Arbetsterapeuters upplevelse av att arbeta i ett team
- en intervjustudie
Occupational therapists’ experience of working in a team
- an interview study
Författare: Sofia Gustafsson och Emma Lindh
Termin 5 år 2019
Examensarbete: Grundnivå, 15 hp Huvudområde: Arbetsterapi
Arbetsterapeutprogrammet
Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet. Handledare: Kerstin Kåwe, Arbetsterapeut, Region Värmland. Examinator: Carin Fredriksson, universitetslektor, Örebro universitet
Örebro Universitet
Institutionen för hälsovetenskaper
Arbetets art: Examensarbete omfattande 15 högskolepoäng, inom ämnet arbetsterapi
Svensk titel: Arbetsterapeuters upplevelse av att arbeta i ett team - en intervjustudie.
Engelsk titel: Occupational therapists’ experience of working in a team - an interview
study
Författare: Gustafsson Sofia, Lindh Emma Datum: 200214 Antal ord: 6911 Sammanfattning:
Bakgrund: Litteratur visar på att teamarbete ligger till grund för en säker patientvård där
professioner samarbetar med varandra och att professionerna jobbar mot gemensamma mål. De tre vanligaste teamen är multidisciplinära-, interprofessionella- och
transprofessionella team. Syfte: Beskriva arbetsterapeuters upplevelse av att arbeta i ett team inom hälso- och sjukvården.
Metod: Studien utgick ifrån en kvalitativ ansats. Data insamlades med semistrukturerade
intervjuer med en intervjuguide och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Totalt intervjuades åtta arbetsterapeuter verksamma inom regionsjukvården i Mellansverige.
Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och åtta underkategorier. Resultatet
visade arbetsterapeuternas upplevelser gällande; samarbete mellan professionerna, arbetsterapeutens kompetens och roll, professioners olika synsätt samt teamklimat. Den här studien visar att det finns brister i andra professioners uppfattning av arbetsterapeutens roll och kunskap. Mer forskning behövs gällande teamarbete och hur det fungerar, hur professioner samarbetar och ser på sin egen roll.
Slutsats: Resultatet visade att arbetsterapeuterna har olika upplevelser av att arbeta i team
beroende på vilken typ av team de arbetar i. Alla arbetsterapeuter upplever att professionernas olika synsätt och kunskap är en styrka och en nyckel till ett bra
teamarbete. Flera arbetsterapeuter upplever att den arbetsterapeutiska kompetensen och roll inte alltid är självklar hos alla professioner och att klimatet i teamet inte alltid är optimalt. Arbetsterapeuterna beskrev att de i stort är nöjda över teamet de jobbar i och att de inte skulle vilja arbeta själv med patienter. Det finns ett behov av vidare studier gällande övriga professioners förståelse av arbetsterapeutens kompetens och roll för att främja ett bättre teamarbete.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 4
2. Bakgrund ... 4
2.1 Arbetsterapi som profession ... 4
2.2 Team ... 5
2.3 Samarbete ... 6
2.4 Arbetsterapeutens roll i ett team ... 6
3. Syfte ... 7
4. Metod ... 7
4.1 Design ... 7
4.2 Urval och deltagare ... 7
4.3 Datainsamling ... 8
4.4 Dataanalys ... 9
4.5 Forskningsetiska överväganden ... 10
5. Resultat ... 10
5.1 Samarbete mellan professionerna ... 11
5.1.1 Använda varandras kunskap ... 11
5.1.2 Ensamarbete och trygghet ... 11
5.1.3 Relation spelar roll ... 12
5.2 Arbetsterapeutens kompetens och roll ... 12
5.2.1 Roll och bristande kunskap ... 12
5.3 Professioners olika synsätt ... 13
5.3.1 Olikheter är en styrka ... 13 5.3.2 Lärorikt ... 13 5.4 Teamklimat ... 13 5.4.1 Tillåtande klimat ... 13 5.4.2 Göra sin röst hörd ... 14 6. Diskussion ... 14 6.1 Metoddiskussion ... 14 6.2 Resultatdiskussion ... 16 6.3 Slutsats ... 18 Bilaga 1 ...
1. Inledning
Modern hälso- och sjukvård kräver att det ska finnas ett utvecklat samarbete mellan olika professioner som arbetar i väl fungerande team (1). Att olika professioner samverkar i team inom sjukvården är grundläggande för en patientsäker vård (2). Ett team kan definieras som en avgränsad mängd människor med kompletterande kunskaper, vilka arbetar tillsammans mot ett gemensamt mål och delar ett ömsesidigt ansvar (2). Inom hälso- och sjukvården arbetar flera olika professioner. En profession kräver en viss utbildning och kompetens. För att fullständigt kunna förstå det specifika kunskapsfältet och behärska yrkesrollen krävs det att man tillhör professionen (3). Samverkan i team inom hälso- och sjukvården kan se ut på många olika sätt. Den gemensamma nämnaren är att olika professioner med sina unika kompetenser kompletterar varandra för att nå bästa resultat (2).
De olika professionerna som arbetar inom hälso- och sjukvården har utbildats var för sig i avgränsade program och möts på allvar först i arbetslivet. Att kunna samarbeta i team med övriga yrkeskategorier förväntas fungera av sig självt efter avslutad examen, något som inte alltid sker (4). En vanlig orsak som leder till problem vid samverkan har visat sig bero på att olika professioner har olika utbildningar. Det kan resultera i att sättet att förklara ett problem och att hitta en lämplig lösning därför kan se olika ut (5). En väg att möta kraven på ökat samarbete för att åstadkomma effektivare teamarbete i vården, är att samverkan sker redan under grundutbildningen (4). Ett exempel på det är att Högskoleföreningen har fastställt ett krav för att få en godkänd examen inom hälso- och sjukvårdsyrkena: “Studenten ska visa förmåga till lagarbete och samverkan med andra yrkesgrupper såväl inom hälso- och sjukvården som inom vård och omsorg” (6)
2. Bakgrund
2.1 Arbetsterapi som profession
I etisk kod för arbetsterapeuter (7) beskrivs arbetsterapi som ett arbete där målet är att
möjliggöra ett meningsfullt vardagsliv trots en funktionsnedsättning (7). Det innebär att klara av att utföra vardagliga aktiviteter inom områden som boende, personlig vård, sysselsättning och fritidsaktiviteter (8). En arbetsterapeut ser människan som aktiv och med potential för utveckling (7). Utgångspunkten är människans egen syn på sina önskemål, behov och sin situation, men även de möjligheter och hinder i sammanhanget där personen befinner sig. En central del i arbetsterapi är att människan ska ha de förutsättningar som krävs för att kunna utföra aktiviteter med frihet, vilket i sin tur bidrar till en god individuell upplevelse (7). De arbetsterapeutiska insatserna ska genomföras med ett personcentrerat förhållningssätt som innebär att ta beslut tillsammans med berörd person och andra parter runt omkring, till exempel andra professioner (7). Insatserna ska bidra till att främja välbefinnande och hälsa samt förebygga ohälsa och kan ske på individnivå, gruppnivå och samhällsnivå (8).
Arbetsterapeuten ger personer förutsättningar att vara delaktiga i sitt eget liv med hjälp av träning och anpassning av miljöer där personen finns, bland annat med stöd av hjälpmedel (8).
Arbetsterapeuter har en specifik kunskap om nedsättningar av funktioner och aktiviteter beroende på vilken diagnos personen har, även kunskap om vilka interventioner som är bäst
lämpade (9). Det finns olika typer av arbetsterapeutiska modeller att arbeta utifrån men det gemensamma är att fokus ligger på att med hjälp av rätt instrument och interventioner få en bild av personens personlighet och karaktärsdrag, ta hänsyn till miljö, aktivitet och att personen samtidigt erhåller en livskvalité (9).
I en kvantitativ studie med syftet att undersöka vad olika professioner som sjuksköterskor, läkare, fysioterapeuter och logopeder har för kunskap gällande arbetsterapi framkommer att majoriteten av deltagarna associerade arbetsterapi med arbete kring vardagliga aktiviteter (10). Vardagliga aktiviteter är en viktig del i arbetsterapi men inte det enda. Fritidsaktiviteter som också är en stor del i arbetsterapi kändes bara igen av hälften av deltagarna. Resultatet i studien visar att kunskapen och förståelsen kring arbetsterapi är begränsad och att mer forskning behövs för att främja kunskapen kring arbetsterapi och professionen (10). Alla professioner inom hälso- och sjukvård ska arbeta för människors deltagande i vardagliga aktiviteter för att främja hälsa, maximera funktion och för att uppnå självförverkligande. Om övriga professioner saknar kunskap om arbetsterapi kan brister uppstå i både
patientsäkerheten och ett väl fungerande teamarbete (11).
2.2 Team
Inom hälso- och sjukvården förekommer flera begrepp för team som samlar flera professioner. De är multidisciplinära- interprofessionella- och transprofessionella team (6,12). Det multidisciplinära teamet fokuserar på att varje medverkande profession inom teamet behandlar patienten individuellt istället för att det är en kollektiv arbetsprocess som handlar om samarbete mellan professionerna. Informationsöverföringen mellan
professionerna sker parallellt med minimal kommunikation. Därför behöver ett
multidisciplinärt team ske under samordning. Inom hälso- och sjukvården är det vanligtvis läkaren som bär det övergripande ansvaret inom det multidisciplinära teamet (12). I en studie där det gjordes en kartläggning av det multidisciplinära teamets förståelse av övriga
professioner, beskrivs att de olika professionerna inte “ser” vad de andra gör eftersom alla professioner övergripande arbetar var för sig. Därför saknas en förståelse av andra
professioners roll och uppgifter (13). Ett interprofessionellt teamarbete handlar däremot om att ett resultat endast kan uppnås genom interaktivt arbete där varje profession bidrar med sin kunskap. Det kräver tydlig kommunikation, gemensam planering och delat ansvar samt att alla yrkesgrupper är överens angående de beslut som tas. Samtliga som arbetar i processen bör alltid ta andra professioners synsätt i övervägande (12). Bristande kommunikation, relationer och en underskattning av professionernas roller i teamet leder till ett ineffektivt interprofessionellt teamarbete vilket kan påverka kvaliteten av patientvården (11). Att arbeta i ett transprofessionellt team kan innefatta rollöverskridande uppgifter (12). Det innebär att samtidigt som varje profession har en specialiserad roll i teamet behöver alla vara redo att komplettera eller ersätta varandra vid behov (12).
Det som är förenligt mellan de olika teamen är att de är beroende av interprofessionell kompetens (2). Interprofessionell kompetens kan förklaras som att vara professionell i sitt arbete. Det innebär att inför de övriga professioner som ingår i teamet kunna beskriva sin egen roll och ansvar. Den positiva aspekten av det är att skillnaden mellan professionerna avdramatiseras. För att vara professionell i sitt arbete krävs dels en insikt om att den egna rollen både har möjligheter och begränsningar och att ha en förståelse för att patienten kan ha behov i ett vidare vårdperspektiv. Det krävs även en förmåga att acceptera att det finns tydliga skillnader mellan yrkesgrupperna samt att kunna hantera missförstånd och olikheter
som kan uppstå i ett team (6). Dock finns det problem som är förknippade med arbete i team. Det kan gälla otydliga mål, brister i kommunikation eller konkurrens om ledarskap. Det kan även handla om skillnader i inflytande mellan professionerna, något som kan grunda sig på exempelvis utbildning, position eller kön (2,5,14). Det förefaller att somliga kunskaper har mer status och väger tyngre än andra samt att vissa professioner har olika prestige och makt (5). Det nämns även att det behövs ytterligare förståelse av teamarbete och hur det fungerar, men också hur professionerna arbetar tillsammans och ser på sin egen roll i teamet (14,15).
2.3 Samarbete
Samarbete handlar om att bredda den egna kunskapen genom att lära av varandras kunskaper (4) Det förutsätter att det finns ett öppet och tillåtande klimat för att samtliga professioner ska känna sig bekväma med att dela med sig av sina unika synsätt och samtidigt våga ifrågasätta andras metoder och arbetssätt (2,6). I flera studier har olika professioner som ingår i ett team inom hälso- och sjukvården beskrivit att genom att lära av varandra och dela med sig av sin egen kunskap utvecklas en gemensam kunskapsbas och en identitetskänsla genom att tillhöra ett team (2). I tidigare studier nämns det även att professionerna är beroende av varandras kompetenser och att ett tydligt utbyte av kunskap, bra kommunikation och ett nära arbete med kollegor ökar teamets prestation (13,14). För att ett team ska kunna erbjuda bästa möjliga kompetens måste alla professioners kunskaper tillföras, granskas och jämföras (4). Det är viktigt att använda sig av varje team-medlems unika roll i teamarbetet för att kunna erbjuda patienten bästa möjliga vård (4).
2.4 Arbetsterapeutens roll i ett team
Med sin spetskompetens är arbetsterapeutens roll viktig i ett interprofessionellt team (11,16). Arbetsterapeutens unika fokus gällande roller, vanor och rutiner som påverkar personers hälsa ger arbetsterapeuten ett betydande värde i teamet (16). De patienter som har speciella behov, till exempel psykisk ohälsa, skador i rörelseapparaten och förseningar i utvecklingen är specifika fall som ofta delegeras till arbetsterapeuterna inom primärvården (16).
Arbetsterapeuterna blir tilldelade dessa fall då det ofta är något som arbetsterapeuten kan ta tag i direkt och sjuksköterskor och läkare kan prioritera akuta fall i större utsträckning (16). Detta gör att fördelningen i teamet grundar sig på patientens behov och interventionerna blir anpassade utifrån professionernas kunskap (16).
En tidigare studie har undersökt vad professioner i interprofessionella team har för inställning till arbetsterapi och vilken kunskap de har av arbetsterapeutens arbetsuppgifter (11). Studien var av kvantitativ ansats och 98 professioner deltog i studien. Professionerna var bland annat läkare, sjuksköterskor, psykologer och fysioterapeuter (11). Resultatet av studien visade att kunskapen om arbetsterapi var begränsad hos samtliga professioner. Deltagarna visade dock en bättre förståelse för grundfilosofin med arbetsterapi men att kunskapsluckan låg i
arbetsterapeutens praktiska arbetsområden (11). Majoriteten av deltagarna hade en medvetenhet i att arbetsterapeuten arbetar med vardagliga aktiviteter, arbete, socialt
deltagande och utbildning. Fritid, vila och sömn samt lek är domäner där deltagarna i studien hade minst medvetenhet och kunskap om att det också är arbetsterapeutiska områden (11). Att arbeta tillsammans med arbetsterapeuter i team visade sig inte öka kunskapen om arbetsterapi. En förståelse för grundfilosofin med arbetsterapi är en viktig del för att främja interprofessionellt samarbete. Men det inte är tillräckligt för att få en täckande bild av arbetsterapeutens roll (11). En bristande förståelse av arbetsterapeutens kunskapsbas
gentemot andra professioner i teamet, bristfällig medvetenhet gällande aktivitet och dess effekt på hälsa och välbefinnande är faktorer som hämmar effektiviteten av ett
interprofessionellt teamarbete (11).
Att det finns en avsaknad av en klar förståelse för arbetsterapeutens roll har även visat sig i flera andra studier (11). En studie rapporterade att majoriteten av professionerna inom hälso och sjukvården anser att arbetsterapeutens har en viktig roll i ett rehabiliteringsteam. Men en delad uppfattning bland professionerna är att arbetsterapeutens arbetsuppgift i huvudsak är att identifierade vardagliga aktiviteter och erbjöd terapi för patienterna (11). Att det finns en förvirring av arbetsterapeutens roll bland professioner i hälso- och sjukvården har även rapporterats av flera studier från olika länder (11). I en annan studie som beskriver arbetsterapeutens roll i ett primärvårdsteam redovisas att arbetsterapeuten ofta blir
missförstådd och underutnyttjad i teamarbete (16). Därför är det viktigt att arbetsterapeuter uppmuntras till att utöka kunskapen om arbetsterapi bland teammedlemmar för att kunna optimera ett önskvärt teamarbete (11). I motsats till den tidigare nämnda studien framkommer det att arbetsterapeuten i ett team helst vill göra sitt arbete själv och inte lämna över till någon annan, men arbetsterapeuterna i den tidigare nämnda studien nämner att det är bra att
diskutera i ett team (14).
3. Syfte
Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters upplevelser av att arbeta i ett team inom hälso- och sjukvård.
4. Metod 4.1 Design
Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats. Valet av metod grundar sig på att författarna ville fokusera på arbetsterapeuternas egna perspektiv på att arbeta i team (17). Författarna av den här uppsatsen har valt att fokusera på de vanligaste teamen inom hälso- och sjukvården. Genom en intervjustudie gavs arbetsterapeuterna möjlighet att beskriva sina unika upplevelser med egna ord (18). För att få en
helhetsförståelse användes den induktiva ansatsen för att tolka den insamlade datan genom att söka efter mönster, likheter och skillnader i arbetsterapeuternas upplevelser av teamarbete (17).
4.2 Urval och deltagare
För att rekrytera arbetsterapeuter till studien gjordes ett ändamålsenligt urval. Författarna valde medvetet ut arbetsterapeuter som arbetade inom sjukvården i olika regioner i
Mellansverige för att få en variation (18). Det är även av betydelse att det finns en spridning av upplevelser av ämnet som är avsatt att undersöka (18). Inklusionskriterier för deltagande i studien var att arbetsterapeuten ska vara yrkesverksam som arbetsterapeut, arbeta i ett team med minst fyra olika professioner samt anse sig själv arbeta i ett team. Med
inklusionskriteriet att anse sig jobba i ett team menar författarna att det är viktigt att arbetsterapeuten själv ser sig som en del av ett team för att de ska kunna berätta om sina
upplevelser. Arbetsterapeuterna som kontaktades var yrkesverksamma inom
regionsjukvården i Mellansverige. En avgränsning gjordes till regionsjukvården. Författarna ville fokusera på ett specifikt område där team är ett vanligt förekommande och inte blanda regionsjukvården med sjukvården inom kommunen.
Tio arbetsterapeuter som arbetade inom regionsjukvården i Mellansverige från sex olika enheter kontaktades. Sju arbetsterapeuter kontaktades direkt via mail av författarna och tre arbetsterapeuter kontaktades via mail med hjälp av en samordnande arbetsterapeut. I samband med första kontakten blev samtliga arbetsterapeuter tilldelade ett informationsbrev där syftet med studien samt inklusionskriterierna presenterades. En arbetsterapeut svarade med intresse efter kontakt med samordnande arbetsterapeut men vid frågan om att delta svarade
arbetsterapeuten inte. Totalt tackade nio arbetsterapeuter ja till att delta i studien. Inför ett av intervjutillfällena var det en arbetsterapeut som avbokade. Totalt intervjuades åtta
arbetsterapeuter.
4.3 Datainsamling
En semistrukturerad intervju valdes som metod för att samla in data. För att få en struktur utformades en intervjuguide (se bilaga 1) innehållande de frågor författarna fokuserade på samtidigt som tillfälle ges att ställa följdfrågor (18). Arbetsterapeuterna gavs möjlighet att berätta fritt om sina upplevelser gällande teamarbete. På så sätt ökar möjligheten att studien får ett så rikt innehåll som möjligt (18).
Författarna arbetade fram frågor som ansågs kunna svara på studiens syfte och ge en bred beskrivning. (18). Författarna ansåg att det var relevant att inkludera arbetsterapeuternas ålder och hur länge de har arbetat för att senare kunna redovisa en möjlig variation i studien
gällande om upplevelsen påverkas av hur gamla arbetsterapeuterna var och hur länge de varit yrkesverksamma (18). En provintervju genomfördes för att säkerställa att frågorna svarade på studiens syfte och om någon fråga behöver omformuleras (18). Efter provintervjun
reviderades två av frågorna då dessa genererade samma svar, frågorna omformades till en fråga. Den slutgiltiga intervjuguiden innehåller frågor gällande upplevelse av teamarbete, kompetens i teamarbete och påverkande av professioners olika synsätt i ett team. Under intervjun medverkade båda författarna där en av författarna ställde frågorna och den andra antecknade och ställde följdfrågor vid behov. Alla intervjuer spelades in. Arbetsterapeuterna blev också tilldelade en mall med de tre typer av team för att det skulle bli tydligare för arbetsterapeuterna att beskriva vilken typ av team de arbetar i.
Arbetsterapeuterna gavs möjligheten att själva välja den plats där intervjun skulle utföras, tre arbetsterapeuter valde att bli intervjuade över telefon, resterande arbetsterapeuter valde att bli intervjuade på sin arbetsplats. En medgivandeblankett undertecknades av alla arbetsterapeuter innan intervjun. Arbetsterapeuterna som intervjuades per telefon blev tilldelade
medgivandeblanketten som återsändes med en underskrift. Alla arbetsterapeuter gav sitt medgivande till att intervjuerna spelades in för att ha som underlag till analysprocessen (18). De inspelade intervjuerna transkriberades.
4.4 Dataanalys
Analysen av det insamlade materialet utfördes utifrån Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys (17). Analysen som gjordes var manifest då författarna analyserade textnära genomgående i analysen (17). I det första steget lästes de transkriberade intervjuerna
noggrant för att få en övergripande bild av texterna. Författarnas respektive tankar kring texterna diskuterades. De transkriberade intervjuerna lästes igenom igen och författarna identifierade meningsenheter som relaterades till syftet (18). Meningsenheterna
strukturerades upp i en tabell för att få en överskådlighet och underlätta analysprocessen. I nästa steg en kondenserades meningsenheterna för att korta ner texten och göra den mer lätthanterlig (17). Kondenseringen lyfte fram det centrala innehållet (17). Sedan sattes koder på de kondenserade meningsenheterna. Koden fungerade som en etikett och skapades med hänsyn till studiens syfte och meningsenhetens innehåll för att lättare kunna reflektera över datan på ett nytt sätt (17). Underkategorier skapades utifrån flera koder med liknande innehåll. Utifrån de olika underkategorierna skapades olika huvudkategorier. Analysen gjordes tillsammans av båda författarna. Författarna var under hela processen överens om valet av koder och kategorier för meningsenheterna. Se exempel på dataanalys i tabell 1. Tabell 1 är ett utdrag från analysen. De olika meningsenheterna i tabellen är data från olika intervjuer.
4.5 Forskningsetiska överväganden
Samtliga arbetsterapeuter som deltog i studien fick ta del av ett informationsbrev där det tydligt framgick att deltagande i studien är frivillig och att de när som helst kan ångra sig och avbryta (18) I informationsbrevet framgick också att den insamlade datan inte kommer att användas i något annat syfte än forskningen (19). Utifrån Kristenssons kriterier (18) innehöll även informationsbrevet en beskrivning om studiens syfte och vad som kommer att ske inom ramen för studien, exempelvis: metod och upplägg (18). Författarna var noga med att ta hänsyn till nyttjande-, konfidentialitets- och samtyckeskravet (18,19). Kristensson (18) beskriver att det är viktigt att den information som kommer fram vid intervjuerna inte går att återföras till arbetsterapeuterna på något sätt. Enligt samtyckeskravet blev arbetsterapeuterna informerade om att de själva bestämmer över sin medverkan (19). Arbetsterapeuterna
garanterades även att materialet från intervjuerna inte kommer att komma i kontakt med någon obehörig samt att den insamlade datan kommer att förvaras avidentifierat (18). Under intervjun ställdes frågorna i samma följd till alla arbetsterapeuter för att alla deltagare ska behandlas lika (18).
5. Resultat
Intervjuerna var 20 - 40 minuter långa. Arbetsterapeuterna var mellan 24 och 60 år och hade arbetat som arbetsterapeut från 9 månader till 31 år. En arbetsterapeut ansåg sig jobba i ett multidisciplinärt team, två ansåg sig jobba i ett blandat multidisciplinärt-interprofessionellt team och fem i interprofessionella team. Ingen jobbade i ett transprofessionellt team. Resultatet presenteras i fyra huvudkategorier med tillhörande underkategorier (se tabell II).
Tabell II Huvudkategorier och tillhörande underkategorier
Underkategorier Huvudkategorier
Använda varandras kunskap
Samarbete mellan professionerna
Ensamarbete och trygghet Relationen spelar roll
Roll och bristande kunskap Arbetsterapeutens kompetens och roll
Olikheter är en styrka
Professioners olika synsätt
Lärorikt
Tillåtande klimat Teamklimat
5.1 Samarbete mellan professionerna
5.1.1 Använda varandras kunskap
Majoriteten av arbetsterapeuterna som arbetar i interprofessionella team beskrev att de har ett gott samarbete mellan professionerna i teamet. De upplevde att samtidigt som olika
professioner arbetar med olika åtgärder jobbar man tillsammans mot samma mål.
Arbetsterapeuterna i interprofessionella team berättade att de har regelbundna teamträffar där professionerna går igenom olika patientfall. Arbetsterapeuterna beskrev teamträffarna som tillfällen att kunna ta hjälp av andra professioners kunskaper och en möjlighet att få nya infallsvinklar som gör att man kan testa ett nytt sätt att möta en problematik. De flesta
arbetsterapeuterna berättade att det är väldigt bra att jobba i team och tycker att det är positivt att alla professioner kan jobba tillsammans och bidra med sina olika kunskaper eftersom man inte kan allt utan är bra på olika saker. Många av arbetsterapeuterna i interprofessionella team beskrev att det är lätt att samarbeta med övriga professioner mellan teamträffarna och de tar hjälp av varandras kunskaper eftersom det finns en närhet till varandra.
Ibland så är det mycket olika åsikter, men i slutändan kommer vi alltid överens. Alla är precis lika viktiga och det tycker jag är häftigt
Jag tycker i det stora hela att det är bra att vi har olika kompetenser… Dom flesta är mottagliga för att vi kan olika saker… Man är ödmjuk i det
5.1.2 Ensamarbete och trygghet
En arbetsterapeut beskrev att teamet är en blandning av ett multidisciplinärt- och
interprofessionellt team. Trots skildringen av att det finns en gemensam planering och en mötesstruktur för diskussioner vill arbetsterapeuten se mer samarbete mellan teamträffarna. Arbetsterapeuten upplevde att varje profession sitter mycket för sig själva och jobbar med sina bitar och har inte så mycket kommunikation. En annan arbetsterapeut som anser sig själv arbeta i ett interprofessionellt team beskrev att professionerna i teamet kan arbeta en del var för sig men att de stämmer av med varandra och ser till att alla är med på banan.
Arbetsterapeuterna beskrev att det är en trygghet att arbeta i ett team. Många arbetsterapeuter förklarade att det är många gånger de kan stöta på olika dilemman i sitt arbete. Det kan vara etiska dilemman eller prioriterings dilemman. De upplevde att det är tryggt att ha de övriga professionerna i teamet nära och diskutera med. För arbetsterapeuterna innebär att ha ett team runt sig att inte behöva arbeta ensam med patienten. Det beskrevs som viktigt att och kunna ta hjälp av teamet när det behövs.
Man hamnar ju i dilemman hela tiden … då har man andra att bolla med och det är tryggt.
5.1.3 Relation spelar roll
Relationer mellan teammedlemmar beskrevs kunna påverka samarbete. Arbetsterapeuters erfarenheter är att det kan brista i samarbetet mellan de professioner där det inte finns en utvecklad relation. En upplevelse är att samarbetet fungerar bäst med de professioner som man har mest kontakt med, i det här fallet psykolog och kurator. Vidare beskrivet är
förståelse för varandras roller och vetskapen om vad de andra professionerna kan bidra med något som främjar samarbete i teamet. En arbetsterapeut beskrev att bra relationer mellan teammedlemmar spelar en stor roll i ett nybildat team. Upplevelsen är att det är viktigt att lära känna varandra som person och som yrkesverksam.
Vårt team är ganska nytt så det har varit en liten utmaning till en början att veta hur långt sträcker du dig… möter du upp mig eller inte.
5.2 Arbetsterapeutens kompetens och roll
5.2.1 Roll och bristande kunskap
Flera arbetsterapeuter beskrev att de har en tydlig och självklar roll där de flesta i teamet ser att en arbetsterapeut har många arbetsytor. Inom teamen är det tydligt vilken profession som gör vad och som arbetsterapeut utför man det arbete man är utbildad till att göra.
Arbetsterapeuterna beskrev att de tar tillvara på arbetsterapeutens unika kompetens och att övriga professioner har en god inblick i arbetsterapeutens arbetsuppgifter.
En arbetsterapeut berättade att arbetsterapeuterna är den största yrkesgruppen på
arbetsplatsen och att det kan vara en bidragande orsak till att de har en tydlig roll. På en avdelning på ett sjukhus där en av arbetsterapeuterna arbetar beskrev arbetsterapeuten att arbetsterapeuterna står högt i anhöriga och patientens ögon. De ser arbetsterapeuten som en specialist som kommer för att utföra den riktiga träningen. Det gör att övrig personal på avdelningen lyssnar mycket på arbetsterapeuten. En arbetsterapeut berättade att de flesta professionerna i teamet ser arbetsterapeutens kompetens och har relativt god koll på arbetsterapeutens arbetsuppgifter. Sen kan det vara vissa saker som de inte tänker på att en arbetsterapeut gör som ibland måste förtydligas inför de andra professionerna.
Jag tycker att man efterfrågar min specifika kompetens i teamet… Vissa saker utkristalliseras ganska så tydligt att det här är det ni gör och det här är det vi gör… Några arbetsterapeuter belyste att det finns brister i kännedomen av en arbetsterapeuts kompetens. Vissa professioner kan ha en uppfattning om arbetsterapeuten och arbetsterapi som inte riktigt stämmer överens med vad en arbetsterapeut faktiskt gör. Den bristande kunskapen om arbetsterapeutens roll och kompetens beskrevs kunna bero på professionernas erfarenheter, var de har arbetat innan och om de har arbetat med arbetsterapeuter tidigare. Arbetsterapeuterna berättade även att det händer att de får utföra arbetsuppgifter som inte är så yrkesspecifika och utgår från yrkesrollen.
Det visade sig även i en annan arbetsterapeuts upplevelse där det framkom att vissa professioner ibland går in och tar över arbetsterapeutens arbetsuppgifter.
Jag tycker inte alla i teamet fattar att jag faktiskt har en kompetens…. och inom vissa områden har jag mer kompetens, det tycker inte jag alltid att man tänker på…. Ibland kan det hända att jag får in en beställning på ett hjälpmedel från någon i
teamet…. Som arbetsterapeut måste jag göra bedömningen själv… för det kanske inte just är det hjälpmedlet som behövs.
5.3 Professioners olika synsätt
5.3.1 Olikheter är en styrka
Alla arbetsterapeuter beskrev att en styrka i teamen är att professionerna har olika
utbildningar och olika sätt att förhålla sig till ett problem. Olika synsätt uppfattades även som positivt och något som främjar teamarbetet. Inom ett interprofessionellt team hade en särskild utvecklingstid inom teamet utformats. Där fick alla professioner gå igenom sin yrkesroll, vilket var ett bra tillfälle för att tydliggöra professioners olika synsätt.
Jag tycker att det är spännande att alla har olika områden som vi tittar på med våra synsätt… Det blir som ett pussel, alla kommer med sin pusselbit.
En arbetsterapeut upplevde att alla professioner i teamet har lika synsätt, vilket beskrevs som att arbeta för patientens bästa. Samma arbetsterapeut beskrev även att professionerna har olika synsätt som utgår från de olika professionernas bakgrund och att de har jobbat med olika saker, men att de olika synsätten bidrar till att det blir bra för patienten.
5.3.2 Lärorikt
En gemensam upplevelse hos arbetsterapeuterna var att man utvecklas i sin egen profession i större utsträckning genom att få ta del av övriga professioners synsätt och deras perspektiv på patienter. Arbetsterapeuterna beskrev att olika synsätt tillför mycket till diskussioner i
patientfrågor. En arbetsterapeut förklarade att i teamet behöver man olika syn på en patient. En annan arbetsterapeut upplevde att det är positivt att med olika synsätt eftersom man kan köra fast i sitt eget sätt att se på saker. Då kan dra nytta och lära sig av hur övriga
professioner ser på saken.
5.4 Teamklimat
5.4.1 Tillåtande klimat
Alla arbetsterapeuter som arbetade i interprofessionella team berättade att det är ett tillåtande klimat inom teamet. En gemensam upplevelse var att det är högt i tak i teamen och att
professionerna vågar invända mot varandras åsikter. Det finns inte heller någon prestige inom teamen utan arbetsterapeuterna upplevde att varje profession blir lyssnad på utifrån sin
kompetens.
Vi har ett tillåtande klimat i teamet…. Vi har jobbat mycket för att det ska vara tillåtande... Men det är inte alla team som har det här. Det finns vissa som är väldigt starka, som är lite som minichefer… I mitt team har vi inte riktigt någon som är så bossig
5.4.2 Göra sin röst hörd
Arbetsterapeuterna som arbetade i multidisciplinära team hade en annan bild av klimatet i teamet. En arbetsterapeut beskrev att det finns väldigt starka professioner i teamet.
Arbetsterapeuten upplevde att man inte alltid blir lyssnad på eftersom några professioner som avbryter och kör på sin linje. Arbetsterapeuten beskrev att det kan bero mycket på att
prioriteringarna ser annorlunda ut hos professionerna. En annan arbetsterapeut beskrev sitt team som lite hierarkiskt. Känslan är att vissa professioner som exempelvis läkare och psykologers åsikter väger tyngre än arbetsterapeutens.
En arbetsterapeut berättade att det var svårt att våga invända mot andra professioner och deras beslut när man är ny i team. Men den problematiken upplevdes inte bero själva teamklimatet, vilket beskrevs som bra, utan en otrygghet i sin egen roll.
6. Diskussion
6.1 Metoddiskussion
Författarna diskuterade vilket tillvägagångssätt som var bäst lämpat för att få tag på
arbetsterapeuter som arbetade i team. Med hänsyn till skyddskravet som grundar sig på att alla människor har rätt till integritet fattades beslutet om att kontakta arbetsterapeuterna direkt istället för att gå via chefer (20). Resonemanget grundades sig även på
autonomiprincipen, att undersökningen skulle ske med respekt för arbetsterapeuternas självbestämmande (18,20). Med det menar författarna att deltagandet i studien skulle ske frivilligt och inte på en möjlig påtryckning från en chef (20). Författarna upplevde en positiv respons till förfrågan om att delta i studien. Alla arbetsterapeuter uttalade att det var ett intressant ämne och intresset att delta var stort hos majoriteten. Att majoriteten av
arbetsterapeuterna visade ett stort intresse upplevde författarna som en bekräftelse på att ett viktigt och intressant ämne valts att undersöka. Den arbetsterapeuten som inte svarade valde författarna att inte påminna. Efter sex intervjuer upplevde författarna en datamättnad då majoriteten av svaren liknade varandra. Författarna valde att genomföra de två sista
intervjuerna då de var inbokade. Intervjuerna visade sig vara informationsrika och viktiga för resultatet. Under datainsamling, transkribering och analys tog författarna hänsyn till
anonymitet och konfidentialitet (18). Anonymitet påvisas då författarna avidentifierat det insamlade materialet i form av att inte skriva ut om arbetsterapeuterna har nämnt vart de
arbetar eller med vissa professioner som kan härleda till specifika arbetsplatser. Konfidentialiteten påvisas då all insamlade data skyddas från obehöriga (18).
Majoriteten av intervjuerna blev kortare än vad som var förväntat men författarna upplevde att datan som samlades in var informationsrikt och genererade i ett resultat. Upplevelsen var att intervjuerna som var närmare 40 minuter genererade i samma mängd av informationsrikt innehåll som de kortare intervjuerna. Vidare hade intervjuguiden behövt innehålla fler frågor för att författarna skulle kunna genomföra en längre intervju. En begränsning i studien var att vissa av följdfrågorna som ställdes var slutna frågor vilket i några fall genererade till slutna svar. En intervjustudie ställer stora krav på den som intervjuar och att intervjua tar lång tid att lära sig och kräver övning (18). Att författarna saknade den erfarenheten kan ha påverkat att vissa följdfrågor utformades som slutna. Författarna var pålästa inom sitt ämne och hade en god förmåga till socialt samspel som är viktiga aspekter som intervjuare (18). Dock tror författarna att i de fall där intervjuerna skedde genom telefon har det sociala samspelet påverkats. Utan ett personligt möte förloras möjligheten att tolka kroppsspråk och
sinnesintryck som annars kan förstärka arbetsterapeuternas berättelser och hjälpa författarna att tolka och förstå resultatet (18).
Vid dataanalysen användes en kvalitativ innehållsanalys för att få en helhetsbild av vilka upplevelser och erfarenheter arbetsterapeuterna hade av att arbeta i team. Analysen gjordes gemensamt där författarna försökte identifiera mönster, likheter och skillnader i den
insamlade datan (18). Trots att en kvalitativ innehållsanalys var ett användbart tillvägagångssätt med en trygghet i att ha en strukturerad mall att arbeta efter stötte
författarna på vissa svårigheter (18). Den del av processen där koder som verkar höra ihop sammanfattas i en kategori resulterade i många kategorier (18). Det krävdes en ansträngning att söka efter gemensamma nämnare i de olika kategorierna för att få ner antalet kategorier och se till att inte olika underkategorier kunde passa in under samma huvudkategori. Det resulterade i att författarna förkastade det som tidigare gjorts i analysprocessen och började om från början med att läsa igenom de transkriberade intervjuerna följt av alla steg i
analysprocessen (18). Att genomföra analysprocessen tog längre tid än vad författarna hade förväntat sig. Det bör tilläggas att författarna alltid var överens om samtliga tolkningar som gjordes av den insamlade datan.
Det är viktigt att tydliggöra att författarna hade en förförståelse som går i linje med vissa problemområden som beskrivs i bakgrunden i den här studien gällande teamarbete. Egna observationer har gjorts under verksamhetsförlagda utbildningar av båda författarna. Det författarna har sett är att det har funnits en brist vid informationsöverföring mellan
arbetsterapeuter och avdelningsnära personal. Lika så att det funnits skillnader i inflytande mellan professioner som grundar sig i positioner. Författarna har även observerat att det kan uppstå meningsskiljaktigheter när det inom teamet ska identifieras en lämplig lösning och att det finns en bristande kunskap om arbetsterapeutens specifika kompetens. Något som kan ha påverkat hur intervjufrågorna användes och hur den insamlade datan analyserades.
Författarna har diskuterat om förförståelsen kan ha påverkat sista frågan i intervjuguiden gällande professioners olika synsätt och hur det hanteras i teamet. Med kritiska ögon kan författarna se att förhållningssättet till frågan inte var neutral eftersom frågan formulerats mer som ett antagande att arbetsterapeuternas svar skulle vara av negativ karaktär (18). Vid intervjuerna upplevde författarna att några arbetsterapeuter uppfattade frågan som något negativt medans andra arbetsterapeuter uppfattade den i en mer positiv bemärkelse. Risken med värderande frågor är att intervjupersonen bemöter värderingen istället för att svara på
frågan, vilket hände vid ett par intervjuer (18). Därför blev det svårt för författarna att tolka och förstå deras exakta upplevelse kring detta vid analysen då frågan uppfattades olika trots att författarna förtydligade frågan i intervjuerna.
En annan faktor som författarna har diskuterat som möjligtvis kan ha påverkat resultatet var studies avgränsning till regionsjukvården. Funderingen har varit om det hade framkommit en större variation eller tillkommit nya upplevelser i resultatet att ha med arbetsterapeuter som arbetar i team i kommunen. I efterhand ser författarna att det hade varit av intresse att även ha med arbetsterapeuter i kommunen eftersom regionsjukvården och sjukvården i kommunen är skilda enheter och styrs på olika sätt.
Tillförlitligheten kan också påvisas då analysprocessen noga dokumenterats och exempel ur analysen finns tillgänglig för läsaren (18). Denna typ av studie syftar inte till att generalisera (18). Författarna ser att resultatet kan vara överförbart till en viss grad där olika
arbetsterapeuter kan läsa studien och ta till sig av det som varje enskild arbetsterapeut kan relatera till. Det är dock inte överförbart till alla arbetsterapeuter i olika verksamheter då författarna upplever att ämnet är en individuell upplevelse. Även aspekten att
arbetsterapeuterna som deltog i studien arbetar inom regionsjukvården i Mellansverige gör att resultatet kan vara svårt att överföra till exempelvis kommunala eller privata verksamheter då teamarbete i dessa verksamheter kanske skiljer sig från teamarbete inom regionsjukvården. Verifierbarhet i studien påvisas då citat från intervjuer är redovisat i resultatet samt att båda författarna varit delaktiga vid analysen (18). Giltigheten i studien påvisas då en och samma intervjuguide har använts vid alla intervjuer.
6.2 Resultatdiskussion
Resultatet av studien visade att arbetsterapeuterna som arbetade i team som var
multidisciplinära och multidisciplinära - interprofessionella team upplever brister i samarbete, kommunikation, kunskap om arbetsterapeutens roll och teamklimatet. En arbetsterapeut i föreliggande studie som arbetade i ett multidisciplinärt team upplever att alla professioner i teamet inte riktigt förstår att arbetsterapeuten har en spetskompetens inom vissa
arbetsområden och att det händer att andra i teamet tar över arbetsterapeutens uppgifter. Det finns en bristande kunskap om arbetsterapeutens praktiska arbetsområden som kan leda till att arbetsterapeuten blir underutnyttjad inom teamet (16). Det är inte ovanligt att en bristande förståelse för övriga professioners roller och arbetsuppgifter existerar inom multidisciplinära team, eftersom professionerna arbetar var för sig och inte sammanflätat (13).
Flera arbetsterapeuter i den här studien, var av majoriteten arbetade i multidisciplinära- och multidisciplinära -interprofessionella team, beskrev att det inte är tydligt för alla vad
arbetsterapeuten har för roll, det gäller även hälso- och sjukvårdspersonal. Det redovisas även i flera tidigare studier att både kunskapen om- och synen på arbetsterapeuten är begränsad (11,21). Pelling (6) beskriver att den bild olika professioner har av andra yrken än sitt eget, är något som påverkas av både erfarenheter och omgivningens uppfattning (6). Dessa
föreställningar kan exempelvis bestå av olika stereotyper. Att attribuera yrkeskategorier vissa standardegenskaper är ett vanligt förekommande. Vid Hälsouniversitetet i Linköping gjordes en övning om stereotyper där studenterna skulle ange tre beskrivande ord för olika
professioner (6). Resultatet av övningen visade att studenter som just börjat sin utbildning, men även yrkesverksamma hade en förenad bild om att fysioterapeuten är hurtig och sportig, arbetsterapeuten är hjälpsam, praktisk och positiv, läkaren är smart och ambitiös (6). Det som
arbetsterapeuterna berättade i föreliggande studie angående olika negativa aspekter stöds av tidigare litteratur som beskriver att det är viktigt att arbetsterapeuter behöver utöka kunskapen av sin specifika roll för övriga teammedlemmar för att förhindra olika missförstånd (14). Det är även viktigt att arbetsterapeuten visar fördelarna med arbetsterapi för mer förståelse från övriga professioner (20). Ett behov av ytterligare studier inom detta område finns då det är viktigt att olika professioner förstår varandras roller då det grundläggande i teamarbete är att använda sig av professionens unika roll och kompetens (4). Författarna av den här studien ser det som en intressant aspekt att ta med sig ut i yrkeslivet. Framför allt att ha kunskap om hur viktigt det är att förklara sin yrkesroll. Att ha en större förståelse för varför och hur problem kan uppstå i teamarbete ses som en styrka.
Några arbetsterapeuter i den här studien som arbetade i multidisciplinärt- och
multidisciplinärt-interprofessionellt team beskrev att bristerna i samarbetet kan bero på att relationen till vissa professioner är sämre och att minimal kommunikation mellan teamträffar påverkar samarbetet negativt. Det blev väldigt tydligt för författarna varför arbetsterapeuterna i de multidisciplinära- och multidisciplinära-interprofessionella teamen i den här studien upplever ett missnöje, eftersom det går i linje med hur litteratur förklarar ett multidisciplinärt team, att varje profession arbetar individuellt och kommunikationen är minimal och att det därför är viktigt med en tydlig ledare som håller ihop teamet (10). Arbetsterapeuterna beskrev även att det finns en viss hierarki inom teamet med starka professioner som inte alltid är tillmötesgående mot alla teammedlemmar. En av arbetsterapeuterna berättade att läkare och psykologer är de professioner som har mer makt än övriga professioner i teamet. Danermark (5) beskriver att professioner kan ha olika prestige och makt och att stora skillnader ökar sannolikheten att problem i samverkan uppstår (5). Problem med kommunikation kan
uppkomma när teammedlemmar inte vill äventyra en relation genom att ställa frågor (14). En annan orsak till kommunikationsproblem kan vara att inte våga ställa en fråga av en rädsla att göra bort sig (14). Författarna förväntade sig att en problematik angående hierarki i team skulle framkomma i resultatet och tror att hierarki kan vara en aspekt som gör att man inte vågar kommunicera med alla. I stort tolkar även författarna arbetsterapeuternas berättelser som att de känner sig mer trygga att kommunicera och vågar fråga de professioner de har mest kontakt med om råd. Det jämför författarna även med att det inte är självklart att
alla kommer överens med människor man “tvingas” att ha en relation med, vilket exempelvis kan bero på personkemi.
De arbetsterapeuter som jobbade i ett interprofessionellt team upplever endast brister i vissa professioners kunskap om arbetsterapi och arbetsterapeutens roll. Författarna ser att
arbetsterapeuters upplevelser av viktiga faktorer för ett interprofessionellt team stämmer överens med vad som beskrivs i litteratur. För ett väl fungerande interprofessionellt team krävs ett interaktivt arbete där man tar hjälp av varje professions kunskap, har ett delat ansvar för patienten och arbetar mot samma mål (10). Det krävs även gemensam planering, tydlig kommunikation och att professionerna är överens om beslut som tas (10). I bakgrunden beskriver författarna utifrån litteratur många tydliga fördelar med att arbeta i
interprofessionella team då det öppnar upp för en förståelse av professionernas kunskap och ger en bra kommunikation mellan professionerna, allt för att ge en bra patientsäker vård (12, 11). Det är en enad bild med författarnas tolkningar av arbetsterapeuternas upplevelser i föreliggande studie av att arbeta i interprofessionella team. Därför ställer sig författarna av den här studien frågande till varför man har valt att arbeta utifrån ett multidisciplinärt team. Kommer beslutet från en högre ledning inom regionsjukvården eller är det ett fristående beslut inom den specifika arbetsplatsen? Kanske kan beslutet att arbeta i multidisciplinära team grunda sig på en avsaknad av kunskap på arbetsplatsen om hur man arbetar i olika team
och betydelsen av det. Författarna kan se ett mönster att missnöjes graden hos arbetsterapeuterna hör ihop med vilken typ av team de arbetar i. Samtidigt som alla arbetsterapeuter som deltog i studien beskrev någon typ av missnöjes aspekter uttalade samtliga arbetsterapeuter att de är nöjda med teamet de arbetar i.
Transprofessionella team beskrevs i intervjuerna som ett team där professionerna arbetar rollöverskridande. Samtidigt som de innehar sin specifika roll ska de vara beredda på att komplettera eller ersätta de andra i teamet vid behov (10). I litteratur är denna typ av team tunt beskriven (6,12). Under intervjuerna framkom att ingen av arbetsterapeuterna arbetade i ett transprofessionellt team. Kan detta bero på att det inte finns god kontroll gällande
transprofessionella team eller att denna typen av team inte passar in där professionernas uppgifter skiljer sig från varandra, exempelvis kan inte vem som helst gå in och ersätta en läkare. Ett transprofessionellt team är kanske mer vanligt förekommande i team där professionerna har liknande uppgifter som går in i varandra då man lättare kan gå in och jobba yrkesöverskridande.
Flera delar från resultatet stämmer överens med författarnas förförståelse. Det som var nytt som författarna tidigare inte tänkt på visade sig i resultatet, upplevelsen av att vara ny i ett team. En arbetsterapeut beskriver en upplevelse av en svårighet att våga ifrågasätta ett beslut som ny i ett team. Det berodde inte på hur teamet var uppbyggt utan på en otrygghet i sin egen roll. Arbetsterapeuten hade endast arbetat i sin yrkesroll i mindre än ett år. Det är även något som beskrivs i en tidigare studie om att vara ny i team, vars resultat visade att
arbetslivserfarenhet är en viktig aspekt för att utveckla en professionell identitet (11). Personer som inte hade så lång arbetslivserfarenhet var mer osäkra i sin roll och upplevde därför att det var svårt att göra sin röst hörd i teamet. Studien visade är det är svårare att samarbeta med andra om man är osäker på sig själv (11). I den här studien var det endast en arbetsterapeut som hade en begränsad arbetslivserfarenhet. Det väcker en nyfikenhet om hur resultatet hade sett ut om det varit fler arbetsterapeuter med en begränsad
arbetslivserfarenhet.
6.3 Slutsats
Resultatet i den här studien kan användas för att ge förslag på hur yrkesverksamma
arbetsterapeuter kan arbeta i team för att uppnå ett väl fungerande teamarbete. Alla team är olika beroende på vilka olika professioner som arbetar i teamet, både yrkesmässigt och personlighetsmässigt men förenligt med alla team är att de ska arbeta tillsammans för ett gemensamt mål och patientsäkerhet. Det viktigaste resultatet i den här studien för
yrkesverksamma arbetsterapeuter är att arbeta med att förtydliga sin roll eftersom det är uppenbart att det finns en bristande kunskap om arbetsterapeutens roll och kompetens. Som verksam arbetsterapeut i team där övriga professioner har en bristande kunskap gällande arbetsterapeutens kompetens är något som försvårar arbetsuppgifterna, att behöva förklara sin egen roll och varför arbetsterapeuten gör vissa val utifrån sin kompetens. Därför ser
författarna av den här studien ett behov av vidare forskning om hur arbetsterapeuten kan gå tillväga för att på bästa sätt introducera övriga professioner om sin arbetsterapeutiska roll och kompetens.
Referenslista
1. Haddleton E. Teamarbete och kommunikation - översikt [Internet]. Vårdhandboken. 2019 [citerad 30 oktober 2019]. Tillgänglig vid: https://www.vardhandboken.se/arbetssatt-och-ansvar/samverkan-och-kommunikation/teamarbete-och-kommunikation/oversikt/
2. Kvarnström S, Härenstam Pukk K, Wijk H. Teamarbete & Förbättringskunskap. Två
kärnkompetenser för god och säker vård. 2:a uppl. Solna: Svensk sjuksköterskeförening och Svenska Läkaresällskapet; 2017. 39 s.
3. Pettersson A. Att lära och utvecklas i sin profession. I: Biguet G, Lindquist I, Martin C, Pettersson A, redaktörer. Att lära och utvecklas i sin profession. Lund: Studentlitteratur; 2015. s. 19–36.
4. Faresjö T, Mogensen E, Ponzer S. Framtidens vård kräver interprofessionellt samarbete. Läkartidning. 2009;106(13):929–31.
5. Danermark B. Samverkan - himmel eller helvete?: [en bok om den svåra konsten att samverka. Stockholm: Gothia; 2000.
6. Pelling S. Att lära i interprofessionell samverkan. I: Biguet G, Lindquist I, Martin C, Pettersson A, redaktörer. Att lära och utvecklas i sin profession. Lund: Studentlitteratur; 2015. s. 81–98.
7. Sveriges Arbetsterapeuter. Etisk kod för arbetsterapeuter. 4:e uppl. Nacka: Sveriges Arbetsterapeuter; 2018. 18 s.
8. Sveriges Arbetsterapeuter. Kompetensbeskrivningar för arbetsterapeuter. Nacka: Sveriges Arbetsterapeuter; 2018. 12 s.
9. Radomski MV, Latham CAT, redaktörer. Occupational therapy for physical dysfunction. Seventh edition. Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins; 2014. 1426 s.
10. AlHeresh R, Nikopoulos CK. The role of the occupational therapist in Jordan: a survey of the members of the healthcare team exploring their knowledge about occupational therapy in rehabilitation hospitals. Disabil Rehabil. januari 2011;33(9):778–86.
11. Alotaibi NM, Manee FS, Murphy LJ, Rassafiani M. Knowledge about and Attitudes of Interdisciplinary Team Members toward Occupational Therapy Practice: Implications and Future Directions. Med Princ Pract. 2019;28(2):158–66.
12. Thylefors I, Persson O, Hellström D. Team types, perceived efficiency and team climate in Swedish cross-professional teamwork. J Interprof Care. mars 2005;19(2):102–14.
13. Johansson G, Eklund K, Gosman-Hedström G. Multidisciplinary team, working with elderly persons living in the community: a systematic literature review. Scand J Occup Ther. januari 2010;17(2):101–16.
14. Kraft M, Blomberg K, Hedman A-MR. The health care professionals’ perspectives of collaboration in rehabilitation – an interview study. Int J Older People Nurs. 2014;9(3):209– 16.
15. Jones A, Jones D. Improving teamwork, trust and safety: An ethnographic study of an interprofessional initiative. J Interprof Care. maj 2011;25(3):175–81.
16. Dahl-Popolizio S, Manson L, Muir S, Rogers O. Enhancing the value of integrated primary care: The role of occupational therapy. Fam Syst Health. 2016;34(3):270–80.
17. Graneheim U, Lundman B. Kvalitativ innehållsanalys. I: Höglund-Nielsen B, Granskär M, redaktörer. Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Lund: Studentlitteratur; 2017. s. 219–33.
18. Kristensson J. Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik för studenter inom hälso- och vårdvetenskap. Stockholm: Natur & Kultur; 2014.
19. Vetenskapsrådet. Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning [Internet]. Uppsala: Vetenskapsrådet; [okänt år] [citerad: 2020-02-13]. Hämtad från: http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf
20. Olsson H, Sörensen S. Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa perspektiv. Stockholm: Liber; 2011.
21. Knecht-Sabres LJ, Weppner A, Powers C, Siesel B. Do Health-Care Professionals Really Understand the Role of Occupational Therapy in Hospice Care? Am J Hosp Palliat Med. maj 2019;36(5):379–86.
