Betyg i sista minuten? Elevperspektiv på läroplanens kunskapsmål i grundskolan

Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

15 högskolepoäng

Betyg i sista minuten?

Elevperspektiv på läroplanens kunskapsmål i grundskolan

Last minute grades?

Student perspective on the goals of knowledge in the compulsory

school curriculum

Kerstin Kentander

Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning 90p Examinator: Lena Lang Specialpedagogik

Malmö Högskola Lärarutbildningen

Skolutveckling och Ledarskap

Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning 90p Höstterminen 2007

Kentander Kerstin. (2007). Betyg i sista minuten? - Elevperspektiv på läroplanens kunskapsmål i grundskolan.

(Last minute grades? Student perspective on the goals of knowledge in the compulsory school curriculum

Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö högskola.

Syftet med mitt arbete är att ta reda på om och när elever i gymnasiet under sin tid i grundskolan förstod att deras kunskaper inte skulle räcka för att nå kunskapsmålen och godkända betyg. Arbetets teoridel innehåller en översikt av statistiska uppgifter om andelen elever med icke godkända betyg, politikernas framtida förslag till förbättring av skolan, neuroforskares syn på skolan och en presentation av ett antal teoretiska modeller.

Jag har genomfört kvalitativa intervjuer för att få en djupare förståelse i ämnet och för att kunna besvara frågeställningarna. Intervjuerna gjordes med ett selektivt urval av ett antal elever från gymnasieskolan som fick titta i backspegeln för att rekapitulera sina upplevelser.

Resultat av studien ger ett antal betydelsefulla insikter. Eleverna har redan i ett tidigt skede förstått att de antingen har lärt sig på ett annorlunda eller ett mer långsamt sätt. Pedagogerna har skärpt till tonen efter nationellt prov i år fem. Kunskapsmålen har förtydligats under det sjätte året men har inte varit tillräckligt tydliga för eleverna förrän under det åttonde året när det första betyget delats ut. Eleverna uppger att personlig mognad och självförtroende har varit en del av de komponenter som saknats för att de skulle ha tillräckligt med insikt om vilka kunskapsmål som skulle uppnås. Insikten om vad kunskaperna skulle användas till accentuerades inte förrän ansökan till gymnasieskolan blev ett faktum. Eleverna framhåller att specialpedagogernas stöd har varit en nödvändighet för att uppnå godkänt betyg.

Nyckelord: betyg, elevperspektiv, insikt, kunskapsmål, specialpedagogik.

Kerstin Kentander Examinator: Lena Lang

Innehåll

Abstract 3 Innehåll 5

1.

Inledning

7 1.1 Bakgrund 7

2.

Syfte

9 2.1 Frågeställningar 9

3. Litteraturgenomgång

11

3.1 Vad säger teoretikerna? 11

3.1.1 Cherryholmes postmodernistiska tänkande 11

3.1.2 Maslows syn på självuppfattning 11

3.1.3 Bronfenbrenners syn på självuppfattning 12

3.1.4 Bronfenbrenners ekologiska miljömodell 12

3.1.5 John Deweys Instrumentalism 12

3.2 Vad säger forskarna? 13

3.2.1 Tidigare forskning 14

3.2.2 Vetenskaplig inställning till hjärnans sätt att lära. 15

3.3 Skolverkets statistik 17

3.4 Undersökningarna PISA och PIRLS 17

3.5 Skolans styrdokument 19

3.5.1 Salamancadeklarationen 19

3.5.2 Skollagen 19

3.5.3 Lpo 94 20

3.6 Vad säger politikerna? 20

4. Metod

23 4.1 Val av metod 23 4.2 Urval 24 4.3 Design 24 4.4 Analys 25 4.5 Tillförlitlighetsaspekter 26 4.5.1 Reliabilitet 26 4.5.2 Validitet 26 4.5.3 Generaliserbarhet 26

4.6 Etik 27

5. Resultat

29

5.1 Vilken insikt hade eleverna om grundskolans kunskapsmål och betygskriterier? 30 5.2 När förstod eleverna att deras kunskaper inte skulle räcka till för vidare studier? 31 5.3 Vilka hinder såg eleverna för att nå godkända betyg? 31 5.4 Vilken betydelse anser eleverna att det specialpedagogiska stödet har haft för dem? 32

5.5 Sammanfattning av resultat 33

6. Diskussion

35

6.1 Vilken insikt har eleverna haft om kunskapsmålen? 35 6.2 När har eleverna förstått att deras kunskaper inte skulle räcka för vidare studier? 37 6.3 Vilka hinder såg eleverna för att nå godkänt betyg? 39 6.4 Vilken betydelse anser elever att det specialpedagogiska stödet har haft för dem

som riskerade att få icke godkända betyg i grundskolan? 40

6.5 Slutord 42

7. Fortsatt forskning

45

Referenser

47

Bilaga 1 51 Bilaga 2 52

1

Inledning

I regeringen, riskdagen och dagspressen diskuteras i dessa tider livligt, huruvida det är relevant eller inte att ge betyg i tidigare år och att vårt nuvarande betygsystem inte är tillräckligt. Betygsfrågan har blivit partipolitiskt het. Företrädare för de politiska blocken försöker överträffa varandra i argument för och emot betygens relevans. Om betygen behövs, när vi ska dela ut dem och hur de ska se ut.

Det är en grannlaga uppgift att försöka tillföra skolan och eleverna hjälp med att hitta strategier för att redan på ett tidigt stadium förstå och åtgärda det faktum att allt fler elever riskerar att avsluta grundskolan med otillräckliga betyg.

Önskvärt vore att kunna belysa vikten av att man i skolan ger eleven en möjlighet att se helheten av sitt samlade lärande. Att under grundskoletiden försöka förklara vad deras studier kan leda till. Att i ett tidigt skede tydligt gå igenom och förklara vilka kunskapsmålen är och kontinuerligt uppdatera var i utvecklingen eleven befinner sig. Trots specialpedagogiskt stöd har några elever otillräckliga betyg för att kunna bedriva fortsatta studier på ett önskat nationellt program på gymnasiet. Det specialpedagogiska stödet bör vara utformat så att eleverna får ett utökat självförtroende och ges möjligheter att klara av sina kunskapsmål så att deras betyg blir sådana att de kan fortsätta sina studier.

1.1Bakgrund

Utifrån mitt specialpedagogiska arbete de senaste åren med elever från år 6 -9 har jag många gånger funderat över varför några elever inte når kunskapsmålen och därmed riskerar att inte få godkända betyg. Jag har diskuterat både med mina kollegor och med mina nuvarande kurskamrater om hur de tror att eleverna själv uppfattar och tänker på sin egen situation. Det verkar som om eleverna inte förstår att de inte kommer att nå målen förrän de får sitt första betyg på höstterminen i åttan. Vi pedagoger har oftast en ganska klar uppfattning om orsakerna vilket framkommer i olika vetenskapliga uppsatser och skrifter. Det som för mig skulle vara mycket intressant är att få veta något om hur eleverna uppfattar sin egen lärandesituation i sin strävan mot de uppsatta kunskapsmålen och betygen.

Trots att skolan kallar till utvecklingssamtal, skriver både individuella utvecklingsplaner och åtgärdsprogram verkar det som om några elever inte uppfattar vilka kunskapsmål de har att arbeta mot. Elevernas funderingar kring framtida gymnasieval och yrkesval kommer upp till ytan

vid första betyget i år åtta. Det blir mer verkligt och blir en sorts väckarklocka genom betyget. Eleverna vill ha hjälp med att nå kunskapsmålen och därmed förbättra sina betyg som de nu förstår inte kommer att räcka för vidare studier. Inte förrän då, kommer de till specialpedagogen för att fråga om de kan få utökat specialpedagogiskt stöd.

Även de elever som inte har haft specialpedagogiskt stöd eller av någon anledning tackat nej till stöd, ser en möjlighet att få hjälp med att nå de uppsatta målen för godkända betyg. Ibland tar de eget initiativ till kontakt, ibland via rekommendationer från sina ämneslärare eller önskemål ifrån föräldrarna.

2

Syfte

Syftet med mitt arbete är att ge en bild av gymnasieelevers uppfattningar om sin lärandesituation, sitt specialpedagogiska stöd och sina betyg i grundskolan.

2.1Frågeställningar

Vilken insikt har elever i grundskolan om läroplanens kunskapsmål?

När förstår elever i grundskolan att deras kunskaper inte räcker till för vidare studier?

Vilka hinder ser eleverna i grundskolan för att nå godkända betyg i grundskolan?

Vilken betydelse anser elever att det specialpedagogiska stödet har för dem som riskerar att få icke godkända betyg i grundskolan?

3

Litteraturgenomgång

I detta avsnitt kommer jag att presentera teoretikernas tankegångar, tidigare forskning internationella undersökningar, statistik samt politikernas förslag till förbättring av skolan.

3.1 Vad säger teoretikerna?

I detta avsnitt kommer olika teoretiska modeller att redovisas.

3.1.2 Cherryholmes postmodernistiska tänkande

Jane Brodin och Peg Lindstrand beskriver i sin bok Perspektiv på en skola för alla (2004) teorier från C. Cherryholmes, en amerikansk statsvetare som specialiserat sig på utbildnings- och läroplansfrågor. Cherryholmes har enligt författarna präglats av de franska filosoferna Michael Foucault och Jacques Derrida. Författarna beskriver Cherryholmes tankar kring det postmodernistiska tänkandet där han anser att det är omöjligt att kunskap är beständig över tid och rum. Istället för att sträva efter objektiv kunskap ska inriktningen vara att hitta nya, bättre, intressantare, mer fruktbara och rimligare sätt att tala, läsa, skriva och handla. Vidare menar Cherryholmes enligt Brodin/Lindstrand att kunskap är relativ i förhållande till en bestämd kontext och det samtal som pågår i ett visst sammanhang påverkar vilken kunskap som kan anses vara bättre eller sämre. Slutsatsen som görs är att svårigheterna tycks vara inbyggda i systemet och att det mer handlar om strukturella och organisatoriska svårigheter än resultatet av personliga misslyckanden. Intresse och kraft borde läggas på att förstå dessa svårigheter avslutar författarna.

3.1.3 Maslows syn på självuppfattning

Gunn Imsen tar i sin bok Elevens värld (2002) upp Abraham Maslows syn på självuppfattning. Den positiva självuppfattningen uppfattas som ett grundläggande behov. Självuppfattningen har både ett inre och ett yttre ursprung. Självuppfattningen har en inre cirkel som är central för individens självvärdering och en yttre cirkel där andras värderingar gäller. I skolan kommer eleven i en speciell situation. Här måste eleven underkasta sig den formella bedömningen och betygsättningen och det kan bli svårt att skilja skolämnena från självuppfattningen. Självuppfattningen blir ihopkopplad med prestationerna. Bra prestationer skapar en positiv självuppfattning som genererar ännu bättre prestationer. Följden av att ha låg självuppfattning blir då att prestationerna blir sämre vilket därmed ger ännu lägre självuppfattning. Imsen kallar detta för en kausal cirkularitet.

3.1 4 Bronfenbrenners syn på självuppfattning

Vidare berättar Imsen om hur Bronfenbrenner resonerar kring sin ekologiska miljömodell. Elevens subjektiva tolkning av sin skolsituation är viktigt att förstå både när det gäller motivations- och inlärningsfrågor i skolan. Det som är ett påfallande drag gällande analysen av vad som påverkar skolsituationen är elevers identitet, behov, motiv, självuppfattning och begåvning. De säger alla något om själva individen men inte något om den omgivande miljön eller sociala interaktionen. Sambandet däremellan kommer sällan fram när det analyseras huruvida eleven kan tillgodogöra sig undervisningen. Vi måste gå in och studera de kvalitativa sidorna av sammanhangen och skaffa oss teorier om hur de upplevs av eleverna.

3.1.5 Bronfenbrenners ekologiska miljömodell

Imsen använder Bronfenbrenners ekologiska miljömodell som stöd för sitt resonemang. Ekologi kommer från det grekiska ordet oikos som betyder hus och hem. När ordet kopplas samman med biologi betecknar det samspelet mellan levande organismer och deras miljö. Skolan är en integrerad del i det ekologiska samspelet mellan samhälle, hem, kamratmiljö och fritidsmiljö. Skolan har frihet att utforma sin profil inom givna ramar av samhällets bestämda. Imsen funderar kring om det är riktigt att skolan inte i tillräcklig utsträckning har förmått att följa med utvecklingen i samhället. Som ursäkt nämns att det ställs så många vittomfattande krav på den och att det har skett en bristande uppföljning på det ekonomiska planet. Lärarnas traditionella undervisningsrutiner och föräldrarnas förväntningar anges som bidrag till att bromsa förändringar som varit aktuella.

Gunnarsson (1999) skriver i sin bok Lärandets ekologi och refererar till Bronfenbrenners miljömodell, att barns närmiljöer, skol- och hemmiljö kan antingen stödja barns utveckling i respektive miljö eller motverka den. Han menar att relationen mellan hem och skola har en positiv inverkan på elevens utveckling och uppmuntrar till ömsesidig respekt och arbete mot gemensamma mål.

3.1.6 John Deweys Instrumentalism

Imsen skriver att det optimala vore väl om eleverna hade glädje av de kunskaper skolan försöker ge dem. Att de ska ha en inre motivation och att de ska tycka att det är roligt, spännande och utmanande. Tyvärr vet ju alla lärare säger Imsen att det är andra intressen som driver eleverna till att göra sitt skolarbete. Här anser författaren att begreppet Instrumentalism är det som bäst belyser det här fenomenet. Det är främst den amerikanska filosofen John Dewey som först

nämner begreppet. Instrumentalism är människans hjälpmedel av tankar, kunskaper och insikt som ett sorts instrument för att lösa problem när det gäller överlevnaden i en osäker värld. Avsikten är inte bara att förstå världen utan också att kunna behärska den. Det är alltså inte kunskapen i sig som är i fokus utan uppmärksamheten riktas mot hur den ska användas. Kunskapens värde bedöms av eleverna efter vilket nyttovärde den har. I förlängningen är det ”rätt svar” eleven är ute efter när det gäller den värdering av kunskaper som skall värderas av läraren. En positiv värdering ger användbara betyg. Betygspressen är enligt författaren starkast i åttan då eleverna får betyg första gången. Då börjar eleverna på allvar att jämföra sig med varandra och när det ett år senare blir aktuellt med intagning till gymnasiet har de blivit varse att utan betyg kommer de ingen vart. Imsen refererar till en svensk undersökning som gjordes på 1970-talet där elever från år 4 till år 9 skulle rangordna sju alternativa svar på vilket de tyckte vara det viktigaste för dem i skolan. Resultatet blev följande:

1. att få bra betyg . 2. att få en god yrkesutbildning.

3. att få så mycket kunskaper som möjligt. 4. att lära sig arbeta tillsammans med andra. 5. att lära sig ta ansvar. 6.att träffa kamrater 7. att sluta så fort som möjligt

Undersökningen visade att den instrumentella nyttan av skolan sätts före de mer socialt orienterade kompetensområdena. Att betygen kommer i toppen stöder teorin om utveckling av instrumentalismen i skolan. Imsen för sedan här en betygsdiskussion om betygens betydelse och diskuterar betygens relevans och avslutningsvis ställer Imsen frågan: Vad skulle ske om betygen inte fanns? Möjligen skulle vi få en bättre inlärningssituation men vem skulle välja ut personer till samhällets attraktiva positioner och hur skulle dessa krafter påverka skolan säger Imsen.

Vidare framhålls ”att skolan förmedlar en instrumentell grundsyn som bidrar till att undergräva

elevernas inre motivation. Det löser inte motivationsproblemet, men det ger oss insikt i varför eleverna inte alltid är så intresserade av det vi önskar förmedla” (Imsen 2000 s 457)

3.2 Vad säger forskarna?

Mikael Stigendal (2004) skriver i sin bok om hur han ser på läroplanen Lpo 94. Den handlar om vad skolan ska göra och det anges i mål- och riktlinjer. Han menar dock att bristerna i den samhällssyn som Läroplanen grundar sig på minskar skärpan i dessa mål- och riktlinjer.

I sitt resonemang ifrågasätter han vad som i skolan ska räknas som kunskaper och vilka mål som är de viktigaste att uppnå. Här nämner Stigendal också den kunskap som eleven tillskansar sig utanför skolan både när det gäller kommunikation med olika tekniska hjälpmedel och den sociala utveckling som man inte kan läsa sig till i skolböckerna.

Vidare betonar författaren att tendensen till objektifieringen av eleverna är ett problem som inte syns när bara betygen används som måttstock. Synliggörandet av problem kräver i grunden också en annan definition av framgång än den som betygen ringar in. Framförallt måste skolprocessen lyftas fram och andra resultat tydliggöras än bara de som betygen mäter. Betygen mäter inte heller den inlärningssträcka som eleven har tillryggalagt under skoltiden. Variationen av den syns inte i betygsstatistiken. Stigendal menar att skillnaden i elevens utgångsläge också kan bero på en orolig familjesituation.

Stigendal skriver om en undersökning som gjorts på Krokbäcksskolan i Malmö. Där fick eleverna läsa platsannonser och se vilka egenskaper som arbetsgivarna sökte efter. De rangordnades och tre egenskaper fick flest markeringar. Det var att arbetsgivarna krävde att människorna som ansökte skulle kunna ta eget ansvar, vara bra på att samarbeta och kunna arbeta självständigt. Inget utav detta betygssätts och det framgår inte heller av betyget om eleverna innehar dessa kvalitéer.

Stigendal menar att mål- och riktlinjerna i Läroplanen Lpo94 inte säger något om det samhälle som eleven ska lära sig att leva i. Eller vad de ska kunna göra när de slutat skolan.

Bernt Gunnarsson (1999) belyser skolans perspektiv på eleverna och deras svårigheter. Skolans verksamhet präglas i hög grad av motsättningar mellan traditionella perspektiv och synsätt som formuleras i läroplanen. I de värderingar som de senaste femtio åren har påverkat pedagogiska och specialpedagogiska åtgärder i skolan har eleven genomgående uppfattats som en relativt passiv varelse utan eget personligt ansvar. Eleven har också uppfattats som något fast och mätbart som reagerar på ett bestämt sätt på skolans åtgärder dvs. inte som en aktivt upplevande individ

3.2.1 Tidigare forskning

Joanna Giota, docent i pedagogik vid Institutionen för pedagogik och didaktik på Göteborgs Universitet, har skrivit rapporten Specialpedagogiskt stöd i grundskolan (2007) - omfattning, former och konsekvenser, i samarbete med Lärarnas Riksförbund. Rapporten är skriven med utgångspunkt från datamaterial som är hämtat ifrån det så kallade UGU-projektet (Utvärdering genom uppföljning) vid Göteborgs universitet. Där har 17 000 elever födda 1982-1987 kunnat följas genom grundskoletiden. I rapporten skriver hon att trots att drygt 40 % av eleverna i

grundskolan får specialundervisning har de ofta inte nått de uppsatta kunskapsmålen när de lämnar år nio. Studien som presenteras i rapporten har haft till syfte att kartlägga omfattningen av grundskolans specialpedagogiska stöd och hur stödet har organiserats. Rapporten har också klarlagt sambandet mellan hur eleverna klarat målen för godkänt i kärnämnen i år nio och det specialpedagogiska stöd som skolan har gett. Ett utav resultaten som Joanna Giota har kommit fram till är att hon ser ett negativt samband mellan specialpedagogiskt stöd och uppnådda mål vid grundskolans slut. Hon menar att de elever som fått specialpedagogiskt stöd i mindre utsträckning når målen än de som inte har fått stöd. Ett annat är att hon anser att de elever som fått stöd under en längre tid har sämre förutsättningar att nå målen än de elever som fått stöd under kortare tid. Här understryker hon att för de elever som fått stöd i s.k. "liten grupp” kan man se sambandet särskilt tydligt.

Joanna Giota menar också att stödet kan ge eleverna sämre motivation och självbild genom de stigmatiserade särskiljningarna. Det kan ge negativa effekter på elevernas lärande.

Joanna Giota anser inte att resultatet skall tolkas som om det är det specialpedagogiska stödet i sig som orsakar den sämre måluppfyllelsen utan stödet kan ha haft positiv effekt på elevernas möjligheter till lärande. Vidare säger hon att stödet inte har haft tillräcklig stark effekt för att fullt ut kompensera för skillnaderna i studieförutsättningar.

3.2.2 Vetenskaplig inställning till hjärnans sätt att lära?

Vad säger neuroforskaren om hur hjärnan uppfattar lärandesituationen? Varför har skolan inte en vetenskaplig inställning till hjärnans sätt att lära?

I Lärarnas tidning (2006-03-16 nr 5) som utges av Lärarförbundet har Annika Dzedina skrivit om när hon intervjuade Martin Ingvar, professor i neurofysiologi på Karolinska Institutet angående hans inställning till den svenska skolan. I mångt och mycket tycker han att skolan har en ovetenskaplig inställning till inlärning, att den inte använder den kunskap som finns om hur man lär sig saker. Bland annat gäller det läs- och skrivinlärning. Enligt Martin Ingvar tror många lärare att enbart den sociala miljön är avgörande när ett barn lär sig läsa och skriva. Ingvar säger:

– Alltför många lärare abdikerar inför läs- och skrivsvårigheter, säger han, och ger

följande exempel: När barnen börjar ettan och det visar sig att några har svårt för att lära sig läsa och skriva, tänker läraren att de är sent mogna. Det blir nog bättre när de börjar tvåan, tror läraren. Vilket det inte blir. I trean, när inget har förändrats, ringer läraren en gång till specialpedagogen. Men där är det upptaget. Elevens problem följer med till fyran och lärarna tänker att eleven är stökig av prepubertala skäl.

– I själva verket är det en unge som har flera år kvar till puberteten. Räkna går bra. Och då drar läraren slutsatsen att eleven helt enkelt inte är motiverad att lära sig läsa och skriva.

– Och sedan börjar eleven högstadiet utan att ha fått ordentlig hjälp och klarar sig inte längre, eftersom skolarbetet alltmer kräver fullgod läs- och skrivförmåga. – Skolan har svikit rader av barn för att man inte har hjälpt dem i tid och inte haft rätt verktyg. Värst är det för barn från icke-läsande hem.

Vidare refererar jag till en föreläsning som Martin Ingvar höll på högskolan för lärarutbildning på Skolverket i Stockholm och som medicinjournalisten Gunilla Eldh har skrivit om i Dagens Nyheter (2002-10-09). De elever som har inlärningssvårigheter skadas mest av en skola som saknar ett dokumenterande arbetssätt. Om man inte mäter inlärningssvårigheter förrän i 8:an finns det ju inga inlärningssvårigheter förrän i 8:an och då har tåget redan gått skriver hon.

Vidare står det i artikeln att Ingvar menar att det är den sociala kopplingen som formar hjärnan. Lärandet handlar först och främst om den pedagogiska relationen sedan kommer den pedagogiska situationen. Självklart är väl också att barnet dessutom behöver trygghet, omväxling och lagom mycket stress. Det är väl ingen tvistefråga att man måste vara tillräckligt vaken och ha hyfsad koncentrationsförmåga för att kunna lära sig.

Enligt artikeln är det Ingvars mening att barnet är i behov av adekvat feedback och måste få hjälp att avgöra om det lyckats lösa uppgiften eller inte. Det betyder någon form av betyg eller nivåbedömning och det är absolut den hetaste potatisen i skoldebatten menar Ingvar. Artikelförfattaren skriver att Ingvar menar att barnets inre belöningssystem inte är utvecklat därför är barnet i stort behov av yttre belöning. Det beskrivs som en sorts byteshandel där barnet levererar och får något tillbaka. Upplevelsen av att vara med i samhället eller inte grundläggs tidigt och beskrivs som en byteshandel. Hans uppfattning om skolans styrdokument beskrivs som att den går att använda till att skapa en bra skola men används inte i tillräcklig grad.

Artikeln avslutas med Ingvars egna ord.

– En unge som inte blir bekräftad och som har lätta inlärningsproblem kan gå igenom hela grundskolan utan att få uppleva detta som är så centralt för både inlärning och socialisation. När så första betyget kommer i 8:an står där i princip ”du duger inte”. Det som från början var ett litet inlärningsproblem har spritt sig och blivit ett stort problem som dominerar självuppfattning och tillvaro

3.3 Undersökningarna PISA och PIRLS

I tidningen Skolvärlden nr 20 som utges av Lärarnas Riksförbund (2007-12-13) redovisas i artikeln Svensk elev medelmåttig undersökningen från OECD(Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) kallad Pisa 2006 angående 400 000 15 åringar från 57 länder inom området läsförståelse, matematik och naturvetenskap. I Sverige deltog 4 600 elever från 200 skolor. Resultaten av undersökningen visar att Sverige hamnar i en sorts mellangrupp.

Här hamnar Sverige på snittet bland OECD-länderna. 16 länder varav 10 från OECD, har resultat som är signifikant bättre än Sverige. (s 8)

Tidningen skriver att Sveriges relativa placering har förändrats till det sämre jämfört med tidigare undersökningar 2003. En utav anledningarna till det säger skribenten är att några länder har förbättrat sina resultat och att nya länder kommit till. Ytterliggare anledning till Sveriges placering uppges vara de svenska lärarnas brist på fortbildning och att lärarutbildningen måste förbättras.

I en utav artiklarna rörande samma ämne har Carolin Liberg granskat PIRLS-undersökningen i Sverige (Progress in internationel reading literacy study) som ingår i Pisa undersökningen. Här mäts läsförmågan på elever i år fyra och är en av världens mest omfattande läsundersökningar. Förra undersökningen som gjordes 2001 låg Sverige i topp men i år har sex av de 45 länder som deltagit lycktas bättre än Sverige. Caroline Liberg anser att anledningen till detta inte enbart handlar om skolans resurser att barnen har försämrad läsförmåga, utan det gäller också för föräldrar att ta sitt ansvar. Att skapa goda läsare och medborgare är ett uppdrag för hela samhället inte bara för den enskilda eleven, föräldrarna och skolan.

3.4 Skolverkets statistik

För att kunna få en uppfattning om hur många elever som gått ut grundskolan med otillräckliga betyg de senaste tio åren kan man läsa i Skolverkets preliminära rapport från ett pressmeddelande den 14 augusti 2007. Den visar att i år har andelen behöriga till gymnasieskolan varit de lägsta sedan det mål- och resultatrelaterade betygssystemet infördes läsåret 1997/98. De senaste årens resultat över andelen behöriga elever till gymnasieskolan:

2007 : 88,6 % , 2006: 89,5 % och 2005 : 89,2 %.

Den preliminära statistik som Skolverket presenterar är en skattning som Statistiska centralbyrån gjort och är baserat på elevuppgifter från drygt 90 % av rikets elever. Procentsatsen grundar sig

på de betygsuppgifter som inrapporterats till SCB(Statistiska Centralbyrån) i juli. Den preliminära statistiken innehåller större andel elever som saknar betyg än i den definitiva vilket innebär att den preliminära oftast har en lägre andel behöriga till gymnasieskolan än den definitiva. Det beror på att de betygen som lästs upp under sommaren inte finns med. När höstterminen 2007 började stod 11,2 % av sextonåringarna utan plats på nationellt program i gymnasiet. Antalet behöriga till gymnasieskolans nationella program minskar och det beror främst på att en större andel elever inte når målen för godkänt. Fler än var tionde elev går ut nian med icke godkänt betyg i svenska, engelska eller matematik vilket är det som krävs för att vara behörig till att läsa på ett nationellt program på gymnasiet. I rapporten kan man läsa att 8,5 % av eleverna inte når målen i matematik, 7,3 % i engelska och 4,7 % i svenska. Svenska som andraspråk 24,1 % har inte förändrats sedan tidigare undersökningar.

I Sydsvenska Dagbladet (2007-11-20) har Skolverkets generaldirektör Per Thullberg uttalat sig. Han menar att det inte är några stora förändringar från år till år men å andra sidan märks inget positivt trendbrott. Det är framförallt märkbart i ämnet matematik som är ett utav kärnämnena som måste vara godkänt för att få söka till ett nationellt program i gymnasieskolan. Vidare säger Per Thullberg att han beklagar att det kommer att dröja innan åtgärder som rektors- och lärarutbildningar och tidigare kunskapskontroller ger utslag.

Skolverket fick av dåvarande regering 2005 uppdraget att redovisa en samlad bild av utvecklingen inom verksamhetsområdena förskoleverksamhet och skolbarnomsorg, barn- och ungdomsutbildning samt vuxnas lärande (Rapport nr 264 2005) Lägesbedömningen syftar till att ge en nationell bild av resultat och uppmärksamma områden där åtgärder behövs för att öka måluppfyllelsen. Resultatet grundar främst sig på Skolverkets uppföljningsinformation, utvärderingar och resultat från utbildningsinspektionen i 34 kommuner 2004.

Vidare påvisar lägesbedömningen också omedelbara förtydliganden i vissa av grundskolans kursplaner, mot måluppfyllelsen i grundskolan och i det nationella uppföljningssystemet.

Det framstår tydligt att det finns ett stort behov av ökad kunskapsuppföljning, en förbättrad resultatinformation och ett behov av nya mätinstrument för att utvärdera elevers kunskaper. Vidare visar lägesbedömningen på att även det finns underlag för uppföljning och analys av måluppfyllelsen i verksamheten så sker detta bara i begränsad utsträckning. Ofta saknas en systematisk dokumentation av elevernas kunskapsutveckling och i den mån uppföljningar görs analyseras inte resultaten tillräckligt för att ge underlag för åtgärder.

Skolverket har bedömt dessa åtgärder som nödvändiga utifrån de resultat som bland annat framkommit av verkets nationella utvärdering av grundskolan och den internationella studien PISA. (Programme for International Student Assessment) Skolverket konstaterar också i samma rapport att rektorer och tjänstemän inte alltid har nödvändiga kunskaper om målen och de bestämmelser som rör eleverna i den egna verksamheten och deras rätt till stöd. Det är också bekymmersamt att mycket få kommuner har en planering för sin personalförsörjning. Det är något som tyder på en bristande framförhållning när det gäller att upprätthålla kvaliteten i verksamheterna.

3.5 Skolans styrdokument

Skolans huvuduppdrag är elevernas lärande. Det styrs utifrån olika dokument som

Salamancadeklarationen, Skollagen, Grundskoleförordningen och den nationella Läroplanen Lpo 94 .

3.5.1 Salamancadeklarationen, är en handlingsram för undervisning av elever med behov av särkskilt stöd och är antagen på en internationell konferens om specialundervisning i Salamanca Spanien 1994 arrangerad av Unesco (United Nations Educationel Scientific and Cultural Organisation) och Spaniens utbildnings- och vetenskapsministerium. Deklarationen lägger sin tonvikt på att utbildningssystemet garanterar att varje barns grundläggande rätt till utbildning och varje barn unika egenskaper, intressen och inlärningsbehov tillvaratas. Vidare uttrycker deklarationen att barn i behov av särskilt stöd måste ha tillgång till ordinarie skolor och att integrationen är ett bra sätt att bekämpa diskriminering. Skolorna ska också anpassa sin verksamhet så att en fokusering på möjligheter till utveckling skall ske utifrån vars och ens förutsättningar.

3.5.2 Skollagen, reglerar den svenska skolans verksamhet juridiskt. Den är uppdelad i Skollag som innehåller gemensamma bestämmelser för det offentliga skolväsendet och Grundskoleförordning som reglerar utbildningens innehåll. Grundskoleförordningen visar också på hur särskilda stödinsatser och betygsättning skall utföras.

I 4 kap. 1 § i Skollagen står det: ”Utbildningen i grundskolan skall syfta till att ge eleverna de

kunskaper och färdigheter och den skolning i övrigt som de behöver för att kunna delta i samhällslivet. Den skall kunna ligga till grund för fortsatt utbildning i gymnasieskolan.

Särskilt stöd skall ges till elever som har svårigheter i skolarbetet” (s26).

3.5.3 Läroplanen Lpo 94, är upprättad utifrån Skollagen och Grundskoleförordningen och har indelats i huvudgrupper. Skolans värdegrund och uppdrag, mål och riktlinjer, kursplaner och betygskriterier.

Skolans uppdrag är;

”att överföra grundläggande värden och främja elevernas lärande och därmed förbereda dem för att leva och verka i samhället. Skolan skall förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver” (s 72).

I mål och riktlinjer står det om barns kunskaper att;

Skolan skall ansvara för att eleverna inhämtar och utvecklar sådana kunskaper som är nödvändiga för varje individ och samhällsmedlem. Dessa ger också en grund för fortsatt utbildning (s76).

Under rubriken Elevernas ansvar och inflytande står;

”De demokratiska principerna att kunna påverka, ta ansvar och vara delaktig skall omfatta alla elever. Elevernas kunskapsmässiga och sociala utveckling förutsätter att de tar ett allt större ansvar för det egna arbetet och för skolmiljön, samt att de får ett reellt inflytande på utbildningens utformning” (s79).

3.6 Vad säger politikerna?

Skolminister Jan Björklund presenterade i sitt förslag hösten 2007 vilken satsning som måste göras på skolan framöver. Det innebär ett statsbidrag på 900 miljoner till kommunerna under tre år där bidraget skall gå till att förbättra kunskaperna i läsning, skrivning och räkning. De elever som i de tidigare åren riskerar att inte nå målen skall prioriteras. Skolorna skall satsa på mer undervisningstid, speciallärare och sommarskola säger Jan Björklund. Vidare anser han att skolans viktigaste del är de tidigare åren. Det är där specialsatsningarna ska göras. (SvD 2007-09-11)

I Sveriges politiska nyhetstidning, Webbupplagan, citerar man statminister Fredrik Reinfeldt i ett uttalande han gjorde på Skolforum i Älvsjö den 26 november 2007. Statsministern säger:

”Det är oacceptabelt att 1500 elever varje läsår inte går klart grundskolan och inte får godkänt slutbetyg. Därför kommer regeringen att satsa speciellt för att nå den gruppen”.

Förslaget till tänkbara åtgärder blir bl.a. att regeringen kommer att satsa på praktiska lärlingsutbildningar och tidiga kontakter med yrkeslivet i kombination med fortsatt skolgång. Vidare menar han att regeringen vill på sikt utöka grundskolan med ett läsår genom att bygga ut förskolan. När detta kan bli verklighet är inte klart men troligen inte förrän efter 2010.

Vid årets skolriksdag 2007 sa kommunförbundets ordförande Ilmar Reepalu att egentligen finns det ingen forskning som sätter skolans huvuduppdrag i fokus. Däremot finns det mycket forskning om förutsättningar för lärandet och då handlar det mycket om organisation, resurser, ledarskap osv. Reepalu menar att om forskningen kunde leda till en metodutveckling som sätter själva lärandet i fokus måste man ändra kurs och börja forska mer av själva kärnan i lärandet. Det skriver Sveriges kommuner och landsting i en artikel på sin hemsida. (www.skl.se/artikel) .

4

Metod

I ett tidigt skede i min planering hade jag en tanke om att mitt examensarbete skulle handla om just det ämnet som jag beskrivit i min bakgrund och i mitt syfte. Jag hade funderingar kring ur vilket perspektiv arbetet skulle skrivas. Jag gick igenom flertalet uppsatser som var publicerade i MUEP (Malmö University Electronic Publishing) och kunde inte hitta några uppsatser i detta ämne som var skrivna ur just ett elevperspektiv. Tankarna pendlade fram och tillbaka emellan att endast skriva ur ett elevperspektiv och/eller att involvera föräldrarnas och pedagogernas åsikter. Efter moget övervägande och rådgivande samtal med kursledaren kom jag fram till att begränsa mitt arbete till att endast omfatta elevernas upplevelser eftersom tiden för arbetet var tidsbegränsat.

4.1 Val av metod

Valet mellan att göra en kvalitativ eller en kvantitativ undersökning diskuterades med handledaren. Den kvalitativa undersökningen skulle kanske å ena sidan belysa undersökningen något mer nyanserat då intervjuer ligger till grund för resultaten och vara belyst ur ett hermeneutiskt perspektiv. Där kunde man i eventuella stöd eller kompletteringsfrågor möjligen få fram mer och annorlunda information än om undersökningen å andra sidan var gjord på ett kvantitativt sätt med enkätfrågor ur ett positivistiskts perspektiv (Kvale1997). Enkätfrågorna skulle inledningsvis vara ett stort projekt att sammanställa och alla eventuella oklara frågeställningar bearbetas grundligt innan de kunde lämnas ut till informanterna. Vidare skulle efterarbetet med enkäterna bli tidsödande och dessutom bli ett statistiskt material som kanske inte skulle bli så nyanserat. Slutligen bestämde jag mig för att göra en kvalitativ undersökning med elevintervjuer I min planering använde jag mig av Kvales Intervjuforskningens sju stadier (1997).

Först gjorde jag en tematisering och formulerade undersökningens syfte.

Sedan undersökte jag vilken kunskap som arbetet krävde, sökte passande litteratur och beaktande de moraliska konsekvenserna. Jag planerade intervjuerna och bokade intervjutider med eleverna. Jag använde mig av en intervjuguide med ett reflekterande förhållningssätt.

Intervjuerna spelades in på MP3 spelare. Under tiden antecknade jag språkrytm, förstärkande ljud eller kroppsspråk. Jag gick igenom inspelningarna och förberedde intervjumaterialet för analys. Valet av analysmetod gjordes på grundval av intervjumaterialets karaktär. Många av elevernas svar liknade varandra men ordvalen kunde vara något skiftande. Jag har meningskoncentrerat elevsvaren och gjort en egen sammanfattande tolkning av deras uttryck. Utifrån intervjuresultatet gjordes en verifiering av undersökningens generaliserbarhet, reliabilitet

och validitet. Slutligen gjordes en sammanställning av resultatet med hjälp av de använda metoderna och med hänsyn till de etiska aspekterna.

4.2 Urval

För att belysa studiens syfte och frågeställningar har jag intervjuat elever i gymnasieskolan som någon gång under sin grundskoletid erbjudits specialpedagogiskt stöd. Både elever som har riskerat att gå ut grundskolan med ofullständiga betyg men som med specialpedagogiskt stöd har klarat godkända betyg och elever som lämnat grundskolan med ofullständiga betyg och nu går på gymnasieskolans IV-program har varit aktuella för min undersökning.

Mitt arbete är alltså belyst ur ett elevperspektiv. Jag valde att intervjua tio, både kvinnliga och manliga studenter mellan 16 till 19 år som går i gymnasieskolans första, andra och tredje år. Datainsamlingen utfördes på en gymnasieskola med ca 1000 elever och varav ett hundratal elever haft mer eller mindre specialpedagogiskt stöd i alla eller något av kärnämnena under sin tidigare skolgång. Ett selektivt urval av ett antal elever gjordes med hjälp av pedagogerna som arbetade på skolan. Lämpligheten av att ta hjälp av pedagogerna när det gäller att välja ut elever för intervju läser jag i boken Fallstudien som forskningsmetod av Merriam, S.B.(1994)

Eleverna som intervjuades kommer ifrån ett antal grundskolor i kommunen. Elevernas olika upplevelser och strävanden har naturligtvis sett olika ut för varje individ. Likheterna har dock varit många och kommer att redovisas i resultatet liksom deras olika uppfattningar om hur skolsituationen i grundskolan har påverkat deras framtida studier.

4.3 Design

Kontakt togs med pedagogerna på kommunens gymnasieskola där jag bad om att få komma på besök och berätta om mitt tänkta examensarbete. Till de utvalda eleverna lämnades ett missivbrev (informationsbrev) ut och det skulle sedan återlämnas ifyllt till pedagogerna.(se bilaga). Kontakt togs med mig när breven var inlämnade och jag åkte till skolan och bokade intervjutider som passade både eleverna och mig. Intervjulokal bokades med pedagogerna på skolan. Val av lokal var viktigt då inga störningsmoment var önskvärda under intervjuerna. Varje elev intervjuades ca 30 min och intervjun hade karaktären av ett samtal. De frågeställningarna som tidigare har redovisats har använts som en frågeguide (bil 2 ).Vidare har kompletterande frågor ställts under intervjuns gång. Jag har använt mig av Kvales (1997) frågemönster där det

mänskliga samspelet är avgörande för intervjuarens förmåga att förnimma den omedelbara meningen i ett svar (bil.2).

Före intervjuerna lämnades ett missivbrev ut (se bilaga) till eleverna om undersökningens syfte. Här fick eleverna också möjlighet att skriva på om de godkände att jag använde deras berättelser i min uppsats och att de närhelst de ville kunde avbryta åtagandet. Vidare fanns möjlighet att avböja medverkan genom att kryssa i avsedd ruta.

En diskussion med pedagogerna om vi behövde föräldrarnas underskrift också på missivbrevet fördes på skolan. Vi beslutade att det i detta skede inte behövdes utan nöjde oss med underskrift av eleven och intervjuaren. Intervjuerna gjordes i ett avskilt rum på elevernas skola för att de skulle kunna känna sig trygga och ha förtroende för intervjuaren. Störningsmoment i form av andra elevers eller lärares aktiviteter eliminerades i största möjliga mån. Intervjuerna inleddes alltid med att jag tackade för att de ville hjälpa till med undersökningen och fortsatte med ytterligare en presentation av både mig och mitt arbete. Eleven fick också göra en kort presentation av sig och sin grundskoletid.

4.4 Analys

Redovisningen av intervjusvaren kommer att presenteras i kapitlet Resultat och vara strukturerat efter frågeställningarna i frågeguiden. En intervjuanalys kan betraktas som en form utav berättelse och en fortsättning av den intervjuades historia. Narrativ analys är en berättelse med tonvikt på berättelsens struktur. Den har ett tidsföljd, ett händelsemönster och en social dimension där någon berättar något för någon.

En narrativ analys har gjorts utifrån intervjusvaren. Analysen blir då en berättelse av intervjupersonernas många berättelser till en förtätad och sammanhängande historia. Tolkningen av intervjusvaren är gjorda under inspiration av den hermeneutiska filosofin. Dess syfte är att vinna en giltig och gemensam förståelse av en texts mening. Hermeneutiken kastar först ljus på den dialog som skapar de intervjutexter som ska tolkas och sedan genom att klarlägga den process där tolkningen sker eller så att säga föra ett samtal med texten (Kvale1997).

4.5 Tillförlitlighetsaspekter

De aspekter som visar vilken tillförlitlighet min metod håller redovisas nedan i positiva och negativa indelningar.

4.5.1 Reliabilitet

Reliabiliteten kan mätas i hur bra mitt mätinstrument var på att mäta det jag tänkte mäta. Det jag såg som negativt var tillförlitligheten i undersökningen. Den aktuella dagsformen kan variera beroende på hur elever och intervjuare mår, den kan också variera efter hur jag som intervjuare väljer, att tolka elevernas svar. Det jag såg som positivt var att intervjun spelades in med Mp3-spelare. Intervjun avlyssnades flera gånger. På så sätt kunde både tonfall och emfaseringar, lättare upptäckas. Tolkningarna kunde därför bli både rimliga och trovärdiga. När man spelar in intervjuer med Mp3spelare kan det uppfattas som väldigt trovärdigt och att den visar verkligheten som den är. Medvetenheten om att man kan manipulera med ljud måste framhållas. De positiva aspekterna med inspelningar är att man får en större reflektionsgrund utifrån en pedagogisk situation, medan de negativa är att en inspelning aldrig är en kopia av verkligheten. Verkligheten låter sig aldrig kopieras den kan bara representeras. Vidare rymmer inspelningen ytterligare två begränsningar nämligen, operatörens och teknikens.

(Bjørndal Cato R.P.Det värderande ögat 2005)

4.5.2 Validitet

Validiteten är undersökningens giltighet och visar om det man mäter är vad man avser att mäta. Det jag såg som negativt var att några av frågorna inte var så ställda att jag fick de svar som jag förväntade mig. Elevernas svar kunde av en eller andledning vara osanna. Det jag däremot upplevde som positivt var att det etablerades ett förtroende mellan både elever och intervjuare. Jag var noggrann med att poängtera att elevernas anonymitet skulle bevaras.

4.5.3 Generaliserbarhet

Generaliserbarheten är ett resonemang som förs kring vem resultatet egentligen gäller för. Kan resultatet generaliseras eller gäller det endast för den undersökta gruppen?

Det jag såg som negativt var att undersökningsgruppen kunde upplevas vara för liten. Det jag såg som positivt var att resultatet kunde generaliseras till en större grupp. När flera personer upplever samma sak blir resultatet mer trovärdigt.(Stukat 2005)

4.6Etik

I detta kapitel behandlas de etiska frågorna som uppstod under planeringen av arbetet och under arbetets gång.

4.6.1 Konfidentialitet

I resultatet har en total avidentifiering av individer och skola gjorts utifrån det utlovade missivbrevet. Det är av största vikt att både personuppgifter och skolans namn inte kan föranleda någon identifiering.

4.6.2 Informerat samtycke

Missivbrevet innehöll information om uppsatsens syfte, deltagarnas rättigheter och redovisning av hur resultatenskall användas och skulle skrivas på av både eleven och intervjuaren. I missivbrevet fanns också en ruta för de elever som var utvalda, men av en eller annan anledning inte ville delta, kunde kryssa för.

4.6.3 Konsekvenser

Vid intervjun poängterades det att den information som eleverna lämnade om sig själv, sina familjeförhållande och sina grundskolor endast skulle användas i forskningssyfte. All information skall raderas efter uppsatsens färdigställande.

Det är av vikt att informanten uppfattar informationsbrevet så, att om man skriver under betyder det inte att man avsäger sig sina rättigheter utan att det snarare skall uppfattas som att det tillerkänns dem rättighet till anonymitet.

Vid ett kvalitativt forskningssätt där metoden är insamling av data med intervjuer på informanternas hemmaplan eller i en kontext där informanterna känner sig trygga kan vara de mest etiskt problematiska. Ett dilemma som forskare riskerar att hamna i är om de knyter nära kontakter med sina informanter. När förväntningarna om fortsatt kontakt efter avslutat arbete inte kan upprätthållas måste forskaren lägga ner tid på att skruva ner informanternas förväntningar och samtidigt lägga ner tid på att avveckla forskningen. (Alver/Øyen Etik och praktik i

forskarens vardag1997)

Valet av skola blev därför en skola där jag inte har någon informant som står i beroendeställning eller har ett vänskapsförhållande till mig som forskare. De etiska frågorna bör enligt min mening också gälla vilken förbättring av elevernas situation uppsatsen kan bidra till

5

Resultat

Arbetets titel ”Betyg i sista minuten” gäller inte alla elever. De elever som har haft insikt om sin lärandesituation och varit uppdaterade med vilka kunskapsmål de har haft att arbeta mot, kommer betygen inte som en överraskning. För de elever som inte har haft insikt och inte förstått kunskapsmålen och därför riskerat att lämna grundskolan med ofullständiga betyg kan det möjligen vara för sent.Elevernas sammanställda upplevelser kan förhoppningsvis vara till hjälp i diskussionen om var de viktigaste stödinsatserna bör sättas in och hur vi fördelar resurserna.

Förhoppningsvis kan deras berättelser ge näring åt diskussionerna både på individ- grupp och organisationsnivå om hur och när elevens behov av stöd är störst och när det bör sättas in för att uppnå bäst verkan. Möjligen kan undersökningen också ge ett bidrag till debatten om det ökade antalet elever som i år nio riskerar att lämna grundskolan med icke godkända betyg.

I redovisningen av undersökningens resultat kommer jag att använda frågeguiden som en struktur för intervjusvaren. Intervjusvaren kommer att presenteras som en narrativ analys. En mer ingående förklaring av narrativ analys har gjorts i metodavsnittet. Här nedan kommer deras sammanställda berättelser att redovisas.

När eleverna har tittat i backspegeln för att försöka komma ihåg hur den samlade skolgången under grundskoletiden har uppfattats, har minnena kantats av både sorg och glädje. De har också spekulerat i hur det kunde ha sett ut om det hade varit annorlunda.

Alla de intervjuade eleverna upplever sin nuvarande studiesituation på gymnasieskolan som väldigt positiv. Några har tolkat det som att det var tack vare det stöd de fick på grundskolan som de befinner sig där de är idag. Andra upplever att det trots det förhållningssätt de arbetade mot på grundskolan faktiskt klarade sig och läser nu på gymnasieskolan. Några av eleverna går på gymnasieskolans individuella program IV och några har kommit in på ett nationellt program, men läser något eller några av kärnämnena på IV-programmet. Några av eleverna får fortsatt stöd i något av de kärnämnen som de tidigare har haft stöd i. Eleverna uttrycker att studierna på IV-programmet är i lagom takt. Man får läsa ett ämne i taget och kan koncentrera sig på det. De anser att de klarar sig bättre med en lugnar studietakt än om de ska läsa alla ämnena på en gång. När man har läst färdigt ett ämne, får man tentera av det och sedan får man betyg. Sen kan man börja med nästa säger eleverna.

5.1 Vilken insikt hade elever i grundskolan om läroplanens kunskapsmål?

När jag träffar eleverna börjar de med att säga att de är väldigt glada för att ha kommit så långt som de är nu och att de tidigare har haft funderingar om hur det skulle gå för dem när de slutade grundskolan. De funderingarna har alla de intervjuade eleverna haft någon gång under grundskoletiden.

Eleverna uttryckte sig om den första tiden i skolan ungefär så här.

- När man var liten tänkte man inte så mycket på hur man klarade kunskapsmålen. Det är klart att man kände av om man inte var lika bra som alla de andra eller lärde sig på samma sätt.

- Det var inte förrän i sexan jag började förstå att det kanske inte skulle gå…

För några elever har alltså dessa funderingar börjat tidigt. Några har fått insikt redan i sexan medan andra inte har tänkt på det alls förrän i åttan när de första betygen delades ut.

Gemensamt för alla eleverna är att de säger att de undervisande lärarna har efter resultaten av nationellt prov i femman skärpt till tonen om huruvida eleverna skulle klara de uppsatta kunskapsmålen eller inte. Inte förrän i år sex har de flesta av eleverna upplevt att lärarna gått igenom läroplanens uppsatta kunskapsmål med eleverna. För några av eleverna har detta sedan skett kontinuerligt medan andra endast fått sporadiska genomgångar i speciella ämnen.

Texten i läroplanen över kunskapsmålen har för några elever varit svårtolkad och de har därför inte förstått vilka mål de skulle arbeta mot. Det har också därför varit svårt att veta hur de skulle göra och vilken hjälp de i så fall skulle ha behövt.

Samtliga elever uttrycker att de mognadsmässigt inte förstått att betygen ligger som underlag till fortsatta studier. Betyget i åttan kom delvis som en överraskning eftersom det blev som ett faktum av ”svart på vitt” som en elev uttryckte det.

Eleverna berättar att det oftast har varit klasslärarna eller ämneslärarna som försökt förklara kunskapsmålen och därmed den kommande betygssituationen för dem. I några fall har diskussionerna också förts med specialpedagogen där texten för kunskapsmålen gåtts igenom lite mer noggrant. Några av eleverna beskriver att de av olika anledningar inte har tagit de redovisade varningssignalerna på allvar. Så här beskriver de hur de tänkte. Först brydde man sig inte för man fattade ju inte att det var allvar. Sedan när det blev aktuellt med att gå vidare till gymnasiet då blev det liksom för sent säger de. Då blev det plötsligt bråttom och för mycket på en gång. Man ville ju vidare till gymnasieskolan där alla andra skulle gå, säger eleverna

5.2 När förstod elever i grundskolan att deras kunskaper inte räcker till för vidare studier?

Några av eleverna har tänkt på sin lärandesituation redan i de tidiga åren eftersom de förstod att deras läsförmåga eller matematiska förmåga inte var så långt utvecklad som deras kamraters. Andra elever berättar att de inte har ”halkat efter” förrän i åttan och då främst i matematik

En elev berättar att han alltid haft svårigheter i matematik men har inte blivit erbjuden specialpedagogisk hjälp. Han fick inte godkänt betyg i år åtta. Samma år fick han allt sämre resultat på prov och diagnoser och blev därför utredd av specialpedagog och psykolog. Diagnosen blev dyskalkuli. Eleven spekulerade under intervjun om det inte var lite sent att sätta diagnosen och undrade om han inte hade ”haft” dyskalkuli tidigare och därmed varit berättigad till kompensatoriska hjälpmedel.

Två utav eleverna berättar också om sina svårigheter i matematik. De har däremot blivit uppmärksammade tidigare. Redan efter nationella prov i femman har lärarna förstärkt undervisningen för dessa elever med specialpedagogiskt stöd. Eleverna menade att, de klarade godkänt betyg i matematik tack vare stödet de fick och det gjorde att de kunde söka till gymnasieskolan.

5.3 Vilka hinder såg eleverna i grundskolanför att nå godkända betyg i grundskolan?

Det hinder som eleverna har uppgett vara anledningar till att de inte har fått godkända betyg för att söka vidare studier har varit olika. Alla de intervjuade elever har haft svårigheter i något kärnämne men de flesta har uppgivit matematik. Framförallt har eleverna sagt att de har känt sig stressade av studiesituation på senare delen med för många prov och läxor. De menar att skolan kunde ha portionerat ut dessa lite mera så att man hade kunnat koncentrera sig på några saker i taget.

Så här upplevde de situationen:

- Man pallade liksom inte när det blev för mycket…

- …och sen när det liksom klumpade ihop sig så kändes det som om det kvittade. - Jag var jättetrött!

Några av eleverna uttryckte också att föräldrarna stöttade och gjorde så gott de kunde men de hade ibland inte tid eller möjlighet att hjälpa till. Det kunde också vara så att de inte hade kunskap om att eleven hade något hemarbete och därför inte kunde stötta av den anledningen. Några föräldrar hade menat att det var lathet som gjorde att det inte blev gjort något skolarbete och reagerade därför med sanktioner, vilket eleverna uttryckte inte hjälpte så värst mycket.

Delvis kunde vissa av eleverna hålla med att de uppförde sig ”slappt” emellanåt och att de nog hade kunnat göra större ansträngningar än vad de gjorde. Eller som en elev uttryckte det:

- Jag fattade inte vad som väntade förrän jag gick på öppet hus på gymnasiet.

- Då förstod jag att här vill jag gå och för att komma hit måste jag ta tag i mina studier och bättra på mina betyg.

- Det var tur att jag fick hjälp.

Bristen på egen motivation var genomgripande för alla elever. Hos några var den selektiv beroende på vilka ämne i skolan som lästes. Hos andra förstod man inte varför man skulle lära sig det man skulle lära sig. Eleverna uttryckte sig i termer som ”vad skulle man använda det till”.

5.4 Vilken betydelse ansåg elever i gymnasieskolan, att det specialpedagogiska stödet har haft, för elever som riskerar att inte få godkända betyg i grundskolan?

Majoriteten av eleverna säger att de lärare som de ha mött har varit engagerade och hjälpsamma och att de inte hade varit där de är idag om de inte fått den hjälp som de fick. Alla intervjuade elever utom en har varit ense om att det är tack vare det specialpedagogiska stödet som de har kommit så långt i sin utveckling som de är nu. Eleverna har haft stödjande samtal med sina specialpedagoger. Det kunskapsstoff som de har blivit presenterade för i skolan har många gånger varit svårt att bearbeta och då har specialpedagogen kunnat klarlägga och förklara på ett mera begripligt sätt. Stöd med kompensatoriska hjälpmedel, läshjälp under provsituationer har varit till stor hjälp anser eleverna. Det har varit lugnt och skönt.

En utav eleverna har haft anpassad studiegång med hemundervisning. Hon berättar att hennes skolgång varit kantad med misslyckanden och att hon redan under de tidiga åren kände att någonting var annorlunda med hennes sätt att lära sig.

- Jag lärde mig mycket långsammare än de andra och på ett annat sätt. - Jag tror inte att mina lärare förstod riktigt hur.

Eleven fick undervisning i ”lite grupp” och fick anpassad studietakt för att kunna klara av kunskapsmålen. Trots ansträngningar från både eleven, föräldrarna och lärarna hade hjälpen kommit ”för sent” för att luckorna i kunskaperna skulle kunna repareras. Skolan hade också erbjudit att eleven skulle gå om år nio. Det tyckte varken eleven eller föräldrarna var någon bra lösning. Eleven ville, som det uttrycktes, ”gå vidare” och träffa nya kamrater och lärare för att kunna utvecklas. Eleven har en väldigt negativ bild av grundskolan och tycker inte att hon varken har blivit förstådd eller fått adekvat hjälp. Feedbacken kunde dessutom ha varit tydligare och

bättre, då möjligen kunde utvecklingen varit annorlunda menar hon. Eleven anser att där hon är idag är hennes egen förtjänst och egen kampvilja och inget annat. Det specialpedagogiska stödet menar hon har inte varit till så speciellt stor hjälp men att hon under nuvarande skolform och mognadsgrad kan ta till sig den på ett helt annat sätt.

5. 5 Sammanfattning av resultat

Sammanfattningsvis kan sägas att de flesta eleverna faktiskt inte förstod att deras kunskaper och därmed deras betyg inte skulle räcka för vidare studier förrän efter första betyget i åttan.

Lärarna hade i år fem efter resultaten av nationellt prov, börjat signalera på allvar att det fanns svårigheter och i bästa fall erbjudit specialpedagogiskt stöd i år sex. Eleverna uppfattade att det fanns svårigheter när lärarna berättade det, men tog inte informationen till sig.

Några av de hinder de har upplevt har bland annat varit bristen av sin egen insats som de allmänt tycker kunde ha varit bättre men av orsaker som redan uppgetts inte har blivit så.

Brist på mognad och dåligt självförtroende är också några av orsakerna till att de upplevt att kunskapsmålen inte uppnåtts. Eller som en elev uttryckte det:

– Jag visste att jag kunde, men det ville liksom inte komma ut.

De uppger också att kunskapsmålen nog har blivit presenterade för dem men, egentligen har man inte förstått vad det handlade om förrän i åttan och nian. Lärarna har överlag varit stödjande men har upplevts som lite för snälla av somliga och lite för hårda av andra. Eleverna menar att lärarna kunde ha varit tydligare med vad som förväntades av eleverna och hur framtida betyg skulle påverka dem. Endast en elev anser att på det sätt som informationen av hennes bristfälliga kunskaper meddelats har varit så respektlösa att hon tappade självförtroendet. Eleven menade att om hon hade fått bättre stöd, framtidstro och vetskap om att det går att reparera då hade situationen sett annorlunda ut.

Sammantaget har eleverna varit nöjda och tillfreds med det specialpedagogiska stödet och anser att det är tack vare det som de har klarat sig in på gymnasieskolan. Möjligen kunde stödet ha kommit något tidigare för det blev väldigt stressigt på slutet i grundskolan.

På gymnasieskolan fortsätter stödet om än frivilligt och de känner sig trygga och ser framtiden an med tillförsikt. Eller som en utav eleverna uttryckte sig:

6

Diskussion

I min studie har jag valt att fråga gymnasieeleverna om hur de uppfattat sin lärandesituation och sina betyg i grundskolan. Resultatet av min studie kan sammanfattas i ett antal punkter, vilka jag väljer att systematiskt diskutera och knyta an till vad statistiken, styrdokumenten, politikerna, forskarna och teoretikerna har att säga i ämnet. Min erfarenhet som lärare som arbetat med specialpedagogiska frågor under senare år hoppas jag också kunna tillföra diskussionen.

6.1 Vilken insikt har eleverna haft om kunskapsmålen?

I intervjuerna har eleverna svårt att komma ihåg hur kunskapsmålen har blivit presenterade för dem under de tidiga åren men minnesbilderna är ganska klara från och med år sex.

Då har eleverna gjort de nationella proven i svenska, matematik och engelska. De upplever att resultaten har presenterats tydligt och att det är i detta skede som de har blivit rekommenderade att ta emot specialpedagogisk hjälp. För de flesta av de intervjuade eleverna har det just varit matematik som de inte har lycktas så bra. Ämnet, som är ett utav kärnämnena måste vara godkänt för att söka till nationellt program i gymnasieskolan.

Det bekräftar också den stora OECD-undersökningen PISA 2006 (Lärarnas Riksförbund

Skolvärlden 2007). Det magra resultatet håller tyvärr i sig och är detsamma som i tidigare

undersökning från 2003. Detta förhållande har också Skolverkets generaldirektör Per Thullberg erkänt i ett uttalande han gjorde för SDS i november i år(2007). I artikeln beklagar han att det kommer att dröja innan åtgärder som nya rektorsutbildningar och tidigare kunskapskontroller ger utslag. Det skulle vara intressant menar jag att få en inblick i hur Thullberg har tänkt sig att de kunskapskontrollerna ska se ut. Om de ska vara i någon form av betyg eller prov. Det finns ju redan diagnostiskt prov i år två utarbetat av Skolverket som ska vara en barometer på hur eleven kan tänkas klara av nationellt prov år fem.

När det gäller det svenska resultatet av PISA-undersökningarna funderar jag på, om det är så att, Sveriges elever faktiskt presterat sämre både 2003 och 2006 eller om de andra länderna förbättrat sina resultat och därför uppvisat bättre siffror.

Skolminister Jan Björklund (SvD 2007) har föreslagit ett ökat statsbidrag för att satsningar skall göras på de tidigare åren. Här poängterar han att de elever som riskerar att inte nå målen i de tidiga åren skall prioriteras. Skolministern anser att skolans viktigaste del är de tidiga åren. Satsningar vill regeringskollegan och statsministern Fredrik Reinfeldt (Sveriges Politiska

Nyhetstidning webbupplagan 2007) också göra, men han vill satsa på praktiska lärlingsutbildningar och tidiga kontakter med yrkeslivet i kombination med fortsatt skolgång.

I min studie säger eleverna att de redan från början kunde känna att de inte var lika duktiga som sina kamrater men att de var för små för att förstå hur de skulle kunna göra något åt det. Det måste enligt min mening ligga i pedagogernas och föräldrarnas ansvar att redan på ett tidigt stadium vara tydlig i sin information kring elevens prestationer. Föräldrar och specialpedagoger måste tidigt involveras i elevens strävan mot kunskapsmålen. Jag anser att det är av största vikt att pedagogerna är tydliga och att föräldrar görs delaktiga för att kunna hjälpa barnet på bästa sätt. Föräldrar är experter på sina egna barn och är en värdefull hjälp för pedagogerna i deras arbete. Gunnarsson (1999) poängterar också vikten av att skola och hem samarbetar med varandra för att nå en optimal utveckling. Det är, menar han, av stor betydelse att föräldrar medverkar på ett positivt sätt och görs delaktiga i mer än bara ta emot klagomål och för att sedan föra dem vidare till sina barn. Det blir en negativ effekt och skolan blir ett konfliktfyllt samtalsämne. Jag delar Gunnarssons uppfattning om att skolan måste bli bättre på att släppa in föräldrarna så att de kan ta sitt ansvar vi så gärna vill att de ska göra.

Gunnarsson (1999) belyser också skolans perspektiv på eleverna och deras svårigheter. Han menar att arbetet i skolan är en motsättning av ett traditionellt arbetssätt och nya synsätt som har presenterats i ett antal reviderade läroplaner. Eleven har enligt Gunnarssons mening uppfattats som en icke aktivt upplevande individ utan en relativt passiv varelse som inte har tagit något personligt ansvar. Eleven har inte heller uppfattats som en aktivt upplevande individ utan uppfattats som något fast, mätbart och som har reagerat på ett bestämt sätt på skolans åtgärder.

I Salamacadeklarationen (2001 nr 1) står det: Skolorna skall anpassa sin verksamhet så att en fokusering på möjligheter skall ske utifrån vars och ens förutsättningar. Min reflektion är att vi pedagoger borde bli bättre på att lära oss att se hur varje barn lär sig på bästa sätt. Våga ställa frågan till barnet eller föräldern för att optimera inlärning. Många lärare önskar ökade möjligheter till fortbildning och att det skapas forum för pedagogiska diskussioner.

Som stöd för mitt resonemang vill jag referera till kommunförbundets ordförande Ilmar Reepalus uttalande på året skolriksdag 2007 om att för det första finns inte någon forskning som sätter skolans huvuduppdrag i fokus. Däremot finns det mycket forskning kring förutsättningarna för lärandet dvs. hur organisationen ser ut, ledarskap och hur resurser fördelas. Han menar att om

forskningen kunde leda till en metodutveckling skulle den kunna sätta själva lärandet i fokus och själva kärnan i lärandet kunde belysas.

6.2 När har eleverna förstått att deras kunskaper inte skulle räcka för vidare studier? Elevernas allmänna upplevelse av sin skolgång under grundskolan har varit att de egentligen från början har mätt sig med de andra eleverna och tidigt förstått att de inte kunde läsa eller räkna lika bra som de andra men inte reflekterat över hur konsekvenserna kunde bli.

Pedagogerna har inte heller signalerat tillräckligt tydligt att färdigheterna behövde förbättras. Inte förrän efter nationellt prov i femman har pedagogerna börjat reagera starkare men inte ens då har eleverna förstått konsekvenserna av detta. I åttan när första betyget kommer blir sanningen obehaglig och eleverna börjar på allvar förstå varthän det lutar. I detta skede sker också de flesta genomgångarna av kunskapsmålen men allt upplevs komma på en gång och svårt men inte omöjligt att reparera.

Här tar jag stöd i resonemanget som Martin Ingvar för genom Lärarnas tidning (2006)och Dagens Nyheter(2002). Pedagogerna måste vara tydligare och inte släppa fram barnet förrän läsförmågan är befäst. Eleverna har inte råd att slösa med tiden det är för sent att rätta till det som har gått fel när första betyget kommer. Sådant skall vara avklarat innan. Martin Ingvar har en bestämd uppfattning om att skolan måste bli mer individanpassad så att eleverna kan få den hjälp som de personligen behöver och belöningar i form av betyg eller liknande ska utdelas mycket tidigare anser han. Där måste jag hålla med Martin Ingvar på flera punkter. Först och främst att inte släppa taget om barnet förrän läsförmågan är befäst. För det andra att belöningar ska komma tidigt och på ett sådant sätt att eleven känner att det är värt mödan. Det jag inte håller med om är att skolan skall bli mer individanpassad. Det är den redan menar jag. För att eleven skall kunna känna av sina framsteg kan skolan däremot bidra med en mer individuell kunskapsuppföljning och framstegsredovisning än den gör för tillfället..

Enligt min mening har de intervjuade eleverna min studie också bekräftat att de hade behövt få hjälp mycket tidigare om deras svårigheter hade uppmärksammats tidigare. Eleverna förstår så här i efterhand att de var för små för att förstå men förstår också att inte heller pedagogerna insåg allvaret i eller konsekvenserna av ett sådant avvaktande förhållningssätt.

Vidare refererar jag till skolminister Jan Björklunds och statminister Fredrik Reinfeldts uttalande i pressen (2007) om att i framtiden satsa mer resurser på de tidigare åren och eventuellt inför ett tionde skolår från förskolan räknat. Reinfeldt föreslår tänkbara åtgärder i form av satsningar på praktiska lärlingsutbildningar och tidiga kontakter med yrkeslivet i kombination med fortsatt skolgång.

Personligen tycker jag att det ska bli väldigt intressant att se hur de satsningarna kommer att utformas. Många elever har svårt för enbart teoretiska utbildningar utan praktisk inriktning och möjligen kan detta förslaget passa dem bättre. Mina reflektioner kring de båda politikernas uttalande är att skolministern vill satsa på förskolan och statsministern på gymnasieskolan. Förhoppningsvis ska inte det ena utesluta det andra. 2010 är det tidsperspektivet som statsminister Reinfeldt uppger som tänkbar tidsplanering för förverkligandet av regeringens förslag. Frågan är vad som kommer att hända 2010 då Sverige står inför ett nytt val av regering.

I intervjuerna med eleverna berättas det väldigt varmt om det ”tionde” skolåret som representeras av IV-programmet eller åtminstone delar av det. Studierna beskrivs som ett systematiskt och strukturerat sätt att läsa in de saknade kunskaperna. Jag tolkar elevernas berättelse så att de anser att den personliga mognaden och därmed motivationen blivit större och de har lättare för att se hur de lär sig bäst. Dessutom läser de ett ämne i taget och tenterar av. Eleverna upplever därför inte den stressen som de har beskrivit från grundskolans senare del.

Jag reflekterar kring hur den personliga mognaden och därmed motivationen som eleverna refererar till om den kan förklaras med hur Maslow och Bronfenbrenner ser på självuppfattning.(Imsen2000) Maslow säger att självuppfattningen är en inre cirkel som är central för elevens självvärdering och en yttre där andras värderingar gäller. Självuppfattningen blir ihopkopplad med prestationerna. Jag menar om det är så att elevens inre och yttre cirkel inte stämmer överens, måste eleven komma i någon sorts konflikt med sig själv. Om deras prestationer värderas på ett bra sätt och de får beröm och uppmuntran så skapar det en positiv självuppfattning och därmed genererar det bättre prestationer. Det omvända förhållandet skapar då låg självuppfattning och prestationerna blir därefter.

Jag vill förstärka detta resonemang med att anknyta till vad en av eleverna så tydligt uttryckte, att hon inte tyckte att pedagogerna förstod på vilket sätt hon lärde sig bäst. Eleven upplevde skolan negativt och motivationen blev därför inte så stor. Därmed blev inte heller hennes resultat