Abstract
Kristian Andersson
Konstruktionen av valet i gemeinschaft och gesellschaft Maj 2005
The purpose of this essay/composition is to create a greater sociological understanding of the choice. I will use the dichtomy Gemeinschaft and Gellschaft in order to create such an understanding. The theoretical part tries to answer how the strategies and conditions of the choice can be seen in a more metaphorical view. While the qualitative part focuses on how the strategies and conditions of the choice are made within a career framework. The result shows the difficulty of keeping gemeinschaft and gesellchaft apart, but it also gives a picture of the possibility of how the indvidual could combine gemeinschaft and gesellschaft.
Uppsatsen syftar till att skapa en sociologisk/socialpsykologisk förståelse av valet. För att skapa en sådan förståelse har jag valt att utgå ifrån begreppen gemeinschaft och gesellschaft, närmare bestämt hur valet kan förstås i termer av gemeinschaft och gesellschaft samt vilka strategierna och förutsättningarna är för dessa val. Jag har arbetat med frågeställningen dels ur ett teoretiskt och metaforiskt perspektiv där jag via småstad och storstad, kollektivism och individualism försökt att skapa en grundläggande förståelse för gemeinschaft och gesellschaft dels en specifik förståelse för valets konstruktion. I stora drag har jag urskiljt två strategier i gesellschaft, vilka jag kallat det tillfälliga valet/Puer aeternus och det kalkylerande
valet/Homo oeconomicus. I gemeinschaft har jag urskiljt en strategi som jag kallat det naturliga valet. Jag har också arbetat med frågeställningen utifrån två intervjuer, det viktiga har då varit att skapa en förståelse för strategierna och förutsättningarna i empirin.
Metodologiskt har uppsatsen utgått från en kvalitativ ansats, närmare bestämt ett
hermeneutiskt perspektiv. Det innebär i stora drag att uppsatsen relaterar delar och helhet för att nå förståelse. När det gäller metod har jag använt mig av två stycken djupintervjuer, dessa har sedan transkriberats och tolkats i enlighet med hermeneutiken.
Intervjuerna skapar en bild där strategier och förutsättningar vävs samman, det vill säga ett gemeinschaft val/det naturliga valet görs i en gemeinschaft miljö och på liknade sätt görs gesellschaft valen. Intervjuerna skapar också en bild av svårigheten att hålla isär gemeinschaft
och gesellschaft inom ramen för hemarbetet, men intervjuerna ger också en bild som visar på möjligheterna att kombinera gemeinschaft och gesellschaft.
Nyckelord
Val, gemeinschaft, gesellschaft, strategier, förutsättningar.
Förord
Jag vill framförallt tacka respondenterna Johan och Sturesson. Samt min sambo, Ann-Sofie, för att hon ställt upp och korrekturläst detta arbete Även ett stort tack riktas till min
Innehållsförteckning
ABSTRACT ... 1 NYCKELORD... 2 FÖRORD... 2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING ... 3 INLEDNING... 5 BAKGRUND... 5PRESENTATION AV PROBLEMOMRÅDE OCH FRÅGESTÄLLNING... 6
Syfte ... 7 Frågeställning ... 7 Avgränsningar... 7 Begreppsdefinitioner ... 8 METOD... 9 FÖRFÖRSTÅELSE... 9
METODOLOGISK INRIKTNING/KVALITATIV METOD... 9
Hermeneutik ... 10 Tolkning... 11 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT... 12 Intervju ... 12 Intervjuns struktureringsgrad ... 12 Reflexivitet... 13 Genomförandet av intervjuerna ... 13 TEORETISK BAKGRUND ... 14 Inledning... 14
GEMEINSCHAFT OCH GESELLSCHAFT... 14
Gemeinschaft... 15
Gesellschaft ... 15
Asplund om Gemeinschaft och Gesellschaft ... 16
En fixeringsbild ... 17
Stad och Land... 18
Småstad - storstad ... 19
Storstad - småstad ... 20
Produktionssamhället och Konsumtionssamhället... 21
Kortsiktigt, långsiktigt och Homo oeconomicus ... 22
VALET... 23
Valet i gemeinschaft – ansvar ... 23
Från gemeinschaft till gesellschaft ... 24
Valet i Gesellschaft – tillfället... 24
Från gesellschaft till gemeinschaft ... 25
Puer aeternus ... 26
Risk ... 26
Sammanfattning... 27
RESULTAT REDOVISNING OCH ANALYS ... 29
Presentation av Johan... 29
Presentation av Sturesson ... 30
RESULTAT OCH ANALYS... 31
Gymnasievalet och gemeinschaft ... 31
Universitetet, Homo oeconomicus och Puer aeternus ... 34
En kontrast - Gemeinschaft ... 36
Resan till Italien och Puer aeternus... 37
Översättaren och Puer aeternus ... 38
Flytten till Malmö och Gemeinschaft ... 40
SAMMANFATTNING/KONKLUSION... 43
DISKUSSION ... 44
Intervjuernas kvalitet och tolkning... 44
Gemeinschaft och gesellschaft ... 44
Frågor för framtiden ... 45
Kopplingen till vägledning ... 46
SAMMANFATTNING ... 46
Inledning
Bakgrund
Som julklapp fick jag boken Essä om gemeinschaft och gesellschaft (Asplund 1991). Boken visade sig vara mycket intressant vilket föranledde mig att köpa Storstäderna och det
forteanska livet av samma författare. I böckerna försöker Asplund beskriva detta nu med hjälp av bland annat gemeinschaft och gesellschaft, ett motsatspar som har sina grunder i det tidiga 1900-talets sociologi. Eftersom jag är student vid studie- och yrkesvägledarprogrammet var det naturligt för mig att fokusera på valets konstruktion i dessa böcker. Valet att använda mig av gemeinschaft och gesellschaft som grund för denna uppsats var dock inte självklar. Frågan för mig handlade om motsatsparet överhuvudtaget hade en plats i verkligheten. Svaret kom när jag läste en artikel i Sydsvenskan.
För en tid sedan gjorde Sydsvenskan en uppmärksammad artikelserie, (22 januari, 2005 Sydsvenskan) om hur MKB hade fört register/”svart lista” över hyresgäster. Rennstam och Svensson, två företagsekonomer vid Lunds universitet, ger en vecka senare i Sydsvenskan sin bild av situationen (30 januari, 2005, Sydsvenskan). De menar att det sociala ansvaret har fått backa, till och med utnyttjats för att nå ekonomisk vinst. Det innebär att MKB’s strävan i första hand är att generera vinst och inte som man skulle kunna tro, att hyra ut lägenheter. Hur hänger då detta ihop med gemeinschaft och gesellschaft? Socialt ansvarstagade är något som kännetecknar gemeinschaft och vinsttanken/affärsrationalitet något som kännetecknar gesellschaft. Även om det är ett extremt exempel så är det tydligt hur gesellschaft kan ta sig uttryck inom just affärsvärlden. Denna värld består i grund och botten av människor och de är en del av de beslut som tagits. Reaktionenmot gesellschaft är utpräglad gemeinschaft, vi undrar hur det kan få gå till så här och känner för de som är utsatta vilket kan uttryckas som en form av kollektivism och ansvarstagande.
För mig är motsatsparet i detta sammanhang tydligt, gemeinschaft och gesellschaft är alltså inte för mig enbart en teoretisk ansats utan har en tydlig plats i empirin/verkligheten.
Sammanhanget berättar dock inget om valet, tanken är att den bilden ska bli klarare allt efter som.
Presentation av problemområde och frågeställning
Valet beskrivs ofta som en process, lite generaliserande och förenklat skulle valet kunna beskrivas som erfarenhet – alternativ – kunskap om alternativ – beslut. För att det överhuvudtaget ska finnas en valsituation förutsätts det att det finns en dialektik mellan alternativ och kunskap om alternativ. Det traditionella valet konstrueras bakom eller med människan, vad jag kommer att kalla valet i gemeinschaft, men jag tror att valet likväl kan konstrueras framför människan, det vill säga valet i gesellschaft. Jag menar då att valet inte behöver bestå av alternativ som människan känner till utan istället är det tillfälligheter som styr valet, människan förbereder sig inte för alternativen utan för tillfälligheterna, människans beteende präglas då av oförutsägbarhet (Asplund 1992). Uppsatsen kommer att ha sin fokus kring båda dessa val, men med extra tyngd på det senare av dessa val. Genom att använda en rad motsatspar hoppas jag kunna ge en specifik bild av valet som är baserat på tillfälligheter det vill säga gesellschaft valet, samt en tydligare avgränsning av problemområdet. Jag ska fortsätta denna presentation med en kort genomgång av dessa motsatspar.
Val - val
Gemeinschaft - gesellschaft Småstad - storstad
Kollektivitet – individualitet
Social respons – asocial responslöshet
Gesellschaft och gemeinschaft har tydliga kopplingar till begreppen storstad och småstad eller stad och landsbygd. Stad och landsbygd beskriver framförallt gesellschaft och gemeinschaft i ett mellanmänskligt perspektiv. Begreppen står i ett dialektiskt förhållande, en given situation eller ett fenomen kan inte enbart vara präglat av gesellschaft eller gemeinschaft, utan båda begreppen är alltid representerade. För att ge läsaren en begynnande bild kan gemeinschaft och gesellschaft sägas ha likheter med aktör- och strukturperspektivet. Motsatsparen kan kopplas till modernitet respektive senmodernitet och motsatshierarkin kan beskrivas på följande sätt:
Storstad – småstad beskrivs i den valda litteraturen som ett motsatspar (Simmel 1981). Det vill säga att storstadens totala karaktär har sin motsats i småstaden. Som jag nämnde ovan så är storstad och småstad kopplade till gesellschaft och gemeinschaft, i princip är småstad och
storstad en metafor för de tidigare begreppen. Både småstad och storstad är i ständig förändring, de är inte i sammanhanget statiska begrepp.
Det är i dessa motsatspar som jag tror att grunden finns för de båda valen.Min ambition är att måla upp en bild av valet i gemeinschaft respektive valet i gesellschaft. Beskrivningen av denna bild innebär att jag kommer att utveckla begreppen gemeinschaft – gesellschaft till fler begrepp.
Syfte
Syftet är att skapa förståelse för hur valsituationer kan förstås ur ett sociologiskt perspektiv, samt ge en djupare förståelse för valets olika konstruktioner.
Frågeställning
Hur kan valet förstås i termer av gemeinschaft och gesellschaft och
Vilka är de individuella strategierna och förutsättningarna för detta val?
Den första frågan är av teoretisk karaktär medan den andra frågan är av utforskande karaktär, det vill säga kvalitativ. Till den teoretiska bilden är min tanke att det ska tillkomma en
levande beskrivning i form av en eller två kvalitativa intervjuer.
Avgränsningar
I den teoretiska framställningen kommer jag att diskutera valet ur ett generellt perspektiv, det behandlar framförallt valets teoretiska konstruktion i termer av gemeinschaft och gesellschaft men med fokus på det sistnämnda. Det innebär att de mer specifika val som studie- och yrkesvägledaren upprätthåller sig med inte direkt är representerade, dessa val får mer plats under intervjuerna.
Den kvalitativa delen kommer att behandla valet ur karriärperspektiv, med det menar jag val som gjorts över tid i relation till framförallt skola och arbete. Det innebär inte att valen bara
får vara gjorda inom dessa områden utan ska snarare ses som en utgångspunkt för intervjuerna.
Genomgången av gemeinschaft och gesellschaft är inte en heltäckande genomgång av begreppsparen utan står i relation till valets konstruktion och uppsatsens omfång.
I den teoretiska delen representerar begreppen småstad och storstad inte två fysiska platser utan ska snarare ses metaforiskt för att i förlängningen skapa förståelse för gemeinschaft gesellschaft. Läsaren kan för att göra den egna tankekonstruktionen levande använda sig av begreppen landsbygd och stad.
I den teoretiska genomgången diskuterar jag valet ur ett allmänt perspektiv och i intervjuerna kommer jag att fokusera på de val som är gjorda i relation till arbete och utbildning.
Begreppsdefinitioner
Karriär användes ursprungligen för att beteckna rörelser i yrkeslivet (Håkansson 1972:171). Jag kommer att använda begreppet för att beteckna förflyttningar i skolan, arbetet och det sociala livet. Alltså i en något vidare mening.
Strategier ska i detta sammanhang förstås som de tillvägagångssätt eller metoder som används för att göra ett val.
Metod
Jag vill till en början måla upp en något enkel bild av tillvägagångssättet för att sedan vidga den efterhand som metoden presenteras. Uppsatsens frågeställning söker en förståelse för valets förutsättningar i gemeinschaft respektive gesellschaft. Användandet av motsatspar är delvis ett metodologiskt försök att använda delar och helhet, det vill säga ett hermeneutiskt tillvägagångssätt.
Förförståelse
Som jag nämner i inledningen har min förförståelse för uppsatsens område delvis vuxit fram genom litteraturstudier, dessutom representerar teorikapitlet en form av förförståelse.
Eftersom jag är studerade vid studie- och yrkesvägledarprogrammet så är min förståelse delvis färgad av dessa studier, jag tänker då närmast på valets konstruktion och villkor. Eftersom jag också studerat socialantropologi och sociologi har jag en delvis mjukare förståelse med mig, vilket främst i detta sammanhang handlar om den metodologiska förståelsen och val av teori.
I teori diskuteras storstad respektive småstad, jag är själv uppvuxen i ett förortsområde i storstaden men har tillbringat gymnasieåren i en mindre stad. Jag känner dock inte att jag har någon specifik förståelse för småstaden. Storstaden är å andra sidan min hemmiljö, vilket borde innebära en bättre förståelse men jag upplever det som aningen svårt att vara reflexiv, alltså hemmablind.
Metodologisk inriktning/Kvalitativ metod
Både Alvesson/Sköldberg och Halvorsen pekar på svårigheten att göra en klar distinktion mellan kvalitativ och kvantitativ metod, de båda utesluter inte varandra utan tenderar i praktiken att flyta samman med varandra. (Halvorsen 1992:79, Alvesson och Sköldberg 1994:10). Jag ska trots denna öppning inte ägna mig åt detta faktum utan koncentrera mig på den kvalitativa metoden och låta de bitar som har kvantitativa drag falla under kvalitativ metod, för uppsatsens strävan är djup och inte bredd.
Lite generellt ställer kvalitativ metod krav på att datainsamlingen berättar något om de kvalitativa egenskaperna, empirin lämnas öppen utan att tillhandahålla allt för många
kategoriseringar. Empirin är alltså ingen färdig bild som jag kan godta utan jag måste bemöta den kritiskt granskande för att sedan lyfta fram delar som ger mig en grund att stå på för förståelse av studiet, det innebär att jag intar en reflexiv position.(Alvesson Sköldberg 1994:11-12)
Den reflexiva positionen ställer stora krav på insamlandet av det empiriska materialet och inte minst tolkningsprocessen. De resultat som nås måste ses som ett resultat av
tolkningsprocesser och då inte bara mina utan även de studerande vilket framför allt måste tas hänsyn till i de intervjuer som ska genomföras, men även för studien i sin helhet vilket vi ska se i presentationen av hermeneutiken.(Kaiser Öhlander 1999:19, Alvesson Sköldberg
1994:13)
Hermeneutik
Jag nämnde tidigare studiens strävan efter en djupare förståelse, ett faktum som ställer krav på en passande metod för ändamålet. Hermeneutiken svarar mot detta på ett bra sätt men är för mig och denna uppsats i sin största spännvidd för stor och ohanterlig. Jag ska därför
presentera vissa valda bitar ur den objektiverande och aletiska hermeneutiken.
Hermeneutikens grund bygger på tanken om att helheten, texter och sociala sammanhang, bara kan förstås genom att förstå meningen i delarna och delarna kan bara förstås i relation till helheten. Resonemanget bildar en cirkel vilken kallas den objektiverande hermeneutiska cirkeln och kan låta som en omöjlighet men löses genom att alternera mellan del och helhet. (Alvesson Sköldberg 1994:115,116)
Det aletiska resonemanget kompletterar cirkeln med förståelse och förförståelse. Förståelse är en nödvändighet för att kunna leva eftersom människan måste orientera sig i tillvaron, det är också en nödvändighet för att vi skall kunna förstå andra människor, vilkas fält vi kan tränga in i. (Alvesson Sköldberg 1994:131,135)
Förståelsen av den andre kan liknas vid en horisont av meningar, så beroende på varifrån vi tittar kommer vi att se olika långt, det vill säga ju mer vi förstår av den andres värld desto längre bort flyttas horisonten. Dock försvåras förståelsen av att vi alla bär på förförståelse, med det menas att vi delvis förstår andras världar utifrån tidigare erfarenheter, fördomar etc. För att undvika eller göra det till något gott måste vi alternera mellan den studerade världen
och den egna världen och därmed uppnå en bättre förståelse, en sammansmältning av horisonter. (Alvesson Sköldberg 1994:135,136)
Tolkning
Resultatet blir att tolkningen får en stor plats, det vill säga förståelsen är alltid tolkad, vilket betyder, som tidigare nämnt, att teori och empiri egentligen är tolkningar som vi måste förhålla oss kritiska till. Tolkningsresultaten representerar därför ingen statisk sanning utan är snarare föränderligt, den hermeneutiska processen stannar inte av och därmed finns det alltid något nytt att upptäcka. (Alvesson Sköldberg 1994:167,168)
Inom ramen för hermeneutik är tolkningen framför allt beroende av ödmjukhet och lyhördhet det vill säga en form av empati. De sociala handlingar, text eller det talade ordet är det vi tolkar, de behandlas som text och är resultat sprungna ur tolkning av just texten. Texten måste därför behandlas ur både förståelse och förförståelse men också ur perspektivet del och helhet. Texten kan både vara helheten och innehållet dess delar men texten kan även ses som en del i den hermeneutiska processen, vilket konkret innebär att den teoretiska ramen och tidigare erfarenheter utgör grunden för tolkningen av intervjuerna. Det teoretiska ramverket liksom det empiriska kan plockas ner i mindre delar för att stå i relation till helheten likväl som helheten står i relation till delarna. Texten måste kunna svara mot tolkningsmönster eller teori, det vill säga det måste gå att ställa frågor mellan text och teori för att nå djupare och för att kunna ändra ramarna för förståelse. Texten blir till något jag kan ha en dialog med, jag kan ställa frågor till den och aktivt lyssna för att revidera och/eller öka förståelsen och för att göra en bra tolkning. (Alvesson Sköldberg 1994:171,172)
Ricoeur menar att själva tolkningsprocessen är avhängande av framförallt två perspektiv, metaforen/rotmetaforen och berättandet (Alvesson Sköldberg 1994:143). Jag tänker nöja mig med att lyfta fram rotmetaforen i detta arbete. Rotmetaforer handlar om metaforer som ger en bild av ett helt fält, ”…Det vill säga metaforer som ligger under hela diskurser.” (Alvesson Sköldberg 1994:143) Jag som författare försöker därmed uppmärksamma de rotmetaforer som är en del av min förförståelse till exempel sociologi, studie- och yrkesvägledning, kultur, men framförallt att jag försöker se och förstå de rotmetaforer som finns i texten. Rotmetaforerna kan sedan agera som teman för uttolkandet vilket förlängningen innebär det att orsaksanalys inte är aktuell utan istället blir frågan – vad betyder detta?
Tillvägagångssätt
Intervju
Som jag tidigare nämnde vill jag komplettera det teoretiska studiet med en intervju. Intervjun syftar till att ge en specifik och djupare bild av problemområdet men också till att ge liv till uppsatsen. Intervjuerna kommer jag att försöka utföra i enlighet med vad som brukar kallas livsintervjuer eller djupintervjuer. Livsintervjuer innebär att det är den intervjuades totala upplevelser av världen som är intressanta. Valet av intervjupersoner kommer framförallt att göras i enlighet med den kvalitativa metoden. Jag kommer att välja två personer som varit på arbetsmarknaden i några år och som fortfarande har kvar ett minne av utbildningstiden och dess val. Jag tror att dessa intervjupersoner befinner sig mellan tjugofem och trettio år. Jag antar också att de är mer delaktiga och uppfostrade i en senmodern kultur, vilket är av betydelse för frågeställningen.
Av dessa två intervjuer har jag valt att lyfta fram en. Som jag nämner i inledningskapitlet har uppsatsområdet mer fokus på gesellschaft. Valet av intervju speglar denna fokus, det vill säga intervjun med Johan visar tydligast gesellschafts två strategier. Jag vill påminna läsaren om att det är ett kvalitativt tillvägagångssätt, jag har alltså inte för avsikt att generalisera i
statistisk mening och därför inte heller någon avsikt att använda flera intervjuer som visar på samma sak. Intervjun med Johan är utgångspunkten eller huvudspåret. På de ställen där det finns intresse och vinst att göra på att visa ett kontrasterande perspektiv kommer jag att använda utdrag från intervjun med Sturesson.
Intervjuns struktureringsgrad
För att skapa en ingång och för att begränsa området kommer intervjun att fokusera på val som de intervjuade gjort i relation till skola och arbete. Jag kommer också att fokusera på det sociala livet i relation till dessa val och hur kunskap om valet nås, således kan man prata om fyra teman som intervjun utgår ifrån och som kommer att ligga till grund för tolkningsarbetet. Intervjun får därför ses som ostrukturerad.
Reflexivitet
Intervjun behandlas som en text och kan i princip sägas vara en del i den hermeneutiska metoden när materialet ska tolkas och analyseras. Den intervjuade som är medveten om mina mål kan omedvetet eller medvetet formulera sig i enlighet eller mot dessa mål, det kan liknas vid resonemang kring förförståelse men utifrån den intervjuades sida. Den intervjuades utsaga kan alltså inte okritiskt accepteras utan behandlas med viss kritik och därför är det viktigt att se intervjun ur ett helhetsperspektiv där allt ifrån miljö, tonläge till tidigare utsagor ingår. Jag intar därmed ett reflexivt perspektiv, det vill säga “Reflexivity means working with multiple interpretations in order to steer clear of traps and/or to produce rich and varied result” (Alvesson 2003:25). Förutom att använda ett reflexivt tillvägagångssätt i intervjuerna så är även reflexiviteten en del av den hermeneutiska metodologin. (Kaiser & Öhlander
1999:58,59, Alvesson 2003:14)
Genomförandet av intervjuerna
Genomförandet av intervjuerna hoppas jag kunna hålla i en avslappnad miljö, en miljö där både den intervjuade och jag känner en trygghet. Intervjuerna vill jag kunna genomföra med framförallt öppna frågor som lämnar plats åt den intervjuade för reflektion. Frågorna ska som tidigare nämnt svara ytterst mot uppsatsens frågeställning men även intervjuerna i sig har ett kunskapsmål likt en underrubrik i en text. Dokumentationen av samtalet kommer att göras genom inspelning på bandspelare för att kunna ägna all uppmärksamhet till de intervjuade och på så sätt försöka hålla ett jämt flyt. Intervjuerna kommer sedan att transkriberas. (Kaiser & Öhlander 1999:69)
Teoretisk bakgrund
Inledning
I korthet har nedanstående teorigrund fokus på motsatsparet gemeinschaft och gesellschaft, vilket kan förstås på flera nivåer. De kan förstås som två delar vilka i princip är en
förutsättning för att vara människa. I specifika handlingar och situationer fördelar sig begreppen olika, de förutsätter varandra och det går därmed i princip inte att hitta ett ”rent” gemeinschaft eller gesellschaft. På mellanmänsklig nivå kan vi förstå motsatsparet ur
småstads-/storstadsperspektiv. Småstad och storstad är alltså dels en metafor för gemeinschaft och gesellschaft, samt en fristående mellanmänsklig nivå. Inom detta perspektiv är
kollektivism respektive individualism kännetecknande. Det kan också förstås som två sorters kommunikation. Jag kommer i detta teorikapitel att försöka förhålla mig metaforiskt eller symboliskt till begreppen. I det empiriska arbetet är det sedan tänkt att begreppen ska bli levande. Beroende på vilka delar av gemeinschaft och gesellschaft som används så skapas åtminstone två huvudsakliga konstruktioner av valet.
1. Inom gemeinschaft är metaforen, ”för att göra ett val krävs kunskap om alternativen”, gällande. Ansvar är ett nyckelord.
2. Inom gesellschaft är valsituationen så komplex att det är svårt att nå kunskap om alternativen, alternativen behöver inte ens vara synliga för väljaren. Nyckelorden här är tillfällighet och kalkylerbarhet.
Jag kommer nedan att först presentera grunderna för gemeinschaft och gesellschaft enligt Tönnies (Tönnies 1996) och Asplund (Asplund 1987, 1991,1992). Därefter kommer jag att måla upp bilden av småstad och storstad, för att sedan förklara vad arbetet är i gemeinschaft och gesellschaft och slutligen valet i gemeinschaft och gesellschaft.
Gemeinschaft och Gesellschaft
Min tanke om uppsatsens studieområde börjar med motsatsparet gemeinschaft och
gesellschaft. Begreppen fick sin akademiska status tack vare Tönnies arbete gemeinschaft und Gesellschaft (Tönnies 1996) som han skrev klart 1887och har sedan utvecklats och
diskuterats av flera andra författare däribland Asplund (Asplund 1991). Begreppsparet är inte bara akademiskt utan ingår i det vardagliga tyska språket. De båda orden är inte helt enkla att
översätta till svenska eftersom det inte finns någon ordagrann översättning eller
begreppsmotsvarighet (Asplund 1991:8). Det betyder inte att begreppen inte går att förstå i svensk mening utan att vi successivt får skapa en ny bild och förståelse över begreppens konstruktion. Jag ska här nedan försöka förklara begreppens konstruktion utifrån Tönnies bok, Gemeinschaft und Gesellschaft (Tönnies 1996).
Gemeinschaft
Gemeinschaft återfinns på flera olika nivåer och det som binder samman nivåerna är att det begreppet beskriver former för mänsklig interaktion. Exempelvis, varje dag gör några människor saker och ting tillsammans, de gör saker för varandra – genom att ge får man tillbaka – de har ett speciellt sätt att interagera på, de är vad man brukar kalla för en familj. Gemeinschafts grunder är förankrade i familjen, det handlar om relationen mellan moder och barn, man och hustru och relationen mellan systrar eller bröder (Tönnies 1996:37).
Definitionen letar efter en grundläggande form för att vara människa, ett stadium som inte är format av utanförliggande krafter eller som Tönnies uttrycker det; ”[a] perfect unity of human wills as an original or natural condition which is preserved in spite of actual separation.” (Tönnies 1996:37). Det vill säga ett stadium som inte är skapat eller konstruerat av samhället. Med tanke på vår tids olika familjekonstellationer kan definitionen delvis låta främmande. Metaforiskt kan gemeinschaft ses som en organism, alltså organismens delar är beroende av varandra. Tanke och handling som är två av organismens delar kan inte förstås som fristående delar. De är intimt förknippade vilket innebär att tanken inte kan vara överlagdhandlingen eller tvärtom.
Gesellschaft
Gesellschaft å andra sidan är precis som sin motsats ett flerdimensionellt begrepp. Det kanske karaktäriseras främst genom arbetet i traditionell marxistisk anda, utan att för den sakens skull lägga någon större vikt vid marxism. Jag tror att det är viktigt att ha i åtanke att Tönnies i princip var uppvuxen i modernitetens vagga, han fick delvis se ett nytt samhälle växa fram med bland annat förändrade arbetsvillkor.
Om gemeinschaft grunder är naturliga så är gesellschaft grunder något konstruerat och konstgjort, människan är en abstrakt varelse och är en konstruktion av samhället (Tönnies
1996:65). Ramarna för gesellschaft är inte alls lika snäva som i gemeinschaft, vänner och fiender sträcker sig bortom familjens eller broderskapets vänskap. Vänskap står här i relation till de olika mål som vill uppnås. Känslor är inom ramen för gesellschaft rationella, kärlek och hat ovidkommande (Asplund 1991:71).
Om gemeinschaft var organisk så är gesellschaft mekanisk, dess delar har en funktion utanför den mekaniska kroppen, det är artificiellt. Tanken föregår här handlingen, tanken och
handlingen lever separata liv, det möjliggör en skarpare åtskillnad av mål och resurser (Asplund 1991:71).
Den uppmärksamme läsaren har funderat på hur Durkheims båda begrepp, mekanisk solidaritet och organisk solidaritet, förhåller sig till Tönnies distinktion. Durkheim, som är nästa generations sociolog efter Tönnies, vänder på begreppen. Mekanisk solidaritet kan liknas vid religiös kollektivism, man tar ansvar för varandra (Ritzer 2004:83). Den organiska solidariteten handlar om moralisk individualism (Ritzer 2004:83).
Asplund om Gemeinschaft och Gesellschaft
Asplund ger i sin bok Essä om Gemeinschaft och Gesellschaft (Asplund 1991) sin tolkning av just gemeinschaft och gesellschaft. En sådan tolkning ger en uppdaterad bild av begreppen och skapar förhoppningsvis en mer samtida bild av begreppen. Nedanstående beskrivningar är alltså ett försök att komplettera bilden av de båda begreppen.
Tönnies distinktion av gemeinschaft kopplas till familjen, men i dagens samhälle kan
knappast familj ha samma betydelse som i början på 1900-talet. Istället för att se grunden som definitivt familjebaserad föreslår Asplund att vi bortser från det biologiska inslaget i
formuleringen och istället framförallt ser på broderskapet/systerskapet som en form av responsivitet mellan människor och då inte bara de som är släkt (Asplund 1991:61).
Tönnies förknippar framför allt gemeinschaft med det privata och förtroliga men trots det så arbetar man i gemeinschaft medan man i gesellschaft strävar efter profit (Asplund 1991:76). Arbetet i gemeinschaft är alltså inget medel utan ett naturligt inslag genom att det ger ägodelar som man har ett förhållande till snarare än vinst (Asplund 1991:77). Kort sagt kan man säga att arbetet i gemeinschaft görs för tjänstens skull medan det i gesellschaft görs för
egen skull. Idag är arbetet i regel profitinriktat vilket jag senare kommer in på med hjälp av Sennett.
I förlängningen innebär nyss genomgångna stycke att gemeinschaft inte hör samman med ett kalkylerande och egennyttigt beteende (Asplund 1991:100). Det är med andra ord näst intill omöjligt att se vänskap eller broderskap baserat på ekonomisk vinning, det vill säga ett vänskapsförhållande baserat på ekonomisk beräkning är inte vänskap (Asplund 1991:100). Det går visserligen att hävda att vänskap är ett kalkylerande på just frånvaron av ekonomisk beräkning. Sett ur ett sådant perspektiv skulle människan i gemeinschaft vara ekonomiskt medveten, men här menar både Tönnies och Asplund att relationens form skiljer sig åt eller det finns helt enkelt olika relationer. Grundidén är fortfarande att människor i gemeinschaft är lika med bröder och gesellschaft snarare förhåller sig till varandra som utlänningar eller fiender (Asplund 1991:100).
Gemeinschaft leder osökt tankarna till just gemenskap och konfliktfrihet men faktum är att gemeinschaft knappast är konfliktfritt snarare är konflikten gemeinschafts baksida (Asplund 1991:71). Det betyder inte att gesellschaft i sin tur är konfliktfritt snarare är konflikten grundläggande för gesellschafts struktur. Det betyder inte att man hatar varandra och inte heller älskar varandra, utan istället får gesellschaft ses som en arena av ekonomisk natur. Det vill säga ”Ingen tillerkänner någon annan någonting, ingen är benägen att unna någon annan någonting – om det inte sker i utbyte mot något likvärdigt [eller bättre]” (Asplund 1991:74).
En fixeringsbild
Det är viktigt att komma ihåg vad gäller gemeinschaft och gesellschaft att de i princip aldrig existerar i singularis, de båda delarna är alltid representerade. Det innebär att det i varje situation av intresse för begreppen finns både gemeinschaft och gesellschaft och eventuellt finns det en tendens att dra åt något av hållen. Gemeinschaft och gesellschaft skapar alltså inte några skarpa ramar utan de tenderar att gå in varandra.
Det är delvis motsägelsefullt att det finns två begrepp när verkligheten är förskaffad annorlunda. Asplund menar att problematiken går att lösa med hjälp av vad han kallar en fixeringsbild (Asplund 1991:42). En fixeringsbild är en bild som konstruerats för att ge dubbla bilder beroende på hur man tittar på bilden och hur bra bilden är (Asplund 1991:42). Ju bättre
bilden är desto fler delar delas av bilderna, verkligheten sett ur gemeinschaft och gesellschaft är såklart olika bra men finns med i varje situation och fenomen beroende på hur vi väljer att titta. Asplund pekar på att ”… Gemeinschaft och Gesellschaft både utesluter och förutsätter varandra” (Asplund 1991:43). Till exempel så är familjen inte endast en grundläggande enhet för gemeinschaft utan familjen kan också ses som en enhet skapad genom ekonomiska
förutsättningar, ett gesellschaft. Finns det då inget övertag från något av begreppen? Det beror på vilken typ av bagage eller förförståelse vi har med oss. Till exempel var Ferdinand Tönnies klart Marxistiskt inspirerad och såg då fördelar i gemeinschaft (Asplund 1991:30). Som Asplund påpekar så kan vi inte bara ta ett steg åt sidan och endast vara en del av
gemeinschaft, även om vi ibland drömmer om ett liv på landet utan pengar och med möjlighet att odla den egna maten.
En del av denna romantiska bild ryms i Simmels tankar om storstad och småstad vilka jag nedan ska presentera.
Stad och Land
Storstad/staden och småstad/landet är beskrivet av flera författare, bland annat av Simmels ”storstäderna och det andliga livet” (Simmel:1981) och har ofta fått vara ersättare till
gemeinschaft och gesellschaft (Asplund1991:32). Stortstad och småstad har ett nära samband med gesellschaft och gemeinschaft, i princip är storstad och småstad mellannivån av
gemeinschaft och gesellschaft. Storstad och småstad är stora begrepp, kanske aningen klumpiga, de har dock flera underliggande nivåer vilka skapar levande beskrivningar. Det är dock viktigt att komma ihåg att det inte är idealbilder som målas upp utan beskrivningarna är snarare metaforer som i detta sammanhang syftar till att tydliggöra gemeinschaft och
gesellschaft. När Simmel i början på 1900-talet skrev sin essä så fanns det förmodligen en stor kontrast i begreppen storstad och småstad, men för att idag ge liv åt metaforen bör eventuellt läsaren tänka sig begreppen som stad och landsbygd. Storstad/småstad står liksom
gesellschaft/gemeinschaft i en form av dialektiskt förhållande (Asplund 1991:32). Livet i storstaden är inte i direkt mening motsatt livet i storstaden, det är snarare en blandning mellan de båda.
När Simmel, som jag i det nedanstående kapitlet tillsammans med Asplund utgår ifrån, var aktiv som författare levde han liksom Tönnies i ett omdanande samhälle. Simmel föddes 1858 och började producera sina verk i början av 1890-talet och var då alltså något yngre än
Tönnies. Simmel är inte känd för sina tydliga referenser snarare tvärtom för sin likgiltighet för referenser (Simmel 1981:9). Därför är det svårt att avgöra hur pass inspirerad Simmel var av Tönnies mer än att han just var inspirerad (Asplund1991:32).
För att ge läsaren lite introduktion för den fortsatta läsningen så kan följande sägas.
Småstaden är mer beroende av gemeinschaft än ett gesellschaft, vilket beror på småstadens olika interaktioner. Människor lever nära varandra i både fysisk och social mening, människor tar ansvar för varandra vilket i storstaden, inom ramen för gesellschaft, är otänkbart (Asplund 1991:100). Småstadens leverne kan liknas vid en form av kollektivitet, det vill säga
människorna förverkligas tillsammans, medan storstaden snarare kännetecknas av egen vinning och individuallitet (Simmel 1981:198).
Småstad - storstad
Simmel diskuterar i sin essä ”storstäderna och det andliga livet” (Simmel:1981) framförallt storstadslivet. Småstadslivet är underförstått storstadslivets motsats, men Simmel intresserar sig som sagt mest för storstaden, Simmels avsikt är alltså att se storstaden i ljuset av
småstaden. Som jag tidigare nämnde är Simmels storstad och småstad besläktad med
gesellschaft och gemeinschaft vilket jag nedan emellanåt försöker uppmärksamma läsaren på.
Arbetet i småstaden och storstaden kan karaktäriseras som gesellschaft, det vill säga människan ingår i ett kontrakt ämnat för att generera vinst (Asplund 1991:78). Men liksom den generella karaktäristiken för småstaden är arbetet en blandning mellan gemeinschaft och gesellschaft, en blandning av personlig vinning och kärlek till nästan (Asplund 1991:36). Jag tror att arbetet i småstaden i något lägre grad är en del av tanken, personlig vinning. Jag menar då inte att arbetet i småstaden utförs gratis. För arbetet i ett utpräglat gemeinschaft/småstad är arbetet en handling utan tanke på vinning – man förväntar sig inte att få något tillbaka eller vad som lite religiöst brukar kallas för broderskap. Arbetet i småstaden följer inte
gemeinschafts ”idealbild” men genom att småstadens interaktioner i stort präglas av gemeinschaft kan arbetet ses som en del av kollektivt och individuellt ansvar. Ett extremt personligt vinsttänkande i småstadens arbete skulle dock äventyra småstadens totala trygghet och interaktioner. Det är lätt att se det som svart eller vitt, men jag tror att vinsttanken, Homo oeconomicus (Asplund 1992:86) som jag senare presenterar, är närvarande på flera plan, människor i småstaden tjänar ju trots allt pengar. Ett kanske överdrivet exempel skulle
kunna utgöras av grannen som säljer en vara för mer än vad den är värd. När köparen uppdagar överpriset kan han enkelt konfrontera sin granne. Säljaren i småstaden äventyrar med en sådan handling den kollektiva och individuella tryggheten, vi kan helt enkelt inte lita på honom längre. I storstaden är säljaren inte beroende av en ansvarsfull miljö, det förefaller som en naturlig handling att få ut så mycket pengar det är möjligt för en vissvara och säljaren förväntar sig heller ingenting annat när han själv är köparen (Asplund 1991:136). Vid lite funderande tror jag man kan säga att småstaden inte nödvändigtvis är fastlåst i ett visst
geografiskt område, småstaden kan i princip utgöras av kvarteret i storstaden. Poängen ligger i att det med gemeinschaft och gesellschaft finns ett mycket användbart perspektiv för att förstå vår vardag.
Storstad - småstad
Som jag tidigare antydde är storstaden knuten till gesellschaft och därmed är arbetet också mer hemmahörande i storstaden. Arbetet i storstaden är inte bara profitinriktat men genom storstadens totala karaktär legitimeras ett profitinriktat tänkande. Simmel menar att det finns en
...matematisk exakthet, som uppstått till följd av penningekonomin. Det är den som har fyllt så många människor med kalkyl, beräkning, siffermässig bestämning och reduktion av kvalitativa värden till kvantitativa. (Simmel 1981:198)
Det väsentliga i citatetär i mitt tycke den sista delen, om hur kvalitativa värden blir till kvantitativa. Gesellschaft/storstad tillåter inte kvalitativa värden, sedan om det är
penningekonomin som bär ansvaret är för uppsatsen mindre viktigt. Storstadens interaktioner är flyktiga och snabba, något kollektivt ansvar är inte möjligt i samma utsträckning som i småstaden. Snarare är det individualism som tillämpas i storstaden, det är med andra ord svårt att förhålla sig broderligt med någon som är din konkurrent. Det gör storstaden till en delvis frihetsalstrande miljö. Tack vare storstadens funktionella storlek är individen inte begränsad till ett specifikt område/gemeinschaft utan kan ta del av stadens samlade effekter (Simmel 1981:205). Det vill säga storstaden/gesellschaft sociala rum görs större genom att individen tillåts att leva i större variation. Samtidigt finns behovet av trygghet/gemeinschaftvilket framförallt införlivas genom broderliga eller systerliga relationer. Arbetet agerar dock ibland som en slags surrogatfamilj eller åtminstone försöks det. Till exempel tillåts barnen att följa
med på arbetsplatsen, på fredagar äter vi frukost tillsammans, du kan träna på jobbet. I själva verket är det ett försök att inom ramen för gesellschaft skapa gemeinschaft.
I storstaden och i dess höga täthet av människor korsar livsbanor varandra på ett till synes oförutsägbart sett, vilket i småstaden är en form av ”naturlig handling” (Asplund 1992:134). Storstadens fysiska struktur gör att människor får en känsla av de springer på varandra, man säger att storstaden känns liten vilket inte är samma sak som när man träffar på en bekant i småstaden (Asplund 1992:131). Småstadens fysiska struktur är mindre vilket gör att
människorna kan lita på att de kommer att interagera med en specifik person, det är helt enkelt lättare att hålla kontakten. Mötet i storstaden skapas genom att det finns rörlighet bland
människor, det skapar därmed tillfällen som de vill påverka men inte rår över (Asplund 1992:131).
Produktionssamhället och Konsumtionssamhället
Så här långt har jag försökt att ge läsare en bild av gemeinschaft och gesellschaft. Jag har försökt att presentera en bild som speglar det samhälle vi lever i idag. Denna bild och då framför allt bilden av gesellschaft ska jag fylla på med dagens arbete, jag tror att bilden av det görs tydligare med att till en början presentera produktionssamhället respektive
konsumtionssamhället med hjälp av Bauman (Bauman 1998).
Tönnies verksamma år speglade det samhälle han levde i, vad som brukar kallas produktionssamhället. Det innebar att samhället engagerade sina medlemmar som
producenter, vilket i sin tur innebar att samhällets villkor skapades i relation till produktion. I det samhälle vi lever i idag bestäms dess form framförallt genom att vi konsumerar snarare än producerar. Bauman menar att skillnaderna till produktionssamhället är så stora att man istället kan säga att vi lever i vad som brukar kallas ett konsumtionssamhälle. Samhället har därmed förändrats på flera plan, varav kanske den viktigaste: ”hur män och kvinnor integreras i den sociala ordningen och får en plats däri” (Bauman 1998:41). Det innebär inte minst att arbetets karaktär har förändrats (Bauman 1998:40-41).
Tidigare strävade det producerande kollektivet mot målet, de gjorde det tillsammans och kunde i princip bara bli bättre tillsammans (Bauman 1998:49). Det är dock inte så att de representerade ett idealt gemeinschaft för de var fortfarande lönearbetare och därmed också
en del av gesellschaft. Konsumenten står här i tvär kontrast till producenten. ”Konsumtionen är en i grunden individuell, isolerad och i sista hand ensam verksamhet” (Bauman 1998:49), vilket pekar på hur väl konsumtionssamhället passar in i gesellschaft mallen. Ett sådant samhälle skapar helt andra förutsättningar inte minst vad gäller arbetet vilket jag nu ska presentera för läsaren.
Kortsiktigt, långsiktigt och Homo oeconomicus
Gesellschaft kunde som jag tidigare nämnde kopplas till arbete som ger vinst eller medel för att nå ekonomisk vinning. Sennett beskriver i stora drag i sin bok ”När karaktären
krackelerar” hur arbetets form förändrats, ett arbete som i Sennetts bok framförallt bedrivs i storstaden. Boken skulle kunna sägas vara en relativt verklig bild av konsumtionssamhället med utgångspunkt i arbetet. Det tillför förhoppningsvis därför en tydligare bild av
motsatsparet gemeinschaft – gesellschaft.
Sennett menar att samhället i stort likväl som arbetet kännetecknas av en speciell osäkerhet (Sennett 1999:43). Osäkerheten är knuten till marknadsekonomin och är en form av naturlig strategi mot ständigt nya förändringar. En sådan värld kan sägas präglas av ”…kortsiktig flexibilitet och omvandling, en värld som inte erbjuder mycket till kontinuitet, vare sig ekonomiskt eller socialt.” (Sennett 1999:42). I en kortsiktig värld blir det svårt att förutsäga nästa dag eller nästa handling. En sådan värld utarmar det ömsesidiga förtroendet, att lita på människor, det vill säga gesellschaft utarmar gemeinschaft. Det innebär ett egennyttigt och rationellt handlingsmönster eller som Asplund uttrycker det, ”Till homo oeconomicus har människan blivit när hennes responsivitet har formats i enlighet med marknadsplatsens krav”. (Asplund 1992:86). Homo oeconomicus väger alltid utgifter mot intäkter, finns det ingen lönsamhet så finns det ingen anledning att agera. Ömsesidigt förtroende och ansvar inför sin nästa är inte förenligt med kortsiktig flexibilitet eller gesellschaft. Förtroende som är informellt till sin karaktär tar ofta sin form i långsiktig bekantskap eller i starka band som Sennett utrycker det (Sennett 1999:35). Genom att ge och ta av varandra lär vi känna varandra och förutsäga varandra, vi skapar ett ömsesidigt förtroende eller ett gemeinschaft. En
långsiktig relation med ömsesidigt förtroende är en relation utan tanke på vare sig
egennyttighet eller oegennyttighet, det vill säga social responsivitet (Asplund 1991:139). I termer av gesellschaft finns det i princip inget förtroende, människan får lita på sig själv eftersom den då är bäst förberedd för eventuella omvandlingar.
Homo oeconomicus är en del av gesellschaft, bilden lyfter fram det rationella handlandet. Men förutom ett sådant handlande så går det att koppla kortsiktig flexibilitet och bristande förtroende till asocial responslöshet. Social responsivitet förutsätter minst två människor som ger och tar varandra, en social interaktion. Responsivitet finns mellan människor eller skapas mellan människor, det är alltså inte något som finns innanför huden (Asplund 1987:13). Det är alltså inte en personlighetstyp som begreppen försöker fånga utan snarare två olika uppsättningar, förutsättningar för kommunikation. Den asociala responsiviteten kan kopplas till en slentrian värld, alltså en värld där spontanitet och ett rikt språk inte prioriteras (Asplund 1987:114). Den asociala responslösheten fungerar tillsammans med gesellschaft och formell kommunikation, men som jag i nästa stycke kommer att presentera är inte all formell
kommunikation asocial responslöshet. Likväl kan en sådan responsivitet vara social eller gesellschaft vara gemeinschaft.
Som läsaren kanske uppmärksammat har kortsiktiga relationer och Homo oeconomicus likheter med Webers ”formell rationalitet” som han identifierar på flera nivåer i samhället (Ritzer 2004:135). I stora drag karaktäriseras begreppet av kalkylerbarhet av institutioner, kontroll över osäkra moment och effektivitetstänkande, det vill säga att hitta den lönsammaste lösningen (Ritzer 2004:135). Homo oeconomicus är i detta sammanhang vid en jämförelse en metafor för formell rationalitet, men framförallt en metafor för valet i gesellschaft idag. Jag antar att formell rationalitet är en del av gesellschaft.
Valet
Valet i gemeinschaft – ansvar
Så här långt har jag framförallt försökt att beskriva gemeinschaft och gesellschaft utifrån ett något modernare ordalag än det som Tönnies presenterade 1887. Jag är självklart inte säker på hur eller om det fungerar i verkligheten. För att närma mig den så kommer jag nu att
presentera för läsaren vad som mer precist ligger i fokus för uppsatsens frågeställning,
nämligen valet i gemeinschaft och gesellschaft. Det är framförallt denna del tillsammans med kapitlet om Homo oeconomicus som kommer att vara till grund för tolkningen av empirin.
Valet inom gemeinschaft är präglat av småstadens närhet och ansvar vilket gör valet till en kollektiv handling. Valet i gemeinschaft beskrivs lättast med den klassiska beskrivningen ”för att kunna göra ett val måste man ha kunskap om alternativen” det förutsätter att samhällets struktur är genomtränglig, att det finns en form av förutsägbarhet och medvetenhet (Asplund 1992:24). Det vill säga genom småstadens förutsägbara interaktioner och ansvar möjliggörs en kontinuerlig kontakt med ”kunskapen” och ”alternativen”. I motsatts till valet i gesellschaft så finns det i gemeinschaft möjlighet att kunna påverka konsekvenserna av det egna
handlandet (Johansson 1999:38). I princip skulle även Homo oeconomicus kunna passa in i metaforen som jag nyss beskrev, men istället för att ha en kontinuerlig och naturlig kontakt med ”kunskapen” och ”alternativen” så finns tanken endast vid tillfället då väljaren noga kalkylerar på valet. Homo oeconomicus väljer för att vinna något, väljaren i gemeinschaft har ingen tanke på vare sig vinst eller kalkylering utan valet skapas och genomförs på de
långsiktiga grunder som väljaren byggt upp. Valet förefallerpå något sätt som naturligt, genom att man i gemeinschaft lär känna varandra och därmed också förutsäga varandra (Asplund 1991:139).
Från gemeinschaft till gesellschaft
Inte sällan rör sig människor mellan småstad och storstad, ett val kan karaktäriseras som en rörelse mellan gemeinschaft och gesellschaft och/eller som ett val inom ramen för något av begreppen. Den som rör sig mot storstaden från småstaden gör det oftast genom att ”överge”, det finns underförstått en förväntan att den som försvunnit ska återvända och komma till rätta (Asplund 1992:115). Flytten till storstaden behöver inte vara bildligt talat utan flytten kan också ses metaforiskt. Människor vill ibland lösgöra sig eller blomma ut till exempel kan skilsmässan ses som en flytt från en gemeinschaft miljö till ett kanske häktiskt gesellschaft liv. Oavsett hur flytten ser ut förlorar den som flyttar tillfälligt sin identitet, den som hamnar i gesellschaft behöver bli något (Asplund 1992:115).
Valet i Gesellschaft – tillfället
Valet i gesellschaft karaktäriseras av abstrakthet, människans interaktioner är som jag tidigare nämnde abstrakta och kortsiktiga. En sådan karaktäristik skapar speciella förutsättningar för valet. Snarare än tidigare nämnda beskrivning av det klassiska valet så är det ”kunskap om tillfället” som är gällande. Storstadens oförutsägbara interaktioner och livsvägar som till synes
korsar varandra på ett slumpartat sätt gör att valet kan ses som dels kalkylerande vilket
kopplas samman med Homo oeconomicus samt som tillfälligheter vilket kan kopplas samman med Puer aeternus som jag senare förklarar. Med ett tillfälle menas här ”…ett
sammanträffande som leder eller skulle kunna ledas till att någon hittills ouppmärksammad och outnyttjad egenskap eller färdighet förvandlas till resurs.” (Asplund 1992:15). Ett kanske överdrivet exempel är människor som väntar på att bli upptäckta i en eller annan bemärkelse eller bara väntar på just ett tillfälle. Eftersom väntan på tillfället kan vara väntan på i princip vad som helst erbjuder gesellschaft valet större valfrihet än det som sker inom ramen
gemeinschaft/småstad, som delvis är preprogrammerat (Asplund 1992:24).
Tillfället är alltså ett frigörande av en resurs, en sådan resurs kan dock inte vara vad som helst. Det går till exempel inte att bara snubbla över snabbhet eller intelligens. Tillfället skapar snarare möjlighet att utnyttja en tidigare outnyttjad resurs som till exempel skönhet eller resurser som aldrig tidigare kunnat användas som resurser (Asplund 1992:33). Gesellschaft grund åtskiljer, som jag tidigare nämnde, tanken och handlingen vilket möjliggör en skarpare åtskillnad av mål och resurser (Asplund 1991:71).
Det tillfälliga valet medför att den klassiska logiken om ”kunskap” och ”alternativen”
ifrågasätts, det vill säga det finns inget val, åtminstone inte i termer av gemeinschaft. Det går alltså att vänta på tillfället och under tiden förbereda sig omedvetet, i själva verket kan hela livet vara en förberedelse för tillfället och när tillfället kommer kan det erbjuda i princip vad som helst (Asplund 1992:16).
Från gesellschaft till gemeinschaft
Flytten från gesellschaft till gemeinschaft ter sig vid en första tanke inte så dramatisk som tvärtom, men jag tror att det innebär minst lika stora påfrestningar. Flytten till gemeinschaft handlar tvärtemot flytten till gesellschaft om att finna trygghet och att slå rot, identiteten måste anpassas till en ny form av leverne (Asplund 1992:116). Den som flyttar behöver dock inte förväntas komma tillbaka, det är som den som flyttar ger sig av mot något naturligt och accepterat. Den inte alltför sällan återkommande tanken i storstaden är ju trots allt den om ”ett naturligt liv på landet”. Valet att flytta från gesellschaft till gemeinschaft är precis som sin motsvarighet inte nödvändigtvis en flytt mellan de två begreppen utan kan ses som val inom
ramen för något av begreppen. Således kan det ses som ett val mellan begreppen och inom begreppen.
Puer aeternus
Jag lyfte tidigare fram homo oeconomicus, en karaktär/bild som kännetecknas av att alltid väga utgifter mot intäkter (Asplund 1992:86). Till skillnad från homo oeconomicus så skulle aldrig puer aeternus orka jämföra inkomster och utgifter. Puer aeternus, ”den evigt unga eller den evigt omogna människan.” (Asplund 1992:18) lever i nuet. En puer aeternus är en som ständigt skjuter upp sin framtid och inte vill binda sig, en slags ”oförbinderlighet” (Asplund 1992:121). Till exempel så är tanken om ett arbete med regelbundna tider otänkbart. Det innebär en direkt kontrasterande tanke till gemeinschaft men som inom ramen för gesellschaft framstår som normal och rationell. Valet i detta sammanhang kan inte genomföras med devisen ”kunskap om alternativen”, det vill säga ett medvetet letande efter både alternativ och kunskap, eftersom det inte finns någon vilja eller möjligheter att använda sig av medvetna eller förutseende handlingar (Asplund 1992:24). En puer aeternus väntar istället på tillfället, ofta tillsammans med någon som kan skapa en gångvänlig väg. Puer aeternus är alltså inte asocialt responslös med innebörden att hon är socialt omedveten snarare behöver hon hjälp att skapa det hon inte själv klarar – tillfället (Asplund 1991:24).
För ett ge läsaren klarhet kan gesellschaft valet så här långt sammanfattas med att det inom ramen för detta finns två val. Det kalkylerande och vinstdrivna valet som kan kopplas till Homo oeconomicus och tillfällets val som tydliggörs med karaktären Puer aeternus.
Risk
Om gemeinschaft refererar till ett slags naturligt eller traditionellt tillstånd så refererar
gesellschaft till en värld som rör sig bort från det naturliga. Giddens menar att ”Begreppet risk blir särskilt centralt i ett samhälle som rör sig bort från det förflutna, från det traditionella handlingssättet…”(Giddens 2002:136). Valet i gemeinschaft möjliggörs genom möjligheten att kunna påverka konsekvenserna av det egna handlandet (Johansson1999:38). Ett sådant val är inte förknippat med risk utan snarare så kan de delar som inte är förutsägbara lämnas över till ödet. Övergången från det naturliga och traditionella till det moderna/senmoderna innebär ett kalkylerande av handlingar och därmed också av risker. Den tidigare beskrivna karaktären
av homo oeconomicus har i detta sammanhang en tydlig plats, vilket den uppmärksamma läsaren känner igen. Homo oeconomicus vill inget hellre än att förutsäga handlingars
konsekvenser, riskbedömningar blir ett verktyg för att göra vinst. Det är dock inte så att det i gesellschaft finns fler risker än i gemeinschaft, utan snarare svarar riskbedömningar mot gesellschafts rationella strävan (Giddens 2002:150).
Valet i gesellschaft kännetecknas förutom av homo oeconomicus också av tillfället, Puer aeternus som ständigt skjuter upp framtiden. Eftersom valet är just ett tillfälle kan man fråga sig om det då finns ett kalkylerande av valets risker. Asplund skriver om en händelse när flygaren och äventyraren Amelia blir tillfrågad av en reporter om hon verkligen ska ge sig ut på ytterligare ett riskfyllt flygäventyr. Amelia säger då ”Why? Do you think my luck might run out? Do you think my luck only last so long and then lets a person down?” (Asplund 1992:33). Amelia som är ett exempel på just Puer aeternus, svarar som om att det inte fanns någon risk och om det fanns några så varför skulle just hon oturligt nog drabbas av dessa. Alltså något medvetet kalkylerande av risker är inte kännetecknade för Puer aeternus, men ett medvetet kalkylerade är inte nödvändigt eftersom risktagandet ligger i senmodernitetens grunder och därmed också inom ramen för gesellschaft (Giddens 2002:160). Dessutom skapar Personer som gärna utsätter sig för risker, vilket Amelia gjorde, möjligheter att för vad
Giddens kallar ”tillfälligheternas spel”, tillfällen som andra betraktar som rutiner och händelselösa (Giddens 2002:160). Ett risktagande som är mer eller mindre medvetet skulle därmed innebära en förutsättning för att tillfället ska dyka upp. Om man vänder på
resonemanget blir det ännu tydligare, väntan på ett tillfälle är ett risktagande för det kanske aldrig kommer. För även om det teoretiskt sett är en förutsägbar situation kommer man aldrig exakt veta när människors livsvägar korsas och att det i just det tillfället finns en möjlighet att frigöra en resurs.
Sammanfattning
Så här långt kan jag sammanfatta teorin på följande sätt. Gemeinschaft grunder ligger i de nära och kollektiva relationerna som man kan finna till exempel inom ramen för broderskapet eller systerskapet. Gesellschafts grunder är rationella och individualistiska. Småstaden och storstaden är både fysiska platser och en metafor för gemeinschaft. Småstadens struktur erbjuder och förutsätter kollektivt och ansvarsfullt handlande. Storstadens struktur är komplex till sin karaktär, den är rationell och därmed kvantitativ till sin karaktär.
Valet i gemeinschaft bygger på kollektivt handlande, att människor i omgivningen tar ansvar för varandra. Valmöjligheten och kunskapen utvinns på ett naturligt sätt eftersom människor i omgivningen är engagerade och delaktiga i varandras liv.
Valet i gesellschaft har jag karaktäriserat utifrån två karaktärer eller bilder, den ena är homo oeconomicus, som kalkylerar vinsten i varje handling och därmed också kalkylerar på risken av ett specifikt val. Puer aeternus är den andra bilden, den har inget intresse för att kalkylera på vinsterna utan väntar istället på att något ska korsa hennes väg för att på så sätt frigöra en inte tidigare utnyttjad resurs.
Gemeinschaft och gesellschaft står i ett beroendeförhållande till varandra. Det innebär att valet aldrig är det ena eller det andra. Istället bör vi se det som en fixeringsbild, en bild som konstruerats för att ge dubbla bilder beroende på hur man tittar på bilden och hur bra bilden är (Asplund 1991:42)
Resultat redovisning och analys
Presentation av respondenterna
I detta avsnitt är min tanke att låta läsaren bekanta sig med intervjupersonerna, jag har medvetet försökt att presentera en ”objektiv” bild. Intervjuerna är utförda hemma hos respondenterna. Varje intervju tog cirka två timmar.
Presentation av Johan
Johan är strax över trettio år och kommer från Göteborg eller närmare bestämt Majorna i västra Göteborg. Majorna kan beskrivas som en förort till Göteborg men kanske snarare är en del av Göteborg då spårvagnarna går dit. De första sex åren bodde Johan och hans familj i ett landshövdingehus, ett karakteristiskt trevåningshus, tillsammans med sin familj. Johan och hans familj flyttade senare till ett kedjehus.
Förutom Johan så har föräldrarna två döttrar, varav den ena är tre år yngre och den andra tretton år yngre. Johans föräldrar har levt tillsammans under hela hans uppväxt och lever fortfarande ihop. Både Johans mamma och pappa är lärare.
De första sex skolåren gick Johan i en låg och mellanstadieskola i området. Till högstadiet fick Johan byta till en annan skola, dock fortfarande i samma område. Under gymnasiets första år läste Johan naturvetenskapliga programmet som också låg i området. Efter ett och ett halvt år hoppar Johan av gymnasiet för att han inte orkar med det höga tempot. Johan får vänta ett halvår innan han kunde söka en ny gymnasieplats, under den tiden går han på ungdomscentrum en dag i veckan och resterande fyra dagar jobbar han som diskare på en restaurang i centrala Göteborg. Därefter söker Johan till samhällsprogrammet på
Skillerskagymnasiet som ligger i centrala Göteborg, här får Johan gå om tvåan.
Efter gymnasiet läser Johan vidare på universitetet i två år för att sedan bege sig till Italien i tio månader för att läsa italienska. Under vistelsen i Italien träffar han Elvira som han idag är sambo med. Strax efter hemkomsten från Italien flyttar Johan hemifrån med Elvira och i samband med det börjar han jobba som städare på en skola. Några månader senare får han via sin far möjlighet att börja arbeta som översättare. Johan kommer sedan att arbeta på
båda till Malmö, Johan får jobb som översättare i Köpenhamn. Efter uppsägning väljer Johan att fortsätta som frilansare och kort därpå även ta upp studierna igen.
Presentation av Sturesson
Sturesson är uppvuxen i nordöstra Skåne, närmare bestämt i Knislinge. Senare i livet flyttar han till Kristianstad. Sturesson är runt 30 år och är sambo. Han jobbar som målarförman vilket hans far också gjorde. Tidigare jobbade Sturesson i mattbranschen. Sturessons fritidsintresse är bilkörning i kartserien STCC.
Knislinge är en by med cirka fyratusen invånare, byn består mest av villakvarter som är byggda under 70-talet. Under Sturessons uppväxt fanns de flesta affärer där som man kunde behöva. Johans föräldrar är inte från Knislinge. Pappan är uppvuxen i Hanaskog och dit kom också Sturessons mamma under tonåren. Sturesson har en lillasyster som är två år yngre.
Grundskolan gick Sturesson på två olika skolor. De första sex åren var på en skola i
villakvarteret där han bodde, högstadiet var en bit längre bort men fortfarande i Knislinge. Efter nian så valde Sturesson att gå tekniskt program. Eftersom inte Knislinge har något gymnasium så fick Sturesson gå i Kristianstad. Det var ett treårigt program men möjlighet fanns att gå ett fjärde år i Hässleholm vilket Sturesson gjorde, han valde då byggnadsteknisk inriktning.
Efter gymnasiet får Sturesson en praktikplats via arbetsförmedlingen på Tarkett, ett
golvföretag. Under sex månader praktiserar han för att sedan bli erbjuden fast anställning på produktutvecklingsavdelningen. Efter två år på Tarkett så träffar han sin nuvarande sambo Jennifer som han året därpå blir sambo med i Kristianstad. Sturesson arbetar på Tarkett i sammanlagt sju år för att sedan börja arbeta i det familjeägda måleriföretaget. Sturessons farfar startade företaget och därefter tar Sturessons far över företaget. När Sturesson börjar arbeta på företaget så tar han över några av sin fars arbetsuppgifter eftersom hans far blev ordförande i målarmästarna. Sturessons arbetsuppgifter är kalkylering av arbeten och arbetsledning.
Sturessons stora intresse är motorsport. När Sturessons far höll på med motorsport följde Sturesson med. När han var tio år började han köra go-cart för att sedan tio år senare börja
köra formelbil i Tyskland i sammanlagt sju år, det vill säga under åren som han arbetade på Tarkett. Efter detta börjar Sturesson köra STCC serien i Sverige.
Resultat och analys
Denna del ska förhoppningsvis förtydliga valen i gemeinschaft och gesellschaft samt strategierna och förutsättningarna för dessa val. I det teoretiska kapitlet ger jag ett teoretiskt eller metaforiskt svar på dessa frågor. Tanken är att klargöra genom att tillämpa idéerna på verkligheten. Det är min förhoppning att idéerna representerar tankefigurer, det vill säga tankar som har förankring i handlingar (Asplund1991:6).
Jag ska nu försöka måla upp bilden av Johan och hans val i karriären. Tillsammans med denna presentation har jag för avsikt att tolka och förstå empirin utifrån teori och förförståelse samt helheten, med andra ord i enlighet med det metodologiska ramverket.
Gymnasievalet och gemeinschaft
Som de flesta tonåringar som ska välja till gymnasiet så bodde Johan hemma hos sina föräldrar. Av tre syskon är Johan äldst och därmed också den förste till att avsluta
grundskolan och börja på gymnasiet. När Johan skulle välja hade han inte i direkt mening några egna formulerade planer om vad gymnasiet kunde leda till eller vilket program det skulle bli. Johan, som bor i Majorna, har dock en idé om att gå på någon av de centrala gymnasieskolorna i Göteborg. Eftersom endast det är de centrala gymnasieskolorna som har ryska har Johan läst ryska för att på så sätt kunna få större chans att hamna på rätt skola. I övrigt är det enligt Johan framförallt föräldrarna som har någon idé om vilket program han ska läsa. Johans val blev naturvetenskapliga programmet vilket han förklarar på följande sätt:
”Jag hade ganska bra betyg i nian och sådär. Hade bra betyg i matte och kemi, fysik och så där. Så det skulle passa bra och sen också att båda mina föräldrar är lärare liksom. Då blev eller dom ville att man skulle läsa något bra för att… så det fick man ju, ja blev väl mer eller mindre tillsagd att läsa natur, men jag tyckte ändå att det var okej för att jag tyckte dom ämnena var roliga och sådär.”
”Jag hade ju ingen aning om vad det innebar, jag litade helt på att mina föräldrar hade koll på vad man skulle läsa. Ingen av dom har för övrigt läst natur så någon koll kanske dom
egentligen inte hade. Men det var väl lite sådär ”kanske kan han bli läkare”.”
Det spelar alltså inte så stor roll för Johan vad han läser, däremot har han en klar tanke om gymnasiets fysiska plats, det vill säga Johan vill framförallt läsa i centrala Göteborg.
När Johan gör valet till gymnasiet är det Johans föräldrar som framförallt tar ansvar. Det är i och för sig inte konstigt utan det är förmodligen så de allra flesta val till gymnasiet görs. Ur uppsatsens teoretiska ram är valet först och främst ett gemeinschaft val. Johan är en del av familjen och familjen tar ansvar för Johan. Johan själv menar på att han i princip lämnar över valet till sina föräldrar, men förmodligen tar Johan själv ett ansvar genom att han lämnar över valet till sina föräldrar eftersom han tror de vet bättre. Eftersom Johans föräldrar är just föräldrar har de en god och långsiktig relation med Johan vilket innebär förutsägande av varandras handlingar. Både Johan och hans föräldrar vet vad som är bästa för varandra, de har en relation utan tanke på vare sig egennyttighet eller oegennyttighet. De är vad Asplund kallar socialt responsiva och därmed kan valet delvis karaktäriseras som ett gemeinschaft val
(Asplund 1992: 139).
Samtidigt som valet är präglat av gemeinschaft så har det också inslag av gesellschaft. Johan vill gå i centrala Göteborg av en anledning, en anledning som ger han en form av personlig vinst. Johan ”...ville in i innerstadsskolorna, in i stan och hänga på kaféer”, det skulle kunna uttryckas som att Johans vinst är ”häftighet”. Det skulle kunna ses som ett rationellt
handlande eller vad jag i teorikapitlet har kallat för Homo oeconomicus valet (Asplund 1992:86). Även Johans föräldrar verkar ha en tanke om en slags vinst. Jag menar då att om Johans föräldrar verkligen hoppades på att Johan en dag skulle bli läkare så har deras tankar delvis formats efter marknadens krav, det vill säga deras medvetenhet om att läkare är ett yrke med status (Asplund 1992:96).
Trots Johans satsningar får han aldrig gå gymnasiet i centrum istället blir det gymnasieskolan i Frölunda. Det naturvetenskapliga programmet visar sig vara svårt såtillvida att det kräver en större arbetsinsats än grundskolestudierna, de bra betygen som Johan hade i grundskolan uteblir. Stämningen och människorna skiljer sig också från grundskolan, Johans
naturvetenskapliga programmet. Johan hoppar av det naturvetenskapliga programmet efter ett och ett halvt år.
Johan förklarar det på följande sätt:
” Jag var bland de sämre i klassen och jag var bland dom tystare. Det var inte som vanligt. Jag trivdes aldrig där ute på den skolan. Det blev ganska snabbt så också att alla som inte var studiemotiverade hittade varandra. Vi var väl en åtta stycken och jag tror att det var en av oss som hade över tre och noll i snitt.”
Eftersom Johan hoppar av till julen blir han tvungen att vänta till höstterminen. Under tiden får han gå på ”ungdomscentrum” en dag i veckan och resterande fyra dagar jobbar han på en restaurang i centrala Göteborg som diskare. Någon gång innan Johan slutar på
naturvetenskapliga programmet föds idén om att gå på samhällsprogrammet. Så blir det också, Johan börjar på samhällsprogrammet på Skillerska i centrala Göteborg. Johan har en bra dialog med sina föräldrar och de stödjer honom i hans beslut. Så här säger Johan:
” Dom tyckte såklart att det var synd att jag misslyckats på natur men det var inte så att jag behövde känna stor skuld över det misslyckandet eller... Jag tror faktiskt inte, jag tror att jag uppfattar det rätt när jag säger att dom.. Dom tyckte såklart att det var synd. Det är klart att dom hade velat se mig gå ut med 5,0 från natur. Men dom fattade ju det att det gick åt helvete och det gick ju bara spikrakt neråt. Och Frölunda var ingen rolig skola, jag trivdes inte där och det märkte dom. Dom hjälpte ju mig att byta och sådär, mamma var till och med hos syon när jag skulle hoppa av. Så det kände jag att jag hade stöd i det. ”
Johans val att hoppa av det naturvetenskapliga programmet kan liknas vid en process eftersom hans betyg sakta dalade. Hans val växte alltså fram över tid. Valet skulle då kunna vara inom ramen för gemeinschaft men samtidigt har Johan kvar idén om att plugga i centrala Göteborg vilket pekar mot gesellschaft valet. Det kan tänkas att Johan tar ansvar här för sina studier eller ansvar för att gå klart gymnasiet. Johan har dessutom förståelse från sina föräldrar, de är så att säga delaktiga i hans val. Men Johan är trots allt driven av tanken att det inne stan är mycket bättre, att det finns något att vinna på att gå i skolan där, så pass mycket att det är värt att läsa andra årskursen en gång till och att gå på ungdomscentrum i ett halvår. Johans val
