landet och för att underlätta informationsinhämtningen. Vad gäller Gotland som undersökningsregion förklaras valet genom den omfattade förekomsten av skolträdgårdar i folkskolan. Över landet förekom stora lokala variationer och för att kunna greppa uppgiften under de tio veckor som uppsatsarbetet skall pågå krävs begränsningar. Att undersöka detta fenomen på ön som blivit mitt hem under ett par år ökar även min kunskap för dess historia. En viktig del för uppsatsen är även besöken och dokumentationen av
skolträdgårdarna, något som underlättats av närheten till objekten. Det är sällan all relevant
22
www.jakobstad.fi
17
information hinns med att uppfatta vid ett första besök, så upprepade besök på platserna har krävts för att bättre förstå deras historia. Tidsperioden avgränsas till en bakgrund för införandet av skolträdgården i folkskolan. De första och sista utfärdade betygen vid de valda exemplen har fått avgöra vilka årtionden som granskas närmre vid dem. Enligt statistiken nådde
skolträdgårdarna sin antalsmässiga topp under 1890-talet, men exemplen startades 1907 respektive 1916. I den lästa litteraturen förklaras att användandet av skolträdgårdarna minskar under 1930-talet. Depression, världskrig, och funktionalismens genombrott ses som viktiga anledningar till nedgången.24 Vid exemplen vittnar intervjupersoner om dess minskade
användning men betyg gavs ut fram till 1945 respektive 1947.
På Gotland har det funnits ett betydande antal skolträdgårdar i varierande former och med varierat innehåll, syften och tidsspann. Att göra en inventering av dem alla hade varit spännande, men ligger inte inom ramen för detta arbete. Uppsatsen begränsas till de skolträdgårdar som tillhör folkskolor, och berör endast ytligt andra skolformers trädgårdar under kapitlet
Skolträdgårdar på Gotland. Genom att undersöka ett stort antal objekt kan mycket information samlas och slutsatser dras. Att genomföra en inventering av många objekt under kort tid kan också leda till att många delar av historien inte tas tillvara. I detta arbete ligger ett fokus på det upplevda, det som går att ta på. Att ta tillvara på de berättelser som fortfarande finns men som i framtiden inte kommer att leva vidare, om de inte lyssnas på nu. Genom att lägga mer tid på två objekt visas på en del av denna mångsidighet som går under ett och samma namn;
skolträdgården.
En grundligare undersökning av två f.d. skolträdgårdar har under arbetet gjorts. Valet av Bunge skolträdgård förklaras genom att skolan är ett annex till Bungemuseet och att det där finns information att bygga vidare på. Skolträdgårdens grundare Theodor Erlandsson har lämnat vissa skriftliga källor angående skollivet. Det fanns även intervjupersoner nära länkade till museet som gärna ställde upp. Skolträdgården hade heller inte utsatts för större förändringar utan hade kvar sin ursprungliga storlek, de flesta förändringar var av karaktären naturlig nedbrytning. Det visade sig även vara en relativt stor och välplanerad anläggning vilket väckte en önskan om att se till en annan typ av objekt. Då skolträdgårdar främst var ett landsbygdsfenomen, särskilt på Gotland, valdes även nästa objekt på landsbygden. Stenkumla är intressant då skolgården påverkats av att det under en mycket längre period brukats som skola, men sedan 2005 är det privatägt. Det är en mindre anläggning där skolläraren själv hade en större, avskild odling. Intervjuerna underlättades även av att jag sedan tidigare lärt känna Karl-Erik Mührer, som gärna delade med sig av sina minnen.
18
2. Skolträdgården i Sverige
2.1 Folkskolan
Eftersom detta arbete fokuseras på skolträdgårdar tillhörande folkskolor ges en kortare bakgrund till folkskolan.
Redan 1686 stadgades i och med Kung. Maj:ts kyrkolag att skolmästaren/klockaren inför konfirmationen skulle lära de något äldre barnen i församlingen att läsa och förstå Luthers Lilla Katekes. Kristendomskunskaperna förhördes sedan av prästerna i husförhör, som under 1700-talet skärptes och mellan 1765 och 1888 kunde utebliven närvaro leda till bötesstraff. 1812 tillsattes en Uppfostringskommitté av Kungl. Maj:t för att sammanställa undervisningsväsendets tillstånd i Sverige. Resultatet av denna ledde till en debatt om skolundervisningen och till en lagstadgning av Folkundervisning för alla barn i skolåldern 1842.25 Det ålåg sockenborna att stå
för kostnaderna och själva bygga skolhus samt ladugård och visthusbodar som ingick i lärarens löneförmån. Alla skulle bidra med arbetsraft, virke och framforsling av material, uteblev någon fick denne böta en riksdaler.26 Den första folkskolestadgan var vagt formulerad och innehöll
många kryphål som på vissa håll utnyttjades och bidrog till en stor variation inom skolväsendet både i församlingen och i landet. Varken skolgångens längd eller skolåldern preciserades 1842 och istället för fasta skolor lät många församlingar inrätta ambulerande skolor, där en behörig lärare delade undervisningstiden mellan två, eller fler skolor.27 Åtgärder togs för att åtgärda
ojämlikheten över landet, småskolan och den mindre folkskolans inrättande var tidiga exempel, sedan följde inrättandet av folkskoleinspektionen och 1878 kom så den första normalplanen. En ny folkskolestadga kom 1897. Nya normalplaner utfärdades 1889 och 1900 innan de avskaffades och 1919 ersattes med undervisningsplaner, som utkom mer sällan. I UPL 1919 avskaffades katekesläsning och mängden innantilläsning minskades.28
25 Hedin, 2004, s. 11- 15. 26 Ibid, s. 32. 27 Johansson, 1987, s. 16f. 28 Ibid.s. 17.
19
2.2 Skolträdgården
Den första folkskolestadgan från 1842 var ingen läroplan men där fanns bestämmelser som styrde undervisningen, inrättandet av skolor och lärarens förmåner. Lärare hade en låg lön och ett relativt billigt sätt att se till att de kunde höja sin levnadsstandard var att friställa en bit mark. Om detta skrivs:
Dessutom bör, så widt sig göra låter, ett lämpligt jordland ställas till skol-lärarens disposition, dels till brukning för eget behof af jordfrukter, dels för att lemna tillfälle till undervisning i trädplantering och trädgårdsskötsel.29
Denna dubbla användning av jordlandet gjorde undervisningen i skolträdgården problematisk. Många föräldrar visade sitt missnöje mot att barnen endast verkade fungera som gratis arbetskraft i lärarens odling. 1853 kom en utförligare beskrivning av jordlandet vid skolan där det borde ställas till skollärarens brukande och nyttjas för eget behov, samt för undervisning i
trädgårdsskötsel och trädplantering. 1869 bestämdes att lärarens land noga skulle skiljas från barnens skolträdgård. 1842 fanns det heller ingen utbildning för lärarna i trädgårdsskötsel, det infördes som ett ämne vid seminarierna först 1865.30 Vid normalplanen från 1919 skrivs att det
vid varje skola bör, där det är möjligt, finnas ett lämpligt jordland där barnen kan undervisas i trädgårdsskötsel och trädplantering. 31 I normalplanen från 1919 stärks även skolträdgårdens
ställning ytterligare. Det finns fortfarande inte med på schemat men det står att trädgårdsskötsel förläggs till de tider på året då det lämpar sig och nödvändig tid bör tas från andra ämnen under denna period.32
Under skolåret 1920-21 fanns det 30.003 undervisningsavdelningar i Sverige och vid dessa fanns det trädgårdsskötselundervisning vid 3.872, varav 3.460 på landsbygden och 412 i städer. För undervisningen fanns det 2.605 trädgårdar, varav 1000 var skolträdgårdar, 1.547
lärarträdgårdar och 58 ”andra trädgårdar”.33 1920 utkom skriften Normalritningar till skolanläggningar
där det både fanns ritningar för skolbyggnader och trädgårdsanläggningar. Det blev en rätt vida spridd skrift och normalritningar för skolanläggningar trycktes även i andra skrifter.34
Skolträdgårdarna i landet kunde delas in i fyra olika typer.
Typ 1: är när barnen arbetar och erhåller undervisning i lärarens trädgård. Under 1920-talet var detta den vanligaste typen trots att den inte är optimal. Vid små skoltomter kunde det vara nödvändigt 29 Folkskolestadgan 1842, s. 6. 30 Sjöholm, 1923, s. 94. 31 Ibid, s. 100. 32 Sjöholm, 1923, s. 101. 33 Ibid, s. 102. 34 Ibid, s. 94.
20
på grund av platsbrist men mötte missnöje, främst bland föräldrar, med åsikten att barnen fungerade som gratis arbetskraft åt läraren utan att få något tillbaka. Det mekaniska arbete som barnen utföra bör enligt Sjöholm minimeras så mycket som möjligt och istället skall de vara arbeta med en syssla tills de har lärt sig den, och sedan få utvecklas vidare. Att i skollärarens trädgård, under överseende få öva på att ympa eller driva upp fruktträd anses bra, men då bör barnen helst få med sig något, kanske ett fruktträd eller bärbuskar att plantera hemma. Något positivt är att läraren på sommaren själv kan sköta ogräsrensning och vattning utan att barnen behöver ta sig till skolan enkom för detta. Enligt Sjöholm kan kanske arbetet i skollärarens trädgård kompletteras med att barnen har egna trädgårdsland hemma där läraren eventuellt kommer och övervakar någon gång.
Typ två: Barnen arbetar och erhåller undervisning i en speciell barnskolträdgård, skild från lärarens land. I denna typ utför barnen själva allt arbete och får även själva ta tillvara på all skörd. I dessa skall det gärna finnas alla trädgårdens delar; en prydnadsdel, plantskola, köksväxtavdelning samt en
botanisk avdelning.
Typ 3: Skolträdgården är en enhetlig anläggning med en stor del köksväxtodling för barnens räkning endast. Det blir oftast mindre anläggningar och ofta saknas fruktträden vilket kan verka negativt då de skönaste frukterna uteblir. Om övning av uppdragning och vård av fruktträd kan förläggas i lärarens trädgård, eller om ett par träd för barnens räkning kan avsättas, detta anses av Sjöholm vara den bästa formen.
Typ 4: Skolbarnsträdgården skapas på ett avskilt område i närheten av, eller en bit ifrån, skolans tomt och vigs endast till barnens arbete och undervisning. Här blir det ofta större arealer som tas i anspråk, ett exempel i Malmö där den omfattade ca 1 tunnland och varje barn rådde om ca 25 kvadratmeter. Mycket arbete bedrivs under ferierna.35 Dessa anläggningar var vanliga i, eller i närheten av städer
och de flesta barn som antogs var de som inte kunde åka ut till landet under ferierna. I Sjöholms presentation av olika skolträdgårdsexempel var det främst dessa tyder som presenterades och vann mest beundran.
2.3 Skolträdgården i äldre skrifter
Om skolträdgårdar i Sverige har det utkommit flera skrifter sedan de skrevs in i den första skolstadgan 1842. En av de tidigaste att publicera åsikter om ämnet var pomologen Olof Eneroth, som 1862 utkom med skriften Om skolträdgårdar. Eneroth vänder sig här bort från utantilläsning och propagerar hellre för att se till vad barnets fysiska och andliga natur är anpassad
21
till istället för att ”proppa in dem (barnen) hundratals i små osunda kyffen och der göra minnesarbetet till en plåga och till ett förderf på alla de öfriga krafternas bekostnad”. 36
Författaren anser att det är viktigt att det till skolan hör en skolgård där barnen kan leka. Utöver denna bör det finnas en skolträdgård, på grund av barnens behov av praktisk uppfostran. Eneroth anser att det ligger i barnens natur att tycka om att syssla med jorden och växter och att det finns en inneboende glädje hos oss alla som kommer fram när egenplanterade frön gror. Denna glädje och drift anses vara för betydelsefull för att inte tas tillvara. Dessutom är det viktigt att barnen tidigt lärs att jorden, och brukandet av den, är en av de främsta grunderna till
samhällets oberoende. I staden kan det förekomma en likgiltighet mot detta, en likgiltighet som bäst stävjas genom anläggandet av skolträdgårdar, både i stad och land.37
Ytterligare argument för stiftandet av skolträdgårdar var uppfattningen om att allmogen inte hade det snyggt och trevligt kring sina stugor. Det anses dock svårt att påverka den redan vuxna generationen, särskilt med sådana ingjutna vanor som beror mycket på ekonomiska förhållanden. Det fanns ofta helt enkelt inte tid, ork eller råd att pryda omgivningen till hemmet. Istället skall förändringen börja med barnen, både flickorna och pojkarna. Särskild tonvikt läggs på flickornas delaktighet i trädgårdsundervisningen eftersom de främst antas axla det kommande ansvaret för hemmets vård och trevnad.38
I skriften klagas det dessutom på allmogens brist på sinne och kunskap till att vårda träd, fruktstölder och på vissa platser påstådd träd- vandalism. Att få bukt med stölder och okunskap skulle bäst lösas genom att i skolträdgården undervisa i deras skötsel. Efter avslutad skolgång kunde träden och buskarna delas ut till barnen som fick ta med dem för att plantera utanför hemmet. Genom denna spridning av träd och buskar skulle behovet för stölder att minskas och genom respekten för det självupplevda arbetet skulle lusten minskas.39
1923 utkom boken Skolträdgårdsundervisningen – ett försummat uppfostringsmedel i sin tredje tryckning. I den författaren L. Gottfrid Sjöholm fasta på två ord i undertiteln; försummat och uppfostringsmedel. Poetiskt skriver författaren om de enkla men ack så viktiga nöjen barn kan finna i blomster och odlingar, och de viktiga frön skolträdgården kan så i små barnahjärtan. Med hårda ord beskrivs de fula, osmyckade skolhusen och deras tomter som borde vara bygdens vackraste plats, men ofta återfinns som den fulaste och kargaste. Förslag på plantering av ett vårdträd, en allé som leder upp till skolhuset, rabatter med perenner som rudbeckia, riddarsporre bondpion och viol samt vådlökar som hyacint, snödroppe och pingstlilja skapar genast en 36 Eneroth 1862, 4. 37 Ibid, 1862, 5. 38 Ibid, 1862, 6. 39 Ibid 6f.
22
trevligare och vackrare miljö som gjord för upptäckter och en förståelse för naturen. Kostnaden kan hållas nere med hjälp av skolrådets åriga 15 kr som bidrag till inköp av blomsterlökar. Utöver detta kan ettåriga blomster sås (gärna sådana som frösås nästa år), blommande buskar som syren och schersmin planteras och vintergröna växter som stå som motpol mot en välansad och välskött gräsmatta. När det är dags för gallring kan de överblivna telningarna få följa med barnen hem och pryda gårdsplanen. 40
Sjöholm menar inte att alla litteraturstudier inom botanik och växtlära skall upphöra, men den största, och inledande delen av undervisningen bör börja med praktiska upplevelser och arbete i naturen. Barn förstå på ett annat sätt hur kornet gror om de ser plantan i alla dess stadier, i naturen. De förstår bättre sin egen inblandning i skötseln och arbetet som ligga bakom och de själva är delaktiga i upprivning av plantor och plantering av träd. Ofta läser barnen i stadens skolor en stor del teoretisk växtlära men Sjöholm misstror deras kunskap att identifiera de vanligaste träd där de växer i skogen.41
Vidare nämns vandalism på skog och växter där unga tallar bryts rakt av och lämnas att dö, där blåsippor plockas upp med roten kvar och bidrar än värre till denna sippas utrotning i
stadsnära områden. Liksom att alla barn vet att det är fel att misshandla och döda människor, bör man lära dem att det är fel att misshandla det som växer. Barn kan gärna göras delaktiga i
skogsplantering för att lära sig om naturens kretslopp och få en empati för träden.42 Åsikterna
skolträdgårdens mening har skiftat något genom åren men Gottfrid Sjöholm uttrycker det rätt bra då han om Sverige säger att:
Skolträdgårdens största betydelse ligger enligt min tanke i den fostrande inverkan, som barnen bli föremål för genom umgänget med naturen, genom vården av det spirande livet, genom sysslandet med moder jorden, genom det eggande och karaktärsstärkande i att utföra ett arbete på eget ansvar och under ständig påminnelse om förhållandet mellan orsak och verkan.43
40 Sjöholm, 1923, 8-14. 41 Sjoholm, 1923, 20ffff. 42 Sjöholm, 1923, 24fff. 43 Sjöholm, 1923, 28.
23
3. Skolträdgårdarna på Gotland
3.1 Översikt över skolväsendet på Gotland
För att kunna redogöra för skolträdgårdarna inom folkskolan på Gotland krävs en kortare beskrivning av skolväsendet i länet.
På den gotländska landsbygden inrättades under 1830-talet ett 20-tal fasta skolor, där prästerna i många församlingar var drivande krafter.44 1843 fanns det 31 skolor på Gotlands
landsbygd. 926 barn fick undervisning, vilket motsvarar ca 18% av barnen mellan 7-14 år. Med folkskolestadgan följde en fem år lång övergångstid och mellan 1843 och 48 byggdes många skolhus på ön. 1848 hade de obligatoriska skolorna satts i funktion i stort sett på hela ön, men än gick inte alla barn i skolåldern i skolan.45
Vad gäller lärarutbildningen öppnades redan 1843 Wisby Folkskole- Lärare- Seminarium med Carl Cramér i spetsen som rektor. Eleverna varierade mellan unga pojkar, ännu ej fyllda 15 år, och äldre skolmästare som sökte förvärva sig lärarkompetens. Cirka 180 studenter skrevs in på skolan tills den stängde 1866, då landets seminarieskolor reducerades till 8. 1867- 85 fanns istället Wisby Stifts lägre Seminarium för bildandet av lärare och lärarinnor.46 Folkskolornas antal steg
stadigt från 71 st 1863, till 83 st 1880, 94 st 1890 och 98 st 1895, då det dessutom fanns 66
småskolor. 47 Som mest fanns det på 1940-talet drygt 130 folkskolor på Gotland, när de undan för
undan började läggas ned i samband med sammanslagningar. Få av skolhusen är idag rivna men många är ombildade till privatbostäder eller kyrkolokaler.48
3.2 Skolträdgårdar inom folkskolan på Gotland
Vad gäller skolträdgårdarna är litet känt innan 1860-talet. Ur femårsberättelserna från
Landshöfdinge-embetet uti Gotlands län till Kungl. Maj:t (BiSOS) finns en del information att hämta. 1865 bedrevs det undervisning i 79 egna skolhus och vid 54 av dessa fanns det
planteringsland.49 Om 1870 skrivs det: ”i 48 skoldistrikt funnos planteringsland, ehuru icke
ordnade i flere än 18, och 27 distrikt saknade planteringsland”.50 1875 fanns det 88 skolhus för
högre folkskolan och småskolan och 60 distrikt hade planteringsland.51
44 Hejneman, 1951, s. 445. 45 Ibid. s. 446.
46 Ibid s. 446f.
47 Landshöfdinge-embetet uti Gotlands län, (BiSOS), 1876-80, 1880-85, 1900, 1905. 48 Öhrman, s. 7.
49 Landshöfdinge-embetet uti Gotlands län, 1865, s. 12. 50
Ibid, 1870, s. 11.
24
I en sammanställning av skolträdgårdar i landet från 1923, delat på län, ligger Gotland klart i topp. Vid de 98 folkskolorna förekom trädgårdsundervisning vid 84 st, vilket blir över 85% av skolorna. Nästföljande län är Skaraborg där trädgårdsskötsel fanns vid 200 av de 307 skolorna och därför ligger på 65%. Norrbotten ligger lägst med 129 skolor varav 5 hade undervisning i trädgårdsskötsel, drygt 3%. De flesta län ligger mellan 20 och 40% och över landet arbetar barnen i egen skolträdgård vid 977 skolor och i lärarens trädgård vid 1.290 skolor.52
Det stora procentuella antalet skolträdrågar på Gotland kan förklaras via många olika anledningar. Dels är det ett väldigt gynnsamt klimat och markerat som odlingsnivå 1, där det var relativt lätt att se resultat och vårförberedelserna och sådden i landen hanns med innan det långa sommaruppehållet började. Dels var det ett väldigt agrart län där ett stort befolkningsantal sysslade med lantbruk och många lokala lärare var odlingskunniga. Det var heller inte särkilt trångbott och plats fanns ofta till ett mindre odlingsland. De anläggningar som ofta förärats beskrivningar i litteraturen har varit de större anläggningarna i anslutning till städer där många barn mottog utbildning. Under 1920-talet togs flest barn emot till dessa, av de som inte hade möjlighet att åka ut till landet över sommaren och skulle ha en trevlig och nyttig syssla över sommaren samt få lära känna naturen mer. Gotland hade inte så många av dessa barn och de vanligaste eleverna var de som kom från lantbrukarfamiljer där grundläggande kunskaper om att odla redan fanns genom att de fått hjälpa till vid gården sedan tidig ålder.
Lena Nygårds har intervjuat kvinnor i Väte hembygdsförening och flera av dem vittnar om att de både lärde sig odling hemmavid och i skolträdgården. En kvinna har berättat ”Varje elev hade en trädgårdssäng. Fröken var med och instruerade. Jag hade alltid lök. Trädgårdsarbetet var sommarlovsarbete, man åkte upp i veckan och vattnade. Vatten fick man ta vid pumpen vid lärarbostaden. Det fick inte vara ogräs. Vi fick betyg, flitbetyg.”53
Vad gäller skolböcker i trägårdsskötsel har få exemplar påträffats under undersökningen men ett intressant exempel är boken Skolträdgården, av Gustav Lind och Sigfrid Johansson (1922) som fungerade som en handbok vid lärarseminarier. Ett exemplar av denna återfinns i Bunge
skolmuseum. Det har tillhört Theodor Erlandssons dotter Vera Erlandsson som utbildades till lärarinna och nyttjade denna bok i klass 3 i seminariet, troligtvis vid Uppsala. Marginalerna är fyllda med många anteckningar i liten stil som verkar bestå både av information som inte stod i boken utan förmedlades muntligt, betonande på viktigare områden och egna sammanfattningar, något som visar på att boken flitigt användes.
52
Sjöholm, 1923, s. 103.
25
3.3 Andra intressenter vad gäller skolträdgården och
trädgårdsutvecklingen på Gotland
3.3.1 D.B.W:S botaniska trädgård
Från 1815 till 1848 drev sällskapet D.B.W. (De badande wännerna) en fri- och fattigskola med växelundervisning, och det var sällskapets huvudfråga under denna tid.54 Skolan stängdes 1848,
lokalen överläts senare gratis till hushållningssällskapet som där drev slöjdskola, och sällskapet sökte efter något nytt, samhällsnyttigt att engagera sig i. En ledamot inkom med förslaget att sällskapet borde:
Inrätta en läroanstalt med hufvudsakligt syfte att bibringa den uppväxande befolkningen i vår stad en säker och lefvande kunskap om naturen och att sällskapet borde, efter inköpande af ett par tunnland därför lämplig jord, anlägga en botanisk trädgård med hufvudsakliga svenska växter, dit samla, så vidt som möjligt är, alla jord- och stenarter och i dessa ämnen någon viss tid om året genom en skicklig lärare meddela undervisning samt därur årligen på passande platser utflytta ett antal träd och växter till stadens försköning”55
Resultatet blev D. B. W:S botaniska trädgård och verksamheten där påverkade under åren både Visby och den gotländska landsbygden på flera sätt. Dels var en relativt stor del av trädgården vigd till plantskola och för uppdragandet av fruktträd. 1857 fanns det bland annat ca 2.500 vildstammar av fruktträd och 60 ädla fruktträd, 1895 fanns det över 4.000 förädlade fruktträd och 4.500 grundstammar.56 Fruktträden såldes i stor utsträckning till gotländska privatpersoner och
denna uppdragning och spridning av fruktträd bidrog med stor sannolikhet till att det på Gotland fanns flest antal fruktträd per person i Sverige under 1930-talet. Fram till 1950-talet sjönk antalet träd och fruktodlingar (mycket på grund av ökad import) men fortfarande 1950 fanns det
omkring 30 yrkesmässiga fruktodlingar med ca 30. 000 fruktträd. Av dessa var ca 46% äpple, 31%
päron, 18% plommon och knappt 5% körsbär.57
Förutom plantskolan pågick utbildning i trädgården. Från och med 1860 fick de elever som läste vid Visby folkskoleseminarium, som hade intresse för det, fri undervisning vid trädgården och 1961 fick sällskapets trädgårdsmästare även tillåtelse att undervisa i seminarielokalen. Detta samarbete fortsatte tills seminarieskolan upphörde, 1866. Utöver detta antogs från och med 1860 män från den gotländska landsbygden som elever där de under upp till två år fick delta i praktiskt arbete och genomgick en kortare teoretisk kurs innan examen kunde avläggas. Två elever kunde
54 Klintberg, 1914, s. 15. 55 Ibid, s. 51.
56
Ibid. s. 60-65.
26
antas åt gången, erhöll under sina år där stipendium och syftet, eller önskan, med utbildningen var från sällskapets sida att de kunskaper som förvärvats i trädgården skulle gagna den gotländska landsbygden. 1891 lades utbildningen ned på grund av att för få av de examinerade eleverna ägnade sig åt trädgårdsskötsel på Gotland. Endast 4 idkade trädgårdsskötsel på ön, 3 på fastlandet och resterande var verksamma inom andra yrken. 1893 återupptogs utbildningen under enklare former och 1904 avgick den sista elev som fått både praktisk och teoretisk kunskap. Elever togs emot ett par år till, men fick då endast praktik erfarenhet.58
3.3.2 Hushållningssällskapet på Gotland
I vissa delar av Sverige var Hushållningssällskapet en stödjande kraft bakom anläggandet och drivandet av skolträdgårdar. De kunde bland annat skänka växtmaterial som fruktträd och bärbuskar till skolorna.59 På Gotland verkar inte skolträdgårdarna varit en stor fråga för
hushållningssällskapet. I deras många arkiv finns ingen akt som benämns skolträdgård och inte heller i andra akter har det hittats uppgifter om inblandning i skolträdgårdar.60
I Gotlands läns Hushållningssällskaps minnesskrift till 200-årsjubileum där den gotländska odlingen och bebyggelsen under 1800-talet uppmärksammas nämns heller inte något arbete med skolträdgårdar. Sällskapet grundades 1791 som det tidigaste i landet.
Ett fåtal akter finns från 1791, fler börjar komma under 1800-talets andra hälft och många börjar först efter 1900-talets början eller fram emot dess andra hälft.61 Eftersom det inte finns
några akter rörande skolträdgården på Gotland dras slutsatsen att detta inte varit en betydande del av sällskapets arbete. Måhända har de bidragit med råd till skollärare som sökt anlägga en skolträdgård men i sådana fall finns det ingen bevarad dokumentation av detta, inom
undersökningsperioden. Ett område som hushållningssällskapet däremot varit inblandade i är trädplantering och måhända finns uppgifter i berörda arkiv, men skogsplantering ligger något utanför området och hinns inte undersökas här. Dock finns det i boken Lära och lyda (2004) ett intressant fotografi där skolbarn planterar träd. Bildtexten lyder:
Planteringsdag i Lau socken på sydöstra Gotland omkring 1916. Genom Hushållningssällskapet stimulerades skollärare och skolbarn att deltaga i skogsplantering inom den egna socknen.
Planteringsdagen, ibland två eller tre dagar under ett läsår, blev en form av friluftdagar ”tillbringade
58
Klintberg, 1924, s. 68f.
59 Klintborg Ahlklo, Bebyggelsemiljöns gröna kulturarv, SLU, lektion 7/2 201. 60 Lindquist, 1991, s. 257ffff.
60
Landsarkivet, Hushållningssällskapets huvudarkiv, F13A-C.
27
under ett lätt och nyttigt arbete i skog och mark”. De första planteringsdagarna hölls under 1890-talets sista år.62
Förutom skogsplantering var sällskapet istället engagerade i andra delar av skolan, framför allt slöjden som drog mycket tid, utbildning och pengar.63
På Gotland fanns även flera rena lantbruksskolor. Redan 1847 inrättade Gotlands läns hushållningssällskap den första lantbruksskolan och sedan dess har deras
undervisningsverksamhet varit igång, än idag bedrivs utbildning på Lövsta på Gotland.64 De
elever som utbildats där har också påverkat trädgårdskulturen och lantbruket på ön.
62 Hedin, 2004, s. 54. 63
Ibid, s. 53.
28
4. Skolträdgårdsexempel på Gotland
För att förankra statistik, ideologiska skrifter och nutida avhandlingar i skolträdgårdarnas praktiska form och användande har två f.d. skolträdgård på Gotland undersökts; Bunge och Stenkumla. De uppvisar både likheter och skillnader och belyser båda skolträdgårdar på Gotland 1907- 1947. Vid båda objekten har intervjuer med f.d. elever genomförts; vid Bunge med Thure Ström och Per Widgren och vid Stenkumla Karl-Erik Mührer och Kerstin Pettersson.
4.1 Bunge skola
Fastighetsuppgifter
Fastighetsbeteckning för den gamla skolan är Bunge skolgård 2:1, och den nya skolan; Bunge skolgård 1:1. De ligger i Bunge socken på Gotland, ca 2,5 km sydväst om Fårösund. Ägare till den gamla skolan är Bungemuseet och den nya skolan tillhör kyrkan.
Skolhuset i Bunge uppfördes 1846 och ligger snett över Fårövägen från Bunge kyrka. Undervisning hade bedrivits i socken redan tidigare, men den första anställde folkskoleläraren hette Bourgström, och anställdes samtidigt som det nya skolhuset togs i
bruk. Denne var en f.d. styrman som 1851 återgick till sjöss och posten togs över av den blott 16-åriga Gustaf Kellström, som var nyutexaminerad från det 2-16-åriga folkskoleseminariet i Visby. Då lärarlönen var låg hade Kellström en mängd bisysslor för att dryga ut inkomsten; han höll sig bland annat med ett antal djur, arrenderade åkrar av prästen, skötte räkenskaper åt andra och fiskade till husbehovs.65 Under Kellströms tid som lärare fanns det ingen skolträdgård speciellt
avsedd för barnen, möjligt är att de fick hjälpa till i lärarens privata trädgård, något som var vanligt under folkskolans tidiga år.
Ursprungligen rymde skolhuset en lärosal samt lärarbostad, 1877 byggdes huset ut till dubbel storlek för att rymma ett kommunalrum. På grund av växande elevantal omvandlades detta rum för sockens småskola från 1889, när undervisningen delades från en stor klass med blandade åldrar till små- och storskola. Tidigare hade en lärare undervisat alla klasser; de tre lägsta växelvis
65 Erlandsson & Blomberg, 1982, s. 5ffff.
Bild 2: Det gamla skolhuset ligger norr om vägen, det nya från 1919 är till vänster i bild och kyrkan till höger. Källa: Lantmäteriet©.
