Anestesisjuksköterskors upplevelser av
vårdmiljöns påverkan på överrapportering
vid en postoperativ avdelning
Matilda Hofvendahl
Johan Wikholm
Specialistsjuksköterska, Anestesisjukvård 2017
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Anestesisjuksköterskors upplevelser av vårdmiljöns påverkan på
överrapportering vid en postoperativ avdelning
Nurse anesthetist’s experiences on health facility environments effect on the
patient handover in a postoperative care unit
Matilda Hofvendahl Johan Wikholm
Specialistsjuksköterskeprogrammet med
inriktning mot anestesisjukvård O7067H, 15hp, våren 2017 Termin 2, distansutbildning
Examinator: Åsa Engström Handledare: Stefan Sävenstedt
Anestesisjuksköterskors upplevelser av vårdmiljöns påverkan på
överrapportering vid en postoperativ avdelning
Matilda Hofvendahl och Johan Wikholm
Abstrakt
Bakgrund: Överrapporteringen är ett kritiskt moment i patientens vårdkedja. Vid
överrapportering från operation till den postoperativa avdelningen är det därför viktigt att det sker på ett strukturerat och inarbetat sätt. Bristande kommunikation mellan vårdpersonal har visat sig vara en vanlig orsak till vårdrelaterade skador. För att kunna bedriva en säker och högkvalitativ vård krävs en god kommunikation och ett fungerande samarbete mellan vårdpersonal. Syfte: Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av hur vårdmiljön påverkar överrapporteringen på en postoperativ avdelning. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ ansats. Individuella intervjuer genomfördes med åtta
deltagare. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier: Att bli avbruten och störd; Att sekretessen och
patientens integritet äventyras och Att avskildhet, struktur och planering är avgörande. Anestesisjuksköterskor beskrev att dem upplevde en hög arbetsbelastning, hög ljudnivå och att den fysiska vårdmiljön påverkar överrapporteringen negativt. Dem värnade om
patienternas integritet och sekretess men beskrev att den fysiska vårdmiljön som
kännetecknas av öppna ytor, samt brist på avskärmning påverkar patientens integritet och sekretess negativt. I resultatet framkom att anestesisjuksköterskor ansåg att det finns behov av förbättring av den fysiska miljön och efterfrågade ett avskärmat utrymme där
överrapporteringen kan ske ostört. Konklusion: En konklusion av denna studies resultat är att utformningen av vårdmiljön på en postoperativ avdelning tillsammans med en hög ljudnivå och arbetsbelastning utgör hinder för en god och patientsäker överrapportering mellan enheterna. Anestesisjuksköterskor värnar om patientens integritet och säkerhet, men identifierar hinder för detta och ger förslag på förbättringar av vårdmiljön som skapar förutsättningar för en god och säker överrapportering. Anestesisjuksköterskor bör göras delaktiga i förbättringsarbeten kring överrapporteringar lokalt på vårdenheter.
Nyckelord: Anestesi, Kommunikation, Omvårdnad, Patientsäkerhet, Postoperativ, Vårdmiljö, Överrapportering.
Abstract
Background: Patient handover is a critical moment in a patients nursing chain. At patient
handover from surgery to the postoperative care unit it is important that it is performed in a structured and incorporated way. Lack of communication between health-care professionals are a common reason to healthcare related patient injuries. To be able to manage a safe and high quality nursing, a good communication and functioning cooperation between health-care professionals is needed. Objective: To describe anaesthetist nurse’s experiences of how the health care facility environment affects the patient handover at a postoperative care unit.
Method: The study took place with a quality approach. Individual interviews took place with
eight participants. Data was analysed with qualitative content analysis with manifest approach. Results: The analysis resulted in three categories: To be interrupted and disturbed; The confidentiality and integrity of the patient is endangered and Privacy, structure and planning are crucial. Anaesthetic nurses described that they has experienced that a high workload, high noise level and the health facility environment have a negative effect on the patient handover. They cared for the patient’s integrity and privacy but described that the physical health facility environment that is defined by open surfaces, with lack of privacy affects the patients’ integrity and secrecy in a negative way. The results showed that the anaesthetic nurses believed that there is a need for improvements of the physical environment and requested a shielded area where the patient handover can be performed without disturbances. Conclusion: A conclusion from this studies’ result is that the setup of the health facility environment at a postoperative care unit together with a high noise level and work load are obstacles for a good and safe patient handover between care units. Anaesthetic nurses cherish for the patients’ integrity and safety but identify obstacles for this and suggest improvements of the care environment, which creates foundations for a good and safe patient handover. Anaesthetic nurses should be a part of quality improvements regarding patient handover locally at care units.
Keywords: Anaesthesia, Communication, Health facility environment, Nursing, Patient handover, Patient safety, Postoperative.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING BAKGRUND ... 4 Sjuksköterskans roll ... 4 Patientsäkerhet, kommunikation och överrapportering ... 4 Omvårdnadsaspekter på vårdmiljön ... 5 Vårdmiljö i samband med rapportering ... 5 Rational ... 6 Syfte ... 7 METOD ... 7 Urval och procedur ... 7 Datainsamling ... 7 Dataanalys ... 8 Etiska överväganden ... 8 RESULTAT ... 9 Att bli avbruten och störd ... 9 Att sekretessen och patientens integritet äventyras ... 10 Att avskildhet, struktur och planering är avgörande ... 11 DISKUSSION ... 13 Resultatdiskussion ... 13 Metoddiskussion ... 16 KONKLUSION ... 17 REFERENSER ... 19 Bilaga 1 ... 23 Bilaga 2 ... 24 Bilaga 3 ... 26 Bilaga 4 ... 28
BAKGRUND Sjuksköterskans roll
Anestesiologisk omvårdnad är ett brett område och kräver specialistkunskaper inom
sjuksköterskeyrket. Det är många olika faktorer som påverkar anestesisjuksköterskans arbete, såsom utbildningsbakgrund, bemanningssituation och organisationens uppbyggnad
(Riksföreningen för anestesi och intensivvård & Svensk sjuksköterskeförening, 2012). Sjuksköterskans sex kärnkompetenser är personcentrerad vård, samverkan i teamarbete, evidensbaserad vård, förbättringskunskap för kvalitetsutveckling, säker vård och slutligen informatiken. Informatiken är en viktig del av dessa kärnkompetenser och utgör en del av utvecklingen av patientsäkerheten genom att stärka informations- och
kommunikationssystem. I anestesisjuksköterskans kompetensområde ingår det bland annat att muntligt och skriftligt/digitalt dokumentera och rapportera, kritiskt utvärdera den
perioperativa vården, samt utföra dokumentation så att god patientsäkerhet alltid optimeras oavsett arbetsbelastning, vårdtid och vårdtyngd (Riksföreningen för anestesi och intensivvård & Svensk sjuksköterskeförening, 2012).
Patientsäkerhet, kommunikation och överrapportering
Varje verksamhet inom vården ska bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete.
Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) syftar till att främja hög patientsäkerhet inom hälso- och sjukvården. Patientsäkerhet definieras som att skydda patienten från vårdrelaterade skador som uppkommit under vårdtillfället utlösta av omständigheter inom vården och som kunde ha undvikits (SFS 2010:659).
Brister i kommunikation mellan vårdpersonal är en mycket vanlig orsak till vårdrelaterade skador på patienten och för att kunna bedriva en säker och högkvalitativ vård så kräver det en god kommunikation och ett fungerande samarbete mellan vårdpersonalen (Chisholm,
Dornfeld, Nelson & Cordell, 2001). Exempel på vanligt förekommande hinder för en bra överrapportering är inkomplett överföring av information, inkompletta team, icke utförda eller dåligt utförande av kliniska arbetsuppgifter och brist på standardisering.
Kommunikationssvårigheter såsom felaktig information eller genomförandet av arbetsuppgifter i samband med överrapporteringen är också ett hinder för bra
överrapportering. Ovanstående hinder i kombination med bristande kommunikation kan påverka patientsäkerheten (Segall et al., 2012). Brister i kommunikation mellan vårdgivare är
i stor utsträckning associerat till överrapportering och i synnerhet vid överrapportering där patienten fysiskt byter vårdenhet. Överrapportering från operation till den postoperativa avdelningen bör ske på ett strukturerat inarbetat sätt. Vid denna överrapportering innebär det att samtliga i teamet som vårdar patienten byts ut liksom att patienten flyttas fysiskt när patienten ofta är påverkad efter operationen av exempelvis läkemedel. Teamet runt patienten har olika utbildning och erfarenhet på operations- respektive postoperativa avdelningen vilket kan leda till kommunikativa missförstånd. I samband med överrapportering är det av stor vikt att fokus är på överrapporteringen. Prioriterade uppgifter rekommenderas att utföras innan överrapporteringen liksom att begränsa konversationen mellan vårdpersonal i samband med utförandet av uppgifter. Teamträning kan vara ett bra sätt för att förbättra kvaliteten av överrapportering och kan därigenom leda till en bättre patientsäkerhet (Segall et al., 2012).
Omvårdnadsaspekter på vårdmiljön
Patienter som vårdas postoperativt kan uppleva att de kommer att bli instängda i en
skrämmande och för dem obegriplig miljö där maskiner begränsar deras frihet och integritet. Patienterna kan uppleva bristande kroppskontroll och att de inte har inflytande över
situationen samtidigt som de blir observerade, granskade och övervakade av
sjukvårdspersonal (Almerud, Alapack, Fridlund & Ekebergh, 2007). Anestesisjuksköterskan måste perioperativt och postoperativt föra patientens talan, värna om patientens integritet och skydda patienten från kränkande behandling och minska känsla av maktlöshet (Lindwall & Von Post, 2005). Patienter påverkas av oljud och buller i vårdmiljön. Patienter som upplever att det är tyst runt dem har minskad ångest och har i högre utsträckning en känsla av att ha kontroll över situationen (Gardner, Collins, Osborne, Henderson & Eastwood, 2009).
Vårdmiljö i samband med rapportering
Postoperativa uppvakningsavdelningar har traditionellt byggts som ett stort rum med öppen planlösning. Sjuksköterskornas arbetsstation är centraliserat i rummet med tillgång till datorer och telefon. Den öppna planlösningen kan göra att både patienter och sjuksköterskor upplever stress till följd av den ljudliga miljön. Ett känt problem är bristen på integritet samt att
personal, besökare och patienter kan se allt som händer på avdelningen (Smykowski, 2008). Solet, Norvell, Rutan och Frankel (2005) beskriver att miljön är en av de fyra stora
överrapporteringen bör vara privat för att säkerställa patientsäkerheten. De nämner också att miljön ska vara så lugn som möjligt och att störande ljud såsom andra patienter och övrig personal kan utgöra ett hinder för själva informationsutbytet i överrapporteringen.
Rapporteringen ska således ske på en plats som inte präglas av störande bakgrundsljud och eventuella avbrott. Solet et al. (2005) tar också upp att personalen ska ha möjlighet till gott om utrymme för anteckningar och att lämplig belysning ska finnas.
Sjuksköterskor blir ofta distraherade under sitt arbete. I en observationsstudie av Dante et al. (2016) blev sjuksköterskor på en vårdavdelning avbrutna i genomsnitt 40 gånger under ett arbetspass som varade strax över sju timmar. Avbrotten orsakades främst av kollegor, till följd av organisatoriska problem och patienter och dess närstående. Under eftermiddagar var avbrotten fler. Överrapportering mellan sjuksköterskor var ett av de mest utsatta tillfällen att drabbas av avbrott. Anderson, Nicksa och Stewart (2015) observerade överrapporteringar mellan läkare. De identifierade distraktionsmoment vilket var vanligt förekommande. I studien var larm/- personsökningar, telefonsamtal, studenter, att andra talar och oljud de vanligaste störande momenten vilket avbröt överrapporteringen. Distraktionsmomenten i sig påverkar inte kvaliteten på överrapporteringen men ledde till att överrapporteringen tog längre tid.
Rational
När patienten fysiskt flyttas från operationsavdelningen till den postoperativa avdelningen överrapporterar anestesisjuksköterskan till den ansvariga sjuksköterskan på den postoperativa avdelningen (Segall et al., 2012). Bristande kommunikation i överrapporteringen mellan vårdpersonal är en vanlig orsak till att vårdrelaterade skador uppstår. För bedriva en säker och högkvalitativ vård så kräver det en god kommunikation, samt ett fungerande samarbete mellan vårdpersonalen (Chisholm, et al., 2001). Postoperativa avdelningar utgörs av stora öppna ytor där vårdpersonalens arbetsstation är lokaliserad till lokalens mitt. Den öppna planlösningen bidrar till en för patient och personal ogynnsam vårdmiljö som kännetecknas av till exempel hög ljudnivå och bristande sekretess (Smykowski, 2008). Miljön är avgörande för kvaliteten vid överrapportering (Solet et al., 2005). Mot denna bakgrund är det motiverat att undersöka anestesisjuksköterskors upplevelse av hur vårdmiljön påverkar
Syfte
Syftet är att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av hur vårdmiljön påverkar överrapporteringen vid en postoperativ avdelning.
METOD
Studien genomfördes med kvalitativ ansats. Individuella intervjuer användes för datainsamling och analys gjordes med innehållsanalys i enlighet med Graneheim och Lundman (2004).
Urval och procedur
Åtta anestesisjuksköterskor deltog i studien. Dem rekryterades med hjälp av ett
bekvämlighetsurval som enligt Bryman (2011, s. 194) innebär att de personer som tillfrågas är de som är tillgängliga för forskarna. Informationsbrev (bilaga 2) skickades ut till
verksamhetscheferna vid de valda sjukhusen, ett i Norrbottens län och ett i Hallands län. När verksamhetscheferna gett sitt godkännande att utföra studien i verksamheten, identifierade de anestesisjuksköterskor som uppfyllde studiens kriterier. Inklusionskriterier var att
intervjupersonen skulle vara utbildad anestesisjuksköterska, varit yrkesverksam som anestesisjuksköterska i minst ett år samt gett sitt godkännande att medverka i studien. Verksamhetscheferna vid de valda sjukhusen skickade ut förfrågan till intervjupersoner vid varje sjukhus.
Datainsamling
Data samlades in genom semistrukturerade individuella intervjuer. Vid intervjuerna användes en intervjuguide (Bilaga 1), vilken författarna utformade baserat på studiens syfte. Frågor såsom; ”Vilka utmaningar upplever du att det finns vid överrapporteringen från dig som anestesisjuksköterska till ansvarig sjuksköterska på den postoperativa avdelningen” användes. Intervjuerna med anestesisjuksköterskor spelades in med hjälp av ljudupptagare innan de skrevs ut ordagrant i text. Detta för att inte data ska gå förlorad, utan allt innehåll återges precis som det är sagt (jfr. Polit & Beck, 2012, s.62). Intervjuerna genomfördes under intervjupersonernas arbetspass, på en avskild plats i anslutning till arbetsplatsen. Varje intervju tog cirka trettio minuter.
Dataanalys
Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats enligt Graneheim och Lundman (2004). När intervjutexterna var nedskrivna lästes hela materialet för att få en känsla av helheten. Därefter extraherades meningsbärande enheter från datamaterialet. De meningsbärande enheterna, kondenserades ner till färre ord, utan att påverka kärnan i innehållet. Enheterna kodades sedan avseende likheter och skillnader. När de
meningsbärande enheterna kodades grupperades koderna i olika kategorier först i en
underkategori och därefter i en huvudkategori. Allt material som svarade mot studiens syfte ingår i kategorierna vars innehåll sammanfördes till bredare kategorier för att reducera deras antal. Analysen resulterade i tre kategorier (Tabell 1).
Etiska överväganden
Studien genomfördes efter att författarna fått medgivande från sjukhusens verksamhetschefer. Medgivandet inhämtades efter att ett informationsbrev skickats ut till berörda
verksamhetschefer (bilaga 2) en ansökan om att få tillstånd för att genomföra en kvalitativ intervjustudie på sjukhusen. Deltagarna fick information om studien och förfrågan att delta via verksamhetschefer i ett skriftligt dokument (bilaga 3). Innan intervjuerna genomfördes fick deltagarna muntlig information av författarna om studiens syfte och att det som innefattas av studien är en intervju på cirka trettio minuter (jfr. Bryman, 2011, s. 131). Deltagarna gav sitt informerade samtycke till att delta via ett formulär (bilaga 4), där de fick information om att deltagandet är frivilligt och att dem har möjlighet att dra sig ur när som helst utan vidare förklaring (jfr. Kvale & Brinkmann, 2009, s. 87). Deltagarna informerades enligt de etiska principerna om konfidentialitet och anonymitet (jfr. Bryman, 2011, s. 131). vilket innebär att ingen information om studiedeltagarna fanns utöver arbetsplats samt erfarenhet av arbete som anestesisjuksköterska i minst ett år. Ljudfiler och utskrivna intervjuer förvarades i låst utrymme för att obehöriga inte ska ha tillgång till dem. Endast avidentifierat material som inte kan kopplas till en enskild studiedeltagare användes i studien. Riskerna för deltagarna är att de delger författarna intern information som kan anses
olämpligt eller visar en felaktig bild av verksamheten. Nyttan med studien är att deltagarna ges möjlighet att förmedla sina erfarenheter vilket kan förbättra förutsättningarna vid överrapportering till den postoperativa vårdavdelningen.
RESULTAT
Analysen resulterade i tre kategorier (Tabell 1). Kategorierna presenteras med en beskrivande brödtext med citat som styrker innehållet i intervjuerna.
Tabell 1. Översikt av kategorier (n=3) Kategorier
Att bli avbruten och störd
Att sekretessen och patientens integritet äventyras Att avskildhet, struktur och planering är avgörande
Att bli avbruten och störd
Anestesisjuksköterskor beskrev att de upplevde vårdmiljön på den postoperativa avdelningen som rörig, stressig och med en hög arbetsbelastning för sjuksköterskorna som arbetar där. De upplever att ljudnivån är hög, störande och ibland kan beskrivas som katastrofal. I vårdmiljön upplever anestesisjuksköterskor att det är ett högt patientflöde och många som rör sig i lokalerna, vilket bidrar till att överrapporteringar kan behöva avbrytas. Exempel på vad som orsakade avbrott vid överrapporteringen var telefonsamtal, andra arbetsuppgifter som prioriteras av mottagande sjuksköterska, patienter som redan vårdades på den postoperativa avdelningen försämrades, behov av smärtlindring, larm från övervakningsutrustning, behov av att utföra interventioner eller kollegor som avbryter för att ställa frågor. En av deltagarna i studien upplevde att sjuksköterskan som ska motta överrapporteringen ibland prioriterar att assistera läkare framför att avsluta överrapporteringen.
Det kan vara stökigt på postop och pågående överrapportering kan behöva avbrytas för att utföra interventioner och då ser man att de inte fokuserar fullt på överrapporteringen utan att de tittar på någonting annat (Deltagare 2)
Anestesisjuksköterskor beskrev att de vänjer sig fort att arbeta i en ljudlig miljö trots att övervakningsutrustning larmar och vårdpersonal arbetar runt omkring så har de förmåga att fokusera vid överrapportering. De tar även upp att det är av stor vikt att de meddelar
personalen på den postoperativa avdelningen ifall de kommer med en patient som kan vara extra ljudlig till följd av till exempel en anamnes med psykiska besvär. Personalen på
postoperativa avdelningen kan då förbereda sitt arbete och välja en lämplig placering för patienten på avdelningen.
Även om man hör ljud runt omkring så får man ju på något sätt, man vänjer sig ganska fort och arbeta i en ljudlig miljö för allt. Det är ju en massa larm som går hela tiden, övervakningsutrustning tjuter och piper och folk jobbar runt omkring. Det är någonting man får vänja sig vid och det tror jag att man gör när man väl fokuserar på en
överrapportering (Deltagare 3)
Anestesisjuksköterskor upplever att en hög arbetsbelastning på den postoperativa
avdelningen påverkar överrapporteringen negativt. Dem beskriver att sjuksköterskor som arbetar på den postoperativa avdelningen kan vårda flera patienter samtidigt vilket leder till att arbetsbelastningen stundtals är hög. Arbetsbelastningen varierar under dygnet eftersom antalet patienter som vårdas är relaterat till hur många som opererats. När fler patienter vårdas samtidigt leder det till att ljudnivån blir högre, övervakningsutrustning larmar, sjuksköterskorna blir stressade, det blir stökigt och mycket spring vilket upplevs som störande moment vid överrapporteringen. När anestesisjuksköterskor upplever att sjuksköterskor på den postoperativa avdelningen är stressade försöker de utföra
överrapporteringen kort och kvalitativ utan att själva bli stressade. Upplevelserna kring bemanning skiljde sig åt mellan anestesisjuksköterskor. Det fanns upplevelser av att det råder personalbrist medan andra upplevde att den postoperativa avdelningen var välbemannad.
Det är personalbrist. Telefoner ringer, andra patienter behöver hjälp och vid larm måste ju personalen gå till den patienten först. Det beror troligt på att det är för lite personal (Deltagare 4)
Att sekretessen och patientens integritet äventyras
Anestesisjuksköterskor beskrev att dem värnar om patienten men att den fysiska miljön främst i form av öppna ytor och brist på avskärmning på den postoperativa avdelningen gör det svårt att upprätthålla patientens integritet och sekretess i samband med överrapportering. De upplever att det inte finns något utrymme i lokalen där dem kan överrapportera i fred utan att obehöriga kan ta del av informationen. Överrapporteringen sker i de flesta fall vid en disk eller ett skrivbord placerat i mitten av lokalen, alternativt bedside bredvid patienten. De anser
även att det är högt patientflöde in och ut ur den postoperativa avdelningen vilket innebär att många kan lyssna till den sekretessbelagda informationen. På postoperativa avdelningar som tar emot patienter efter dagkirurgiska ingrepp upplever anestesisjuksköterskor att det kan vara svårare att upprätthålla sekretess och integritet eftersom patienterna i många fall är helt vakna. Detta framhålls främst i samband med besiderapportering då patienter i sängarna bredvid kan höra informationen som överrapporteras, vilket kränker patientens integritet. Patienter på den dagkirurgiska avdelningen sitter ofta upp i sängen och kan lätt observera patienten som inkommer från operationssalen. Detta skiljer sig mot en postoperativ avdelning som är kopplad till en central operationsavdelning där större och mer avancerade operationer bedrivs. Dessa patienter anses mer påverkade av operationen och av läkemedel och därav äventyras inte sekretessen på samma nivå.
Utelämnande för patienterna, ingen chans att vara ifred. Patienternas sekretess kan inte hållas, svårigheter i ett stort rum med många patienter och stort in och utflöde (Deltagare
6)
Överrapporteringen anpassas enligt anestesisjuksköterskorna genom att inte högt uttala känsliga uppgifter från patientens bakgrund eller fynd under operationen. Dem försöker att anpassa samtalsnivån så att medpatienter och anhöriga inte ska höra. Dem anpassar sig också utifrån situationen och frångår ibland sina normala rutiner om rutinerna skulle kunna ha negativ inverkan på patientens sekretess. Exempel på detta kan vara att inte fråga om namn och personnummer i samband med att en patient hämtas till operation.
Alltså då tänker jag mer när man hämtar patienter på DKE [dagkirurgiska enheten]. Jag brukar inte fråga personnummer och namn där inne för där har du ju tio andra som ligger och lyssnar (Deltagare 4)
Att avskildhet, struktur och planering är avgörande
Anestesisjuksköterskor beskrev att dem upplever att det finns förbättringsmöjligheter avseende den fysiska miljön i samband med överrapportering på den postoperativa
avdelningen. De önskar förändra den fysiska miljön och efterfrågar ett rum eller avskärmat utrymme där överrapporteringen kan ske ostört utan att obehöriga kan höra vad som överrapporteras. I dagens läge behöver personalen ta sig ut från den postoperativa
avdelningen för att kunna sitta ostört. Resonemanget är att det är svårt ur ett bemannings- och patientsäkerhetsperspektiv att lämna den postoperativa avdelningen för att överrapportera och att man från utrymmet där överrapporteringen sker bör kunna ha uppsikt över patienterna. Anestesisjuksköterskor beskrev att om de själva inte kan ha uppsikt över patienten måste de förlita sig på övrig personal som vid tidpunkten för överrapporteringen ännu inte erhållit information om patientens tillstånd. Anestesisjuksköterskor menar att både sekretess och patienternas integritet skulle stärkas genom att förändra den fysiska miljön. De uppger även att den fysiska miljön och lokalens utformning har sämre funktion vid höga patientflöden. Lokalernas brister framgår exempelvis genom att anestesisjuksköterskor på eftermiddagar upplever att de till följd av ett högt patientflöde kan tvingas köa in till den postoperativa avdelningen tillsammans med sin patient. Anestesisjuksköterskor upplever även en variation under året där den postoperativa avdelningen belastas hårt under sommaren på grund av neddragningar och där intensivvårdsavdelningen och den postoperativa avdelningen periodvis delar lokaler.
Att kunna gå iväg och rapportera kräver att det finns tillräckligt med personal. Det ideala vore att ha ett utrymme där man kan sitta avskärmat men samtidigt ha koll på vad som händer med patienten. I nuläget måste man ta sig till ett annat rum för att sitta avskärmat och då har man personligen ingen koll på sin patient. Lokalerna fungerar inte bra i nuläget (Deltagare 3)
För att säkerställa patientsäkerheten och minska risken att information går förlorad vid till exempel avbrott, alternativt att personalen blir ofokuserad av störande moment under överrapporteringen betonar anestesisjuksköterskorna vikten av samarbete och strukturerade överrapporteringar enligt SBAR. Överrapporteringarna underlättas om anestesisjuksköterskan är väl förberedd och att den sjuksköterska som ska ta emot patienten har hunnit förbereda sig. Anestesisjuksköterskor vill att sjuksköterskorna på den postoperativa avdelningen ska känna att de har möjlighet att avsätta tid för överrapporteringen. Samtidigt nämns vårdpersonalens attityd och inställning till överrapportering. Anestesisjuksköterskor beskriver att det är otydligt var eller till vem patienten ska lämnas på den postoperativa avdelningen men menar att det hör samman med att det är en akut verksamhet. De upplever att samarbetet mellan anestesisjuksköterskorna och sjuksköterskorna som arbetar på den postoperativa avdelningen fungerar väl i det stora hela och att det är viktigt att alla som deltar i överrapporteringen är
fokuserade på överrapporteringen och inte låter sig störas av omgivningen.
Spring, man vet inte var man ska, olika besked om var patienten ska lämnas, oklara besked, så är det med akut verksamhet. (Deltagare 5)
DISKUSSION Resultatdiskussion
I studien framkommer det att anestesisjuksköterskor upplever att vårdmiljön på den postoperativa avdelningen bidrar till att överrapporteringar avbryts till följd av att den mottagande sjuksköterskan inte är fokuserad då de tvingas prioritera andra uppgifter som till exempel telefonsamtal, smärtlindring eller kollegor som avbryter för att ställa frågor. Det överensstämmer med Owen, Hemmings och Brown (2009) som beskriver att det i samband med rapportering finns personal som inte är fokuserade vid överlämnandet av patienter. Bristen på fokusering berodde på att de hade flera uppgifter att sköta, många patienter att vårda, samt mycket som kunde distrahera dem. Det är vanligt förekommande att personal utför kliniska arbetsuppgifter i samband med överrapportering från operation till
postoperativa avdelningar (Van Rensen, Groen, Numan, Smit, Cremer, Tates & Kalkman, 2012) vilket även framkom i denna studie där mottagande sjuksköterskor uppgavs prioritera andra uppgifter i samband med överrapportering. Van Rensen et al. (2012) visar att
sjuksköterskor i högre utsträckning än andra yrkeskategorier väljer att utföra patientnära uppgifter såsom att koppla upp övervakningsutrustning. Detta trots att sjuksköterskor föredrog muntlig överrapportering med ögonkontakt mellan de som rapporterade och möjlighet att anteckna.
I denna studie framkommer att anestesisjuksköterskor upplever att en hög arbetsbelastning påverkar överrapporteringen negativt, samt att dem önskar att överrapporteringar ska få ske ostört och att mottagande sjuksköterska ska kunna fokusera enbart på överrapporteringen. Detta får stöd i studien av Arenas, Tabaac, Fastovets och Patil (2014) som har visat att sjuksköterskor på en postoperativ avdelning kommer ihåg en större del av överrapporterad patientinformation om de kan fokusera i samband med överrapporteringen. Arenas et al. (2014) framhåller att det är av stor vikt att överrapporteringar får ske ostört eftersom det i akuta situationer som kan uppstå på en postoperativ avdelning inte alltid finns tid att gå igenom patientens journal för att hitta information. I vår studie tillfrågades inte
anestesisjuksköterskorna om konsekvenser av överrapporteringar, men det framkom att den höga arbetsbelastningen kunde leda till en bristande patientsäkerhet på grund av avbrott eller störningar vid överrapporteringen. Detta kan relateras till Arenas et al. (2014) studie som att sjuksköterskor på en postoperativ avdelning ofta vårdar flera patienter samtidigt och har många uppgifter som de ansvarar för vilket kan medföra risker för patientsäkerheten i akuta situationer.
I denna studies resultat framkom att anestesisjuksköterskor upplevde ljudnivån som störande på de postoperativa avdelningarna och associerade en hög ljudnivå med de tider då många patienter vårdas samtidigt. Anestesisjuksköterskor valde att anpassa sin samtalston genom att prata tystare för att inte äventyra patienternas sekretess vilket rekommenderas som en lämplig åtgärd i studien av Malcolm (2005). Som författare till denna studie menar vi att detta kan påverka själva överrapporteringen och indirekt patientsäkerheten då anestesisjuksköterskorna tvingas att tala med låg röstvolym i en redan hög ljudnivå som präglas av larm från
övervakningsutrustning, mycket personal och patienter samt en stökig miljö.
I studien framkommer att vårdmiljön är ett hinder för att upprätthålla patientens integritet och sekretess i samband med överrapportering vilket får stöd av Calleja och Forrest (2011) som framhåller att en muntlig överrapportering som utförs i närhet av patienter kan leda till att känslig information kan höras av obehöriga. Den postoperativa vårdmiljön kännetecknas av en öppen planlösning, trånga utrymmen där endast gardiner skiljer mellan patienter vilket påverkar patientens integritet (Calleja & Forrest, 2011; Karro, Dent & Farish, 2005) och sekretess (Karro, Dent & Farish, 2005). Malcolm (2005) visar att patienter önskar att deras integritet ska skyddas men har förståelse för att det inom vården inte alltid är möjligt. I vår studie framkom det att anestesisjuksköterskor försökte undvika att obehöriga fick ta del av sekretessbelagd information genom att anpassa sitt arbetssätt. Patienter som upplevt att deras integritet påverkats eller riskerat att påverkas rapporterade att det främst var på grund av att de hört andra patienters samtal med vårdpersonal. Därefter kom i turordning patienternas upplevelse av att andra fått information om dem själva, att de undanhållit information på grund av rädsla att andra ska ta del av den samt att obehöriga sett privata delar av deras kroppar (Karro, Dent & Farish, 2005). I vår studie framkom det att vårdmiljön gör det svårt att avskärma patientplatser på en postoperativ avdelning. För att skapa avskildhet kan det för patienter upplevas vara tillräckligt med ett draperi som förhindrar att obehöriga personer kan
se patienten (Persson & Määttä, 2012).
Kerr (2002) påpekar att det är viktigt att sjuksköterskor använder sig av riktlinjer gällande sekretess vid överrapportering av känslig information för att minska risken att andra patienter hör. I vår studies resultat framkom det av anestesisjuksköterskornas beskrivningar att
rutinerna för överrapportering skiljde sig åt mellan sjukhusen. Vid ett av sjukhusen valde man att utföra samtliga rapporter vid fotändan av patientens säng. På det andra sjukhuset bedrevs den postoperativa vården på två avdelningar, en för dagkirurgiska och mindre operationer och en för patienter som genomgått större kirurgi eller med svåra sjukdomstillstånd. Vid båda dessa avdelningar utfördes överrapporteringen vid en öppen disk med överblick över
postoperativa avdelningen. Anestesisjuksköterskor i denna studie uttryckte önskemål att få ett utrymme i anslutning till den postoperativa avdelningen där överrapportering kunde utföras ostört men där patienter och den postoperativa avdelningen kunde visualiseras. Enligt Kerr (2002) kan ett alternativ för överrapportering vara att känslig information överrapporteras separat och att resterande del av rapporten därefter kan utföras vid patientens säng. Som författare till denna studie menar vi att detta skulle kunna implementeras på postoperativa avdelningar trots skilda rutiner för överrapportering och att det skulle kunna leda till att stärka patientens sekretess och integritet. På sjukhuset som vid studiens genomförande utförde överrapportering bedside skulle en fysisk förändring av miljön innebära att känslig information kan rapporteras i det avskilda rummet och övrig information bedside hos patienten.
I studiens resultat framkom det att anestesisjuksköterskor upplevde att det var av stor vikt att överrapporteringar utfördes enligt en standardiserad mall då detta minskade risken för att viktig information skulle gå förlorad. Detta styrks av Laws och Amato (2010) som menar att ett standardiserat rapporteringsverktyg ökar patientsäkerheten. I vår studie ansåg deltagarna att överrapporteringen blev bättre om ansvarig anestesisjuksköterska rapporterade enligt SBAR som var standardiserat på de aktuella sjukhusen. De ansåg även att det minskade risken för förlorad information i samband med avbrott i överrapporteringen, samt att personalen var mer fokuserad på överrapporteringen i samband med störande moment. Anestesisjuksköterskor i studien var positivt inställda till och hade goda erfarenheter av SBAR som rapporteringsmodell. Velji et al. (2008) påvisar att SBAR som verktyg hjälper både den enskilda sjuksköterskan men påverkar även kommunikationen inom en grupp och
kan leda till förbättringar av patientsäkerheten. SBAR underlättar överföring av information på en lämplig nivå samt innehåller en miljö som accepterar och förväntar frågor (Telem, Buch, Ellis, Coakley & Divino, 2011). I vår studie framkommer det att det är viktigt att anestesisjuksköterskan som ska överrapportera är väl förberedd, samt att den sjuksköterska som ska ta emot rapporten har haft tid att förbereda sig. Velji et al. (2008) visar att om mottagande sjuksköterska inte haft tid att förbereda sig kan det vara orsakat av för hög arbetsbelastning och för lite personal. I likhet med denna studie menar Velji et al. (2008) att vårdpersonal behöver ges tid till förberedelse inför överrapportering eftersom det är en viktig del för ett välfungerande samarbete. En effektiv och god kommunikation vårdpersonal sinsemellan vid rapporten ökar effektiviteten samt minskar överbelastning hos vårdpersonal.
Metoddiskussion
En kvalitativ studie ansågs som lämpligt med tanke på att studiens syfte var att beskriva anestesisjuksköterskan upplevelser av hur vårdmiljön påverkar den postoperativa
överrapporteringen. De tre kategorierna som framkom motsvarade studiens syfte. Tolkning av textmaterial har olika betydelser beroende på författarnas tolkning och påverkas av
författarnas bakgrund (Graneheim & Lundman, 2004). Vid datainsamling och analys togs det hänsyn till författarnas utbildning och erfarenhet. Författarna har kunskap om
överrapportering som sjuksköterska men saknar erfarenhet av att arbeta i den högteknologiska miljön där anestesisjuksköterskor rapporterar till sjuksköterskor.
I studien analyserades åtta anestesisjuksköterskors berättelser från två olika sjukhus i Sverige för att få variation på berättelserna. Trovärdigheten och evidensen för studien är större med tanke på att intervjuerna gjordes på två sjukhus i Sverige, vilket i menar kan vara
representativt för anestesisjuksköterskor i landet. En svaghet i studien är att det är ett relativt få intervjuer som genomfördes. Ett större antal intervjuer hade kunnat genomföras för att jämföra sjukhusens olika sätt att rapportera mot varandra, men detta var inte syftet med studien. Samtliga tillfrågade intervjupersoner var positiva till att delta i studien. För att uppnå trovärdighet var ett inklusionskriterium att deltagarna skulle ha minst ett års erfarenhet av anestesisjukvård för att öka möjligheten att få svar på frågeställningarna från olika aspekter (jfr. Graneheim & Lundman, 2004).
så korrekt resultat som möjligt (jfr. Graneheim & Lundman, 2004). I tolkning av text finns det risk att författarna skriver ned sina egna idéer och snedvrider informationen. För att minska risken för detta valde författarna att lyssna på deltagarna och låta dem berätta. Författarna hoppas att deltagarnas berättelser är sanna och att de beskriver hur det ser ut utifrån deras perspektiv i sammanhanget (jfr. Holloway & Wheeler, 2010).
Trovärdigheten bestäms hur likheter och skillnader bedöms mellan de olika kategorierna. För att komma närmare detta presenteras citat från den transkriberade texten. Studien fokuserar till stor del på ämnen och på likheter och skillnader, i intervjuerna svarade de flesta
intervjupersonerna på liknande sätt. Pålitligheten ökar när resultatet presenteras så att läsaren själv har möjlighet att bedöma pålitligheten och söka efter andra förslag av tolkning (jfr. Graneheim & Lundman, 2004). Bekvämlighetsurvalet som använts i studien är positivt för studien, personer som finns tillgängliga medverkar, samtliga som tillfrågades medverkade. Styrkan med bekvämlighetsurval i studien är möjligheten att samla in data från ett urval som forskarna inte vill missa att ha med i studien (Bryman, 2011, s. 195). Styrkor med studien är att olika störande moment i överrapporteringen identifieras. Detta leder till att det är lättare för verksamheter att göra förbättringar i den postoperativa miljön. Studiens resultat går att implementera i alla verksamheter som har operation och en postoperativ avdelning. Svagheter med studien är att deltagarna får själva berätta om sina upplevelser om miljön, vilket är individuellt hur man upplever miljön. Detta kan ge en missvisande bild. Risken med
kvalitativ forskning som genomförs på författarnas verksamhetsförlagda utbildning är att det finns en stor risk att intervjupersonerna kommer bli arbetskollegor i framtiden och relationen mellan deltagare och författare kan skadas, konflikter kan bildas (jfr. Polit & Beck, 2012, s.153). Vid genomförandet av denna studie bedömdes dock detta inte utgöra en stor risk då alla deltagarna gav sitt informerade samtycke att medverka, samt att författarna till studien garanterade dem en anonym presentation av resultatet.
KONKLUSION
En viktig del av anestesisjuksköterskans arbete är att överrapportera patienter till mottagande sjuksköterska på en postoperativ avdelning. Överrapporteringen är ett kritiskt moment i patientens vårdkedja som kräver att samtliga som deltar i överrapporteringen är fokuserade. I denna studies resultat framkom att anestesisjuksköterskor upplever att en hög
risk för att patientsäkerheten, patientens sekretess och integritet äventyras.
Anestesisjuksköterskor har en vilja att värna om patienten samtidigt som de har en förståelse för att sjuksköterskor på den postoperativa avdelningen har en hög arbetsbelastning som påverkar överrapporteringen. För att säkerställa en patientsäker och god överrapportering ser dem behov av förbättringar av vårdmiljön som skapar förutsättningar snarare än hindrar detta arbete. Detta innebär att förbättringsarbeten lokalt på vårdenheter liksom fortsatta studier bör inkludera anestesisjuksköterskor för att förbättra överrapporteringar specifikt men även vård- och arbetsmiljön generellt på postoperativa avdelningar.
REFERENSER
Almerud, S., Alapack, R. J., Fridlund, B., & Ekebergh, M. (2007). Of vigilance and
invisibility–being a patient in technologically intense environments. Nursing in Critical Care,
12(3), 151-158. doi: 10.1111/j.1478-5153.2007.00216.x
Anderson, C. E., Nicksa, G. A., & Stewart, L. (2015). Distractions during resident handoffs.
JAMA Surgery, 150(5), 396. doi:10.1001/jamasurg.2014.2459
Arenas, A., Tabaac, B., Fastovets, G., & Patil, V. (2014). Undivided attention improves postoperative anesthesia handover recall. Advances in Medical Education and Practice, 215. doi:10.2147/amep.s65361
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. (2., [rev.] uppl.) Malmö: Liber. Calleja, P., & Forrest, L. (2011). Improving patient privacy and confidentiality in one
regional emergency department–A quality project. Australasian Emergency Nursing Journal,
14(4), 251-256. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.aenj.2011.05.002
Chisholm, C. D., Dornfeld, A. M., Nelson, D. R., & Cordell, W. H. (2001). Work interrupted: A comparison of workplace interruptions in emergency departments and primary care offices.
Annals of Emergency Medicine, 38(2), 146–151. doi:10.1067/mem.2001.115440
Dante, A., Andrigo, I., Barone, F., Bonamico, R., De Chiara, A., Nait, M., … Palese, A. (2016). Occurrence and duration of interruptions during nursesʼ work in surgical wards.
Journal of Nursing Care Quality, 31(2), 174–182. doi:10.1097/ncq.0000000000000159
Gardner, G., Collins, C., Osborne, S., Henderson, A., & Eastwood, M. (2009). Creating a therapeutic environment: A non-randomised controlled trial of a quiet time intervention for patients in acute care. International journal of nursing studies, 46(6), 778-786.
doi:10.1016/j.ijnurstu.2008.12.009
Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse education today, 24(2),
105-112. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.nedt.2003.10.001
Holloway, I. & Wheeler, S. (2010). Qualitative research in nursing and healthcare [Elektronisk resurs]. (3., [updated] ed.) Chichester, West Sussex: Wiley-Blackwell.
Karro, J., Dent, A. W., & Farish, S. (2005). Patient perceptions of privacy infringements in an emergency department. Emergency Medicine Australasia, 17(2), 117–123.
doi:10.1111/j.1742-6723.2005.00702.x
Kerr, M. P. (2002). A qualitative study of shift handover practice and function from a socio-technical perspective. Journal of advanced nursing, 37(2), 125-134. doi: 10.1046/j.1365-2648.2002.02066.x
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. (2. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Laws, D., & Amato, S. (2010). Incorporating bedside reporting into change-of-shift report.
Rehabilitation Nursing, 35(2), 70-74. doi: 10.1002/j.2048-7940.2010.tb00034.x
Lindwall, L. & von Post, I. (red) (2005). Människan i det perioperativa vårdandet:
Antropologisk och etisk reflektion. (Forskningsrapport, Karlstad Universitet, Institutionen för
samhällsvetenskap)
Malcolm, H. A. (2005). Does privacy matter? Former patients discuss their perceptions of privacy in shared hospital rooms. Nursing Ethics, 12(2), 156–166.
doi:10.1191/0969733005ne772oa
Owen, C., Hemmings, L., & Brown, T. (2009). Lost in translation: Maximizing handover effectiveness between paramedics and receiving staff in the emergency department.
Emergency Medicine Australasia, 21(2), 102-107. doi: 10.1111/j.1742-6723.2009.01168.x
Persson, E., & Määttä, S. (2012). To provide care and be cared for in a multiple-bed hospital room. Scandinavian journal of caring sciences, 26(4), 663-670. doi:
Polit, D.F. & Beck, C.T. (2012). Nursing research: generating and assessing evidence for
nursing practice. (9.ed.) Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams &
Wilkins.
Riksföreningen för anestesi och intensivvård & Svensk sjuksköterskeförening. (2012).
Kompetensbeskrivning: Legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot anestesisjukvård. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening. Hämtad 5,
februari, 2017, från http://www.aniva.se/wp-content/uploads/2014/12/komp-beskrivning-anestesi.pdf
Segall, N., Bonifacio, A. S., Schroeder, R. A., Barbeito, A., Rogers, D., Thornlow, D. K., … Mark, J. B. (2012). Can we make postoperative patient handovers safer? A systematic review of the literature. Anesthesia & Analgesia, 115(1), 102–115.
doi:10.1213/ane.0b013e318253af4b
SFS 2010:659. Patientsäkerhetslag. Stockholm: Socialdepartementet.
Smykowski, L. (2008). A novel PACU design for noise reduction. Journal of PeriAnesthesia
Nursing, 23(4), 226-229. doi:10.1016/j.jopan.2007.12.003
Solet, D. J., Norvell, J. M., Rutan, G. H., & Frankel, R. M. (2005). Lost in translation: Challenges and opportunities in physician-to-physician communication during patient
handoffs. Academic Medicine, 80(12), 1094–1099. doi:10.1097/00001888-200512000-00005
Telem, D. A., Buch, K. E., Ellis, S., Coakley, B., & Divino, C. M. (2011). Integration of a formalized handoff system into the surgical curriculum: resident perspectives and early results. Archives of Surgery, 146(1), 89-93. doi:10.1001/archsurg.2010.294
Van Rensen, E. L. J., Groen, E. S. T., Numan, S. C., Smit, M. J., Cremer, O. L., Tates, K., & Kalkman, C. J. (2012). Multitasking during patient handover in the recovery room.
Velji, K., Baker, G. R., Fancott, C., Andreoli, A., Boaro, N., Tardif, G., ... & Sinclair, L. (2008). Effectiveness of an adapted SBAR communication tool for a rehabilitation setting.
Bilaga 1 Intervjufrågor
Kan du beskriva hur det går till vid överrapportering mellan anestesisjuksköterska och ansvarig sjuksköterska på postoperativa avdelningen?
Vilka utmaningar upplever du att det finns vid överrapporteringen från dig som anestesisjuksköterska till ansvarig sjuksköterska på den postoperativa avdelningen? Har du exempel på när det fungerat bra/mindre bra.
Har du upplevt några störande moment i samband med överrapporteringen?
Hur upplever du miljön när du ska lämna patienten på den postoperativa avdelningen? Har du upplevt någonting i vårdmiljön som har varit störande i samband med
överrapportering? Och i så fall vad?
Upplever du att det finns något i vårdmiljön som äventyrar patientsäkerheten? Har du några tankar och funderingar på hur man skulle kunna förbättra arbets- och vårdmiljön på postoperativa avdelningen?
Bilaga 2
Förfrågan till verksamhetschef/chefsjuksköterska vid operation- och anestesiavdelning om genomförande och förmedlande av deltagare till intervjustudie
Vi som genomför studien studerar på specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot anestesisjukvård via Luleå Tekniska Universitet och studien är en del av vår magisteruppsats. Bristande kommunikation mellan vårdgivare är en patientsäkerhetsrisk och vanlig orsak till vårdrelaterade skador. Överrapporteringar mellan anestesisjuksköterska till sjuksköterska på en postoperativ avdelning är situationer där samtliga i teamet runt patienten byts ut och där patienten även fysiskt byter vårdenhet. Det peroperativa- och postoperativa vårdteamet har olika specialistkompetenser vilket kan leda till kommunikativa missförstånd. Vårdmiljön där överrapporteringar sker påverkar kvaliteten på överrapporteringar.
Syftet med studien är att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av hur vårdmiljön påverkar den postoperativa överrapporteringen till sjuksköterskor på en postoperativ avdelning.
Detta informationsbrev är en ansökan om tillstånd för att få genomföra en kvalitativ
intervjustudie på detta sjukhus. Vi är också tacksamma om ni skulle kunna vidarebefordra vår förfrågan till anestesisjuksköterskor som kan tänkas vilja delta i denna studie. Vi är i behov av 4 intervjupersoner som uppfyller inklusionskriterierna för studien. Våra inklusionskriterier kommer att vara yrkesverksam anestesisjuksköterska med minst 1 års erfarenhet av
anestesisjukvård. Efter ert medgivande planerar vi att dela ut informationsbrev och
svarstalong till de personer som är intresserade och uppfyller inklusionskriterierna. I dialog med personer som vill medverka i studien avtalar vi därefter tid och plats för intervjun. Studien planeras att utföras på två olika sjukhus, ett i Norrbottens län och ett i Hallands län. Godkännande från ansvarig verksamhetschef/chefsjuksköterska på vardera enhet kommer att inhämtas innan rekrytering av intervjupersoner.
I samband med intervjuerna kommer vi att samla in undertecknade svarstalonger från intervjupersonerna. Deltagandet i studien är helt frivilligt och skulle intervjupersonerna vilja avbryta kan det ske när som helst under intervjun utan att behöva ange skäl. Informationen behandlas konfidentiellt, ingen kommer i efterhand att kunna identifiera vem som sagt vad. Intervjun är beräknad att ta 30 minuter och intervjun kommer att genomföras på en plats som är överenskommen mellan intervjupersonen och författarna. Intervjun kommer att spelas in digitalt och enbart författarna till studien och ansvarig handledare kommer att ha tillgång till datamaterialet. Insamlad data kommer att raderas då studien godkänts och publicerats. Studien kommer när den är godkänd att publiceras i Luleå Tekniska Universitets databas,
Ifall ni har några funderingar eller övriga frågor till oss eller vår handledare så tveka inte att kontakta oss.
Med vänliga hälsningar Matilda och Johan.
Matilda Hofvendahl Johan Wikholm
Leg. Sjuksköterska Leg. Sjuksköterska
Mathof-1@student.ltu.se johwio-6@student.ltu.se Handledare Stefan Sävenstedt Professor omvårdnad stefan.savenstedt@ltu.se Institution för omvårdnad Luleå tekniska universitet Tel 0920-491000 v
Bilaga 3
Informationsbrev angåendedeltagande i studie
Förfrågan om att delta i intervjustudie om vårdmiljöns påverkan vid överrapportering till Dig som arbetar som anestesisjuksköterska
Bristande kommunikation mellan vårdgivare är en patientsäkerhetsrisk och vanlig orsak till vårdrelaterade skador. Överrapportering mellan anestesisjuksköterska till sjuksköterska på en postoperativ avdelning är situationer där samtliga i teamet runt patienten byts ut och att patienten även fysiskt byter vårdenhet. Det peroperativa- och postoperativa vårdteamet har olika specialistkompetenser vilket kan leda till kommunikativa missförstånd. Vårdmiljön där överrapporteringen sker påverkar kvaliteten på överrapporteringen.Syftet med studien är att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av hur vårdmiljön påverkar den postoperativa överrapporteringen till sjuksköterskor på en postoperativ avdelning.
Studien planeras att utföras på två olika sjukhus, ett i Norrbottens län och ett i Hallands län. Godkännande från ansvarig chefssjuksköterska på vardera enhet kommer att inhämtas innan rekrytering av intervjupersoner.
Studien planeras att genomföras som en kvalitativ intervjustudie med ca 8 intervjupersoner. 4 anestesisjuksköterskor på vardera sjukhus. Inklusionskriterier för deltagande är yrkesverksam anestesisjuksköterska med minst ett års erfarenhet av anestesisjukvård. Varje intervju
beräknas ta 30 minuter. Efter medgivande från deltagare avtalas tid och plats för intervjun i dialog mellan intervjuperson och författarna.
I samband med intervjuerna kommer vi att samla in undertecknade svarstalonger från intervjupersonerna. Deltagande i studien är helt frivillig och skulle intervjupersonerna vilja avbryta kan det ske när som helst under intervjun utan att behöva ange skäl. Informationen behandlas konfidentiellt, ingen kommer i efterhand att kunna identifiera vem som sagt vad. Intervjun är beräknad att ta 30 minuter och intervjun kommer att genomföras på en plats som är överenskommen mellan intervjupersonen och författarna. Intervjun kommer att spelas in digitalt och enbart författarna till studien och ansvarig handledare kommer att ha tillgång till datamaterialet. Studien kommer när den är godkänd att publiceras i Luleå Tekniska
Universitets databas, www.ltu.se samt databasen Diva, http://www.diva-portal.org
Vi som genomför studien studerar på specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot anestesisjukvård via Luleå Tekniska Universitet och studien är en del av vår magisteruppsats. Om du är intresserad av att medverka i studien så anmäls intresse via kontaktuppgifter. Vid övriga frågor är du välkommen att kontakta någon av oss.
Matilda Hofvendahl Johan Wikholm
Leg. Sjuksköterska Leg. Sjuksköterska
Mathof-1@student.ltu.se johwio-6@student.ltu.se Handledare Stefan Sävenstedt Professor omvårdnad stefan.savenstedt@ltu.se Institution för omvårdnad Luleå tekniska universitet Tel 0920-491000 v
Bilaga 4
Svarstalong
Denna svarstalong skrivs under och överlämnas till författarna i samband med intervjun för att bekräfta samtycke. Du är välkommen att kontakta någon av författarna eller ansvarig handledare om du vill ha mer information om studien innan du bestämmer dig angående deltagande.
Jag har tagit del av informationen om studiens upplägg och syfte.
Jag önskar delta i studien och ger härmed mitt informerade samtycke:
Namn:
Telefonnummer: E-post:
---Datum / underskrift
