Örebro Universitet
Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap Sociologi
“Jag har känt mig nedstämd under en längre period, på grund av att jag
inte har känt mig som en riktig man”.
En kvalitativ studie om maskulinitetsnormer och psykisk ohälsa
Självständigt arbete, 15 hp Vt 21
Författare: Alexandra Lindskoog, Emma Hörnsten
Örebro University
School of Humanities, Education and Social Sciences Sociology, Advanced course, 30 hp
Essay, 15 hp, Spring 2021
Title: “Jag har känt mig nedstämd under en längre period, på grund av att jag inte har känt mig som en riktig man”. En kvalitativ studie om maskulinitetsnormer och psykisk ohälsa.
Author: Alexandra Lindskoog, Emma Hörnsten
Abstract
This study aims to investigate how young men experience the norms of masculinity in society with a special focus on mental illness. Previous research in the field clarifies that there are masculinity norms in society that men are expected to relate to. Consequences that can occur from masculinity norms are a stigmatization of men's mental illness, which can lead to men refraining from seeking care. Research also shows that men who do not seek care for their mental illness can develop self-harming behavior. This is a qualitative study with a result based on six semi-structured interviews with young men aged 18 to 25. The empirical material from the qualitative interviews has been analyzed on the basis of a theoretical framework containing social constructivist perspectives on masculinity, hegemonic
masculinity and homosociality. The results show that young men experience that masculinity norms affect the jargon between men and that the norms also affect how young men perceive the difference between what is manly and unmanly. Young men also experience that there are expectations regarding how they should behave.The results of the study also show that young men experience that men and women feel equally bad, but due to the stigma that men have to deal with, they refrain from seeking care for their mental illness. Finally, when men feel that they do not live up to the norms of masculinity, it leads to a feeling of exclusion. When they instead try to live up to the norms, they become someone they do not identify as.
Keywords: masculinity norms; masculinity; hegemonic masculinity; mental health; young men.
Sammanfattning
Denna studie syftar till att undersöka hur unga män resonerar om rådande
maskulinitetsnormer i samhället med särskild fokus på psykisk ohälsa. Tidigare forskning inom ämnesområdet tydliggör att det existerar maskulinitetsnormer i samhället som män förväntas förhålla sig till. Konsekvenser som kan förekomma av maskulinitetsnormer är en stigmatisering av mäns psykisk ohälsa, vilket kan leda till att män avstår från att söka vård. Forskning synliggör även att män som inte söker vård för sin psykiska ohälsa kan utveckla ett självskadebeteende. Detta är en kvalitativ studie med ett resultat som är baserat på sex
stycken semistrukturerade intervjuer med unga män i åldrarna 18 till 25. Det empiriska materialet från de kvalitativa intervjuerna har analyserats utifrån ett teoretiskt ramverk bestående av socialkonstruktivistiska perspektiv på maskulinitet, hegemoniska maskulinitet samt homosocialitet. Resultatet visar att unga män upplever att maskulinitetsnormer påverkar jargongen män emellan och att normerna även påverkar hur unga män uppfattar skillnaden mellan vad som är manligt och “omanligt”. Unga män upplever även att det förekommer förväntningar gällande hur de ska bete sig. Studiens resultat synliggör även att unga män upplever att män och kvinnor mår lika dåligt men på grund av den stigmatisering som män får bemöta, avstår de från att söka vård för sin psykiska ohälsa. Avslutningsvis när män känner att de inte lever upp till maskulinitetsnormerna leder det till en känsla av utanförskap. När de istället försöker leva upp till normerna, blir de någon som de själva inte identifierar sig som.
Nyckelord: maskulinitetsnormer; maskulinitet; hegemonisk maskulinitet; psykisk hälsa; unga män.
Innehållsförteckning
1.Inledning………...………...1
1.1 Syfte och frågeställningar………....2
1.2 Avgränsningar………..2
1.3 Disposition ………..2
2. Forskningsöversikt………...3
2.1 Maskulinitetsnormer………....3
2.2 Psykisk ohälsa och kön…………....………….………..4
2.3 Vårt bidrag ………..………...6
3. Teori ………...7
3.1 Hur skapas normer i samhället?……….………...7
3.2 Maskulinitet……….7
3.3 Sammanfattning och motivering….………9
4. Metod ………..10
4.1 Val av metod ………...10
4.2 Urvalsprocess ………...10
4.3 Datainsamling och tillvägagångssätt vid analys ………...11
4.4 Bearbetning av material ………...12
4.5 Generaliserbarhet………..12
4.6 Tillförlitlighet och äkthet ……….13
4.7 Etiska överväganden ………14
5. Resultat och analys………....15
5.1 Upplevelser av maskulinitetsnormer...……….………....……….15
5.1.1 Jargong………...………...………...……….15
5.1.2 Skillnader mellan manligt och “omanligt...16
5.1.3 Maskulinitet och förväntningar……..………...……..………...17
5.2 Relationen mellan maskulinitet och psykisk ohälsa………...…....…….………..19
5.2.1 Vårdsökande, stigmatisering och självskadebeteende...………20
5.2.2 Maskulinitetnormers påverkan på den psykiska hälsan……..…....………..21
6. Slutsatser …....………24
6.1 Hur resonerar unga män om rådande maskulinitetsnormer?...………...24
6.4 Vidare forskning……….………27 Referenslista……….………...28 Bilaga 1, Informationsblankett
1. Inledning
Normer är oskrivna regler om hur man ska agera och bete sig. Normerna möjliggör en social acceptans för de individer som uppfyller dem. Det existerar en gräns mellan vad som anses socialt accepterat och normalt samt det som anses onormalt. Som individer blir vi ständigt påminda om hur vi ska agera och vara, vilket resulterar i att normer blir normaliserade (Ambjörnsson, 2004:12,22,24).
Genom sociala och kulturella faktorer i samhället har det skapats normer gällande hur könen förväntas vara. Manliga normer förespråkar att män ska vara det starka könet. De förväntas vara självständiga och högpresterande. Även familj, vänner och vårdpersonal har
förväntningar på män. Män som inte följer maskulinitetsnormerna riskerar att bli
exkluderade. Känslan av utanförskap kan uppstå genom mannens upplevelse av att vara annorlunda och inte “passa in”. Utanförskap kan även uppkomma genom att samhället stöter bort den som upplevs onormal (Gottzén & Jonsson, 2012:24). Att bli exkluderad och hamna i utanförskap kan medföra konsekvenser för den enskilde mannen. Det kan även resultera i en stigmatisering gällande mäns psykiska ohälsa, som bidrar till ett upprätthållande av
maskulina strukturer. Män som lider av psykisk ohälsa kan undvika att uppsöka vård eftersom psykisk ohälsa hos män förknippas med svaghet och omanlighet (Inckle, 2014:14). Det finns även en bredare okunskap gällande var de ska vända sig när de behöver uppsöka vård
(Sveriges kommuner och regioner, 2021). De som inte uppsöker vård för sin psykiska ohälsa kan utveckla ett självskadebeteende för att klara av att hantera psykiska påfrestningar. Inckle (2014:10) beskriver att självskadebeteende förekommer i lika hög utsträckning hos män som hos kvinnor. Statistik visar även att män är överrepresenterade i samhället gällande
våldsutövning, missbruk, kriminalitet och självmord (Brottsförebyggande rådet, 2019).
Med detta som bakgrund och underlag är det sociologiskt relevant att studera hur unga män resonerar om rådande maskulinitetsnormer. Även hur de resonerar om relationen mellan maskulinitet och psykisk ohälsa. I denna studie vill vi därför studera problematiken som maskulinitetsnormer kan medföra för unga män.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att få en djupare förståelse av hur unga män resonerar om rådande maskulinitetsnormer i samhället med särskild fokus på psykisk ohälsa.
Studiens frågeställningar är:
● Hur resonerar unga män om rådande maskulinitetsnormer?
● Hur resonerar unga män om relationen mellan maskulinitet och psykisk ohälsa?
1.2 Avgränsningar
Vi kommer att behandla forskning om maskulinitetsnormers konsekvenser på mäns psykiska ohälsa. Vi bortser från en diskussion om möjligheten att förändra normer utifrån utvalda perspektiv. Detta med anledning av att vi vill besvara vårt syfte med studien, som är att få en djupare förståelse av hur unga män resonerar om rådande maskulinitetsnormer i samhället med särskild fokus på psykisk ohälsa.
1.3 Disposition
Kapitel två innehåller forskning om hegemonisk maskulinitet och maskulinitetsnormer. Kapitlet fortsätter med en beskrivning av samhällets förväntningar på hur en man ska agera. Vidare redogörs för möjliga konsekvenser av maskulinitetsnormer. I kapitel tre presenteras studiens teoretiska utgångspunkt som innefattar det socialkonstruktivistiska perspektivet och maskulinitetsnormer. Vidare beskrivs teorier om maskulinitet, hegemonisk maskulinitet och homosocialitet. I kapitel fyra redovisas den valda metoden för studien som är kvalitativ med semi-strukturerade intervjuer. I kapitel fem analyseras det insamlade empiriska materialet. I det sjätte och avslutande kapitlet presenteras studiens slutsatser, diskussion och förslag på vidare forskning.
2. Forskningsöversikt
Avsnittet inleds med en presentation av forskning gällande hegemonisk maskulinitet och maskulinitetsnormer. Avsnittet fortsätter med en beskrivning om samhällets förväntningar på hur en man ska agera, känna och tänka. Vidare redogörs för möjliga konsekvenser av
maskulinitetsnormer som innefattar hur mäns självskadebeteende osynliggörs och dess påverkan på den psykiska ohälsan. Avslutningsvis redovisas vårt bidrag till studien.
Artiklarna till studien har hittats via Örebro Universitetsbiblioteks databaser Primo och Sociological Abstract. Artiklarna har även hittats via Google Scholar. I sökningen har bland annat sökorden ”Masculinity”, ”Masculinity norms”, ”Mental illness”, ”Self Harm”, “Norms” och ”Gender” inkluderats. Samtliga artiklar uppfyller ”Peer Review” kriteriet.
2.1 Maskulinitetsnormer
I Norden har forskningen om män och maskuliniteter generellt fokuserat på hegemoniska maskulinitetsnormer, och möjligheterna till förändring av den aktuella könsordningen i samhället. Tidigare forskning om maskulinitetsnormer i Sverige har fokuserat på förändringar i generella maskulinitetsnormer. Forskningens inriktning har varit skapandet av mäns
karaktär, homosocialitet och den har klargjort hur normer och strukturer synliggörs i samhället. I Sverige har forskningen varit sammanbunden med samhällsvetenskapen och jämställdhetspolitiken. Det har inneburit att frågor om bland annat mäns psykiska ohälsa har uteslutits på grund av att mansforskningen har fokuserat på andra områden (Nordberg, 2004:13).
Enligt Nordberg (2004:15) har mansforskningen klargjort konsekvenser av
maskulinitetsnormer. De manliga idealen och mäns höga status i samhället har påverkat både män och kvinnor. Mansforskningen visar att maskulinitetsnormer skapas och reproduceras till följd av de makthierarkier som råder. För att lyckas förändra könsrelationer i samhället är mansforskning betydelsefull. Vidare beskriver Nordberg (2004:15) hur det är fördelaktigt att granska förhållandet mellan maskuliniteter och hur dessa placeras i en hierarkisk ställning i samhället. Det blir möjligt genom ett synliggörande av olika maskuliniteter och dess
hierarkiska position. Herz (2012:183) menar att maktförhållanden mellan könen kan resultera i typiska manliga egenskaper som blir ett förhållningssätt för männen. Nordberg (2004) och
tydliggöra egenskaper som män förlorar, när de försöker leva upp till maskulinitetsnormerna. Det är exempelvis egenskaper som att visa känslor, som i sin tur påverkar mäns sätt att leva och bete sig.
Gottzén och Jonsson (2012:24) beskriver hur normer är konstant rörliga och att de utgör en kontinuerlig strid mellan vad som anses normalt och onormalt. Även Way et al. (2014:242) förstärker det Gottzén och Jonsson (2012:24) menar om att normer förändras. Pojkar i en ung ålder är inte lika påverkade av maskulinitetsnormerna. De kan lättare uttrycka sin kärlek till sina manliga vänner utan att de anses som “flickigt” eller “homosexuellt”. I tonåren utvecklar pojkarna en manlighet och ett “man up” beteende, där de uttrycker mer ilska och frustration. Till följd av denna förändring internaliserar pojkarna de manliga normerna och utvecklar vad som anses normalt eller inte för en man. Det Gottzén och Jonsson (2012:24) illustrerar som en normskapande process sker via exkluderingar. Både det som anses normalt och onormalt skapas ständigt via denna exkludering. Vidare menar även Gottzén och Jonsson (2012:24) att normalitet och avvikelse har förändrats ur ett historiskt perspektiv. Genom exkludering av avvikande individer skapas även det “normala”. Gottzén och Jonsson (2012:24) beskriver att på liknande sätt skapas den normale mannen. I dagens samhälle beskrivs det att avvikande män kan vara allt från kriminella till funktionshindrade och transpersoner. Den avvikande gruppen av män bidrar till att de normala männen finner en starkare sammanhållning.
2.2 Psykisk ohälsa och kön
Courtenays (2000:1389) forskning undersöker sambandet mellan maskulinitetsnormer och mäns ohälsa. Där har han fastställt vissa konsekvenser på mäns ohälsa som orsakats av maskulinitetsnormer. Vidare beskriver Courtenay (2000:89) att normer och förväntningar på män som starka, orädda och självgående kan anses som påtvingande för dem. Enligt
Courtenay (2000:1390) synliggörs skillnader i olika handlingssätt mellan kvinnor och män som präglas av maskulinitet. Ett exempel är att män ger uttryck för sin maskulinitet genom beteenden som är skadliga för hälsan. På så vis förmedlar de sin status i samhället
(Courtenay, 2000:1387,1388). Vidare belyser Inckle (2014:5) att uppdelningen mellan de inre känslorna och de yttre normerna från samhället bidrar till ökad stress, ensamhet och
känslomässig sårbarhet. Det resulterar i en stigmatisering av mäns psykiska ohälsa, som bidrar till ett upprätthållande av maskulina strukturer. Stigmatiseringen gällande mäns psykiska ohälsa leder till att män avstår från att söka vård eftersom att psykisk ohälsa hos män förknippas med svaghet och omanlighet (Inckle, 2014:14).
Vidare beskriver Courtenay (2000:1386) och Moss-Racusin och Miller (2016:321) att kvinnor söker vård i högre utsträckning jämförelse med män. Detta anses påverkas av den stigmatisering som män får bemöta i större utsträckning än kvinnor, eftersom det uppfattas som mindre accepterat att söka vård som man. När individer upplever att det finns en risk att stöta på stigmatisering vid situationen att söka vård, är det mindre sannolikt att individen tar steget. Trots det visar studien från Moss-Racusin och Miller (2016:322) att det är viktigt att män och kvinnor tas emot och anses likvärdiga när det kommer till att söka vård för psykisk ohälsa. Levant och Wimer (2011:256-274) undersöker relationen mellan hjälpsökande och maskulinitet. De fann en koppling mellan maskulinitet och söka vård för fysiska och psykiska besvär. Levant och Wimer (2014:110-120) bedriver därefter forskning om huruvida
maskulinitetsnormer har en påverkan på mäns ohälsa. Resultatet av studien visade att den “traditionella maskuliniteten” innebär negativa konsekvenser på mäns ohälsa. Vidare belyser Ickle (2014:14) att strukturerna och normerna blir en bidragande faktor till att mäns psykiska ohälsa och självskadebeteende osynliggörs.
Enligt Inckle (2014:10,13) används självskadebeteende som en mekanism för att klara av att hantera komplexa fysiska, psykiska och emotionella påfrestningar. Det kan komma till uttryck på en mängd olika sätt. Det kan förekomma genom att skada sig själv, bli skadad av andra eller bete sig utåtagerande. Tidigare har det antagits att självskadebeteende är mer förekommande hos kvinnor än hos män. Inckle (2014:13) dementerar det antagandet och menar istället att självskadebeteende är lika förekommande bland män och kvinnor. Inckle (2014:13) beskriver att samhällets reaktion på utåtagerande varierar beroende på om det är en man eller en kvinna. Om en kvinna agerar utåt, genom att exempelvis slå sitt huvud mot en vägg, förknippas det med att hon skadar sig själv och som ett självskadebeteende. Om en man agerar på samma sätt förknippas det istället med aggression och våld, något som associeras med manlighet. Mannens utåtagerande kan vara ett självskadebeteende men genom
samhällets reaktion betraktas det som manligt. Självskadebeteende hos män är något som inte uppmärksammas i samhället, jämfört med kvinnors självskadebeteende. Inckle (2014:14) förklarar det utifrån maskulinitetsnormer i samhället, där män socialiseras in i och
2.3 Vårt bidrag
Nordberg (2004:15) beskriver att mansforskningen är viktig för utvecklingen till att förändra könsrelationer i samhället. Mansforskningen i Sverige har varit sammanbunden med
samhällsvetenskapen och jämställdhetspolitiken. Det har inneburit att frågor om bland annat mäns psykiska ohälsa har uteslutits på grund av att mansforskningen har fokuserat på andra områden (Nordberg, 2004:13). Eftersom forskningen i Sverige inte har fokuserat på forskning gällande mäns psykiska ohälsa eftersom det har uteslutits, vill vi göra det. Vårt bidrag är därför att bidra med forskning om hur unga män resonerar om rådande maskulinitetsnormer och relationen mellan maskulinitet och psykisk ohälsa vidare. I Courtenays (2000:1389) forskning har det synliggjorts att det förekommer konsekvenser på mäns psykiska hälsa som har orsakats av maskulinitetsnormer. Det som tidigare forskning inte har fokuserat på är att undersöka unga mäns resonemang om rådande maskulinitetsnormer. Vårt bidrag är därför att ta forskningen vidare och studera unga mäns resonemang om relationen mellan
3. Teori
I detta avsnitt presenteras studiens teoretiska utgångspunkt. Inledningsvis behandlas det socialkonstruktivistiska perspektivet. Det beskrivs hur normerna har skapats och vad
normerna innebär. Avsnittet presenterar även Nordbergs (1999) begrepp om maskulinitet där Lipman-Blumens (1976) begrepp om homosocialitet även behandlas. Vidare presenteras Connells (2008) maskulinitetsteori som innefattar den hegemoniska maskuliniteten. Avslutningsvis redogörs för en sammanfattning och motivering av valda teorier.
3.1 Hur skapas normer i samhället?
Socialkonstruktivismen är ett samhällsvetenskapligt perspektiv med utgångspunkt i att verkligheten är socialt konstruerad och skapas genom mänsklig interaktion.
Socialkonstruktivismen riktar kritik mot föreställningen att sociala företeelser skapas
naturligt. Hur verkligheten ser ut beror istället på hur människan uppfattar den. Det kan även bero på subjektiva erfarenheter, synsätt och vilken miljö individen befinner sig i (Wenneberg, 2001:12-14).
Utifrån det socialkonstruktivistiska perspektivet utgörs normer i samhället vilka skapas genom mänsklig interaktion. Ambjörnsson (2004:28) beskriver även att normer kan förstås som de regler och mönster som individer omedvetet anpassar sig efter. Det fungerar som en måttstock för bedömandet av sitt eget värde och hur andra uppfattar en. Ambjörnsson (2004:22,24) belyser vidare att normer förekommer i relation till sina motsatser. Normer utgör idealen för hur individer ska agera socialt, något som vi konstant blir påminda om. Genom det Ambjörnsson (2004) beskriver som normalisering bildas det som betraktas som normalt respektive onormalt i samhället. Enligt Ambjörnsson (2004:12) är normer om vad som anses manligt respektive kvinnligt konstruerat av sociala och kulturella processer i samhället.
3.2 Maskulinitet
Nordberg (1999) beskriver att definitionen av män och manliga identiteter varierar beroende på det sammanhang som individen befinner sig i (Nordberg 1999:278,279). Normer är föränderliga och varierar beroende på kontext och sammanhang. Därmed existerar det inte en bestämd definition av manlighet. Det som avgör vad som är manligt beror istället på i vilken
tidsperiod individen lever i. Det kan också avgöras av de kulturella tillhörigheterna och vilken samhällsgrupp individen ingår i (Nordberg, 1999:276).
Likt vad Nordberg (1999) beskriver som maskulinitet uttrycker Connell (2008) att maskulinitet görs utifrån de sammanhang som den specifika individen befinner sig i. De egenskaper som män besitter kan variera, men det som de har gemensamt är att alla benämns som män. I Connells (2008:116,117) maskulinitetsteori inkluderas den hegemoniska
maskuliniteten som utgör en rangordning av maskuliniteter som bestämmer vad som är socialt godkänt för att kunna kalla sig för en man. Idealet för en man enligt den hegemoniska maskuliniteten är att vara psykiskt och fysiskt stark, beskyddande, lojal, ha en stabil ekonomi, uppvisa makt och att vara vit. För att maskulinitet ska kunna definieras måste det kunna relateras till det feminina.
Till följd av de normer som råder är män överordnade i samhället. Förväntningarna och idealen gällande hur en man ska vara, står i motsats till vad en kvinna definieras som. Den hegemoniska maskuliniteten utgör därför tydligt vad som anses som manligt, där feminina drag anses som “omanligt” och den feminine som icke maktfull. Dessa utmärkande
egenskaper kategoriseras på den lägsta nivån i hierarkin, samtidigt som de typiskt manliga dragen betraktas som högst upp i hierarkin. Connell (2008:117) menar att man kan förstå den hegemoniska maskuliniteten utifrån tre olika faktorer. Dessa faktorer är delaktighet,
överordning och marginalisering. Marginalisering anses vara en aspekt som påverkar relationen mellan män. Denna faktor ses som strukturen av hur manlighet uppfattas. Överordning och delaktighet går att likna vid regler som berör alla män, oavsett tidigare förutsättningar. Dessa faktorer uppfattas som inre relationer i genussystemet. Faktorn delaktighet förklarar att män utnyttjar sin position i samhället genom att vara överordnade kvinnor. Vidare beskriver (Connell, 2008:117) att de män som inte uppfyller idealet inom hegemonisk maskulinitet, ändå inte försöker förhindra dessa eftersom de också tjänar på ordningen. Män har exempelvis högre lön än kvinnor och har lättare att få chefspositioner, de utnyttjar sin hierarkiska ställning. De som uppfyller maskulinitetsnormerna blir den
överordnade gruppen med högst auktoritet i samhället. Gruppen ses som normen och de män som inte lever upp till normerna ses som de annorlunda och avvikande. Connell (2008:119) menar dock att männen inte ifrågasätter den hegemoniska maskuliniteten, som i sin tur kan förklara reproduktionen av könsmaktsordningen.
Vidare beskriver Nordberg (1999:278) att typiskt manliga beteenden och uppföranden uppskattas mer i en grupp med enbart män. I en grupp med både män och kvinnor resulterar manliga beteenden i negativa konsekvenser för männen. Detta på grund av att det inte uppskattas eller accepteras i samma uträckning av kvinnorna. Det kan förklaras av
Lipman-Blumens (1976:16) begrepp om homosocialitet, där individer föredrar och söker sig till andra individer med samma kön. Homosocialitet kan fungera som ett manligt
samförstånd, där männen samarbetar med andra män. Därmed uppskattas inte manliga beteenden i ett sammanhang där både män och kvinnor närvarar.
3.3 Sammanfattning och motivering
Wenneberg (2001:12-14) och Ambjörnsson (2004:28) belyser att verkligheten är socialt konstruerad och att maskulinitetsnormer i samhället är skapade genom mänsklig interaktion. Det socialkonstruktivistiska perspektivet som Wenneberg (2001:12-14) beskriver är relevant för studien eftersom vi vill synliggöra hur normer är skapade.
Vidare finns det uppfattningar i samhället om vad som anses vara manligt respektive
kvinnligt. Uppfattningarna bildar i sin tur ett förhållningssätt där människor med samma kön förhåller sig till varandra. Exempelvis får pojkar i ung ålder lära sig att inte gråta eller visa känslor utåt, pojkar ska vara stora och starka. Därför är Nordbergs (1999) och Connells (2008) teorier om maskulinitet och hegemonisk maskulinitet relevanta för den här studien. Detta med anledning av att studiens fokus är unga mäns resonemang om rådande
maskulinitetsnormer och även relationen mellan maskulinitet och psykisk ohälsa. Därför används begreppen maskulinitet och hegemoniska maskulinitet som en vägledning i det fortsatta arbetet. Även Lipman-Blumens (1976) begrepp om homosocialitet är relevant för studien, eftersom begreppet kan ge en förklaring om manliga beteenden och uppföranden tillsammans med andra män.
4. Metod
I detta avsnitt redogörs för studiens val av forskningsmetod. Här presenteras också urvalsprocessen, beskrivning av datainsamling och tillvägagångssätt vid analys. Vidare diskuteras studiens generaliserbarhet, tillförlitlighet och äkthet. Avslutningsvis beskrivs etiska överväganden. Det empiriska materialet består av sex intervjuer, som är mellan 30-40
minuter långa. Intervjupersonerna är män i åldrarna 18 till 25 år med varierande bakgrund.
4.1 Val av metod
I den här studien används en kvalitativ metod för att besvara syftet och frågeställningarna. Metoden valdes med anledning av att studiens syfte avser att undersöka unga mäns egna resonemang om maskulinitetsnormer i samhället. Studiens avsikt var därför inte att nå en stor mängd kvantitativ data och generaliseringar till populationen (jfr. Bryman, 2018:488).
Studien är en empirisk undersökning med semistrukturerade intervjuer som insamlingsmetod, inriktad på utförliga och beskrivande svar från intervjupersonerna. Det ger intervjupersonerna möjlighet att till stor del fritt utforma sina svar. Vi valde den typen av intervju eftersom det gav oss möjlighet att ställa följdfrågor som inte fanns formulerade i intervjuguiden, vilket gav intervjuerna en flexibilitet (jfr. Bryman, 2018:561).
4.2 Urvalsprocess
Studien gjordes utifrån ett icke-sannolikhetsurval samt en kombination av bekvämlighets-och snöbollsurval. Tekniken var fördelaktig för oss då vi inte hade möjlighet att använda exempelvis ett stickprov, eftersom intervjupersonerna behövde uppfylla specifika kriterier (jfr. Bryman 2018:504, 245). Kriterierna utformades för att möjliggöra svar på studiens frågeställningar (jfr. Bryman, 2018:613). Det första kriteriet var att alla intervjupersoner skulle vara män, eftersom syftet med studien riktar sig enbart mot män. Det andra kriteriet innefattar att männen skulle vara mellan 18 till 25 år, eftersom vi eftersträvade en tydlig men begränsad spridning av intervjupersonernas ålder. Ytterligare två kriterier var att
intervjupersonerna inte skulle känna varandra men att de skulle vara bekanta med oss studenter. Vi eftersträvade att intervjupersonerna skulle känna sig trygga med oss, med anledning av att psykisk ohälsa kan betraktas som ett känsligt ämne. Men vi är nu medvetna om att kriteriet kan ha medfört negativa konsekvenser, eftersom intervjupersonerna möjligen inte öppnade upp sig med anledning av att de var bekanta med oss (jfr. Bryman,
2018:487-488). Det sista kriteriet var att intervjupersonerna kunde tala svenska. Syftet med studien är att få en djupare förståelse av hur unga män resonerar om rådande
maskulinitetsnormer i samhället med särskild fokus på psykisk ohälsa. Därför valde vi att inte ställa några frågor till intervjupersonerna om deras etniska bakgrund eller samhällsgrupp, men vi hade det i åtanke att det hade kunnat påverka hur intervjupersonerna resonerade. Nedan presenteras en tabell med fiktiva namn över våra intervjupersoner och deras bakgrundsinformation;
Namn Ålder Sysselsättning Bostadsort
Emil 21 Personlig assistent Uppsala
Karl 22 Studerande Stockholm
/Karlskrona
Oskar 24 Butiksbiträde Arboga
Felix 18 Gymnasist Örebro
Oliver 25 Fritidspedagog Örebro
Dennis 20 Säljare Örebro
Tabell 1, presentation av intervjupersoner.
4.3 Datainsamling och tillvägagångssätt vid analys
En intervjuguide (Bilaga 2) utformades och tillämpades under intervjuerna med fyra tydliga teman; bakgrund, relationer, maskulinitet och psykisk hälsa (jfr. Bryman, 2018:562,563,565). Temat “bakgrund” skapades eftersom vi ville få en överblick av vem personen var och deras bakgrund. “Relationer”, “maskulinitet” och “psykisk hälsa” utformades utifrån teorier om maskulinitet, hegemonisk maskulinitet, homosocialitet och det socialkonstruktivistiska perspektivet. De olika teman valdes ut med anledning av att vi ansåg att de behandlade de områden vi ville undersöka. Utifrån vår intervjuguide genomfördes en pilotintervju som inte var en del av vår datainsamling eftersom att vi ville säkerställa frågornas relevans. Därefter utfördes en revidering av intervjuguiden där en mängd frågor togs bort, då frågorna inte gav betydelsefull information. Samtliga sex intervjuer genomfördes av båda oss studenter (jfr. Bryman, 2018:567). Under intervjuerna ställde vi följdfrågor när vi ansåg att svaren behövde
nedskrivna (jfr. Bryman, 2018:563,567). Det genererade mer datainsamlingsmaterial och ett större helhetsperspektiv till analysen av materialet. På grund av rådande pandemi
(jfr.Folkhälsomyndigheten, 2021) genomfördes intervjuerna digitalt via Zoom. Det var vidare viktigt för oss att intervjupersonerna befann sig i en lugn och tyst miljö, med anledning av att materialet skulle spelas in (jfr. Bryman 2018:566). Det är fördelaktigt att genomföra
kvalitativa intervjuer genom ett fysiskt möte (Bryman, 2018:583), men det var inte möjligt i vårt fall. En konsekvens som intervjuer via Zoom medförde var svårigheten med att tolka intervjupersonernas kroppsspråk och känslor om ämnet. Efter intervjuerna transkriberades det inspelade materialet noggrant av oss båda, eftersom vi ville säkerställa att allt material
framfördes (jfr. Bryman, 2018:578-579). Efter transkribering synliggjordes olika mönster som var genomgående i intervjuerna. För att vidare kunna svara på våra frågeställningar för studien, gjordes en tematisering (jfr. Bryman, 2018:698).
4.4 Bearbetning av material
Efter genomförda intervjuer och transkribering gjordes en tematisk analys (jfr. Bryman, 2018:698). Där identifierade vi följande teman;
1. Upplevelser av maskulinitetsnormer
2. Relationen mellan maskulinitet och psykisk ohälsa
För att genomföra en strukturerad tematisering använde vi oss av ett dokument för varje utvalt tema. Vidare valde vi ut olika färger för varje tema för att skilja dem åt. Därefter arbetade vi med att koppla samman de olika teman med varandra och sorterade materialet noggrant.
4.5 Generaliserbarhet
Den här studien har genomförts med ett urval på sex intervjuer. Det är därför svårt att
generalisera till en hel population. Våra slutsatser berör därmed endast vårt urval. Dock utgår vi från teorier och tidigare forskning och i den mån, kan det finnas möjlighet att dra en generell slutsats. Bryman (jfr.2018:488), använder “teoretisk generalisering”, som ger möjlighet att dra slutsatser inom kvalitativa studier, andra studier kan därför bekräfta eller dementera våra slutsatser.
4.6 Tillförlitlighet och äkthet
Bryman (2018:467) beskriver att det förekommer två kriterier för att bedöma en kvalitativ forskning, tillförlitlighet och äkthet. Kriteriet tillförlitlighet innehåller fyra delkriterier; trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och möjlighet att styrka och konfirmera.
För att säkerställa trovärdigheten och att svaren var korrekta, deltog vi båda i varje
intervjusituation. När studien var färdigställd skickades den till intervjupersonerna som fick godkänna att resultaten var tillförlitliga (jfr. Bryman, 2018:467). För att säkerställa studiens pålitlighet bad vi utomstående kritiskt granska resultatet (jfr. Bryman, 2018:468-470). Det faktum att vi var kvinnor som intervjuade män om maskulinitetsnormer kan ha medfört vissa begränsningar. Det kan exempelvis vara att en manlig forskare enklare haft möjlighet att synliggöra outtalade meningar från intervjupersonen. Därmed kan överförbarheten blivit lite lägre (jfr. Bryman, 2018:467-468). Vi var införstådda med problematiken att mäns psykiska hälsa kan påverkas av maskulinitetsnormer, även vad maskulinitetsnormerna innebar.
Däremot kunde det innebära en fördel i intervjuerna att vi var kvinnor som själva inte behövt förhålla oss till maskulinitetsnormer. Vi försökte därför agera objektivt under intervjuerna och inte agera utifrån subjektiva erfarenheter och värderingar (jfr. Bryman, 2018:470).
Vidare beskriver Bryman (2018:470) fem kriterier gällande studiens äkthet: rättvis bild, ontologisk autenticitet, pedagogisk autenticitet, katalytisk autenticitet samt taktisk autenticitet. För att säkerställa en rättvis bild hänvisade vi till minst ett svar från varje
intervjuperson i analysprocessen. Det gjordes för att alla intervjupersoner skulle ha möjlighet att känna delaktighet. För att uppnå ontologisk autenticitet och pedagogisk autenticitet ställde vi följdfrågor om den sociala miljön som gav intervjupersonerna utrymme för reflektion. Vidare uppfylls den katalytiska autenticiteten genom att intervjupersonerna svarade att intervjun gav dem nya synvinklar. Det femte och sista kriteriet är taktisk autenticitet som innebär att studiens resultat gav intervjupersonerna hjälpmedel till att få kontroll över sina liv, vilket upplevdes svårt att uppfylla i den här typen av studie (jfr. Bryman, 2018:470).
4.7 Etiska överväganden
Studien utgår ifrån Vetenskapsrådets (2019) fyra etiska riktlinjer: informationskravet, nyttjandekravet, samtyckeskravet samt konfidentialitetskravet. Riktlinjerna fungerar som ett verktyg för att intervjupersonerna ska känna trygghet när de deltar i en studie.
Innan intervjuerna genomfördes skickade vi en informationsblankett (bilaga 1) via mail till varje intervjuperson. Där gavs information om studiens syfte, intervjupersonernas rättigheter, vilka som kommer att hantera materialet samt kontaktuppgifter till ansvariga för studien och dataskyddsombudet. Innan intervjun påbörjades informerade vi om informationskravet och läste informationsblanketten för intervjupersonen och fick ett muntligt samtycke. Det gjordes för att försäkra oss om att intervjupersonen förstod informationen och var införstådd på att de när som helst kunde avbryta intervjun utan motivering. Nyttjandekravet innebär att ingen obehörig får ta del av svaren som intervjupersonen ger under intervjun. Detta informerades om i informationsblanketten och förmedlades muntligt innan intervjun (jfr. Vetenskapsrådet, 2019).
Vidare innebär samtyckeskravet att intervjupersonerna ger samtycke till att delta i studien, och att svaren som personen ger får användas som analysmaterial. Intervjupersonerna gav muntligt samtycke till att delta i studien, och svaren används bara som analysmaterial. Därmed uppfylldes samtyckeskravet (jfr. Vetenskapsrådet, 2019). I informationsblanketten informerade vi om att intervjupersonernas personuppgifter hanteras utifrån bestämmelser i GDPR-lagen och att ingen obehörig kommer att ha tillgång till uppgifterna. Vi informerade även om att intervjupersonerna kommer att vara anonyma och kommer att tilldelas fiktiva namn, med anledning av konfidentialitetskravet. I slutet av intervjun säkerställde vi att all information som intervjupersonen hade tilldelat oss fick användas som analysmaterial (jfr. Vetenskapsrådets 2019).
5. Resultat och analys
I detta avsnitt presenteras det insamlade empiriska materialet. Det empiriska materialet analyseras utifrån tidigare beskrivna teorier och forskning. Resultatet och analysen redogörs utifrån två teman: upplevelser av maskulinitetsnormer och relationen mellan maskulinitet och psykisk ohälsa. Det första temat relateras till studiens första frågeställning och det andra till studiens andra frågeställning.
5.1 Upplevelser av maskulinitetsnormer
Nedan redogörs för unga mäns upplevelser av maskulinitetsnormer. Avsnittet innehåller underrubrikerna “Jargong” , “Skillnader mellan manligt och “omanligt”” samt “Maskulinitet och förväntningar”.
5.1.1 Jargong
Intervjupersonerna berättade att de alla umgås med många manliga vänner. De beskrev att jargongen varierar beroende på deras umgängeskrets. Detta illustreras av Olivers svar nedan:
Mmm.. Med tiden har jargongen blivit mjukare. Den var lite hårdare när jag var yngre i olika vänskapsrelationer. Sen beror det nog på vilka grupperingar jag umgås med, det tycker jag absolut. Jag har olika jargong med olika vänner. Jag skulle inte beskriva den som hård och
elak men med tiden har det blivit en lugnare jargong.
Dennis förklarar att när han umgås med manliga vänner upplever han att de kan skämta om opassande saker eftersom ingen utomstående hör. Han beskriver:
Det är en och annan machokultur i det liksom, 99 % av det. Vad menar du då? Jag antar utifrån normen som är nu, säger man saker som man inte säger till alla. Man säger det för att man vet att det bara är med grabbarna liksom. Man kan skämta om lite så här opassande grejer för att ingen annan hör. Lite sån typ av jargong kan man ha. Man kör lite av det här “lockeroom-talket”.
Männen svar beskriver att de rådande maskulinitetsnormerna påverkar jargongen i en hårdare bemärkelse i umgängen med andra män. Intervjupersonerna förklarade även att jargongen manliga vänner emellan var markant hårdare när de var yngre och mjukats upp när de blivit
och manlighet varierar i olika sociala kategorier, exempelvis ålder, kulturella tillhörigheter och samhällsgrupp. Den beskrivna jargongen mellan intervjupersonerna och deras manliga vänner går även att koppla till det Nordberg (jfr. 1999:278) belyser. Manliga beteenden och uppföranden uppskattas mer i en grupp med enbart män. Det kan innebära att opassande skämt och en hård jargong kan bli accepterat i denna typ av situation. Det skulle även kunna beskrivas utifrån Lipman-Blumens (jfr.1976:16) begrepp om homosocialitet, där män föredrar och söker sig till andra män. Det blir ett manligt samförstånd, som gör att männen vet att de kan skämta om opassande saker med sina manliga vänner, utan att det
missuppfattas. Männen har därför lärt sig vilket beteende som är accepterat av olika typer av människor och kön. Ett typiskt manligt beteende är inte lika accepterat i en utomstående grupp där kvinnor även är närvarande, som även Nordberg beskriver (jfr.1999:278,279).
5.1.2 Skillnader mellan manligt och “omanligt”
När intervjupersonerna svarade på intervjufrågor om maskulinitet, synliggjordes en skillnad gällande beskrivningar om vad som anses vara manligt respektive “omanligt”. Fem av sex intervjupersoner hade en gemensam uppfattning om vad de ansåg som manligt. Att vara manlig beskrevs utifrån egenskaper som stark, högljudd, dominant, risktagande samt initiativtagande. Olivers svar “Ja fan svår fråga. Man har ju gamla normerna liksom, man ska vara stark, fearless, inte känna smärta, inte vara rädd, vara dominant, våga ta risker. Vara framåt”, visar på att resonemangen om typiskt manliga egenskaper beskrivs utifrån Connells (jfr. 2008:116,117) beskrivningar om den hegemoniska maskuliniteten. Där det manliga idealet framställs som fysiskt och psykiskt stark. Mannen ska vara exempelvis lojal, beskyddande, stabil och besitta makt. Den hegemoniska maskuliniteten utgör tydligt vad som anses som manligt, där feminina drag anses som “omanligt” och icke maktfullt. Även Oskars svar stärker detta “Typ initiativtagande, jag tänker mig att en egenskap såsom att vara högljudd, alltså om man jämför kvinnliga och manliga. Då tycker jag att maktsökande också är bra“.
Som svar på frågan om vad som upplevs som “omanligt” svarade Felix:
Jag tror enligt mig iallafall, sen är det inget rätt eller fel. Men feminin kille eller så. Vilka drag tänker du på då? Framförallt killar som sminkar sig och pratar väldigt feminint. Någon
som är tjejig och lite mer försiktig. Varför anser du det som “omanligt”? Om jag tänker på en man i mitt huvud så är det inte min första tanke, då ser jag inte någon som sminkar sig.
Felix beskriver att en “omanlig” man är någon som sminkar sig, eftersom män enligt hans åsikt inte ska använda smink. Det kan förklaras genom Connells (jfr. 2008:117) beskrivning om maskulinitet. För att maskulinitet ska kunna definieras måste det kunna relateras till det feminina. Idealen om hur en man förväntas vara står i motsats till vad en kvinna definieras som. Den hegemoniska maskuliniteten utgör även en rangordning av maskuliniteter som bestämmer vad som är socialt godkänt för att kunna kalla sig för en man. Det går att urskilja i Felix svar, där en “omanlig” man beskrivs utifrån egenskaper som är motsatta till hur den “ideala” mannen beskrivs, utifrån hegemonisk maskulinitet (jfr. Connell, 2008:116,117) . Män som inte lever upp till den hegemoniska maskuliniteten och maskulinitetsnormerna, ses som annorlunda och avvikande. Felix svar stärker Connells (2008) teori om att “omanliga” män hamnar långt ner i rangordningen av maskuliniteter (jfr. Connell, 2008:117-119). Intervjupersonernas resonemang om vad som anses vara manligt respektive “omanligt” förklaras utifrån de rådande maskulinitetsnormerna.
5.1.3 Maskulinitet och förväntningar
Samtliga intervjupersoner hade en gemensam uppfattning om att det förekommer maskulina förväntningar om hur de ska bete sig. Intervjupersonerna Oskar, Oliver och Karl beskriver att de tenderar att känna att de börjar bortse från normer om hur en man ska vara. Istället
fokuserar de nu på hur en god människa ska vara. Intervjupersonerna Felix, Dennis och Emil beskriver istället att de inte märker av förväntningarna i samma utsträckning. På frågan om intervjupersonerna upplever att det finns förväntningar på hur de ska bete sig, beskriver Oskar:
Jag tror att jag har stängt av dem men jag tror att det absolut finns. Jag har nog mer förväntningar kring mig själv som människa. Med tiden känner jag att jag stänger av dem och
tillåter mig inte att känna det och tryck från andra. Jag tror att i uppväxten, i tonåren framförallt, att det fanns mer förväntningar på sig då, som jag inte uppfattade då. Men det är
något jag har insett nu i senare dagar.
Oskars svar går möjligtvis att förklaras utifrån Wennebergs (2001:12-14)
socialkonstruktivistiska perspektiv, om att saker får sin faktiska mening när en individ riktar sin uppmärksamhet mot dem. Utifrån det perspektivet kan det innebära att Oskar, Oliver och Karl har riktat sin uppmärksamhet mot vilka förväntningar och normer som finns och vill
och normer som råder, utan förhåller sig istället som vi tolkar det omedvetet till dem.
Intervjupersonernas svar går då att jämföra med Ambjörnssons (2004:28) beskrivning om att normer är något som vi individer förhåller oss till omedvetet.
Oskars citat illustrerar att det förekom förväntningar när han var yngre som han inte synliggjorde då. Han menar att förväntningarna gällande hur unga män ska bete sig har uppmärksammats mer desto äldre de har blivit. Oskars resonemang tydliggör även att han upplever att han har tagit avstånd från maskulinitesnormerna, vilket istället kan tänkas innebära att normerna har förändrats och internaliserats omedvetet. Oskars svar kan därför också jämföras med Nordbergs (jfr. 1999:276) beskrivning om att det inte existerar en bestämd definition av manlighet. Vidare visar Oskars svar att de inte längre förhåller sig till typiska manliga egenskaper och ideal som de tidigare beskrivit. Intervjupersonernas egna uppfattningar kan därför vara att de har blivit medvetna om maskulinitetsnormerna och därefter tagit avstånd från dem. Det kan istället innebära att intervjupersonerna inte har blivit mer medvetna, utan att de har antagit andra normer som de förhåller sig till.
I jämförelse med Oskars resonemang beskriver Oliver istället vilka manliga förväntningar som finns:
Eh hmm, manliga förväntningar.. Men jag skulle säga, definitivt tjäna mycket pengar, vara framgångsrik, måste ha en snygg tjej, det ska vara fina bilar jag åker. Ehm, man ska också må bra,
inte bara att det ser bra ut men också att man ska må bra och vara på topp. Det är där det blir problematiskt. Ha en bra familj, alla dom bitarna, så känner jag att man ska vara.
Majoriteten av intervjupersonerna hade en gemensam uppfattning om vilka manliga
förväntningar som finns. Det kan förklaras utifrån det socialkonstruktivistiska perspektivet, som beskriver att verkligheten ser olika ut beroende på hur individen uppfattar den. Olika subjektiva erfarenheter och i vilken miljö individen befinner sig i, kan även vara väsentliga faktorer (jfr. Wenneberg 2001:12-14) Därmed kan det tänkas att intervjupersonerna har liknande subjektiva erfarenheter och levt i en liknande miljö som gör att de har en gemensam uppfattning om manliga förväntningar.
För att vidare få en djupare förståelse för vart de maskulina förväntningar kommer ifrån, ställdes frågan om intervjupersonernas åsikter gällande detta. Emil beskriver att:
“Förväntningarna kommer nog från samhället över lag. Tror jag iallafall. Redan som liten fick jag lära mig att jag skulle vara stark och inte visa känslor, för att jag var en pojke”. I likhet med Emils resonemang beskriver Karl:
Om man inte lever upp till normerna så blir det konstigt och jag passar inte in tror jag. Jag tror man kan känna ångest, stress, känna sig värdelös och upplever att man inte är det man ska vara eller är nog. Också att man blir osäker i allt liksom, även fast man kan vara duktig i mycket så blir du osäker.
Utifrån ovanstående citat går det att tolka att förväntningar som råder kommer från samhället. Det beskrivs att förväntningarna inte är något medfött utan har skapats genom åren. Redan i ung ålder fick de lära sig att killar ska vara tuffa och inte visa känslor utåt. Det
socialkonstruktivistiska perspektivet belyser att vi människor socialiseras in i strukturer som konstrueras av mänsklig interaktion. Intervjupersonernas svar kan tolkas utifrån perspektivet, att de är medvetna om att förväntningarna grundar sig i strukturer i samhället (jfr. Wenneberg, 2001:12-14). Det redogjordes även för en tydlig bild av hur intervjupersonerna ansåg att de behöver förhålla sig till normerna som finns för att passa in. Om förväntningarna gällande maskulintetsnormerna inte uppfylls beskriver männen att de kan uppleva en känsla av ångest, stress och värdelöshet. Enligt Connell (2008:117) är individer som uppfyller
maskulinitetsnormer den grupp med högst auktoritet. De grupper som avviker från normen anses som annorlunda. Samtliga intervjupersoners resonemang om maskulinitet tydliggör att det förekommer förväntningar på grund av maskulinitetsnormer.
5.2 Relationen mellan maskulinitet och psykisk ohälsa
Nedan redogörs för relationen mellan maskulinitet och psykisk ohälsa. Avsnittet innehåller underrubrikerna “Vårdsökande, stigmatisering och självskadebeteende” och
“Maskulinitetsnormers påverkan på psykisk hälsa” .
5.2.1 Vårdsökande, stigmatisering och självskadebeteende
kvinnor mår dåligt, men att det skiljer sig i huruvida de väljer att söka vård. Detta illustreras av Oskars svar:
Alla är människor och jag tror att män och kvinnor mår lika dåligt. Jag tror att kvinnor söker hjälp mer och lättare än män. Kvinnor kanske har lättare att prata om det. Vissa män har
svårare att erkänna för sig själv tror jag. Män söker nog hjälp väldigt mycket senare i processen av att må dåligt, när det kanske gått alldeles för långt eller inte söker alls och mår
jättedåligt.
Likt Inckle (jfr. 2014:14), resonerar även intervjupersonerna att de tror att anledningen till att män inte söker vård i lika hög utsträckning som kvinnor, är på grund av stigmatiseringen om mäns psykiska ohälsa. Därför kan det möjligtvis innebära att unga män har svårare att erkänna för sig själva att de mår dåligt och att de även söker hjälp i ett senare skede jämfört med kvinnor. Även Oliver illustrerar det genom sitt svar:
Att söka hjälp är typ tabu för män. Jag tror inte det är lätt för någon oavsett men jag tror att det är mer tabu för män. Man pratar aldrig om mäns psykiska ohälsa. Det man har varit uppväxt med är att
kvinnor mår dåligt med hormoner och sådant, medans män inte har några problem.
Samtliga intervjupersoner hade även en gemensam uppfattning om att de tror att män avstår att söka vård för sin psykiska ohälsa på grund av maskulinitetsnormerna i samhället. Det kan bero på att män som söker vård för sin psykiska ohälsa anses vara svaga. Likt vad
intervjupersonerna beskriver, belyser Moss-Racusin och Miller (2016:321) att män är
överrepresenterade när det kommer till att inte söka vård för sin psykiska ohälsa. Eftersom att när det finns en risk att stöta på stigmatisering avstår männen från att söka vård. Om unga män inte söker vård för sin psykiska ohälsa kan det resultera i att männen vidtar ett
självskadebeteende för att klara av att hantera den psykiska ohälsan. Intervjupersonen Karl resonerade på följande sätt:
Jag tror att kvinnor söker hjälp om de behöver det, men att män väntar att göra det och tar ut den psykiska ohälsan utåt istället, genom att kanske slåss. Jag tror att killar kan hantera sitt
Karls resonemang om självskadebeteende liknar Inckles (2014:10) teori om att
självskadebeteende används som en “coping mekanism”, som kan komma till uttryck på en mängd olika sätt. Det kan ske genom att skada sig själv, bli skadad av andra eller att bete sig utåtagerande. Intervjupersonernas resonemang om relationen mellan maskulinitet och psykisk ohälsa tydliggör stigmatiseringen och att unga män inte söker vård för sin psykiska ohälsa till följd av de rådande maskulinitetsnormerna. Även resonemang om att maskulinitetsnormerna kan medföra ett självskadebeteende hos de unga männen.
5.2.2 Maskulinitetsnormernas påverkan på den psykiska hälsan
Det är individuellt hur intervjupersonerna resonerar om maskulinitetsnormernas påverkan på den psykiska hälsan. Fem av sex intervjupersoner hade en gemensam åsikt om att
maskulinitetsnormer har påverkat dem på ett eller annat sätt. Både medvetet och omedvetet. Utifrån intervjupersonernas svar går det därför att anta att maskulinitetsnormer möjligtvis har en påverkan på deras psykiska hälsa. Nedan illustreras citat från Emils svar på frågan “Hur tror du maskulinitetsnormer påverkar din psykiska hälsa?”:
Jag har känt mig nedstämd under en längre period, på grund av att jag inte har känt mig som en riktig man. Jag har känt att jag är mindre värd på grund av att jag inte passar in på i de normerna som finns, det gjorde tillslut att jag började ifrågasätta mig själv och började tro på
normerna. Man ska göra en massa “manliga” saker för annars är man inte en man.
Likt Emil resonerar Karl på följande vis:
Det får mig att måla upp en bild av mig själv som inte är sann. På vilket sätt? Det får mig typ att tro att jag är mindre värd än vad jag egentligen är. Sen så är det beroende på person till person vad för sunda saker man står för. Men de här machokulturs normerna får mig att typ agera på det andra sättet som man “ska” göra för att mina kompisar inte ska tycka att jag är
konstig. Därför påverkar det min psykiska hälsa för att jag inte kan vara mig själv.
Intervjupersonernas resonemang ovan kan tolkas som att de känner sig mindre värda när de inte lever upp till maskulinitetsnormerna i samhället. De beskriver även att de upplever känslor av att inte kunna vara sig själva. Svaren liknar Ambjörnssons (jfr. 2004:28)
en individ ska agera socialt, beskriver intervjupersonerna att de försöker förhålla sig till dessa för att passa in. Intervjupersonernas resonemang kan även tolkas som att de försöker agera på ett specifikt sätt för att bli accepterad av sina vänner och samhället. Konsekvenserna som intervjupersonerna beskriver, är att det resulterar i att de inte känner sig som riktiga män. Därför bedömer de sitt egna värde utifrån huruvida de uppfyller maskulinitetsnormerna. När intervjupersonerna bedömer sitt värde som lågt och ifrågasätter sig själva, kan det möjligen leda till en påverkan på intervjupersonernas psykiska hälsa.
Vidare beskriver Dennis:
Jag försöker att dölja att jag mår dåligt inför mina killkompisar. För om jag visar att jag mår dåligt så kan de tänka att jag är svag och lite kvinnlig typ. Då kan det bli att de inte vill vara med mig, för att jag inte är en av dem, och liksom inte en man. Om jag mår dåligt vänder jag mig nog till kvinnor.
Till tjejkompisar eller min mamma eller syster, de förstår sånt mer.
En av anledningarna till varför Dennis undviker att berätta om sin psykiska ohälsa för sina manliga vänner, kan vara de rådande maskulinitetsnormerna och förväntningarna för hur en man ska agera. Resonemanget kan även tolkas utifrån Lipman-Blumens (1976:16) begrepp om homosocialitet, där män känner ett samförstånd med andra män. Anledningen till att Dennis inte vill visa att han mår dåligt inför sina manliga vänner kan bero på en rädsla för att bli utesluten ur det manliga sociala sammanhanget. Dennis rädsla att förknippas med att vara “kvinnlig” och svag kan förklara varför han inte uttrycker sin psykiska ohälsa till sina
manliga vänner.
Dennis beskriver att när han mår dåligt vänder han sig istället till kvinnor i hans närhet, eftersom han anser att de är mer förstående. Han känner sig möjligen “omanlig” om han uttrycker sin psykiska ohälsa till män, därför känner han att det är mer accepterat att visa känslor och må psykiskt dåligt inför kvinnor. Det resonemanget kan tolkas utifrån Connells (2008:117) teori om den hegemoniska maskuliniteten, som utgör en rangordning av
maskuliniteter som bestämmer vad som är socialt godkänt för att kunna kalla sig för en man. Manliga förväntningar som exempelvis att vara psykiskt stark står i motsats till vad en kvinna definieras som. Den hegemoniska maskuliniteten (jfr. Connell, 2008:117) kan jämföras med Dennis svar gällande att psykisk ohälsa inte förknippas med maskulina egenskaper. Det kan
innebära att Dennis känner att kvinnor förstår och kan relatera till hans känslor om psykisk ohälsa mer, eftersom det är mer förknippat med typiskt “kvinnliga” egenskaper utifrån normen.
6. Slutsatser
I följande avsnitt presenteras slutsatser utifrån resultatet av studien, en diskussion och förslag på vidare forskning. Avsnittet är uppdelat utifrån studiens två frågeställningar “Hur resonerar unga män om rådande maskulinitetsnormer?” och “Hur resonerar unga män om relationen mellan maskulinitet och psykisk ohälsa?”
6.1 Hur resonerar unga män om rådande maskulinitetsnormer?
Utifrån intervjupersonernas svar kan vi dra en första slutsats att unga män upplever att jargongen män emellan påverkas av maskulinitetsnormer. Jargongen var hårdare när männen var yngre och mjukas upp ju äldre de blivit. Slutsatsen tyder även på att när männen umgås med sina manliga vänner är ett typisk manligt beteende mer accepterat. Det finns ett manligt samförstånd som gör att männen kan skämta om opassande saker utan att det missuppfattas. Männen kan därför säga saker som de själva inte tycker är “okej”, bara för att bli accepterade av sina manliga vänner. Det kan i sin tur leda till att männens egna värderingar förändras när de skämtar om saker som de egentligen inte står för. Ytterligare kan agerandet leda till att maskulinitetsnormerna reproduceras och internaliseras samt blir ett förhållningssätt för männen. Jargongen kan möjligtvis börja i ett mindre umgänge med manliga vänner men med tiden kan jargongen normaliseras. Det kan resultera i ett förhållningssätt till hur männen agerar utanför den manliga umgängeskretsen. Exempelvis hur männen agerar och tänker om kvinnor eller andra män som inte förhåller sig till samma typ av jargong.
En andra slutsats är att unga män upplever en tydlig skillnad gällande vad som anses vara “manligt” respektive “omanligt”. Utifrån intervjupersonernas svar synliggjordes det att unga mäns beskrivningar om manliga egenskaper liknar de typiska maskulinitetsnormernas egenskaper. Unga män upplever att egenskaper som avviker från maskulinitetsnormerna anses som “omanliga”. Det går därför att tolka att unga män upplever att “manliga” respektive “omanliga” egenskaper är i enlighet med de rådande maskulinitetsnormerna. Möjligtvis kan de unga männen välja att inte visa upp egenskaper som inte ses som typiskt “manliga”, eftersom de aktivt försöker förhålla sig till normerna. Om männen går emot normerna kan de troligtvis möta motstånd från andra män som anser att det inte är socialt accepterat. Det kan i sin tur leda till att männen bortser från egenskaper som de egentligen besitter och istället förhåller sig till normerna. Män får i en ung ålder lära sig hur en “riktig man” ska bete sig och vad som är socialt accepterat. När männen sedan börjar umgås med
manliga vänner med liknande beteende stärks möjligtvis det manliga samförståndet. Det kan bli svårt för männen att visa känslor och inte förhålla sig till normer, eftersom ingen vill vara den som är annorlunda och avvikande. En tänkbar förklaring kan vara att om en man avviker från normerna är han inte längre inkluderad i det manliga samförståndet.
En tredje slutsats är att unga män upplever att det förekommer maskulina förväntningar om hur de ska bete sig. Upplevelsen om maskulinitetsnormers förväntningar har
uppmärksammats mer desto äldre männen blivit. Ju mer medvetna männen upplever att de blivit om maskulinitetsnormerna desto mer försöker de att ta avstånd. En slutsats är därför att de unga männen inte har blivit mer medvetna utan att normerna istället har förändrats och att de har internaliserat andra normer omedvetet ju äldre de blivit. En tänkbar förklaring är att ålder har en påverkan på hur männen uppfattar maskulinitetsnormerna. Det kan betyda att de egenskaper som den hegemoniska maskuliniteten beskriver har olika betydelse och inverkan beroende på vilken ålder männen har. När normerna förändras och internaliseras, kan männen anse att dessa är helt nya normer som de nu förhåller sig till. De “nya” normerna beskriver möjligen inte typiskt manliga egenskaper, därför kan männen anse att dessa inte är
maskulinitetsnormer. En tolkning kan således vara att männen inte har blivit mer medvetna om maskulinitetsnormerna utan att normerna istället har förändrats.
Vidare utifrån intervjupersonernas svar går det även att dra en slutsats om att unga män är medvetna om vilka typer av manliga förväntningar som finns. De är även medvetna om att förväntningarna kommer från samhället och att de redan i ung ålder blir socialiserade in i maskulina strukturer. Unga män anser att de behöver förhålla sig till maskulinitetsnormerna för att passa in.
6.2 Hur resonerar unga män om relationen mellan maskulinitet och psykisk ohälsa? En första slutsats är att unga män upplever att de tror att män och kvinnor mår lika psykiskt dåligt. Däremot är upplevelsen att män inte söker vård för sin psykiska ohälsa i lika stor utsträckning som kvinnor, med anledning av att de stöter på en stigmatisering. Därför kan en slutsats vara att unga män upplever att maskulinitetsnormer resulterar i att de inte söker vård för den psykisk ohälsan. Maskulinitetsnormer kan möjligtvis ha bidragit till en stigmatisering som i sin tur har lett till att unga män har svårare att erkänna för sig själva att de mår dåligt,
självskadebeteende för att kunna klara av att hantera den psykiska ohälsan. Eftersom samhället ser på “manligt” och “kvinnligt” självskadebeteende på olika sätt, blir det problematiskt för de unga männen som mår psykiskt dåligt. När en man utvecklar ett
självskadebeteende och exempelvis beter sig utåtagerande, ser inte samhället det som ett rop på hjälp. Istället förknippas det med egenskaper som beskrivs som typiskt manliga. Det exemplifierar att det inte bara är männen som har påverkats av maskulinitetsnormerna och dess förväntningar, utan även resten av samhället.
Vår andra slutsats är att det är individuellt hur unga män upplever att den psykiska hälsan påverkas av maskulinitetsnormer. Dock upplever unga män att under åren har
maskulinitetsnormer påverkat deras psykiska hälsa på ett eller annat sätt. När de unga männen upplever att de inte lever upp till maskulinitetsnormerna förekommer känslor av nedstämdhet, värdelöshet och känslor av att inte känna sig som en riktig man. På så sätt upplever unga män känslan av att de är mindre värda, som resulterar i en påverkan på den psykiska hälsan. När männen istället aktivt försöker leva upp till maskulinitetsnormerna för att känna att de passar in, riskerar de att bli någon som de själva inte identifierar sig som. Männen beskriver att när de mår psykisk dålig vänder de sig hellre till kvinnor, eftersom de anser att det är mer accepterat av kvinnor än män. Det kan betyda att maskulinitetsnormerna har skapat en osäkerhet för männen att prata med andra män om sin psykiska ohälsa, eftersom de anses som “omanligt”. De vill inte bli uteslutna ur det sociala sammanhanget och undviker därför möjligen att prata om det med andra män. Det kan i sin tur resultera i att männen inte blir sig själva runt sina manliga vänner och i slutändan mår sämre. Måttstocken för hur män förväntas vara grundar sig i den hegemoniska maskuliniteten, vilket kan innebära att män mäter sitt eget värde utifrån den. Rangordningen som följer av den hegemoniska
maskuliniteten har tydliga beskrivningar om hur en riktig man förväntas vara. Under sitt liv förhåller sig män till den hegemoniska maskuliniteten samt använder det som måttstock för sitt eget värde, som kan bidra till att män kämpar för att ligga högt upp i rangordningen. Det kan även bidra till en strid mellan de yttre normerna och inre känslorna, som i sin tur kan ha en stor påverkan på mäns psykiska hälsa.
6.3 Diskussion
Tidigare forskning tydliggör att normer i samhället möjliggör en social acceptans, som individer försöker förhålla sig till. Unga män anser att det existerar en distinktion mellan vad som anses normalt och onormalt. De blir ständigt påminda om hur de ska agera och bete sig för att identifieras som en riktig man (Ambjörnsson 2004:22,24,12). De unga männen förklarar att de vill känna att de passar in i de rådande maskulinitetsnormerna i samhället, vilket går i linje med Gottzéns och Jonssons (2012:24) forskning om att män som inte följer maskulinitetsnormerna riskerar att bli socialt exkluderade. Intervjupersonerna beskriver även att det förekommer en stigmatisering om deras psykiska ohälsa och att försöket att leva upp till maskulinitetsnormer bidrar till stress. Även detta går i linje med Inckles (2014:5)
forskning om stigmatisering och mäns psykiska ohälsa. Likaså förklarar männen att ett självskadebeteende kan utvecklas för att hantera den psykiska ohälsan. Resonemanget liknar det Inckles (2014:10) forskning beskriver, att risken för att bli socialt exkluderad kan leda till ett självskadebeteende.
Slutligen är det viktigt att lyfta att psykisk ohälsa är ett samhälleligt problem för unga män. Detta eftersom mäns psykiska ohälsa inte synliggörs i samma utsträckning som kvinnors. För att förebygga den psykiska ohälsan för män i relation till maskulinitetsnormer behöver ämnet framhävas och studeras vidare.
6.4 Vidare forskning
Intervjupersonerna i denna studie befinner sig i ett litet åldersspann, därför hade de varit intressant att vidare forskning studerar fenomenet utifrån ett större åldersspann.
Genom att synliggöra maskulinitetsnormernas påverkan på unga mäns psykiska hälsa och stigmatiseringen gällande att söka vård, kan det resultera i ett steg mot att förändra
maskulinitetsnormerna. Något som fortsatt forskning även kan fokusera på är att öka
förståelsen om normerna och att försöka eliminera stigmatiseringen av mäns psykiska ohälsa. För att möjliggöra ett samhälle där alla individer känner att de öppet kan prata om sin
Referenslista
Ambjörnsson, F. (2004). I en klass för sig. Genus, klass och sexualitet bland gymnasieungdomar. Stockholm: Ordfront.
Brottsförebyggande rådet. (2019). Våld och misshandel. Hämtad 2021-02-08 från: https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/vald-och-misshandel.html
Bryman, A. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. (tredje upplagan). Stockholm: Liber.
Connell, R. (2008). Maskuliniteter. Göteborg: Daidalos
Courtenay, W. H. (2000). Constructions of masculinity and their influence on well-being: a theory of gender and health. Social Science & Medicine, 50, 1386-1388.
Folkhälsomyndigheten. (2021). Nationella allmänna råd och rekommendationer för att minska spridningen av covid-19. Hämtad 2021-04-21 från:
https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19 /skydda-dig-och-andra/rekommendationer-for-att-minska-spridningen-av-covid-19/
Gottzén, L. & Jonsson, R. (2012). Andra män: maskulinitet, normskapande och jämställdhet. (1. uppl.) Malmö: Gleerups.
Herz, M. (2012). Från ideal till ideologi : konstruktioner av kön och etnicitet inom socialtjänsten (PhD dissertation, Örebro universitet). Hämtad från
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:oru:diva-25919
Inckle, K. (2014). Strong and Silent: Men, Masculinity, and Self-injury. Men and Masculinities, 17(1), 3–21. https://doi.org/10.1177/1097184X13516960I
Itulua-Abumere, F. (2013). Understanding Men and Masculinity in Modern Society. Open Journal of Social Science Research. 1, 42-45. https://doi.org/10.12966/ojssr.05.05.2013. Jacobsen, D-I. (2002). Vad, hur och varför? Om metodval i företagsekonomi och andra samhällsvetenskapliga ämnen. Lund: Studentlitteratur
Levant, R. F. & Wimer, D. J. (2011). The Relation of Masculinity and Help-Seeking Style with the Academic Help-Seeking Behavior of College Men. The Journal of Men’s Studies, 19(3), 256-274. https://doi.org/10.3149/jms.1903.256
Levant, R. F. & Wimer, D. J. (2014). Masculinity Constructs as Protective Buffers and Risk Factors for Men’s Health. American Journal of Men’s Health, 8(2), 110–120.
https://doi.org/10.1111/jasp.12362
Lipman-Blumen, J. (1976).Toward a Homosocial Theory of Sex Roles: An Explanation of the Sex Segregation of Social Institutions.Signs Journal of Women in Culture and Society, 1(S3), 15-31. doi:10.1086/493272
Moss‐Racusin, C.A. & Miller, H.G. (2016). “Taking charge” of stigma: Treatment seeking alleviates mental illness stigma targeting men. Journal of Applied Social Psychology, 46: 319-335. https://doi.org/10.1111/jasp.12362
Nordberg, M. (1999). Macho eller mjukis. I Berggren, Anne Marie (Red), Manligt eller omanligt i ett historiskt perspektiv. Stockholm: Forskningsrådsnämnden.
Nordberg, M. (2004). Forskning om män och maskulinitet. Sociologisk forskning, 41(3), 11–18. Hämtad från https://sociologiskforskning.se/sf/article/view/19375
Sveriges kommuner och regioner. (2021). Maskulinitet och psykisk hälsa. Hämtad 2021-02-08 från:
https://skr.se/download/18.4d84121a1774947500fce814/1612346711088/SKR_Faktablad_ps ykisk-halsa.pdf
Vetenskapsrådet. (2019). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Hämtad 2021-04-21 från: https://codex.uu.se
Way, N., Cressen, J., Bodian, S., Preston, J., Nelson, J., Hughes, D. (2014). "It Might Be Nice to Be a Girl . . . Then You Wouldn't Have to Be Emotionless": Boys' Resistance to Norms of Masculinity During Adolescence. Psychology of Men & Masculinity,15(3). 241-252.
Wenneberg, Søren B. (2010). Socialkonstruktivism: positioner, problem och perspektiv. (2. uppl.). Malmö: Liber
Bilaga 1. Informationsblankett
Hej!
Du blir tilldelad denna informationsblankett då du har tackat ja till att medverka i en intervju för vår studie. Vi heter Alexandra Lindskoog och Emma Hörnsten och skriver vår
kandidatuppsats i Sociologi med inriktning mot organisation och arbetsliv, vid Örebro Universitet. Vår handledare heter Daniel Sjödin.
Vårt syfte med studien är att få en förståelse om hur unga män upplever maskulinitetsnormer, samt hur maskulinitetsnormer påverkar unga mäns psykiska hälsa. Intervjun kommer att genomföras via telefon med både ljud och bild och kommer att ta cirka 30-40 minuter. Intervjun kommer att spelas in och du som intervjuperson kommer att vara anonym.
Informationen kommer att behandlas utifrån bestämmelser i GDPR-lagen och ingen obehörig kommer att kunna ta del av dina personuppgifter. Medverkan är frivillig och kan avbrytas när som helst utan en motivering. Det inspelade materialet kommer enbart att behandlas av oss och kommer därefter förstöras efter transkribering.
Nedan finner du information om oss som är ansvariga för studien samt dataskyddsombud. Har du några frågor eller funderingar, är det bara att höra av dig till oss via mail.
Med vänliga hälsningar, Alexandra Lindskoog och Emma Hörnsten.
Alexandra Lindskoog
E-post:Lindskoogalexandra@gmail.com Emma Hörnsten
E-post:Hornstenemma@gmail.com Daniel Sjödin
E-post:Daniel.sjodin@oru.se Dataskyddsombud/personuppgiftsansvarig Dorota Antonson
