JOHAN ABENIUS

Vii gstekeln Arac hno spila ^{w e s t e} rlu ndi (Hymenoptera :

Pompilidae) i Sverige

JOHAN ABENIUS

Inledning

Vagsteklarna uppmiirksammades i hiig grad redan

av den svenska entomologins pionjiirer som

Linn6, Dahlbom och Thomson. Att inte fler svenska entomologer under senare ir viint sin hig mot ett djupare studium av dessa steklar kanske kan skyllas pi den frirvining som liinge har giillt taxonomin frir vissa av de europeiska viigsteklarna (se t.ex. Day 1979 fcir en resum6). Fcirst under de senaste decennierna har situationen ftirbiittrats.

Viktiga insatser fcir att klarliigga den svenska viigstekelfaunan gjordes av tysken Heinrich Wolf inom ramen fiir en serie arbeten om den nordeuro- peiska faunan. Den svenska katalogen (Wolf 1969a) bygger pA studier under perioden 1958- 1969 (Wolf 1959, 1960, 1969b). Viktig senare bestiimningslitteratur iir framfijr allt Wolf (1972) och Oehlke & Wolf (1987). Med hjalp av ^dessa arbeten har de flesta nordeuropeiska arter kunnat urskiljas med hjiilp av hannarnas artspecifika analsternit och genitalier. Diiremot har problemen med att siirskilja honorna inom vissa artgruPPer inom sliiktena Priocnemis Schiodte, Arachnospila Kincaid och Evagetes Lepeletier lett till att dessa

givits en delvis varierande behandling. Honorna av en del arter inom slitktet Arachnospila under-

Abenius, J.: V2igstekeln Arachnospila westerlundi (Hymenoptera: Pompilidae) i ^Sverige.

[The spider ^wasp Arachnospila westerlundi (Hymenoptera: Pompilidae) in Sweden,] - Ent. Tidskr. I I 8(2-3): 125-129. Uppsala, Sweden | 997. ISSN 00

3-886x.

Arachnospila westerlundi (Morawitz) was recently reported as a member of the Swedish fau na by van der Smissen ( 1996). Data from five sites in SE Sweden show that A. westerlundi utilize a range of different habitats, from coastal dunes to gravel pits, railroad embankments and other inland habitats resulting from high levels of anthropogenic influence. An apparent preference for areas with coarsegrained sediments in the disturbed habitats seems paradoxical in view offemale morphological adaptations to nesting in loose sand. Interspecies comparison

of number of individuals caught in yellow pan traps showed that A. westerlundi may contribute substantially to local pompilid faunas under favourable conditions. An appeal for loan of spider wasp material of Swedish origin is advanced by the author.

J. Abenius, Vdrelkasstigen 10, S-149 4l Nyniishamn, Sweden.

slitktet Ammosphex har rentav angetts vara omcij- liga att skilja 6t (Schmid-Egger & Wolf 1992).Ef- tersom honorna dominerar vid traditionella insamlingsmetoder (fcirhillandet mellan k<inen i svenska offentliga samlingar iir ^{grovt riiknat}

2,5:1) har detta medfort att stor osakerhet funnits om framfdr allt de ovanligare arternas verkliga ut- bredning och frekvens.

Ny kunskap om viigsteklar

Denna otillfredsstiillande situation tycks nu ha fririindrats genom de ingflende morfologiska stu- dier som Jane van der Smissen, Bad Schwartau i Tyskland, har genomfcirt pi honor tillhcirande kri- tiska artgrupper inom Priocnemis (Schmid-Egger

& v.d. Smissen 1995) och Arachnospila (v.d.

Smissen 1994, 1996). Hon har visat att det trots

allt er miijligt att demonstrera konstanta skillnader

mellan honorna av dessa arter. En del av de karak-

tarer som tidigare anviints har visat sig vara allde-

les fcir variabla inom arterna fcir att kunna anvdn-

das som grund fcir att skilja arterna, detta giiller i

fcirsta hand vingnervaturen. I stiillet har v.d. Smis-

sen kombinerat bl.a. delar av exoskelettets ut-

Johan Abenius

formning, ytstruktur och behiring f<ir att komma fram till s?ikra diagnoser av honorna.

I samband med det nyligen publicerade arbetet om underslziktet Ammospher (v.d. Smissen 1996) har hon ziven bearbetat en stor del av befintligt svenskt material i offentliga och privata sam- lingar. Hon har diirefter givit sig i kast med sliiktet Evag,etes, ett arbete som fortfarande pigir. Ge- nom v.d. Smissens arbete har ny intressant kun- skap om svenska vligsteklar framkommit, bland annat en fcir Sverige ny art.

Arac hno s pila w

te rlundi ^(Morawi tz)

Arachnospila westerlundi beskrevs 1893 av Morawitz genom exemplar fr6n Finland och Ryss- land. Wolf studerade de bevarade typerna (endast hannar) (Wolf 1981), men senare har dessa gfltt fcirlorade (v.d. Smisssen 1996). Hannen ay wester- lundi lhter sig identifieras med hjiilp av den karak- teristiska analsterniten, medan honan fdrst genom v.d. Smissens arbete kunnat placeras med sdker- het. Morawitz beskrivning iir inte tillriickligt de- taljerad for att kunna urskilja honan och tidigare publicerade fynd av honor har visat sig giilla ex- emplar av de niirstiende arterna A. anc'eps (Wes- mael), A. trivialis (Dahlbom) och A. wesmaeli (Thomson) (v.d. Smissen 1996, se iiven Vikberg 1986). Honan liknar pi ^grund av de pifallande breda facettrigonen och bakryggens grova ytstruk- tur mest A. anceps. De mest icigonfallande skilje- karaktrirerna mot denna art iir avsaknad av uppsti- ende behiring pfl bakryggen, hjiissans grrivre yt- struktur samt huvudets form. Rakt framifrin sett f,r huvudet bredare dn hrigt och har en nrlrmast rek- tanguldr form, medan huvudformen for A. anceps dr rund till trekantig. Utfiirliga beskrivningar av artens morfologi finns i ^Oehlke & Wolf (1987) samt v.d. Smissen (1996), det senare arbetet inne- h6ller iiven aktuella utbredningskartor. Samman- lagt har 29 honor och l7 hannar rapporterats frin det kiinda utbredningsomridet som stracker sig genom Nord- och Centraleuropa frin Holland till

ryska Karelen (v.d. Smissen 1996).

Svenska fynd ^av Arachnospila westerlundi

I ^{ett material} som jag samlade i ^en gulskil vid Fullbro malm i Sorunda. Sodermanland. l1-16.6 1994 fanns en hanne som med hjiilp av Oehlke &

Wolf (1987) identifierades som Arachnospila t26

Ent. Tidskr. I l8 ⁽ 1997)

westerlundi (Morawitz). I samma skil fanns en hona som nycklades ut som Arachnospila anceps (Wesmael), en av de vanligare arterna i under- slaktet Ammosphex. En ntirmare kontroll visade dock pi delvis avvikande karaktzirer gentemot an- dra A. anceps-honor. Jag skickade dzirfcir exem- plaret till Jane van der Smissen, som snart bekriif- tade att ;iven honan tillhcirde A. westerlundi. Efter denna erfarenhet gickjag igenom mina vdgsteklar och skickade bl.a. samtliga A. anceps-honor till

v.d. Smissen. Ur detta material anmiilde hon tvi A.

westerlundi-honor, bida frin Byerums sandfiilt pi

norra Oland. Ytterligare tvi honor har diirefter pi- triiffats i svenska samlingar, den ena insamlad 1934 av Daniel Gaunitz vid Hornsjdn pfl norra Oland och den andra insamlad 1989 av Sven-Ake Berglind i norra delen av Klardlvens dalging i Viirmland. Senare har jag funnit arten i ytterligare

tvi omrflden, dels pi strandnrira sanddyner pi cin

Jiirflotta i Stockholms scidra skiirgird och dels pA

ett par lokaler inom det stora iszilvsdelta som bre- der ut sig mellan Jordbro jiirnviigsstation och Han- vedens idrottsplats scider om Stockholm.

Fyndfdrteckning

6L: UogUy, Hornsjcins ijstra strand 9.8.1934 (19) (ZML) (leg D. Gaunitz); Hdgby, Byerum, 25.7.1992 (19), 18.7 r993 (r9), 2s.6.199s (tq),2s.7.199'7 (29) (leg. J. Abenius). - SO: Sorunda, Fullbro malm, gulsk6l

t1-16.6.1994 (19, rd), 28.s-8.6.199s (19, 5d). 22.7- 20.8.1996 (19, 2d), s-t4.6.1997 (s?, 4d) (leg. _J. Abe- nius); Osmo, Jiirflotta, 5.8.1995 (2d), 8.8.1996 (19), 24.7 1997 tl9t ^{rleg. J.} Abeniust: Osterhaninge. Jordbro industriomride,6-13.8.1996 (19, ld i vitskel) (leg. J.

Abenius); Viisterhaninge, Hanvedens idrottsplats, gul-

skil 1-3.7.1997 (39) (leg. J. ^Abenius). - VR:

Sysslebiick. Klarabro, gulskil 5-12 7 1989 (lQ) (leg. _S- A. Berglind).

Hur ser en bra lokal fiirArachnospila westerlundi ut?

Tidigare uppgifter om de miljrier arten petrAffats i

iir knapphlindiga (Wolf 1966, Oehlke & ^Wolf

1987) och hiinfrir sig till stor del till fynd av honor vars arttillhcirighet senare ej kunnat bekriiftas. De svenska fyndlokalerna dr av tvi olika typer, dels strandnrira flacka kustdyner med sorterad grovmo

till mellansand, dels miinniskoskapade miljoer i inlandet, ofta med stort inslag av sten och grus.

Viirmlandslokalen iir en sydviind viigskiirning in-

Ent. Tidskr. I l8 ⁽ 1997)

Fig. l. Srort grustag vid Fullbro malm, Sorunda i Sdder- manland. Arachnospila westerlundi (Morawitz) och mdnga andra vrigsteklar upptriider talrikt i kantzonen mellan solexponerade grus.ttor och den omgivande tall- skogen.

Large grovel-pit at Fullbro malm, Sorunda, province of Sddermanland in SE Sweden. Arachnospila westerlundi (Morawitz) ancl other spider wasps utilize the sun' exposed border zone at the edge ofthe surrounding pine forest in ^the background of the picture.

till Klariilven med grusig-stenig sand och med fdr- utom Arachnospila westerlundi en intressant fdre- komst av gremyran, Formica cinerea (se Lind- str6m & Berglind 1996). I Sorunda fcirekommer arten i ett stort grustag pA en tallskogsbevuxen gruses, med stor dominans av grova fraktioner (grus-sten) (Fig. 1). Havsstrandlokalen pi Jiir-

flotta ^{(Fig. 2)} tir av samma karaktiir som det fdr entomologer viilkiinda dynfiiltet vid Byerums havsbad pi Oland, men har betydligt mindre areell utbredning. Vid Jordbro industriomride hflvades en hona i en skiirning med grovmo, glest bevuxen med bergrdr (Calamagrostis epigeios), medan ^en hanne fingades i en vitskil ^{pfl grovt} material _Pe plan mark i samma omrede. I en gulskil som pla- cerats i en grusig taktslent vid Hanvedens IP sam- lades ijuli l99l tre viigsteklar, alla visade sig vara honor av Arachnospila weste rlundi.

Gemensamt fcir samtliga lokaler som jag _{sett ar} att det ftirekommer en mosaik av cippen sand eller grus och fliickar av mattbildande b?ir-ris, framfcir allt mjdlon, pi eller i anslutning till fyndplatsen.

Vid Byerum fcirekom arten aven pi flacka strand- dyner civervuxna av marktiickande renlav. Anled- ningen till att honorna uppsciker sidana miljcier iir troligen att bar-ris och renlav bildar strukturer som erbjuder goda jaktmarker. Att A. westerlundi

Viigstekeln Arachnospila westerlundi

Fig. 2. Strandncira sanddyner pd dn Jiirflotta i sbdra delen av Stockholms skiirgdrd. Pd flackar av mjrilon i fd ^{rg runde} n uppt rdde r

n

rt rikt

iig

ke lsamhii

le,

- stdende av bl.a. Arachnospiln westerlundi

Morawitz), A. fuscomarginata (Thomson), A. rufa (Haupt) och A, minutula ^(Dahlbom).

Coastal dunes on the island of Jrirflotta, southernmost part of the Stockholm archipelago, SE Sweden. Patches of Arctostaphylos uva-ursi (front right) are frequented by a species-rich assembly of spider wasps, including Arachnospila weslerlundi

M

raw

tz), A. fuscomargi- nata (Thomson), A. rufa (Haupt) and A, minutula (Dahlbom).

tycks f6rekomma sarskilt frekvent pi lokaler utan finsediment iir fdrv6nande eftersom honorna, lik- som hos alla Ammosphex-artet, b?ir en viilutveck- lad griivkam av borst pi frambenets tarsleder, som underlattar boanliiggning i ^{finkornig sand. En}

tiinkbar fcirklaring ar att bytesdjuren endast fdre- kommer pi ^(eller i) ^grovt underlag och diirifrin

transporteras till niirbeliigna lokaler med fin-

sediment fdre boanliiggningen. Tyviirr har varken

jag eller nagon annan lyckats gdra ^nAgra observa-

Johan Abenius

tioner av jakt eller boanliiggning hos A.

westerlundi.

En siillsynt och hotad art?

Pi Sorundalokalen var Arachnospila westerlundi en av de individrikaste av de l8 vdgstekelarter som fcirekom i mina gulskilar. Aven i Jordbro an- tyder antalet fynd med en begrdnsad insamlingsin- sats att arten frirekommer i rikligt individantal i omridet. Eftersom jag utan framging samtidigt har underscikt flera till synes likviirdiga lokaler pi

Scidert<irn med samma insamlingsmetod iir det troligt att arten verkligen upptriider mycket lokalt och att valet av livsmiljci styrs av faktorer som inte

liter sig karakteriseras pi ett enkelt siitt. Vid det hiir laget har mer lin 800 svenska Ammosphex-ex- emplar ur privata och offentliga samlingar passe-

rat mina och/eller Jane van der Smissens cigon, vif ket visar att A. westerlundi dven i Sverige iir en av de ovanligare arterna i detta undersliikte. En sammanstdllning av antalet fyndlokaler baserat pfl samtliga kiinda fynd (v.d. Smissen i brev) antyder en rikning under 1900-talet (Fig. 3).

Nigot hot mot artens livsmiljcier kan knappast skrinjas pi de bflda havsstrandslokalerna. Jordbro industriomride utgdr tillsammans med angrdns- ande delar av denna enorma isiilvsavlagring ett

Tidsperiod

Fig. 3. Antalet lokaler med f),nd av Arachnospila westerlundi sammanstcillda fdr ^{de senaste 25-drs-}

perioderna. Diagrammet visar dels totala antalet fynd, dels anralet fynd i ^Sverige.

Number of sites with confirmed records of Arachnospita westerlundi for ^{each of} the latest 25-year periods. The

total number as well as the number of sites in Sweden is shownfor each period.

Ent. Tidskr. ll8 (1997) stort och mingformigt omride som trots (eller kanske snarare tack vare!) kraftig kulturpiverkan torde erbjuda liimpliga miljcier frir ling tid framit.

Sorundalokalen ddremot hiller pi att vaxa igen genom spontan insidd av tallplantor och troligen kommer liimpliga miljcier att successivt minska i omfattning och si sminingom helt frirsvinna om igenviixningen fir fortgi ostrirt.

Sammanfattningsvis kan man med ledning av de gjorda fynden sluta sig till att A. westerlundi ut- nyttjar ett bredare urval av sandmarkstyper iin t.ex. slakdngarna A. wesmaeli och A. alvarab- normis. Fcir att biittre kunna bed<ima hur sirbara de svenska populationerna eir i ^ett artbevarande- perspektiv behcivs i frirsta hand kunskap om artens levnadssdtt och spridningsmdnster.

Upprop

Jane van der Smissens arbete har bidragit till att cippna viigen fcir ett fcirdjupat studium av ^de

svenska vdgsteklarnas utbredning och Ievnadssitt.

Diirigenom har ocksfl behovet av en uppdaterad faunakatalog accentuerats och jag har under det senaste eret parallellt med samarbetet med v.d.

Smissen pibcirjat en genomging av svenskt museimaterial med fcirhoppningen att kunna sam- manstiilla en aktuell katalog pi nigra irs sikt. Jag tar diirfrjr tacksamt emot len av allt svenskt vAgs- tekelmaterial, iiven tidigare best?imt sidant, fdr detta syfte.

Tack

Min presentation av Arachnospila westerlundi i Sverige har underliittats av diskussioner, beskrivningar och teck- ningar som Jane van der Smissen fdrmedlat under drygt

2 irs stimulerande korrespondens. Heinrich Wolf kontrollbestAmde den fdrsta hannen jag fann, dvriga ex- emplar insamlade t.o.m. 1996 har Jane van der Smissen bestiimt eller kontrollerat. Jag vill ocksi tacka Sven-Ake Berglind, Michael Scirensson och Lars-Ove Wikars frir viirdefulla synpunkter pi tidigare versioner av manus- kriptet, samt alla som har bidragit med utlin av eget och offentligt v2igstekelmaterial till fdrfattaren och till Jane van der Smissen.

Litteratur

Day, M. C. 1979. Nomenclatural studies on the British Pompilidae. - Bull. Br. Mus. Nar. Hisr. (Ent.). 38: l-

26.

941

91t Fiire

t92t ⁹¹¹

Ent. Tidskr. ll8 ⁽¹⁹⁹⁷⁾

Lindstrdm, K. & Berglind, S.-4. I995. Generisk varia- tion mellan populationer och inom bon hos grimyran (Formica cinerea) i Mellansverige och Finland. - Ent.

Tidskr. ll6: l6l-168.

Oehlke, J. & ^Wolf, H. 1987. Beitriige zur Insekten- Fauna der DDR: Hymenoptera-Pompilidae. Beitr.

Ent., Berlin 31 (2):279-390.

Schmid-Egger, C. & Smissen, J. v.d. 1995. Ergiinzende Bestimmungsmerkmale fijr verschiedene Arten der Gattung Priocnemis (Hymenoptera: Pompilidae). - Bembix 4:37-44.

Schmid-Egger, C. & Woll H. 1992. Die Wegwespen Baden-WUrttembergs (Hymenoptera, Pompilidae). - Verriff. Naturschutz Landschaftspfl ege Bad.-Wiirtt.

67:267-3'10.

Smissen, J. v.d. 1994. Zur kenntnis der Weibchen von Arachnospila virgilabnormis Woll 1976 und Arach-

n o

sp

la

lv

ra

no r

is (Wolf ,

⁹⁶⁵ ) (Hymenoptera:

Pompilidae). - Drosera 94 (ll2): 63-70.

Smissen, J. v.d. 1996. Zur kenntnis einzelner Arach- nospila-weibchen - mit Bestimmungsschliissel fiir die geringbehaarten, kammdorntragenden Weibchen der Gattung Arachnospila KINCAID, 1900 (Hymenop- tera: Pompilidae). - Drosera 96 (212):73-102.

Vikberg, V. 1986. Notes on some Finnish taxa of

Vtigstekeln Arachnospila westerlundi HymenopteraApocritaAculeata.-NotulaeEnt. 66l.

6t-64.

Wolf, H. 1959. Wegwespen (Hym. Pompiloidea) des Zoologischen Instituts der Universitat Lund. - Opusc.

En.24'. 155-164.

Wolf, H. 1960. Akuleate Hautfliigler (Hym. Pompil- oidea, Sphecoidea, Apoidea) aus dem Zoologischen Institut der Universitat Lund. - Opusc. Ent. 25: 98-

I

00.

Wolf, H. 1966. Die Siid- und Mitteleuropaeischen Arten der mit Ammospftex Wilcke 1942 verwandten Unter- gattungen (Hym., Pompiloidea). - Boll. Mus. Civ.

Stor. nat. Venezia l6:39-107.

Woli H. 1969a. Catalogus Insectorum Sueciae. Hymen- optera: Pompiloidea. - Opusc. Ent. 34: 12-16.

Woli H. 1969b. Bemerkungen i.iber schwedische Wegwespen (Hym. Pompiloidea). - Opusc. Ent. ^34:

t7-27.

Wolf, H. 1972. Hymenoptera: Pompilidae. Insecta Hel- vetica, Fauna 5. Ziirich (Schweizerischen Entomolo- gischen Gesellscheft).

Woli H. 1981. Uber Wegwespen aus der Sammlung F.

Morawitz (l) (Hymenoptera, Pompilidae). - Entomo- fauna 2 (6): 77 -79.

Stipendier till ^yngre entomologer

Maria och Thure Palms upplendska stipendiefond, Mattias Idars stipendiefond, Frej Ossian- nilssons stipendiefond samt Bertil Kullenberg-fonden

Fcir ungdomar som Ar intresserade av insekter eller spindlar och som vill ^gcira negon form av un- derscikning finns det mdjlighet att s6ka pengar fdr material och resor ur ovansteende stipendiefonder.

Ett krav fcir de tvi frirstndmnda rir att den scikande inte pibcirjat forskarutbildning. Fonderna fcirval- tas av Entomologiska Fdreningen i Uppland och ca 12 000 kr finns att dela ut under 1998. Det du behciver gdra er att skriva en ansdkan, diir det ska

sti vad och hur du planerar att g6ra samt en kalkyl river vad det kommer att kosta. Efterit vill fdre- ningen ha en rapport om resultatet av undersdk- ningen. Ansdkan skickas till:

Entomologiska fdreningen i Uppland, c/o Zoolo- giska institutionen, Villav. 9, 752 36 UPPSAI-\.

Senaste datumet fdr ^{ansiikan tir 2} juni 1998.